Havet – kaprifolblogg.se

28 jul

När vind och moln är perfekta

Ibland har man bara en sån där tur som bara dårar kan ha.

Jag har jagat moln länge nu, men inte riktigt hittat rätt. Jag har varit ute när det varit tunga gråa moln, ute när det varit massor av vita fluffiga saker på himlen, mörka åskmoln men det har alltid varit något fel på dessa i kombination med vinden. Vinden har varit för stark, för svag eller så har den kommit från fel riktning. Men i tisdags blev allt helt rätt.

Visst solnedgången var fantastisk, men det ska den väl vara om man är på Bohuskusten, för här hittar man nog de vackraste solnedgångar denna planet kan få till. Men dessa bilder har jag fotograferat förut, och fått betydligt finare bilder än den ovan.

Nej, det är långa slutartider jag är frälst i och efter en hel del provbilder började jag så smått röra mig runt ett område på kanske 10×10 meter. Större område jobbar jag inte med när jag är ute en kväll. Jag testar bildvinklar, olika höjder på stativet och letar efter en komposition som är bra.

Tyvärr så var solen bitvis ganska stark fast jag hade jättemörka filter över kameralinsen Jag fick mona långa slutartider, men solen brändes ut totalt på bilderna. Ett exempel är detta.

Men genom att stå kvar på exakt samma plats och bara vrida kameran 90 grader åt vänster får man en helt annan vy. Nu är solen utanför synhåll och molnen kommer rake emot mig. Jag tar en bild, och det jag ser i kamerans display gör mig varm. Kompositionen var det närmaste perfekt i mina ögen och molnen, jösses, vilka moln.

Det jag försöker förmedla är att vara på en och samma plats under mer eller mindre en hel kväll är inga problem. Visst, man får kanske välja platsen och undersöka den lite om den åtminstone har lite potential att producera bilder och i Lysekil är det inte så svårt. Klippor och hav finns överallt. Men när man väl är där så är det bara små justeringar som behövs mellan en halvkass bild och en riktigt bra.

Alla bilder är tagna med en canon 5D mk III, Samyang 24mm f/1.4 och stativ. Slutartiderna är mellan 2-3 minuter och bländaren är f/16

Här kommer slutresultatet, inte så tokigt, eller hur?

26 maj

Moln över Valboholmen

Moln och oväder är ett av mina favoritmotiv, och ibland kommer de dagar då allt är perfekt. Visst, jag tvekade att åka iväg till Valboholmen denna dag. Vädret hemifrån var inte så som jag ville ha det, men när jag väl klättrat över ön och kommit ut på västsidans klipport fattade jag ganska snart att det var mer eller mindre perfekt.

Det blåste en del, men mest fantastiskt var att molnen på himlen hela tiden ändrade sig. På fem minuter så ändrades himlen från att vara gråmulen till uppsprucken och för att snabbt ändras tillbaka igen. Jag hade ett jäkla sjå att hitta vinklar och komposition innan molnen for iväg och ersattes med andra.

Men resultatet blev mycket varierat och lyckat.

09 maj

Bergsget. Det var inte enkelt att kättra

Sivik, det stället har jag skrivit om flera gånger nu. Men med lite hjälp från Google maps så hittade jag ett nytt ställe att utforska. På kartan såg det ut som en vanlig strand men med mycket sten, men sen var det mesta ökänt. dags att utforska!

Vägen dit skulle gå genom en ravin. Den började vid sista husbilen på campingen och det började ganska lovande med en liten stig upp över klipporna. Men den turen tog slut snabbt. Jäklar vad stening, trång, brant och halt det var. På ena sidan branta klipport som inte kunde användas och på den andra sidan snår med taggbuskar. Hela turen tog säkert 15-20 minuter, och hela vägen fick man vara väääldigt skärp, för när som helst kunde man bryta både ett och två ben.

Men slitet gav utdelning. När ravinen tillslut vidgar sig ser man havet och en underbar stenstrand bara vräka ut sig. Helt fantastiskt! Att kvällen dessutom var varm och skön och det inte blåste var en bonus. Hit kommer jag komma fler gånger!

26 apr

Vår på Galleberget

Utanför Lysekil finns Rinkenäs och Galleberget. Området är ganska lättillgängligt och det finns en asfalterad väg som tillåter även handikappade att ta sig en titt på den magnifika utsikten över västerhavet.

Om man lämnar vägen, och beger sig ner mot vattnet, kommer du hitta flera små vikar där underbara saker kan ske. Dessa vikar med sina runda rosa klippor är perfekta att ha som förgrund när man ska fånga solnedgången. Och tro mig, det blir inte bättre än just här.

Många kvällar har tillbringats vid dessa vikar. En fantastisk avkoppling från vardagens måsten. bara sitta stilla lyssna på vågornas kluckande och kanske en och annan mås som kraxande flyger förbi.

Men mitt i all det karga så kommer växtligheten upp. Blommor får på något sätt näring i en skreva och blommar otroligt vackert.

06 jan

Trellebystrand

En camping jag nästan aldrig varit på är Trellebystrand. Den ligger några kilometer utanför Lysekil och är riktigt stor (tror jag i alla fall) I och med att jag inte har riktigt koll på hur det ser ut just där, så kollade jag upp platsen lite på Google Maps och såg att det faktiskt fanns lite ställen som eventuellt skulle gå att fotografera.

Så när jag väl kom ner till vattnet hittade jag en flytbrygga med en badstege. På hela bryggan låg ett tunt snötäcke, helt orört. Inte ett spår i snön. Dessutom låg allt i en perfekt riktning mot den nedgående solen.

Sagt och gjort, försiktigt tog jag mig ut på bryggan, riggade kameran med lite filter och satt igång att fotografera. Tog ett eller ett par steg till ut på bryggan, några mer kort, och sådär fortsätter jag 5-6 gånger innan jag nådde längst ut på den.

15 dec

Siviks bryggor

Under hösten har jag gått omkring mycket på Siviks bryggor. Campingplatsen är stängd för säsongen och man är helt ensam. Båtarna är borta och sjöbodarna är igenbommade. Alltså en helt perfekt tid att leka lite med kameran och försöka få till riktigt bra bilder på solnedgången och den gyllene timmen.

När man går där ensam infinner sig ett lugn i både kropp och själ. Man står där och tittar på naturen. Pillar lite med inställningarna på kameran och försöker komma på en bra komposition för den bild man ska ta. Att det blir en bra bild spelar faktiskt ingen större roll om man ska vara ärlig, för det är just lugnet jag vill komma åt. Att vara ensam och få rensa huvudet från vardagen

15 okt

Munkeviks natthimmel

15 sep

Rama in en bild

Jag har ett extremt vidvinkligt objektiv (Samyang 12mm F2.8 Fisheye) som jag försöker lära mig att använda. Det är helt manuellt och kamerans avancerade mät och justeringsfunktioner fungerar inte alls längre. Fokuseringen är inget större problem att jobba manuellt med, för hur jag än ställer in den manuella fokusringen så blir bilderna skarpa på de avstånd jag tar mina motiv på. Bländaren fungerar också bra att använda manuellt. Jag körde helt manuella kameror på 80-talet, så den kunskapen sitter kvar.

En rolig egenskap med detta objektiv är att det är extremt vidvinkligt. Och detta gör att man kan sitta vid sin favoritvik och faktiskt rama in bilden på ett helt nytt sätt med naturliga klippor på varje sida. Detta har jag inte kunnat göra förut, just beroende på brännvidden. Jag fick med en av sidorna, men inte båda. Så detta kommer bli en helt ny bildstil att utforska.

Jag hittade denna vik för ett tag sedan. Långt från solbadande turister på solvarma klippor. En annan del av Lysekil och Bohuskusten än den glättade turistbroschyrer ger.

14 sep

Många vinklar av en brygga – Ledande linjer

I helgen var jag i Långevik och dess badplats för att testa lite ideér jag hade om linjer i bilden. Jag har läst mängder om dessa ledande linjer som visar in dig i bilden, och ska jag vara ärlig så de gånger jag fått till dessa så har det varit mer av misstag. Men det är en regel som fungerar många gånger, så upp till bevis.

Brygga i sig är väl inte märkvärdig. Den har dock två fel vad jag kunde se. För det första så är den helt nybyggd. den gamla försvann i vinterstormen, så nu är allt trä sådär perfekt gul/grönt. Nästa problem är att alla plankor ligger tvärs över brygga, istället för i linje med den. Det var bättre för ett år sedan, för då var bryggan gammal och rutten och brädorna var riktig vackra.

Men oavsett hur bryggan ser ut så var det linjerna jag var ute efter, och vissa vinklar fungerar bättre än andra. En bildanalys av andra kanske hjälper mig för framtida fotograferande.

Lite mer detaljerad inspiration hittar man på nätet, bland annat från First Photo

30 jul

Äntligen tillbaka på klipporna

Den här sommaren har varit tveksam gällande vädret, minst sagt. Jag hade en ambition om att göra sommaren till en högtid. Springa runt på klipporna och försöka fånga en perfekt solnedgång. Men regnet faller ner mest hela tiden, och de få gånger som vädret var gynnsamt, så var jag bortrest eller hade annat för mig.

Nu fick jag chansen. Hela dagen regnade det, men framåt eftermiddagen slutade det och efter kollat regnmätaren, konstaterade jag att det kommit ytterligare 20 mm detta dygn. Men det regnade i alla fall inte just då och lite blå fläckar började synas mellan de grå molnen.

Så vid 19-tiden hade jag packat ihop det jag behövde. Kraftiga kängor på fötterna istället för löparskor och en bastant regnkappa kom med den med. Jag hade tur, för regnkappan behövdes inte användas, fast det var nära på ett par gånger.

Hur var nu ljuset denna kväll. Jag fick bra möjligheter att leka med långa slutartider. Tyvärr drog tunga moln in och den dramatiska himmel jag försökte få till blev mestadels väldigt grå. Lite dramatik fick jag till, men det blev kanske inte sådär som jag ville ha det. Platsen, Valboholmens yttersta spets, var däremot perfekt. Bra scener, fina möjligheter att komponera en bild och faktiskt, ganska varmt, trots vädret.

Det blir till att försöka igen, med lite mindre moln på himmeln.

23 jun

Att ladda batterierna

Rund om Lysekil finns de steniga stränderna. Än så har våren och sommaren varit ganska kall så klipporna är inte riktigt uppvärmda för att erbjuda den där riktigt sköna upplevelsen på kvällarna.

Här är min plats, där jag kan ladda mina batterier. Bara att sitta på en sten, och titta ut över havet och pilla lite med olika inställningar på kameran, fundera om man kanske får en bättre bild om man vrider den några grader. Man är alltså helt i sina egna tankar. Ibland glömmer man bort sig, och tänker på annat eller bara tittar på några vågor som sakta slår in mot stranden. Det här är frihet för mig.

I midsommarhelgen var jag ute en kväll. En lite jäklig klättring på höga berg och sönderbruna stenhällar behövdes för att hitta till den plats jag sett tidigare. Den väg jag trodde skulle fungera (den enkla alltså), visade sig inte vara så enkel, utan det blev till att ta till plan B och klättra, klättra och klättra igen, men till slut så, där var platsen.

02 apr

Frostade glasögon

I min strävan att försöka förstå solnedgångar var det åter igen dags att bege sig ut på klipporna. Vädret hade meteorologerna lovat att det skulle bli bra, och de höll vad de lovade. Vad jag dock inte förutsett var att det blåste riktigt ordentligt ute på klipporna och det gick en ordentlig sjö, med vågor som slog in mot klipporna. Detta innebar ett större problem för mig.

När jag började ställa upp prylarna var jag ganska högt upp på klipporna och allt fungerade fint. Tig tillfället i akt och provade lite med olika slutartider, för när det går så höga vågor, så blir det alltid ganska roliga effekter. För att vara ärlig så fungerade inte 60 sekunders exponering alls denna kväll, men när jag ställde in kameran på 1-2 sekunder, då blev det ett riktigt drag i vågorna. Så där lärde jag mig ytterligare ett sätt att ta en bild på. Sen flyttade jag mig lite lägre er mot sjön och det var då problemen började.

Det första som hände var att det kom en massiv brottsjö, och sedan var lins, filter och till viss del kameran sjöblöt. Allt gick att rädda men den tid det tog att putsa bort allt saltvatten från prylarna var lite för lång. Jag borde förutsett att detta skulle kunna hända med tanke på hur blöta klipporna var där jag stod. Ytterligare en lärdom.

Det blev till att flytta sig igen, och jag hade letar rätt på en vik ca 100 meter bort. Massor av stenar och solen skulle gå ner rakt ut mot havet. Problemet var att nu hade vinden friskat i ordentligt och hur jag än gjorde så fick jag salta stänk på mina filter. Korta exponeringar fungerade bra, min jag som håller på med slutartider på över en minut hade problem, stora sådan.

Alla bilder var mer eller mindre prickiga när jag fick upp dem i datorn. Och denna prickighet förstärktes dramatiskt av att bilderna var tagna i motljus med den neråtgående solen som motiv. Visst, jag kunde tvätta bort en del i programmet, och en del av fläckarna behöll jag faktiskt, för de ser ganska vackra ut när de glänser runt solen.

28 mar

Skithimmel på Valboholmen

Jag håller ju på att försöka ta lite bilder på solnedgångar, och jag vill ha moln, mycket moln. Det här med molnen gör att du får ett ordentligt drag i himlen när du fotograferar med extrema slutartider, vilket jag gillar.

Förra gången gick det ganska bra. Molnen fanns där och solen också. Ljuset spred sig mellan molnen och det blev en riktigt snygg effekt, och det borde gå att få till igen och med ännu mer effekt. Så idag gav jag mig ut/upp på Valboholmen igen, men det blev inte som jag tänkt mig.

Himlen mulnade på allt mer, och det som jag trodde skulle vara en lek med ljus och färger, blev ett enda grått töcken. Visst, jag fick till lite fart i himlen, men inte alls vad jag tänkte mig när jag planerade eftermiddagen.

Men skit samma, man har lärt sig något, och det var väl därför man gick iväg på en eftermiddagspromenad.

01 feb

Långa moln på kusten

Det har blivit en hel del promenader ut på Stångehuvud de sista åren. Det är en plats som ger mig ett lugn i kroppen och vädret är alltid perfekt oavsett vilken årstid.

För ett par veckor sedan var stormen Egon på besök, och de krafter som släpptes loss mot klipporna var imponerande. Sen har jag stått några nätter där, längst ute på klipporna och blickat uppåt mot en stjärnklar himmel, och vi har naturligtvis det de flesta förknippar med Lysekils spets, nämligen sommar och sol.

Så Stångehuvud har många skepnader, och man är lyckligt lottad att få ta del av dem alla.

11 jan

Inte så oskyldig

Jag hade fel, det måste jag medge. Stormen Egon som drog förbi här, skulle gå relativt omärkt förbi beträffande skador, men efter en tur runt stan så visade det sig att jag hade helt fel.

Runt hela stan ligger mängder med krossade takpannor. Plåtar, vindskivor och väggbeklädnader har slitits sönder och fladdrar runt i vinden. På olika sociala forum visas bilder på välta båtar, översvämmade bryggor, och när jag själv tog mig ner mot Stångehuvud möttes man av en skarp diesellukt som kom från en sjunken båt.

Så, det är bara att ställa sig i skamvrån och be om ursäkt. Denna storm ställde till det ordentligt, men det var ändå lindrigt jämfört med vad andra fick utstå.

Och det blåste ordentligt hela förmiddagen, se själv…

11 jan

Drag under galoscherna

Så här års brukar vi på kusten vara ganska utsatta för vädrets makter. Hittills i vinter har vi väl haft 2-3 klass 2 varningar från SMHI men det mest har varit falskt alarm. De har varnat för kraftiga vindar, men antingen har vindstråken tagit en annan väg eller så har stormen lugnat ner sig ordentligt innan den gick iland på Bohuskusten.

I helgen kom en ny varning, denna gång för Egon. Vi var väl inte speciellt imponerade, men gick ändå ut på klipporna för att möta ovädret, och denna gång måste jag säga det hade potential. Jäklar vad det blåste! Vattnet slog över klipporna och bildade höga kaskader, upp till 10 meter i höjd, och sen blåste allt in på land. Kastvindarna var så hårda så att man ibland tappade balansen, och kameralinsen den var ren i ungefär 2-3 kort innan den blev mjölkvit på grund av allt salt. Så nog är Stångehuvud i Lysekil en mäktig plats när det stormar. Enligt mätarna så kom Egon upp i drygt 25 m/s i medelvind och 39 meter i byvinden, viket är ganska imponerande. Det blåste såpass mycket att vattnet i toalettstolen gungade fram och tillbaka som det hade varit någon som stod och tippade stolen fram och tillbaka. Imponerande.

Ni kanske kan tycka att jag är lite väl avspänd i mitt förhållande till stormvindar? Det har faktiskt sina skäl. Här ute, längst ute vid klipporna där havet kommer in med all sin kraft är vi vana vid blåsigt väder. Vi får ett antal stormar per år, och de gör ingen större skada.

De vindar som orsakar kaos längre in på land, passerar, kanske inte obemärkt förbi, men i alla fall utan några problem. Det hela beror just på att vi är så vana. Vi har inga träd som kan blåsa ner, och de träd som finns står skyddade. Allt löst som kan blåsa sönder har redan blåst bort eller är nu ordentligt fastspikat. Visst finns det tillfällen som några tegelpannor blåser av taken eller plåtar lossnar i vinden, men i det stora hela så är det ganska odramatiskt, jämfört med krigsrubrikerna i tidningarna.

Nu har jag dock en sak att vara lite orolig för, denna första riktiga storm denna säsong. Jag bytte taket på huset i våras, och nu har det fått bekänna färg. Har snickarna fuskat bara så lite, så kommer det att märkas. Ligger bara en tegelpanna lite, lite fel så kan det orsaka en kedjereaktion. Så vi får väl se hur det ser ut, och om man får ta fram stegen senare idag.

Visst, man kan väl utnyttja vädret, men detta är kanske inte så smart. Watrerjetski i storm Att köra Jetski i full storm är kanske inte något jag skulle gjort i detta väder, men det finns folk som gör det. De måste lite ordentligt på sina maskiner, för ett motorstopp i denna sjön kan inte vara så kul!

Visst, man kan väl utnyttja vädret, men detta är kanske inte så smart. Watrerjetski i storm
Jetski på väg in i hamnen, men det är grov sjö fortfarande

28 dec

Trängsel i Paradiset

Denna höst har varit ganska eländig. Inte nog med att man fart omkring som en dåre i jobbet, så har det varit ett mer eller mindre jämngrått väder i flera månader. De få gånger som det varit fint så har jag antingen suttit på ett flyg någon stans eller instängd i ett mötesrum. Och när jag väl kommit hem och fått lite ledigt så har vädret knappast bjudit på en lust att gå ut och plåta något. Men på juldagen föll att på sin plats. 5 grader kallt, en strålande sol, och man var ledig.

Jag och frugan tog oss ut på Stångehuvud, vårt underbara naturreservat. Och det var helt klart andra som också upplevt hösten i gråskala, för hjälp vad folk det var ute och vandrade på klipporna. Men det var kanske inte så konstigt. Nästan helt vindstilla och snöfritt. Helt perfekt att bara njuta av naturen när den är som bäst.

Kameran fungerade som den skulle och man fick till och med några pratstunder med andra som också var ute och försökte föreviga denna vackra dag.

28 aug

3.e gången gillt – Vintergatan

Efter ett par försök i vintras, så lyckades jag få den bild jag ville ha.

INär solen gått ner över Stångehuvud en klar natt så smyger sig sakta stjärnorna upp på himlen. Jag har alltid velat fotografera dem i allmänhet, men vintergatan i synnerhet och hitills har det gått sådär. Första gången jag var ute var med döttrarna och då fick jag till en del bilder som var riktigt bra. Idén och kompositionen stämde fint, men jag fick inte riktigt till stjärnhimlen som jag vill ha den. (se på det inlägget via denna länk)

Men denna gång tror jag att jag satte bilden mer eller mindre perfekt med tanke på omständigheterna. Visst, jag ska göra fler försök och framförallt försöka få döttrarna att stå väldigt stilla en gång till med pannlampor som lyser upp mot himlen, det är klar, men vintergatan, wow, det är mäktigt att se.

De första gångerna jag var ute så var det mörk, riktigt mörkt. Alla stjärnor syntes klart och tydligt, och vintergatans band kunde beskådas enkelt med ögonen. Det var torrt och kallt i luften. Men bilden blev inte som jag tänkt mig riktigt som jag sa tidigare. Vintergatan poppade inte upp som jag set den göra på andra bilder, och efter mycket arbete i mjukvaran så lyckades jag få till bilden hyfsat.

Häromkvällen var det tvärt om. Stjärnorna syntes bra, men vintergatan lyste med sin frånvaro när man tittade upp mot den svarta himlen. Jag riggade kameran och tog ett par testbilder, och först då syntes det långa bandet av vår egen galax.

Så där fortsatte det hela kvällen. Vintergatan gick knappt att se med blotta ögat, men kameran registrerade allt i fantastiska detaljer. Bild efter bild togs, och det blev bättre och bättre ju mörkare det blev.

Så det blir ut fler gånger stjärnklara kvällar under hösten och se vad man kan få till för motiv, för mörkerfotografering gillar jag verkligen.

05 aug

Meditation för själen

Idag var vädret så där lite lagom. Drygt 20 grader, lite vind, och växlande molnighet. Det var alltså ett perfekt väder för att ta en liten tripp med bilen, och just denna dag så stannade den mellan Skalhamn och Norra Grundsund, strax norr om Lysekil.

Där har man varit förut, men då nästan alltid antingen för att bada eller så har man åkt förbi med bil tillsammans med vänner och visat dem hur underbart det är här, längs ut på kustbandet. Men idag, då blev det att klättra i klippor och vandra en bit med ryggsäck för att komma åt de där speciella ställena som man bara drömmer om att få se. Mycket riktigt så fanns de där. De där platserna där man riktigt ser kompositionen av en bild. Och upp med stativ och kamera och försöka föreviga denna vy.

I och med att jag gärna sätter på filter på kameran för att försöka få långa slutartider, så blev det en del väntan. Från att jag tryckte ner knappen tog det 2-3 minuter av bara väntan. Normalt så blir jag skogstokig av att vänta, men denna kväll var annorlunda. Man gled ner på de fortfarande solvarma klipporna, och bara njöt. Ömsom blundade man, och emellanåt så kisade man mot solen för att plötsligt vakna till av att kameran kickade till.

01 aug

Sommaren är kort!

Hela denna sommar har varit underbar. Själv blir jag helt hysterisk om jag inte får sol och bad på semestern. Allt är liksom förstört och frugan hemma vet om detta och bävar varje gång hon tittar på meteorologernas prognos. Men som sagt, denna sommar har hon trygg, och jag har mer eller mindre varje dag gått ner till min brygga och tagit mig ett dopp.

Nära bryggan ligger en liten ö som i folkmun heter Valboholmen. För ett par dagar sedan så var jag ute där med jobbarkompisen och hans höggravida fru. Deras två små knattingar på 4 och 6 år var också med och det är lite klättring i de bohuslänska klipporta innan man kommer fram till stället med extremt mjuka klippor som mer ser ut som smält mjukglass är sten.

När vi väl drog iväg dit så var det lite moln på himlen, men i min numera positiva anda så tänkte jag att dessa blåser snart bort och ersätts med strålande sol. Tyvärr hade jag fel. Barnen sprang omkring en bra stund och letade snäckskal och drivved bland stenar och klippor. Jag plockade upp kameran, och den höggravida damen frös i vinden. Så det blev att gå tillbaka till läsidan på ön för att bada, och det gick ju bra det med.

Så, fast man haft en underbar sommar, så kommer det en höst med moln, regn och rusk.

Västra delen av Valboholmen, Lysekil. Mot Sydväst, ISO 100, f/22, 60 sek, 16mm

Västra delen av Valboholmen, Lysekil. Mot norr, ISO 100, f/22, 60 sek, 16mm

ISO 100, f/22, 60 sek, 16mm

27 jul

Båttur i paradiset

Det blir väl aldrig så tydligt att Bohuskusten är underbar som på sommaren, och då helst från en båt. Det är länge sedan jag hade en själv, för som en gammal landkrabba som jag är, så blev jag och familjen aldrig riktigt frälst i att åka ut. Det var lite för krångligt med småbarn, och efter ett par somrar som bara regnade bort och den enda gången man försökte ta sig ut till havs så gick motorn sönder. Så därför tillbringar jag min tid på klippor som går att nå på enklare sätt.

Ibland händer det dock att man får ta sig en tur ut på böljan den blå tillsammans med vänner, och häromdagen hände det igen. Tillsammans med Vicka och Anders, deras dotter och min yngsta dotter skulle det åkas i väg för att svalka ner sig från den extrema värme som lagt sig som ett lock över större delen av Sverige. Turen gick norröver mot Preemraff och Härnäset och när vi kom fram till vår lilla lagun så blev man nästan tårögd hur vackert det var.

Vännerna var dock lite tjuriga för det fick inte platsen som de tänkt från början, det vill säga en plats med riktigt släta och mjuka klippor vid mynningen, men reservplatsen var inte dålig den heller. Visst, det finns inga badstegar, däremot lite tång, men det gör inget för mig och dottern, medan andra har lite större bekymmer framförallt med tången och sjögräset.

Naturligtvis var vi inte ensamma där ute på sjön. Mängder av båtar hade lagt till på de flesta ställen det överhuvudtaget går att lägga till, men ändå det finns alltid ett smultronställe för alla som vill leta lite. Här kommer därför lite fler bilder på hur vackert det kan se ut på kusten en högsommardag i slutet av Juli.

04 jul

Misslyckad fotografering

Igår kväll var jag och dottern ute och försökte plåta lite på Valboholmen. Vi båda var där och rekade i vintras (titta tillbaka på det inlägget här), tillsammans med termos och bullar, så igår var förhållandena så bra så det var värt att återbesöka stranden. Det hade kommit in ett lågtryck över västkusten på morgonen som dragit vidare. Detta förde med sig ordentligt vind, och soligare väder så nu skulle det bli plåtning av vågor med långa slutartider.

Tyvärr försvann molnen som är så viktiga för bilden mer och mer ju längre kvällen gick och när vi kom ner till stranden efter lite klättring var det bara lite tunna slöjmoln kvar på himlen, men vi försöker ändå och utrustningen plockas fram och fotograferingen börjar.

Nu upptäcks två problem med att besöka holmen denna kväll.

Det blåser som sjutton. Prognosen som man tittar på visar att det ska vara vindar på 10-15 meter per sekund, och jag kan konstatera att vinden utan problem når det högre värdet. Detta innebär att det är ordentligt med vågor, och vinden piskar upp ett dis av vattenpartiklar högt upp i luften, så allt blir väldigt disigt.
I och med vinden och vågorna, så stänker det vatten överallt. Jag vill rigga kameran lågt, och utsätter därmed filtret på linsen för denna dusch av vatten, så efter en exponering ser glaset frostat ut.

Så, att ta motljusbilder mer eller mindre direkt mot solen sket sig riktigt. Diset och saltvattnet som stänkte och en lins som var mer eller mindre ogenomskinlig gjorde att bilderna blev skikt rent ut sagt. Hade det varit lite moln som solen kunde gömma sig bakom ibland kanske hade underlättat, men det är tveksamt. Jag fick till någon bild som togs i lä och bort från solen som blev hyfsad, men det där med kraftig vind får jag nog kolla upp lite mer innan jag försöker mig på det igen.

Hur som helst, det var en riktigt trevlig kväll. Underbart väder trots vinden, och men lärde sig en hel del. Nästa gång tar man med sig denna nya kunskap och hittar ett annat ställe med bättre moln, lika höga vågor men med mindre vind, då ska det bli perfekt.

Så här ser det ut efter att linsen varit riktad mot vinden i 30 sekunder.

Den enda hyfsade bild jag fick till. Valboholmen med Badhusberget, Lysekil i bakgrunden

01 jul

Badplatsen är officiellt öppen

I vintras tog jag mig en lite promenad till Rinkenäs badplats. Det hade snöat några garan och mer snö var på väg. Jag tog då lite bilder, och vill man kan man titta på det gamla inlägget här. I januari, så var badplatsen riktigt ordentligt stängd, så varför inte ta en tur dit igen sådär 6 månader senare och se hur det ser ut nu.

Med kamera, stativ och filter tog jag mig till Rinkenäs badplats, och nu var den öppen igen. En del folk var det där också. Ungdomsgänget hoppade från tornet. Killarna ville nog imponera på tjejerna för de hoppade längre, högre och oftare, precis som det alltid har varit.

På ett par ställen stod lite folk med spö i näven, och plötsligt började vattnet koka. Makrillen skrämde upp småfisken, och det blev en himla fart på spöna, och nyfångad makrill landades på de varma klipporna. När man satt där, på den röda graniten som värmts upp under dagen, då mådde man riktigt bra. För kontrasten mellan denna kväll och den promenaden jag gjorde för 6 månader sedan kunde inte vara större.

Så välkommen till Bohuslän du också, där klipporna är varma, havet är blått och solen värmer gott.

24 jun

En underbar kväll

Jag har pratat med kollegorna i Stockholm, och de har inte varit nådiga när de pratade om vädret under midsommarhelgen. Kallt, blött och funderingar om man ska ta fram talgbollar till småfåglarna. Riktigt eländigt faktiskt.

Här på den andra sidan så har det inte varit så tokigt. Hyfsat väder, ganska varm och i stora stycken en ganska normal midsommar. Och det fortsätter även denna vecka, för igår kväll tog jag mig en liten tripp ner till Ålevik i Lysekil för att testa lite med kameran.

Det var blåsigt, men inte värre än en vindjacka kunde klara av de. Och värmen fanns för ett par shorts klarade av temperaturen, fast det inte var en sommarkväll med 25 grader i luften.

Canon 5D mkIII, Canon EF 16-35/2,8 L II USM vid16 mm, f/14, 90 sekunder, ISO 100

Långa slutartider var målet, och till det har jag mitt Lee Big Stopper filter. För er som är totalt ointresserade av teknik kan man sammanfatta att man sätter mer eller mindre ett kolsvart svetsglas framför linsen och minskar ljuset som kommer in i kameran. Så med hjälp av ett kraftigt stativ en fjärrutlösare och massor av tålamod satte man igång att fotografera

Vinden var ganska kraftig, så molnen flyttade på sig en hel del under varje tagning, och det var denna rörelse jag ville få fram i bilderna , men tyvärr var molnen lite för få, och ju längre kvällen gick desto mindre blev molnigheten. Men vem kan gnälla på den vyn som presenterades när solen gick ner.

Det blir till att leta efter lite mer moln en annan kväll och se vad man kan få till då.

Solnedgång över Ålevik, Lysekil
Canon 5D mkIII, Canon EF 16-35/2,8 L II USM vid17 mm, f/22, 71 sekunder, ISO 100

Solnedgång över Ålevik, Lysekil
Canon 5D mkIII, Canon EF 16-35/2,8 L II USM vid16 mm, f/22, 121 sekunder, ISO 100

30 jan

Släggö

Släggö sett från kallbadhuset i Lysekil

18 jan

Ibland är man dum i huvudet!

Som sagt, ibland tänker man inte efter i sin strävan att göra något nytt. Och denna dag var verkligen en sådan.

Dagen och framförallt natten innan så hade snön kommit i enorma mängder. Totalt hade vi runt 40 cm snö som lagt sig över hela Lysekil. Själv gillar jag väl snön som de flesta vuxna gör, tråkigt att skotta, men det är ju vinter. Idén jag fick i mitt huvud var att åka ut till Stångehuvud på lunchen och försöka ta lite bilder när hela naturreservatet badar i orörd snö. Normalt är det alltid massor av folk som springer omkring där, så snön blir alltid nedtrampad, och jag vill ha den där orörda känslan i de bilder jag tänkte ta.

Sagt och gjort, iväg bar det. Vandringen gick ner mot Munkevik och jag följde en lite stig som några personer hade trampat upp. Inga problem alls. När jag väl kom ner till sjön så var vyn exakt som jag ville ha, inga spår i snön, vacker och vitt. Perfekt. Korten togs och jag var nöjd. Men kanske, dök det upp i mitt huvud, att fortsätt promenaden upp till fyrhuset längst ute på klipporna. Det var där som jag borde fattat att det inte var den mest briljanta idén jag fått den sista tiden.

Det gick ett spår mot fyrhuset. En ensam vandrare hade varit före mig och han kunde sina stigar, det var helt klar. Men att följa dessa fotsteg in snön som bitvis blåst ihop i drivor var inte enkelt. På andra ställen var det betydligt mindre snö, men hela området är enbart röda släta klippor, och dessa blev bitvis inte helt enkla att klättra i för den is som ligger under snön gjorde allt otroligt halt. Så ibland halkade man ner från en klippa mer i en driva av meterhög nysnö. Ibland var man rädd att man skulle ramla ner i en ravin och så fortsatte hela vandringen. Behöver jag en nämna hur mycket snö jag hade i skorna och vilket skick strumpor och byxor var i? Troligtvis inte.

Men bilder blev det, och snön var orörd och skor, strumpor och byxor gick att torka.

14 jan

Ingen vidare lunchpromenad

Normalt brukar jag ta och gå ute en sväng på lunchen. Det är för mig ett bra sätt att få lite energi efter en förmiddag på kontoret. eftermiddagen går mycket lättare efter att fått sett ljuset och fått lite frisk luft. Idag däremot så var jag tveksam till att gå ut. Jag börjar komma upp i den åldern när man börjar bli lite harig beträffande halka och snö. För snön har kommit!

Men varför bryta en god vana? Kameran, som alltid är med packades in i en påse för att sedan tas med på en 10 minuters promenad ut till Rinkenäs. Normalt när man är på denna plats så brukar solen skina och vattnet vara över 20 grader, men idag var läget lite annorlunda.

Det blev att tänka lite i andra banor och fokusera på molnen, de snötäckta klipporna och det isande havet, och det var inte svårt, för överallt man såg hade vinden piskat snön mot de röda granitklipporna. Molnen låg extremt tjocka borta över horisonten och det mesta av vyerna var mer så att man ville in i stugvärmen med en kopp choklad.

Här kommer några bilder från promenaden.

13 jan

Bergsgeten

Som jag lovade så kommer det ett litet inlägg från helgen övningar tillsammans med yngsta dottern och vår tur ner till Valbodalen och Valboholmen.

Så denna söndag blev det till att utforska hela ön. Visst, man hade varit där för många år sedan, och visste att det var vackert men just denna gång tänkte jag rekognosera för att ta en speciell bild.

Det jag har som målsättning är att ta en bild på havet, klipporna och solen med extremt lång slutartid. Detta kommer då ge vattnet en väldigt utsuddad effekt. För att lyckas med det så måste jag dock ha sk. ND filter monterade på kameran och dessa ska enligt plan införskaffas under våren.

Men viktigast är själva motivet. Jag vill ta detta kort med kameran lågt ner, nästan i markplan. Vattnet och klipporna ska se ut på ett visst sätt, allt noga uttänkt. Och denna gång var uppgiften att hitta just denna plats. Naturligtvis är jag fullt medveten att det inte skulle lyckas denna första vandring utan det kommer krävas en hel del försök till. Men ett ställe hittade jag, och med lite mer tester på kameravinklar, höjder och allmänt experimenterade, kanske kan en av platserna faktiskt bli som jag tänker mig bilden inne i mitt huvud, en varm sommarkväll.

12 jan

Soptippen

Idag hade vädret förändrat sig ordentligt. Borta vart alla regntunga moln och temperaturer på runt 10 grader. Istället så hade molnen skingrats och temperaturen ramlat ner till runt fyra minus´grader. En perfekt dag att ta sig en liten utflykt på, tyckte jag och yngsta dottern. Mer om denna utflykt kommer i ett senare inlägg.

Hur som helst, så upptäckte vi en liten vik utanför stan. Och det var föga förvånande en riktig soptipp. För när vintern sätter in så började det normalt blåsa och alla sopor som slängs i sjön i hela Atlanten verkar driva in längs Bohuskusten.

Detta är ett känt problem. Kommunerna satsar varje år mycket pengar på att rensa i alla fall de mest åtkomliga ställena på kusten, men många ställen blir ostädade år ut och år in. Hur det är med den vik vi hittade veta jag inte, men det fanns en hel del roliga saker att titta på och en hel som förvånade oss.

Förutom massor av virke och annat trämaterial så var det en hel del dunkar uppspolade. En av dessa blev jag lite förvånad över att den innehållit fosforsyra. Det lät inte helt trevligt att hantera den typen av substans. Än mer förvånad blev jag när den tillverkats av Pepsi-Cola. Kanske är detta något vi får i oss när vi dricker en kall Cola på sommaren, vem vet

27 dec

På vandring med Avicii

Det var ett tag sedan, men det är alltid lika roligt att vara ute med yngsta dottern på en promenad med kameror i högsta hugg. Man kanske kan fundera på varför Avicii nämns i rubriken, men faktum är att hon blir extremt lik en tjej som är med i musikvideon för låten Wake me up när hon drar ner sin toppluva över håret.

Dagens promenad var en utmaning, inte minst för henne. Det var grått, kallt och rått i luften. Hon hade ingen lust med något och var mest irriterad på att det inte fanns något fint att plåta. Själv försökte jag muntra upp henne och försöka få henne att leta motiv, för det måste finnas något att fotografera. För det är ju inte alltid 20 rader varmt och solen skiner på vackra blommor.

Så här är resultatet. Det var lika bra att konvertera allt till svartvitt för färgerna utomhus var få.