01 feb

Långa moln på kusten

Det har blivit en hel del promenader ut på Stångehuvud de sista åren. Det är en plats som ger mig ett lugn i kroppen och vädret är alltid perfekt oavsett vilken årstid.

För ett par veckor sedan var stormen Egon på besök, och de krafter som släpptes loss mot klipporna var imponerande. Sen har jag stått några nätter där, längst ute på klipporna och blickat uppåt mot en stjärnklar himmel, och vi har naturligtvis det de flesta förknippar med Lysekils spets, nämligen sommar och sol.

Så Stångehuvud har många skepnader, och man är lyckligt lottad att få ta del av dem alla.

Hästeviks klippor i Lysekil Stångehuvuds klippor med fyrhuset Stångehuvuds klippor med fyrhuset Stångehuvuds klippor med fyrhuset

28 Dec

Trängsel i Paradiset

Denna höst har varit ganska eländig. Inte nog med att man fart omkring som en dåre i jobbet, så har det varit ett mer eller mindre jämngrått väder i flera månader. De få gånger som det varit fint så har jag antingen suttit på ett flyg någon stans eller instängd i ett mötesrum. Och när jag väl kommit hem och fått lite ledigt så har vädret knappast bjudit på en lust att gå ut och plåta något. Men på juldagen föll att på sin plats. 5 grader kallt, en strålande sol, och man var ledig.

Jag och frugan tog oss ut på Stångehuvud, vårt underbara naturreservat. Och det var helt klart andra som också upplevt hösten i gråskala, för hjälp vad folk det var ute och vandrade på klipporna. Men det var kanske inte så konstigt. Nästan helt vindstilla och snöfritt. Helt perfekt att bara njuta av naturen när den är som bäst.

Kameran fungerade som den skulle och man fick till och med några pratstunder med andra som också var ute och försökte föreviga denna vackra dag.

Stångehuvud

Stångehuvud

Stångehuvud

Stångehuvud

04 sep

En galax är till salu

För första gången har jag fått lite frågor från folk som vill köpa bilder jag tagit, och det är framförallt en bild på vintergatan som lockat intresset.  Så här är den färdiga versionen på vintergatan över Stångehuvud. Till salu i valfri storlek och på valfritt material.

Det kommer en färdig tavla, som är såld, om någon vecka hem till mig. Storleken är 40×60 cm och den är tryckt på akryl. Får väl lägga upp den som lite reklam senare.

Ben slutgiltiga versionen av Vintergatan över Stångehuvud i Lysekil

29 aug

Sent på natten

Här är den sista bilden jag tog ute på Stångehuvud innan det var dags att packa ihop ryggsäcken och gå hemåt och uppsöka sängen. Det var lite mörkare och tunna moln började dra in norrifrån.

Ljuset på vänstra sidan kommer från Grundsund på Skaftö och de skarpa ljusen vid horisonten är några fartyg som går med belysning.  Just ljusen från fartygen tänkte jag först klona bort i mjukvaran, men jag tycker att de tillför något till bilden.

Vintergatan över Stångehuvud

 

05 aug

Meditation för själen

Idag var vädret så där lite lagom. Drygt 20 grader, lite vind, och växlande molnighet. Det var alltså ett perfekt väder för att ta en liten tripp med bilen, och just denna dag så stannade den mellan Skalhamn och Norra Grundsund, strax norr om Lysekil.

Ramsvik

Där har man varit förut, men då nästan alltid antingen för att bada eller så har man åkt förbi med bil tillsammans med vänner och visat dem hur underbart det är här, längs ut på kustbandet. Men idag, då blev det att klättra i klippor och vandra en bit med ryggsäck för att komma åt de där speciella ställena som man bara drömmer om att få se. Mycket riktigt så fanns de där. De där platserna där man riktigt ser kompositionen av en bild. Och upp med stativ och kamera och försöka föreviga denna vy.

Redaktören i Ramsvik

I och med att jag gärna sätter på filter på kameran för att försöka få långa slutartider, så blev det en del väntan. Från att jag tryckte ner knappen tog det 2-3 minuter av bara väntan. Normalt så blir jag skogstokig av att vänta, men denna kväll var annorlunda. Man gled ner på de fortfarande solvarma klipporna, och bara njöt. Ömsom blundade man, och emellanåt så kisade man mot solen för att plötsligt vakna till av att kameran kickade till.

Ramsvik

 

01 aug

Sommaren är kort!

Hela denna sommar har varit underbar. Själv blir jag helt hysterisk om jag inte får sol och bad på semestern. Allt är liksom förstört och frugan hemma vet om detta och bävar varje gång hon tittar på meteorologernas prognos. Men som sagt, denna sommar har hon trygg, och jag har mer eller mindre varje dag gått ner till min brygga och tagit mig ett dopp.

Nära bryggan ligger en liten ö som i folkmun heter Valboholmen. För ett par dagar sedan så var jag ute där med jobbarkompisen och hans höggravida fru. Deras två små knattingar på 4 och 6 år var också med och det är lite klättring i de bohuslänska klipporta innan man kommer fram till stället med extremt mjuka klippor som mer ser ut som smält mjukglass är sten.

När vi väl drog iväg dit så var det lite moln på himlen, men i min numera positiva anda så tänkte jag att dessa blåser snart bort och ersätts med strålande sol. Tyvärr hade jag fel. Barnen sprang omkring en bra stund och letade snäckskal och drivved bland stenar och klippor. Jag plockade upp kameran, och den höggravida damen frös i vinden. Så det blev att gå tillbaka till läsidan på ön för att bada, och det gick ju bra det med.

Så, fast man haft en underbar sommar, så kommer det en höst med moln, regn och rusk.

Västra delen av Valboholmen, Lysekil

Västra delen av Valboholmen, Lysekil. Mot Sydväst, ISO 100, f/22, 60 sek, 16mm

Västra delen av Valboholmen, Lysekil

Västra delen av Valboholmen, Lysekil. Mot norr, ISO 100, f/22, 60 sek, 16mm

Västra delen av Valboholmen, Lysekil.

ISO 100, f/22, 60 sek, 16mm

 

04 jul

Misslyckad fotografering

Igår kväll var jag och dottern ute och försökte plåta lite på Valboholmen.  Vi båda var där och rekade i vintras (titta tillbaka på det inlägget här), tillsammans med termos och bullar, så igår var förhållandena så bra så det var värt att återbesöka stranden.  Det hade kommit in ett lågtryck över västkusten på morgonen som dragit vidare. Detta förde med sig ordentligt vind, och soligare väder så nu skulle det bli plåtning av vågor med långa slutartider.

Tyvärr försvann molnen som är så viktiga för bilden mer och mer ju längre kvällen gick och när vi kom ner till stranden efter lite klättring var det bara lite tunna slöjmoln kvar på himlen, men vi försöker ändå och utrustningen plockas fram och fotograferingen börjar.

Redaktören, Pär Ohlson har riggat sin utrustning på Valboholmens strand

Redaktören, Pär Ohlson har riggat sin utrustning på Valboholmens strand

Nu upptäcks två problem med att besöka holmen denna kväll.

  •  Det blåser som sjutton. Prognosen som man tittar på visar att det ska vara vindar på 10-15 meter per sekund, och jag kan konstatera att vinden utan problem når det högre värdet. Detta innebär att det är ordentligt med vågor, och vinden piskar upp ett dis av vattenpartiklar högt upp i luften, så allt blir väldigt disigt.
  • I och med vinden och vågorna, så stänker det vatten överallt. Jag vill rigga kameran lågt, och utsätter därmed filtret på linsen för denna dusch av vatten, så efter en exponering ser glaset frostat ut.

Så, att ta motljusbilder mer eller mindre direkt mot solen sket sig riktigt. Diset och saltvattnet som stänkte och en lins som var mer eller mindre ogenomskinlig gjorde att bilderna blev skikt rent ut sagt. Hade det varit lite moln som solen kunde gömma sig bakom ibland kanske hade underlättat, men det är tveksamt.  Jag fick till någon bild som togs i lä och bort från solen som blev hyfsad, men det där med kraftig vind får jag nog kolla upp lite mer innan jag försöker mig på det igen.

Hur som helst, det var en riktigt trevlig kväll. Underbart väder trots vinden, och men lärde sig en hel del. Nästa gång tar man med sig denna nya kunskap och hittar ett annat ställe med bättre moln, lika höga vågor men med mindre vind, då ska det bli perfekt.

Vattnet från havet skitar ner linsen ordentligtSå här ser det ut efter att linsen varit riktad mot vinden i 30 sekunder.

Lång slutartid. Valboholmen med Badhusberget i bakgrunden
Den enda hyfsade bild jag fick till. Valboholmen med Badhusberget, Lysekil i bakgrunden

01 jul

Badplatsen är officiellt öppen

I vintras tog jag mig en lite promenad till Rinkenäs badplats. Det hade snöat några garan och mer snö var på väg. Jag tog då lite bilder, och vill man kan man titta på det gamla inlägget här. I januari, så var badplatsen riktigt ordentligt stängd, så varför inte ta en tur dit igen sådär 6 månader senare och se hur det ser ut nu.

Den lilla vikens krabbor väntar på barn med klädnypa, snöre och musslor

Med kamera, stativ och filter tog jag mig till Rinkenäs badplats, och nu var den öppen igen. En del folk var det där också. Ungdomsgänget hoppade från tornet. Killarna ville nog imponera på tjejerna för de hoppade längre, högre och oftare, precis som det alltid har varit.

På ett par ställen stod lite folk med spö i näven, och plötsligt började vattnet koka. Makrillen skrämde upp småfisken, och det blev en himla fart på spöna, och nyfångad makrill landades på de varma klipporna. När man satt där, på den röda graniten som värmts upp under dagen, då mådde man riktigt bra. För kontrasten mellan denna kväll och den promenaden jag gjorde för 6 månader sedan kunde inte vara större.

Så välkommen till Bohuslän du också, där klipporna är varma, havet är blått och solen värmer gott.

Solen värmer Rinkenäs badplats

Mjuka berghällar varma av dagens sol

26 jun

Det går bra nu

Det går riktigt bra nu gällande mina bilder.

Jag var ute för ett par kvällar sedan och väntade på en sol som skulle gå ner i havet. Väntan och väntan förresten, jag hade fullt upp med att flytta stativet och kameran för att försöka få en komposition att fungera, och sällan har jag lagt ner sådan tid på att försöka få allt så rätt som det bara går att få.

Jag kanske har ett litet öga för just komposition, men denna gång tycker jag att jag satte den perfekt. Och det börjar märkas på de sociala medier jag lagt upp de tre bilderna som blev slutresultatet.

På Facebook har bilderna snart gillats 1000 gånger i olika grupper och på 500px sajt gick samtliga direkt upp till ”Popular” med en riktigt bra puls runt närmare 90.

Så det är bara ut igen och, kanske inte överträffa, men i alla fall hålla samma kvalité på bilderna. Det är i alla fall riktigt kul att känna att man utvecklas åt rätt håll och att andra uppskattar bilderna och faktiskt är det så att det tar mycket tid, men övning ger resultat.

Min bild har nått statusen Popular på 500px Min bild har nått statusen Popular på 500px Min bild har nått statusen Popular på 500px

24 jun

En underbar kväll

Jag har pratat med kollegorna i Stockholm, och de har inte varit nådiga när de pratade om vädret under midsommarhelgen. Kallt, blött och funderingar om man ska ta fram talgbollar till småfåglarna. Riktigt eländigt faktiskt.

Här på den andra sidan så har det inte varit så tokigt. Hyfsat väder, ganska varm och i stora stycken en ganska normal midsommar. Och det fortsätter även denna vecka, för igår kväll tog jag mig en liten tripp ner till Ålevik i Lysekil för att testa lite med kameran.

Det var blåsigt, men inte värre än en vindjacka kunde klara av de. Och värmen fanns för ett par shorts klarade av temperaturen, fast det inte var en sommarkväll med 25 grader i luften.

Moln-i-farten
Canon 5D mkIII,  Canon EF 16-35/2,8 L II USM vid16 mm, f/14, 90 sekunder, ISO 100

Långa slutartider var målet, och till det har jag mitt Lee Big Stopper filter. För er som är totalt ointresserade av teknik kan man sammanfatta att man sätter mer eller mindre ett kolsvart svetsglas framför linsen och minskar ljuset som kommer in i kameran. Så med hjälp av ett kraftigt stativ en fjärrutlösare och massor av tålamod satte man igång att fotografera

Vinden var ganska kraftig, så molnen flyttade på sig en hel del under varje tagning, och det var denna rörelse jag ville få fram i bilderna , men tyvärr var molnen lite för få, och ju längre kvällen gick desto mindre blev molnigheten.  Men vem kan gnälla på den vyn som presenterades när solen gick ner.

Det blir till att leta efter lite mer moln en annan kväll och se vad man kan få till då.

Solnedgång över Ålevik, Lysekil
Canon 5D mkIII,  Canon EF 16-35/2,8 L II USM vid17 mm, f/22, 71 sekunder, ISO 100

Solnedgång över Ålevik, Lysekil
Canon 5D mkIII,  Canon EF 16-35/2,8 L II USM vid16 mm, f/22, 121 sekunder, ISO 100

08 apr

Än är inte våren här

Ibland käns det lite konstigt att resa runt om i vårt avlånga land. Det är som att pendla mellan Medelhavets värme och kylan i Sverige efter en charterresa. Men man kan uppleva samma sak genom att bara resa inom landet.

Hemmavid på västkusten börjar träden skifta i grönt. Krokus och Tussilago har mer eller mindre gjort sitt och påskliljorna blommar för fullt. Vit och blåsippor blommar och på alla sociala medier fylls flödena av vårtecken.

Men här uppe i Kiruna är det långt kvar innan våren kommer. Visserligen har det tinat en hel del, men fortfarande är snön halvmeterdjup. Det är en märklig känsla att gå ner i en gruva på morgonen och vara helt avstängd från omvärlden och sedan komma upp igen och vara beredd på att man möts av den vanliga våren, men istället får pulsa i snö.

Nu är det väl inga större problem med detta. Det var bara att plocka fram vinterkläderna igen, snöra på sig kängor och packa ner vantar. Se gick det fint.

Men det är vackert, det kan alla hålla med om.

Kirunafjällen

Kirunafjallen

Kirunafjällen

 

 

 

19 mar

Inspiration

Stunning Smeared Sky Photography by Matt Molloy
Stunning Smeared Sky Photography.  Image by Matt Molloy at 500px.com

Som de flesta av oss som har en kamera så blir man inspirerad av många personer på nätet. Det finns vanliga amatörer som skriver i sina bloggar och deras bilder är normalt av lite varierande kvalité liksom mina är. Man försöker och ibland får man till det riktigt bra, för att senare kanske efter ett år upptäcka att man utvecklats en del och den där bilden som man tyckte var så bra helt plötsligt ser alldaglig ut.

En av de mer extrema sidorna som jag följer är en sajt som heter 500px. Där får man se helt otroliga bilder och jag kan nog påstå att jag hittills inte sett en enda som jag själv inte skulle vilja ta.  Till skillnad från den svenska Fotosidan, där bilderna är av blandad kvalité så är 500px enormt snygg.

Här om dagen satt man lite och slösurfade och hittade en liten video. Dramatiska himlar fick mig uppmärksam. Och det hela förklarades med en video.  Och här på kusten har vi gott om himmel och förgrunden i form av klippor och hav borde kunna passa denna typ av redigering.

Så, det blir till att försöka sig på detta någon dag framöver. Ser redan några problem med att ta själva bilderna, men det ska man väl kunna klura ut hur man ska lösa.

13 mar

En vy från förr

Detta inlägg betyder nog inget för någon, mer än mig själv.  Bilderna är inget vidare och motivet över en sjö när det börjar våras ser lite tråkig ut. Men detta betyder mycket för mig. Sjön ni ser är Fryken och ligger i Värmland. Bland dessa runda berg växte man till stor del upp i. Små vattendrag, mindre sjöar, en hembyggd träeka, ett spö och lite abborre sen kryddar man det med lite kor, det är min bardoms minne.

Nu bor man på kusten, inte ett träd överlever här (nästan i alla fall) och det jag kommer ihåg från min uppväxt är stora skogar med hjortron på sommaren och skidspår på vintern.

Varje gång jag kommer upp till dessa trakter mjuknar hjärtat en hel del, och varför inte, precis som kusten är det bedårande vackert i Värmland

Fryken

Fryken

10 mar

Lysekils mest fotograferade hus

Lysekils mest fotograferade byggnad måste ändå vara det lilla fyrhuset längst ute på Stångehuvud. Denna kväll drev lite moln in från havet och skymde stjärnorna lite, men jag tycket denna bild är ganska bra ändå.

Fyrhuset i mörker - Stångehuvud Lysekil
Canon 5D mk3 med 1635/2,8L USM II. 16mm, ISO 6400, F: 4, 25 sek

09 mar

Skitiga fönster i motljus

Det är inte alldeles lätt att försöka fotografera. Denna söndag så var vädret bra, så det blev en tur ner till Långeviks badplats. Konstigt nog har jag faktiskt aldrig varit där tidigare fast det ligger fantastiskt vackert och har riktigt fina stränder med både sand och berg. Jag har väl valt annat genom årens lopp som passat alldeles utmärkt, men jag tror nog att det är backen uppför när man ska gå hem som skrämt mest. För den är lång och brant.

Jag har skaffat mig ett filter som man sätter framför kameralinsen. En Lee Big stopper heter det och det kan närmast liknas vid ett par svetsglasögon i färgen. Det går inte att se något alls igenom det i normalt ljus. Men lite ljus kommer det igenom och detta filter är gjort för att dämpa inkommande ljus och tillåta långa slutartider.

Sagt och gjort så monterades stativet på stenarna och jag var lite orolig att allt skulle bli riktigt blött. Vågorna dundrade in men allt gick bra. Kort togs och jag justerade slutartiden mellan 30 sekunder upp till två minuter och när jag kom hem och plockade upp bilderna i datorn så blev jag varse om två saker.

Kameran riggad och klar

1) Filtret måste torkas av noggrant.
Jag hade lite damm på det svarta filtret men det störde inte så mycket. Men problemen uppkom då små vattendroppar stänkte upp från vattnet och vågorna. Och riktade man kameran mot solen syntes dessa extremt mycket. Även om man inte tog bilden i motljus så syntes en del, men dessa fläckar gick att tvätta bort i datorn. Nu kan det vara så att filtret var lite skitigt redan innan jag satte dit det, men även att jag hade 2 minuters slutartid och vinden låg på ordentligt kan ha gjort att jag fick massor av prickar.

2) Sol och moln är väldigt viktigt att ha koll på.
Denna söndag var solen uppe och sken och allt var riktigt bra. Tyvärr var himlen delvis täckt med tunna slöjmoln och allt såg nästan ut som det badade i en tunn dimma. Denna dimma blev en riktigt fin diffusor och gjorde att allt jag tog på riktigt badade i vitt ljus.

Så nästa gång så blir det att ta med sig putsduk och ha koll på hur himlen är. Lite klarare luft och lite tjockare, spridda moln eftersökes.

Långevik badplats, Lysekil
Canon 5D mk3 med ett 16-35/2,8L USM II. 16mm F:22, 120 sek, ISO 100.

26 feb

Nu har man snöat in fullständigt – Vintergatan

Igår blev det ytterligare en tur till Stångehuvud och ett försök att plåta vintergatan. Efter mitt första försök hittade jag en del problem med inställningar och liknande som man denna kväll skulle försöka justera. Bland de mest tydliga var: Högre ISO inställningar och bättre skärpa.

Så först blev skärpan åtgärdad. När vi, och jag säger vi, för jag hade Patrik Eld med mig, väl kom dit så var det inte helt mörkt. Skärpan och avståndet kunde ställas in ganska lätt med autofokusen, och sen låstes den för att inte ändras på hela kvällen.  Likaså ISO inställningarna ändrades och varierades under kvällens lopp.

Ett problem som uppstod var att det började driva in moln västerifrån. Detta gjorde att de bilder som togs senare blev ganska ordentligt ljusa på grund av de omgivande ljuset som speglades i molnen. Men på det stora hela blev det en lyckad utflykt

Under vecka kommer det några fler bilder alltefter de spottas ut ur datorns redigeringsprogram

Vintergatan vid Stångehuvud16 mm, 25 sek, F:2.8, ISO 3200

 

24 feb

Vattenfallet med solglasögon

En av mina favoritplatser är det lilla vattenfallet i Hallinden. Det är inte spektakulärt, men när det har regnat ordentligt så kommer vattnet ner från klipporna med ordentlig kraft.

Själva fallet tycker jag är svårt att få till på bild så det blir spännande. Det är för mycket skog i vägen, och även mycket resultat av mänsklig aktiviteter som t.ex en väg som är byggd precis bredvid fallet.

Det som gör hela platsen så speciell är den bäck som flyter från fallet. Den ringlar sig genom en väldigt gammal skog. Stenar och stockar är täckta med tjock mossa och allt är väldigt mörkt och fuktigt. Hela intrycket är att det är en lite trolsk stämning i området.

Jag har varit där förut och plåtat. I november 2010 skrev jag om Sjumilaskogen, fast den är ganska liten. Ett återbesök på samma plats kom i januari 2011 men då var allt frusit till ett enda kompakt isblock.

Sista gången var faktiskt så länge sedan som april 2011, och då med barnens kusin som skaffat sig en egen kamera.

Alla gånger har dock målet varit att försöka ta bilder med lång slutartid. Det har fungerat genom att dra ner bländaren till max och välja en dag med mulet väder. I och med att platsen är inbäddad i riktigt mörk skog så har man lyckats få slutartider på upp till 20-25 sekunder vilket räckt till att få vattnet att bli sådär mjukt och fint.

Nu har jag skaffat mig ett filtersystem från Lee. Ett filter i serien heter Big Stopper, och fungerar lite som att sätta solglasögon på kameralinsen. Och i helgen, fast det var rätt ljust ute så blev slutartiden nästan 4 minuter med detta filter monterat på kameran.

Vattenfallet i Hallinden. LEE Big Stopper

Trollskogen vid Hallinden
Ovan foto: Hanna Ohlson

Vattenfallet i Hallinden. LEE Big Stopper

19 feb

Vintergatan

Vad mer kan man säga? Mina två döttrar står vid fyrhuset på Stångehuvud och blickar uppåt mot den mäktiga stjärnhimlen.

Vintergatan sett från StångehuvudVintergatan, Stångehuvud, Lysekil,

19 feb

Vintergatan – bluff eller äkta vara?

För några dagar sedan var jag ute på en underbar utflykt. Tillsammans med mina båda döttrar så åkte vi iväg till Stångehuvud för att plåta stjärnor. Ryggsäckarna var packade och varm choklad i termos tillsammans med bullar skulle göra utflykten till ett rent nöje, vilket det även blev.

Jag hade sett en hel del bilder på nätet bland annat från Patric Bergkvist från Lysekil, som visar vintergatan på himlen och jag tycker att dessa bilder är fantastiska, så varför inte försöka ta en bild själv och denna kväll var idealisk.

Efter månader med regn, rusk och snö så öppnade sig äntligen himlen, helt enligt vad väderleksprognoserna utlovade, och när kvällen kom och mörkret lade sig, så fanns det inte ett moln på himlen. Självklart hade jag pluggat lite på vad som skulle kunna ses på himlen. För fråga var, vart ska man försöka ta kortet? Till min hjälp hade jag två fantastiska programvaror.

1) Stellarium. En mjukvara där man anger sin plats, och ger dig möjlighet att se vad som finns på natthimlen i olika väderstreck. Det jag gjorde var att ange platsen, i detta fall Stångehuvud utanför Lysekil, och tittade efter vart vintergatan skulle visa sig. Och denna plats var perfekt för det. Från klockan 19.00 och framöver skulle den visa sig, och Stångehuvud som är en udde, har bara hav runt om, så ljusföroreningar var så små som de kunde bli.

2) TPE eller ”The Photographers Ephemeris” är en mjukvara där man tar reda på, hur solen och månen rör sig på himlen vid en bestämd plats. Välj en plats, och sen får du en grafisk illustration med karta och allt exakt hur solen går ner tills det blir helt mörkt.

Dessa båda program visade sig oumbärliga för att välja plats och förutse vad som skulle ske och de gjorde det perfekt. Det blir helt klart att dessa kommer att användas igen när jag senare i vår går ut för att plåta extrema solnedgångar, för all planering vart man kan ställa sig för att solen ska vara på exakt rätt ställe minskar möjligheten på att vara på fel plats vid fel tid på dygnet.

Jag har nu lagt upp bilden på lite olika sociala medier och många gillar den. Men jag har fått lite frågor på om bilden är riktig. Kanske, tror en del, att jag bara ”terjat” dit stjärnorna och det mesta är bluff.

Här kommer min process från kamera till färdigt resultat.

Bilden som jag nu kommer visa är tagen med följande kamerainställningar:

  • Kamerahus: Canon 5D mk III
  • Bländare: 4.0
  • Slutartid: 30 sekunder
  • ISO: 2000
  • Brnnvidd: 16mm ( använder ett Canon EF 16-35/2,8 L II USM objektiv)
  • Vitbalans: Dagsljus

Här är en skärmdump från Lightroom 5 efter jag importerat bilderna från minneskortet. Den upplysta bilden är helt obearbetad och inget är gjort. Som man ser så är bilden ganska gul i tonen och den nedre delen är upplyst av skräpljus, i detta fall från Kungshamn.

Jag tittade även närmare på bilden och i hög förstoring så ser jag en viss oskärpa på stjärnorna. Detta har orsakats av den långa slutartiden, som gör att stjärnorna flyttar sig på grund av jordens rotation. Detta blir till att fixa en annan gång på plats, men då med minskade slutartider och försöka 20-25 sekunder exponering istället och se om det blir bättreSamlingen av bilder direkt från kameran

Nedan så ser ni en förstoring av denna bild, fortfarande exakt som den såg ut när den kom ut från kameran. Vintergatan innan redigering resultatet efter redigering. Vintergatan på Stångehuvud Nu börjar det roliga. Genom att dra i alla reglage som finns i Lightroom, så ändras ljus och färg i bilden. Bruset i bilden reduceras och hela bilden rätas ut och läggs så gott det går i vågrätt läge. När detta är klart så importeras bilden in i ett annat program där jag börjar jobba med att få bilden bättre.

Jag klonar bort lite ljuspunkter som finns där berget på vänster sida möter himlen. Det är fyrar som lyser i havet och dessa tillförde inget i bilden. Med hjälp av olika verktyg så ökades ljuset i själva vinter gatan upp och justerades i färg. Den övriga delarna av bilden blev antingen ljusare eller tonades ner.

Den ena dotterns huvud var väldigt överexponerat, då en ficklampa lyckades bli riktad just där.  Detta tonades ner och klonades bort. Vidare så gjorde jag en markering för att frilägga himlen från det övriga som finns med på bilden. Efter att lagt till en lagermask, justerat ljus och färg på enbart vintergatan fick jag fram den lite mer. Det handlar alltså om att tona ner delar av bilden och pumpa upp enbart vintergatan.

Så slutresultatet efter en stunds redigering, blev som bilden är nedanför, betydligt bättre! Ja, det är en del redigering, men bilden är så äkta som den kan bli. Små delar har trollats bort, men inget har lagts till i bilden. Slutliga resultatet efter redigering. Vintergatan på Stångehuvud

Så det går att fotografera stjärnor och vintergatan från Lysekil. Kanske någon i stan som vill testa detta med mig och se om man kan dela kunskaper mellan varandra. Jag är öppen för förslag, det är bara att kontakta mig, kanske genom att kommentera inlägget.

30 jan

Släggö

Släggö

Släggö sett från kallbadhuset i Lysekil

18 jan

Ibland är man dum i huvudet!

Som sagt, ibland tänker man inte efter i sin strävan att göra något nytt. Och denna dag var verkligen en sådan.

Vinter på Stångehuvud, Lysekil

Dagen och framförallt natten innan så hade snön kommit i enorma mängder. Totalt hade vi runt 40 cm snö som lagt sig över hela Lysekil. Själv gillar jag väl snön som de flesta vuxna gör, tråkigt att skotta, men det är ju vinter. Idén jag fick i mitt huvud var att åka ut till Stångehuvud på lunchen och försöka ta lite bilder när hela naturreservatet badar i orörd snö. Normalt är det alltid massor av folk som springer omkring där, så snön blir alltid nedtrampad, och jag vill ha den där orörda känslan i de bilder jag tänkte ta.

Sagt och gjort, iväg bar det. Vandringen gick ner mot Munkevik och jag följde en lite stig som några personer hade trampat upp. Inga problem alls. När jag väl kom ner till sjön så var vyn exakt som jag ville ha, inga spår i snön, vacker och vitt. Perfekt. Korten togs och jag var nöjd. Men kanske, dök det upp i mitt huvud, att fortsätt promenaden upp till fyrhuset längst ute på klipporna. Det var där som jag borde fattat att det inte var den mest briljanta idén jag fått den sista tiden.

Det gick ett spår mot fyrhuset. En ensam vandrare hade varit före mig och han kunde sina stigar, det var helt klar. Men att följa dessa fotsteg in snön som bitvis blåst ihop i drivor var inte enkelt. På andra ställen var det betydligt mindre snö, men hela området är enbart röda släta klippor, och dessa blev bitvis inte helt enkla att klättra i för den is som ligger under snön gjorde allt otroligt halt. Så ibland halkade man ner från en klippa mer i en driva av meterhög nysnö. Ibland var man rädd att man skulle ramla ner i en ravin och så fortsatte hela vandringen. Behöver jag en nämna hur mycket snö jag hade i skorna och vilket skick strumpor och byxor var i? Troligtvis inte.

Men bilder blev det, och snön var orörd och skor, strumpor och byxor gick att torka.

14 jan

Ingen vidare lunchpromenad

Normalt brukar jag ta och gå ute en sväng på lunchen. Det är för mig ett bra sätt att få lite energi efter en förmiddag på kontoret. eftermiddagen går mycket lättare efter att fått sett ljuset och fått lite frisk luft. Idag däremot så var jag tveksam till att gå ut. Jag börjar komma upp i den åldern när man börjar bli lite harig beträffande halka och snö. För snön har kommit!

Rinkenäs, Lysekil efter snön kommit

Men varför bryta en god vana? Kameran, som alltid är med packades in i en påse för att sedan tas med på en 10 minuters promenad ut till Rinkenäs. Normalt när man är på denna plats så brukar solen skina och vattnet vara över 20 grader, men idag var läget lite annorlunda.

Det blev att tänka lite i andra banor och fokusera på molnen, de snötäckta klipporna och det isande havet, och det var inte svårt, för överallt man såg hade vinden piskat snön mot de röda granitklipporna. Molnen låg extremt tjocka borta över horisonten och det mesta av vyerna var mer så att man ville in i stugvärmen med en kopp choklad.

Här kommer några bilder från promenaden.

13 jan

Bergsgeten

Som jag lovade så kommer det ett litet inlägg från helgen övningar tillsammans med yngsta dottern och vår tur ner till Valbodalen och Valboholmen.

Skuggfotografen på Valboholmen i Lysekil

Så denna söndag blev det till att utforska hela ön. Visst, man hade varit där för många år sedan, och visste att det var vackert men just denna gång tänkte jag rekognosera för att ta en speciell bild.

Det jag har som målsättning är att ta en bild på havet, klipporna och solen med extremt lång slutartid. Detta kommer då ge vattnet en väldigt utsuddad effekt. För att lyckas med det så måste jag dock ha sk. ND filter monterade på kameran och dessa ska enligt plan införskaffas under våren.

Men viktigast är själva motivet. Jag vill ta detta kort med kameran lågt ner, nästan i markplan. Vattnet och klipporna ska se ut på ett visst sätt, allt noga uttänkt. Och denna gång var uppgiften att hitta just denna plats. Naturligtvis är jag fullt medveten att det inte skulle lyckas denna första vandring utan det kommer krävas en hel del försök till. Men ett ställe hittade jag, och med lite mer tester på kameravinklar, höjder och allmänt experimenterade, kanske kan en av platserna faktiskt bli som jag tänker mig bilden inne i mitt huvud, en varm sommarkväll.

05 jan

HDR med Canon 5D mk3

Idag blev det en kort tur till mina vänner vid andra dammen. Kameran togs med efter jag igår kväll pluggat lite om dess funktioner och upptäckte HDR möjligheten.

HDR, eller High Dynamic Range, är en bildstil jag faktiskt inte gillar speciellt mycket. Bilderna blir enligt mig själv extremt färggranna och liknar mer en överdriven pastellmålning. Men det kan vara bra att testa och se vad det ger för resultat direkt ur kameran.

Faktum är att jag blev ganska överraskad över vad resultatet blev. Nu var det bara några provfoton jag tog, men intensiteten i bilderna och färgerna blev riktigt fina jämfört med de jag tog med normala inställningar. Jag försökte sedan få de vanliga bilderna att ”poppa” upp på samma sätt som de kameran gjorde om till HDR men det blev inget vidare.

Här kommer några bilder, och jag misstänker att det är lätt att se vilka som är HDR

Trötemyren i Lysekil (normal bild)

Rotemyren i Lysekil (HDR bild)

Rotemyren i Lysekil (HDR bild)

Rotemyren i Lysekil (HDR bild)

Klicka på bilderna för att se en större version

27 Dec

På vandring med Avicii

Det var ett tag sedan, men det är alltid lika roligt att vara ute med yngsta dottern på en promenad med kameror i högsta hugg. Man kanske kan fundera på varför Avicii nämns i rubriken, men faktum är att hon blir extremt lik en tjej som är med i musikvideon för låten Wake me up när hon drar ner sin toppluva över håret.

Vindpinade björkar klamrar sig fast på berget

Dagens promenad var en utmaning, inte minst för henne. Det var grått, kallt och rått i luften. Hon hade ingen lust med något och var mest irriterad på att det inte fanns något fint att plåta. Själv försökte jag muntra upp henne och försöka få henne att leta motiv, för det måste finnas något att fotografera. För det är ju inte alltid 20 rader varmt och solen skiner på vackra blommor.

Så här är resultatet. Det var lika bra att konvertera allt till svartvitt för färgerna utomhus var få.

22 Dec

Blåsigt värre

Idag blev det en snabb promenad ner till stan för att handla in de sista presenterna innan julen kommer om ett par dagar. Visst, vi var även inne på den lokala livsmedelsaffären och handlade julgodis, för lite får man väl unna sig.

Storm i Lysekil

Denna höst har varigt blåsig, det måste jag säga. Det har dragit in 3-4 riktiga oväder och vindarna har stundtals varit i orkanklass. Men som vanligt så märks det inte mycket av denna typ av väder dagen efter. Inga träd har blåst ner, för de som kunnat göra det har försvunnit sedan länge. Likaså plåttak och tegelpannor, de är ordentligt fastsatta. Om man då tittar igenom tidningarnas krigsrubriker, och ser vilka skador som det blir i inlandet, så är vi riktigt förskonande här ute vid kustbandet. Det är bara att dra sig inomhus , tända ett ljus och värma en kopp te.

Även idag hade SMHI gott ut med en Klass 2 varning för hårt väder. Visst, det blåste och glasögonen blev mer eller mindre ogenomskinliga efter ett tag ute i vinden, då allt saltstänk verkade vara en magnet för glasen. Men ändå, inga större problem. Och några bilder blev det i alla fall. För detta var nog första gången jag kunde testa det nya systemet med fullformatsensor och vildvinkel i dagsljus.

14 Dec

Disigt väder idag

Idag försökte jag mig på ett fototillfälle som jag hoppats på att göra någon gång. Det jag eftersöker är att plåta kustremsan med lång slutartid så att vattnet blir helt utslätat. Och idag var en mer eller mindre perfekt dag att göra detta på för det var riktigt mörkt och disigt.

Problemet är att jag inte har en gråfilter till mina gluggar. Och därför måste jag dra ner bländaren till max för att få en rimlig slutartid på några sekunder. En solig kväll är detta jättesvårt att åstadkomma för allt blir duktigt överexponerat.

Här kommer tre bilder från Lysekil, en dyster decembereftermiddag.

Havet en mörk decembereftermiddag

Havet en mörk decembereftermiddag

Havet en mörk decembereftermiddag

Klicka på bilderna för att få upp en större version

25 Nov

Höst på Stångholmesund

Det är faktiskt ganska skönt att ta på sig ordentligt med kläder och gå ut på en promenad en solig söndag.

Frugan njuter av solen

Idag fick jag och frun i huset lite träning i lite tuffare terräng än som brukar vara vanligt då färden gick till Stångholmesund och Stångehuvud. Frun är fortfarande beroende av sina kryckor, men det gick utmärkt att ta en tur bland sprängsten och klippor. Men det blev den enkla vägen som valdes och ett ta sig ända ut på udden och titta på fyrhuset var inte att tänka på.

Det man slås över var hur mycket folk som faktiskt var ute denna söndag. Soligt och fint var det, men en liten ettrig vind gjorde att de två-tre graderna verkade betydligt kallare.

27 jul

Fyrhuset på Stångehuvud

En av de större sevärdheterna i Lysekil är nog fyrhuset längst ut på Stångehuvud. Det är nog också det mest fotograferade, och jag själv har varit där och plåtat många gånger förr.

Nu krävs det att man är hyfsat frisk i benen för vandringen dit är lite knepig med varierande stigar och ren klättring bland klipporna. Men när man väl tar sig dit så är det riktigt vackert som denna varma sommarkväll.

26 jul

Solnedgång vid västerhavet

Det är inte så mycket att säga. Solnedgångar i Bohuslän är vackra.

Denna kväll så lyckades naturen fixa till ett riktigt skådespel. Med en temperatur på 22 grader och strålande sol gick man omkring på Stångehuvud utanför Lysekil. Sakta men säkert så sjunker solen mer och mer för att till slut försvinna. Tillsammans med en fullmåne som visar sig på samma gång gav denna kväll ett bestående minne på hur vackert det är att bo på västkusten.

%d bloggare gillar detta: