Landskap – kaprifolblogg.se

09 okt

Tre nätter – tre fantastiska bildserier

Äntligen tänkte jag när meteorologerna utlovade stjärnklara nätter nästan i en hel vecka. Visst brukar de luras där borta i Norrköping på SMHI, men ändå det var efterlängtat.

Min fotosäsong börjar riktigt i mitten av augusti när den första stjärnhimlen kan visa sig. Solen kommer då tillräckligt långt ner under horisonten och det börjar gå att se stjärnor och galaxer igen. Ännu bättre är det att just i augusti så står vintergatan som högst på natthimlen, och dess centrum är hyfsat synlig även från våra breddgrader, och ju längre tiden går desto mer sjunker vintergatan och blir mindre och mindre spektakulär.

Nu är det oktober och mina tänkta planer att ligga ute på en varm klippas hade försvunnit för länge sedan. Antingen har himmeln varit full med moln eller så har månen varit uppe och bländat bort hela natthimlen. Inget fungerade, fram till denna vecka.

Frugan var förvarnad att jag kommer att vara ute på klipporna minst tre nätter, förhoppningsvis fler, och allt var förberett till max. Och måndag, alltså kväll 1 hade jag vigt åt en liten vik utanför Siviks campingplats.

Viken, plåtad med Canon 5D mkIII, Samyang 24mm/1,4 @f/2.0, 13 sekunder

Först och främst fick jag uppleva en solnedgång som hette duga, men det är inte ämnet för idag, utan nu ska vi prata stjärnor, och det fanns det gott om denna kväll. Utrustningen och inställningarna finns angivna under resp. bild, men det som kanske är roligt att veta om är att bilden ovan faktiskt är en panorama, bestående av 5 olika bilder som går uppifrån och ner. I och med att alla inställningar är låsta så år det inga problem alls att få samma exponering på alla bilderna. Och sedan fixar Lightroom ihop en VÄLDIGT stor fil (7000x5000px) som man kunde jobba med.

Det blev en massa experimenterade med olika inställningar, dubbelexponeringar, o.s.v o.s.v. En riktigt kul kväll och jag var mycket nöjd med resultatet.

Jag hade enbart använt mitt helt manuella Samyang 24mm 1.4 objektiv och efter jag haft det på garantiservice så levererar det enormt. Gas och stoftmolnen i vintergatan är så mycket tydligare nu än med någon annan optik jag använt tidigare. En riktig dröm att sedan komma hem och tanka upp bilderna till datorn.

Kväll två, var vigd år centrala Lysekil. Min vän Patrik, hade kvällen innan plåtat Frifararen utan för Vikarvets museum. En ide jag haft länge med, så jag testade båten och stensättningen runt Pinnevik.

Canon 5D mkIII, Samyang 24mm/1,4 @f/2.0, 13 sekunder

Även dessa bilder är Panorama, monterade i Lightroom. Dock bara tre originalbilder per slutgiltig bild, men ändå.

Jag tog naturligtvis och kopierade min väns resultat direkt av, och det var svårt att se skillnad på bilderna, så lika var de, men det är inte de bilder jag visar upp nu.

Genom att gå runt båten lite så fick jag till en del, i mitt tycke i alla fall, intressanta vinklar och en annorlunda komposition. Det svåra var att hantera ljuset i bilden för hela båten blev mer eller mindre upplyst av diverse gatljus en bra bit bort. Visst, man tycker det är helt mörkt, men det är det inte, det kan jag lova.

Testade även att fotografera massiva Bautastenar som är installerade längs en stig, mellan båten och Pinneviks badplats. Iden var bra, men det gick åt skogen faktiskt. Oskärpa, kass förgrund, en gubbe cyklade förbi, rakt framför kameran med sina ljus tända. Ja, ni hör själva.

Kväll tre, hade jag lyckats lura ut en av mina jobbarkompisar. Han var intet ont anande om mina planer för kvällen men det fick han snart veta.

Han hade inte fotograferat natthimlen direkt förut, så tanken var att lära honom lite vad det handlar om. Vi riggade upp det vi hade med oss och satte igång att plåta lite och mådde allmänt bra. Se sa jag plötsligt till honom att vänta en stund. Jag tände pannlampan, hoppade ut på ett par klippor framför oss och ställde mig med ljuset pekande rakt upp i sky. Testa att ta ett kort nu, sa jag till min vän och det blev kvällens röda tråd.

Canon 5D mkIII, Samyang 24mm/1,4 @f/2.0, 13 sekunder

Nu blir det lite enklare att faktiskt förstå vad mitt Samyang objektiv gör. Dessa tre bilder med pannlampor i centrum av bilden, är enkelexponeringar. Alltså bara en enda bild för att få hela scenen. Jag har provat att använda bländare från 1.4 till 2.8, alltså de tre största bländarna, och objektivet levererar otroliga bilder.

Så vill man ha ett skarpt ljusstarkt nattobjektiv, så här är mitt val. Vill du ha en bredare vy? Ta och ta lite panoramor, Lightroom gör det enkelt att sammanfoga dem. Men objektivet levererar extremt bra precis som det är på kameran.

28 jul

När vind och moln är perfekta

Ibland har man bara en sån där tur som bara dårar kan ha.

Jag har jagat moln länge nu, men inte riktigt hittat rätt. Jag har varit ute när det varit tunga gråa moln, ute när det varit massor av vita fluffiga saker på himlen, mörka åskmoln men det har alltid varit något fel på dessa i kombination med vinden. Vinden har varit för stark, för svag eller så har den kommit från fel riktning. Men i tisdags blev allt helt rätt.

Visst solnedgången var fantastisk, men det ska den väl vara om man är på Bohuskusten, för här hittar man nog de vackraste solnedgångar denna planet kan få till. Men dessa bilder har jag fotograferat förut, och fått betydligt finare bilder än den ovan.

Nej, det är långa slutartider jag är frälst i och efter en hel del provbilder började jag så smått röra mig runt ett område på kanske 10×10 meter. Större område jobbar jag inte med när jag är ute en kväll. Jag testar bildvinklar, olika höjder på stativet och letar efter en komposition som är bra.

Tyvärr så var solen bitvis ganska stark fast jag hade jättemörka filter över kameralinsen Jag fick mona långa slutartider, men solen brändes ut totalt på bilderna. Ett exempel är detta.

Men genom att stå kvar på exakt samma plats och bara vrida kameran 90 grader åt vänster får man en helt annan vy. Nu är solen utanför synhåll och molnen kommer rake emot mig. Jag tar en bild, och det jag ser i kamerans display gör mig varm. Kompositionen var det närmaste perfekt i mina ögen och molnen, jösses, vilka moln.

Det jag försöker förmedla är att vara på en och samma plats under mer eller mindre en hel kväll är inga problem. Visst, man får kanske välja platsen och undersöka den lite om den åtminstone har lite potential att producera bilder och i Lysekil är det inte så svårt. Klippor och hav finns överallt. Men när man väl är där så är det bara små justeringar som behövs mellan en halvkass bild och en riktigt bra.

Alla bilder är tagna med en canon 5D mk III, Samyang 24mm f/1.4 och stativ. Slutartiderna är mellan 2-3 minuter och bländaren är f/16

Här kommer slutresultatet, inte så tokigt, eller hur?

26 maj

Moln över Valboholmen

Moln och oväder är ett av mina favoritmotiv, och ibland kommer de dagar då allt är perfekt. Visst, jag tvekade att åka iväg till Valboholmen denna dag. Vädret hemifrån var inte så som jag ville ha det, men när jag väl klättrat över ön och kommit ut på västsidans klipport fattade jag ganska snart att det var mer eller mindre perfekt.

Det blåste en del, men mest fantastiskt var att molnen på himlen hela tiden ändrade sig. På fem minuter så ändrades himlen från att vara gråmulen till uppsprucken och för att snabbt ändras tillbaka igen. Jag hade ett jäkla sjå att hitta vinklar och komposition innan molnen for iväg och ersattes med andra.

Men resultatet blev mycket varierat och lyckat.

16 maj

Andra sidan med ett 70-200

OK, jag börjar bli tjatig med det där om att Sivik är så väldigt fin, men här kommer en till.

Jag gick i våras och köpte mig ett svindyrt objektiv. Objektivet, ett Canon EF 70-200 f/2.8 IS II USM. Gluggen skulle vara det bästa som finns på marknaden och det jag hittills testat så är det ingen överdrift. Objektivet är sagolikt skarp, snabbt som tusan och ger en helt enorm bakgrundsokärpa när man bländar upp det. Så jag tänkte att man tar med det till stranden på ”andra sidan” av viken vid Siviks camping. Då skulle man få riktigt fina bilder när solen går ner precis över sjöbodarna. Tanken var fin men…

Denna optik var rent sagt usel på att hantera motljus. Det gav så mycket blänk och ”flares” att bilderna blev helt obrukbara. Visst, en del sådant har jag väl haft förut på andra gluggar, men då har effekten till stor del varit vacker och eftertraktad. men nu. Usch.

EN användbar bild på kanske 100 tagna. Det var resultatet. Lärorikt, för nu vet jag hur detta objekt INTE ska användas.

En bild som går att använda, men långt ifrån perfekt.

Solnedgåmng vid Sivik. Taget med ett 70-200 objektiv mitt in i solen.. Bilden helt förstörd av reflektioner och flares Totalt förstörd av alla flares och reflektioner. Motljus är inte ett 70-200 starka sida

09 maj

Bergsget. Det var inte enkelt att kättra

Sivik, det stället har jag skrivit om flera gånger nu. Men med lite hjälp från Google maps så hittade jag ett nytt ställe att utforska. På kartan såg det ut som en vanlig strand men med mycket sten, men sen var det mesta ökänt. dags att utforska!

Vägen dit skulle gå genom en ravin. Den började vid sista husbilen på campingen och det började ganska lovande med en liten stig upp över klipporna. Men den turen tog slut snabbt. Jäklar vad stening, trång, brant och halt det var. På ena sidan branta klipport som inte kunde användas och på den andra sidan snår med taggbuskar. Hela turen tog säkert 15-20 minuter, och hela vägen fick man vara väääldigt skärp, för när som helst kunde man bryta både ett och två ben.

Men slitet gav utdelning. När ravinen tillslut vidgar sig ser man havet och en underbar stenstrand bara vräka ut sig. Helt fantastiskt! Att kvällen dessutom var varm och skön och det inte blåste var en bonus. Hit kommer jag komma fler gånger!

26 apr

Vår på Galleberget

Utanför Lysekil finns Rinkenäs och Galleberget. Området är ganska lättillgängligt och det finns en asfalterad väg som tillåter även handikappade att ta sig en titt på den magnifika utsikten över västerhavet.

Om man lämnar vägen, och beger sig ner mot vattnet, kommer du hitta flera små vikar där underbara saker kan ske. Dessa vikar med sina runda rosa klippor är perfekta att ha som förgrund när man ska fånga solnedgången. Och tro mig, det blir inte bättre än just här.

Många kvällar har tillbringats vid dessa vikar. En fantastisk avkoppling från vardagens måsten. bara sitta stilla lyssna på vågornas kluckande och kanske en och annan mås som kraxande flyger förbi.

Men mitt i all det karga så kommer växtligheten upp. Blommor får på något sätt näring i en skreva och blommar otroligt vackert.

10 jan

Snökaos på Valboholmen utanför Lysekil

Jepp, och nu kom snön. Inte för att jag längtat efter den direkt, men det blev ju lite ljusare i vintermörkret. Vad ska man då göra när snön ligger och temperaturen redan börjar gå upp på plussidan. Jo, en tripp till Valboholmen. Det kan vara en perfekt plats.

Sagt och gjort, iväg bar det men det var absolut ingen rolig vandring. Några plusgrader, blött vått och riktigt gråmulet. Snön som kom ett par dagar tidigare hade bildat ordentliga drivor på sina ställen medan andra klipphällar låg helt bara. Problem uppkom när man skulle passera sänkorna. Var snön 5 centimeter djup eller 1,5 meter? Det visade sig flera gånger att jag fullständigt ramlade ner i en avgrund med snö upp till bröstet. Ett jäkla slit.

Nu försöker jag få lite bilder som skiljer sig från de sommarsöta bilderna jag brukar ta. Jag vill ha ruggigt väder, tjocka moln och ordentligt med vind. det ska synas att man bor på kusten. Allt detta ficka jag denna dag.

06 jan

Trellebystrand

En camping jag nästan aldrig varit på är Trellebystrand. Den ligger några kilometer utanför Lysekil och är riktigt stor (tror jag i alla fall) I och med att jag inte har riktigt koll på hur det ser ut just där, så kollade jag upp platsen lite på Google Maps och såg att det faktiskt fanns lite ställen som eventuellt skulle gå att fotografera.

Så när jag väl kom ner till vattnet hittade jag en flytbrygga med en badstege. På hela bryggan låg ett tunt snötäcke, helt orört. Inte ett spår i snön. Dessutom låg allt i en perfekt riktning mot den nedgående solen.

Sagt och gjort, försiktigt tog jag mig ut på bryggan, riggade kameran med lite filter och satt igång att fotografera. Tog ett eller ett par steg till ut på bryggan, några mer kort, och sådär fortsätter jag 5-6 gånger innan jag nådde längst ut på den.

03 jan

Småvikar och is

Hujedamig vad kallt det är ute. Men det ska inte hindra mig från att besöka några fina vikar och se om man kan få en eller anna bild under helgen.

Denna dag tänkte jag ta mig ner till Siviks campingplats, men istället för att fotografera bryggorna och sjöbodarna, tänkte jag utforska området lite norr över. Nu är detta inget jättejobb, för rätt över holmen är det bara några 200 meter att gå, och terrängen är lätt.

När man väl kommer dit upptäcker man att de små grunda vikarna är helt istäckta med en vacker klaris. Aldrig tidigare har jag försökt fotografera is som ligger på en vattenyta, men jag tycker att det blev ganska bra ändå. det gäller att prova på medan man kan, för det är inte ofta isen ligger utanför Lysekil.

15 dec

Siviks bryggor

Under hösten har jag gått omkring mycket på Siviks bryggor. Campingplatsen är stängd för säsongen och man är helt ensam. Båtarna är borta och sjöbodarna är igenbommade. Alltså en helt perfekt tid att leka lite med kameran och försöka få till riktigt bra bilder på solnedgången och den gyllene timmen.

När man går där ensam infinner sig ett lugn i både kropp och själ. Man står där och tittar på naturen. Pillar lite med inställningarna på kameran och försöker komma på en bra komposition för den bild man ska ta. Att det blir en bra bild spelar faktiskt ingen större roll om man ska vara ärlig, för det är just lugnet jag vill komma åt. Att vara ensam och få rensa huvudet från vardagen

15 okt

Munkeviks natthimmel

16 sep

Blixtnedslag – jag lyckades att få det på bild.

Som alla vet så är jag på klipporna och springer med jämna mellanrum. Solnedgången är ett av de mål jag försöker fånga och skapa någon form av perfektion till och igår var det på inget sätt annorlunda.

Turen gick denna kväll till Siviks campingplats, där jag faktiskt bara varit en enda gång tidigare med kameran beredd, och det var för många år sedan. Jag var lite orolig, för när jag åkte hemifrån, så började massiva moln torna upp sig ute till havs, och det blev att vänta fem minuter i bilen innan jag gick ut till klipporna. Det mesta av regnet gick dock längre ut till havs och fortsatte sedan in åt land lite längre norröver, så jag hade en vacker vy mot frontens bakre sida.

Helt plötslig kommer en blixt ur molnet, och jag får mer eller mindre panik med att rigga kamera, stativ och försöka rikta in den med rätt skärpa och åt rätt håll. Jag tryckte på avtryckaren i ren desperation och hoppades på det bästa. Det här var faktiskt min första chans att få en blixt på bild.

Molnen var otroliga. Kolsvarta med regnskyar som drog fram under dem. Och här stod jag, med en perfekt utsikt över ett mäktigt oväder.

Mäktiga stormmoln över Siviks camping, Lysekil

Den blixt jag lyckades fånga över Sivik. ISO 100, 0,3 sek, f/11, 12mm vidvinkel

Himlen över Sivik, Lysekil mellan två åskoväder

15 sep

Rama in en bild

Jag har ett extremt vidvinkligt objektiv (Samyang 12mm F2.8 Fisheye) som jag försöker lära mig att använda. Det är helt manuellt och kamerans avancerade mät och justeringsfunktioner fungerar inte alls längre. Fokuseringen är inget större problem att jobba manuellt med, för hur jag än ställer in den manuella fokusringen så blir bilderna skarpa på de avstånd jag tar mina motiv på. Bländaren fungerar också bra att använda manuellt. Jag körde helt manuella kameror på 80-talet, så den kunskapen sitter kvar.

En rolig egenskap med detta objektiv är att det är extremt vidvinkligt. Och detta gör att man kan sitta vid sin favoritvik och faktiskt rama in bilden på ett helt nytt sätt med naturliga klippor på varje sida. Detta har jag inte kunnat göra förut, just beroende på brännvidden. Jag fick med en av sidorna, men inte båda. Så detta kommer bli en helt ny bildstil att utforska.

Jag hittade denna vik för ett tag sedan. Långt från solbadande turister på solvarma klippor. En annan del av Lysekil och Bohuskusten än den glättade turistbroschyrer ger.

11 sep

Astrofoto. Att fånga vintergatan på bild

Nu under ett år så har jag fått kläm på det där som brukar heta astrofotografering. Det jag gillar med denna typ av fotografering är att det ställer en del krav på både utrustningen men även på en själv så man kan ställa in allt så det faktiskt blir en bild till slut. Inte för att skryta, men nu är jag så säker på inställningarna att jag mer eller mindre kan ställa upp kameran, pilla lite på inställningarna och sedan ta en bild och jag med nästan 100 procent vet vad jag kommer få fram.

För en månad sedan investerade jag i en ny optik till min kamera. Valet föll på en Samyang 12mm fisheye optik. (video via länken).

Varför valde jag denna glugg då? Främst berodde det på brännvidden på 12 mm. Man får med mycket. Att objektivet är helt manuellt spelar i mitt fall ingen större roll. Jag har kollat var fokuset är i dagsljus, plockat in bilderna i datorn för att dubbelkolla, och nu ändrar jag inte alls på fokuseringen. Bländaren är inte heller något problem att sköta manuellt, för den står alltid på största bländaren f/2.8

Ett problem med en fisheyeglugg är att den förvränger bilden kraftigt. Så i mitt fall så blir det till att köra bilden genom Photoshop en extra gång för att justera tunneleffekten i bilden. Det är inget problem, men det bör göras. Sedan fixas all annan redigering i Lightroom.

De sista kvällarna har det varit underbart väder för nattfotografering, och här är några bilder som jag tycker fungerar. Lite olika redigeringar gällande färgtemperaturen. En del går mot det lila hållet, medan andra är mer blå.

10 sep

Att fånga solnedgången fortsätter

I början av året lovade jag mig själv att försöka gå ut en gång i veckan och fånga solnedgången på bild. Utmaningen var att jag skulle bli säkrare framförallt på kompositionen i en bild, men även snabbt kunna se ut över havet och får en insikt at direkt känna vad för typ av bild jag skulle få fram om jag ställde upp kameran här och nu.

Nu är det dags att halvtidsrapportera och kan får väl säga att det gått sådär med min målsättning. Det har inte varit utflykter varje vecka, det är helt klar. Men det har blivit ganska många gånger jag sprungit på klipporna och jagat. Till min fördel kan jag dock nämna att alla de gånger jag har varit ute har mitt öga för kompositionen blivit bättre och bättre så övning ger faktiskt färdighet.

Vad har jag kvar då? Stora delar av sommaren har himlen varit molnfri på kvällarna eller så har det hällregnat. Inget av dessa båda väder gillar jag. jag vill ha lagom med moln som solen kan reflekteras i. Jag vill också ha en ganska kraftig vind, men den ska vara åt rätt håll, så jag slipper saltstänkta vågor på kameran. Men man kan inte få allt på samma gång så här kommer några bilder jag plåtat den sista veckan.

30 jul

Äntligen tillbaka på klipporna

Den här sommaren har varit tveksam gällande vädret, minst sagt. Jag hade en ambition om att göra sommaren till en högtid. Springa runt på klipporna och försöka fånga en perfekt solnedgång. Men regnet faller ner mest hela tiden, och de få gånger som vädret var gynnsamt, så var jag bortrest eller hade annat för mig.

Nu fick jag chansen. Hela dagen regnade det, men framåt eftermiddagen slutade det och efter kollat regnmätaren, konstaterade jag att det kommit ytterligare 20 mm detta dygn. Men det regnade i alla fall inte just då och lite blå fläckar började synas mellan de grå molnen.

Så vid 19-tiden hade jag packat ihop det jag behövde. Kraftiga kängor på fötterna istället för löparskor och en bastant regnkappa kom med den med. Jag hade tur, för regnkappan behövdes inte användas, fast det var nära på ett par gånger.

Hur var nu ljuset denna kväll. Jag fick bra möjligheter att leka med långa slutartider. Tyvärr drog tunga moln in och den dramatiska himmel jag försökte få till blev mestadels väldigt grå. Lite dramatik fick jag till, men det blev kanske inte sådär som jag ville ha det. Platsen, Valboholmens yttersta spets, var däremot perfekt. Bra scener, fina möjligheter att komponera en bild och faktiskt, ganska varmt, trots vädret.

Det blir till att försöka igen, med lite mindre moln på himmeln.

23 jun

Att ladda batterierna

Rund om Lysekil finns de steniga stränderna. Än så har våren och sommaren varit ganska kall så klipporna är inte riktigt uppvärmda för att erbjuda den där riktigt sköna upplevelsen på kvällarna.

Här är min plats, där jag kan ladda mina batterier. Bara att sitta på en sten, och titta ut över havet och pilla lite med olika inställningar på kameran, fundera om man kanske får en bättre bild om man vrider den några grader. Man är alltså helt i sina egna tankar. Ibland glömmer man bort sig, och tänker på annat eller bara tittar på några vågor som sakta slår in mot stranden. Det här är frihet för mig.

I midsommarhelgen var jag ute en kväll. En lite jäklig klättring på höga berg och sönderbruna stenhällar behövdes för att hitta till den plats jag sett tidigare. Den väg jag trodde skulle fungera (den enkla alltså), visade sig inte vara så enkel, utan det blev till att ta till plan B och klättra, klättra och klättra igen, men till slut så, där var platsen.

22 apr

Vintergatan i april

Det var sista chansen att fotografera stjärnhimlen enligt alla experter. Nu kommer solen inte gå så långt under horisonten längre, och natthimlen kommer bli ljusare och ljusare för var dag som går, och detta kommer blända ut alla möjligheter att se stjärnor klart och tydligt. Detta är synd, för när sommaren kommer, så har vintergatan rest sig som högst över horisonten , och det går inte att se den alls.

Den bästa tiden att fotografera stjärnhimlen och vintergatan är precis när det fortfarande är astronomisk natt, det vill säga att solen når under 18 grader under horisonten. Då kommer solen inte påverka natthimlen, utan det är helt mörkt. Dessa tillfällen inträffar i slutet av april och i slutet av augusti varje år. Och då är maximalt av vintergatan synlig.

Man kanske tro att december/januari vore den bästa tiden, för då är det verkligen mörkt ute, och det är väl så till viss del, men då har vintergatan sjunkit under horisonten så den syns väldigt lite. Så om ni vill fotografera vintergatan, nästa tillfälle är i slutet av augusti eller början av september.

Denna bild är faktiskt en panoramabild hopsydd av 5 olika bilder. Vyn sträcker sig ca 18 grader och det ljus man ser mer vid horisonten kommer från Kungshamn och Smögen.

17 apr

Blöta skor och bländade ögon

Det är inte lätt att fullfölja mitt projekt ”Den perfekta solnedgången”, men jag kommer närmare för var gång jag går ut. Igår var jag ute på Valboholmen igen, och gick tvärs över ön med värkande ben som fått mycket stryk av de sista två veckorna träning.

På öns sydvästsida ligger fantastiskt mjuka klippor. De är slipade av inlandsisen och är sådär släta som man bara kan drömma om. Men strandlinjen är inte lika inbjudande för de som föredrar sandstränder i Medelhavet. Här är den mest sten och svarta snorhala hällar som möter havet. Och att de var hala fick jag bittert erfara.

På Bohuskusten finns det bara två typer av klippor. De vanliga som finns överallt på land och den svarta varianten. De är svarta på grund av att de är täckta med alger och står under vatten stora delar av året. Det är först vid lågvatten de syns och är åtkomliga.

Normalt är dessa svarta klippor inget problem, men råkar man gå på dem med blöta fötter eller skor så visar de sin värsta sida. de blir hala som såpa. Skridskobanor känns sandade jämfört med dessa jäkla hällar, du har inte en chans att stå still. Har du tur glider du bara sakta ner på fötterna, men har du otur flyger du omkull och ramlar ner i vattenbrynet, och där kommer nästa problem, nämligen havstulpanerna. Rakbladsvassa små monster som älskar att riva sönder fotsulor och ben.

Detta kanske var en skräckhistoria som du inte hört förut, och det är faktiskt som jag beskriver. Dock är problemen mindre än man kan tro, för alla barn från späd ålder lär sig från sina föräldrar att ”akta sig för de svara klipporna”. Och tro mig, det behövs bara en gång att de struntar i de goda råden, förrän de lärt sig den hårda vägen.

Nog om detta, och tillbaka till bilderna. Långa slutartider och solnedgångar, kan de bli bättre? Nu börjar jag få till både kompositionen och färgerna. Men än väntar jag på den perfekta himlen med rätt mängd moln som reflekterar solen sådär gult och orange som jag vill ha det. Så där står jag några timmar med blöta skor efter att halkat på just dessa svarta klippor, och bländad av den nedgående solen. Värre kan man ha det.

Så, jag har detta år på mig att hitta den perfekt solnedgången, och det börjar ta sig, och är är gårdagens skörd av det vackra Bohuslän kan erbjuda.

08 apr

Kanske en ny Canvastavla?

På min systersajt, http://parohlson.se håller jag bland annat på med att marknadsföra mina olika bilder. Bilderna som går att ta runt Lysekil är fantastiska, och jag har nu fått ihop ett så stort sortiment att jag kör detta lite mer kommersiellt.

Här är ett par bilder som kom från tryckeriet idag. vackra eller hur?

Vill du ha en egen, gå in på min andra hemsida, parohlson.se, och se vad jag har för motiv. Eller, kan du titta in på min egna Facebooksida, där jag regelbundet lägger upp bilder.

02 apr

Frostade glasögon

I min strävan att försöka förstå solnedgångar var det åter igen dags att bege sig ut på klipporna. Vädret hade meteorologerna lovat att det skulle bli bra, och de höll vad de lovade. Vad jag dock inte förutsett var att det blåste riktigt ordentligt ute på klipporna och det gick en ordentlig sjö, med vågor som slog in mot klipporna. Detta innebar ett större problem för mig.

När jag började ställa upp prylarna var jag ganska högt upp på klipporna och allt fungerade fint. Tig tillfället i akt och provade lite med olika slutartider, för när det går så höga vågor, så blir det alltid ganska roliga effekter. För att vara ärlig så fungerade inte 60 sekunders exponering alls denna kväll, men när jag ställde in kameran på 1-2 sekunder, då blev det ett riktigt drag i vågorna. Så där lärde jag mig ytterligare ett sätt att ta en bild på. Sen flyttade jag mig lite lägre er mot sjön och det var då problemen började.

Det första som hände var att det kom en massiv brottsjö, och sedan var lins, filter och till viss del kameran sjöblöt. Allt gick att rädda men den tid det tog att putsa bort allt saltvatten från prylarna var lite för lång. Jag borde förutsett att detta skulle kunna hända med tanke på hur blöta klipporna var där jag stod. Ytterligare en lärdom.

Det blev till att flytta sig igen, och jag hade letar rätt på en vik ca 100 meter bort. Massor av stenar och solen skulle gå ner rakt ut mot havet. Problemet var att nu hade vinden friskat i ordentligt och hur jag än gjorde så fick jag salta stänk på mina filter. Korta exponeringar fungerade bra, min jag som håller på med slutartider på över en minut hade problem, stora sådan.

Alla bilder var mer eller mindre prickiga när jag fick upp dem i datorn. Och denna prickighet förstärktes dramatiskt av att bilderna var tagna i motljus med den neråtgående solen som motiv. Visst, jag kunde tvätta bort en del i programmet, och en del av fläckarna behöll jag faktiskt, för de ser ganska vackra ut när de glänser runt solen.

28 mar

Skithimmel på Valboholmen

Jag håller ju på att försöka ta lite bilder på solnedgångar, och jag vill ha moln, mycket moln. Det här med molnen gör att du får ett ordentligt drag i himlen när du fotograferar med extrema slutartider, vilket jag gillar.

Förra gången gick det ganska bra. Molnen fanns där och solen också. Ljuset spred sig mellan molnen och det blev en riktigt snygg effekt, och det borde gå att få till igen och med ännu mer effekt. Så idag gav jag mig ut/upp på Valboholmen igen, men det blev inte som jag tänkt mig.

Himlen mulnade på allt mer, och det som jag trodde skulle vara en lek med ljus och färger, blev ett enda grått töcken. Visst, jag fick till lite fart i himlen, men inte alls vad jag tänkte mig när jag planerade eftermiddagen.

Men skit samma, man har lärt sig något, och det var väl därför man gick iväg på en eftermiddagspromenad.

26 mar

Solnedgång i Bohuslän – Ett expriment

Det har varit lite dåligt med solnedgångar i vinter. De flesta kvällar har varit helt mulna om det inte regnat för fullt. Sedan kommer de dagar då solen faktiskt tittar fram, men då är det helt molnfritt och det är inte heller bra.

Jag försöker lära mig lite mer om hur hela konceptet med att fotografera solnedgångar. Så lite lagom moln ger en mycket vackrare effekt. När solen lyser både igenom molnen och belyser dem från sidan poppar de orangea och gula färgerna ut enorm mycket. Det jag försöker få till är att hitta en formel på vilka moln som ger vilka effekter. Hur slutartider ändrar bilden och så vidare.

Målet med hela övningen, och den kommer ta i alla fall hela detta år, är att man ska snabbt kunna bedöma, bara genom att titta ut över horisonten, hur bilden kommer bli när den är klar i datorn. Jag är inte där än på långa vägar, men i veckan var jag åter igen på Valboholmen och gjorde lite experiment. En del bilder blev väl inte så väldigt lyckade, medan andra blev riktig bra. Så nästa gång ska jag se om jag kan förutse resultatet. Spännande.

Bilderna har lite olika färgskalor. Jag håller på att dra i alla reglage jag kan i mjukvaran på datorn, med lite olika resultat. Vissa bilder överdriver jag färgerna i, medan andra är jag mer återhållsam. Ytterligare andra justerar jag åt det mer klarblåa hållet på himlen, medan andra får en lite mer lila ton. Än en gång så är detta experimenterade ett försök att hitta en stil som är genomgående.

24 mar

Panoramavy från Valboholmen

Jag stod ute på Valboholmen och väntade på att solen skulle gå ner lite mer när jag kom på att det var väldigt länge sedan jag provade att göra en panoramabild. Där stod man med klippor och hav runt omkring sig och en sol som höll på att sjunka under Stora Kornö. Så varför inte…

Stativet rättades till så det stod EXAKT rakt. Sen var det bara att trycka av. I och med att jag hade kraftfulla filter monterade på linsen så är varje bild exponerad i 1,5 minuter. Och den sammansatta bilden består av 9 st 22 megapixelbilder sammanslagna till en enda. Det blev en stor fil att hantera.

Klicka upp bilden så ni får den på helskärm, eller högerklicka på den och ladda hem den till er egna dator. där kan ni i lugn och ro leta efter detaljer. Bilden är stor, bara så du vet om det. Totala upplösningen är 6000×2025 pixlar och storleken är 4,3 mb. Totalt är vyn drygt 180 grader. Bilden är inte perfekt, men det ger i alla fall en liten inblick hur vi bor härute på kusten

22 mar

Så blev man lärare också…

Fantastiskt hur livet kan vända. Helt plötsligt är man en professionell fotograf som andra har som inspirationskälla. Vem trodde det?

Igår kväll så hade jag bjudit in folk i Lysekil i allmänhet och fotoklubben i synnerhet att följa med på en fotovandring ut i mörkret. Längst ut på Stångehuvuds klippor skulle vi ta oss till och stjärnfotografering var uppdraget.

Truppen var kanske lite tunn. Fyra personer från klubben dök upp och de hade en lite blandad utrustning. Men det det fick se gjorde att de troligtvis glömde bort kameran och uppdraget. Stjärnhimlen var helt absurt vacker. Planeterna som Venus, Mars och Jupiter var lätta att både hitta och se, och vintergatan låg som ett vackert ljusband över himlavalvet.

Så att få vara en lärare i fotografering, som det ropas efter för att hjälpa till med inställningar, tekniska frågor och allt annat, var en fröjd. Underbart roligt att dela med sig av sitt stora intresse.

FoDet var ett jäkla spring på folk när Lysekils fotoklubb var ute på Stångehuvud, Lysekil för att fotografera stjärnor.

17 mar

Natten faller över Rinkenäs badplats

Natten faller över Rinkenäs badplats och stjärnorna kommer fram

15 mar

Klassiska solnedgångar, svårt att få till

Jag har sett en uppsjö av klassiska solnedgångar. Många av dem kommer från kustlandskap, där solen går ner i havet så det nästan kokar i både vattnet och himlen.

Jag har försökt att fotografera dessa vyer många gånger, för det är ju en av de mest klassiska scenerna man kan fånga på bild. Men jag vill ha lite mer i min portfolio.

Jag har två huvudkrav på bilden. Del ska naturligtvis solnedgången vara så där orange och vacker som man ser på bilder publicerade i magasin med glättat papper. Sen vill jag ha förgrunden på ett speciellt sätt. Den ska vara framträdande och hjälpa till att lyfta bilden.

Här i Lysekil har jag alla de de delar som behövs för att bil en fantastisk bild. Havet, solen som går ner i vattnet och klippor av olika slag som kan fungera som förgrund. Nu gäller det bara att få ihop allt i en bild. Än har jag inte lyckats.

Den övre bilden är tagen med ett tonat blått filter framför linsen.

15 mar

Godnatt Bohuslän

Vintern har varit lång. Inte så kall och snön har ännu inte kommit ner i någon större mängd. Men nu börjar det ljusna lite smått, och det känns bra på flera sätt.

Vintertid är den absolut sämsta tiden på året att fotografera stjärnhimlen och vintergatan. Skälet är att centrum på vintergatan sjunker under horisonten, och det enda man kan se är en svag glimt av denna fantastiska skapelse. Bästa tiden är faktiskt mitt på sommaren, men då står solen då så högt på himlen och sjunker aldrig speciellt djupt under horisonten så den dödar den allt ljus som galaxen strålar ut.

Nu däremot, så börjar det bli bättre och bättre för var dag som går. Jag var ute för att testa lite i veckan som gick, och det var riktigt kul att dra på sig pannlampan igen.

Det tog ett tag innan det blev riktigt mörkt, så jag försökte fördriva tiden genom att ta lite mörkerbilder från en brygga. Leka lite med linjer är något jag försöker jobba med, och det blev i alla fall en bra bild. Fast jag tillbringade nog 45 minuter på att egentligen vänta på att det skulle bli riktigt mörkt

Till slut så bestämde jag mig, att knalla iväg den sista biten, till Rinkenäs badplats. Fortfarande var ljuset kvar från horisonten, precis tillräckligt att det gick att se var man satte fötterna. Kameran och stativet riggades och ett par provkort togs innan man satte sig på en klipphäll för ännu mer väntan på mörkret.

Till slut så blev det mörkt, och stjärnorna började tändas en efter en. Vinklar testades lite till och mer kort togs. Men det jag var mest imponerad över var att en ö just utanför badplatsen mer eller mindre badade i ljus. När man står där bland klipporna med ett enormt mörkerseende, så var denna lilla ö fullt upplyst. Konstigt tyckte jag för jag såg inga egentliga ljuskällor som skulle kunna ordna det.

När jag väl var klar met själva plåtande, och hade packat ihop och börjat gå hem såg jag källan till ljusfenomenet. Ett par strålkastare, typ de som sitter på fotbollsplaner lyste upp ett industriområde. Men dessa strålkastare var drygt en kilometer bort. Så de var av den kraftigare typen, var klar över det.

Och efter lite mekande i datorn kom det fram en bild i alla fall. Jag är riktigt nöjd. Nästa gång får det bli en promenad med lokala fotoklubben. Dem har jag lovat en snabbkurs på hur man fotograferar stjärnor, och ett par månader framöver kommer det bli perfekta förhållanden.

21 feb

Släggö

Ett ställe jag faktiskt inte varit på mycket är Släggö i Lysekil.

Ön, som är förbundet med havsbadet med lite bryggor fungerar som bas för kallbadhuset i stan där damer och herrar håller på med sina nakenbad, sommar eller vinter spelar ingen roll.

Jag har gått upp på klipporna tidigare men det var många år sedan, så jag tänkte att jag kunde ta med mig kameran dit och se om det finns något som skulle kunna passa att plåta. Och viss fann det en hel del att se på.

Nu ska jag erkänna att jag försökte mer att fokusera på att få kompositionen att fungera. Framförallt var det linjer i terrängen som jag letade efter. För det är så att jag behärskar tekniken ganska bra. Kameran och alla dess inställningar kan jag ändra och få det resultat jag vill. Men ögat är inte riktigt lika tränat.

Så jag tänkte att ge mig ut en gång i veckan resten av året. Målet med detta är att träna upp mig själv att se motiv enklare. För nu är det kanske inte en lyckträff när jag får till en bild, men i alla fall så är jag mer osäker än säker på slutresultatet.

Så de två bilder jag fick till ska då ses mer som ett övningsmaterial mer än något annat.

03 feb

En dag i rampljuset

Det där med att vara populär är en kortvarig njutning.

Igår morse lade jag ute en bild på min profil på en bildsida som heter 500px.com. Det är en sajt so enbart fokuserar på bilder och dessa kan vara kategoriserade i en hel del områden. Själv väljer jag normalt Landskapskategorin för det är väl det jag tar mest bilder på. Att få en bild där att bli populär är inte lätt, men med bilden ovan lyckades jag. Den blev mer eller mindre viral.

500px fungerar så att man laddar upp bilderna. Ju fler folk som tittar på denna bild och klickar gilla eller favorit desto högre poäng får den. För att nå statusen ”på väg uppåt” krävs en poäng på minst 70, och populärstatus når man vid 80 poäng. Jag har fått en hel del bilder att klättra upp emot 90 strecken genom årens lopp, men sedan har visningarna dött ut och bilden har fallit tillbaka i rankningen. Men det är inte alltid så lätt att förstå varför en bild blir populär eller inte.

Jag har lagt upp riktigt bra bilder, och de har knappt rört sig uppåt på rankningen. De bilder som fått mycket uppskattning på t.ex Facebook, har inte fungerat på 500px och tvärtom. Det kan bero på att jag mestadels publicerar lokala bilder från Lysekil, och de kanske inte tilltalar den stora massan.

Men igår kväll hände något. Bilden jag visar ovan hade ganska snabbt blivit populär och hamnade på drygt 90 i puls, och när jag kom hem var den den bästa bilden jag haft på sidan. Den klättrade med 0,1 i betyg hela tiden, och klockan 21,00 igår kväll exploderade det. Mängder med folk klickade på bilden och gillade den. Och betyget steg sakta men säkert. Till slut så hamnade den på första sidan i kategorin landskap, där alla ser den direkt och kom upp i ett betyg på 98,8 i puls.

Skärmdump från sidan 1 på 500px.com, kategori Landskap. 40.e mest populära bilden.

Att hamna på första sidan på 500px.com är en våt dröm. Jag hade kunnat göra väldigt mycket för att komma dit och har väl aldrig trott att det någonsin skulle hända. Men ibland så är turen eller vad man nu ska kalla det i min favör och allt går som på en räls.

Inte nog med det. Bilden, totalt sett i alla kategorier, var väldigt populär. Gick man igenom och tittade på alla kategorier så hamnade den på sidan 2. Men säg den lycka som varar. Efter att sakta men säkert klättrat uppåt så tog like-jägaren tag i mig. Ett steg till, en extra decimal på betyget, kom igen, lite till. 98,8 var det jag nådde och på en sekund så föll den tillbaka och det rejält. 87 i flöde och tillbaka på sidan 100. Så jag fick min dag i rampljuset.

Lite surt att det var så kort tid på toppen, men att denna bild blev så omtyckt gav mig en liten fördel till nästa gång. Många medlemmar på 500px klickade för att följa mig, så nu har jag skaffat mig en grupp med följare som kommer se vad jag lägger ut i framtiden. Och fortfarande har jag en bild som stadigt går uppåt med 94 i puls so fortfarande är riktigt bra.