22 Feb

Att resa lätt…

Jag har tidigare berättat att jag skiftade min dator hemma till en Imac. Inte helt problemfritt men i det stora hela så fungerar det som det ska.

En av de stora anledningarna jag ville ha en lösning som Imacen presenterar är bärbarheten. Om man vill ha en mobil dator så kan man väl skaffa sig en vanlig bärbar kommenterar nu väl många, men jag får då ett problem, och det är skärmen.

En Imac på köksbordet.

 

Jag håller på en hel del med bilder, så en hyfsat stor skärm är extremt viktig. Visst, denna 22 tums skärm som Mac-en har är kanske i minsta laget. En 27 tums dito hade varit bättre, men den kostar då en duktig slant mer. Och ja klarar mig väl med denna storlek.

Datorn står normalt en trappa upp i ett rum. Där är ingen på dagarna så det blir rätt ensamt. Så jag tar helt enkelt datorn, som bara består av skärmen, under armen och bär ner den i köket. Inkopplingen är snabb, en enda sladd i vägguttaget sen är allt klart. Och jag sitter tillsammans med resten av familjen och trivs betydligt bättre än om jag skulle vara instängd i ett rum på övervåningen.

Så allt har ett pris och man behöver kompromissa. Detta blev mitt val och lösning på ett problem, och jag är mycket nöjd med hur allt löste sig.

22 Feb

Fotografera omöjliga motiv

Jag var ute med min arbetskamrat Ermanno i veckan för lite plåtning. Det är en kul stund på veckan då man antingen slipper kontoret och sena kvällar där, eller sitt hotellrum där man sliter ut kanalbytarknappen på fjärrkontrollen. Målet med kvällen var att plåta lite i och runt Gamla Stan i Stockholm.

Nu var väl min kompanjon inte lika pigg på detta som jag själv var. Han muttrade något i stil med att det finns väl inget att ta kort på i Stockholm, bara massa hus och fullt med folk. Han tyckte mer att vi skulle åka till västkusten, och undersöka mina hemtrakter med hav och klippor, för där finns det minsann massor av potentiella förstoringar.  Men det blev lite ändring i inställningen allt efter eftermiddagen gick mot kväll

Gamla Stan i Stockholm. Grått och likt en skräckfilm.

Visst, Ermanno har rätt i att det är svårt att plåta i stadsmiljö. Men man får verkligen chansen att testa vad man kan och även gå över alla gränser man har mentalt och tekniskt. För när man är långt borta från sin trygghetszon så kan det eventuellt hända grejer. Ett sätt att förklara detta sätt att fotografera är bilden ovanför. Riktigt fina linjer i husen och med lyktorna på gatan som sprider ett dunkelt ljus. Lägg till ”gubben” längst ner på bilden som kommer med med mest av misstag, så får man en bild som man kan fundera lite mer på vad den innehåller. det är enligt mitt tycke en bild som man kan titta att tag på och upptäcka mer i.

Sen blev det mörkt. Och kameran började gnälla att ljusförhållandena inte var bra. Vad gör man då? Stativ och lite längre slutartider är naturligtvis det korrekta svaret, men om detta stativ ligger 50 mil från där man själv är så kan det bli knepigt.

Mårten Trotzig´s gränd, Gamla Stan, Stockholm

 

Ett sätt jag kommit på ar att använda det som finns runt om mig. Soptunnor är en av de bästa stativen. Hyfsad höjd och ganska flat yta att ställa kameran på. Tillsammans med ett par vantar kan man rikta in kameran ganska bra. Naturligtvis inte med samma exakta kontroll som med ett stativ, men det fungerar. Och det bästa med det är att man verkligen får kämpa för att få till kompositionen. I bilden ovanför är det Morten Trotzig´s gränd som är fotograferad. Där gick det inte att använda en soptunna. Så lösningen var att ställa kameran direkt på marken och ta bilden med en 2 sekunders självutlösare. Och även detta fungerar faktiskt.

Så promenaden fortsatte hela kvällen. Slottet och riksdagen besöktes och det blev även en runda på Skeppsholmen för ett besök vi Af Chapman, fullriggaren som blivit vandrarhem. Gråmulet var det, fingrarna var kalla men det var en riktigt rolig kväll tillsammans med Ermanno.

Slottet och riksdagen, Stockholm

Af Chapman på Skeppsholmen

 

21 Feb

Släggö

Ett ställe jag faktiskt inte varit på mycket är Släggö i Lysekil.

Ön, som är förbundet med havsbadet med lite bryggor fungerar som bas för kallbadhuset i stan där damer och herrar håller på med sina nakenbad, sommar eller vinter spelar ingen roll.

Jag har gått upp på klipporna tidigare men det var många år sedan, så jag tänkte att jag kunde ta med mig kameran dit och se om det finns något som skulle kunna passa att plåta. Och viss fann det en hel del att se på.

Nu ska jag erkänna att jag försökte mer att fokusera på att få kompositionen att fungera. Framförallt var det linjer i terrängen som jag letade efter. För det är så att jag behärskar tekniken ganska bra. Kameran och alla dess inställningar kan jag ändra och få det resultat jag vill. Men ögat är inte riktigt lika tränat.

Så jag tänkte att ge mig ut en gång i veckan resten av året. Målet med detta är att träna upp mig själv att se motiv enklare. För nu är det kanske inte en lyckträff när jag får till en bild, men i alla fall så är jag mer osäker än säker på slutresultatet.

Så de två bilder jag fick till ska då ses mer som ett övningsmaterial mer än något annat.

Släggö i motljus med Skaftö/Fiskebäckskil i bakgrunden

Släggö i motljus med Skaftö/Fiskebäckskil i bakgrunden

06 Feb

Mera Sonos system i huset

Jag har tidigare skrivit lite om hur jag installerat de trådlösa högtalarna från Sonos, och även gett lite recensioner på hur de fungerat.  Och jag måste säga att jag är nöjd, riktigt nöjd. Jag är faktiskt så nöjd att jag köpte en extra liten Sonos Play 1 till köket för att skapa stereoljud.

I några tidigare inlägg, Sonos. Lite funderingar kring strömmande musik och  Sonos, en uppdatering av funktionen pratade jag lite om de problem som fanns och även hur de löstes.   Mjukvaran i de olika enheterna var väl inte helt avlusad. Men nu så¨verkar det som Sonos fått ordning på allt och det fungerar som en dröm.

Ender året så har apparna uppdaterats ordentligt och gett ganska många nya funktioner. Vi där hemma har ett flertal Spotifykonton, och alla spelar ju olika musik. I och med den sista uppdateringen kan alla spela upp musik från vårt egna konto, och på så sätt komma åt alla våra spellistor. Otroligt bra när jag sitter nere i köket och lyssnar på Chill och Lounge listor medan dottern, som under vintern lånat den större Sonos Play 3-enheten, kör sina listor innehållande populär tonårsmusik. Vi kan enkelt välja vilket Spotifykonto vi vill lyssna på. Riktigt bra löst av Sonos.

En liten svaghet i apparna är dock att man alltid måste använda Sonos egna app. Jag kan t.ex inte spela upp någon musik från Spotifys app direkt till mina Sonosenheter. Visst, jag kan skapa spellistor inne i Sonosappen, och söka på igenom all musik som finns på Spotify men spellistan lagras då bara i Sonosappen. Så det blir till att hoppa mellan apparna eller skapa dubbla spellistor. Lite knöligt tycker jag.

Nu till det jag började skriva om, det att jag har köpt en extra Play 1 enhet till köket.

Jag hade monterat en enhet i köket och den har fungerat riktigt bra hela tiden. Ljudet är bra i förhållande till storleken, och jag är inte så kräsen när det gäller att få till det perfekta ljudet. Men ändå, det gå att få bättre.

I Sonos app så finns det en funktion att skapa ett stereopar av två enheter. Man kopplar då samman två separata enheter och gör dem till en enda. Och jösses, vad bra det blev. Placeringen är kanske inte helt optimal, men att ta två enheter och slutresultatet är 4 gånger bättre måste man medge är fantastiskt. Stereobilden är perfekt och trycket i enheterna är riktigt bra på de nivåer jag spelar på.

Så nu när jag har två enheter i köket och våren närmar sig för att uterummet ska öppnas igen, så kommer den enhet som dottern lånat att återvända till sin ursprungsplats. Eller det är det jag hoppas på, för jag är inte så säker att hon släpper den. Det kanske blir ytterligare en enhet till våren, vi får se.

Den nya Sonos Play 1 enheten, tillfälligt uppställd i köket
Den nya Sonos Play 1 enheten, tillfälligt uppställd i köket

Orginalenheten Sonos play 1 monterad i köket
Originalenheten monterad på sin vägghållare.

03 Feb

En dag i rampljuset

Det där med att vara populär är en kortvarig njutning.

Stångehuvud med drag i molnen, efter en liten justering av bilden

Igår morse lade jag ute en bild på min profil på en bildsida som heter 500px.com. Det är en sajt so enbart fokuserar på bilder och dessa kan vara kategoriserade i en hel del områden. Själv väljer jag normalt Landskapskategorin för det är väl det jag tar mest bilder på. Att få en bild där att bli populär är inte lätt, men med bilden ovan lyckades jag. Den blev mer eller mindre viral.

500px fungerar så att man laddar upp bilderna. Ju fler folk som tittar på denna bild och klickar gilla eller favorit desto högre poäng får den. För att nå statusen ”på väg uppåt” krävs en poäng på minst 70, och populärstatus når man vid 80 poäng. Jag har fått en hel del bilder att klättra upp emot 90 strecken genom årens lopp, men sedan har visningarna dött ut och bilden har fallit tillbaka i rankningen. Men det är inte alltid så lätt att förstå varför en bild blir populär eller inte.

Jag har lagt upp riktigt bra bilder, och de har knappt rört sig uppåt på rankningen. De bilder som fått mycket uppskattning på t.ex Facebook, har inte fungerat på 500px och tvärtom. Det kan bero på att jag mestadels publicerar lokala bilder från Lysekil, och de kanske inte tilltalar den stora massan.

Men igår kväll hände något. Bilden jag visar ovan hade ganska snabbt blivit populär och hamnade på drygt 90 i puls, och när jag kom hem var den den bästa bilden jag haft på sidan. Den klättrade med 0,1 i betyg hela tiden, och klockan 21,00 igår kväll exploderade det. Mängder med folk klickade på bilden och gillade den. Och betyget steg sakta men säkert. Till slut så hamnade den på första sidan i kategorin landskap, där alla ser den direkt och kom upp i ett betyg på 98,8 i puls.

På förstasidan hos 500px
Skärmdump från sidan 1 på 500px.com, kategori Landskap. 40.e mest populära bilden.

Att hamna på första sidan på 500px.com är en våt dröm. Jag hade kunnat göra väldigt mycket för att komma dit och har väl aldrig trott att det någonsin skulle hända. Men ibland så är turen eller vad man nu ska kalla det i min favör och allt går som på en räls.

Inte nog med det. Bilden, totalt sett i alla kategorier, var väldigt populär. Gick man igenom och tittade på alla kategorier så hamnade den på sidan 2. Men säg den lycka som varar. Efter att sakta men säkert klättrat uppåt så tog like-jägaren tag i mig. Ett steg till, en extra decimal på betyget, kom igen, lite till. 98,8 var det jag nådde och på en sekund så föll den tillbaka och det rejält.  87 i flöde och tillbaka på sidan 100. Så jag fick min dag i rampljuset.

Lite surt att det var så kort tid på toppen, men att denna bild blev så omtyckt gav mig en liten fördel till nästa gång. Många medlemmar på 500px klickade för att följa mig, så nu har jag skaffat mig en grupp med följare som kommer se vad jag lägger ut i framtiden. Och fortfarande har jag en bild som stadigt går uppåt med 94 i puls so fortfarande är riktigt bra.

01 Feb

Långa moln på kusten

Det har blivit en hel del promenader ut på Stångehuvud de sista åren. Det är en plats som ger mig ett lugn i kroppen och vädret är alltid perfekt oavsett vilken årstid.

För ett par veckor sedan var stormen Egon på besök, och de krafter som släpptes loss mot klipporna var imponerande. Sen har jag stått några nätter där, längst ute på klipporna och blickat uppåt mot en stjärnklar himmel, och vi har naturligtvis det de flesta förknippar med Lysekils spets, nämligen sommar och sol.

Så Stångehuvud har många skepnader, och man är lyckligt lottad att få ta del av dem alla.

Hästeviks klippor i Lysekil Stångehuvuds klippor med fyrhuset Stångehuvuds klippor med fyrhuset Stångehuvuds klippor med fyrhuset

%d bloggare gillar detta: