februari 2014 – kaprifolblogg.se

28 feb

Ta en titt….

Varför inte ta en titt på en av mina favoritbloggare som gör enastående reportage från Lysekil

26 feb

Nu har man snöat in fullständigt – Vintergatan

Igår blev det ytterligare en tur till Stångehuvud och ett försök att plåta vintergatan. Efter mitt första försök hittade jag en del problem med inställningar och liknande som man denna kväll skulle försöka justera. Bland de mest tydliga var: Högre ISO inställningar och bättre skärpa.

Så först blev skärpan åtgärdad. När vi, och jag säger vi, för jag hade Patrik Eld med mig, väl kom dit så var det inte helt mörkt. Skärpan och avståndet kunde ställas in ganska lätt med autofokusen, och sen låstes den för att inte ändras på hela kvällen. Likaså ISO inställningarna ändrades och varierades under kvällens lopp.

Ett problem som uppstod var att det började driva in moln västerifrån. Detta gjorde att de bilder som togs senare blev ganska ordentligt ljusa på grund av de omgivande ljuset som speglades i molnen. Men på det stora hela blev det en lyckad utflykt

Under vecka kommer det några fler bilder alltefter de spottas ut ur datorns redigeringsprogram

16 mm, 25 sek, F:2.8, ISO 3200

24 feb

Vattenfallet med solglasögon

En av mina favoritplatser är det lilla vattenfallet i Hallinden. Det är inte spektakulärt, men när det har regnat ordentligt så kommer vattnet ner från klipporna med ordentlig kraft.

Själva fallet tycker jag är svårt att få till på bild så det blir spännande. Det är för mycket skog i vägen, och även mycket resultat av mänsklig aktiviteter som t.ex en väg som är byggd precis bredvid fallet.

Det som gör hela platsen så speciell är den bäck som flyter från fallet. Den ringlar sig genom en väldigt gammal skog. Stenar och stockar är täckta med tjock mossa och allt är väldigt mörkt och fuktigt. Hela intrycket är att det är en lite trolsk stämning i området.

Jag har varit där förut och plåtat. I november 2010 skrev jag om Sjumilaskogen, fast den är ganska liten. Ett återbesök på samma plats kom i januari 2011 men då var allt frusit till ett enda kompakt isblock.

Sista gången var faktiskt så länge sedan som april 2011, och då med barnens kusin som skaffat sig en egen kamera.

Alla gånger har dock målet varit att försöka ta bilder med lång slutartid. Det har fungerat genom att dra ner bländaren till max och välja en dag med mulet väder. I och med att platsen är inbäddad i riktigt mörk skog så har man lyckats få slutartider på upp till 20-25 sekunder vilket räckt till att få vattnet att bli sådär mjukt och fint.

Nu har jag skaffat mig ett filtersystem från Lee. Ett filter i serien heter Big Stopper, och fungerar lite som att sätta solglasögon på kameralinsen. Och i helgen, fast det var rätt ljust ute så blev slutartiden nästan 4 minuter med detta filter monterat på kameran.

Ovan foto: Hanna Ohlson

23 feb

Det sociala spelet

Jag är som de andra flesta män allergisk mot att gå i affärer och handla. Till skillnad mot mina tre damer jag har hemmavid så är i alla fall två av dem av den uppfattningen att shopping ska genomföras på ett mycket seriöst sätt och gärna över en mycket lång tid. Ju längre desto bättre, är mottot.

Att försöka protestera och helt enkelt vägra att åka med, brukar nästan aldrig lyckas. De flesta gångerna går man där ett par steg efter och undrar varför i hela friden det finns så många affärer med så lika kläder. Det är inte precis så att fotoaffärerna med stort sortiment och många avancerade kameror, stativ, väskor och objektiv breder ut sig framför mina fötter.

En sak är dock allt folk man kan titta på där man sitter och begrundar sina synder. Och folk finns det massor av normalt. Små barn som tycker lika mycket som jag att gå och handla. De dock en lite mer direkt metod att visa sitt missnöje som jag har problem med att ta efter. Man får helt enkelt sitta tyst i ett hörn och sura lite lagom mycket.

Sedan har vi shoppingcentra som den sociala samlingspunkten. Små grupper av människor samlas och pratar om ditt och datt. Man får aldrig reda på vad dessa samtal handlar om, men kanske är detta en del av tjusningen i det hela. Hur som helst så gillar jag att gå omkring och ta lite kort på folk.

23 feb

Arkitektur

Ibland har man tur när man tar med sig kameran. I helgen var familjen en sväng till Göteborg och besökte Frölunda torg. Jag har varit där tidigare och det var faktiskt så att jag blivit riktigt fascinerad av den.

Till det yttre så är det bara en enormt tråkig betongklump, på samma sätt som alla andra stora shoppingcentra är. Men när man kommer in i den centrala delen så är hela bygget uppbyggt av riktigt underbara linjer.

Köpcentret invigdes i september 1966 efter sju års byggande och designen stod arkitekterna Hjalmar Klemming och Erik Thelaus för.

19 feb

Vintergatan

Vad mer kan man säga? Mina två döttrar står vid fyrhuset på Stångehuvud och blickar uppåt mot den mäktiga stjärnhimlen.

Vintergatan, Stångehuvud, Lysekil,

19 feb

Vintergatan – bluff eller äkta vara?

För några dagar sedan var jag ute på en underbar utflykt. Tillsammans med mina båda döttrar så åkte vi iväg till Stångehuvud för att plåta stjärnor. Ryggsäckarna var packade och varm choklad i termos tillsammans med bullar skulle göra utflykten till ett rent nöje, vilket det även blev.

Jag hade sett en hel del bilder på nätet bland annat från Patric Bergkvist från Lysekil, som visar vintergatan på himlen och jag tycker att dessa bilder är fantastiska, så varför inte försöka ta en bild själv och denna kväll var idealisk.

Efter månader med regn, rusk och snö så öppnade sig äntligen himlen, helt enligt vad väderleksprognoserna utlovade, och när kvällen kom och mörkret lade sig, så fanns det inte ett moln på himlen. Självklart hade jag pluggat lite på vad som skulle kunna ses på himlen. För fråga var, vart ska man försöka ta kortet? Till min hjälp hade jag två fantastiska programvaror.

1) Stellarium. En mjukvara där man anger sin plats, och ger dig möjlighet att se vad som finns på natthimlen i olika väderstreck. Det jag gjorde var att ange platsen, i detta fall Stångehuvud utanför Lysekil, och tittade efter vart vintergatan skulle visa sig. Och denna plats var perfekt för det. Från klockan 19.00 och framöver skulle den visa sig, och Stångehuvud som är en udde, har bara hav runt om, så ljusföroreningar var så små som de kunde bli.

2) TPE eller ”The Photographers Ephemeris” är en mjukvara där man tar reda på, hur solen och månen rör sig på himlen vid en bestämd plats. Välj en plats, och sen får du en grafisk illustration med karta och allt exakt hur solen går ner tills det blir helt mörkt.

Dessa båda program visade sig oumbärliga för att välja plats och förutse vad som skulle ske och de gjorde det perfekt. Det blir helt klart att dessa kommer att användas igen när jag senare i vår går ut för att plåta extrema solnedgångar, för all planering vart man kan ställa sig för att solen ska vara på exakt rätt ställe minskar möjligheten på att vara på fel plats vid fel tid på dygnet.

Jag har nu lagt upp bilden på lite olika sociala medier och många gillar den. Men jag har fått lite frågor på om bilden är riktig. Kanske, tror en del, att jag bara ”terjat” dit stjärnorna och det mesta är bluff.

Här kommer min process från kamera till färdigt resultat.

Bilden som jag nu kommer visa är tagen med följande kamerainställningar:

Kamerahus: Canon 5D mk III
Bländare: 4.0
Slutartid: 30 sekunder
ISO: 2000
Brnnvidd: 16mm ( använder ett Canon EF 16-35/2,8 L II USM objektiv)
Vitbalans: Dagsljus

Här är en skärmdump från Lightroom 5 efter jag importerat bilderna från minneskortet. Den upplysta bilden är helt obearbetad och inget är gjort. Som man ser så är bilden ganska gul i tonen och den nedre delen är upplyst av skräpljus, i detta fall från Kungshamn.

Jag tittade även närmare på bilden och i hög förstoring så ser jag en viss oskärpa på stjärnorna. Detta har orsakats av den långa slutartiden, som gör att stjärnorna flyttar sig på grund av jordens rotation. Detta blir till att fixa en annan gång på plats, men då med minskade slutartider och försöka 20-25 sekunder exponering istället och se om det blir bättre

Nedan så ser ni en förstoring av denna bild, fortfarande exakt som den såg ut när den kom ut från kameran. Nu börjar det roliga. Genom att dra i alla reglage som finns i Lightroom, så ändras ljus och färg i bilden. Bruset i bilden reduceras och hela bilden rätas ut och läggs så gott det går i vågrätt läge. När detta är klart så importeras bilden in i ett annat program där jag börjar jobba med att få bilden bättre.

Jag klonar bort lite ljuspunkter som finns där berget på vänster sida möter himlen. Det är fyrar som lyser i havet och dessa tillförde inget i bilden. Med hjälp av olika verktyg så ökades ljuset i själva vinter gatan upp och justerades i färg. Den övriga delarna av bilden blev antingen ljusare eller tonades ner.

Den ena dotterns huvud var väldigt överexponerat, då en ficklampa lyckades bli riktad just där. Detta tonades ner och klonades bort. Vidare så gjorde jag en markering för att frilägga himlen från det övriga som finns med på bilden. Efter att lagt till en lagermask, justerat ljus och färg på enbart vintergatan fick jag fram den lite mer. Det handlar alltså om att tona ner delar av bilden och pumpa upp enbart vintergatan.

Så slutresultatet efter en stunds redigering, blev som bilden är nedanför, betydligt bättre! Ja, det är en del redigering, men bilden är så äkta som den kan bli. Små delar har trollats bort, men inget har lagts till i bilden.

Så det går att fotografera stjärnor och vintergatan från Lysekil. Kanske någon i stan som vill testa detta med mig och se om man kan dela kunskaper mellan varandra. Jag är öppen för förslag, det är bara att kontakta mig, kanske genom att kommentera inlägget.

05 feb

Norrköping en kväll i februari

Då är man ute på lite jobb igen under några dagar. Fördelen att vara i Östergötland är att man kan skippa hotellrummet och bo hos sonen istället och passa på att umgås lite.

Rummet han har är litet men det fungerar ganska bra att vara två i det, men det är ju som alla kan förstå inte helt optimalt då han bara har runt 20 kvadrat att leva på inkl hall och toalett.

Denna kväll skippade vi den vanliga rundan ner tills stormarknaden för att fylla på kyl och frys med varor. Istället bar det ut en runda på stan, en enkel middag på en restaurang som heter Enjoy i Knäppingeborg. Ett par riktigt bra IPA och en burgare blev det denna kväll.

04 feb

Panpizza & panpizzaformar: En enkel guide

Jag har en massa funktioner som visar vad folk söker på när de hittar till min lilla blogg. Det är inte så många besök om dagen, kanske drygt 20 st en bra dag, men månad efter månad bygger det upp en ganska stor besökarkrets.

En av de söktermer som återkommer ofta är Panpizza, så jag tänkte ge er som hittat till detta inlägg ett lite mer fylligt reportage om just denna typ av pizza och hur man får till det. Jag är ingen kock så recepten får ni använda på egen risk.

Panpizza, då tänker jag på Pizza Hut, eller liknande typer av pizza. En tjockare botten gräddad i någon typ av form, till skillnad från våra vanliga pizzor som är tunna. Problemet jag upplevde när jag ville börja baka panpizzor var att få tag på formarna. Det var inte lätt, för de flesta företag är grossister till restauranger och pizzerior.

Efter mycket sökande hittade jag ett företag som faktiskt sålde panpizzaformar även till privatpersoner. Vissa som t.ex Caterdirekt säljer formar i storpack för flera 1000-rtals kronor per set, men andra som Bakers (scrolla långt ner på sidan), och där jag köpte formarna från, sålde dem styckvis.

Ett annat problem är att dessa formar kommer i många olika storlekar och med eller utan non-stick beläggning och vad ska man då välja? Själv visste jag att jag skulle ha formarna på grillen så non-stick gick bort direkt på grund av den extrema värmen som kan komma från grillen. Jag tror inte att det är speciellt nyttigt att bränna detta ytlager och få det att fastna i maten, och egentligen handlar det bara om att smörja tillräckligt och ha stora armmuskler när mans ska diska formarna.

Så det blev formar i blåstål, det vill säga utan någon som helst rostskyddsbehandling. Det finns även vad jag kan se rostfria varianter, men hur dessa är vet jag faktiskt inte.

Storleken, 32 cm, valde jag för att passa både grillen och ugnen om jag nu skulle vilja använda båda sätten att tillaga pizzorna på. (återkommer om grill och ugn senare) och antalet jag beställde blev till slut 4 stycken, vilket borde räcka till ett riktigt pizzakalas för många personer.

Panpizzaformar, inbrända och klara

Förberedelser av nya formar i Blåstål:
Innan jag ens kom på tanken att använda formarna behövdes de diskas ordentligt. Och när det tunna skyddande skiktet av någon typ av olja försvann så blev det rostfläckar direkt. Så tänd på grillen och sen var det bara att smörja in formarna med ett tunt lager av matolja. Jag smorde in insidan först, och lade sedan formarna på riktigt het grill för att bränna in dem ordentligt. Denna procedur upprepades 3-4 gånger innan jag tyckte att formarna hade bränts in ordentligt.

Några kanske undrar vad det menas med att bränna in en form?
Det är ganska enkelt. Ett tunt lager av matolja, spelar ingen större roll vilken typ, själv använde jag en solrosolja, gnids in på formen. Det är lite som att måla. Hellre många tunna lager än ett tjockt.

Efter detta så lade jag formen på grillen som var riktigt varm. Det som nu händer ser ut som att oljan torkar bort under intensiv rökutveckling. När formen är helt torr, tar man bort den från grillen, låter den svalna och upprepar proceduren några gånger. Ju fler gånger man gör det och ju noggrannare man är att försöka på ett jämt lager, desto bättre blir resultatet. Och set till att både in och utsida bränns in ordentligt.

När denna process är klar kommer ni få en form som ser riktigt ful ut men den kommer garanterat inte att rosta eller bränna fast masten. Och om ni upprepar denna inbränning, kanske varje säsong, så har ni panpizzaformar för resten av ert liv, till skillnad om ni valt en form med non-stick beläggning.

Grill eller ugn?
Jag fick inspiration om just panpizzor på nätet och då skulle de köras på en klotgrill. Det jag upptäckt är att det är jättesvårt att få till en jämn temperatur i grillen. Jag är riktigt bra på att grilla och vill ha 100% kontroll men…

Pizzan på grillen Denna är med Tackoköttfärs och rödlöksfyllning

Så jag gör såhär. Börja med att köra pizzorna en och en eller om ni har varmluftsugn alla på en gång i en vanlig ugn. Låter tråkigt, men det kommer bli bra, det lovar jag er. När pizzorna i princip är klara, ta ut dem och lägg dem på en medelvarm grill i 5 minuter. Detta gör att man får den läckra röksmaken utan att riskera att botten är kolsvart och fyllningen inte är gräddad.

När pizzorna är klara så låter jag dem vila i ca 10 minuter för att de ska hinna sätta sig lite. Det är en del vätska i fyllningen och tar man och slevar upp dem direkt så blir det bara en riktig sörja av allt.

Pizzasåsen.
Tomatsåsen på pizzan är något jag helst gör själv. Det är extremt enkelt men tar en stund för såsen att koka ihop. Gör så här för 4 panpizzor.

2 burkar krossade tomater hälls i en kastrull. Tillsätt 0,5 dl torkad basilika och 0,5 dl torkad oregano. Häll i en matsked salt. För de riktiga vitlöksälskarna så kan man skiva ner en vitlöksklyfta också, men set till att den är skivad, inte pressad. Låt nu denna blandning koka upp och efter att den kokar låt den småputtra på låg värme i ca 20 minuter. När allt kokat ihop så kör såsen med en mixerstav för att få den helt slät.

Jag ha experimenterat lite med att köra hela konserverade tomater istället för krossade, lagt till lite svartpeppar och även lagt till lite cayennepeppar eller chilipeppar för att få lite mer sting i såsen, men jag tycker nog att ursprungsreceptet är bäst

Pizzan:
Själv använder jag ett recept som jag hittat på Allt om Mats´s hemsida och det låter så här för en pizza bakad i en 32 cm form. Själv tar jag detta recept gånger 4, för att få fyra kompletta pizzor. Perfekt att frysa in så har barnen nåt att ta sig efter solmaten varigt dålig

25 gram jäst
2,5 dl vatten ljummet 37 grader
1 matsked olivolja
1/2 tesked salt
1 matsked bakpulver
6-+7 deciliter vetemjöl special
1 matsked olivolja för att smörja formen
1 stor 32 cm rund form

Finfördela jäst i en bunke och rör ut i ljummet vatten. Tillsätt olja, salt och socker.
Blanda ner vetemjöl blandat med bakpulver. Arbeta till en slät deg. Strö över lite mjöl och ställ att jäsa under bakduk till dubbel storlek, ca 40 min.
Smörj formarna eller formen med olja. Kavla ut degen 1 pizza i samma form som formarna och lägg i botten att jäsa ca 30 min.
Lägg på önskad fyllning och grädda i 225° ca 20 min.

Fyll din pizza:
Det är enkelt att fylla en pizza, och när jag gör det så är det med ganska bra råvaror. De fyra normala versionerna är dessa och alla tilltalar en individ i familjen mer än de andra. På samtliga pizzor använder jag mozzarellas i block för att få den trådiga sega känslan på osten, men det går att använda vilken ost du själv har som favorit.

Pizzor färdiga för att först gå in i ugnen, sedan på grillen

Curry och kycklingpizza
Ta 2-3 kycklingfiléer och skär dem i fyrkanter eller småbitar. Stek dem sedan på medelhög värme tills de är helt stekta. Salta lite lätt och häll på mängder med curry. Enligt min egen uppfattning och framförallt dottern som älskar curry så kan det inte bli för mycket. Fördela sedan kyckling/curryröran på pizzan där du först lagt ut tomatsåsen i botten följt av tunt skivad mozzarella och avsluta med jordnötter eller cashewnötter.

Tacopizza med rödlök
Här tar jag 400 gram nötfärs som steks i en stekpanna. Häll i en påse Taco Kryddmix och lite vatten. Stek ihop tills det är färdigstekt. För de djärva kan man även hälla i lite salsa i en styrka som passar just dig. Fördela sedan Tacocurryröran på pizzan där du först lagt ut tomatsåsen i botten följt av tunt skivad mozzarella och avsluta med rikliga mängder av tunt skivad rödlök.

Skinka eller salami pizza
Riktigtr enkel pizza däe man skivar rökt skinka och fördelar den över pizzan. Kanske lite chaminjoner kan läggas till om man nu gillar det. Skinkan kan med fördel bytas ut mot Chorizokorv eller Chorizosalami och då täcker man hela pizzan med salami. Mer ÄR bättre för salamin krymper en del när den tillagas

”Vad frysen har att erbjuda” pizza
Denna pizza är lite varierad. Normalt så brukar det alltid bli en skiva av lövbiff eller något annat kött som sparats från en riktig söndagsmiddag. Dessa rester brukar jag använda på en separat pizza eller som extra fyllning på någon av de andra.

03 feb

Extremshopping

Det är inte lätt när ens dotter har lite andra intressen än vad det som brukar vara det söm gäller. I detta fall är det den japanska kulturen som står högt i kurs och då blir det till att följa med på lite mer lömska ställen för shopping.

Bland kläder är det svart som gäller tillsammans med spetsar och annat som man knappt kan tro det går att gå i en normal dag. Dr Martens kängor är en självklar del, men nitar och läder är ännu inte så påtagligt i hennes garderob.

Så efter besök på både Shock i Göteborg samt SciFi bokhandeln hade hon fått sitt för dagen och man själv känner sig lite utanför jämfört med de andra kunderna man sett i dessa affärer.

02 feb

Västkustväder

Man får försöka bäst man kan när det gäller att ta lite bilder. Vi denna tid på året är vädret en sak man inte kan räkna med att det ska vara bra och så även denna lördag som skulle gå i shoppingens tecken.

Men överallt finns det saker som händer. Det är fullt med spårvagnar, folk som letar efter blommor eller är extremt sugna på semlor, och allt detta kan om man vill bli hyfsade kort.

Nu är jag dessvärre inte en fena på att jobba med gatufotografering. Vet faktiskt inte varför, men det är något som bromsar upp mig. Jag vill kanske inte tränga mig på personerna som står där och gör något, eller så är man lite blyg. Men det hindrar inte att jag i alla fall ska försöka att ta lite bilder, sådär i skymundan.

01 feb

Gamelstan | Lysekil

Den pittoreska gamelstan i Lysekil. Julkortsvacker