mars 2013 – kaprifolblogg.se

Födelsedag, två månader för tidigt

Som alla vet är jag bara lite prylgalen. I höstas så åkte den gamla trotjänaren till tippen. Vad jag menar är min nästan 10 år gamla Webergrill som skött sitt jobb så fin hela tiden. Men tillslut så tog åldern ut sin rätt och den mer eller mindre rasade ihop. Grillning är en av mina större favoritsysselsättningar under den varma årstiden, så en ny grill måste införskaffas. För alla mina vänner har hört talas om kycklingfilén jag tillagar, och barnen älskar revbensspjället och pizzan.

Sagt och gjort så började jag leta lite på nätet och hittade det jag sökte och presenterade det för frun i huset som blev arg. Konstigt, för en grill behöver vi. Hon mumlade något om att jag snart fyller jämt och att det nu är andra gången jag förstör hennes perfekta planer på en bra present. Hon och den övriga familjen hade alltså suttit och själva tittat på hemsidor på vad som ska köpas.

När jag var i den stora staden i söder i veckan, kom vi dock överens om att jag skulle in på elaffären och köpa ett nytt våffeljärn, något som vi också behövt en längre tid. Och när jag är på väg till kassan, se vad som mer eller mindre blockerar min väg. Drömgrillen!

Det blev till att snabbt ta ett foto och skicka det hem för beskådan, och svaret kom snabbt. Köp den! Det var bara ett litet problem som återstod. Hur i hela friden skulle jag få hem den? Jag fick tag i en av de som jobbar i butiken och hon kilade iväg till lagret och kom efter en stund tillbaka med en lapp med siffror och ett måttband. En snabb sväng ut till bilen och konstaterade snabbt att det inte skulle finnas några möjligheter att få in denna koloss i bilen och få den hem.

Så, in i affären igen och där gick jag runt guds gåva till en grillkung. Tekniker som jag är i grunden, plockade jag isär alla delar i mitt huvud. Mätte massor av olika saker och kom fram till att de enskilda delarna skulle nog få plats, och beslutade att slå till och köpa underverket

Som sagt, lådan var för att uttrycka det milt, enorm. Men det blev till att plocka isär allt och stuva in delarna i bagaget och baksätet och allt kom in och hemåt det bar. Väl hemma så blev det till att bära in allt i köket och där påbörjades monteringen. Och det tog sin lilla stund innan allt kom på plats. Men tillslut så stod det en nästan färdig Weber Preformer Premium 57 cm på köksgolvet, och det enda som saknade var bänkskivan som skulle läggas på plats.

Trots att man betalar massor av pengar, köper en kvalitetsgrill så kan det gå åt skogen. är jag väl hade lagt på skivan så hittar jag en spricka i själva skivan. Och det var inte en lite spricka som man enkelt kan putsa bort, utan hela kanten var spräckt nästan en meter. Så det blev till att reklamera detta via telefon, så om en vecka kommer det en ny hel skiva, men ändå. Lite surt var det.

Fast olika löften flög omkring bland familj och grannar, att jag skulle vänta med att använda den nya vännen, så orkade jag bara hålla detta löfte i ca 48 timmar innan suget blev för stort och grillen fylldes med grillbriketter och tändes. Och gissa vad som sedan lades på grillgallret? Kycklingfilé naturligtvis.

Stiltje på bloggen

Det är inte lätt att vara ambitiös när det gäller bloggandet. Och nu har jag rasat ner i ett riktigt djupt hål beträffande inspiration. Som försvar, och kanske förklaring, har jag haft en hel del annat att sysselsätta mig med. Så här kommer en liten kort förklaring vad som hänt.

Först av allt så har jag beslutat att lägga en hel del tid på mig själv. Detta innebär att jag har tagit mig friheten att börjat motionera en del. Med nyinköpta fjädrande gåstavar (Bungupump) har jag satt upp målet att jag ska gå ner några kilo i vikt samt att förbättra konditionen, och tro mig, träningsvärken gör riktigt ont efter en dryg timmer med stavar i uppförsbackar. Så, under ett års tid ska jag köra så hårt jag kan, och efter det så blir det till att utvärdera vad som är bra och vad som inte riktigt fungerar. Men resultat har jag redan sett.

Sen försöker min fru fixa till sig själv. Med en ordentlig operation i ena benet ska hon försöka få ordning på sina krånglande knän. Nu har drygt 5 veckor gått sedan hon kom hem, och hon har inte haft det lätt denna tid. Med en mer eller mindre permanent placering i en soffa, och en rullstol som tillåter henna att sporadiskt komma ut så har även detta påverkat bloggande negativt och fotograferandet är idag helt obefintligt. Inte för att det är hennes fel på något sätt, men jag har helt enkelt inte någon större lust att sätta mig vid datorn och börja skriva eller redigera bilder.

Just fotograferandet är jag själv lite besviken över att det fått stå tillbaka så mycket det faktiskt gjort. För jag hade en plan, som Sickan sade, att faktiskt ta med mig kameran när jag är ute och motionerar och leta bilder och motiv. Men min egna envishet och tävlingsinstinkt gör detta mer eller mindre omöjligt.

Jag använder en app på telefonen som heter Runkeeper. Detta lilla roliga program tillåter mig att logga den tid jag är ute och går och får då en genomsnittlig kilometertid som mäts via GPS. Det är en av de bästa funktionerna som finns, för då kan jag pressa mig själv till max och hela tiden försöka förbättra mig. Men när det gäller fotograferandet, är detta den absolut sämsta funktionen i programmet. Ska jag då stanna och ta kort på isberg eller frysande katter, vilket det varit gott om denna långa vinter, så går medelhastigheten ner, och då kommer alltså inte kameran med på ryggen.

Men lite senare i vår ska jag ändra mitt schema, och ta lite långsamma träningspass ut i naturen, och inte fokusera på tiden så mycket. och då kommer kameran med, det kan jag nog nästan lova.