oktober 2012 – kaprifolblogg.se

31 okt

Hur var det nu hon sa…

Just nu är man ute på djup vatten. Man kanske skulle lyssnat lite mer vad kära frun predikade i tvättstuga.

Jag är en tekniker och att sköta en simpel tvättmaskin kan väl inte vara så svårt tänkte redaktören där han stod upp till knäna med smutstvätt. Sagt och gjort tvättas ska det. Sedan tar man en snabb titt på ett gigantiskt vred med massa konstig text samt några knappar. Gubben trycker febrilt på det mesta och och det börjar lysa, blinka och låta lite överallt.

Hur var det nu hon sa, frun alltså, allt skulle tvättas i 90 grader eller skulle inget tvättas i 95 grader. Tvätten ska väl bli ren så ju varmare desto bättre resonerar teknikern. Sen var det där med sortering som fruga tycker är så viktigt. Färgade plagg för sig dundrade hon in i skallen, det kommer jag ihåg. Men svart är en färg, och om jag inte kommer ihåg fel från fysiklektionerna i högstadiet är vitt en kombination av alla färger, så varför krångla till denna del också.

Så beslutet är taget, alla färgade plagg, från vitt till svart och allt däremellan på 95 grader, det borde göra susen.

Frugan kommer bli så stolt över sin gubbe!

27 okt

Gräsänkling – inga problem för en riktig man

Då har det alltså hänt, redaktör´n har blivit gräsänkling för två veckor. Ja, nästan i alla fall för äldsta dottern är hemma, men henne brukar man inte se så mycket av i vanliga fall. De två andra damerna har lämnat oss i sticket och dragit två veckor till södra Spanien där lilltjejen ska vara på rehab med massor av träning och vård.

Problem uppkom nästan direkt. Förutom att man inte vaknade förrän vi halv tio på förmiddagen, vilket normalt aldrig händer, så undrade man lite vad som skulle bjudas på middag denna lördag. För självklart skulle en man som jag kunna fixa till det. In i frysen där alla matlådor står, och med fasa upptäckte jag att frun i huset inte fixat någon mat alla till de två kvarvarande fommarna. Frysen gapade tom! Men som jag sa, det ska inte vara några problem för en riktig karl att fixa till en exklusiv, underbar och njutbar middag på nolltid.

Sagt och gjort. Färden styrdes till den närmaste livsmedelsaffären, och ingredienser inhandlades till gourmetmåltiden. Valet var svårt med tanke på utbudet, för när man är ensam hemma med äldsta dottern vill man ju imponera lite, och faktiskt tror jag att jag lyckades ordentligt. När hon väl kom ner från hennes egna borg en trapp upp, kom det inte ett ljud över hennes läppar när hon såg vad jag dukat upp på tallriken. Hon var alltså mållös och det tolkar jag som ett riktigt positivt betyg.

Om jag ska vara ärlig så bommade jag lite grand, för en vi fin duk hade höjt upp middagen ordentligt, kanske till oanade höjder, men det får bli i morgon istället då jag har mer planer på att imponera på min dotter med mina imponerande kökskunskaper.

26 okt

Hisskräck?

När jag var nere i Italien på i maj blev jag inkvarterad på ett något slitet hotell. Hotellet i sig såg ut som att det var byggt av ryssar på 60-talet. Arkitekturen och inredningen hade alltså en hel del övrigt att önska. Rummen var i och för sig rena och städade, sängen hyfsad och frukosten typiskt italiensk det vill säga en crusiant med kaffe.

Det största problemet med hotellet var dock hissarna. De var små och fastnade rätt som det var. Så när jag och mina kollegor gjorde entré i hissen, som jag sa tidigare, var ganska liten, så fick 3 personer plats. Uppåt var inga problem, inte neråt heller. Vi körde denna hiss några gånger, för att tillslut en kväll, då vi snabbt skull upp på våra rum och byta kläder, så stannar hissen helt plötsligt.

Vi tre personer i hissen börjar skämta lite, medan vi tar upp nödtelefonen och trycker på alla knappar som finns. Och efter att varit instängda i några minuter börjar det bli ordentligt varmt. Det blir så varmt att svetten börjar rinna i ansiktet, och då, fast det bara gått några minuter, börjar obehaget ta vid.

Det tog dock inte lång tid för att en hjälpsam man med en verktygslåda skulle börja meka med dörren och tillslut även fick upp dörren och kunde släppa ut oss i friheten. Trots att hela incidenten bara tog kanske 5 minuter och sen var vi fria igen, var detta lite otrevligt. Ingen av oss fick panik eller blev rädda, men vi tog trapporta efter detta.

Tänk då vad det skulle kännas om någon jäkla dataguru skulle göra så att hela golvet ramlade ner i hisschaktet. Inte speciellt roligt, om jag får säga min mening, men när man tittar på filmen, så kan man inte undvika att småle.

24 okt

Talangtävlingar

Under årens lopp har redaktör´n gillat Holländska öltillverkarens Heinekens reklamfilmer. 2010, i ett baksäte i södra Tyskland, tillsammans med ett par holländare så diskuterades detta mycket och det blev till ett inlägg i bloggen. (se inlägget och reklamfilmerna genom denna länk)

De sista åren verkar det dock bara vara massor av talangtävlingar på dumburken. Det är än det ena och än det andra. Tjejerna vill se hur personer går på en scen och sjunger underbart eller dansar som elitgymnaster. Utan att sticka ut haka allt för mycket så tror redaktör´n nog att det mest är den kvinnliga delen av befolkningen som gillar dessa talangtävlingar oavsett om de heter Idol eller X-factor och vi män väntar snällt att eländet ska ta slut så vi kan se våra egna program.

Här kommer ett klipp som jag faktiskt tror skulle göra att även jag skulle sätta mig ner och titta på talangtävlingar. Mycket nöje.

22 okt

Kemijobb

Det är inte lätt att vara fin får jag erfara. Med inte så lite ironi, så anser jag mig själv vara guds gåva till världen, men för henne jag delar katten med, det vill säga frun i huset, är det lite värre. För nu när det börjar bli lite mörkt ute så får man höra lite titt som tätt om hur mörkt hennes hår är och hur bra hon skulle må om hon fick lite ljusare nyans i det, alltså håret.

För redaktör´n var det längesedan han gjorde mer med håret än tvätta det med någorlunda jämna intervaller, men man ska erkänna att på 80-talet var man ganska utstuderad i sin frisyr, med konstiga färger och klippningar, men den tiden är sedan länge förbi. Så när han förvånat hör frun i huset säga att det nu nog är dags för att bli lite ljusare har han ingen susning om vad hon pratar om.

Att stå i en affär och diskutera vilken typ av färg, nyans och annat totalt ointressant är för redaktör´n en obehaglig upplevelse. Hur ska man bete sig när alla frågor haglar. Ska man vara totalt ointresserad eller lägga ner hela sin själ i produktvalet eller kanske köra en medelväg och hålla med om allt hon säger och hoppas på det bästa?

Nu är det i alla fall gjort. Håret på frugan är blekt i slingor och resultatet blev exakt som hon tänkt sig det.Efter att hennes syster stått och petat små hårtofsar genom en liten vacker plastmössa påbörjades en illaluktande sittning med handskar och skyddskläder som efterhand gjorde att det började det fräsa ordentligt. Hur man nu kan utsätta sig för denna kemibehandling är för mig ytterst förvånande, men som uttrycket säger, ska man vara fin…

Och på frågan om det ser bra ut, så måste redaktören hålla med, men i ärlighetens namn så är väl skillnaden inte extremt stor, men de vågar man nog inte säga högt, för familjefriden skull.

20 okt

Nu är man seg

Nu är man riktigt seg. Efter att hjälpt svärföräldrarna att flytta från sitt hus där de bott i 30 år till en hyfsat stor 3-rummare är det kanske inte så konstigt.

Dagen började med att svågern kom med en skåpbil, och sen började bärandet. Låda efter låda, soffor, stolar och bord allt i en salig blandning. Och vilka mängder de samlat på sig! Allt ska in i deras nya lägenhet och deras timing är inte riktigt perfekt, för när redaktör´n stegar in i den nya bostaden är köket helt utblåst och badrummet under renovering. Så allt flyttgods får samlas i två rum som snabbt blir belamrade mer eller mindre upp till tak.

För att göra allt lite mer besvärligt så var inte vädrets makter på flyttkarlarnas sida, för ett lätt regn i början av dagen övergår sakta men väldigt säkert till ett rent hällregn.

Nu är redaktören riktigt sliten. Armen och knät värker och ryggen är trött. Svärföräldrarna är också duktigt trötta, men med tanke på hur lägenheten ser ut och möjligheten att laga mat eller gå på toaletten inte är möjlig just nu, så misstänker jag att de kommer att vara ännu mer slitna imorgon bitti när börjar vi om igen, fast kanske inte lika frenetiskt.

Det gamla vardagsrummet, tömt och klart

Fram och tillbaka. Många saker ska få en ny plats att vara

Det nya vardagsrummet – Katastrofläge

Ett rum som snart ska bli till ett nytt kök

19 okt

Än är det inte försent

Som alla numer vet gillar jag att ta med mig kameran ut och leka lite. Yngsta dottern är också intresserad av samma sak, medan min äldsta dotter inte har detta intresse, men i och med att hon går estet-programmet och måste följa en kursplan, så kommer ämnet fotografisk bild upp på tapeten.

Elina tycker inte om kameror. de är tekniska och krångliga. De är tunga och man behöver kunna en del om hur allt fungerar. Bilderna ska ut från minneskortet in i en dator och behandlas där. All är så krångligt tycker hon. Men hon gjorde det ändå.

Till min förvåning så ställde alla elever som jobbar med bild på gymnasiet ut sina bilder en eftermiddag denna veckan. Och jag blev förvånad att faktiskt se en hel del riktigt bra bilder. Kanske kommer hon låna kameran lite mer nu, men jag är tveksam. Papper och penna är tillräckligt för henne.

13 okt

Kloning

Tänkte ta och berätta lite om hur jag arbetar med mina bilder. Nedanför ser ni ett par bilder som är mer eller mindre identiska. Båda bilderna är sammanfogade till en liten panorama av samma fyra originalbilder och hela vyn är fotograferad på en bergsknalle på Söder Mälarstand i Stockholm och vyn, som de flesta känner igen, är Riddarfjärden med stadshuset.

De fyra orginalbilderna

Att sammanfoga bilder på detta sätt är en ganska enkel procedur med dagens programvaror. De gör det automatiskt och det enda du behöver göra är att trycka på en knapp. Och resultatet låter inte vänta på sig, snygg sammansatta till en enda bild. Det enda man behöver göra är att beskära bilden så man får bort mer eller mindre hela förgrunden, för jag vill endast ha en vattenspegel.

Panoraman genererad och beskuren, ser bra ut, men kan bli bättre (klicka på bilden för stort format)

Konsten att ta panoramana är att vara extremt noggrann i sina förberedelser. Kameran är inställd med alla inställningar på manuell mode. Ljus och bländare låser jag fast och ISO värdet likaså. Den behöver man ett stativ. Själv har jag ett gammalt begagnat, extremt stabilt och lika tungt, stativ som fungerar utmärkt. Allt måste riggas så att kameran är så rak som det överhuvudtaget får, så den virtuella horisonten på kameran tillsammans med alla vattenpass som är monterade på stativet kommer till god hjälp. Sen är det para att panorera och ta bilderna från vänster till höger med ca 1/3 överlappning. Som ni ser så gjorde både jag och programvaran ett hyfsat jobb. Men det är lite saker på bilden som stör mig.

I nederkanten av bilden finns lite torn och buskar som inte tillför bilden något. Likaså finns det ett snett streck efter en wire till en mobiltelefonmast på vänsterkanten. Dessa tycker jag ska bort och det gå ganska enkelt att fixa till. Med kloningsverktyget tar man en kopia av en bit av bilden bredvid det du vill ta bort och sen kopierar man helt enkelt över denna del över buskar eller torn. Med en extrem noggrann inspektion kan man kanske se detta om man jämför dessa två bilder, men om man bara sett den redigerade bilden hade man aldrig upptäckt att bilden faktiskt är manipulerad.

Slutresultatet efter att klon verktyget använts (klicka på bilden för att sen den i stort format)

Vilken av bilderna som ger den bästa upplevelsen är upp till er att bedöma. Kommentera gärna detta inlägg.

11 okt

Natt i Stockholm

Tillsammans med min kompis i Stockholm, Ermanno, har vi snackat länge nu att ta en kvällstour med kamerorna runt i Stockholm. Veckan senast jag var i huvudstaden bestämde vi att det skulle bli av och Ermanno hade spanat ut ett par ställen som kanske kunde fungera. Med fyra dagar i staden så gick den ena kvällen efter den andra och först på torsdagen så kom vi iväg.

Hans research var 100% , för vi blev fast på bergknallen i flera timmar och bara plåtade över riddarfjärden och stadshuset. Till och med en användbar panoramabild blev det också, och den kommer så småningom upp på sidan den med.

Tack Mano för en riktigt underbar kväll, fast det blev ordentligt kallt på slutet. Detta gör vi om nästa gång jag kikar förbi, men då på någon annan plats.

Stockholms stadshus