15 mar

Klassiska solnedgångar, svårt att få till

Jag har sett en uppsjö av klassiska solnedgångar. Många av dem kommer från kustlandskap, där solen går ner i havet så det nästan kokar i både vattnet och himlen.

Jag har försökt att fotografera dessa vyer många gånger, för det är ju en av de mest klassiska scenerna man kan fånga på bild. Men jag vill ha lite mer i min portfolio.

Jag har två huvudkrav på bilden. Del ska naturligtvis solnedgången vara så där orange och vacker som man ser på bilder publicerade i magasin med glättat papper. Sen vill jag ha förgrunden på ett speciellt sätt. Den ska vara framträdande och hjälpa till att lyfta bilden.

Här i Lysekil har jag alla de de delar som behövs för att bil en fantastisk bild. Havet, solen som går ner i vattnet och klippor av olika slag som kan fungera som förgrund. Nu gäller det bara att få ihop allt i en bild. Än har jag inte lyckats.

Solnedgång på Valboholmen, Lysekil Solnedgång på Valboholmen, Lysekil

 

Den övre bilden är tagen med ett tonat  blått filter framför linsen.

15 mar

Godnatt Bohuslän

Vintern har varit lång. Inte så kall och snön har ännu inte kommit ner i någon större mängd. Men nu börjar det ljusna lite smått, och det känns bra på flera sätt.

Vintertid är den absolut sämsta tiden på året att fotografera stjärnhimlen och vintergatan. Skälet är att centrum på vintergatan sjunker under horisonten, och det enda man kan se är en svag glimt av denna fantastiska skapelse. Bästa tiden är faktiskt mitt på sommaren, men då står solen då så högt på himlen och sjunker aldrig speciellt djupt under horisonten så den dödar den allt ljus som galaxen strålar ut.

Nu däremot, så börjar det bli bättre och bättre för var dag som går. Jag var ute för att testa lite i veckan som gick, och det var riktigt kul att dra på sig pannlampan igen.

Norra hamen i Lysekil

 

Det tog ett tag innan det blev riktigt mörkt, så jag försökte fördriva tiden genom att ta lite mörkerbilder från en brygga. Leka lite med linjer är något jag försöker jobba med, och det blev i alla fall en bra bild. Fast jag tillbringade nog 45 minuter på att egentligen vänta på att det skulle bli riktigt mörkt

Till slut så bestämde jag mig, att knalla iväg den sista biten, till Rinkenäs badplats. Fortfarande var ljuset kvar från horisonten, precis tillräckligt att det gick att se var man satte fötterna. Kameran och stativet riggades och ett par provkort togs innan man satte sig på en klipphäll för ännu mer väntan på mörkret.

Till slut så blev det mörkt, och stjärnorna började tändas en efter en. Vinklar testades lite till och mer kort togs. Men det jag var mest imponerad över var att en ö just utanför badplatsen mer eller mindre badade i ljus. När man står där bland klipporna med ett enormt mörkerseende, så var denna lilla ö fullt upplyst. Konstigt tyckte jag för jag såg inga egentliga ljuskällor som skulle kunna ordna det.

När jag väl var klar met själva plåtande, och hade packat ihop och börjat gå hem såg jag källan till ljusfenomenet. Ett par strålkastare, typ de som sitter på fotbollsplaner lyste upp ett industriområde. Men dessa strålkastare var drygt en kilometer bort. Så de var av den kraftigare typen, var klar över det.

Och efter lite mekande i datorn kom det fram en bild i alla fall. Jag är riktigt nöjd. Nästa gång får det bli en promenad med lokala fotoklubben. Dem har jag lovat en snabbkurs på hur man fotograferar stjärnor, och ett par månader framöver kommer det bli perfekta förhållanden.

Natt på Rinkenäs

 

22 feb

Att resa lätt…

Jag har tidigare berättat att jag skiftade min dator hemma till en Imac. Inte helt problemfritt men i det stora hela så fungerar det som det ska.

En av de stora anledningarna jag ville ha en lösning som Imacen presenterar är bärbarheten. Om man vill ha en mobil dator så kan man väl skaffa sig en vanlig bärbar kommenterar nu väl många, men jag får då ett problem, och det är skärmen.

En Imac på köksbordet.

 

Jag håller på en hel del med bilder, så en hyfsat stor skärm är extremt viktig. Visst, denna 22 tums skärm som Mac-en har är kanske i minsta laget. En 27 tums dito hade varit bättre, men den kostar då en duktig slant mer. Och ja klarar mig väl med denna storlek.

Datorn står normalt en trappa upp i ett rum. Där är ingen på dagarna så det blir rätt ensamt. Så jag tar helt enkelt datorn, som bara består av skärmen, under armen och bär ner den i köket. Inkopplingen är snabb, en enda sladd i vägguttaget sen är allt klart. Och jag sitter tillsammans med resten av familjen och trivs betydligt bättre än om jag skulle vara instängd i ett rum på övervåningen.

Så allt har ett pris och man behöver kompromissa. Detta blev mitt val och lösning på ett problem, och jag är mycket nöjd med hur allt löste sig.

22 feb

Fotografera omöjliga motiv

Jag var ute med min arbetskamrat Ermanno i veckan för lite plåtning. Det är en kul stund på veckan då man antingen slipper kontoret och sena kvällar där, eller sitt hotellrum där man sliter ut kanalbytarknappen på fjärrkontrollen. Målet med kvällen var att plåta lite i och runt Gamla Stan i Stockholm.

Nu var väl min kompanjon inte lika pigg på detta som jag själv var. Han muttrade något i stil med att det finns väl inget att ta kort på i Stockholm, bara massa hus och fullt med folk. Han tyckte mer att vi skulle åka till västkusten, och undersöka mina hemtrakter med hav och klippor, för där finns det minsann massor av potentiella förstoringar.  Men det blev lite ändring i inställningen allt efter eftermiddagen gick mot kväll

Gamla Stan i Stockholm. Grått och likt en skräckfilm.

Visst, Ermanno har rätt i att det är svårt att plåta i stadsmiljö. Men man får verkligen chansen att testa vad man kan och även gå över alla gränser man har mentalt och tekniskt. För när man är långt borta från sin trygghetszon så kan det eventuellt hända grejer. Ett sätt att förklara detta sätt att fotografera är bilden ovanför. Riktigt fina linjer i husen och med lyktorna på gatan som sprider ett dunkelt ljus. Lägg till ”gubben” längst ner på bilden som kommer med med mest av misstag, så får man en bild som man kan fundera lite mer på vad den innehåller. det är enligt mitt tycke en bild som man kan titta att tag på och upptäcka mer i.

Sen blev det mörkt. Och kameran började gnälla att ljusförhållandena inte var bra. Vad gör man då? Stativ och lite längre slutartider är naturligtvis det korrekta svaret, men om detta stativ ligger 50 mil från där man själv är så kan det bli knepigt.

Mårten Trotzig´s gränd, Gamla Stan, Stockholm

 

Ett sätt jag kommit på ar att använda det som finns runt om mig. Soptunnor är en av de bästa stativen. Hyfsad höjd och ganska flat yta att ställa kameran på. Tillsammans med ett par vantar kan man rikta in kameran ganska bra. Naturligtvis inte med samma exakta kontroll som med ett stativ, men det fungerar. Och det bästa med det är att man verkligen får kämpa för att få till kompositionen. I bilden ovanför är det Morten Trotzig´s gränd som är fotograferad. Där gick det inte att använda en soptunna. Så lösningen var att ställa kameran direkt på marken och ta bilden med en 2 sekunders självutlösare. Och även detta fungerar faktiskt.

Så promenaden fortsatte hela kvällen. Slottet och riksdagen besöktes och det blev även en runda på Skeppsholmen för ett besök vi Af Chapman, fullriggaren som blivit vandrarhem. Gråmulet var det, fingrarna var kalla men det var en riktigt rolig kväll tillsammans med Ermanno.

Slottet och riksdagen, Stockholm

Af Chapman på Skeppsholmen

 

21 feb

Släggö

Ett ställe jag faktiskt inte varit på mycket är Släggö i Lysekil.

Ön, som är förbundet med havsbadet med lite bryggor fungerar som bas för kallbadhuset i stan där damer och herrar håller på med sina nakenbad, sommar eller vinter spelar ingen roll.

Jag har gått upp på klipporna tidigare men det var många år sedan, så jag tänkte att jag kunde ta med mig kameran dit och se om det finns något som skulle kunna passa att plåta. Och viss fann det en hel del att se på.

Nu ska jag erkänna att jag försökte mer att fokusera på att få kompositionen att fungera. Framförallt var det linjer i terrängen som jag letade efter. För det är så att jag behärskar tekniken ganska bra. Kameran och alla dess inställningar kan jag ändra och få det resultat jag vill. Men ögat är inte riktigt lika tränat.

Så jag tänkte att ge mig ut en gång i veckan resten av året. Målet med detta är att träna upp mig själv att se motiv enklare. För nu är det kanske inte en lyckträff när jag får till en bild, men i alla fall så är jag mer osäker än säker på slutresultatet.

Så de två bilder jag fick till ska då ses mer som ett övningsmaterial mer än något annat.

Släggö i motljus med Skaftö/Fiskebäckskil i bakgrunden

Släggö i motljus med Skaftö/Fiskebäckskil i bakgrunden

06 feb

Mera Sonos system i huset

Jag har tidigare skrivit lite om hur jag installerat de trådlösa högtalarna från Sonos, och även gett lite recensioner på hur de fungerat.  Och jag måste säga att jag är nöjd, riktigt nöjd. Jag är faktiskt så nöjd att jag köpte en extra liten Sonos Play 1 till köket för att skapa stereoljud.

I några tidigare inlägg, Sonos. Lite funderingar kring strömmande musik och  Sonos, en uppdatering av funktionen pratade jag lite om de problem som fanns och även hur de löstes.   Mjukvaran i de olika enheterna var väl inte helt avlusad. Men nu så¨verkar det som Sonos fått ordning på allt och det fungerar som en dröm.

Ender året så har apparna uppdaterats ordentligt och gett ganska många nya funktioner. Vi där hemma har ett flertal Spotifykonton, och alla spelar ju olika musik. I och med den sista uppdateringen kan alla spela upp musik från vårt egna konto, och på så sätt komma åt alla våra spellistor. Otroligt bra när jag sitter nere i köket och lyssnar på Chill och Lounge listor medan dottern, som under vintern lånat den större Sonos Play 3-enheten, kör sina listor innehållande populär tonårsmusik. Vi kan enkelt välja vilket Spotifykonto vi vill lyssna på. Riktigt bra löst av Sonos.

En liten svaghet i apparna är dock att man alltid måste använda Sonos egna app. Jag kan t.ex inte spela upp någon musik från Spotifys app direkt till mina Sonosenheter. Visst, jag kan skapa spellistor inne i Sonosappen, och söka på igenom all musik som finns på Spotify men spellistan lagras då bara i Sonosappen. Så det blir till att hoppa mellan apparna eller skapa dubbla spellistor. Lite knöligt tycker jag.

Nu till det jag började skriva om, det att jag har köpt en extra Play 1 enhet till köket.

Jag hade monterat en enhet i köket och den har fungerat riktigt bra hela tiden. Ljudet är bra i förhållande till storleken, och jag är inte så kräsen när det gäller att få till det perfekta ljudet. Men ändå, det gå att få bättre.

I Sonos app så finns det en funktion att skapa ett stereopar av två enheter. Man kopplar då samman två separata enheter och gör dem till en enda. Och jösses, vad bra det blev. Placeringen är kanske inte helt optimal, men att ta två enheter och slutresultatet är 4 gånger bättre måste man medge är fantastiskt. Stereobilden är perfekt och trycket i enheterna är riktigt bra på de nivåer jag spelar på.

Så nu när jag har två enheter i köket och våren närmar sig för att uterummet ska öppnas igen, så kommer den enhet som dottern lånat att återvända till sin ursprungsplats. Eller det är det jag hoppas på, för jag är inte så säker att hon släpper den. Det kanske blir ytterligare en enhet till våren, vi får se.

Den nya Sonos Play 1 enheten, tillfälligt uppställd i köket
Den nya Sonos Play 1 enheten, tillfälligt uppställd i köket

Orginalenheten Sonos play 1 monterad i köket
Originalenheten monterad på sin vägghållare.

03 feb

En dag i rampljuset

Det där med att vara populär är en kortvarig njutning.

Stångehuvud med drag i molnen, efter en liten justering av bilden

Igår morse lade jag ute en bild på min profil på en bildsida som heter 500px.com. Det är en sajt so enbart fokuserar på bilder och dessa kan vara kategoriserade i en hel del områden. Själv väljer jag normalt Landskapskategorin för det är väl det jag tar mest bilder på. Att få en bild där att bli populär är inte lätt, men med bilden ovan lyckades jag. Den blev mer eller mindre viral.

500px fungerar så att man laddar upp bilderna. Ju fler folk som tittar på denna bild och klickar gilla eller favorit desto högre poäng får den. För att nå statusen ”på väg uppåt” krävs en poäng på minst 70, och populärstatus når man vid 80 poäng. Jag har fått en hel del bilder att klättra upp emot 90 strecken genom årens lopp, men sedan har visningarna dött ut och bilden har fallit tillbaka i rankningen. Men det är inte alltid så lätt att förstå varför en bild blir populär eller inte.

Jag har lagt upp riktigt bra bilder, och de har knappt rört sig uppåt på rankningen. De bilder som fått mycket uppskattning på t.ex Facebook, har inte fungerat på 500px och tvärtom. Det kan bero på att jag mestadels publicerar lokala bilder från Lysekil, och de kanske inte tilltalar den stora massan.

Men igår kväll hände något. Bilden jag visar ovan hade ganska snabbt blivit populär och hamnade på drygt 90 i puls, och när jag kom hem var den den bästa bilden jag haft på sidan. Den klättrade med 0,1 i betyg hela tiden, och klockan 21,00 igår kväll exploderade det. Mängder med folk klickade på bilden och gillade den. Och betyget steg sakta men säkert. Till slut så hamnade den på första sidan i kategorin landskap, där alla ser den direkt och kom upp i ett betyg på 98,8 i puls.

På förstasidan hos 500px
Skärmdump från sidan 1 på 500px.com, kategori Landskap. 40.e mest populära bilden.

Att hamna på första sidan på 500px.com är en våt dröm. Jag hade kunnat göra väldigt mycket för att komma dit och har väl aldrig trott att det någonsin skulle hända. Men ibland så är turen eller vad man nu ska kalla det i min favör och allt går som på en räls.

Inte nog med det. Bilden, totalt sett i alla kategorier, var väldigt populär. Gick man igenom och tittade på alla kategorier så hamnade den på sidan 2. Men säg den lycka som varar. Efter att sakta men säkert klättrat uppåt så tog like-jägaren tag i mig. Ett steg till, en extra decimal på betyget, kom igen, lite till. 98,8 var det jag nådde och på en sekund så föll den tillbaka och det rejält.  87 i flöde och tillbaka på sidan 100. Så jag fick min dag i rampljuset.

Lite surt att det var så kort tid på toppen, men att denna bild blev så omtyckt gav mig en liten fördel till nästa gång. Många medlemmar på 500px klickade för att följa mig, så nu har jag skaffat mig en grupp med följare som kommer se vad jag lägger ut i framtiden. Och fortfarande har jag en bild som stadigt går uppåt med 94 i puls so fortfarande är riktigt bra.

01 feb

Långa moln på kusten

Det har blivit en hel del promenader ut på Stångehuvud de sista åren. Det är en plats som ger mig ett lugn i kroppen och vädret är alltid perfekt oavsett vilken årstid.

För ett par veckor sedan var stormen Egon på besök, och de krafter som släpptes loss mot klipporna var imponerande. Sen har jag stått några nätter där, längst ute på klipporna och blickat uppåt mot en stjärnklar himmel, och vi har naturligtvis det de flesta förknippar med Lysekils spets, nämligen sommar och sol.

Så Stångehuvud har många skepnader, och man är lyckligt lottad att få ta del av dem alla.

Hästeviks klippor i Lysekil Stångehuvuds klippor med fyrhuset Stångehuvuds klippor med fyrhuset Stångehuvuds klippor med fyrhuset

30 jan

Hovfotograf – åt Melwin?

I helgen fick jag den stora äran att åka till Stockholm och vara hovfotograf åt underverket Melwin. Kanske ni inte hört talas om detta barn från kungahuset, och då har ni helt rätt, för dit jag hade min kompass inställd, fanns en helt annan kungafamilj och de bodde lite norr om stan, inte i ett slott utan mer i en koja. En gammal jobbkompis och hans fru har fått sitt 3.e barn och det var dop i görningen.

Ljuset och dopskålen i silver

I somras, när han fortfarande var under produktion, var hans föräldrar hos mig och frugan med deras husvagn och vi hade några riktigt fina dagar tillsammans.  Namnförslag kom naturligtvis upp som en naturlig del av konversationen, och jag är faktiskt lite besviken att förslaget ”Miffo” inte valdes av föräldrarna. Det hade varit perfekt!

Hur som helst, jag har en riktigt speciell relation till pappan, norr om Stockholm. Vi har jobbat tillsammans under ganska många år och vi har haft våra strider, men alltid kommit överens i slutänden. Vi kunde komma från två olika planeter i vissa frågor, men ändå identiska tvillingar i andra. Så det var med glädje vi fick en inbjudan att åka och närvara denna högtidsstund.

Jag ställe en fråga om  jag skulle ta med mig kameran, och det fick jag gärna. Fast efter en stund SMS-ande med mamman till Melwin, så fick hon lite kalla fötter. Inte att jag skulle ta kort i kyrkan, utan mer om hon tvingat mig att göra det. Men nu var det så att jag faktiskt frågade dem och jag tycker det är riktigt kul att göra denna typ av jobb.

Själva plåtandet var riktigt rolig. Men det var inte helt lätt. Kyrkan var trång och ganska mörk. Och massor med släkt och vänner hade kommit. Vart ska man sätta sig så man stör så lite som möjligt var den första frågan. Kommer ljuset räcka och vilket objektiv ska jag använda var andra funderingar, som snart kom efter att jag hittat min plats.

Melina

Ljuset, eller frånvaron på sådant var det största problemet. Det var bara att dra upp ISO värdet på kameran ordentligt. Tillsammans med en stor bländare (f/2,8 – 4) så lyckades jag få tider på 1/100 del och det räckte hyfsat, fast jag skulle vilja ha ännu snabbare tider. För valet jag gjort var att använda ett 70-200mm objektiv, och som alla vet så behöver man slutartider på i princip samma värde som brännvidden. Så 1/200 dels sekund hade varit bäst för detta tillfälle. Men, med lite stöd, och variera zoomningen lite så blev det ganska bra ändå.

Återkommer med ljusproblemen igen. Under många år så spelade dottern handboll, och där tog jag många, många bilder. Kyrkan är faktiskt inte helt olik en sunkig idrottshall heller. Mycket mörka ytor som suger ljus, riktigt dålig belysning är standard och rörelser som kräver snabba slutartider. Så jag har lärt mig den hårda vägen vad som krävs för att ta bilder i en miljö som en kyrka erbjuder. Problemet uppkommer när man plockar upp bilderna i datorn. De är ganska brusiga.

I mina försök att få ner brusnivåerna i bilderna drog jag upp ISO inställningarna till det minimala jag kunde för att få en hyfsat slutartid. ISO 1600 var det minsta jag kunde använd,a tillsammans med en stor bländare. Då kan alla förstå att det var riktigt mörkt i kyrkan. Men ändå var bruset ganska påtagligt i bilder. Det mesta gick att fixa till i Lightroom, men vissa bilder blev väl mjuka när jag dragit i reglagen och reducerat brusnivån.

Sen när jag kom hem tänkte jag ha lite lekstuga med ett par bilder. Det var mörkt som jag sagt tidigare, men med lite penslar och kreativitet så försökte jag få bilderna att poppa upp lite mer. Belys huvudmotivet och mörka ner  bakgrunden tillsammans med lie oskärpa gjorde bilderna betydligt trevligare att titta på. Oskärpan fanns på de flesta bilder för skärpedjupet är inte stort när man använder f/2.8 i bländare.

Så hoppas att mina vänner är nöjda med bilderna. För själv hittade jag bara 3-4 st som jag tyckte var bra. Men när det är ett släktkalas, så är det väl så att det är andra bilder som uppskattas mer än de jag tycker är bra som en utomstående betraktare.

Melvin tar sig sitt första dopp Melwin namngiven och klar

 

29 jan

Då har jag blivit med MAC

Det var inte lätt men nu är slutet fattat och jag har köpt en…. IMAC. Just det, ni såg rätt. En extrem DOS skalle har gått över till konkurrenten. Det var inte väntat, eller?

Gubben har köpt en Imac

Jag får berätta lite varför jag nu gjort denna totala omsvängning i mitt liv.

Under alla år har jag varit PC trogen och Windows har fungerat riktig bra många gånger och ibland lite mindre bra. Faktiskt är att jag började med datorer runt 1980 med de små system som då fanns. Hårddiskar och disketter var inte att tänka på. Man lagrade allt på kassettband (någon som kommer ihåg kassettbanden).

Jag har alltid gillat att pilla med systemen jag använder, och under ett antal år körde jag Linux på många av datorerna och läder mig det systemet. Och Mac är ett UNIX system i grunden så jag tänkte varför inte ge det ett försök?

Nu är väl Mac inte så där öppet som jag skulle vilja ha det, men det var inte den stora anledningen varför jag valde den nya datorn. Mina krav var följande:

  • Jag behöver en dator med en bra skärm. Där finns både PC och Mac att välja mellan
  • Jag kommer primärt att jobba med bildhantering på datorn
  • Jag behöver en dator som är flyttbar. Laptop skulle kunna fungera
  • Jag vill ha bort så mycket sladdar som det går. Går att fixa på båda systemen.
  • Jag behöver mycket kraft i systemet. Även här finns alternativ i båda världarna.

Jag gick sedan ut på nätet och tittade runt.

En bärbar dator föll bort ganska snabbt. Skärmen är helt enkelt för liten för att jag ska kunna jobba med bilder på ett bra sätt. Jag har bärbar på jobbet, och viss den fungerar riktigt bra och det är inga problem att redigera enstaka bilder på den, men att konstant hålla på med denna arbetsuppgift kommer bli tungt, och min syn har inte blivit bättre med åren.

Nästa krav var att den skulle vara flyttbar. Svårt med tanke på att jag redan valt bort en Laptop som alternativ.  Varför vill jag då ha den flyttbar? Jo, det är så att merparten av tiden står datorn i ett rum på ovanvåningen. Men många gånger tycker jag det är extremt tråkigt och osocialt att sitta där uppe ensam, medan resten av familjen är på nedervåningen. Så jag brukar ta ner allt och koppla upp dator, skärm och allt annat jag behöver i köket eller uterummet på sommaren. Jag hittade dessa ”All-in-one” enheterna på nätet. Allt finns installerat i en enda enhet (skärmen). De är lätta att flytta och har bara en sladd.

Sladdproblemet var också en stor del i mina krav. Visst, jag kunde köpa en separat burk som står på golven, dra kablar till skärm och tangentbord och allt annat jag behöver koppla in. Mycket sladdar blir det, det kan nog var och en bekräfta genom att ta sig en snabb titt bakom skrivbordet. Massor med kablar samsas med dammråttor stora som fotbollar. Och speciellt flyttbart blir det inte heller.

Prestandan på maskinen ärt ett krav som jag ställer. Beroende på system så finns det tillräckligt i båda världarna. Så mitt val blev en Imac. Med en 21,5 tums skärm, en Core I7 processor som snurrar på 3,1 Ghz och med 16 mb minne. Bra kraft där!

Jag tittade på samma konfiguration på andra system, men antingen blev priset mer eller mindre det samma eller så blev det golv eller skrivbordsdatorer med separata skärmar.

Har det då blivit några aha-upplevelser, positivt eller negativt då?

Jodå, jag har nu testat systemet en del och det mesta fungerar som det ska. Lite irriterande att vissa knappar för att minimera/maximera fönstren är på hel sida, men det kan man ta. Alla program fungerar perfekt, och det är väl inget att klaga på alls. Mac-en är ingen svår maskin att jobba med.

Dock har jag ett problem och det är stort, eller i alla fall riktigt tidskrävande.

Alla mina bilder har jag valt att lägga på externa hårddiskar. Jag jobbar med Lightroom väldigt mycket och under årens lopp har antalet bilder blivit gigantiskt. Varje gång jag tömmer minneskortet flyttar jag bilderna till den externa hårddisken och laddar in dem i mjukvaran därifrån. Med tre parallella diskar så har jag även löst säkerhetsfrågan för alla dessa hårddiskar är speglade med exakt samma innehåll. För den extremt säkerhetsmedvetne nörden så förvarar jag en av diskarna på jobbet som extra säkerhet.

Problemet är att dessa diskar är formaterade i Windowsmiljö i ett system som heter NTFS. Jag kopplade upp en disk till Mac-en och det gick bra. Disken kom upp på skärmen och alla bilder var där. Sen skulle jag kopiera lite filer till den och då tog det stopp. Disken går att läsa i en Mac, men det går inte att skriva till den.

Så nu är jag mitt i en process att kopiera alla filer, ca 125.000 st och verkligen säkerställa att allt som finns på diskarna samlas till en enda enhet. När det är klart, tar jag och formaterar om en av diskarna till EXfat som ger både läs och skrivmöjligheter på både PC och Mac.  Sen får denna process upprepas så att alla tre diskarna är omformaterade och allt innehåll är lagrat på dem igen. Som sagt det kommer ta lite tid, men det blir nog bra när det är klart.

11 jan

Inte så oskyldig

Jag hade fel, det måste jag medge. Stormen Egon som drog förbi här, skulle gå relativt omärkt förbi beträffande skador, men efter en tur runt stan så visade det sig att jag hade helt fel.

Runt hela stan ligger mängder med krossade takpannor. Plåtar, vindskivor och väggbeklädnader har slitits sönder och fladdrar runt i vinden. På olika sociala forum visas bilder på välta båtar, översvämmade bryggor, och när jag själv tog mig ner mot Stångehuvud möttes man av en skarp diesellukt som kom från en sjunken båt.

Så, det är bara att ställa sig i skamvrån och be om ursäkt. Denna storm ställde till det ordentligt, men det var ändå lindrigt jämfört med vad andra fick utstå.

Och det blåste ordentligt  hela förmiddagen, se själv…

Stormen Egon utanför Lysekil

Stormen Egon utanför Lysekil

Stormen Egon utanför Lysekil

11 jan

Drag under galoscherna

Så här års brukar vi på kusten vara ganska utsatta för vädrets makter. Hittills i vinter har vi väl haft 2-3 klass 2 varningar från SMHI men det mest har varit falskt alarm. De har varnat för kraftiga vindar, men antingen har vindstråken tagit en annan väg eller så har stormen lugnat ner sig ordentligt innan den gick iland på Bohuskusten.

I helgen kom en ny varning, denna gång för Egon. Vi var väl inte speciellt imponerade, men gick ändå ut på klipporna för att möta ovädret, och denna gång måste jag säga det hade potential. Jäklar vad det blåste! Vattnet slog över klipporna och bildade höga kaskader, upp till 10 meter i höjd, och sen blåste allt in på land. Kastvindarna var så hårda så att man ibland tappade balansen, och kameralinsen den var ren i ungefär 2-3 kort innan den blev mjölkvit på grund av allt salt. Så nog är Stångehuvud i Lysekil en mäktig plats när det stormar. Enligt mätarna så kom Egon upp i drygt 25 m/s i medelvind och 39 meter i byvinden, viket är ganska imponerande. Det blåste såpass mycket att vattnet i toalettstolen gungade fram och tillbaka som det hade varit någon som stod och tippade stolen fram och tillbaka. Imponerande.

Ni kanske kan tycka att jag är lite väl avspänd i mitt förhållande till stormvindar? Det har faktiskt sina skäl. Här ute, längst ute vid klipporna där havet kommer in med all sin kraft är vi vana vid blåsigt väder. Vi får ett antal stormar per år, och de gör ingen större skada.

De vindar som orsakar kaos längre in på land, passerar, kanske inte obemärkt förbi, men i alla fall utan några problem. Det hela beror just på att vi är så vana. Vi har inga träd som kan blåsa ner, och de träd som finns står skyddade. Allt löst som kan blåsa sönder har redan blåst bort eller är nu ordentligt fastspikat. Visst finns det tillfällen som några tegelpannor blåser av taken eller plåtar lossnar i vinden, men i det stora hela så är det ganska odramatiskt, jämfört med krigsrubrikerna i tidningarna.

Nu har jag dock en sak att vara lite orolig för, denna första riktiga storm denna säsong. Jag bytte taket på huset i våras, och nu har det fått bekänna färg. Har snickarna fuskat bara så lite, så kommer det att märkas. Ligger bara en tegelpanna lite, lite fel så kan det orsaka en kedjereaktion. Så vi får väl se hur det ser ut, och om man får ta fram stegen senare idag.

Stormen Egon slår till mot Lysekil i januari 2015

Visst, man kan väl utnyttja vädret, men detta är kanske inte så smart. Watrerjetski i stormAtt köra Jetski i full storm är kanske inte något jag skulle gjort i detta väder, men det finns folk som gör det. De måste lite ordentligt på sina maskiner, för ett motorstopp i denna sjön kan inte vara så kul!

 

 

Visst, man kan väl utnyttja vädret, men detta är kanske inte så smart. Watrerjetski i storm
Jetski på väg in i hamnen, men det är grov sjö fortfarande

Stormen Egon slår till mot Lysekil i januari 2015

Stormen Egon slår till mot Lysekil i januari 2015

28 dec

Trängsel i Paradiset

Denna höst har varit ganska eländig. Inte nog med att man fart omkring som en dåre i jobbet, så har det varit ett mer eller mindre jämngrått väder i flera månader. De få gånger som det varit fint så har jag antingen suttit på ett flyg någon stans eller instängd i ett mötesrum. Och när jag väl kommit hem och fått lite ledigt så har vädret knappast bjudit på en lust att gå ut och plåta något. Men på juldagen föll att på sin plats. 5 grader kallt, en strålande sol, och man var ledig.

Jag och frugan tog oss ut på Stångehuvud, vårt underbara naturreservat. Och det var helt klart andra som också upplevt hösten i gråskala, för hjälp vad folk det var ute och vandrade på klipporna. Men det var kanske inte så konstigt. Nästan helt vindstilla och snöfritt. Helt perfekt att bara njuta av naturen när den är som bäst.

Kameran fungerade som den skulle och man fick till och med några pratstunder med andra som också var ute och försökte föreviga denna vackra dag.

Stångehuvud

Stångehuvud

Stångehuvud

Stångehuvud

20 nov

Spara för eftervärlden

Gick i veckan och köpte mig ett litet ljusbord, det vill säga en platta som lyser.

Jag har haft en tanke att scanna alla mina negativ en gång för alla, och jag har funderat fram och tillbaka på hur man ska göra detta. Visst man kan köpa en scanner för 5000 spänn, men efter ha läst en hel del på olika forum på nätet, bestämde jag mig att fotografera av negativen med min gamla trotjänare till kamera, nämligen 7D´n

Varför jag valde denna kamera beror att jag har ett makroobjektiv till den och den passar bara till just den kameran. I detta fall spelar den nog ingen större roll, för kvaliten på själva fotona har väl lite övrigt att önska.

Sagt och gjort, jag skred till verket och började plåta ett enda negativ. Vilka inställningar ska man ha? Jag höftade och det såg väldigt mörkt ut så jag ändrade värdena och fick det lite ljusare. Det jag inte tänkte på var att det jag fotograferat var just ett negativ. När jag sedan inverterade allt i Photoshop blev det istället överexponerat.

Ok, det var väl bara att fortsätta, och till slut kom jag till en inställning som fungerar lite bättre i alla fall. Men om bilderna blir fina är väl rätt tveksamt. Det ligger ett dis av grön och blått över bilden. Så nästa försök, när jag bytt till nya glasögon, kommer att bli fortsatt experimenterande med själva fotograferandet. Sen tar konsten att manipulera i Photoshop vid, och det är en helt annan historia

Här är den bild jag fick fram efter att knäppt ungefär 10 bilder med olika inställningar. Inte så illa kan jag tycka. Bilden om någon är intresserad, är dottern Elina och hennes kusin Gustav för många år sedan. Gissar att det är midsommartid, för jordgubbstårtan står och väntar på ungarna.

Avfotografering av negativ

 

15 nov

Äntligen, äntligen och igen, äntligen

Äntligen är inte ett för starkt ord i detta läge. Det har förvisso varit klart ett tag, men jag har helt enkelt inte fått tummen ur och plåta vårt nya fina badrum. För nytt och fint är det.

Frugan och jag satte oss i våras och började skissa på hur vårt slitna badrum skulle kunna se ut om vi renoverade det. Ett som var säkert var att badkaret skulle ut. Ett annat var att det skulle vara kaklat och klinkat med golvvärme. Sen var vi inte så säkra på resten. Vi åkte på lite utställningar bland annat i Göteborg och tittade runt lite, men hade väl egentligen ingen riktig plan.

Tyvärr blev det lite panik när allt skulle dra igång. Det blev till att snabbt sätta sig vid datorn tillsammans med kataloger och rita upp allt. Får det plats eller? Första försöket blev fel. Det fick inte plats, så plan B fick tas fram. Nästa steg var att snabbt som sjutton dra iväg till Munkedal och titta på kakel och klinker. Vi hittade ett och efter lite snack med personalen där kom vi fram till ett mönster som skulle kunna fungera tillsammans med allt det andra.

Sen dundrade hantverkarna in och började jobba. Tre veckor utan att kunna duscha hemma var inte helt optimalt, men det gick det med. Och för hantverkarna gick inget fel,  förutom rörmokaren i stan som glömde bort att beställa våra prylar (2 gånger om). Gubbarna från Byggtjänst och Rylanders riktigt duktiga, och Nisse Roos, som installerade duschväggar och all inredning gjorde ett fantastiskt jobb.

Så här är det, vårt nya badrum!

Badrummet på KV16 är äntligen klart

Badrummet på KV16 är äntligen klart

Badrummet på KV16 är äntligen klart

15 nov

Natt i London

Jag trodde i min enfald att när mörkret la sig över storstaden skulle det bli lite lugnare med folk som springer omkring och stör en liten amatörfotograf.  Så blev det inte.

Jag och dottern drog iväg en av kvällarna och målet var att försöka fotografera Londons mest kända byggnader på natten  så att dess ljus kommer fram. Jag har letat  en hel del påå nätet och hittat riktigt fina bilder på bland annat Big Ben, och detta tänkte jag försöka göra med.

Nu blev det som det blev. De platser som man kunde ta kort från var antingen avspärrade och vaktade av poliser med k-pistar, och det kändes liksom att det inte var läge att fråga om man fick gå in och rigga upp ett stativ där. Och där de inte stod var det turister. Jösses vad turister. Om jag ställt mig där så hade jag och dottern blivit nersprungna och slutat som en blöt fläck på asfalten.

Piccadilly Circus by night
Piccadilly Circus var inte folktomt, det är säkert.

Ta till exempel Piccadilly Circus. Där gick det inte att ställa upp ett stativ. Det blev till att försöka fotografera handhållet. Nu var väl denna plats inte speciell jämfört med i princip alla gator och torg inne i centrala stan. Det var trångt.

 

Bigben och alla dubbeldäckare på natten
Big Ben och bussarna

House of Parlament och Big Ben var lite annorlunda. Här var många platser avspärrade och trottoarerna far fullpackade med folk. Men här hittade jag en liten refug mitt ute i gatan som faktiskt fungerade som en plan B. Problemet var att jag stod mitt i en korsning och dessa röda dubbeldäckare till bussar är stora. Väldigt stora när man har rumpan ute i gatan. Platsen var inte helt perfekt, jag hade tänkt mig en annan vinkel, men vad ska man göra?

 

Tower Bridge i London på natten
Tower Bridge och Towern

För att försöka få en bild på Tower bridge så åkte vi till andra sidan av Themsen. Där fanns det ett nybyggt område av kontorslokaler i skyskrapeklass. Otroligt vackert. I och med att området var så stort och att det just var kontorslokaler så gick det faktiskt att jobba där, med stativ och allt. Man gick omkring och tittade efter vinkar som skulle fungera, och när man hittade sin komposition, var det bara att ställa upp stativet och börja fotografera.

14 nov

En blå tupp?

Den första dagen jag och Elina strosade runt i London i väntan på butikerna skulle öppna, passade vi på att gå omkring i små gränder. Inne i Soho finns massor av gator och hus som är underbara. I och med att det var tidigt på morgonen var gatorna nästan folktomma, och vädret var helt fantastiskt.

När vi knallat runt ett tag och passerat Picadilly Circus kom vi fram till Trafalgar Square och funderade mer än en gång på vad vi såg. Mitt i allt pampigt så stod det en blå tupp på ett fundament. På den andra sidan stod det man kunde förvänta sig, alltså en ryttare till häst som pekade sitt svärd framåt, men denna blåa tupp?

En blå tupp på Trefalgar Square

Nog om denna tupp, det går att läsa lite mer om varför den finns där, det är bara att söka lite på valfri sökmotor. Här kommer därför lite mer bilder från Soho.

 

Underbara smågator i London

Underbara smågator i London

Hela vitsen med att åka till London är naturligtvis att gå på pubar och dricka öl. Nu blev det inte så många depåstopp, för vi hade verkligen fullt upp i tre dagar, men några ställen besöktes . Fish & Chips beställdes naturligtvis också, men det var väl inte riktigt min grej. Jag har ätit bättre mat än denna friterade nationalrätt.

 

Underbara smågator i London

Varför inte leka lite med kameran. Ställ in den på ca 1 sekunds slutartid och tryck av. Zooma sedan in och effekten blir ganska cool. Eller så kan man gå riktigt nära en Affischhållare i Plexiglas och plåta. Annorlunda perspektiv.

Affischhållare i Plexiglas

13 nov

B&W

Som jag pratat om var vädret i London blandat, för vi var ju just i London. Temperaturen var dock fantastisk. runt 20 grader i slutet av oktober, gjorde att det nästan blev för varm, framförallt i tunnelbanan.

En dag var dock riktigt grå. Småregn mer eller mindre hela tiden, och då passar man naturligtvis på att ta lite bilder. Jag hade en ambition att ta bilder där molnen var lite mer dramatiska, men himlen var jämngrå så en provkarta från färgaffären. Men några bilder blev det dock.

China Town, London 2014

China Town i centrala London.

Denna bild gillar jag skarpt. Lite gatufotografering är aldrig fel, och människorna i de trånga gränderna har alltid en historia att berätta. vad dessa ska göra vet jag inte.

 

Millenium Bridge

Millenium Bridge i grådis.

Senaste gången jag såg denna bro var hemmavid på TV´n. Barnen satt och tittade på Harry Potter vill jag minnas, och bron blev totalförstörd. Tydligen har de bygg upp den igen.  Denna bild är tagen med mycket filter monterade på kameran för att få till långa slutartider. Jag körde med stativ och slutartiden är 151 sekunder, alltså drygt 2 minuter. Gillar de små skiftningar i molnen, som kommer fram fast det med blotta ögat var en jämngrå himmel

 

 

St. Paul's cathedral

St. Paul’s cathedral

Lite lek på fri hand. När vi gått över Millenium Bridge, så är det bara att fortsätta rakt fram till St. Pauls. En helt rrak gångväg utan bilar. Jag ställde in kameran på ca 1 sekunds slutartid, tryckte av och zoomade in och ut för att få till effekten. Rörelseoskärpan tillsammans med att man faktiskt kan se vad allt föreställer gillar jag.

 

London Eye

London Eye

London Eye är ett känt inslag i stadsvyn. Alla bilder jag sett på detta pariserhjul har gett mig intrycket att det skulle vara större. Visst, det är nog det största hjul jag sett, men ändå, det kunde vara ännu större.

Här är kameran monterad på stativ och allt balanserar på en stenmur med Themsen rakt nedanför. Dottern var mycket nervös att allt skulle rasa er i vattnet. 90 sekunders slutartid behövdes för att få till effekten på hjulet

13 nov

Självisar

För ett par veckor sedan var jag tillsammans med min dotter iväg några dagar  till London. Visste väl inte riktigt vad jag skulle förvänta mig, så resan planerades till stora delar an dotterns behov av att besöka olika museer och affärer tillsammans med de sedvanliga klassiska ställena som t.ex Big Ben, Tower bridge, Trefalgar square med mera.

Tänkte sammanfatta resan lite i några inlägg på bloggen, så ni får se vad som hände och ge min känsla av en storstad, för stort är det! Vi börjar med självisarna.

Pär och Elina på Trefalgar square  London 2014
Delar av familjen Ohlson utanför Trefalgar Square.

Dag ett var en riktigt vacker dag, och denna dag ägnades åt att utforska så mycket av de centrala delarna som bara var möjligt. Tunnelbanan, fungerade bra, men var ganska ologisk provades på och kartor detaljstuderades.

Vi gick och gick och sedan gick vi lite till. Telefonen som automatiskt ställer om till rätt tidzon hade fått knäppen. Vi var nämligen inte helt säkra på om England ändrar till vintertid samtidigt som vi i övriga EU gör. Misstanken är inte helt ogrundad för de kör på fel sida vägen, man måste ha pass för att komma in i Landet och har fel kontakter i väggen.

Så min telefon visade exakt samma tid som hemma vilket innebar att vi gick ut en timme för tidigt och fick helt enkelt vänta på att affärer och annat skulle öppna. Så vi hade gått om tid att utforska Soho.

Helt plötsligt kom vi fram till Trafalgar Square, och efter det var det inte långt till Picadilly Circus.  Nära och bra ligger alla kända ställen, så vi tog oss an att åka till några fler sevärdheter och klarade faktiskt av att se de mest kända byggnaderna på en enda dag.

Priset för denna dag fick Elina betala. Hennes fötter var helt förstörda. Inga skavsår dock, men  hon var helt slut. Förstår inte vad det är med ungdomar dessa dagar. De tål inte mycket.

Pär och Elina framför Big Ben i London 2014
Farsan och dottern  utanför Big Ben

Dag två sög! Och jag menar verkligen att den gjorde det. Lätt regn hela dagen och folk precis överallt. Fullt på tunnelbanan. Fullt på alla trottoarer. Fult i rulltrapporna. Och alla museer vi tänkte besöka hade enorma köer. Det var så mycket folk att under hela dagen gick det inte att promenera bredvid varandra. Lite tråkigt, men vi fick ihop allt ändå.

Museum nummer ett, Naturhistoriska Museumet, låg lite utanför centrala stan. Bara att komma av perrongen där tunnelbanan var en utmaning. För en gångs skull låg denna mer eller mindre på marknivå och det enda som hindrade oss att komma framåt var en trappa. Tyvärr var vi, som jag sa tidigare, inte helt ensamma att vara ute på upptäcktsfärd. Att ta sig fram till trappen, gå uppför den (kanske 20 trappsteg) och komma ut på gatan tog runt 15 minuter. Och då är sträckan kanske 100 meter totalt. Väl uppe så fick vi leta lite efter själva museumet, för skyltning var riktigt bristfällig, men vi hittade dit. Och vände direkt!

Köerna kom från två håll och var enorma. Det är naturligtvis svårt att uppskatta hur lång tid det skulle ta om vi valt att ställa oss i kön, men ett par timmar fick man nog räkna med.

Pär och Elina framför Buckingham palace London 2014
Elina och Gubben utanför Buckingham Palace

Så det blev att gå tillbaka till stationen igen. Trängas i den neråtgående kön och ta ett tåg tillbaka till stan. Vi kom snabbt fram till att alla ställen som barnfamiljer tycker om inte var något för oss. Så därför gick färden till Tate Modern, ett museum för modern konst. Och där gick det att andas. Lite andra platser fick också besök av Lysekilsborna, och dagen blev ändå ganska lyckad. Bra mat, taskigt väder (vi hade dock rätta kläder) och fötterna på dottern var i lite bättre skick när vi till slut efter 12 timmar kom tillbaka till hotellet igen.

 

23 sep

Ljus i Huvudstaden

För ett par veckor sedan var jag uppe i Stockholm och jobbade på kontoret där. En av kvällarna var vigd till att dra ut på stan med jobbarkompisen Ermanno, och då är det inte en krogrunda som åsyftas.

Med kamera och stativ hade vi funderat lite på lämpliga motiv. Ermanno hade sett en bro som kanske skulle fungera i nattljus, så det bar iväg upp på Långholmen, och Västerbron sträckte ut sig snyggt. Vi var placerade ganska högt över bron och väntade.

När det väl mörknade så började vi plåta lite, men ganska snart började vi inse att platsen vi valt och bro själv inte fungerade som motiv. Bilderna blev bra tekniskt sett men kompositionen sög verkligen. Det blev några lärotimmar högt uppe på berget.

Kvällen var ju fortfarande ung, och jag hade en idé. Jag har sett bilder från London där man tagit bilder mot Towern och där sedan bussar körde förbi. Detta resulterade att baklyset på bussarna målade streck på bilden över vyn och jag gillar denna effekt.

Nu har vi inget Tower of London i Stockholm, men väl ett stadshus som kanske skulle fungera. Planering är A och O så vi kollade upp SL tidtabell och det var ett par linjer som passerade stadshuset .

Stockholms stadshus sett från Centralbron

Stadshuset på natten är riktigt vackert. Det blev en del fotograferande, men bussarna som kom förbi gjorde sig liksom inte speciellt bra mot stadshuset. Vi stod ganska lågt, men Stadshusbron över oss och det fungerade inte alls. Spåren från bilar och bussar var där, men de ”poppade” liksom inte ut ur bilden som jag tänkt.

Så jag flyttade upp på Stadshusbron istället. När jag stod och riggade, såg jag i ögonvrån två bussar komma bakom mig och i nästan panik tryckte jag på fjärrutlösaren. Och bilden togs och det blev det jag ville ha.

Stockholm stadshus sett från Stadshusbron

Enormt glad att jag faktiskt fått till den bild jag eftersträvat så stod jag kvar och väntade på mer bussar. Någon till kom, men sen blev det dött. Kanske var det sent på dygnet, klockan var ändå runt 22.00, så jag gav upp och hoppades att just denna bild skulle fungera när jag plockade upp den i datorn.

Ermanno hade nästan hela tiden snöat in sig på Centralbron och dess linjer.  Det blev en del snack fram och tillbaka vad som fungerar rent kompositionsmässigt, och jag fick ett par bilder under bron jag är ganska nöjd med. Vi var helt ensamma under bron, och det var rent och snyggt. Inga pundare att se, så det var faktiskt väldigt trevlig att gå omkring där och leta motiv med en kompis.

En riktigt trevlig kväll blev det i Huvudstaden.

Centralbron Stockholm Centralbron Stockholm

17 sep

Svårfångad stadsvy

Det är inte varje gång som man är ute och tar bilder som det strulade till sig så mycket som det gjorde igår kväll.

Skyline över Lysekil

Igår kväll, så hade meteorologerna lovat svaga vinda och en klar stjärnhimmel. Jag hade även kontrollerat en liten tabell över hur månen går upp och ner, och denna kväll skulle den gå upp först klockan 23.37 på kvällen, och detta gjorde att jag stack iväg ner mot staden för att prova en ide jag värkt på ett tag nu.

Idén var att med hjälp av tonade filter dämpa allt störande ljus från det upplysta Lysekil och få in så mycket ljus som det bara gick från natthimlen. Och på detta sätt få fram vintergatan som skulle stiga upp över Skaftö och Lysekil utan att bli bländad av stadsljusen. Tanken var bra och jag började rigga upp kamera och stativ innan det blev helt mörkt.

Nu var det kanske närmare en timme kvar innan jag kunde börja fotografera på allvar, så det blev några provbilder över Lysekils skyline. Extremt vackert ljus när solen gått ner, och sedan var det bara att vänta.

Medan jag stod där och fibblade på kameran knappar, justerade filtret jag monterat kameran, så blir jag helt plötsligt bländad att ett par helljus från en bil som på något sätt åkt runt alla byggnader in på en grusstig och lyste upp både mig och kameran. Polisen hade anlänt.

Det var väl inga större problem, för jag kan se att det är någon som sett en skum figur i svart jacka stryka omkring firmorna och de misstänkte väl ett inbrottsförsök. Så det var bara att gå fram till polisbilen och förklara vad jag gjorde. Och det var ett trevligt samtal, som avlöpte utan några problem, och polisen fortsatte med sitt resten av kvällen.

När det väl blev tillräckligt mörkt, så kom nästa problem. Vintergatan som jag försökte fånga kräver en molnfri himmel. Tyvärr så började höga tunna moln driva in och de parkerade sig effektivt i  syd-västlig riktning, just där vintergatan skulle framträda så fint. Och molnen blev fler och fler och klockan 21.30 bestämde jag mig för att mitt fotoprojekt inte går att genomföra, och packade ihop.

Det som var lite lustigt var den enorma skylten som jag tydligen missat när jag gick till fotoplatsen. Denna skylt dundrade fram att detta område var avspärrat hamnområde och det var strängt förbjudet att utan tillstånd vara på platsen. Jag har varit på samma plats många gånger tidigare, visserligen i dagsljus, men just denna skult har jag inte lagt märke till förut.

Så jag kanske hade tur i alla fall, för det skulle lika gärna kunna bli en resa in till Uddevalla i baksätet på en polisbil anklagad för terroristbrott.

Vintergatan över Skaftö

 

14 sep

Renoveringen av ett badrum

Det börjar ta sig! Alltså renoveringen av badrummet.

Jag har varit borta hela veckan på jobb i huvudstaden, och lämnade mitt kära badrum i mer eller mindre kaos till resten av familjen. Visst det hade hänt en hel del innan jag åkte och snickaren, rörmokaren och elektrikern var mer eller mindre klara, och nu väntade vi bara på kakelkillen som skulle få upp ett halvt ton kakel på väggarna. Och vis av erfarenhet sedan tidigare, så litar man kanske inte riktigt på att allt bara ska fungera.

Man har ju sett skräckexempel t.ex på Tv där hantverkare inte riktigt lägger ner sin själ i jobbet. Golvet lutar åt fel håll, fusk med fuktspärrar och kakel som mer eller mindre ramlar ner och sen är det alltid en familj som står framför kameran i tårar som inte vet vart de ska ta vägen. Detta ville jag inte uppleva

Men varför oroa sig. Byggtjänst som jag anlitar för jobbet har skött sig perfekt. Alla olika hantverkare har avlöst varandra och dödtiden har varit minimal. Och jobbet de olika hantverkarna gjort är riktigt bra. Det är proffs som jobbat och det märks.

En annan sak som oroat mig lite är just kaklet och hur det sak upp på väggarna. Efter att tittat på olika mönster på firman, P&B Golv i Munkedal, där vi köpte det, och letat lite inspiration på nätet kom jag fram till en ide med blandat liggande och stående plattor på väggarna och med en pelare med stående mörkare plattor på ett par ställen.

Det borde fungera tänkte jag, och började rita upp mönstret i datorn. Byggfirman förstod hur det skulle se ut, likaså Arne som skulle sätta upp kaklet, men ändå, man är lite orolig om man tänkt fel och det skulle se ut som skit när man väl kom hem på fredagskvällen.

Och än en gång, varför oroa sig, det blev riktigt bra.

Renovering av badrummet. Här ska toalettstolen stå

Renovering av badrummet. Duschhörnan har stående kakelplattor

Renovering av badrummet. Plats för handfat och spegelskåp

Renovering av badrummet. Här ska det upp en gigantisk handukstork

 

14 sep

Ta ett kort av ett kort

Till slut har den nu kommit, trycket av mitt foto på Vintergatan över Stångehuvud.

Jag tryckte upp min bild på Brooklyn bridge i kolossalformat, 120×80 cm och den bilden blev fantastisk. Jag har tryckt upp den på Akryl, och den är monterad på väggen med distanser så den kommer ut ett par centimeter och detta ger en riktigt fantastisk effekt.Trycket är lite transparent, och när man belyser tavlan lyfter den riktigt ordentligt.

Bilden på vintergatan är gjord på samma sätt, och även här kommer detaljerna verkligen fram. Det enda jag är lite fundersam på är just denna transparens, för bilderna blir lite ljusare än vad jag tänkt mig från början. Det ät inget problem, för bilden och trycket är riktigt bra, men jag tror nog att man får ha detta i åtanke nästa gång och göra redigeringen lite mörkare för att kompensera trycket.

Tavlan ställde jag bara på en tavelram i lilla rummet. Det blir betydlig bättre när den skruvas upp permanent på väggen med distanserna. Och storleken 40×60 cm är riktigt bra i ett mindre rum.

Tavla tryckt på akryl. Motivet är Stångehuvud och vintergatan

Tavla tryckt på akryl. Motivet är Stångehuvud och vintergatan

06 sep

Kryp

Idag kom nog den efterlängtade brittsommaren. Nästan 25 grader varm, och riktigt skönt ute. När jag stod där och njöt av värmen såg jag något som fladdrade förbi i ögonvrån och efter lite letande hittade jag denna otroligt vackra fjäril.

Frugan, hon har samlat fjärilar i ungdomen fixade snabbt fram en identifiering av arten och kom fram till att det är en Amiralfjäril. Oavsett art och namn så är den helt underbart vacker där den satt i grannens plommonträd och mumsade på rutten frukt.

Amiralfäril i plommonträdet

04 sep

En galax är till salu

För första gången har jag fått lite frågor från folk som vill köpa bilder jag tagit, och det är framförallt en bild på vintergatan som lockat intresset.  Så här är den färdiga versionen på vintergatan över Stångehuvud. Till salu i valfri storlek och på valfritt material.

Det kommer en färdig tavla, som är såld, om någon vecka hem till mig. Storleken är 40×60 cm och den är tryckt på akryl. Får väl lägga upp den som lite reklam senare.

Ben slutgiltiga versionen av Vintergatan över Stångehuvud i Lysekil

03 sep

Hur man skapar en galax – en enkel guide med Lightroom

Vintergatan vid Stångehuvud, före och eft

A English version on this tutorial could be found here

Jag har varit ute och fotograferat vintergatan och på olika sociala forum har folk frågat hur jag gjort för att få fram vintergatan, för de flesta som stått ute en mörk kväll har aldrig sett vintergatan med blotta ögat. Så här kommer en liten genomgång på tekniken jag använt.

Jag vet att jag inte är vare sig en fullfjädrad lärare eller en expert på Lightroom eller Photoshop, men det lilla jag kan har jag lärt mig genom att studera hemsidor, prata med folk på sociala medier, men framförallt försökt själv. Trial & Error är ledordet. Så för att betala tillbaka lite av den kunskap jag fått från andra så skriver jag denna enkla manual.

Read More

03 sep

How to create a galaxy – a simple Lightroom tutorial

Before and after editing the Milky way in Lightroom

I have been out photographing the Milky Way a few times now and on various social forums, people have asked how I succeeded to get Milky Way into the camera. Most people who been outside their apartment on a dark night has never seen the Milky Way with the naked eye. So here’s a little tutorial on the technique I used to capture it in my camera.

I know that I´m neither a full-fledged teacher or an expert in Lightroom or Photoshop, but what little I know, I’ve learned by studying websites, talk to people on social media, and tried myself. Trial & Error is my keywords. So in order to pay back some of the knowledge I have received from others I wrote this simple guide.

Read More

01 sep

Finalplatsen säkrad

Jag har under en månads tid haft en av mina sommarbilder ute på en Facebooksida som heter Bohus coast. Där deltar den i en tävling om bästa sommarbilden 2014 och idag fick jag veta att den gått till final tillsammans med 9 andra bilder.

Bohuscost finalist

Första steget var att alla som gillade Bohus costs Facebooksida kunde rösta och dela på alla bilder, och det är från den delen jag gick vidare. Nu väntar en tuffare kamp. Alla 10 bilder ska bedömas av en jury utifrån de kriterier de ställt upp och vi får väl se hur det går om någon eller några veckor. Vad jag kan se så hoppas jag på topp 3 i alla fall, om man får sticka ut hakan så.

Lite länkar till bidragen:

31 aug

Hur tänkte de här?

Sådär ja, nu har snickaren röjt runt i badrummet i tre dagar och rivningen är klar och återuppbyggnaden börjar. Hittills så har väl inga större överraskningar kommit fram. När den gamla plastmatta revs bort var man lite orolig om det skulle vara någon vattenskada under all plast, men det var inga som helst problem med det. Snygg och torrt men med lite konstiga lösningar som fick snickare att klia sig i huvudet lite. Men som sagt det löste sig enkelt.

Badrumsrenovering 2014

Det som snickaren och rörmokaren hittills hunnit med är att lägga nytt golv med avloppet snyggt kopplat ihop med den befintliga stammen. Och vattenrören är dragna, nu inne i väggen, och det blir jättebra, då man slipper dessa rör som bara samlar damm omkring sig.

Det där med de inbyggda rören är jag dock lite fundersam över. Jag har inga problem med att de ligger i väggen, den installationen är både utprovad och riktigt bra, utan är mer hur de löst själva rördragningen, och då främst hur de ska koppla ihop allt.

Inne i hörnet har vi en inbyggd trumma där avloppet går och där även vattnet kom upp i förut. Denna trumma verkar inte återanvändas, för alla rör har de dragit ner till undervåningen, tvärs igenom golvet och ner genom innertaket i tvättstugan. 5 rör, tre kallvatten och två varmvatten som sen ska kopplas ihop på något sätt. Men varför skickade de inte ner dem i trumman? Som det är nu kommer det ner fem slangar mer eller mindre mitt i taket. Hur ska de lösa detta lilla problem, det blir ett intressant samtal imorgon måndag.

Badrumsrenovering 2014

29 aug

Sent på natten

Här är den sista bilden jag tog ute på Stångehuvud innan det var dags att packa ihop ryggsäcken och gå hemåt och uppsöka sängen. Det var lite mörkare och tunna moln började dra in norrifrån.

Ljuset på vänstra sidan kommer från Grundsund på Skaftö och de skarpa ljusen vid horisonten är några fartyg som går med belysning.  Just ljusen från fartygen tänkte jag först klona bort i mjukvaran, men jag tycker att de tillför något till bilden.

Vintergatan över Stångehuvud

 

%d bloggare gillar detta: