17 Apr

Bäver (dag 4)

Dag 4 i redaktörens nu mer berömda renoveringsprojekt går planenlig framåt. Grus har införskaffats och krondiket är numer igenfyllt. Så långt är allt väl. Virke är är även det inköpt fast det blir till att åka en gång till till brädgården för allt som jag behöver senare har jag inte riktigt koll på än. Så nu är det bara att riva, för det blir värre innan det blir bättre.

De sista åren, framförallt på vintern har redaktören och hans familj haft en fröautomat som småfåglarna älskar. Den sitter i grannens träd, så det är en underbara utsikt från köksfönstret, och då slipper man vara ute i kylan men får se fåglarna ändå. Problemet är vår katt Bosse och hans kompis i huset bredvid, Mizty. De är minst sagt intresserade av något hela vintrarna. De smyger fram, ligger och lurpassar på något och vi har inte riktigt förstått varför, förrän förra vintern då en riktigt stor gnagare snabbt plöjde fram i snön. Och katter älskar gnagare. Efter lite efterforskning fick vi fram att det var en skogsmus som helt klart levt riktigt gått under några vintrar för denna mus var mer i storlek av en råtta. Så automaten åkte ner illa kvickt.

Det sista året har vi inte haft någon fröautomat till fåglarna, men katterna har inte ändrat beteendet. De ligger fortfarande och lurpassar på något, så det var med en viss spänning jag började att bryta loss trallen. Några brädor försvann men inget musbo hittades. Inte tills redartörn med en ömmande kropp lyckats bryta bort hälften av viket upptäcktes ett hål. Ett gigantiskt hål för att vara exakt.
På något sätt så har fyllningen under betongplattan som huset står på försvunnit. Hålet var 50 cm djupt och ca 1 meter i diameter. Detta var inte en liten mus verk utan något mycket större. Kanske en bäver som lämnat det blöta livet och flytta in till staden? Lite orolig fortsatte jag och undrade om monstret som bor under trallen fortfarande var kvar och kofoten var aldrig långt borta.

Till slut så förstod redaktören att det var nog bara ett sjunkhål , för huset är uppfört på en fyllning av grov sprängsten, och fyllnadsmassorna har nog bara runnit ner i någon spricka. Fast man vet aldrig, det kan ju vara en jättebäver med enorma tänder som vill gnaga lite på mina ben när jag sitter där på sommaren i min solstol, smuttande på en Piná Colada.

Vad tycker du om detta inlägg? Skriv en rad...

%d bloggare gillar detta: