För ett par veckor sedan var jag tillsammans med min dotter iväg några dagar till London. Visste väl inte riktigt vad jag skulle förvänta mig, så resan planerades till stora delar an dotterns behov av att besöka olika museer och affärer tillsammans med de sedvanliga klassiska ställena som t.ex Big Ben, Tower bridge, Trefalgar square med mera.
Tänkte sammanfatta resan lite i några inlägg på bloggen, så ni får se vad som hände och ge min känsla av en storstad, för stort är det! Vi börjar med självisarna.
Delar av familjen Ohlson utanför Trefalgar Square.
Dag ett var en riktigt vacker dag, och denna dag ägnades åt att utforska så mycket av de centrala delarna som bara var möjligt. Tunnelbanan, fungerade bra, men var ganska ologisk provades på och kartor detaljstuderades.
Vi gick och gick och sedan gick vi lite till. Telefonen som automatiskt ställer om till rätt tidzon hade fått knäppen. Vi var nämligen inte helt säkra på om England ändrar till vintertid samtidigt som vi i övriga EU gör. Misstanken är inte helt ogrundad för de kör på fel sida vägen, man måste ha pass för att komma in i Landet och har fel kontakter i väggen.
Så min telefon visade exakt samma tid som hemma vilket innebar att vi gick ut en timme för tidigt och fick helt enkelt vänta på att affärer och annat skulle öppna. Så vi hade gått om tid att utforska Soho.
Helt plötsligt kom vi fram till Trafalgar Square, och efter det var det inte långt till Picadilly Circus. Nära och bra ligger alla kända ställen, så vi tog oss an att åka till några fler sevärdheter och klarade faktiskt av att se de mest kända byggnaderna på en enda dag.
Priset för denna dag fick Elina betala. Hennes fötter var helt förstörda. Inga skavsår dock, men hon var helt slut. Förstår inte vad det är med ungdomar dessa dagar. De tål inte mycket.
Farsan och dottern utanför Big Ben
Dag två sög! Och jag menar verkligen att den gjorde det. Lätt regn hela dagen och folk precis överallt. Fullt på tunnelbanan. Fullt på alla trottoarer. Fult i rulltrapporna. Och alla museer vi tänkte besöka hade enorma köer. Det var så mycket folk att under hela dagen gick det inte att promenera bredvid varandra. Lite tråkigt, men vi fick ihop allt ändå.
Museum nummer ett, Naturhistoriska Museumet, låg lite utanför centrala stan. Bara att komma av perrongen där tunnelbanan var en utmaning. För en gångs skull låg denna mer eller mindre på marknivå och det enda som hindrade oss att komma framåt var en trappa. Tyvärr var vi, som jag sa tidigare, inte helt ensamma att vara ute på upptäcktsfärd. Att ta sig fram till trappen, gå uppför den (kanske 20 trappsteg) och komma ut på gatan tog runt 15 minuter. Och då är sträckan kanske 100 meter totalt. Väl uppe så fick vi leta lite efter själva museumet, för skyltning var riktigt bristfällig, men vi hittade dit. Och vände direkt!
Köerna kom från två håll och var enorma. Det är naturligtvis svårt att uppskatta hur lång tid det skulle ta om vi valt att ställa oss i kön, men ett par timmar fick man nog räkna med.
Elina och Gubben utanför Buckingham Palace
Så det blev att gå tillbaka till stationen igen. Trängas i den neråtgående kön och ta ett tåg tillbaka till stan. Vi kom snabbt fram till att alla ställen som barnfamiljer tycker om inte var något för oss. Så därför gick färden till Tate Modern, ett museum för modern konst. Och där gick det att andas. Lite andra platser fick också besök av Lysekilsborna, och dagen blev ändå ganska lyckad. Bra mat, taskigt väder (vi hade dock rätta kläder) och fötterna på dottern var i lite bättre skick när vi till slut efter 12 timmar kom tillbaka till hotellet igen.
