Ibland hittar man små rester av forntiden. Som idag t.ex när jag håller på med lite småjobb. Fiber installation på en lokal industri. Modern som sjutton! Men rummet som all datautrustning står i är inte fullt så modernt.
När jag första gången tittar in i rummet då väller en känsla av barndomen över mig. 60 och 70 talet känns närvarande igen. Men om jag önskar tillbaka denna jordnära färgkombination igen är jag tveksam till.
Innan jag åkte iväg till USA och New York så hade jag bestämt mig för några kort jag måste ta. Ett var en bild jag sett taget rakt upp mot himlen, där man ser ett flygplan med skyskrapor som ramar in hela vyn. Ett annat var en bild jag sett tagen från Brooklyn, med Manhattans siluett som motiv. Flygplanet sket sig duktigt. Inte en chans att det gick att få till, men vyn över nedre Manhattan gick det bättre med.
Frugan och jag vandrade en bra stund innan vi kom fram. jag hade som sagt pluggat en hel del och visste exakt vart jag skulle vara. Men när vi väl kom fram var hon inte helt övertygad. Massa gamla pålar stack upp ur vattnet och vyn, den var väl sådär.
Men jag hoppade över en avspärrning, och jo, det stod avspärrat på en skylt, och satte igång att fotografera. Tyvärr tog det inte lång stund innan lagen långa arm i form av NYPD snabbt och effektivt fick mig att förstå att kedjan och skylten satt där och att strunta i den inte var helt lämpligt.
Väl där ner träffade jag en kille som också plåtade. Så under den timme frugan stod lite ovanför och frös hade vi två riktigt trevligt vid vattenbrynet.
Nu får jag medge att vyn inte är lika vacker i verkligheten som på kort. Visst allt finns där när du tittar ut över vattnet men jag har kört med en del fula trick för att få till de lilla extra.
Först av all väntade jag på det rätt ljuset. Detta innebar att jag tog bilder löpande och när jag kom hem valde den bild som hade det bästa ljuset i sig. Det är enormt svårt att se detta när man tittar med ögonen, för förändringarna är ganska långsamma, och vem vet hur det ser ut om 5-10 minuter?
Nästa del är teknisk. Jag använder lååånga slutartider. Detta ger vattnet det lite drömska utseendet och mjukar upp allt som är i rörelse. Om jag inte använt denna teknik, så hade vattnet varit fullt i vågor som gjort bilden lite rörig. Just denna bild är en 25 sekunders exponering.
Filter, och mer filter. Det behövs för att få till långa slutartider. samt ett rejält stativ. Stativet jag använde var allt annat än rejält, men det var lätt att resa med. Eftersom det var mer eller mindre vindstilla spelade det ingen roll. Allt stod still. Men om det blåst lite mer hade jag haft problem. Filtren används för att dels minska styrkan i ljuset på bildens överdel. Där använder jag mig av ett tonat gråfilter. Innanför det så sitter det kanske viktigaste filtret, ett ND10 filter. Detta är som ett par svetsglasögon, nästan helt svart. Det reducerar ljuset extremt mycket som möjliggör denna typ av bilder.
Till sist, mjukvara och redigering. Bilden som jag fick fram var platt. Men med hjälp av Lightroom fick jag den att poppa upp ordentligt. Alla bilder jag publicerar är justerade på ena eller andra sättet. Så se på bilden nedanför, det är exakt samma motiv, men innan jag börjat pilla på alla reglage in mjukvaran. Skillnad, eller hur?
I helgen var jag i Långevik och dess badplats för att testa lite ideér jag hade om linjer i bilden. Jag har läst mängder om dessa ledande linjer som visar in dig i bilden, och ska jag vara ärlig så de gånger jag fått till dessa så har det varit mer av misstag. Men det är en regel som fungerar många gånger, så upp till bevis.
Brygga i sig är väl inte märkvärdig. Den har dock två fel vad jag kunde se. För det första så är den helt nybyggd. den gamla försvann i vinterstormen, så nu är allt trä sådär perfekt gul/grönt. Nästa problem är att alla plankor ligger tvärs över brygga, istället för i linje med den. Det var bättre för ett år sedan, för då var bryggan gammal och rutten och brädorna var riktig vackra.
Men oavsett hur bryggan ser ut så var det linjerna jag var ute efter, och vissa vinklar fungerar bättre än andra. En bildanalys av andra kanske hjälper mig för framtida fotograferande.
Lite mer detaljerad inspiration hittar man på nätet, bland annat från First Photo
Jag var ute med min arbetskamrat Ermanno i veckan för lite plåtning. Det är en kul stund på veckan då man antingen slipper kontoret och sena kvällar där, eller sitt hotellrum där man sliter ut kanalbytarknappen på fjärrkontrollen. Målet med kvällen var att plåta lite i och runt Gamla Stan i Stockholm.
Nu var väl min kompanjon inte lika pigg på detta som jag själv var. Han muttrade något i stil med att det finns väl inget att ta kort på i Stockholm, bara massa hus och fullt med folk. Han tyckte mer att vi skulle åka till västkusten, och undersöka mina hemtrakter med hav och klippor, för där finns det minsann massor av potentiella förstoringar. Men det blev lite ändring i inställningen allt efter eftermiddagen gick mot kväll
Visst, Ermanno har rätt i att det är svårt att plåta i stadsmiljö. Men man får verkligen chansen att testa vad man kan och även gå över alla gränser man har mentalt och tekniskt. För när man är långt borta från sin trygghetszon så kan det eventuellt hända grejer. Ett sätt att förklara detta sätt att fotografera är bilden ovanför. Riktigt fina linjer i husen och med lyktorna på gatan som sprider ett dunkelt ljus. Lägg till ”gubben” längst ner på bilden som kommer med med mest av misstag, så får man en bild som man kan fundera lite mer på vad den innehåller. det är enligt mitt tycke en bild som man kan titta att tag på och upptäcka mer i.
Sen blev det mörkt. Och kameran började gnälla att ljusförhållandena inte var bra. Vad gör man då? Stativ och lite längre slutartider är naturligtvis det korrekta svaret, men om detta stativ ligger 50 mil från där man själv är så kan det bli knepigt.
Ett sätt jag kommit på ar att använda det som finns runt om mig. Soptunnor är en av de bästa stativen. Hyfsad höjd och ganska flat yta att ställa kameran på. Tillsammans med ett par vantar kan man rikta in kameran ganska bra. Naturligtvis inte med samma exakta kontroll som med ett stativ, men det fungerar. Och det bästa med det är att man verkligen får kämpa för att få till kompositionen. I bilden ovanför är det Morten Trotzig´s gränd som är fotograferad. Där gick det inte att använda en soptunna. Så lösningen var att ställa kameran direkt på marken och ta bilden med en 2 sekunders självutlösare. Och även detta fungerar faktiskt.
Så promenaden fortsatte hela kvällen. Slottet och riksdagen besöktes och det blev även en runda på Skeppsholmen för ett besök vi Af Chapman, fullriggaren som blivit vandrarhem. Gråmulet var det, fingrarna var kalla men det var en riktigt rolig kväll tillsammans med Ermanno.
Jag trodde i min enfald att när mörkret la sig över storstaden skulle det bli lite lugnare med folk som springer omkring och stör en liten amatörfotograf. Så blev det inte.
Jag och dottern drog iväg en av kvällarna och målet var att försöka fotografera Londons mest kända byggnader på natten så att dess ljus kommer fram. Jag har letat en hel del påå nätet och hittat riktigt fina bilder på bland annat Big Ben, och detta tänkte jag försöka göra med.
Nu blev det som det blev. De platser som man kunde ta kort från var antingen avspärrade och vaktade av poliser med k-pistar, och det kändes liksom att det inte var läge att fråga om man fick gå in och rigga upp ett stativ där. Och där de inte stod var det turister. Jösses vad turister. Om jag ställt mig där så hade jag och dottern blivit nersprungna och slutat som en blöt fläck på asfalten.
Piccadilly Circus var inte folktomt, det är säkert.
Ta till exempel Piccadilly Circus. Där gick det inte att ställa upp ett stativ. Det blev till att försöka fotografera handhållet. Nu var väl denna plats inte speciell jämfört med i princip alla gator och torg inne i centrala stan. Det var trångt.
House of Parlament och Big Ben var lite annorlunda. Här var många platser avspärrade och trottoarerna far fullpackade med folk. Men här hittade jag en liten refug mitt ute i gatan som faktiskt fungerade som en plan B. Problemet var att jag stod mitt i en korsning och dessa röda dubbeldäckare till bussar är stora. Väldigt stora när man har rumpan ute i gatan. Platsen var inte helt perfekt, jag hade tänkt mig en annan vinkel, men vad ska man göra?
För att försöka få en bild på Tower bridge så åkte vi till andra sidan av Themsen. Där fanns det ett nybyggt område av kontorslokaler i skyskrapeklass. Otroligt vackert. I och med att området var så stort och att det just var kontorslokaler så gick det faktiskt att jobba där, med stativ och allt. Man gick omkring och tittade efter vinkar som skulle fungera, och när man hittade sin komposition, var det bara att ställa upp stativet och börja fotografera.
Den första dagen jag och Elina strosade runt i London i väntan på butikerna skulle öppna, passade vi på att gå omkring i små gränder. Inne i Soho finns massor av gator och hus som är underbara. I och med att det var tidigt på morgonen var gatorna nästan folktomma, och vädret var helt fantastiskt.
När vi knallat runt ett tag och passerat Picadilly Circus kom vi fram till Trafalgar Square och funderade mer än en gång på vad vi såg. Mitt i allt pampigt så stod det en blå tupp på ett fundament. På den andra sidan stod det man kunde förvänta sig, alltså en ryttare till häst som pekade sitt svärd framåt, men denna blåa tupp?
Nog om denna tupp, det går att läsa lite mer om varför den finns där, det är bara att söka lite på valfri sökmotor. Här kommer därför lite mer bilder från Soho.
Hela vitsen med att åka till London är naturligtvis att gå på pubar och dricka öl. Nu blev det inte så många depåstopp, för vi hade verkligen fullt upp i tre dagar, men några ställen besöktes . Fish & Chips beställdes naturligtvis också, men det var väl inte riktigt min grej. Jag har ätit bättre mat än denna friterade nationalrätt.
Varför inte leka lite med kameran. Ställ in den på ca 1 sekunds slutartid och tryck av. Zooma sedan in och effekten blir ganska cool. Eller så kan man gå riktigt nära en Affischhållare i Plexiglas och plåta. Annorlunda perspektiv.
För ett par veckor sedan var jag uppe i Stockholm och jobbade på kontoret där. En av kvällarna var vigd till att dra ut på stan med jobbarkompisen Ermanno, och då är det inte en krogrunda som åsyftas.
Med kamera och stativ hade vi funderat lite på lämpliga motiv. Ermanno hade sett en bro som kanske skulle fungera i nattljus, så det bar iväg upp på Långholmen, och Västerbron sträckte ut sig snyggt. Vi var placerade ganska högt över bron och väntade.
När det väl mörknade så började vi plåta lite, men ganska snart började vi inse att platsen vi valt och bro själv inte fungerade som motiv. Bilderna blev bra tekniskt sett men kompositionen sög verkligen. Det blev några lärotimmar högt uppe på berget.
Kvällen var ju fortfarande ung, och jag hade en idé. Jag har sett bilder från London där man tagit bilder mot Towern och där sedan bussar körde förbi. Detta resulterade att baklyset på bussarna målade streck på bilden över vyn och jag gillar denna effekt.
Nu har vi inget Tower of London i Stockholm, men väl ett stadshus som kanske skulle fungera. Planering är A och O så vi kollade upp SL tidtabell och det var ett par linjer som passerade stadshuset .
Stadshuset på natten är riktigt vackert. Det blev en del fotograferande, men bussarna som kom förbi gjorde sig liksom inte speciellt bra mot stadshuset. Vi stod ganska lågt, men Stadshusbron över oss och det fungerade inte alls. Spåren från bilar och bussar var där, men de ”poppade” liksom inte ut ur bilden som jag tänkt.
Så jag flyttade upp på Stadshusbron istället. När jag stod och riggade, såg jag i ögonvrån två bussar komma bakom mig och i nästan panik tryckte jag på fjärrutlösaren. Och bilden togs och det blev det jag ville ha.
Enormt glad att jag faktiskt fått till den bild jag eftersträvat så stod jag kvar och väntade på mer bussar. Någon till kom, men sen blev det dött. Kanske var det sent på dygnet, klockan var ändå runt 22.00, så jag gav upp och hoppades att just denna bild skulle fungera när jag plockade upp den i datorn.
Ermanno hade nästan hela tiden snöat in sig på Centralbron och dess linjer. Det blev en del snack fram och tillbaka vad som fungerar rent kompositionsmässigt, och jag fick ett par bilder under bron jag är ganska nöjd med. Vi var helt ensamma under bron, och det var rent och snyggt. Inga pundare att se, så det var faktiskt väldigt trevlig att gå omkring där och leta motiv med en kompis.
En riktigt trevlig kväll blev det i Huvudstaden.
Det är inte varje dag man får feedback på bilder man tagit, men igår blev ett undantag.
Jag var för några veckor sedan i USA med full kamera utrustning och tog tillfället i akt att plåta bland annat Brooklyn Bridge med Manhattan´s skyline i bakgrunden. Denna bild la jag upp på lite olika sidor och det blev ett enormt gensvar bland de som följer bilder.
På någon timme sprang denna bild iväg och lade sig i högt uppe bland kommenterade och omtyckta bilder, och nådde faktiskt en puls av 91 (max är 100).
Likaså så har bilden tagits emot varmt på andra sidor som t.ex Flickr och Panoraimo där kommentarer och liks strömmat in.
Det känns riktigt roligt att få en bild så omtyckt och kanske ett plåster på såren för den övriga familjen som stod och frös under denna fotosession.
Då har vi till slut kommit till det alla vill se när man varit i en metropol som New York, nämligen lite klassiska turistbilder. Vi var och såg en hel del av de saker man ”måste” se, och vi blev inte besvikna. Det enda man kanske kan klaga på var de enorma köerna som var bl.a till Frihetsgudinnan. Den fick vi se på håll, och utan ett riktigt teleobjektiv så blev bilderna lite risiga, men vi såg denna berömda staty. Andra platser var mer lämpade att fotografera med den utrustning vi hade tillgänglig.
Så här kommer del 9 av min serie från New York, och det är bara bilder på saker man bara måste se!
Man var tvungen att göra det igen, alltså åka till Jukkasjärvi och titta på ishotellet.
Det var några år sedan sist men det har väl inte förändrats så där mycket. Denna gång var det solsken istället för mörker när jag kom dit, men det var samma visa som tidigare när man försökte komma in på hotellet. Man var tvungen att ha en biljett. Och det hade väl inte varit något större problem förutom att den var riktigt dyr.
395 kronor för att gå in på en bar. Det var riktigt svettigt. Det är i och för sig vackert därinne, men med tanke att jag bara tänkte vara inne max 15 minuter och plåta lite, så blev valet enkelt. Kyrkan som är gratis fick ett besök istället.
Och kyrkan den var riktigt fin den med. Jag var som sagt där för några år sedan, och skrev lite om den då också på bloggen. Men jag tror nog att ljussättningen var ännu bättre denna gång då solen strilade in genom klarisen på de snötäckta väggarna. Väl värt ett besök men inte värt 400 kronor i inträde, och då kan man inte ens dricka ett glas med vargtass.
Till slut landade jag i Örebro. Jag är där rätt som det är, men då alltid på genomresa. Kommer dit på förmiddagen och åker vidare framåt kvällen. Denna vecka stannade jag faktiskt där några dagar och tog in på ett hotell och hade tid över att ta med kameran till stans centrum.
Faktiskt är just Örebro inte en stad som är direkt okänd för mig. I och med att jag är uppväxt i södra Närke så var Örebro en given plats i min ungdom. Det var diskotek och pubar som besöktes regelbundet och sedan gick jag i skolan där för att avsluta med militärtjänsten. Så jag har ganska bra koll på staden i fråga. Många timmar har tillbringats där.
Peter, som jag skulle träffa, var ute på annan ort och skulle inte komma hem förrän 19-tiden så det gav mig en hel del tid att slå ihjäl och sämre sätt än att göra det med en kamera finns ju. Bilderna är tagna med följande inställning: 30 sek, F: 16, ISO 100
Ibland har man tur när man tar med sig kameran. I helgen var familjen en sväng till Göteborg och besökte Frölunda torg. Jag har varit där tidigare och det var faktiskt så att jag blivit riktigt fascinerad av den.
Till det yttre så är det bara en enormt tråkig betongklump, på samma sätt som alla andra stora shoppingcentra är. Men när man kommer in i den centrala delen så är hela bygget uppbyggt av riktigt underbara linjer.
Köpcentret invigdes i september 1966 efter sju års byggande och designen stod arkitekterna Hjalmar Klemming och Erik Thelaus för.
Då är man ute på lite jobb igen under några dagar. Fördelen att vara i Östergötland är att man kan skippa hotellrummet och bo hos sonen istället och passa på att umgås lite.
Rummet han har är litet men det fungerar ganska bra att vara två i det, men det är ju som alla kan förstå inte helt optimalt då han bara har runt 20 kvadrat att leva på inkl hall och toalett.
Denna kväll skippade vi den vanliga rundan ner tills stormarknaden för att fylla på kyl och frys med varor. Istället bar det ut en runda på stan, en enkel middag på en restaurang som heter Enjoy i Knäppingeborg. Ett par riktigt bra IPA och en burgare blev det denna kväll.
Den pittoreska gamelstan i Lysekil. Julkortsvacker
Denna kväll, efter att all snö fallit behövde jag röra på benen lite. Tyvärr är det ju så att på kusten är den mest slask och snön syns sällan. Därför tycker jag att det nästan är viktigt att ta tillvara dessa vita kvällar där snön ligger på allt och dämpar ljudet.
Likaså så är det så att jag nästan aldrig har testat vad snön gör med ljuset från hus och gatlyktor. Blir det en annan stämning? Själv tycker jag det. Det var inte enkelt att plåta dessa bilder, men resultatet blev hyfsat, fast det var kallt, det måste jag medge.
I går kväll blev jag rastlös. Kanske för många dagars ledighet eller liknande. Så jag fick jaga upp yngsta dottern ur sin säng där hon tittade på såpor i datorn på samma sätt hon gjort hela jullovet. Vi ska ut och plåta!
Ett problem var att det var becksvart ute. Men idén var att dra ner till Valbodalen, som är en fritidshamn, och försöka på lite mer av nattfotografering. Jag vet att det är en del lampor och annan belysning där så kanske kunde det gå. Men det var inte lätt.
Lamporna var inte lika många som jag hade i minnet och bryggorna svinhala. Till det så blåste det riktigt ordentligt, så många av bilderna blev suddiga på grund av stativet rörde sig, och det säger en del om vindhastigheten, för de saker jag har är riktigt stabila och rör sig inte lätt.
Efter detta lite trevande första försök gick färden ner till Gamelstan i Lysekil och dess gränder. Här var ljuset lite mer acceptabelt, och vinden hade försvunnit. Så det blev några bra bilder får ett Lysekil där alla försöker få lite julstämning fast det är 8 grader varmt.
Klicka på bilderna för att se dem i ett större format
Usch. December 2013 kommer gå till historien som en av de regnigaste på länge. Inte en dag har gått utan att himlen mer eller mindre öppnat sig. Mina promenader och min löpträning har definitivt blivit lidande för det är inte många kilometer som loggats. Så det är bara att ta chansen att komma ut nu när solen helt plötsligt tittade fram några timmar.
Egentligen skulle jag och frugan bara ner till stan och handla lite, men av någon anledning tog jag med kameran. Lite bilder blev det och jag försökte fokusera lite på hus och andra byggnader. Men det dyker naturligtvis upp problem.
Jag kan väl säga att jag behärskar men gamla 7D kamera ganska bra. Med ett 24-70mm objektiv på denna kamera så är vidvinkeldelen inte extrem stor. Så, när detta objektiv skruvades fast på den nya kameran som har full storlek på sensorn, blev detta med vidvinkel ett större problem.
Det som händer att man får en ganska stor förskjutning av perspektivet. Husen är raka på mitten, medan sidorna lutar inåt. Allt ser förvrängt ut. Detta problem är jag naturligtvis medveten om, men att det skulle bli så påtagligt var jag nog inte beredd på. Och problemet kommer bli ännu värre med mitt nya 16-35 mm objektiv. Så det blir till att jobba lite i Lightroom och dess justeringsfunktioner och tänka på hur man plåtar i framtiden.
Det är riktigt roligt att pilla lite i redigeringsprogrammet man har. Framförallt när man har inspiration och lite tid att försöka göra något nytt.
Det sista året har det varit en extrem brist både på tid och inspiration, men så sakta börjar känslan och glädjen att komma tillbaka.
Under årens lopp har jag haft en del saker som ”måste” göras. Bland annat har det varit att ta bilder på en bäck och frysa vattnet med extremt lång slutartid. Detta projekt gjordes för ett par år sedan. Det projekt som stod högt upp på listan att göra var Tilt-Shift bilder. Jag har helt enkelt inte hittat något ställe som man skulle kunna leka med denna effekt på ett bra sätt tidigare. Men nu fick jag äntligen lite bilder som skulle kunna fungera som ett råmaterial och detta blev resultatet.
Klicka på bilderna för att se dem i större format
Stockholm är en riktigt vacker stad. Jag har nog nämnt det många gånger tidigare.
Det är riktigt trevligt att komma från småstadsidyllen på västkusten och riktigt känna pulsen från storstan. Det där lät lite väl klyschigt eller? Hur som helst, jag gillar staden så är det med det.
I och med att höjden var tillgänglig, blev det bara så att man var tvungen att försöka ta några bilder på stan, fast det var mörkt. Med mig var Ermanno, som jag tidigare stått tillsammans med uppe på ett berg och tagit bilder på Stadshuset i olika ljus.
Jag har nog kommit in i en period av nattfotografering verkar det som, för de senaste veckorna har jag knappt sett något dagsljus. Visst, det beror väl på årstiden, men faktum är att det är ganska kul att ta dessa vyer på kvällen. Sen kan man krypa inomhus och försöka återskapa stämningen i datorn och redigeringsprogrammet. Tyvärr är det så att det som man ser och upplever med ögonen inte riktigt kommer fram på bilden man ser på skärmen. Så håll till godo, några läckra bilder från Stockholm och Slussen, tagna högst uppe på Katarinahissen.
Då bar det iväg att testa den nya kameran. Enligt alla uppgifter så ska den vara ganska extrem när det gäller skärpa och allt annat och med tanke på priset är det nog inte för mycket begärt.
Den jag nu ska börja jobba med är en Canon 5D mkIII. Till detta har jag en ny 16-35 f2.8L glugg och tillsammans med de redan befintliga 24-70 f2.8L samt 70-200 f2.8 så har jag nog en ganska komplett väska som täcker in samtliga brännvidder.
I morse så började det snöa ordentligt, och jag hade en tanke att åka ner till stan och ta lite vinterbilder med kommunens julgran i centrum. Den skulle enligt mitt sätt att se de ha en skrud av vacker vit snö på sig och marken skulle vara vackert mjuk av snö. Tyvärr blev det inte riktigt som man tänkt sig, utan allt har mer eller mindre regnat bort. Den mjuka snön som skulle ligga på marken och bara vara vacker, var nu som en enda blöt mosse där man fick kryssa mellan barmarksfläckarna för att inte vattnet skulle rinna in i skorna.
Men kort blev det, om än inte som jag tänkt mig. Lite vitt finns det med, men jag tror nog att det blir att ta sig ut lite senare i december när nästa snöfall kommer.
Och kameran den presterade, det vill jag lova. Bilderna togs med 16-35 gluggen och är efterarbetade där jag både rätat upp dem samt fixat till färgtemperaturen och lite annat smått och gott.
Lite uttråkad var man nog när man var hos svärföräldrarna i Mariestad. Hela släkten var där för att fira två födelsedagar, och när allt stohej lagt sig och klockan började närma sig 6 på kvällen tyckte jag att det var läge att dra ut på stan.
Tanken var att ta lite nattbilder på alla ljus som var upphängda över stadens gator, men när jag väl kom dit blev jag riktigt besviken. De ljus som faktiskt sett ganska bra ut på dagen, gjorde sig inte alls på kvällen när det blivit mörkt. Platta installationer som i princip bara gav en enda stor ram. Så det blev till att tänka om lite.
Vandringen styrde istället ner om vattnet och Tidans utlopp i Vänern. Här kanske kunde man leka lite. Utan stativ blev det till att kompromissa. Soptunnor, elskåp eller bara en kajkant fick agera stativ, för när man tar bilder med 8-15 sekunders slutartid och vill ha en skarp bild, är handhållen kamera inte någon vidare idé. Och resultatet efter att dragit i lite reglage i datorn blev enligt mitt tycke ganska bra.
Nu när man försöker få lite inspiration till fotograferingen, då tar man och dammar av kameran och försöker få sinnet tillbaka. Och det är inte så svårt att få till det när man i grannskapet hittar denna fantastiska garagelänga. Rak linjer stram design tillsammans med funktion. Detta är något jag faktiskt gillar riktigt mycket. Men det är inte ofta man faktiskt ser denna typ av smide längre, för nu är det mesta gjort av lättmetall och plast, och hantverket känns som det försvunnit. Fast om man skulle göra dessa beslag och gångjärn idag, hade de nog kostat en mindre förmögenhet.
Överallt runt Bohuskusten reser sig små sjöbodar varhelst det finns plats. Här i Lysekil är dessa ganska noga reglerade och det finns bara några få som är tillräckligt stora för att ställa till problem. Med problem menar jag då att de som äger sjöboden använder den som sommarstuga.
I grannkommunen Sotenäs är detta ett större problem. I tidningarna står det regelbundet om folk som får rivit ut inredning och isolering. Många bodar säljs svindyrt och senast idag såg jag ett reportage i lokaltidningen om en sjöbod som var till salu för några miljoner och marknadsfördes som en sommarstuga av mäklaren med tre rum och kök.Men det är inte tillåtet att använda den på detta sätt, utan bara som just en sjöbod.
Men i Lysekil, är det mindre problem med detta. De flesta sjöbodar har byggts runt hamnarna och är små. Och just för att de är så små så kan de endast utnyttjas för att lagra redskap, flytvästar och annat som hör båten till. Men för den skull hindrar det inte ungdomar att sova över där en natt eller två, men det kan väl knappast störa någon.
Så, utnyttja bodarna till de är till för och sov gärna över där till och från och njut av sommaren.
[nggallery id=113]
När jag var nere i Italien på i maj blev jag inkvarterad på ett något slitet hotell. Hotellet i sig såg ut som att det var byggt av ryssar på 60-talet. Arkitekturen och inredningen hade alltså en hel del övrigt att önska. Rummen var i och för sig rena och städade, sängen hyfsad och frukosten typiskt italiensk det vill säga en crusiant med kaffe.
Det största problemet med hotellet var dock hissarna. De var små och fastnade rätt som det var. Så när jag och mina kollegor gjorde entré i hissen, som jag sa tidigare, var ganska liten, så fick 3 personer plats. Uppåt var inga problem, inte neråt heller. Vi körde denna hiss några gånger, för att tillslut en kväll, då vi snabbt skull upp på våra rum och byta kläder, så stannar hissen helt plötsligt.
Vi tre personer i hissen börjar skämta lite, medan vi tar upp nödtelefonen och trycker på alla knappar som finns. Och efter att varit instängda i några minuter börjar det bli ordentligt varmt. Det blir så varmt att svetten börjar rinna i ansiktet, och då, fast det bara gått några minuter, börjar obehaget ta vid.
Det tog dock inte lång tid för att en hjälpsam man med en verktygslåda skulle börja meka med dörren och tillslut även fick upp dörren och kunde släppa ut oss i friheten. Trots att hela incidenten bara tog kanske 5 minuter och sen var vi fria igen, var detta lite otrevligt. Ingen av oss fick panik eller blev rädda, men vi tog trapporta efter detta.
Tänk då vad det skulle kännas om någon jäkla dataguru skulle göra så att hela golvet ramlade ner i hisschaktet. Inte speciellt roligt, om jag får säga min mening, men när man tittar på filmen, så kan man inte undvika att småle.
Tillsammans med min kompis i Stockholm, Ermanno, har vi snackat länge nu att ta en kvällstour med kamerorna runt i Stockholm. Veckan senast jag var i huvudstaden bestämde vi att det skulle bli av och Ermanno hade spanat ut ett par ställen som kanske kunde fungera. Med fyra dagar i staden så gick den ena kvällen efter den andra och först på torsdagen så kom vi iväg.
Hans research var 100% , för vi blev fast på bergknallen i flera timmar och bara plåtade över riddarfjärden och stadshuset. Till och med en användbar panoramabild blev det också, och den kommer så småningom upp på sidan den med.
Tack Mano för en riktigt underbar kväll, fast det blev ordentligt kallt på slutet. Detta gör vi om nästa gång jag kikar förbi, men då på någon annan plats.
Stockholms stadshus
Det är inte varje dag man får en fullträff med kameran, men här tror jag att jag fått till den bästa bilden jag hittills tagit.
Mycket slit med en efterbearbetning i ett redigeringsprogram gör att man kan få upp motivet rejält. Här är Colosseum i en lite annorlunda vinkel. Personligen tycker jag att det blir ganska bra.
Rom var som jag beskrivit tidigare en fantastiskt plats att turista på. Många monument, kanske för många ruiner att titta på och mängder med folk. Till alla folksamlingar bidrog ett kanske mindre troligt sällskap nämligen brudpar.
Utanför Colosseum fanns det en ganska stor stubbe efter ett olivträd som sågats ner för länge sedan. Denna hade upptäckts av fotografer som använde den till att få upp en väntande brud på och sedan ta bröllopsbilder med just Colosseum som bakgrund. Idén är briljant om det inte var så att brudparen mer eller mindre stod på kö för att använda just denna lilla stubbe.
Under den tid redaktör´n var där så var den säkert 10 olika brudpar som fick sina minnen förevigade framför Colosseum. Och under hela weekenden såg man många fler. Tråkiga kort om alla ska vara på samma ställe.
När man beställde en weekendresa för många månader sedan undrade man lite om den Svenska sommaren skulle bli bra och om en resa till Rom i månadsskiftet augusti-september skulle regna bort. Inget blev som man tänkt sig. Sommaren blev kall och blåsig och Rom blev en underbar upplevelse.
Den weekendresan vi nu klarat av blev en succé. Massor av upplevelser, underbara reskamrater, underbar mat och mycket gott att dricka. Höjdpunkterna blev naturligtvis alla ruiner som t.ex Colosseum och Vatikanen, men även en söndagspromenad djupt inne i gränderna gjorde ett starkt intryck.
Mängder med folk gjorde det ibland att det var svårt att ta sig fram. Runt Spanska trappan och Fontana di Trevi var det packat och i Vatikanen var det obeskrivligt med folk. men går man lite åt sidan och letar lite så hittar man guldkorn lite överallt.
Kameran var med från morgon till kväll och många bilder blev det. De flesta är väl av den karaktären att man antingen måste varit där eller varit tillsammans med reskamraterna för att man ska förstå innehållet i bilden, eller få den rätta känslan. Men några fina bilder fick man fram från minneskorten.
Rom är inte sista gången man besöker, där är helt säkert, men och andra sidan Paris och London lockar en hel del de med.
[nggallery id=2]
Jens har under drygt 10 år kommit ner till mig och under nästan alla år har vi åkt runt och plåtat bilder. Motiven kan vara växter, hus, torghandel eller det helt underbara Stångehuvud. Dock har vi aldrig åkt utanför själva staden, så i år kom det ett litet önskemål om att åka någon annanstans och ta kort och få nya idéer. Som tur är så bor man på ett sådant ställe att man inte behöver åka lång bort. Och Skaftö är ett sådant ställe som väl kan besökas en varm eftermiddag i Juli.
Lite förvånad blev man dock över att få höra dialekter som kom från hela landet. Bohuslänskan lyste med sin frånvaro. Turister och sommargäster överallt och värst var det nog i Grundsund, där folk hopade sig i gästhamnen och att få tag i en parkeringsplats för bilen krävde både tålamod och lite finurlighet.
Lite förvånad blev jag nog när jag kom hem och började titta på bilderna. I princip var det bara rena standardvyer över sjöbodar och hus som hamnat på minneskortet. Trots att jag själv hade som en klar och tydlig målsättning att inte hamna i turistfällan. Det blir att åka till den södra delen av kommunen en gång till, men då när det är lite mindre folk.
[nggallery id=7]
