01 apr

De’Longhi kaffemaskin – 5000 koppar senare

Idag är det den 1.a april, och som tradition har jag till uppgift att göra rent vår kaffemaskin, just den första varje månad. Ett enkelt sätt att komma ihåg att fixa underhållet som faktiskt måste göras ibland på en kaffemaskin.

Hur har det nu gått med maskinen. Är jag lika nöjd som jag trodde jag skulle vara? Är kaffet lika gott och har prylarna hållit samman? Dags för en liten sammanfattning av 5000 koppar kaffe ur De’Longhi Primadonna S De Luxe.

De'Longhi  Primadonna S De Luxe kaffemaskin isärplockad efter den månatliga rengöringen. 5000 koppar senare

De’Longhi Primadonna S De Luxe kaffemaskin isärplockad efter den månatliga rengöringen. 5000 koppar senare

Vi börjar med problemen. Visst, vi har haft ETT problem med maskinen som nu är snart 2 år gammal. Hösten 2016 började kaffesumpen bli väldigt blöt. Det var efter jag testade att göra vanligt Espressokaffe med malda bönor som problemet kom. Ju mer pulver jag använde i maskinen desto värre blev det. Det blev till att kontakta supporten och de trodde att det var någon packning som läckte och skickade fraktsedlar för en garantireparation.

Nu blev det inte någon reparation, för när jag slutande med att använda malt kaffe och gick tillbaka till hela bönor igen, så blev allt bra igen och har så varit. Fantastisk maskin det här, fixar sig själv. Fler borde göra så, t.ex spis, kyl eller frystillverkare. Väldigt praktiskt. 

Hur används maskinen normalt? Vi fick med mjölkhållare så vi kan göra t.ex Latte, cappuccino osv. Riktigt rolig den första månaden. Nu använder vi det aldrig längre. Samma sak med ångröret. det ligger i skåpet och samlar damm. Vill vi ha en mjölkdrink så gör vi den manuellt. Tyvärr är en latte betydligt bättre och godare att dricka på ett café ute på stan. Så det blir bara vanligt kaffe som bryggs. Och det var väl därför vi köpte maskinen för att vara ärlig.

Underhållet är också extremt enkelt. En gång i månaden plockar jag isär maskinen och diskar av allt ordentligt. Själva mekaniken ska man dock endast använda varmt vatten till. Diskmedel är totalt förbjudet. Och det har funkat jättebra. Inga problem alls. Jag har kalkat av maskinen tre gånger nu, och det enkel at hitta original avkalkningsmedel på nätet. Jag använde rigtigkaffe.se där jag köpte ett set med 4 satser avkalkningsmedel, så man har hemma. Inte gratis men leveransen var snabb. Kan man använda andra billigare sätt att kalka a maskinen på? Troligen kan man det, men det är inget jag forskat i alls. 

Arvid Nordqvists kaffebönor ger det bästa kaffet hemma hos oss, speciellt Molto, som är helt suverän

Arvid Nordqvists kaffebönor ger det bästa kaffet hemma hos oss, speciellt Molto, som är helt suverän

NU kommer vi till det viktigaste, själva kaffet. Här hemma har vi varit svaga för Italienskt kaffe t.ex från Lavazza. När jag skriver Vi som menar jag mig själv. För frugan vill hellre ha lite mindre syrliga bönor. Men efter ganska mycket letande och provande, så hittade vi Arvid Nordqvist hela bönor. Och Molto påsen är ett riktigt fynd. Riktigt bra kaffe för vår smak. Zoega har vi testat och dem använde vi alltid när vi körde med kaffebryggare, men som hela bönor blev det helt fel. Samma sak med Gevalia och andra fabrikat.

Så sammanfattningsvis är vi extremt nöjda med maskinen. Jag har fått lite synpunkter på den djungel det är att välja vilken typ av maskin för De’Longhi har mängder av modeller och samma gäller för andra tillverkare också.  Vi valde en maskin som har vattentanken på dian så den sår uppställd på en köksbänk. Vi kunde därför inte ha en maskin med tanken bakom maskinen. Behöver man ha mjölkfunktionerna? Kanske inte. Men jag tror att det lönar sig att går runt och vänta på att återförsäljare som t.ex Elgiganten eller Mediamarkt säljer ut produkterna. Då kan man få en maskin till bra pris.

09 okt

Tre nätter – tre fantastiska bildserier

Äntligen tänkte jag när meteorologerna utlovade stjärnklara nätter nästan i en hel vecka. Visst brukar de luras där borta i Norrköping på SMHI, men ändå det var efterlängtat.

Min fotosäsong börjar riktigt i mitten av augusti när den första stjärnhimlen kan visa sig. Solen kommer då tillräckligt långt ner under horisonten och det börjar gå att se stjärnor och galaxer igen. Ännu bättre är det att just i augusti så står vintergatan som högst på natthimlen, och dess centrum är hyfsat synlig även från våra breddgrader, och ju längre tiden går desto mer sjunker vintergatan och blir mindre och mindre spektakulär.

Nu är det oktober och mina tänkta planer att ligga ute på en varm klippas hade försvunnit för länge sedan. Antingen har himmeln varit full med moln eller så har månen varit uppe och bländat bort hela natthimlen. Inget fungerade, fram till denna vecka.

Frugan var förvarnad att jag kommer att vara ute på klipporna minst tre nätter, förhoppningsvis fler, och allt var förberett till max. Och måndag, alltså kväll 1 hade jag vigt åt en liten vik utanför Siviks campingplats.

Vintergatan utanför Siviks camping. Samyang 24mm/1.4
V
iken, plåtad med Canon 5D mkIII, Samyang 24mm/1,4 @f/2.0, 13 sekunder

Först och främst fick jag uppleva en solnedgång som hette duga, men det är inte ämnet för idag, utan nu ska vi prata stjärnor, och det fanns det gott om denna kväll. Utrustningen och inställningarna finns angivna under resp. bild, men det som kanske är roligt att veta om är att bilden ovan faktiskt är en panorama, bestående av 5 olika bilder som går uppifrån och ner. I och med att alla inställningar är låsta så år det inga problem alls att få samma exponering på alla bilderna. Och sedan fixar Lightroom ihop en VÄLDIGT stor fil (7000x5000px) som man kunde jobba med.

Det blev en massa experimenterade med olika inställningar, dubbelexponeringar, o.s.v o.s.v. En riktigt kul kväll och jag var mycket nöjd med resultatet.

Jag hade enbart använt mitt helt manuella Samyang 24mm 1.4 objektiv och efter jag haft det på garantiservice så levererar det enormt. Gas och stoftmolnen i vintergatan är så mycket tydligare nu än med någon annan optik jag använt tidigare. En riktig dröm att sedan komma hem och tanka upp bilderna till datorn.

Kväll två, var vigd år centrala Lysekil. Min vän Patrik, hade kvällen innan plåtat Frifararen utan för Vikarvets museum. En ide jag haft länge med, så jag testade båten och stensättningen runt Pinnevik.

3-nights-samyang-24mm-nightsky-2
Canon 5D mkIII, Samyang 24mm/1,4 @f/2.0, 13 sekunder

Vintergatan och Frifararen utanför Lysekil. Samyang 24mm/1,4
Canon 5D mkIII, Samyang 24mm/1,4 @f/2.0, 13 sekunder

Även dessa bilder är Panorama, monterade i Lightroom. Dock bara tre originalbilder per slutgiltig bild, men ändå.

Jag tog naturligtvis och kopierade min väns resultat direkt av, och det var svårt att se skillnad på bilderna, så lika var de, men det är inte de bilder jag visar upp nu.

Genom att gå runt båten lite så fick jag till en del, i mitt tycke i alla fall, intressanta vinklar och en annorlunda komposition. Det svåra var att hantera ljuset i bilden för hela båten blev mer eller mindre upplyst av diverse gatljus en bra bit bort. Visst, man tycker det är helt mörkt, men det är det inte, det kan jag lova.

Testade även att fotografera massiva Bautastenar som är installerade längs en stig, mellan båten och Pinneviks badplats. Iden var bra, men det gick åt skogen faktiskt. Oskärpa, kass förgrund, en gubbe cyklade förbi, rakt framför kameran med sina ljus tända. Ja, ni hör själva.

Kväll tre, hade jag lyckats lura ut en av mina jobbarkompisar. Han var intet ont anande om mina planer för kvällen men det fick han snart veta.

Han hade inte fotograferat natthimlen direkt förut, så tanken var att lära honom lite vad det handlar om. Vi riggade upp det vi hade med oss och satte igång att plåta lite och mådde allmänt bra. Se sa jag plötsligt till honom att vänta en stund. Jag tände pannlampan, hoppade ut på ett par klippor framför oss och ställde mig med ljuset pekande rakt upp i sky. Testa att ta ett kort nu, sa jag till min vän och det blev kvällens röda tråd.

3-nights-samyang-24mm-nightsky-4
Canon 5D mkIII, Samyang 24mm/1,4 @f/2.0, 13 sekunder

3-nights-samyang-24mm-nightsky-5
Canon 5D mkIII, Samyang 24mm/1,4 @f/2.0, 13 sekunder

Nattfotografering med pannlampa. Vintergatan Lysekil, Samyang 24mm/1,4
Canon 5D mkIII, Samyang 24mm/1,4 @f/2.0, 13 sekunder

Nu blir det lite enklare att faktiskt förstå vad mitt Samyang objektiv gör. Dessa tre bilder med pannlampor i centrum av bilden, är enkelexponeringar. Alltså bara en enda bild för att få hela scenen. Jag har provat att använda bländare från 1.4 till 2.8, alltså de tre största bländarna, och objektivet levererar otroliga bilder. 

Så vill man ha ett skarpt ljusstarkt nattobjektiv, så här är mitt val. Vill du ha en bredare vy? Ta och ta lite panoramor, Lightroom gör det enkelt att sammanfoga dem. Men objektivet levererar extremt bra precis som det är på kameran. 

 

19 sep

Vintergatan – att redigera en bild

Det är många gånger man kommer hem med en eller flera bilder på minneskortet och tankar ner dem till datorn och säger – CRAP! Men ge inte upp, det finns räddning för många av bilderna.

Under det senaste året har jag pluggat och övat massor på hur astrofotografering fungerar. Inte då bara hur själva bilden tas, utan även efterbehandlingen i datorn. Och för att säga det milt, så är Lightroom och till viss del Photoshop helt nödvändiga verktyg för att få fram det som finns i bilden. Observera att jag aldrig klonar eller tar bort saker i mina bilder.

Vintergatan. Helt ordigerad bild, överexponerad

Här är en bild som jag tog för ca 1,5 år sedan i april 2015. Bilden är en av en serie som jag tänkte skulle bli en panoramavy över vintergatan och de ljus ni ser över horisonten är Kungshamn och Smögen. Som ni ser så är himlen orange och och en liten snutt av vintergatan syns i mitten och åt höger i bilden. Vid denna tid tog jag bara in bilderna och tänkte, just det CRAP! Jag försökte naturligtvis att leka lite med reglagen, men slutresultatet blev inget vidare, utan just CRAP.

Nu tog jag tag i bilserien igen och applicerade allt jag lärt mig det sista året. Kontrastökning, svart och vitpunkter. Tonade filter, selektiva färger o.s.v, o.s.v. Och nu blev resultatet ett helt annat.

Det ligger mycket jobb bakom bilden, men t.ex panoramasammanslagningen sker enkelt i Lightroom numer. Grundinställningarna i Lightroom fungerar bra, och jag hittade en del gratis förinställningar som bara klickades in för att få ett första hyfsat utseende. Jag var redan här långt över resultatet jag provade första gången.Men den största skillnaden gjorde ett program som heter Color Efx Pro. Jösses vad det programmet plockade fram detaljer.

Vintergatan enastående efter redigering i Lightroom och Photoshop

Här har jag lekt en hel del, som ni ser jämfört med originalet. Och den oredigerade bilden som jag visade först ingår faktist i det färdiga panoramat. Klicka upp bilden så får ni se omfattningen.

11 sep

Samyang 24mm f/1.4 och nattfotografering. Nya tester

Jag har, som jag skrivit tidigare, skaffat mig en ljusstark glugg, Samyang 24mm f/1.4.  I förra inlägget skrev jag att det var svårt att få till skärpan, faktiskt helt omöjligt. Detta är nu åtgärdat kan jag meddela. På Fotosidans forum fick jag hjälp, och det visade sig att en av linserna inne i optiken hade kommit snett och gav detta fenomen. Cyberphoto var hjälpsamma och efter jag skickat in några testbilder åkte objektivet iväg på service en vecka och kom tillbaka betydligt bättre. Nu ska vi se om det blev perfekt eller ej.

Vintergatan över Gullmarsfjorden. Samyang 24mm f/1.4 ED AS UMC

Visst är det vackert att kunna gå ut och ställa sig på en strand och bara rikta kameran upp mot himlen och få till denna typ av bilder. Och denna typ av fotograferande tycker jag mycket om.

Bilden ovan är tagen med Samyangs 24mm optik. Kameran är en Canon 5D mk III och inställningarna ISO 1250, 15 sek, f/2.8. Vintergatan kommer fram fint och ljusen från Lysekil och Fiskebäckskil hålls hyfsat ner. Det är väl i princip omöjligt att få till rätt exponering på en enda bild, men jag tycker att den är användbar.

Bilden är faktiskt en panorama. Jag tänkte testa lite när jag ändå var ute och se om det går att få till. Tre liggande bilder med ca 50% överlappning och sedan gjorde Lightroom resten.

Faktum är att jag gjorde lite mer tester för att se om man kunde jobba lite med Photoshop och förena två bilder med olika exponeringar till en enda. En ljus där vintergatan och stjärnhimlen syns fint och en mörkare där stadens ljus är bra exponerade.

Detta visade sig vara lättare sagt än gjort, och det kommer krävas en hel del övning innan jag får till det på det sätt som jag själv vill, men det blev i alla fal en bild som blev hyfsad.

Vintergatan står högt över Gullmarsfjorden och Södra hamnen, Lysekil.

15 sekunders exponering kanske var lite för långt, för om man tittar på bilderna så börjar stjärnorna bli lite ovala, men då får man titta väldigt noga. Skärpan i bilden är dock riktigt bra. Så bra som jag fått höra innan jag köpte linsen. Så nu verkar allt fungera precis som det var tänk, men man får köra maximalt med 13 sekunders exponering.

Jag gnällde förut på att alla hörn i bilden blev utsmetade, och jag tänkte därför ta några testkort rätt upp mot himlen och se hur objektivet presterar. Det är ju extremt ljusstarkt, och med en bländare på 1.4 släpper det in massor av ljus, men är denna bländare verkligen användbar? Dags för bevis. Samma kamera, ISO inställt på 3200 och slutartiden är 13 sekunder

Testbild på Vintergatan. Samyang 24mm f/1.4 @ f/1.4
Testbild på Vintergatan. Samyang 24mm f/1.4 @ f/1.4

Testbild på Vintergatan. Samyang 24mm f/1.4 @ f/2.0
Testbild på Vintergatan. Samyang 24mm f/1.4 @ f/2.0

Testbild på Vintergatan. Samyang 24mm f/1.4 @ f/2.8
Testbild på Vintergatan. Samyang 24mm f/1.4 @ f/2.8

Objektivet levererar verkligen. Redan på f/1.4 är skärpan bra, och bländar man ner ett eller två snäpp, så ökar skärpan. Men som helhet, är bländare f/1.4 absolut användbar. Man ser hopar av stjärnor, och skulle jag vara lite mer kunnig inom astronom skulle jag nog utan problem kunna namnge en hel del detaljer.

En lite lustig grej med att använda den största bländaren var att centrum på bilden blev så enormt mycket ljusare.Det ser nästan ut som någon tänt en lampa bakom vintergatan. Om detta är ett fenomen som objektivet ordnat eller om det faktist ser ut så på natthimlen får jag låta vara obesvarat.

Så nu får vi hoppas på molnfria kvällar, så får jag testa lite mer. För testning behövs. Det är inget enkelt objektiv att jobba med.

01 sep

Kontoret 

Ibland hittar man små rester av forntiden. Som idag t.ex när jag håller på med lite småjobb. Fiber installation på en lokal industri. Modern som sjutton! Men rummet som all datautrustning står i är inte fullt så modernt. 

När jag första gången tittar in i rummet då väller en känsla av barndomen över mig. 60 och 70 talet känns närvarande igen. Men om jag önskar tillbaka denna jordnära färgkombination igen är jag tveksam till.

31 aug

Svårt att få till väder och vind

Det är verkligen inte lätt att få till en liten utflykt på klipporna. I måndags verkade dock allt falla på plats. Meteorologerna hade lovat molnfri himmel, månen skulle vara under horisonten i princip hela natten och det hade till och med utlovats en mindre solstorm, så utsikterna för norrsken verkade så bra som de kan bli nere i Bohuslän.

Så jag packade mina prylar och gav mig ut. Några molntussar hängde fortfarande kvar när solen började gå ner och ju mer tiden gick desto mindre moln blev det för att till slut i princip försvinna helt och visa en klarblå himmel.

Men när jag väl började fotografera kom molnen tillbaka. Vid 22-tiden just som vintergatan börjar bli synlig började de skymma vyn lite lätt och det blev sedan värre och värre. Det blev till att packa ihop allt och hoppas på bättre kvällar.

Men en bild blev det, och helt förgäves var inte utflykten, för jag lärde mig en del och testade andra tekniker jag snappat upp under sommaren, så nu kanske man kan få ännu lite bättre bilder.

Vintergatan reser sig över Sivik och Valboholmen

Vintergatan reser sig över Sivik och Valboholmen

14 aug

Astrofotografering – Skärpa över hela bilden?

jag håller på att pilla med nattfotografering en del som ni kanske märkt. jag gillar verkligen detta område och just astrofotografering är ett område jag älskar att utforska.

Jag har tidigare använt min fullformatskamera (Canon 5d mk III) tillsammans med ett par olika objektiv.  Min ständige kompanjon är mitt Canon EF 16-35/2,8 L II USM som jag använder så gott som alltid när jag är ute, oavsett om det är natt eller dag. Ett perfekt objektiv för min smak då jag för det mesta håller på med landskapsfoto och liknande.

Förra året testade jag att köpa ett helt manuellt 12 mm fisheye objektiv från Samyang. Ett helt vansinnigt objektiv att fotografera med och det är ett fisheye, så du får med riktigt tunnelförvrängning med på köpet. Fördelen med det är att du får med enormt mycket i en enda bild, och korrigera den färdiga bilden från distortion är ganska enkelt. Lonely specks har en bra guide som hjälper till så att du kan få en rak bild.

Nu har jag köpt mitt andra manuella objektiv och testat det lite mer ingående. Objektivet, ett Samyang 24mm f/1.4 ED AS UMC (testat av Lonely specks) ska vara det optimala objektivet när det gäller ljuskänslighet. Genom speciella tabeller, mätning av bländarens effektiva diametern o.s.v. kommer detta objektiv på första plats hur mycket ljus som kommer in till kameran. Detta är viktigt, för desto mer ljus som kommer till sensorn och då kan jag välja att ha inställningarna för ISO lägre, vilket ger klarare bilder med betydligt mindre brus.

testbild på en stjärnhimmel. Samyang 24mm f/1.4

Här är en liten testbild, mer eller mindre direkt från kameran. jag har här använt Samyang 24mm f/1.4 med bländare 1.4 och ISO 1000.  Direkt kan man se att skärpan är bra, och att bruset är väl hanterat. Inget större kromatisk fel finns det heller i bilden. Ett ganska bra testfoto helt enkelt.

Om man nu tar och plockar ut lite detaljdelar ur denna hela bild blir resultatet lite annorlunda, minst sagt.

Järmörelse av bild Samyang 24mm f/1,4. Mitten av bilden och hörnet. Skärpa och distortion

Den vänstra bilden är ett klipp mitt i bilden. Som framgår är alla stjärnor runda och fina, precis som man vill ha dem. Jämför man då denna del av bilden med den högra, som är urklippt högst upp till höger på den stora bilden, ser man en betydande skillnad. Observera att förstoringen är identisk på båda klippen). Stjärnorna är utsmetade och pekar in mot bildens centrum. Detta är lika i alla fyra hörn av bilden.

Som jag ser detta så är bilden värdelös förutom i mitten. OK, jag överdriver kanske en hel del, men om man ska använda bilden och t.ex skriva ut den i jättestort format, så kommer detta linsfel vara ganska betydande. Om man istället vill publicera bilden på en blogg eller Facebook, så spelar det ingen större roll.

Nu kommer min huvudfundering i detta ämne. Hur ska man åtgärda detta? Ärligt sagt så vet jag inte riktigt hur man kan komma åt problemet. det är objektivet som är problemet.

Kommer en nerbländning fungera? Kanske blir det skillnad om jag kör med bländare 2.0 eller 2.8. Vet ej, men det ska testas senare.

En möjlighet är att ta ett antal bilder som bildar ett panorama. Man tar 5-6 bilder i en horisontell rad med kanske 50-75% överlappning, tar en ny rad bilder med kameran tiltad uppåt.  Öppna alla bilder i Lightroom och beskär alla bilder så det mesta av de suddiga hörnen försvinner (man får då kvar kanske 50% av ursprungsbilden) och efter detta genererar en panorama av alla bilder.

Hur som helst, det är ett problem med denna optik, och hur det ska åtgärdas får jag fortsätta att testa. Återkommer i ärendet.

 

13 aug

Astrofoto/astro-Panorama med Samyang 24mm f/1.4

Prylgubben har nu uppgraderat kameraväskan lite och i den har det tillkommit ett litet objektiv jag funderat på ganska länge nu. Objektivet jag pratar om är ett Samyang 24mm f/1.4 ED AS UMC for Canon EF. Jag har testat det lite nu och börjar komma fram till vad som är svårigheterna med objektivet, och det finns faktiskt en hel del att tänka på, för detta objektiv är helt manuellt både i fokus och bländare.

Jag vill bara nämna att allt jag pratar om nu baserar sig på att kameran är monterad på stativ. Ingen handhållen fotografering alltså.

Solnedgång taget med ett Samyang 24mm f/1.4 @f/16

Bilden ovan är tagen med just detta objektiv, Samyang 24mm monterad på en Canon 5D mk III. Och som ni ser så är det solnedgången jag försöker plåta, och resultatet blir bra, mycket bra. Objektivet kör på bländare 16 och när jag går igenom rawbilderna så är skärpan otroligt bra. Dock kan man se flares och det är inte så konstigt för bilden är tagen direkt mot solen och små, små vatten och saltdroppar har fastnat på filtret framför objektivet.

I och med att det är en manuell fokuserad glugg så använder jag mig av Liveview och riktar kameran på förgrunden och förstorar upp bilden 10 gånger. Fokusringen är ganska enkel att använda och går mjukt och fint, så det är absolut inga problem att få fokusen att sitta perfekt. Bilden ovan är tagna med bländare i f/16 och jag använder att kraftigt stativ och stativhuvud från Manfrotto och kör även med en trådutlösare. Gång efter gång ger objektivet fantastiska bilder, med minimal distorsion, och skärman är fantastisk, även längst ute i hörnen.

Vy från Bohuslän. Solnedgång fotograferad med Samyang 24mm f/1.4

Nu till det som jag från början var inne på, det vill säga natt eller astrofotografering med objektivet. Jag har gjort en hel del astrofotografering genom åren nu och då använt framförallt ett Canon 16-36 f/2.8 med även ett Samyang 12mm fisheye f/2,8. Dessa objektiv har levererat fantastiska bilder, även om skärpan inte är helt perfekt på Canonobjektivet när bländaren är som störst.

Tyvärr måste jag säga har vädret vid Bohuskusten inte varit det perfekta. Regn och tjocka moln mest hela tiden, men för ett par dagar sedan, dagen innan Persiderna meteoritregn skulle slå till med full kraft lättade molnen lite i alla fall så jag testade vad gluggen gick för.

Jag hade två mål med testet. Dels skulle jag försöka förstå hur objektivet fungerade i mörker. Hur ställer man in fokus, hur skarpt är det, går det att använda på med bländare f/1.4? Nästa test var att försöka få stjärnhimlen större genom att fotografera ett panorama.

Vi börjar med inställningarna. Tips jag fått var att använda Liveview för att ställa in skärpan. Detta var lättare sagt än gjort faktiskt. Jag ställde bländaren på 1.4, zoomade in med Liveview till 10 gångers förstoring och försökte leta rätt på stjärnor att fokusera på. Det gick inte alls. Jag fick istället använda ljusen från en liten hamn och testade även att använda månen, och detta gick bättre.

Ett problem jag så direkt var att vid användning av bländare 1.4 vid Liveview, så blev resultatet ganska suddigt. Minskade jag bländare till 2.0 eller ännu bättre till 2.8 så blev skärmen riktigt skarp och fin, men då förlorade jag mycket ljus istället så det blev ännu svårare att fokusera. Om denna enorma försämring av skärpa vid f/1.4 slår igenom även på bilderna vet jag inte riktigt än, det får fler tester utvisa, men förändringen var slående.

Slutsatsen är alltså att det går fint att fokusera, men det är inte helt lätt, och det kommer nog bli ännu svårare att få till det om ingen måne finns eller andra ljuspunkter långt borta.

En annan sak jag var tvungen att göra var att se om skärpan var bra på den färdiga bilden. Det var det inte alls på de första bilderna. De såg helt bedrövliga ut, och för att se hur de såg ut zoomade jag in bilderna på kamerans skärm 10 gånger. Det är ett riktigt bra sätt att se efter om allt är som det ska vara. Så det var att göra om och göra rätt. Det är extremt små justeringar som behövs, och det måste göras. För vem vill komma hem med suddiga bilder?

24mm brännvidd är ganska vidvinkligt, men jämfört med 16-35 och ännu mer 12mm så tror jag att det behövs fler bilder som sätts ihop till en panoramabild att få till en riktigt fin vy men både förgrund och stjärnhimmel. Och är är det första försöket…

Panorama över Sivik, Lysekil. Astrofotografering med Samyang 24mm f/1,4

Bilden är en panorama bestående av 5 bilder med ca 50% överlappning. Lightroom gjorde ett fantastiskt jobb att ficka ihop helheten. Insättningarna är ISO 1000, 15 sekunder slutartid och en bländare på f/2.0. Ljuset vid horisonten är månen som håller på att gå ner, inte solen om ni trodde det.

Jag ställde in stativet så det var spikrakt mot marken. Sen flyttade jag bara stativhuvudet från vänster till höger lite åt gången och tog en bild i taget. Detta är extremt enkelt att göra, och även om man bommar lite med hur stativet är inställt, kommer Lightroom eller Photoshop fixa det fint.

Jag tog en andra serie, med lite mindre överlappning och då bara två bilder. Och det blev bra det med, och som en liten extra bonus fick jag med ett stjärnfall också på ena bilden.

Panorama över Sivik, Lysekil. Astrofotografering med Samyang 24mm f/1,4

Det sista testet var och se hur kamera, objektiv och mjukvara skulle kunna hantera extrema panoramor. Jag ville ha två rader med bilder, fem bilder som visar himlen, och fem som visar förgrunden. Skulle mjukvara kunna sy ihop detta också? Inga problem alls. Visst, bildfilen blev enorm, men det var inga problem att utföra plåtningen på klipporna. Än en gång var stativet helt plant. Jag tog först en serie med 5 bilder helt vågrätt. Sen vinklade jag upp kameran ordentligt och tog en serie av 5 bilder till.

Resultatet blev en riktigt stor fil, men den är inget jag egentligen skulle vilja visa upp. Månen bländar allt och mycket är utbränt i bilden. Jag gjorde inte något speciellt bra jobb, framförallt i nedre vänstra hörnet (bild 1) jämfört med bild 10 (övre vänstra hörnet). Men det ger ändå en liten fingervisning om vad som går att göra.

Panorama 9203x6375px med ett Samyang 24mm f/1,4

 

 

05 aug

Italien eller Polen?

Kul att testa lite mobilbloggning när man är på resa. Ok,det blir inga långa avhandlingar men ändå, det funkar ju.

Krakow var väldigt Sydeuropeskt och vyn från fönstret bevisar att både klimat  (+32) och miljön liknar norra Italien.

04 aug

Licens…

Nu har man varit några dagar i Polen och till slut kom det oundviklInga, jag var tvungen att skaffa mig en fotolicens. Inte dyrt, inte svårt, men ganska onödigt.

28 jul

När vind och moln är perfekta

Ibland har man bara en sån där tur som bara dårar kan ha.

Jag har jagat moln länge nu, men inte riktigt hittat rätt. Jag har varit ute när det varit tunga gråa moln, ute när det varit massor av vita fluffiga saker på himlen, mörka åskmoln men det har alltid varit något fel på dessa i kombination med vinden. Vinden har varit för stark, för svag eller så har den kommit från fel riktning. Men i tisdags blev allt helt rätt.

Solnedgång utanför Sivik, Lysekil

Visst solnedgången var fantastisk, men det ska den väl vara om man är på Bohuskusten, för här hittar man nog de vackraste solnedgångar denna planet kan få till. Men dessa bilder har jag fotograferat förut, och fått betydligt finare bilder än den ovan.

Nej, det är långa slutartider jag är frälst i och efter en hel del provbilder började jag så smått röra mig runt ett område på kanske 10×10 meter. Större område jobbar jag inte med när jag är ute en kväll. Jag testar bildvinklar, olika höjder på stativet och letar efter en komposition som är bra.

Tyvärr så var solen bitvis ganska stark fast jag hade jättemörka filter över kameralinsen Jag fick mona långa slutartider, men solen brändes ut totalt på bilderna. Ett exempel är detta.

Långa slutartider fixar till molnen, men solen bränner igenom

Men genom att stå kvar på exakt samma plats och bara vrida kameran 90 grader åt vänster får man en helt annan vy. Nu är solen utanför synhåll och molnen kommer rake emot mig. Jag tar en bild, och det jag ser i kamerans display gör mig varm. Kompositionen var det närmaste perfekt i mina ögen och molnen, jösses, vilka moln.

Det jag försöker förmedla är att vara på en och samma plats under mer eller mindre en hel kväll är inga problem. Visst, man får kanske välja platsen och undersöka den lite om den åtminstone har lite potential att producera bilder och i Lysekil är det inte så svårt. Klippor och hav finns överallt. Men när man väl är där så är det bara små justeringar som behövs mellan en halvkass bild och en riktigt bra.

Alla bilder är tagna med en canon 5D mk III, Samyang 24mm f/1.4 och stativ. Slutartiderna är mellan 2-3 minuter och bländaren är f/16

Här kommer slutresultatet, inte så tokigt, eller hur?

Ibland blir allt rätt med långa slutartider. Moln och vind sammarbetar utanför Sivik, Lysekil

24 jul

Trött på renoveringar

Nu börjar allt bli klart hemmavid, alltså det projekt jag startade innan påsk i år. Det blev mer än man trodde från början, för planen var att vi bara skulle sätta igen en spaljé och tapetsera lite. Men när jag såg hur mycket det ändå skulle vara att göra satte jag igång att dra lite el och dataslangar i väggarna och fixade och donade med olika saker.

Trappen-1

Visst, väggen kom upp fast jag hade fullständigt borrat sönder och samman allt virke i den. Sen fick det natuligtvis gipsas över alla hål jag gjort i alla andra väggar för att få dit all el. Och inte nog med det, hela övervåningen var även den tvungen att gipsas om, och när vi ändå höll på så klädde vi in en garderob i övre hallen, och monterade upp ett tarkettgolv i hela trapphuset. På väggen alltså! Liggande!

Trappen-8

Varför nu all denna eldragning? Jo, först och främst behövde jag en ny plats för den trådlösa routern. Mitt i huset är trapphuset och där finns det ingen el alls. Ingen datakabel heller för den del. Så planen var att dra ny el till platsen, inkl några datasladdar i rör, för tt ansluta allt där min fiberkabel kommer in i huset.  Det gick fint, visst lite krångel ska det vara, annars är det inte kul.

I och med att vi klädde in trapphuset med ett liggande laminatgolv så funderade vi lite vad vi ska pryda det nya trapphuset med. En foto var nog ganska givet, så för säkerhets skull fixade jag ett uttag högst upp i hallen och trappbrytare både uppe och nere.

Sen hade vi ett par lampor över soffan i nedervåningen. I och med att vi spikade igen spaljén så fick det bli ett nytt uttag för dessa lampor också och en brytare.

Så när jag var klar med såg och borrmaskin såg alla väggar ut som någon gått lös på dem med en kraftig hagelbössa.

Trappen-9

Sen började allt annat som ska fixas. Målning tapetsering och mer målning. Som tur var kom vi på att slänga det extremt tråkiga räcket på övervåningen och ersätta det med en glasskiva istället. Och när allt var vitmålat blev det riktigt snyggt.

Ledstängerna försvann de också och ersattes med rostfria för. Jag köpte ledstängerna på Räckesbutiken online. Fraktbolaget klantade sig så en av ledstängerna var helt ihoptryckt, men gissa vilken service räckesbutiken hade. Nytt material fixades fram och nu kom det fram oskadat.

När man ändå är inne och pratar om räckesbutiken, så är deras monteringsinstruktioner helt otroliga. Förutom alla papper som följer med så finns det online-video för just de prylar du köpt.

Det sista jag gjorde, och det var faktiskt idag, efter några månaders uppehåll, var att få dit min fina fototavla. Bilden, en vy från Brooklyn New York är i svart/vitt och den beställde jag på Smartphoto online.  Bilden tog jag i april när jag och frugan hade lite semester i stan, och det hela var väl mer eller mindre ett beställningsjobb från hennes sida. Problemet var bara att få upp den och tillhörande belysning i ett trapphus som är 5-6 meter högt. Men med lite virke så byggde jag upp en ställning och på 3,5 timmar var allt uppe och ställningen nerskruvad igen.

Ny el och massor av rör.

Trappen-3

Trappen-4

Trappen-5  Trappen-7

Trappen-9

Trappen-10

 

 

03 jul

Saknaden är enorm…

Det är aldrig lätt att mista någon man verkligen håller av.

Jag tänkte berätta en lite historia för er om en av mina bästa vänner som gick bort denna vinter.

Bosse, aka Bossen, Chefen, Bubben. Lek med mig. NU!

Bosse, aka Bossen, Chefen, Bubben. Lek med mig. NU!

En vår, eller om det var sommar, kommer inte riktigt ihåg det, kom Bosse hem till oss en eftermiddag. Han var inte stor då, men han hade karaktär ändå. Baksidan, med trall och uterum var platsen det hela skedde på. Barnen hemma ropade att det var en lite katt som gick in i uterummet och bara var gullig. Visst, katten var gullig, inte tal om något annat, men det var en okänd kattunge, och den hade halsband, så den tillhörde definitivt till någon annan familj.

Bosse, aka Bossen, Chefen, Bubben. Första mötena.

Bosse, aka Bossen, Chefen, Bubben. Första mötena.

Dagarna kom och gick och den där lilla katten kom ofta till oss och hälsade på den sommaren. Så ofta faktiskt att vi faktiskt köpte en liten ask med kattgodis åt honom, som han i ärlighetens namn inte tyckte speciellt mycket om. Hösten kom och den lilla kattungen började växa till sig och när mörkret kom så kon katten allt mera sällsynt.

Ni vet hur det är i november, kallt, grått med regn och snö i luften, och blåser smådjävlar, då dyker den lilla katten upp igen. Denna gång var det inte en kattunge som kom till oss utan en stor lurvig varelse. Ha stod denna gång på framsidan, men vi hade gemensamt bestämt att vi inte skulle släppa in honom i huset, och på den vägen blev det.

Denna höst kommer katten oftare till framsidan, och när grabben och jag tittar ut genom köksfönstret en kväll sitter Bosse där på staketet och tittar varmt in mot oss i värm en och vill komma in.

Gubben i huset, alltså jag själv är tuff som bara en riktigt grinig gubbe kan vara, och säger att katten har ett eget hem att gå till, och han inte ska komma in hos oss. Punkt slut. Jovisst, grabben accepterar detta, men både han och jag har en klump i bröstet när vi drar igen persiennerna i fönstren och lämnar katten därute i hällregnet. Jag var inte populär, det kan jag lova.

Bosse, aka Bossen, Chefen, Bubben. Godispinnar fick han aldrig nog av

Bosse, aka Bossen, Chefen, Bubben. Godispinnar fick han aldrig nog av

Så där fortsätter det under en tid. Katten sitter utanför köksfönstret och väntar på att komma in flera kvällar i veckan. Men det upphör plötsligt och vi undrar faktiskt lite vart katten tagit vägen. Det går några månader så sitter han där igen, mer eländig än någonsin tidigare. Frugan går ut och kollar till katten och ser att den är skadad i ena höften. Ett rejält köttsår som den fått efter ett hundbett (fick reda på detta betydligt senare). Nu, till slut tas katten in i huset. Katten, febrig och dan, låter sig tas hand om mer eller mindre apatiskt, och hela familjen är ganska upprörd över hur man kan lämna en katt i detta tillstånd. Katten läggs i en stol, och somnar, och vi är faktiskt väldigt oroliga under en veckas tid att han inte kommer klara detta.

Bosse, aka Bossen, Chefen, Bubben. Hans favoritställe på jorden. Stolen i hannas rum

Bosse, aka Bossen, Chefen, Bubben. Hans favoritställe på jorden. Stolen i hannas rum

Nu gick allt bra, och katten var inne för gott i vårt hus. Varje dag gick han ut på sina äventyr, men likt en klocka stod han utanför fönstren och ville in och han fick mat, och vi släppte in honom och började sakta men säkert hitta bland all kattmat i lokala affären.

Bosse, aka Bossen, Chefen, Bubben. Sitta med vid bordet var en självklarhet. Här serveras rökt skinka, men favoriten var nog färska handskalade räkor. Mums!

Bosse, aka Bossen, Chefen, Bubben. Sitta med vid bordet var en självklarhet. Här serveras rökt skinka, men favoriten var nog färska handskalade räkor. Mums!

Detta var början på en kärlekssaga mellan familjen och katten Bosse. Han flyttade helt sonika in till oss, och vi, som aldrig skulle ha en katt, blev helt plötsligt inte bara kattskötare, utan fick en helt ny familjemedlem. Många kvällar stod vi och undrade vart katten var någonstans när vi skulle gå och lägga oss. Många gånger gick vi och la oss och somnade. Men alla kvällar så hördes det ett krafsande på övervåningens balkongdörr, och där stod Bosse och vill in för att äta och sova. Rutinerna var så perfekta så om det var släkt på nedervåningen så gick upp på balkongen och tog balkongdörren istället.

Bosse, aka Bossen, Chefen, Bubben. På jakt efter småfåglar som han aldrig lyckades fånga

Bosse, aka Bossen, Chefen, Bubben. På jakt efter småfåglar som han aldrig lyckades fånga

Åren gick och Bosse var alltid med. Han fick sina räkor och sitt torrfoder, med i julas blev han dålig. Han fick svårt att andas och började hosta ordentligt. Det liknade krampanfall. Alla var oroliga för hans hälsa, men det gick en dag eller två och symtomen slutade. Men det var ändå inte Bosse på riktigt.

Sista bilden på Bosse

Här är sista bilden jag fick av Bosse, hos veterinären och en undersökning. Två dagar senare finns han inte längre

 

Vår kära katt var sjuk, det märktes. Den livliga katten orkade inget längre. Han kom ner som vanligt, men glöden hade försvunnit. Han blev lite slöare för var månad som gick tills han fick ett nytt anfall där han inte fick luft. Den här gången blev det betydligt värre, och när vi gick och la oss för natten, undrade vi alla om vi skulle hitta en katt som somnat in för gott nästa morgon.

Katten klarade sig, men nu bestämde vi oss att vi får åka till veterinären och dubbelkolla allt. Han klarade testerna men rekommenderades att åka iväg till Dingle och röntga honom och det gjordes ett par dagar senare. Tyvärr var denna undersökning en katastrof.

Jag själv var på ett jobb i Göteborg. Bullrigt och dant var det så jag hade hörselkåpor på mig. När jag tittade på telefonen hade jag mängder med missade samtal från frugan som var på veterinären, och med en klump i halsen ringde jag upp henne. En helt förkrossad fru förklarade att ena lungan är full med tumörer och att det inte fanns något att göra. Så den eftermiddagen tog allt slut.

Min resa hem från Göteborg var fruktansvärd. Men det var enkelt för mig, jämfört med frugans och dotterns eftermiddag, där de fick ta ett beslut om att låta vår älskade Bosse somna in för gott.

Ett par veckor senare åker jag till Dingle för att hämta tillbaka stoftet av vår Bosse. Nu ligger han begravd på sin favoritplats, inte under en korkek, utan under ett stort kastanjeträd. Där håller han uppsikt över grannskapets alla andra katter och lurar på småfåglarna som han aldrig lyckades att fånga.

Vila i frid Bosse!

Bosse, aka Bossen, Chefen, Bubben. Där trivs han bäst, ute på vidderna, luktar, ser, och vakar.

Bosse, aka Bossen, Chefen, Bubben. Där trivs han bäst, ute på vidderna, luktar, ser, och vakar.

 

Bosse, aka Bossen, Chefen, Bubben. Uppställd för fotografering

Bosse, aka Bossen, Chefen, Bubben. Uppställd för fotografering

 

Bosse, aka Bossen, Chefen, Bubben. Jag är snygg, och vet om det!

Bosse, aka Bossen, Chefen, Bubben. Jag är snygg, och vet om det!

 

Bosse, aka Bossen, Chefen, Bubben. Varför inte ligga under skohyllan? Här har jag koll!.

Bosse, aka Bossen, Chefen, Bubben. Varför inte ligga under skohyllan? Här har jag koll!.

 

Bosse, aka Bossen, Chefen, Bubben. Sjusovaren. Alltid vänlig.

Bosse, aka Bossen, Chefen, Bubben. Sjusovaren. Alltid vänlig.

 

04 jun

Så blev man porträttfotograf också

Så blev man porträttfotograf också.

Dottern tar studenten i år och innan ska det naturligtvis vara en traditionsenlig studentbal också. Och jag fick frågan om jag kunde ta några bilder på henne och hennes kavaljer. Inte läge att tacka nej om man säger så.

Ut med ungarna i skogen, fram med kameran, och sen blev det att titta på retuscheringskurser på Youtube. Resultatet, tja bedöm själva…

Bilder från dottern Hannas studentbal 2016

160604 Studentbal-2

160604 Studentbal-3

160604 Studentbal-4

160604 Studentbal-5

 

26 maj

Moln över Valboholmen

Moln och oväder är ett av mina favoritmotiv, och ibland kommer de dagar då allt är perfekt. Visst, jag tvekade att åka iväg till Valboholmen denna dag. Vädret hemifrån var inte så som jag ville ha det, men när jag väl klättrat över ön och kommit ut på västsidans klipport fattade jag ganska snart att det var mer eller mindre perfekt.

Det blåste en del, men mest fantastiskt var att molnen på himlen hela tiden ändrade sig. På fem minuter så ändrades himlen från att vara gråmulen till uppsprucken och för att snabbt ändras tillbaka igen. Jag hade ett jäkla sjå att hitta vinklar och komposition innan molnen for iväg och ersattes med andra.

Men resultatet blev mycket varierat och lyckat.

Valbodalens småbåtshamn, inklämd mellan klipporna Brag i molnen ute på Valboholmen Små duniga bollar vajar för vinden ute på Valboholmen valboholmen bjuder på ett skådespel man sent ska glömma

16 maj

Andra sidan med ett 70-200

OK, jag börjar bli tjatig med det där om att Sivik är så väldigt fin, men här kommer en till.

Jag gick i våras och köpte mig ett svindyrt objektiv. Objektivet, ett  Canon EF 70-200 f/2.8 IS II USM. Gluggen skulle vara det bästa som finns på marknaden och det jag hittills testat så är det ingen överdrift. Objektivet är sagolikt skarp, snabbt som tusan och ger en helt enorm bakgrundsokärpa när man bländar upp det. Så jag tänkte att man tar med det till stranden på ”andra sidan” av viken vid Siviks camping. Då skulle man få riktigt fina bilder när solen går ner precis över sjöbodarna. Tanken var fin men…

Denna optik var rent sagt usel på att hantera motljus. Det gav så mycket blänk och ”flares” att bilderna blev helt obrukbara. Visst, en del sådant har jag väl haft förut på andra gluggar, men då har effekten till stor del varit vacker och eftertraktad. men nu. Usch.

EN användbar bild på kanske 100 tagna. Det var resultatet. Lärorikt, för nu vet jag hur detta objekt INTE ska användas.

Solnedgång vid Sivik. Taget med ett 70-200 objektiv mitt in i solen.

En bild som går att använda, men långt ifrån perfekt.

Solnedgåmng vid Sivik. Taget med ett 70-200 objektiv mitt in i solen.. Bilden helt förstörd av reflektioner och flaresTotalt förstörd av alla flares och reflektioner. Motljus är inte ett 70-200 starka sida

09 maj

Bergsget. Det var inte enkelt att kättra

Sivik, det stället har jag skrivit om flera gånger nu. Men med lite hjälp från Google maps så hittade jag ett nytt ställe att utforska. På kartan såg det ut som en vanlig strand men med mycket sten, men sen var det mesta ökänt. dags att utforska!

Vägen dit skulle gå genom en ravin. Den började vid sista husbilen på campingen och det började ganska lovande med en liten stig upp över klipporna. Men den turen tog slut snabbt. Jäklar vad stening, trång, brant och halt det var. På ena sidan branta klipport som inte kunde användas och på den andra sidan snår med taggbuskar. Hela turen tog säkert 15-20 minuter, och hela vägen fick man vara väääldigt skärp, för när som helst kunde man bryta både ett och två ben.

Ravinen öppnar sig och visar havet och en väldig stenstrand

Men slitet gav utdelning. När ravinen tillslut vidgar sig ser man havet och en underbar stenstrand bara vräka ut sig. Helt fantastiskt! Att kvällen dessutom var varm och skön och det inte blåste var en bonus. Hit kommer jag komma fler gånger!

Sol, hav och lite fåglar

Solnedgången utanför Sivik, Lysekil

26 apr

Vår på Galleberget

Utanför Lysekil finns Rinkenäs och Galleberget. Området är ganska lättillgängligt och det finns en asfalterad väg som tillåter även handikappade att ta sig en titt på den magnifika utsikten över västerhavet.

Om man lämnar vägen, och beger sig ner mot vattnet, kommer du hitta flera små vikar där underbara saker kan ske. Dessa vikar med sina runda rosa klippor är perfekta att ha som förgrund när man ska fånga solnedgången. Och tro mig, det blir inte bättre än just här.

Många kvällar har tillbringats vid dessa vikar. En fantastisk avkoppling från vardagens måsten. bara sitta stilla lyssna på vågornas kluckande och kanske en och annan mås som kraxande flyger förbi.

Men mitt i all det karga så kommer växtligheten upp. Blommor får på något sätt näring i en skreva och blommar otroligt vackert.

Västerhavets solnedgång, Galleberget Lysekil

Små blommor (Strandgossar) kan på något sätt växa i den minsta spricka

13 apr

Klassisk vy. New York

Innan jag åkte iväg till USA och New York så hade jag bestämt mig för några kort jag måste ta. Ett var en bild jag sett taget rakt upp mot himlen, där man ser ett flygplan med skyskrapor som ramar in hela vyn. Ett annat var en bild jag sett tagen från Brooklyn, med Manhattans siluett som motiv. Flygplanet sket sig duktigt. Inte en chans att det gick att få till, men vyn över nedre Manhattan gick det bättre med.

Frugan och jag vandrade en bra stund innan vi kom fram. jag hade som sagt pluggat en hel del och visste exakt vart jag skulle vara. Men när vi väl kom fram var hon inte helt övertygad. Massa gamla pålar stack upp ur vattnet och vyn, den var väl sådär.

Men jag hoppade över en avspärrning, och jo, det stod avspärrat på en skylt, och satte igång att fotografera. Tyvärr tog det inte lång stund innan lagen långa arm i form av NYPD snabbt och effektivt fick mig att förstå att kedjan och skylten satt där och att strunta i den inte var helt lämpligt.

Väl där ner träffade jag en kille som också plåtade. Så under den timme frugan stod lite ovanför och frös hade vi två riktigt trevligt vid vattenbrynet.

Lower Manhattan, New York

Nu får jag medge att vyn inte är lika vacker i verkligheten som på kort. Visst allt finns där när du tittar ut över vattnet men jag har kört med en del fula trick för att få till de lilla extra.

Först av all väntade jag på det rätt ljuset. Detta innebar att jag tog bilder löpande och när jag kom hem valde den bild som hade det bästa ljuset i sig. Det är enormt svårt att se detta när man tittar med ögonen, för förändringarna är ganska långsamma, och vem vet hur det ser ut om 5-10 minuter?

Nästa del är teknisk. Jag använder lååånga slutartider. Detta ger vattnet det lite drömska utseendet och mjukar upp allt som är i rörelse. Om jag inte använt denna teknik, så hade vattnet varit fullt i vågor som gjort bilden lite rörig. Just denna bild är en 25 sekunders exponering.

Filter, och mer filter. Det behövs för att få till långa slutartider. samt ett rejält stativ. Stativet jag använde var allt annat än rejält, men det var lätt att resa med. Eftersom det var mer eller mindre vindstilla spelade det ingen roll. Allt stod still. Men om det blåst lite mer hade jag haft problem. Filtren används för att dels minska styrkan i ljuset på bildens överdel. Där använder jag mig av ett tonat gråfilter. Innanför det så sitter det kanske viktigaste filtret, ett ND10 filter. Detta är som ett par svetsglasögon, nästan helt svart. Det reducerar ljuset extremt mycket som möjliggör denna typ av bilder.

Till sist, mjukvara och redigering. Bilden som jag fick fram var platt. Men med hjälp av Lightroom fick jag den att poppa upp ordentligt. Alla bilder jag publicerar är justerade på ena eller andra sättet. Så se på bilden nedanför, det är exakt samma motiv, men innan jag börjat pilla på alla reglage in mjukvaran. Skillnad, eller hur?

Lower Manhattan, New York. Helt oredigerad version

10 jan

Snökaos på Valboholmen utanför Lysekil

Jepp, och nu kom snön. Inte för att jag längtat efter den direkt, men det blev ju lite ljusare i vintermörkret. Vad ska man då göra när snön ligger och temperaturen redan börjar gå upp på plussidan. Jo, en tripp till Valboholmen. Det kan vara en perfekt plats.

Sagt och gjort, iväg bar det men det var absolut ingen rolig vandring. Några plusgrader, blött vått och riktigt gråmulet. Snön som kom ett par dagar tidigare hade bildat ordentliga drivor på sina ställen medan andra klipphällar låg helt bara. Problem uppkom när man skulle passera sänkorna. Var snön 5 centimeter djup eller 1,5 meter? Det visade sig flera gånger att jag fullständigt ramlade ner i en avgrund med snö upp till bröstet. Ett jäkla slit.

Nu försöker jag få lite bilder som skiljer sig från de sommarsöta bilderna jag brukar ta. Jag vill ha ruggigt väder, tjocka moln och ordentligt med vind. det ska synas att man bor på kusten. Allt detta ficka jag denna dag.

Valboholmen utanför Lysekil. Inga solvarma klippor utan full storm och drivor med snö.

Valboholmen utanför Lysekil. Inga solvarma klippor utan full storm och drivor med snö.

Valboholmen, skitväder i svartvitt

06 jan

Trellebystrand

En camping jag nästan aldrig varit på är Trellebystrand. Den ligger några kilometer utanför Lysekil och är riktigt stor (tror jag i alla fall) I och med att jag inte har riktigt koll på hur det ser ut just där, så kollade jag upp platsen lite på Google Maps och såg att det faktiskt fanns lite ställen som eventuellt skulle gå att fotografera.

Så när jag väl kom ner till vattnet hittade jag en flytbrygga med en badstege. På hela bryggan låg ett tunt snötäcke, helt orört. Inte ett spår i snön. Dessutom låg allt i en perfekt riktning mot den nedgående solen.

Sagt och gjort, försiktigt tog jag mig ut på bryggan, riggade kameran med lite filter och satt igång att fotografera. Tog ett eller ett par steg till ut på bryggan, några mer kort, och sådär fortsätter jag 5-6 gånger innan jag nådde längst ut på den.

Trellebystrands badbrygga, nu helt frusen

Solnedgång över fjorden

03 jan

Småvikar och is

Hujedamig vad kallt det är ute. Men det ska inte hindra mig från att besöka några fina vikar och se om man kan få en eller anna bild under helgen.

Denna dag tänkte jag ta mig ner till Siviks campingplats, men istället för att fotografera bryggorna och sjöbodarna, tänkte jag utforska området lite norr över. Nu är detta inget jättejobb, för rätt över holmen är det bara några 200 meter att gå, och terrängen är lätt.

När man väl kommer dit upptäcker man att de små grunda vikarna är helt istäckta med en vacker klaris. Aldrig tidigare har jag försökt fotografera is som ligger på en vattenyta, men jag tycker att det blev ganska bra ändå. det gäller att prova på medan man kan, för det är inte ofta isen ligger utanför Lysekil.

Lilla viken, frusen och väntar på solen

Än kan solen inte göra något åt den frusna havsviken

Solen döljer sig bakom molnen. Ett foto med lång exponeringstid

03 jan

Astrofotografering utanför Sivik

Som många vet har jag snöat in lite på astrofotografering och att fotografera vintergatan. Jag har varit utanför Stångehuvud och fått riktigt fantastiska bilder på Fyrhuset. Jag har varit i Munkevik och fått bilder på sjöbodar och en magnifik stjärnhimmel. Och nu tänkte jag att Sivik skulle vara målet för en nattlig promenad ut på bryggorna.

Jag hade kollat lite på hur vintergatan skulle röra sig på himlen och kommit fram till att placeringen inte skulle vara helt optimal. Jag trodde att jag kunde få med sjöbodarna som jag så väl känner till sedan tidigare, men det var ändå en liten gissningslek hur det skulle fungera.

Mycket riktigt, vintergatans magnifika båge av stjärnor, fungerade inte riktigt i förhållande med förgrunden. Det blev bra, men ändå är jag inte riktigt nöjd med motivet.

 

Stjärnhimmel vid Sivik

160103-Stjärnhimmel vid Sivik-2

160103-Stjärnhimmel vid Sivik-3 160103-Stjärnhimmel vid Sivik-4

 

15 dec

Siviks bryggor

Under hösten har jag gått omkring mycket på Siviks bryggor. Campingplatsen är stängd för säsongen och man är helt ensam. Båtarna är borta och sjöbodarna är igenbommade. Alltså en helt perfekt tid att leka lite med kameran och försöka få till riktigt bra bilder på solnedgången och den gyllene timmen.

När man går där ensam infinner sig ett lugn i både kropp och själ. Man står där och tittar på naturen. Pillar lite med inställningarna på kameran och försöker komma på en bra komposition för den bild man ska ta.  Att det blir en bra bild spelar faktiskt ingen större roll om man  ska vara ärlig, för det är just lugnet jag vill komma åt. Att vara ensam och få rensa huvudet från vardagen

Siviks bryggor, aldeles utanför Lysekil med en underbara solnedgång Sjöbodar som klamrar sig fast på Siviks klippor utanför Lysekil

18 okt

Min favoritplats

Siv ik är min absoluta favoritplats just nu.

Otroliga klippor, vackra vikar, sjöbodar som klättrar på klipporna och havet så långt man kan se. Och solnedgångarna, dem ska vi inte prata om.

Det är inte helt enkelt att få till allt på en och samma gång, men denna kväll lyckades allt. Förutom en spektakulär solnedgång över klipporna, blev himlen helt lila av den reflekterande, nedgående solen. Och när jag var påväg att gå hem vände jag huvudet bakåt och fick se en fantastisk vy där månen gått upp på himlen, orange horisont och en rak linje av brygga. Ibland har man tur.

 

Solnedgång utanför Siviks Camping, Lysekil

Lila solnedgång utanför Siviks camping, Lysekil

Siviks brygga. Min prisbelönade bild av solnedgången utanför Lysekil

04 okt

De perfekta hamburgerbröden ger en perfekt burgare

Jag håller på att göra egna hamburgare, och inspirationen kommer från ställen som Flippin´ Burger och Hard Rock Café, där man får något helt anna än vad McDonalds och Max serverar. Genuina burgare med riktig känsla av hemlagat och smaker som är fantastiska.

Jag har gjort mina egna burgare i flera år nu, men det har hela tiden funnits en vilja att göra allt från grunden, och nu är jag i princip i mål, gällande den detaljen. Jag har en manuell köttkvarn, en sådan där från Husqvarna med handvev. Jag har bakat bröd, men inte nått riktigt fram, jag har gjort mina röror och såser och de är mer eller mindre perfekta. Så nu är det bara brödet kvar att fullända, och banne mig om jag inte lyckades i helgen. Här kommer ett recept på vad jag och min familj anser är den bästa hemlagade burgaren hittills. Smaker om verkligen möts tillsammans och bildar en helhet.

Jag startade med brödet. Jag har testat säkert 5 olika recept, men inte riktigt fått till det. Bröden har blivit bra, inte snack om något annat, men de har i vissa fall blivit för stora, i andra fall lite för torra eller för kompakta. Så ut på nätet och där hittar jag ett recept som jag tror kan fungera. Allt ärligt stulet från Foodjunkies hemsida. Där hittar du även en hel del anna smaskigt.

Jag dubblade receptet nedanför och följde det mer eller mindre slaviskt, förutom att det var ca 1 dl mer mjöl i min variant. 20 bröd blev det och storleken på dem blev perfekta, och de var så där lätta, luftiga och saftiga som man vill ha en hamburgerbröd. Detta är receptet för mina bröd i framtiden, så bra är det.

Degen till hamburgerbröden och det som ska bli själva burgare färdig för köttkvarnenMin deg är satt och högreven, som sedan ska malas till färs, är skuren i småbitar.

2,5 dl vatten
0,5 dl mjölk
1/4 pkt jäst
2 msk strösocker
2 tsk salt
1 medelstort ägg
40 g smör (ca 2 msk)
525 g vetemjöl special (ca 8,5 dl)

1) Smält smöret, vänd ner vatten, mjölk och värm till 37 grader.
2) Smula ner jästen i vätskan och rör tills den löst sig.
3) Vispa ägget.
4) Ta fram hushållsassistenten och blanda de torra ingredienserna i en bunke. Tillsätt jästvätskan och det vispade ägget.
5) Låt knåda i cirka 10 minuter med degblandare. Dubbla tiden om du kör för hand.
6) Täck bunken med plastfolie och jäs till dubbel storlek (ca 1-2 h).
7) Ta ut degen och dela i 10 bitar. Forma till bullar, lägg på en plåt och platta till lätt med handen.
8) Täck med en kökshandduk och låt jäsa till dubbel storlek (ca 1-2 h).
9) Grädda på 200 grader i cirka 13-15 minuter eller tills de är gyllenbruna.
10) Låt bröden svalna något och lägg sedan hamburgerbröden i en plastpåse så blir de riktigt mjuka. Bröden går bra att frysa.

Burger buns - Hamburgerbröd
20 färdiga hamburgerbröd

 

Nästa steg i processen är att fixa till själva burgaren. Jag använder högrev och en ganska fet sådan. Det är en hel del fett i själva köttbiten, och idealiskt ska fetthalten vara någonstans mellan 15-20% i den färdiga färsen. Vissa säger att man ska blanda i mer späck om man ser att det är ett väldigt magert kött man jobbar med, men detta är inget jag gjort, och mina burgare blir riktigt bra, så länge man inte steker dem helt igenom, för då blir det fort väldigt torrt.

 

Burgare färdiga för grillen. Ingen brådska dock, en öl hinns alltid med

Jag har tidigare skrivit lite om hur köttet mals så jag hänvisar till det inlägget istället för att upprepa mig, och sätter mig ner och tar en öl istället. Dugge Orange Haze,  från det lilla  hantverksbryggeriet i Mölndal var en riktigt mild IPA, helt i min smak. Kanske inget för de riktiga ölfantasterna, men här fungerade den.

 

Såser och röror.

En av de viktigare sakerna förutom köttet och brödet är de såser eller röror man ska ha på bröden. Visst, man kan gå på ketchup på den ena halvan och en köpt hamburgerdressing i tub på den andra, men hur smakar det egentligen? Bredda vyerna och gör fyllningarna själv. Det är otroligt enkelt, och smakar 1000 gånger bättre än det man köper i affären.

Först ut är min Diabloröra. Den är en favorit som jag gjort några gånger tidigare och när den är klar breds den på bottendelen av brödet i ett ganska tjockt lager. ungefär som man breder ett tjockt lager av mjukost på en macka.Diabloröra

  • 2 msk Majonäs
  • 2 msk Créme Fraiche
  • Färsk koriander (1/kruka eller en msk torkad).
  • 4 msk citronsaft
  • 1 lite hackad rödlök
  • 1 st Jalapeno eller chippotlepeppar frukt
  • Lite Cheyennepeppar
  • Lite salt
  • 1 msk krossad svartpeppar.

Lägg allt i en mixer eller i en skål och mixa ihop allt till en kanska grov röra. Ställ i kylen 30 minuter så den hinner sätta sig lite. Röran kan göras hetare genom att öka pepparfrukterna. Själv provade jag med Chipotle i adobosås. (konservburk) >>>Länk till att annat inläge jag gjort tidigare. Det fungerade perfekt och gav en fyllighet i röran samtidigt som citronsmaken stack ut ordentligt.

 

Nästa sås eller röra ut är honungskaramelliserad lök. Denna röra är ännu enklare att fixa och läggs i ett ordentligt lager på en övre halvan av brödet.Honungskarmelliserad lök

  • Finhacka en gul lök och lägg det i en het kastrull
  • Häll i ca 1/2 dl flytande honung.
  • Koka/stek på ganska hög värme tills all vätska försvunnit från löken och såsen ser ut som kolasås för glass, fast med stora lökbitar i sig.

Denna sås är riktigt söt, men har löksmaken kvar i sig. Den balanserar ut den lite surare och mycket starkare diablosåsen men tar även bort saltigheten från baconet som kommer läggas i burgaren.

Slutmontering:
Burgarna är nu grillade på min klotgrill, så de är medium, det vill säga lite rosa inuti och inte helt genomstekta. Den sista minuten lägger jag några skivor ost på varje burgare jag ska använda och låter den smälta på grillen innan de tas bort och är färdiga för montage.

Brödet delas och ett ganska tjockt lager av Diablosåsen breds på det undre brödet och Honungslöken på det övre. Sen bygger jag upp burgaren nerifrån och upp enligt följande:

  • Tomatskivor
  • Saltgurka,
  • Burgaren
  • Baconskivor, krispigt stekta
  • Salladsblad
  • Övre delen av brödet.

Allt sätts fast med en liten grillpinne som används för grillspett och sedan serveras helheten med lite friterad sötpotatis.

 

Den perfekta hamburgare, serveras med friterad sötpotatisSer väl inte helt fel ut, eller hur…