augusti 2012 – kaprifolblogg.se

28 aug

Mästerplockaren i kantarellskogen

Slit och släp är det livet handlar om. Under min uppväxt så var man mer eller mindre tvingad ut i skogen och bidra till vinterns försörjning. Hjortron och Lingon skulle plockar i stor mängd så att skafferiet fylldes upp innan vintern kom. Svamp var däremot en sort som jag aldrig plockade. Traditionellt så har det aldrig varit en stapelföda för mig under min uppväxt, men när jag blev äldre så lärde jag mig ganska snabbt att tycka om denna lilla läckra maträtt.

När man fyllt hela diskhon med ca 5 kg gula, fina och torra kantareller och sedan när man förväller dem så sprids en läcker lukt i hela huset som förvarnar om varma mackor med svampstuvning, kantarellrisotto och en fin köttbit med smörstekta kantareller senare i höst. För visst är det gott att fylla frysen med lite lyxmat.

Nu ska man kanske inte dra en historia om att det faktiskt är vår familj som plockat alla dessa kantareller. I år så har vi kommit fram till att alla våra säkra ställen i skogen är mer eller mindre skövlade, så det blev till att köpa lite av en bekant till en bekant. Och dessa kantareller var värda varje krona, det kan jag garantera. Så nu kan vi gå ut i skogen, hitta nya platser, utan att känna pressen att vi måste fylla frysen, för den frågan är redan löst.

23 aug

Västerbotten

Än en gång har man fått förmånen att resa lite runt omkring i landet.

Denna gång har man varit några dagar uppe i Norrland, Västerbotten för att vara exakt. Skellefteå var stället att utgå från, och med en hyrbil så drog man sig lite söderut och besökte både Umeå och Örnsköldsvik. När man väl var på väg tillbaka till flygplatsen så dök en vägskylt upp. Burträsk 30 km. Burträsk är där min favoritrost, västerbottenost tillverkas, så tillsammans med min kollega från Tyskland körde vi dit på dåliga vägar. Det var till och med ren grusväg ca en mil, men vad gjorde det.

Till slut kom vi fram till ostens hus och fick provsmaka läckerheterna, och efter lite letande hittade jag även boken som jag fick med ett recept i då Västerbottenost firade 100 år förra året.
Nu ska man ha klart för sig att själva ost-centret inte var stort och efter 10 minuter gick man ut igen. Var det värt att åka denna lilla extraväg för att komma dit? Knappast, men nu har man i alla fall varit där och sett sitt recept på den rätta platsen.

17 aug

Ryck upp dig

Om du läser den här bloggen, är chansen ca 99% som du gillar (på någon nivå) fotografering.

Detta inlägg är tänkt att hjälpa dig att verkligen njuta fotografering. Den är baserad på mina egna iakttagelser och åsikter, så känn dig fri att ta till dig mina små råd eller förkasta dem helt och hållet. Kanske kommer det att hjälpa någon, jag hoppas det. Här är några tips för att verkligen njuta fotografering.

Få ur röven ur soffan och gå ut och plåta. Det finns bokstavligen hundratusentals möjliga saker som kan hålla dig kvar på soffan. Om du inte har ett mycket intressant vardagsrum, ta kameran och använd den.
Fotografera är vad du älskar. Punkt. Slut på historien. Plåta Inte inte något som du inte gillar – eller något som någon annan säger åt dig att fotografera (såvida de inte betalar förstås). Plåta bara det som är viktigt för dig.
Sluta oroa dig för andra och fokusera på att vara dig själv. . Misstaget alltför många gör är att tro att de måste göra något ingen någonsin har gjort tidigare. Gå att ta bilder från ditt hjärta som representerar dina intressen och resten kommer att fungera.
Oroa dig inte över utrustningen. Gå och plåta med den utrustning du själv har oavsett om det är en mobiltelefon eller en systemkamera. Din passion, dina ögon och din önskan att berätta en historia med en kamera kommer att leda till mer tillfredsställelse än att ha en fin kamera. I själva verket kan det göra det ännu roligare om du medvetet begränsar din utrustning.
Ignorera latmasken. Oavsett vad du gör, hur bra du har det , finns det fortfarande någon som vill dra dig tillbaka till soffan. Det är vad du gör när du går ut med kameran som räknas. Titta inte för mycket på alla hemsidor som beskriver fantastiska platser som du aldrig kommer besöka, alla fantastiska bilder som du aldrig får möjligheten att ta. Din egen gata är minst lika intressant att dokumentera med din kamera.
Ta bilder i alla tänkbara miljöer, t.ex inne i stan, i varuhus, på personer, i skogen, djur, kort sagt allt du kommer åt. Med tiden kommer du hitta just ditt favoritområde och utveckla din egen stil. Och det är bara du som kan avgöra vad du gillar att plåta, ingen annan.
Ta kritik för vad det är. En möjlighet att utvecklas, inget annat.

16 aug

Den stora vita…

När man åkte hem från jobbet idag så tittade man ut mot sjön, som man brukar göra varje dag och helt plötsligt ser man inget. Ja, i alla fall att något saknas. den stora vita färjan var borta från sin kajplats där den legat snart ett år. Nu hade den inte gett sig av så långt ut för den låg kanske 100 meter från kajen med en bogserbåt vid sin sida. Skulle detta bli den stora dagen när hamnen blir fri från detta stora åbäke.
När man drog ut med kameran för att föreviga detta ögonblick blev man lite besviken. För färjan hade bara vänt 180 grader och var på väg in till kaj igen. fast ser man på detta lite från den ljusa sidan, så långt har inte färjan åkt på mycket länge och kanske, kanske ska den iväg snart och detta bara var ett test för att se om motorerna fortfarande snurrade.

10 aug

Gratis är gott

Under segelvecka brukar huvudsponsorerna för evenemanget bjuda på några gratiskonserter. I år blev det Sten & Stanley och Thomas Di leva som framträdde.
Nu är dansbandsmusiken inte riktigt min favorit så den konserten avstod jag enkelt, men Dileva var jag nyfiken på. Konserten var runt timmen lång och kördes på i bra fart. Gamla kända låtar blandas med nyare och i det stora hela var det väldigt sevärt. Minuspoäng blev det dock för Di Levas småfnittrande långa stunder när han körde sina monologer.

[nggallery id=3]

09 aug

Segling, en ny sport att fotografera

Då har man provat på en ny sport att fotografera, det vill säga segling och fast det var vackert väder och man inte behövde oroa sig för under exponerade bilder så var det inte helt enkelt.
Men det var inte utan problem som man skulle ta sina första seglarbilder.

Motljus och en vass sol ställde till det. Sedan har man avståndet att tänka på. Båtarna är helt enkelt för långt bort för att riktigt kunna se vad som händer på båten, så det blev till att ta ett gäng med bilder och hålla tummarna. Helt klart är det att detta är en materialsport, och då tänker jag inte bara på båtarna utan även för fotografen, som behöver ett 300-400mm objektiv minst för att skildra intensiteten i tävlingen, eller lura in sig på en av följebåtarna, vilket det nu är som är enklast att fixa.

Lysekil Women´s Match seglas i Lysekil och är en världscuptävlingen i matchracing för damer. Mer eller mindre hela världseliten är här och seglar om förstaplatsen i tävlingen. Matchracing är en ganska lättförståeliga form av kappsegling säger de som anordnar tävlingen, och visst, man kommer båtarna ganska nära när man sitter uppe på berget. Bara två båtar att hålla ordning på och den som är först i mål vinner. Enkelt man tycka, men när man står på stranden och ser vad som händer är inte allt så klart och tydligt.

Tävlingsbåtarna, som för övrigt är helt identiska och tilldelas en besättning i varje race. Båttypen som är en DS37 Match Racer är drygt 12 meter lång och har en besättning av 6 tjejer gör allt för att få motståndaren i så dålig vind de bara kan och själv skaffa sig fördelar. Och fort går det också, för vändningarna och manövrarna är många.

Mängder med folk som njuter av tävlingarna och de intressanta dueller ute på vattnet ger seglarveckan i Lysekil ett högt betyg

[nggallery id=5]

05 aug

Berlin

För ett par år sedan var jag i Berlin för första gången och jag blev ganska förälskad i staden. Så efter många diskussioner hemmavid angående vad man skulle göra på semestern, så kom Berlin åter upp i tankarna.

Tre övernattningar i Berlin är inte överdrivet med tid. Det tar en hel dag att tas sig ner och lika mycket att åka hem, så i princip blev det två hela dagar att utforska stan på egen hand. Fast vi hade förra resan i ganska färskt minne så diverse sevärdheter var redan avprickade medan andra skulle besökas på nytt.
Första dagen tog vi faktiskt oss runt stan genom att köpa biljetter på en ”Hop on – Hop off” buss som med sin rutt tar dig runt staden och stannar på de flesta sevärdheter. Alexanderplatz var ett stopp på resan, men att stå i kö för att åka upp i TV tornet var inte att tänka på. Däremot en god bit mat på uteserveringen och ett besök på ett av de större varuhusen. Barnen var glada och värmen som man inte sett så mycket av denna sommar gjorde gott i både kropp och själ.

Dag två blev det däremot shopping för min egen del. Inte så att jag själv skulle ha något, utan en av döttrarna hade lyckats leta rätt på ett par specialaffärer i utkanten av stan. Det blev helt enkelt att sätta sig på tunnelbanan och åka runt och leta efter rätt butik. Det gick bra, men med en termometer som visar över 30 grader så var det en ganska svettig upplevelse.
Museum besöktes de med. Ett museum över Berlinmurens verkan och hur det gamla DDR behandlade sina medborgare var en upplevelse. Granne med Checkpoint Charlie, inrymd i ett antal lägenheter så var placeringen perfekt, och utställningarna var både spännande, informativa och samtidigt väldigt skrämmande. Sen fick en av döttrarna en ide att besöka en tillfällig utställning om Salvador Dali. Inget för min del, men dottern var extremt nöjd.

Potsdamer Platz, Alexanderplatz, Brandenburger Tor och alla de andra platserna är fantastiska, men det som man kommer ihåg, mest var att allt var tyst och lugnt fast man var mitt i en världsstad. Massor med folk, men ingen sprang omkring. Folk spelade saxofon på Unter den Liden och fast man satt långt bort höres melodin lång väg som en lite viskning i skymningen.

Så om man enkelt vill ta sig till en metropol som har större puls än Köpenhamn och Stockholm är ett gott råd att lägga Berlin på minnet, för där finns det mesta och det är enkelt att tas sig runt.

[nggallery id=6]