Dator & Programmering – kaprifolblogg.se

03 apr

Lightroom, en räddande ängel

Det är inte alltid man får till det direkt i kameran när man är ute och fotograferar, och därför är jag en stor vän och användare av en mjukvara som heter Lightroom. Varför då kan man fråga sig?

Jag tar en massa bilder hela tiden. Att hålla ordning på dessa är mer eller mindre omöjligt, för många har säkert en skokartong full med gamla negativ som ligger i en garderob, och där kommer Lightroom in. Den har en katalogfunktion som tillåter mig att märka varje bild med t.ex vart bilden är tagen, vilka personer som är med på bilden och olika typer av kategorier. Alla dessa delar har jag på förhand bestämt hur de ska se ut, och jag följer min katalogisering ganska slaviskt. Naturligtvis läggs namn på personer och nya orter till kontinuerligt, men t.ex kategori som naturfoto, väder eller gatufoto, ändras aldrig. Så med mängder med kort kan jag met ett knapptryck få fram alla bilder som en specifik person är med på eller bilder tagna på en speciell plats. Fungerar perfekt.

Den andra funktionen är själva redigeringsbiten, det vill säga hur man tar hand om en bild som man tagit. Och där finns det massor att göra.

Många av mina bilder är lite speciella. de är kanske tagna med filter framför linsen. Detta ändrar många gånger hela bilden till kraftigt blå. Andra gånger är det rena motljusbilder som man plåtat, och där bränner solen igenom och hela förgrunden är mörk. I normala fall är detta mer eller mindre oundvikliga resultat, men Lightroom fixar detta, kanske inte enkelt, men efter lite jobb så kan man få fram fantastiska resultat.

Bilden ovan är den sista bilden jag tog under min utflykt i början av april 2015. Jag hade tagit massor av bilder, och var lite trött. Så denna bilden skulle egentligen aldrig funnits. Det som hände var att jag stod där ute på klipporna med en trådutlösare kopplad till kameran. Jag håll på med extremt långa slutartider, flera minuters exponering av solnedgången. Men denna sista bild struntade jag i. Jag stängde helt enkelt av kameran innan bilden var ”klar”

Detta innebar att den blev väldigt mörk, för att inte säga svart. Man kan se en sol, och kanske lite moln men inte mycket mer än så. Men när jag plockade upp bilden i Lightroom så var det något jag gillade, och sen när jag började dra i alla funktioner och spakar för att se vad jag kunde få ut av originalbilden, började det att hända saker. Det gick väldigt bra, en knivskarp bild på solen som ramlar ner i vattnet, underbara moln mot en extremt blå himmel, och förgrunden som är hav och lite öar, helt svart.

Slutsatsen är att aldrig slänga bilder, det kanske går att fixa till dem på ett eller annat sätt. Slutresultatet ser ut så här!

03 feb

En dag i rampljuset

Det där med att vara populär är en kortvarig njutning.

Igår morse lade jag ute en bild på min profil på en bildsida som heter 500px.com. Det är en sajt so enbart fokuserar på bilder och dessa kan vara kategoriserade i en hel del områden. Själv väljer jag normalt Landskapskategorin för det är väl det jag tar mest bilder på. Att få en bild där att bli populär är inte lätt, men med bilden ovan lyckades jag. Den blev mer eller mindre viral.

500px fungerar så att man laddar upp bilderna. Ju fler folk som tittar på denna bild och klickar gilla eller favorit desto högre poäng får den. För att nå statusen ”på väg uppåt” krävs en poäng på minst 70, och populärstatus når man vid 80 poäng. Jag har fått en hel del bilder att klättra upp emot 90 strecken genom årens lopp, men sedan har visningarna dött ut och bilden har fallit tillbaka i rankningen. Men det är inte alltid så lätt att förstå varför en bild blir populär eller inte.

Jag har lagt upp riktigt bra bilder, och de har knappt rört sig uppåt på rankningen. De bilder som fått mycket uppskattning på t.ex Facebook, har inte fungerat på 500px och tvärtom. Det kan bero på att jag mestadels publicerar lokala bilder från Lysekil, och de kanske inte tilltalar den stora massan.

Men igår kväll hände något. Bilden jag visar ovan hade ganska snabbt blivit populär och hamnade på drygt 90 i puls, och när jag kom hem var den den bästa bilden jag haft på sidan. Den klättrade med 0,1 i betyg hela tiden, och klockan 21,00 igår kväll exploderade det. Mängder med folk klickade på bilden och gillade den. Och betyget steg sakta men säkert. Till slut så hamnade den på första sidan i kategorin landskap, där alla ser den direkt och kom upp i ett betyg på 98,8 i puls.

Skärmdump från sidan 1 på 500px.com, kategori Landskap. 40.e mest populära bilden.

Att hamna på första sidan på 500px.com är en våt dröm. Jag hade kunnat göra väldigt mycket för att komma dit och har väl aldrig trott att det någonsin skulle hända. Men ibland så är turen eller vad man nu ska kalla det i min favör och allt går som på en räls.

Inte nog med det. Bilden, totalt sett i alla kategorier, var väldigt populär. Gick man igenom och tittade på alla kategorier så hamnade den på sidan 2. Men säg den lycka som varar. Efter att sakta men säkert klättrat uppåt så tog like-jägaren tag i mig. Ett steg till, en extra decimal på betyget, kom igen, lite till. 98,8 var det jag nådde och på en sekund så föll den tillbaka och det rejält. 87 i flöde och tillbaka på sidan 100. Så jag fick min dag i rampljuset.

Lite surt att det var så kort tid på toppen, men att denna bild blev så omtyckt gav mig en liten fördel till nästa gång. Många medlemmar på 500px klickade för att följa mig, så nu har jag skaffat mig en grupp med följare som kommer se vad jag lägger ut i framtiden. Och fortfarande har jag en bild som stadigt går uppåt med 94 i puls so fortfarande är riktigt bra.

29 jan

Då har jag blivit med MAC

Det var inte lätt men nu är slutet fattat och jag har köpt en…. IMAC. Just det, ni såg rätt. En extrem DOS skalle har gått över till konkurrenten. Det var inte väntat, eller?

Jag får berätta lite varför jag nu gjort denna totala omsvängning i mitt liv.

Under alla år har jag varit PC trogen och Windows har fungerat riktig bra många gånger och ibland lite mindre bra. Faktiskt är att jag började med datorer runt 1980 med de små system som då fanns. Hårddiskar och disketter var inte att tänka på. Man lagrade allt på kassettband (någon som kommer ihåg kassettbanden).

Jag har alltid gillat att pilla med systemen jag använder, och under ett antal år körde jag Linux på många av datorerna och läder mig det systemet. Och Mac är ett UNIX system i grunden så jag tänkte varför inte ge det ett försök?

Nu är väl Mac inte så där öppet som jag skulle vilja ha det, men det var inte den stora anledningen varför jag valde den nya datorn. Mina krav var följande:

Jag behöver en dator med en bra skärm. Där finns både PC och Mac att välja mellan
Jag kommer primärt att jobba med bildhantering på datorn
Jag behöver en dator som är flyttbar. Laptop skulle kunna fungera
Jag vill ha bort så mycket sladdar som det går. Går att fixa på båda systemen.
Jag behöver mycket kraft i systemet. Även här finns alternativ i båda världarna.

Jag gick sedan ut på nätet och tittade runt.

En bärbar dator föll bort ganska snabbt. Skärmen är helt enkelt för liten för att jag ska kunna jobba med bilder på ett bra sätt. Jag har bärbar på jobbet, och viss den fungerar riktigt bra och det är inga problem att redigera enstaka bilder på den, men att konstant hålla på med denna arbetsuppgift kommer bli tungt, och min syn har inte blivit bättre med åren.

Nästa krav var att den skulle vara flyttbar. Svårt med tanke på att jag redan valt bort en Laptop som alternativ. Varför vill jag då ha den flyttbar? Jo, det är så att merparten av tiden står datorn i ett rum på ovanvåningen. Men många gånger tycker jag det är extremt tråkigt och osocialt att sitta där uppe ensam, medan resten av familjen är på nedervåningen. Så jag brukar ta ner allt och koppla upp dator, skärm och allt annat jag behöver i köket eller uterummet på sommaren. Jag hittade dessa ”All-in-one” enheterna på nätet. Allt finns installerat i en enda enhet (skärmen). De är lätta att flytta och har bara en sladd.

Sladdproblemet var också en stor del i mina krav. Visst, jag kunde köpa en separat burk som står på golven, dra kablar till skärm och tangentbord och allt annat jag behöver koppla in. Mycket sladdar blir det, det kan nog var och en bekräfta genom att ta sig en snabb titt bakom skrivbordet. Massor med kablar samsas med dammråttor stora som fotbollar. Och speciellt flyttbart blir det inte heller.

Prestandan på maskinen ärt ett krav som jag ställer. Beroende på system så finns det tillräckligt i båda världarna. Så mitt val blev en Imac. Med en 21,5 tums skärm, en Core I7 processor som snurrar på 3,1 Ghz och med 16 mb minne. Bra kraft där!

Jag tittade på samma konfiguration på andra system, men antingen blev priset mer eller mindre det samma eller så blev det golv eller skrivbordsdatorer med separata skärmar.

Har det då blivit några aha-upplevelser, positivt eller negativt då?

Jodå, jag har nu testat systemet en del och det mesta fungerar som det ska. Lite irriterande att vissa knappar för att minimera/maximera fönstren är på hel sida, men det kan man ta. Alla program fungerar perfekt, och det är väl inget att klaga på alls. Mac-en är ingen svår maskin att jobba med.

Dock har jag ett problem och det är stort, eller i alla fall riktigt tidskrävande.

Alla mina bilder har jag valt att lägga på externa hårddiskar. Jag jobbar med Lightroom väldigt mycket och under årens lopp har antalet bilder blivit gigantiskt. Varje gång jag tömmer minneskortet flyttar jag bilderna till den externa hårddisken och laddar in dem i mjukvaran därifrån. Med tre parallella diskar så har jag även löst säkerhetsfrågan för alla dessa hårddiskar är speglade med exakt samma innehåll. För den extremt säkerhetsmedvetne nörden så förvarar jag en av diskarna på jobbet som extra säkerhet.

Problemet är att dessa diskar är formaterade i Windowsmiljö i ett system som heter NTFS. Jag kopplade upp en disk till Mac-en och det gick bra. Disken kom upp på skärmen och alla bilder var där. Sen skulle jag kopiera lite filer till den och då tog det stopp. Disken går att läsa i en Mac, men det går inte att skriva till den.

Så nu är jag mitt i en process att kopiera alla filer, ca 125.000 st och verkligen säkerställa att allt som finns på diskarna samlas till en enda enhet. När det är klart, tar jag och formaterar om en av diskarna till EXfat som ger både läs och skrivmöjligheter på både PC och Mac. Sen får denna process upprepas så att alla tre diskarna är omformaterade och allt innehåll är lagrat på dem igen. Som sagt det kommer ta lite tid, men det blir nog bra när det är klart.

20 nov

Spara för eftervärlden

Gick i veckan och köpte mig ett litet ljusbord, det vill säga en platta som lyser.

Jag har haft en tanke att scanna alla mina negativ en gång för alla, och jag har funderat fram och tillbaka på hur man ska göra detta. Visst man kan köpa en scanner för 5000 spänn, men efter ha läst en hel del på olika forum på nätet, bestämde jag mig att fotografera av negativen med min gamla trotjänare till kamera, nämligen 7D´n

Varför jag valde denna kamera beror att jag har ett makroobjektiv till den och den passar bara till just den kameran. I detta fall spelar den nog ingen större roll, för kvaliten på själva fotona har väl lite övrigt att önska.

Sagt och gjort, jag skred till verket och började plåta ett enda negativ. Vilka inställningar ska man ha? Jag höftade och det såg väldigt mörkt ut så jag ändrade värdena och fick det lite ljusare. Det jag inte tänkte på var att det jag fotograferat var just ett negativ. När jag sedan inverterade allt i Photoshop blev det istället överexponerat.

Ok, det var väl bara att fortsätta, och till slut kom jag till en inställning som fungerar lite bättre i alla fall. Men om bilderna blir fina är väl rätt tveksamt. Det ligger ett dis av grön och blått över bilden. Så nästa försök, när jag bytt till nya glasögon, kommer att bli fortsatt experimenterande med själva fotograferandet. Sen tar konsten att manipulera i Photoshop vid, och det är en helt annan historia

Här är den bild jag fick fram efter att knäppt ungefär 10 bilder med olika inställningar. Inte så illa kan jag tycka. Bilden om någon är intresserad, är dottern Elina och hennes kusin Gustav för många år sedan. Gissar att det är midsommartid, för jordgubbstårtan står och väntar på ungarna.

19 mar

Till skolbänken (förhoppningsvis)

Då är det gjort. Jag har anmält mig till en liten högskolekurs på distans.

Jag följer lite till och från en sajt som heter Moderskeppet. De lär ut olika typer av bildbehandling och en del av deras kurser är riktigt bra. Så efter att kämpat med bilder på datorn och lärt mig en del grundläggande funktioner tyckte jag att det var dags att göra något mer seriöst, och mer seriöst än en högskoleutbildning kan det väl knappast bli.

Nu kommer några problem upp till ytan. Det första är naturligtvis om jag får plats på utbildningen eller ej. Det återstår att se. Hur denna process ser ut vet jag inte riktigt, men det lär väl visa sig framöver.

Nästa problem är betyg. Numer är allt datoriserat. Men när jag gick ut skolorna på 80-talet så var det närmaste man kunde tänka sig en dator var klumpen som kallades ABC-80. Denna dator fick programmera själv i en Basickod. Inga problem man hade mycket roligt med den maskinen, men skannrar, centrala serverhallar och allt annat som man tar för givet idag var liksom inte uppfunnit.

Så nu har jag skrivit ett brev till de två skolorna där jag först gick två år elektronikutbildning på samt ett påbyggnadssår i kommunikationselektronik och begärt kopior på betygen. Själv kan jag inte finna dem någonstans för efter flyttar och vindsstädningar genom årens lopp så har de väl hamnat i en container någonstans. Vi får väl se vad som dyker upp framöver och framförallt om jag har allmän behörighet till högskolan. Jag tror det, men när det gäller denna typ av frågor får man avvakta vad antagningen säger.

24 jan

Ny design

Då var det dags att ändra sig lite. För lite förnyelse mår alla bra av.

Det som blev gjort är att jag ändrat till ett nytt WordPress tema och jag håller på att pilla lite med detta så allt ska fungera så bra som det bara går. Än är jag inte helt nöjd så det kanske blir både små och stora förändringar i den närmaste framtiden.

Så, kom in med jämna mellanrum så får vi se hur slutresultatet blir.

04 apr

Reboot

Ibland är det en lycka att ha fått en son som i alla lägen är lika nördig som jag själv är. Geeks kanske är ett passande ord, och som alltid letar alla nördar efter saker som kan förgylla deras något snurriga värld.Det är naturligtvis inte meningen att någon annan ska förstå det roliga i en del saker eller nyttan med dem, men i intresseklubben dras smilbanden upp när man hittar ett föremål som man längtat efter.

På bolaget har de med jämna mellanrum lite unika saker i sitt specialsortiment. Viner för flera 100 kronor kanske inte är min grej riktig, men när ett öl som heter Ctrl-Alt-Del kommer upp på hyllan, så är det bara att köpa upp hela lagret och stila inför sina lika.

Tyvärr tyckte frun i huset att sonen och jag var fullständigt intelligensbefriade. men vad betyder en sur kommentar från en som inte förstå storheten att vara Geek?

ctrl-alt-del