Mat & Dryck – kaprifolblogg.se

01 apr

De’Longhi kaffemaskin – 5000 koppar senare

Idag är det den 1.a april, och som tradition har jag till uppgift att göra rent vår kaffemaskin, just den första varje månad. Ett enkelt sätt att komma ihåg att fixa underhållet som faktiskt måste göras ibland på en kaffemaskin.

Hur har det nu gått med maskinen. Är jag lika nöjd som jag trodde jag skulle vara? Är kaffet lika gott och har prylarna hållit samman? Dags för en liten sammanfattning av 5000 koppar kaffe ur De’Longhi Primadonna S De Luxe.

De’Longhi Primadonna S De Luxe kaffemaskin isärplockad efter den månatliga rengöringen. 5000 koppar senare

Vi börjar med problemen. Visst, vi har haft ETT problem med maskinen som nu är snart 2 år gammal. Hösten 2016 började kaffesumpen bli väldigt blöt. Det var efter jag testade att göra vanligt Espressokaffe med malda bönor som problemet kom. Ju mer pulver jag använde i maskinen desto värre blev det. Det blev till att kontakta supporten och de trodde att det var någon packning som läckte och skickade fraktsedlar för en garantireparation.

Nu blev det inte någon reparation, för när jag slutande med att använda malt kaffe och gick tillbaka till hela bönor igen, så blev allt bra igen och har så varit. Fantastisk maskin det här, fixar sig själv. Fler borde göra så, t.ex spis, kyl eller frystillverkare. Väldigt praktiskt.

Hur används maskinen normalt? Vi fick med mjölkhållare så vi kan göra t.ex Latte, cappuccino osv. Riktigt rolig den första månaden. Nu använder vi det aldrig längre. Samma sak med ångröret. det ligger i skåpet och samlar damm. Vill vi ha en mjölkdrink så gör vi den manuellt. Tyvärr är en latte betydligt bättre och godare att dricka på ett café ute på stan. Så det blir bara vanligt kaffe som bryggs. Och det var väl därför vi köpte maskinen för att vara ärlig.

Underhållet är också extremt enkelt. En gång i månaden plockar jag isär maskinen och diskar av allt ordentligt. Själva mekaniken ska man dock endast använda varmt vatten till. Diskmedel är totalt förbjudet. Och det har funkat jättebra. Inga problem alls. Jag har kalkat av maskinen tre gånger nu, och det enkel at hitta original avkalkningsmedel på nätet. Jag använde rigtigkaffe.se där jag köpte ett set med 4 satser avkalkningsmedel, så man har hemma. Inte gratis men leveransen var snabb. Kan man använda andra billigare sätt att kalka a maskinen på? Troligen kan man det, men det är inget jag forskat i alls.

Arvid Nordqvists kaffebönor ger det bästa kaffet hemma hos oss, speciellt Molto, som är helt suverän

NU kommer vi till det viktigaste, själva kaffet. Här hemma har vi varit svaga för Italienskt kaffe t.ex från Lavazza. När jag skriver Vi som menar jag mig själv. För frugan vill hellre ha lite mindre syrliga bönor. Men efter ganska mycket letande och provande, så hittade vi Arvid Nordqvist hela bönor. Och Molto påsen är ett riktigt fynd. Riktigt bra kaffe för vår smak. Zoega har vi testat och dem använde vi alltid när vi körde med kaffebryggare, men som hela bönor blev det helt fel. Samma sak med Gevalia och andra fabrikat.

Så sammanfattningsvis är vi extremt nöjda med maskinen. Jag har fått lite synpunkter på den djungel det är att välja vilken typ av maskin för De’Longhi har mängder av modeller och samma gäller för andra tillverkare också. Vi valde en maskin som har vattentanken på dian så den sår uppställd på en köksbänk. Vi kunde därför inte ha en maskin med tanken bakom maskinen. Behöver man ha mjölkfunktionerna? Kanske inte. Men jag tror att det lönar sig att går runt och vänta på att återförsäljare som t.ex Elgiganten eller Mediamarkt säljer ut produkterna. Då kan man få en maskin till bra pris.

04 okt

De perfekta hamburgerbröden ger en perfekt burgare

Jag håller på att göra egna hamburgare, och inspirationen kommer från ställen som Flippin´ Burger och Hard Rock Café, där man får något helt anna än vad McDonalds och Max serverar. Genuina burgare med riktig känsla av hemlagat och smaker som är fantastiska.

Jag har gjort mina egna burgare i flera år nu, men det har hela tiden funnits en vilja att göra allt från grunden, och nu är jag i princip i mål, gällande den detaljen. Jag har en manuell köttkvarn, en sådan där från Husqvarna med handvev. Jag har bakat bröd, men inte nått riktigt fram, jag har gjort mina röror och såser och de är mer eller mindre perfekta. Så nu är det bara brödet kvar att fullända, och banne mig om jag inte lyckades i helgen. Här kommer ett recept på vad jag och min familj anser är den bästa hemlagade burgaren hittills. Smaker om verkligen möts tillsammans och bildar en helhet.

Jag startade med brödet. Jag har testat säkert 5 olika recept, men inte riktigt fått till det. Bröden har blivit bra, inte snack om något annat, men de har i vissa fall blivit för stora, i andra fall lite för torra eller för kompakta. Så ut på nätet och där hittar jag ett recept som jag tror kan fungera. Allt ärligt stulet från Foodjunkies hemsida. Där hittar du även en hel del anna smaskigt.

Jag dubblade receptet nedanför och följde det mer eller mindre slaviskt, förutom att det var ca 1 dl mer mjöl i min variant. 20 bröd blev det och storleken på dem blev perfekta, och de var så där lätta, luftiga och saftiga som man vill ha en hamburgerbröd. Detta är receptet för mina bröd i framtiden, så bra är det.

Degen till hamburgerbröden och det som ska bli själva burgare färdig för köttkvarnen Min deg är satt och högreven, som sedan ska malas till färs, är skuren i småbitar.

2,5 dl vatten
0,5 dl mjölk
1/4 pkt jäst
2 msk strösocker
2 tsk salt
1 medelstort ägg
40 g smör (ca 2 msk)
525 g vetemjöl special (ca 8,5 dl)

1) Smält smöret, vänd ner vatten, mjölk och värm till 37 grader.
2) Smula ner jästen i vätskan och rör tills den löst sig.
3) Vispa ägget.
4) Ta fram hushållsassistenten och blanda de torra ingredienserna i en bunke. Tillsätt jästvätskan och det vispade ägget.
5) Låt knåda i cirka 10 minuter med degblandare. Dubbla tiden om du kör för hand.
6) Täck bunken med plastfolie och jäs till dubbel storlek (ca 1-2 h).
7) Ta ut degen och dela i 10 bitar. Forma till bullar, lägg på en plåt och platta till lätt med handen.
8) Täck med en kökshandduk och låt jäsa till dubbel storlek (ca 1-2 h).
9) Grädda på 200 grader i cirka 13-15 minuter eller tills de är gyllenbruna.
10) Låt bröden svalna något och lägg sedan hamburgerbröden i en plastpåse så blir de riktigt mjuka. Bröden går bra att frysa.

20 färdiga hamburgerbröd

Nästa steg i processen är att fixa till själva burgaren. Jag använder högrev och en ganska fet sådan. Det är en hel del fett i själva köttbiten, och idealiskt ska fetthalten vara någonstans mellan 15-20% i den färdiga färsen. Vissa säger att man ska blanda i mer späck om man ser att det är ett väldigt magert kött man jobbar med, men detta är inget jag gjort, och mina burgare blir riktigt bra, så länge man inte steker dem helt igenom, för då blir det fort väldigt torrt.

Jag har tidigare skrivit lite om hur köttet mals så jag hänvisar till det inlägget istället för att upprepa mig, och sätter mig ner och tar en öl istället. Dugge Orange Haze, från det lilla hantverksbryggeriet i Mölndal var en riktigt mild IPA, helt i min smak. Kanske inget för de riktiga ölfantasterna, men här fungerade den.

Såser och röror.

En av de viktigare sakerna förutom köttet och brödet är de såser eller röror man ska ha på bröden. Visst, man kan gå på ketchup på den ena halvan och en köpt hamburgerdressing i tub på den andra, men hur smakar det egentligen? Bredda vyerna och gör fyllningarna själv. Det är otroligt enkelt, och smakar 1000 gånger bättre än det man köper i affären.

Först ut är min Diabloröra. Den är en favorit som jag gjort några gånger tidigare och när den är klar breds den på bottendelen av brödet i ett ganska tjockt lager. ungefär som man breder ett tjockt lager av mjukost på en macka.

2 msk Majonäs
2 msk Créme Fraiche
Färsk koriander (1/kruka eller en msk torkad).
4 msk citronsaft
1 lite hackad rödlök
1 st Jalapeno eller chippotlepeppar frukt
Lite Cheyennepeppar
Lite salt
1 msk krossad svartpeppar.

Lägg allt i en mixer eller i en skål och mixa ihop allt till en kanska grov röra. Ställ i kylen 30 minuter så den hinner sätta sig lite. Röran kan göras hetare genom att öka pepparfrukterna. Själv provade jag med Chipotle i adobosås. (konservburk) >>>Länk till att annat inläge jag gjort tidigare. Det fungerade perfekt och gav en fyllighet i röran samtidigt som citronsmaken stack ut ordentligt.

Nästa sås eller röra ut är honungskaramelliserad lök. Denna röra är ännu enklare att fixa och läggs i ett ordentligt lager på en övre halvan av brödet. Honungskarmelliserad lök

Finhacka en gul lök och lägg det i en het kastrull
Häll i ca 1/2 dl flytande honung.
Koka/stek på ganska hög värme tills all vätska försvunnit från löken och såsen ser ut som kolasås för glass, fast med stora lökbitar i sig.

Denna sås är riktigt söt, men har löksmaken kvar i sig. Den balanserar ut den lite surare och mycket starkare diablosåsen men tar även bort saltigheten från baconet som kommer läggas i burgaren.

Slutmontering:
Burgarna är nu grillade på min klotgrill, så de är medium, det vill säga lite rosa inuti och inte helt genomstekta. Den sista minuten lägger jag några skivor ost på varje burgare jag ska använda och låter den smälta på grillen innan de tas bort och är färdiga för montage.

Brödet delas och ett ganska tjockt lager av Diablosåsen breds på det undre brödet och Honungslöken på det övre. Sen bygger jag upp burgaren nerifrån och upp enligt följande:

Tomatskivor
Saltgurka,
Burgaren
Baconskivor, krispigt stekta
Salladsblad
Övre delen av brödet.

Allt sätts fast med en liten grillpinne som används för grillspett och sedan serveras helheten med lite friterad sötpotatis.

Ser väl inte helt fel ut, eller hur…

01 aug

Rubbad fläskfile med honung-chipotle BBQ sås

Just nu håller jag på med att utforska olika grillrätter. För som de flesta gjort, man började med korv, gick över till flintastek, och sen då? Själv har jag blivit såld på BBQ kulturen, men även den börjar man tröttna på lite på den rökiga smaken. Så det har blivit till att leta recept.

Grilling magazine Förra året köpte jag en grilltidning på en flygplats i USA. Denna tidning gav mig bra inspiration redan förr året, och jag tänkte att det skulle bli ännu mer av den varan i år. Så jag chansade och beställde några nya tidningar på nätet från USA. Fem nummer av grilltidningar kom faktiskt i brevlådan efter någon vecka, utan några som helst problem, och priset var ok, ca 400 kronor för allt. Så nu har jag lusläst alla nummer och börjat prova mig fram på lite nya smaker. Så här kommer vad jag gjorde.

Rubbad fläskfile med honung-chipotle BBQ sås. Serveras med sötpotatis och salsa.

Grillad, kryddrubbad fläskfile med honung och chipotle BBQsås

Kött:

2 fläskfiléer eller 3-4 kycklingbröstfileér

Rub:

1 msk chilipulver
2 msk krossade kumminfrön
2 msk brunt socker
2 msk vitlökspulver
Salt och nymalen svartpeppar

Sås:

1,5 dl honung
0,5 dl äppelcidervinäger
3 msk Tomatpuré
1 chipotle från burk (kan vara svår att få tag på)
2 msk Adobo sås (från burken med chipotle)
1 msk Dijonsenap

Tillbehör:

3 sötpotatisar som skalats och skivats i 1×1 cm stänger
1 grön eller gul Zucchini som skivats i ca 1 cm tjocka skivor
Västerbottenost, riven

Grillad majs och tomatsalsa:

2 majskolvar, förkokta. Finns i affären som vacuumpack
5 plommontomater, eller andra tomater
0,5 rödlök
2 vitlöksklyftor
1 chipotle från konservburk (kan vara svår att få tag på)
2 msk oregano
2-3 msk limejuice
2-3 msk olivolja
0,5 msk salt, kan behövas lite mer

Vi börjar med Grillad tomat och majssalsa. Gör så här:

Salsa

Dela tomaterna i halvor och lägg dem antingen på grillen och grilla dem så de blir helt mjuka. Tar ca 10 minuter (5 minuter på varje sida) Jag hade inte eldat upp grillen så jag tog helt enkelt och stekte de hava tomaterna tills de blev mjuka. Låt dem svalna något och hacka sedan upp dem i bitar, ca 1×1 cm stora och lägg i en stor skål.
Majskolvarna delas i hälften och grillas så de får färg. Ta även här ca 10 minuter. Jag brukar lägga lite smör på varje halva för att få en mjukare smak. När de är klara skär loss kornen från kolven med en kniv och lägg dem i skålen tillsammans med tomaterna. Än en gång så var min grill inte klar, så jag skalade av majskornen från kolven direkt och stekte dem gyllenbruna i stekpannan tillsammans med lite smör.
I en mixer eller blender, lägg i en halv skalad rödlök, 1 chipotlepeppar, lime, vitlöksklyftor, oregano och olivolja och kör mixern så att allt blir väldigt finhackat men ändå ska det vara lite storlek på bitarna. Det får inte bli en sörja av allt..
Rör ner smeten tillsammans med majsen och tomaterna. Salta lite lätt med flingsalt och rör runt. Ställ i kylen för att svalna. Den håller nog några dagar där.
Jag tog och hällde upp lite salsa i portionsskålar och ställde på tallriken. Men detta kan ni göra som ni vill.

Köttet och rub.

Köttet är väldigt enkelt att fixa till. Trimma fläskfilen och ta bort alla ev. hinnor. Blanda alla torra ingredienser i en liten skål. Gnid in kryddmixen ordentligt på köttet.
Grilla köttbitarna ca 5 minuter på varje sida så de får final grillränder. Ta undan köttet och lägg det på en sida utan kol och låt dem grillas ytterligare ca 10 minuter.
Lägg i en form och täck med aluminiumfolie och låt vila i ca 15 minuter. Skär upp köttet i fina bitar och lägg på en tallrik.
Ta en matsked och häll LITE sås över köttbitarna. Ja menar verkligen LITE för såsen som jag kommer att beskriva är STARK.

Honung och chipotle BBQ sås:

Såsen är också väldigt enkel att göra. Men som jag varnade om innan tenderar den att bli väldigt stark. Så ta det lite försiktigt med den.

I en mixer, blanda allt och kör sedan mixern till såsen blir mer eller mindre helt slät. Klart!

Tillbehören:

Zuccinin slängde jag på grillen. Först 5 minuter på en sida så skivorna blev ordentligt grillade, dock utan att brännas vid. Sedan vände jag dem, och flyttade dem till en svalare del av grillen. På den grillade ytan hällde jag riven västerbottenost och lät skivorna grillas ytterligare ca 5 minuter och detta räckte för att osten skulle smälta.

Sötpotatisen kan man fixa till på två sätt. Jag friterar dem i ca 15 minuter i en fritös, 170 grader. Men man kan också köra dem i en ugn på hög värme.

Chipotle i Adobosås

I många amerikanska tidningar ingår ofta Chipotlepeppar i Adobosås. Dessa burkar, för det är konservburkar kan vara lite svåra att få tag på. Vad det är i burkarna? Chipotle är en rökt och torkad Jalapeño chili som fått mogna så att den är röd innan rökning och torkning. Här inlagd i en Adobo marinad bestående av tomatpuré, lök, vinäger,vitlök, majsolja och kryddor. Ger en helt fantastisk het rökt smak till det mesta som du inte kan vara utan när du en gång provat!

Det finns recept på hur man gör egen och det kan faktiskt bli nödvändigt om man inte hittar en sort som jag faktiskt gjorde. Hemköps affärer har dessa burkar. Gå till Tacohyllan och har ni tur finns de där. Även Willys kan ha dem.

Hittar man nu inte dessa underbara pepparfrukter, kan man använda t.ex Chipotlepaste och lite rökarom. Röran hittar du i de flesta Tacohyllor i affären och jag tror att Santa Maria har en variant. Rökarom är ett måste i alla skafferier och jag använder Liquid smoke på flaska. Finns nästan alltid i alla affärer.

Lite receptlänkar och inköpslänkar:

24 jul

Dag 1 med nya kaffemaskinen | Delonghi Primadonna

Just det, jag har skaffat mig en kaffemaskin. Och en riktigt stor, dyr och fantastisk en också. Jag tänkte ta tillfället och berätta lite på hur jag uppfattade den första dagen med Delonghi Primadonna S Deluxe ECAM (28.465.M). Det kommer bli en helt personlig berättelse och den kommer vara råärlig beträffande vad so m jag tycker är bra och dåligt med maskinen. Sen får jag nog återkomma senare med lite justeringar, efter jag använt monstret ett tag.

Varför vill jag då ha en kaffemaskin? Under de flesta resor och besök på kontor runt om i både Sverige och Europa, så har jag blivit bjuden på kaffe. Det har varierat mellan vidbränt kaffe som stått i en bryggare under en halv dag (smakar så där kan jag erkänna) till otroliga maskiner som man behöver vara civilingenjör för att förstå hur man ska få ut en skvätt av denna livsavgörande dryck. Men på några fåtal ställen har företagen lyxat till det ordentligt med en äkta kaffemaskin. Denna typ av kaffe älskar jag. Det är till och med så att om jag är ute på en restaurang och käkar så tar jag gärna en dubbel espresso till efterrätt istället för någon Crème Brûlée eller liknande.

Så varför blev det då en Delonghi Primadonna?

Varför det blev just märket Delonghi? Slump eller inte, men jag gjorde som så många andra och surfade runt på nätet och letade information. Jag var till och med inne på Elgiganten för att se hur maskinerna ser ut när de står på en bänk. Hur stor är egentligen en riktig kaffemaskin? För alla bilder jag sett och även video på Youtube ger inte en känsla för storleken. Värst var tillverkarens egna videor. I flera av dem så ser man maskinen och sedan kommer en arm in i bild och t.ex ändrar en inställning. Perspektivet på dessa scener är så förvridna och det gör att maskinen ser gigantisk ut. Titta själv på denna officiella video. Spola fram ca 2 minuter.

Nästa steg var faktiskt en klassiker. Jag hittade en länk till Råd och Rön´s hemsida där de 2014 testade massor av kaffemaskiner. Delonghi knep de 2-3 första platserna. Jag till och med betalade 45 kronor för att se alla testresultat. Så efter det började jag starkt överväga just detta fabrikat.

Kaffemaskinen med hetvattenröret borttaget.

Jag hade några specifika krav på en kaffemaskin som jag satte upp innan jag bestämde mig var jag skulle köpa. Dessa krav var…

Snabbhet 1. Hur lång tid tar det från maskinen startas tills första koppen kan avnjutas.
Snabbhet 2. Hur lång tid tar det för kopp 2 och 3 och 4.
Enkelhet 1. Hur enkelt är det att fixa en kopp kaffe. För många knappar och frugan blir fullständigt vansinnig.
Enkelhet 2. Påfyllning och rengöring av maskinen. Så få delar och så enkelt som det bara går att få.
Kvalitet. Då tänker jag på kvarnens funktion, materialval o.s.v. Lite svårt att jämföra detta kanske i och med att jag bara har denna maskin att utgå ifrån.

Snabbheten gick det att läsa sig till. Alla maskiner var ganska snabba och klarade vad jag ansåg som gränserna. Jag ville ha min första kopp kaffe på en minut efter jag tryckt på knappen och startat maskinen. Då ska maskinen värmas upp och sedan tillreda kaffet. Viktigt var också hur snabbt nästföljande koppar kunde tillredas.

Kaffemaskinen med mjölktillsatsen monterad.

Så priserna på maskinerna varierade stort. Från 4-5000 kronor och upp till det oändliga för restaurangvarianter. Så jag fokuserade för maskiner för hemmiljö. Vis av erfarenhet så brukar allt som är billigt fungera bra ett tag, men kvalitén kan vara si så där, och de smarta funktioner som t.ex enkel rengöring kan fått stått tillbaka, bara för att få ner priset. Så jag gick och tittade på den övre halvan gällande prislapp. 10.000.- var mitt mål och det fanns en hel del att välja mellan. Men som sagt, efter att letat och gått igenom hemsidor föll mitt val på en Delonghi Primadonna. Rätt eller fel? Det fåpr vi se om några år.

Första intrycken och den första koppen kaffe.

Kaffemaskinen startas upp

Det första jag måste säga om Delonghi är manualen. Den suger på riktigt. Mängder med text. Mängder med hänvisningar och extremt krånglig att ta in informationen som man behöver ha för att få igång maskinen för första gången. Massor av varningar om att man kan bränna sig, men i övrigt fullständigt ologisk.

När man väl fått ihop alla delar, viket i efterhand var ganska enkelt, skulle maskinen sättas på för första gången. Och även här var manualen minst sagt bristfällig. En hel del saker skulle ställas in, bl.a något så trivialt som klockan och vilket språk menyerna skulle ha. Efter en del läsande så gick även detta att få till. Jag började dock bli väldigt orolig på hur frugan skulle fixa detta. För ett av kraven jag ställde var enkelhet. Och hittills har det inte varit enkelt. Men, till slut kunde jag trycka på knappen och faktiskt få ut en kopp kaffe. Och den smakade inte bra. Rena skiten faktiskt. Och det blev inte mycket kaffe heller. En liten skvätt i botten av koppen, knappt ljummet.

Dags att felsöka. Det jag ställt in maskinen på var att den skulle tillverka en kopp kaffe. Och i Italien där man tillverkar maskinen är en kopp kaffe det vi i Sverige kallar för en Espresso. Jag har varit i Italien många gånger nu i jobbet för att ha lärt mig hur man beställer kaffe ute på stan och vad man förväntas få. En kaffe är alltså inte en stor mugg med bryggkaffe. Detta version heter Caffè americano nere i Italien. Dessutom hade jag ställt styrkan på kaffet till minimum. Till det så hade jag ställt en rumsvarm mugg under piparna och temperaturen som kaffet skulle bryggas med var ett standardvärde som var fabriksinställt vid leverans. Och detta bidrog naturligtvis till att kaffet som skulle avnjutas var nästan kallt.

Fixar till styrkan och mängden

Lite småsur stänger jag av maskinen. Maskinen rasslar till och helt plötsligt börjar det rinna vatten ur kafferören. Panik! Snabbt fram med en mugg som ska samla upp vattnet och jag börjar fundera på varför vatten rinner ut när jag är klar. Klart att detta måste undersökas, så jag sätter på maskinen igen och den börjar rassla lite och än en gång så rinner det vatten ur piparna.

Den obegripliga manualen tas fram igen och efter en hel del läsning visar det sig att det rinner vatten vid avstängning och start av maskinen är helt korrekt. Det ska den göra. Maskinen gör det sig själv för att förhindra att allt beckar ihop fullständigt. Nu vet jag om denna funktion, och behöver bara låta vattnet rinna och fångas upp av spillbehållaren under kopparna eller helt enkelt ställa en tom kopp under piparna när jag slår på maskinen eller stänger av den. Men att enkelt hitta denna funktion i manualen var inte lätt. Så snälla tillverkare. Gör manualen lite mer pedagogisk.

Styrka och mängd kaffe

Nu efter en hel del experimentering så har jag fått till det. Styrkan på kaffet har jag ställt till Stark (Strong) och mitt morgonkaffe tillreds med mängden ”Extra mycket” (Extra long). Detta resulterar i en 2/3 mugg med kaffe som smakar kaffe. För att få till en dubbel Espresso, så använder jag styrkan Extra stark (extra strong) och mängden small (för en enkel) eller normal (för en dubbel)

Men än en gång är manualen extremt otydlig, framförallt gällande mängderna på de olika valen. Det var helt enkelt bara att experimentera sig fram till vad som var vad. Styrkan kanske man kan förstå kan vara svår att beskriva i en text, men mängderna kunde man angivit i manualen så man hade en chans att få rätt storlek på kopp under piparna. I bland undrade man om mängden som kom fram var korrekt eller om det skulle komma mer, medan i andra fall fick man lite panik när koppen höll på att svämma över.

Fixa till en Latte, Cappuccino och Macchiato

Dottern vill ha en Cappuccino

En av de stora användningsområdena för resten av familjen är dessa kaffesorter som har mjölk i sig. Själv använder jag bara svart kaffe, aldrig med mjölk i. Men för att testa, så varför inte.

Kaffemaskinen har tre knappar som är programmerade till ett automatiskt program för Latte, Cappuccino och Macchiato. Fyll mjölkbehållaren med mjölk, plugga in den i maskinen och tryck på knappen, och underverk händer. maskinen rasslar och pustar och efter 30 sekunder har man en perfekt Cappuccino.

Grannarna var nyfikna. Fick en fråga om man kunde göra Irish Coffee i kaffemaskinen. Och det måste naturligtvis testas. En mugg fylldes med lite socker och en skvätt whisky. Sen ställde jag den under piparna på kaffemaskinen och tryckte på knappen för en Macchiato. Och döm om min förvåning, det blev mer eller mindre en perfekt Irish coffee. Visserligen är grädden utbytt mot skummad mjölk, men som ett bantaralternativ var den riktigt bra.

Detta var allt för denna gång, men jag misstänker att jag återkommer i ämnet

19 jul

Sledgehammer

Igår kväll hade jag och frugan grannarna över på lite mat. De var mer eller mindre utslängda ur sitt hus då dottern kommit hem med kompisar, och det är väl så att föräldrarna är pinsamma på samma sätt som mina egna ungar tycker när de har kompisar hemma.

Jag tänkte försöka något nytt på grillen, och efter något år av funderingar så blev det äntligen dags för Beer can chicken med tillbehör. Och hur blev det? Fantastiskt på alla sätt! Beer can chicken finns det många recept på. Här hittar ni några:

Varför jag döpte inlägget till Just Sledgehammer, kommer sig av en video med Peter Gabriel med just den titeln. I videon visas några avfjädrade broilers dansandes på en scen, vilket ser synnerligen bisarrt ut. Och när jag monterade upp kycklingarna på ölburken, så kunde jag inte annat än se likheten. Vill du se den videon? Här är en länk till Youtube video. Spola fram till ca 3.30 in i videon

Själva processen är enkel. Ta en färsk eller tinad fryst urtagen kyckling. Gnid in kycklingen ordentligt i dina favoritkryddor. Själv använde jag mig av en rub av flingsalt, paprikapulver, chili och chipotle peppar. Ta fram en burk öl och drick upp hälften av innehållet. På många sidor står det att man ska hälla ut innehållet, men det är bättre att använda vätskan så man själv inte blir uttorkad. Ta burken och träd kycklingen på burken så den står upp och har burken helt instoppad i magen. Sen är det bara att starta grillen och börja laga mat.

Det där med grillen var dock ett litet problem. Jag har en stor grill, en weber 57 cm. Den rymmer MYCKET. Men i och med att jag använde halvliters ölburkar, så blev hela skapelsen ganska hög, så locket på grillen gick inte att stänga. Så jag tog helt enkelt bort gallret, laddade grillkol på två sidor för indirekt grillning och ställde helt enkelt kycklingarna med ölburken i botten av grillen, mitt emellan de båda kolhögarna. Och det fungerade alldeles utmärkt. Så gör på samma sätt som jag gjorde, och lägg kycklingen i botten av grillen där glödbädden är, eller använd 33cl burkar för att få med höjden lite så locket går på.

Så på med locket och sedan var det bara att vänta att temperaturen skulle stabilisera sig. Jag har tur, för på mitt grillock har jag en termometer. Grillat kyckling har jag gjort förut, men då mestadels i den vanliga ugnen i köket. Så att använda en kolgrill borde vara identiskt vad värme och tid beträffar. Så jag räknade med att mellan 150 till 175 grader skulle vara perfekt, och tiden borde vara ca 90 minuter.

Så efter kanske 5 minuter låg temperaturen på runt 160 grader. Då passade jag på att slänga dit lite korta bitar av ett äppelträd som står neråt vägen. Bitarna var helt färska, klippta från trädet en timme tidigare. De ger en rökeffekt till köttet som är ganska angenäm. Ender grilltiden la jag på lite mer kvistar ett par, tre gånger.

Och se resultatet efter 1 och en halv timme i grillen. Perfekt kyckling.

Nu till tillbehören. Allt skulle grillas och fixas på en halvtimme jag satte av för att kycklingen skulle få lite vila innan jag skar upp den i bitar. Så på med aluminiumfolie, och fram med grönsaker.

Zucchini, Aubergine och tomater skivades och lades på grillen. Champinjoner, aprikoser och Broccoli träddes på spett och grillades. Paprikor delades i halvor och åkte de med på grillen.Sparris delades på längden och gneds in i olivolja och salt. Tyvärr blev väl jag lite tidsoptimist, för 30 minuter räckte inte. Det tog nog närmare 50 minuter innan vi kunde sätta oss till bord och börja njuta av maten och ett glas vin.

En del tillbehör fungerade utmärkt. Zucchini´n blev perfekt.Aubergine fungerade sämre på grillen. Smaken var det inget fel på, men den var svår att ha på grillen. Den blev väldigt tunn och fastnade lätt på gallret. Tomater och paprika blev ett fantastiskt tillbehör, medan aprikoserna var en riktig besvikelse. Så nästa gång går Aubergine och Aprikoser bort.

01 maj

The Legendary – Den perfekt hamburgaren

Ni som följer bloggen regelbundet vet att jag gillar mat, och då inte bara att äta den (det syns faktiskt på mig), utan att även laga den. 4-5 timmar i köket är inget som skrämmer mig för att försöka få till en fantastisk middag.

Jag är ute och käkar en del och hela familjen är intresserad av mat. Kanske inte så mycket att laga den, men vet verkligen hur en rätt ska smaka. De berömmer kött som är perfekt stekt, tillbehör som passar perfekt till huvudrätten, och är oftast inte rädda att prova på något nytt och spännande. Det har inte alltid varit så, men nu när den yngsta i huset snart fyller 18 år, så är det riktigt kul att vara med dem på restaurang.

Alla som är ute och käkar på restaurang har, misstänker jag, börjat träna sina smaklökar på MacDonalds eller Burger King. Hamburgare som satt snabbmaten på kartan. Vi har också varit där, ofta faktiskt, men de sista 10 åren så har vi vidgat våra vyer i hamburgerträsket. Vi började äta hamburgare på O´Learys och fortsatte till Hard Rock Cafe. Och dessa burgare går inte att jämföra med snabbmatskedjorna versioner.

Så förra året började jag att experimentera lite med egna hamburgare, gjorda från grunden. Bröd ska bakas och såser fixas till, och allt skulle presenteras restaurangmässigt. Och det blev, kanske inte perfekt, men ändå riktigt bra. Men som alltid, går det att förbättra allt, och nu börjar jag närma mig målsnöret, för dagens burgare var, ursäkta skrytet, fantastiska. Så är kommer mitt recept på denna fantastiska rätt, och det är inte snabbmat.

Det här är vad jag strävat efter. En riktig burgare, gjord med handmalen köttfärs, cole slaw, egen BBQ sås och hemlagat bröd.

Vi börjar med en av de saker som behövs, nämligen brödet. Det är en enorm skillnad att äta hamburgare med uppblåst bröd köpt i butiken. Alla stora bagerier har sin variant, men det man gör själv är så mycket bättre, och det är inte svårt att göra detta bröd. Det tar lite tid, och det blir en del disk, men det är verkligen värt besväret (om man nu kan kalla det för besvär).

Här är receptet på egna hamburgerbröd. Blir ca 20 st.

850 gram Vetemjöl special
2 teskedar salt
50 gram jäst (1 paket)
5 dl standardmjölk
0,5 dl honung
0,75 dl rapsolja
1 ägg till pensling av bröden innan de åker in i ugnen.

Börja med att lösa upp jästen i den kalla mjölken i en bunke. Du läste rätt, mjölken ska vara kall. Jag rekommenderar verkligen att använda en köksmaskin. Själv har jag en Kitchenaid. Häll sedan i honung, olja och salt och vispa ihop detta lite snabbt med en handvisp. Häll sedan i mjölet och kör igång maskinen eller starta blanda allt för hand. Kör maskinen i ca 15 minuter, eller knåda i 30 minuter. Täck över med plastfolie och låt jäsa i 1 timme och degen dubblat sin storlek.

När degen jäst första omgången ta upp den och lägg den på ett mjölat bord. Dela den i 18-20 delar och forma dessa delar till små bollar och lägg dem på en plåt med bakplåtspapper på. Tryck till varje boll så de ser ut som en hamburgare, själv gjorde jag dem ca 1,5 cm tjocka. Kanske skulle jag bara gjort 15 bullar, för de blev lite små enligt min smak, men följ receptet och se vad ni själva tycker.

Täck plåtarna med en bakduk eller handduk och ställ dragfritt och varmt (rumstemperatur eller lite högre) och låt jäsa i ytterligare 1,5 timme. När tiden börjar närma sig slutet sätt på ugnen på 215 grader, pensla bullarna med ett uppvispat ägg, och in i ungen i ca 8-10 minuter, eller tills de är gyllene på ovansidan. Ta ur plåten och låt allt svalna under en bakduk. Nu bör bullarna vara ca 10 cm i diameter.

Perfekta hamburgerbröd är inte svåra att göra.

När det gäller själva biffen har jag pluggat en del och kommit fram till följande. Köttfärsen man köper på Ica eller Konsum har två fel. Den är för det första alldeles för fint mald och för det andra, alldeles för mager. En perfekt köttfärs till hamburgare ska vara ganska grov och hålla runt 20% fetthalt. Detta gör att biffarna gjorda av köpefärsen lätt bli torra och kompakta.

Jag har använd den köpta färsen hela tiden när jag gjort hamburgare tidigare, och kan till viss del hålla med om denna varning, framförallt om man översteker dem på spisen eller grillen. Det gäller verkligen att ha koll på temperaturen, och det är en hel vetenskap som jag lärt mig behärska ganska bra genom årens lopp. Så har man bara tillgång till köttfärs från butiken, så fungerar det också, men är man nördig som jag så går man lite längre.

Denna gång så köpte jag högrev, som var ganska fet. Om den innehöll 20% fetthalt vet jag inte, men den var i alla fal betydligt fetare än normal köttfärs. Högreven skars i bitar ca 3×3 cm stora och sedan åkte allt in i min nyinköpta köttkvarn, modell Husqvarna. Ingen dagsfärsk pjäs direkt, men den fungerar alldeles utmärkt efter en omfattande rengöring, slipning och uppsmörjning. Dessa makapärer hittar man enkelt på Tradera för 100 kr. Det var där jag köpte min för någon månad sedan.

I varje köttkvarn sitter en hålskiva. För att få en grov struktur på färsen så bör man använda en skiva med 6-8mm hål. Denna storlek ska vara optimal för just hamburgare. Färsen blir lite grövre och detta minskar risken för att man ska få en enda kompakt biff mellan bröden. Ju grövre och ju mindre kompakt biffen är, ju mörare känns den när man äter den.

Handvevad köttkvarn. Husqvarna Reliance #10 med 4,5 mm hålskiva

Min hålskiva var inte optimal. 4,5 mm hål mot rekommenderade 7-8 mm. Jag försökte faktiskt borra upp skivan med en hjälp av en stor borrmaskin, men det gick inte alls. Härdat stål i hålskivan gjorde att det knappt blev ett märke. Möjligen så kunde man se att det hål jag försökte förstora blev lite blankare i kanterna, men inte mer än så. Så det vara bara att försöka med det man hade, och se vad resultat man skulle få. Och det gick faktiskt riktigt bra. Det finns en del diskussioner på nätet om detta ämne, bland annat har flashback en stor tråd om hamburgare.

Köttfärs, som mals själv med en urgammal manuell köttkvarn

När köttet malts en gång, kör man det ytterligare en gång genom kvarnen för att allt ska blandas ordentligt. Observera att jag inte har i några kryddor alls i färsen.

Den färdigmalda färsen lägger jag på en stor bit (60 cm lång) plastfolie. Faktum är att jag la två bitar i bredd. Sedan formar man färsen väldigt försiktigt till en tjock korv, ca 12-13 cm tjock. I och med att bröden skulle bli 10 cm, och köttfärsen krymper lite när den tillagas, tyckte jag att denna diameter skulle fungera.

Spänn folien ordentligt så att färskorven pressas ihop något. Vira ytterligare plastfolie runt korven som spänns ytterligare, och tvinna ändarna ordentligt. Till slut har du något som kommer se ut som en enorm smällkaramell.

In i kylen någon/några timmar så köttfärsen hinner dra ihop sig och bli fast och fin, sedan är det bara att ta fram den stora vassa kniven och skära biffar av färskorven. Mina blev ca 2-3 cm tjocka och det fungerade riktigt bra. Det kanske inte ser så roligt ut med massa bitar av plastfolie på biffarna, men det tar man bort precis innan man ska tillaga dem.

Färdigskurna biffar färdiga för tillagning, av det som en gång var en lång plastklädd korv.

Tillbehör
Nu börjar det roliga, att få ihop att till en färdig hamburgare. Jag brukar göra röran som ligger på brödet själv istället för att använda ketchup eller någon färdigköpt dressing. och Det är väldigt enkelt. Här kommer några versioner.

Den starka (hyfsat stark i alla fall…)

1 dl Creme fraiche
1 dl Majonäs
10 msk citronsaft.
1 Salladslök eller 1 rödlök som finhackats
2-4 msk Jalapeno som finhackats
Cayennepeppar
Chipotle peppar
Salt
Svartpeppar

Allt blandas ihop, ställs i kylen i ca en timme för att sedan breds på över och underdelen på det delade brödet. Du ändrar styrkan i såsen med chilikryddorna. Ta gärna i lite, för den ganska milda burgaren balanserar styrkan riktigt bra, men som med allt, det är en smaksak hur stark man vill ha röran.

Den söta

2 morötter
0,5 grön paprika
0,5 röd paprika
1 näve färs mynta
0,3 dl Sweet chili sås
1 dl olivolja

Skala och strimla morötterna. Skölj och strimla paprikorna. Hacka myntabladen. Värm en gryta med olivoljan och koka sönder paprika och morötter till en kompott i ca 20 minuter på medelhög värme. De ska inte bli brända, utan bara få minimalt med färg. Häll sedan i myntabladen och Sweet chilisåsen. Låt svalna och bred ut ett lager på bröden efter de delats. Själv har jag kanske även i en lite skvätt ketchup och lite chilipeppar.

Tillagning.
Att steka burgarna kan man göra på två sätt och ett av dem är fel enligt mitt sätt och se det. Man kan använda stekpanna (fel) eller grilla dem. I ärlighetens namn så spelar det nog ingen större roll, men jag älskar att stå och leka med min stora klotgrill ute på gräsmattan. Jag tar helt enkelt och beskriver hur jag brukar göra med min grill.

Grillen är ordentligt varm, och glöden är orange med grå aska på. Nu tar jag upp de forfarande plastklädda skivorna som jag skar ut ut färskorven tidigare. Bort med plasten och på med biffarna på grillen. Lite salt och lite grovmalen svartpeppar åker på direkt på översidan.

Nu åker locket på grillen så temperaturen sänks rejält. Detta gör att biffarna blir ordentligt stekta på ena sidan och värmestrålningen tillagar även biffarna från ovansidan. Efter ca 4-5 minuter vänder jag biffarna, och här kan ett varningens ord vara på plats. Det kan vara så att de fastnar på gallret, och det är ju så att vi enbart har köttfärs på gallret. Inget bindemedel som t.ex ägg är tillsatt. Så, om man inte lindat plastfolien tillräckligt hårt kan det vara lite knepigt att vända dem. Burgarna blir helt enkelt för lösa och håller inte ihop ordentligt.

När du nu lyckats med att vända biffarna tar jag av locket och låter temperaturen öka igen i ca 4-5 minuter. Sen lägger jag ost på biffarnas ovansida och lägger på locket igen i ca 2 minuter så osten smälter. Vilken ost man väljer är naturligtvis en smaksak. Själv köpte jag en ost som heter Boxholms Chiliost. Och den fungerade riktigt bra.

Så efter att grillat ca 5 minuter på varje sida och låtit osten smälta i två minuter så har jag fått biffar som är medium stekta, alltså lite rosa i mitten. Perfekta alltså enligt min smak. och nu börjar det sista momentet.

Monteringen
Monteringen är exakt vad ordet säger. Vi ska bygga hamburgaren. Vi börjar med att dela brödet i två delar, och brer ett tjockt lager av någon av rörorna på båda halvorna, eller en sort på den övre och en annan på den undre. Jag brukar sedan ta skivad rödlök eller stekt gul lök som lager två på den undre delen, följt av själva burgaren som steg tre. Efter det lite sallad och kanske lite saltgurka följt av bacon innan toppen läggs på plats och allt hålls ihop av en lång tandpetare av trä. Du har nu gjort den perfekta hamburgaren.

Skapa själv.
Det jag beskrivit är bara ett sätt att göra en perfekt burgare. Allt går ut på att man lägger på de smaker man själv tycker om. Det viktiga är basen, det vill säga brödet och burgaren, resten kan man förändra i oändlighet.

Det finns massor av resurser ute på nätet och en del av dessa sidor tittar jag på ibland för att få inspiration:

01 jun

Spa – inte min grej

För ett tag sedan så bokade våra kära grannar en spaweekend tillsammans med mig och min fru. Själv var jag väl inte vidare sugen på just spa, men att komma bort en helg med god mat och dryck är väl helt ok, fast man redan har många hotellnätter detta år i jobbet.

Lördag förmiddag drog vi iväg men vi kom inte så långt. Pelle har öppnat en ny krog i Brodalen, och det blev en liten påhälsning där. Ta gärna en titt på hans hemsida som heter villabro.se, för det Pelle fixar i köket här helt klart värt att prova. En tänkt snabbvisit drog iväg i tid, och efter en timme och lite kaffe så åkte vi vidare.

En underbar resa där man satt i baksätet på grannens bil tog oss runt norra Bohuslän via småvägar. Alla små fiskesamhällen passerades och ett ytterligare stopp på Sportshopen i Tanum blev det, innan vi kom fram till Strömstad. Tre timmar i bil för att ta sig till Strömstad, nytt rekord i saktfärdighet.

Strömstad är en riktigt vacker plats, men jag tror nog att 75% av alla som rörde sig i stan var norrmän. Och de verkar ha gott om pengar också med tanke på vilka bilar och båtar de kommer till Sverige med. Och alla oavsett vart de kom ifrån solade sig i solskenet, åt en glass eller tog sig en räkmacka med en öl och verkade må riktigt gott.

Till slut kom man fram till hotellet. Fint, välskött och stort. Och massor av norrmän i olika grad av berusning. Men som jag sa tidigare, det där med Spa är inte riktigt min grej. Det fanns behandlingar och olika slag, vaxer, krämer, banka och slå en sönder och samman, och jag tycker inte bara att det är tråkigt, utan jag avskyr riktigt den typen av inrättningar.

Så, ner till baren och en öl beställdes snabbt och enkelt som avnjöts medan de andra satt med fötterna i en fisktank. Och när de var klara, så gick vi alla till poolavdelningen, simmade lite, bastade en del och mådde bra. Det är min typ av spa, om jag nu får kalla det så. Och kvällen fortsatte så, i njutningens tecken. God mat, underbart väder, fantastiska vänner och allt blev så bra som man kunnat önska sig. och med tanke på hur miljön runt hotellet var, så kan man tro att man är vid Medelhavet, och inte långt uppe i Bohuslän.

04 feb

Panpizza & panpizzaformar: En enkel guide

Jag har en massa funktioner som visar vad folk söker på när de hittar till min lilla blogg. Det är inte så många besök om dagen, kanske drygt 20 st en bra dag, men månad efter månad bygger det upp en ganska stor besökarkrets.

En av de söktermer som återkommer ofta är Panpizza, så jag tänkte ge er som hittat till detta inlägg ett lite mer fylligt reportage om just denna typ av pizza och hur man får till det. Jag är ingen kock så recepten får ni använda på egen risk.

Panpizza, då tänker jag på Pizza Hut, eller liknande typer av pizza. En tjockare botten gräddad i någon typ av form, till skillnad från våra vanliga pizzor som är tunna. Problemet jag upplevde när jag ville börja baka panpizzor var att få tag på formarna. Det var inte lätt, för de flesta företag är grossister till restauranger och pizzerior.

Efter mycket sökande hittade jag ett företag som faktiskt sålde panpizzaformar även till privatpersoner. Vissa som t.ex Caterdirekt säljer formar i storpack för flera 1000-rtals kronor per set, men andra som Bakers (scrolla långt ner på sidan), och där jag köpte formarna från, sålde dem styckvis.

Ett annat problem är att dessa formar kommer i många olika storlekar och med eller utan non-stick beläggning och vad ska man då välja? Själv visste jag att jag skulle ha formarna på grillen så non-stick gick bort direkt på grund av den extrema värmen som kan komma från grillen. Jag tror inte att det är speciellt nyttigt att bränna detta ytlager och få det att fastna i maten, och egentligen handlar det bara om att smörja tillräckligt och ha stora armmuskler när mans ska diska formarna.

Så det blev formar i blåstål, det vill säga utan någon som helst rostskyddsbehandling. Det finns även vad jag kan se rostfria varianter, men hur dessa är vet jag faktiskt inte.

Storleken, 32 cm, valde jag för att passa både grillen och ugnen om jag nu skulle vilja använda båda sätten att tillaga pizzorna på. (återkommer om grill och ugn senare) och antalet jag beställde blev till slut 4 stycken, vilket borde räcka till ett riktigt pizzakalas för många personer.

Panpizzaformar, inbrända och klara

Förberedelser av nya formar i Blåstål:
Innan jag ens kom på tanken att använda formarna behövdes de diskas ordentligt. Och när det tunna skyddande skiktet av någon typ av olja försvann så blev det rostfläckar direkt. Så tänd på grillen och sen var det bara att smörja in formarna med ett tunt lager av matolja. Jag smorde in insidan först, och lade sedan formarna på riktigt het grill för att bränna in dem ordentligt. Denna procedur upprepades 3-4 gånger innan jag tyckte att formarna hade bränts in ordentligt.

Några kanske undrar vad det menas med att bränna in en form?
Det är ganska enkelt. Ett tunt lager av matolja, spelar ingen större roll vilken typ, själv använde jag en solrosolja, gnids in på formen. Det är lite som att måla. Hellre många tunna lager än ett tjockt.

Efter detta så lade jag formen på grillen som var riktigt varm. Det som nu händer ser ut som att oljan torkar bort under intensiv rökutveckling. När formen är helt torr, tar man bort den från grillen, låter den svalna och upprepar proceduren några gånger. Ju fler gånger man gör det och ju noggrannare man är att försöka på ett jämt lager, desto bättre blir resultatet. Och set till att både in och utsida bränns in ordentligt.

När denna process är klar kommer ni få en form som ser riktigt ful ut men den kommer garanterat inte att rosta eller bränna fast masten. Och om ni upprepar denna inbränning, kanske varje säsong, så har ni panpizzaformar för resten av ert liv, till skillnad om ni valt en form med non-stick beläggning.

Grill eller ugn?
Jag fick inspiration om just panpizzor på nätet och då skulle de köras på en klotgrill. Det jag upptäckt är att det är jättesvårt att få till en jämn temperatur i grillen. Jag är riktigt bra på att grilla och vill ha 100% kontroll men…

Pizzan på grillen Denna är med Tackoköttfärs och rödlöksfyllning

Så jag gör såhär. Börja med att köra pizzorna en och en eller om ni har varmluftsugn alla på en gång i en vanlig ugn. Låter tråkigt, men det kommer bli bra, det lovar jag er. När pizzorna i princip är klara, ta ut dem och lägg dem på en medelvarm grill i 5 minuter. Detta gör att man får den läckra röksmaken utan att riskera att botten är kolsvart och fyllningen inte är gräddad.

När pizzorna är klara så låter jag dem vila i ca 10 minuter för att de ska hinna sätta sig lite. Det är en del vätska i fyllningen och tar man och slevar upp dem direkt så blir det bara en riktig sörja av allt.

Pizzasåsen.
Tomatsåsen på pizzan är något jag helst gör själv. Det är extremt enkelt men tar en stund för såsen att koka ihop. Gör så här för 4 panpizzor.

2 burkar krossade tomater hälls i en kastrull. Tillsätt 0,5 dl torkad basilika och 0,5 dl torkad oregano. Häll i en matsked salt. För de riktiga vitlöksälskarna så kan man skiva ner en vitlöksklyfta också, men set till att den är skivad, inte pressad. Låt nu denna blandning koka upp och efter att den kokar låt den småputtra på låg värme i ca 20 minuter. När allt kokat ihop så kör såsen med en mixerstav för att få den helt slät.

Jag ha experimenterat lite med att köra hela konserverade tomater istället för krossade, lagt till lite svartpeppar och även lagt till lite cayennepeppar eller chilipeppar för att få lite mer sting i såsen, men jag tycker nog att ursprungsreceptet är bäst

Pizzan:
Själv använder jag ett recept som jag hittat på Allt om Mats´s hemsida och det låter så här för en pizza bakad i en 32 cm form. Själv tar jag detta recept gånger 4, för att få fyra kompletta pizzor. Perfekt att frysa in så har barnen nåt att ta sig efter solmaten varigt dålig

25 gram jäst
2,5 dl vatten ljummet 37 grader
1 matsked olivolja
1/2 tesked salt
1 matsked bakpulver
6-+7 deciliter vetemjöl special
1 matsked olivolja för att smörja formen
1 stor 32 cm rund form

Finfördela jäst i en bunke och rör ut i ljummet vatten. Tillsätt olja, salt och socker.
Blanda ner vetemjöl blandat med bakpulver. Arbeta till en slät deg. Strö över lite mjöl och ställ att jäsa under bakduk till dubbel storlek, ca 40 min.
Smörj formarna eller formen med olja. Kavla ut degen 1 pizza i samma form som formarna och lägg i botten att jäsa ca 30 min.
Lägg på önskad fyllning och grädda i 225° ca 20 min.

Fyll din pizza:
Det är enkelt att fylla en pizza, och när jag gör det så är det med ganska bra råvaror. De fyra normala versionerna är dessa och alla tilltalar en individ i familjen mer än de andra. På samtliga pizzor använder jag mozzarellas i block för att få den trådiga sega känslan på osten, men det går att använda vilken ost du själv har som favorit.

Pizzor färdiga för att först gå in i ugnen, sedan på grillen

Curry och kycklingpizza
Ta 2-3 kycklingfiléer och skär dem i fyrkanter eller småbitar. Stek dem sedan på medelhög värme tills de är helt stekta. Salta lite lätt och häll på mängder med curry. Enligt min egen uppfattning och framförallt dottern som älskar curry så kan det inte bli för mycket. Fördela sedan kyckling/curryröran på pizzan där du först lagt ut tomatsåsen i botten följt av tunt skivad mozzarella och avsluta med jordnötter eller cashewnötter.

Tacopizza med rödlök
Här tar jag 400 gram nötfärs som steks i en stekpanna. Häll i en påse Taco Kryddmix och lite vatten. Stek ihop tills det är färdigstekt. För de djärva kan man även hälla i lite salsa i en styrka som passar just dig. Fördela sedan Tacocurryröran på pizzan där du först lagt ut tomatsåsen i botten följt av tunt skivad mozzarella och avsluta med rikliga mängder av tunt skivad rödlök.

Skinka eller salami pizza
Riktigtr enkel pizza däe man skivar rökt skinka och fördelar den över pizzan. Kanske lite chaminjoner kan läggas till om man nu gillar det. Skinkan kan med fördel bytas ut mot Chorizokorv eller Chorizosalami och då täcker man hela pizzan med salami. Mer ÄR bättre för salamin krymper en del när den tillagas

”Vad frysen har att erbjuda” pizza
Denna pizza är lite varierad. Normalt så brukar det alltid bli en skiva av lövbiff eller något annat kött som sparats från en riktig söndagsmiddag. Dessa rester brukar jag använda på en separat pizza eller som extra fyllning på någon av de andra.

26 jan

Danskjävlar på Kv16

För snart ett år sedan köpta jag in en köksmaskin av typen Kitchenaid. Ev svindyr maskin som nog ingen trodde skulle användas mycket. Vi har haft en del maskiner hemmavid genom årens lopp och till och med en Assistent från Electrolux.

Alla dessa maskiner har varit inträde i något skåp, oftast längst in, och nästan aldrig tagits fram, för det är helt enkelt bökig, och en kniv eller visp går både fortare och enklare. Känner ni igen Er? Men med denna maskin skulle det bli ändring på nyttjandegraden.

Sagt och gjort, maskinen placerades PÅ köksbänken, alltid redo att användas och använts har den gjort. I snitt så körs den två gånger i veckan. Det kan vara allt från knåda en deg, riva rotsaker eller vispa ihop något annat gott.

Igår bestämde jag mig för att göra ett nytt bröd. Valet föll på det klassiska danska rågbrödet som alla hemmavid älskar. Och det var nog tur att vi hade en stor hushållsmaskin, för degen skulle knådas i 30 minuter och med en dubbel sats surdegsgrund så har nu maskinen gått i över en timme denna morgon.

Tyvärr tror jag nog att detta är vad den klarar av maximalt, för hela fördelen blev riktigt var, faktiskt så varm att det inte gick att lyfta upp den.Men bra blev det och är är en liten bild på mina första danska rågbröd. Hoppas att det smakar lika bra som den set ut.

31 dec

Nyårsgodis

Så, även i år kom det en nyårsafton.

Slutet på ett ganska struligt år som dock har gått bättre och bättre med tiden. Och avslutningen blev magnifik med en middag som hette duga.

Tyvärr har året kantats av diverse sjukdomar bland familj och släkt. Allt har till slut löst sig, men det blev ett tungt första halvår i alla fall. Fotograferandet las ner, mer eller mindre, för lusten att gå ut och försöka hitta en bild infann sig aldrig på riktigt detta år. Inte ens sommaren och semestern lyckades locka fram glädjen.

Men varför gnälla, allt slutade lyckligt. Ny kamera inhandlades, familjen blev frisk och njutningen med att dra iväg med kameran har infunnit sig igen. Så, vad finns det för bättre sätt att avsluta det gamla året och börja det nya med om inte ett par bilder från middagen.

15 dec

Lysekil vs. Stockholm

Som jag lovade, här kommer den andra delen av den stora julbordskampen mellan Lysekil och Stockholm. I ena ringhörnan står det lokala alternativet, underdogen NH5 från Lysekil, och i den andra bjässen och regerande mästare Erik´s Gondolen från Stockholm. Det här kan bli kul, så vi startar matchen.

Sillarna:
Gondolen började i veckan att presentera redaktörens favoritmat på julbordet, det vill säga sill på ett föredömligt sätt. Inläggningarna var varierande och smakrika. NH5 presenterade dock ett bättre urval, och smakerna var på det hela lite mer rena och lite mer av allt. Det är en jämn kam men med tanke på skillnad i antal sorter och att NH5 lyckades lite bättre med smakerna går denna rond till NH5.

Laxen:
Även här så börjar Gondolen hårt och går på knock direkt. Med många olika typer och riktigt bra smaker måste Lysekil prestera underverk. Och det gör de. Även här lyckas de riktigt bra och kommer upp i samma perfektion som Stockholm. Här kan man nog säga att det blir oavgjort.

Små snittar:
Stockholmskrogens urval av andra typer av smårätter var förvånansvärt magert. Det fanns olika typer av fyrkanter med olika typer av fyllningar, men Gondolen hade inte en chans mot NH5. Här var utbudet enormt och uppläggning, smakerna och variationen otroligt. Nu kanske man kan tycka att redaktören är lite påverkad av att det var mycket fisk och skaldjur i Lysekil och det är nog sant, för just dessa rätter är hans favoriter. Och ronden slutar med fullständig knockout och Gondolen får nu försöka att komma upp på benen igen.

Kallskuret:
Här blir det en jämn kamp mellan krogarna. I detta fall har båda ett ganska bra urval. Olika skinkor, salami och korvar dukas upp. På det hela en jämn kamp. Men i slutet kommer Lysekil med sina Italienska och Spanska lufttorkade versioner. Kanske inte något man ska ha på ett traditionellt svenskt julbord, men de rätterna var riktigt goda. Lite bottennapp för Lysekils del blev det för vissa av viltprodukterna. Vildsvibnssalamin t.ex var riktigt dålig. Slutsatsen är att Lysekil hade ett mycket större utbud, men den var flera saker som drog ner betyget. Stockholm var helt jämn i denna rond och här blir det oavgjort

Varmrätterna:
Inget att klaga på här från någon av parterna. Denna del är inget av redaktörens favoriter, för när man väl kommit hit så brukar man vara riktigt mätt. Lysekil presterade dock höga poäng med sina revbensspjäll och Stockholm effektivt kontrade bort med sin Janssons frestelse. Även denna rond blev lika

Dessert:
Här kommer vi till den del som jag faktiskt trodde att Gondolen skulle sopa mattan med NH5. Gondolens små desserter var enastående. I alt var det både ett och två snäpp bättre i allt. Det enda som NH5 kunde sätta emot var ostarna. En helt klar seger för Gondolen.

Det lilla extra:
Båda restaurangerna hade naturligtvis det där lilla extra som man inte förväntat sig. NH5 i Lysekil plockade fram sina fiskbullar i sås och en skaldjursomelett som var helt fantastiskt. Likaså var de färska skaldjuren en trevlig upplevelse. Stockholms Gondolens lilla extra var naturligtvis desserterna och slog mig med häpnad. så här blev det lika.

Servering och personal:
Med tanke på att julbord är just julbord så fungerade personalen på ett riktig bra sätt på båda restaurangerna. Vänliga, trevliga, servicemässig ut i fingerspetsarna. Kort sagt både NH5 och Gondolen gjorde det de skulle och låg på topp hela besöket.

Slutresultatet:
5 poäng till NH5 i Lysekil mot 3 poäng till Gondolen Stockholm. Detta måste bevisa att västkusten är bättre på det mesta de tar sig för, för vi bor ju på Sveriges framsida

10 dec

Upp till bevis!

Nu är säsongens första julbordet presenterat för redaktör´n. I år hade man valt en liten annan strategi gällande kvalité och krog. För det blev så att vi åkte in till centrala Stockholm, närmare bestämt på söders höjder och checkade in på Gondolen.

Gondolen är nog en av landets mest kända krogar och ligger vid Katarinahissen. Den är, tillsammans med slottet, riksdagen, Sergels torg och några andra utropstecken i Stockholms urbana landskap, troligtvis något som de flesta känner till. Nu blir det inte sämre av att krogen drivs av Erik Lallerstedt med dotter, och de är verkligen i krögarnas elit.

Själv hade redaktören bara varit i området en eller kanske ett par gånger tidigare men själva hissen hade han åt förbi många gånger. Och när man väl kom upp på toppen, så var utsikten fantastisk.

Recensionen av julbordet då? Jodå, efter ett nedslag i den sämre klassen förra året, så blev detta en riktig upplevelse. Maten var mycket god och trevligt upplagd. Antalet rätter var också bra. Inte för mycket men heller inte heller för lite. Faktum är att denna uppsättning kommer upp i samma klass som NH5 i Lysekil. Utsikten bidrar naturligtvis till helheten och även sällskapet.

Kort sagt det hela var på topp. Så nu NH5, nu är det upp till bevis på lördag.

29 sep

Dragen gris @KV16

En något kryptisk rubrik håller jag med om, men läser man lite mellan raderna så får man fram att det betyder Pulled Pork hemmavid.

I somras köpte jag en färdiggjord köttbit i mataffären. Pulled Pork är denna sommars hetaste köttbit och grillkung som man är så måste man prova på detta också. Och resultatet med halvfabrikatet blev riktigt bra och då vill man ju försöka att göra allt från scratch.

Sagt och gjort så började jag leta lite på nätet och hittade ett riktigt inspirerande recept. Med lite modifieringar av receptet samt att jag helt enkelt inte hittade en riktigt stor bit av benfri karré så började jag.

Istället för karré så blev den ett par fläskstekar. Mindre fett, men vad gör man. I ett annat recept hittade jag olika förslag på rökspån, bland annat från äpple, och undrade lite hur jag skulle lösa detta, för inga spån fanns det hemmavid. Så en kväll i veckan smög jag ut på gatan och helt enkelt klippte av ett gäng grenar från ett äppelträd som väcker vilt. Dessa grenar klipptes upp i småbitar och skulle fungera som mina spån.

Och faktiskt, det fungerade. Grannarna undrade om jag var riktigt klok när jag drar ut grillen kvart över åtta på morgonen, och sedan ha grillen tänd i 6 timmar. Röken låg tät över området och luktade skogsbrand.

Slutresultatet blev ganska bra. En riktigt kraftig smak av äpple hade kommit från alla småbitar jag lagt på, och styrkan i rub och glace var ordentlig. Tyvärr var det ett litet misstag att använda stek till denna rätt för det blev lite torra bitar, medan kärnan på köttet var perfekt saftigt. Så ett ”top tip”, använd karré, det blir bättre.

23 sep

Gjutjärnsgrytor och älgar

Ett av mina mest använda redskap hemmavid är en riktigt gammal gjutjärnsgryta från Huskvarna. 5 liter är volymen och denna gryta är ett arvegods från min farmor.

Den är lite rund i botten och behöver nog planslipas lite, och den behöver smörjas in med lite olja varje gång den används för att inte rosta, men i övrigt är den perfekt.

Många köttfärssåser och grytor har lagats i den genom årens lopp och när grabben är hemma så desinficerar han den m,ed sin chili, för det är inga bakterier som kan överleva styrkan i hans version av denna klassiska rätt.

I helgen så tog jag fram den igen och tänkte testa ett nytt recept. Per Morberg har gjort en viltgryta med skogssvamp, och detta lät helt perfekt. Problemet var att det skulle ta riktigt lång tid. Så här kommer min version av denna otroligt goda rätt. Se till att ni har några dagar på er, för det är som sagt ingen snabbmat.

Originalreceptet hittar ni via denna länk

Antal portioner: En hel del (8-10)

2 kg grytbitar av vilt. Jag använde med ett kilo av vardera älg och hjort
smör till stekning
2 msk tomatpuré
salt och nymalen peppar
500 g skogssvamp (t.ex. kantareller och karljohan)
2 gula lökar
6 morötter
3 dl vispgrädde
2 dl creme fraiche
1 dl hackad persilja

Marinad

1 stor gul lök
5 dl rödvin
2 msk olivolja
5–6 krossade enbär
3-4 lagerblad
1 msk timjan

Gör så här:

Dag 1:

Gör marinaden. Skala och skiva löken grovt. Blanda den med resten av ingredienserna i en bunke. Lägg köttbitarna i marinaden, täck med folie och ställ bunken i kylen över natten. Själv lät jag den stå i 24 timmar och det blev bra.

Dag 2:

Sila marinaden och spara den till senare.
Bryn köttet och löken som fått rinna av i smör. Jag använde stekpanna.
Häll över köttet och löken som brynts i en gjutjärnspanna (5 liter)
Häll på marinaden och tomatpurén. Låt allt sjuda lugnt i ca en timme. Detta är inte med i orginalreceptet, för grytbitarna ska enligt mig inte vara sega. Smaka av med salt och peppar.
Skiva under tiden svampen, hacka lökarna grovt och skiva morötterna. Bryn alltsammans i en stekpanna och lägg ner det i grytan.
Häll på grädde och creme fraiche och låt grytan koka i ytterligare 20 minuter. Tillsätt eventuellt mer salt och peppar.
Strö på lite hackad persilja och servera med ris eller potatis eller potatismos.

08 aug

En riktig middag

Äntligen fick man till det man planerat hela sommaren, alltså gå ut och äta en riktigt god middag på NH5 i norra hamnen i Lysekil. Och vädret var det heller inget fel på. Just denna kväll så var det mestadels mulet, men i och med att vi satt ute så gjorde det inget för solen bländade rätt rejält de gånger den kom fram. Och värmen är fortfarande kvar i stan, så det gick ingen nöd på oss.

Som sagt, det är inte ofta man kan få med sig barnen i samlad trupp numer. Barn kanske det är fel att kalla dem, för de är mer eller mindre vuxna nu och en har redan flyttat österut för att gå i skola. Men de njöt riktigt ordentligt över den mat som serverades. Naturligtvis ville jag dokumentera denna dag då alla är samlade på ett och samma ställe med kameran, men att vara med på kort är en tveksam sysselsättning dem. Lite hot och lirkningar och ett med ett konstaterande att ”farsan betalar” så gav de med sig och ställde upp på en gruppbild.

Maten då? Hur var den? Jag har varit och ätit på NH5 en gång tidigare utöver förra årets julbord. Och även denna gång blev jag överraskad över mat och servicenivå. Billigt är det inte, men det visste vi redan. Personalen är riktigt bra och förklarar i detalj vad man får in och har man frågor eller speciella önskmål så får man snabbt svar.

Till förrätt kom det en charkuteritallrik in till föräldrarna och grabben tog soppa på fisk och skaldjur. Och när varmrätten väl kom in så serverades det fisk och åter fisk. NH5 har en rolig grej med tillbehören. Man beställer den mat man vill ha och väljer sedan mellan tre olika tillbehör. Detta gjorde att vi mer eller mindre fick olika rätter fast fisken var densamma. Och kvalitén och smakupplevelsen var på topp.

01 aug

Morbergstyle, eller i alla fall nästan…

I år så gick semesterresan iväg till Tyskland. Frugan är lite stel i benen fortfarande så en vandring likt den vi gjorde förra året i Berlin eller Rom var inte att tänka på. Så den enkla vägen blev det med en kort biltur till Göteborg och sedan ombord på färjan till Kiel, Tyskland.

Nu var det bara en endagars tur i själva staden Kiel. Vi kommer dit på morgonen och åker hem på kvällen och dagen var tänkt att tillbringas på ett shoppingcenter utanför själva stadskärnan. Enkel och bra och jag hoppades naturligtvis på att hitta någonstans att sätta mig när damerna i familjen tittade på skor och kläder.

I själva köpcentret fanns det dock en enorma supermarket som jag tittade in i. Och snabbt, väldigt snabbt fylldes en kundvagn med gyllene droppar från Skottland. Gamla flaskor både 12, 15 och 16 åringar trängdes och tillsammans med några flak av pilsner så var jag klar, då damerna återvände från klädaffärerna. Så det blev till att återigen börja vänta på att de skulle titta klart på deras prylar.

Nu var det faktiskt en enorm affär vi var inne i och de hade en riktigt respektabel grillhörna med grillar och tillbehör. Snabbt fann jag en liten rengöringsborste som jag länge saknat. Jag har naturligtvis en hemmavid, men denna var en riktig bra produkt som kommer åt mellan gallrens stänger.

Sen fick jag syn på en stor låda med en wok just till min grill. Efter att tittat på per Morbergs program och hans enorma gasdrivna jättewok, har jag alltid velat ha just en wok. Problemet med Morbergs prylar är att den är enorm och skulle kräva att jag köpte ut grannens tomt bara för att ha någonstans att ställa den. Så denna lite mindre wok, passade mina syften perfekt.

Gjord i emaljerat gjutjärn och riktigt tung, betingade den ett pris på ca EUR 50,00. Var det ett bra pris? Faktum är att jag inte riktigt visste det men jag ville ha denna pryl och efter lite övertalning hamnade denna gigantiska låda i kundvagnen.

När jag kom hem idag kunde jag inte låta bli att titta vad priserna var för denna pryl var i Sverige. Och glatt förvånad så upptäckte jag att jag sparade bara på detta gjutjärnsmonster drygt 300 spänn. Så nu är det snart dags att ta fram kyckling och grönsaker och börja spela asiatisk musik, för här ska det wokas.

06 apr

Panpizzor i formar

Då har jag till slut lyckats att få tag i allt som behövs för att fixa till Pan pizza ”PizzaHut style”, på grillen. Efter många år med lite experimenterande så har jag testat det mesta när det gäller Pizzaväg. Och grillen är redskapet att använda har jag kommit fram till, för smaken som röken ger är gudomlig.

Nu är det väl så att helt utan problem har inte resan till pizza perfektion varit de senaste åren. Först började jag med vanlga pizzor, som gjordes i ordning på traditionellt sätt, det vill säga, allt gjordes klart i köket, sedan bärs de ut till baksidan där grillen är. Då uppkom problemet med att få över pizzorna till grillen. Om man säger att stabiliteten i en ”rå” pizza inte är den bästa, så det mesta hamnade i en hög i mitten av grillen med en svärande gubbe bredvid. Så normalstora pizzor, förberedda i köket var inte lösningen.

Nästa försök, och man lär sig av misstagen, var att göra mindre enheter så med hjälp av två stekspadar få över dem till grillgallret. Även detta försök slutade mer eller mindre med att kocken fick ett utbrott på allt jävelskap som grillar i allmänhet kan ställa till med. Men skam den som ger sig.

Tredje försöket bestod i små pizzor som bakades ut i köket. Dessa så degbitar tillagades halvklara inomhus i den vanliga ugnen. efter de var nästan klara så fylldes de med tomatsås, ost och allt annat man vill ha på, och denna gång gick det bättre, för att inte säga riktigt bra. Dock var det inte helt utan problem som pizzorna kom på bordet, för temperaturen var väldigt svår att kontrollera och det blev ganska brända bottnar.

Nu efter mycket letande, har jag äntligen hittat panpizza formar på ett ställe som heter Bakers. Det är en webbshop som har allt för bakning. Så en order las på fyra formar i blåstål för runt 100 spänn styck. Varför jag använder just denna typ av form är att en teflonbehandlad form dels inte klarar värmen från grillen, dels så måste man skära pizzorna i bitar, som panpizzor ska vara. Och en non stick beläggning hade inte överlevt länge. Nu har jag bara ren metall, som smörjs in som en gammal hederlig gjutjärnspanna, och formarna ska bara bli bättre ju längre man använder dem.

Så igår var det dags att testa den nya grillen med de nya formarna. Recept letades upp och fyllning lades på. Och det såg riktigt bra ut. Men tyvärr så blev temperaturen åter igen ett problem, för att baka pizzor på grillen tar ett tag, och en del av bottnarna blev lite brända. Så nästa gång ska jag göra på följande sätt.

Sätt på pizzaformarna på grillen med de råa pizzorna
Grilla en liten stund så botten blir knappt genombakad men röklukten ska fastna i fyllningen.
Ta bort pizzorna från grillen när de är halvklara och grädda dem färdigt i en vanlig varmluftsugn.

Vi får se om detta lyckas, och jag lovar att återkomma med en rapport senare under året hur detta försök lyckades, för jag ska lyckas med pizzabak på grillen på det ena sättet eller det andra. Lita på det!

Mina nyinköpta panpizzaformar från Bakers. 36 cm diameter så de får plats både på grillen och i ugnen

Panpizza ”Pizza Hut style” färdiga för tillagning. Salami, kyckling med curry, Capricciosa samt tacoköttfärs/rödlök

Den första Pizzan på grillen

Riktigt goda var de också. Vi hade alla olika favoriter, men Kyckling/Curry var den som det överlägset det gick åt mest av

24 mar

Födelsedag, två månader för tidigt

Som alla vet är jag bara lite prylgalen. I höstas så åkte den gamla trotjänaren till tippen. Vad jag menar är min nästan 10 år gamla Webergrill som skött sitt jobb så fin hela tiden. Men tillslut så tog åldern ut sin rätt och den mer eller mindre rasade ihop. Grillning är en av mina större favoritsysselsättningar under den varma årstiden, så en ny grill måste införskaffas. För alla mina vänner har hört talas om kycklingfilén jag tillagar, och barnen älskar revbensspjället och pizzan.

Sagt och gjort så började jag leta lite på nätet och hittade det jag sökte och presenterade det för frun i huset som blev arg. Konstigt, för en grill behöver vi. Hon mumlade något om att jag snart fyller jämt och att det nu är andra gången jag förstör hennes perfekta planer på en bra present. Hon och den övriga familjen hade alltså suttit och själva tittat på hemsidor på vad som ska köpas.

När jag var i den stora staden i söder i veckan, kom vi dock överens om att jag skulle in på elaffären och köpa ett nytt våffeljärn, något som vi också behövt en längre tid. Och när jag är på väg till kassan, se vad som mer eller mindre blockerar min väg. Drömgrillen!

Det blev till att snabbt ta ett foto och skicka det hem för beskådan, och svaret kom snabbt. Köp den! Det var bara ett litet problem som återstod. Hur i hela friden skulle jag få hem den? Jag fick tag i en av de som jobbar i butiken och hon kilade iväg till lagret och kom efter en stund tillbaka med en lapp med siffror och ett måttband. En snabb sväng ut till bilen och konstaterade snabbt att det inte skulle finnas några möjligheter att få in denna koloss i bilen och få den hem.

Så, in i affären igen och där gick jag runt guds gåva till en grillkung. Tekniker som jag är i grunden, plockade jag isär alla delar i mitt huvud. Mätte massor av olika saker och kom fram till att de enskilda delarna skulle nog få plats, och beslutade att slå till och köpa underverket

Som sagt, lådan var för att uttrycka det milt, enorm. Men det blev till att plocka isär allt och stuva in delarna i bagaget och baksätet och allt kom in och hemåt det bar. Väl hemma så blev det till att bära in allt i köket och där påbörjades monteringen. Och det tog sin lilla stund innan allt kom på plats. Men tillslut så stod det en nästan färdig Weber Preformer Premium 57 cm på köksgolvet, och det enda som saknade var bänkskivan som skulle läggas på plats.

Trots att man betalar massor av pengar, köper en kvalitetsgrill så kan det gå åt skogen. är jag väl hade lagt på skivan så hittar jag en spricka i själva skivan. Och det var inte en lite spricka som man enkelt kan putsa bort, utan hela kanten var spräckt nästan en meter. Så det blev till att reklamera detta via telefon, så om en vecka kommer det en ny hel skiva, men ändå. Lite surt var det.

Fast olika löften flög omkring bland familj och grannar, att jag skulle vänta med att använda den nya vännen, så orkade jag bara hålla detta löfte i ca 48 timmar innan suget blev för stort och grillen fylldes med grillbriketter och tändes. Och gissa vad som sedan lades på grillgallret? Kycklingfilé naturligtvis.

13 feb

Omöjlig middag

I lördags led jag som vanligt. I och med att jag gillar att stå vid spisen så är det mer eller min 100% uppgift att före de som är hemmavid med lite mat, framförallt på helgerna. Och trots att jag faktiskt gillar att röra runt i grytorna, så är beslutsångesten alltid stor. Vad ska vi äta idag?

De senaste månaderna har jag gjort slag i saken och sökt efter recept på nätet. En ”hot” fiskgryta blev fantastiskt bra, medan vissa gratänger smakade mer eller mindre lika jämfört med det jag normalt brukar göra. Men idén med att göra något nytt och fräscht lockar mig.

Dock var helgen en tillbakagång till gamla vanor. Satt med en oxfilé och undrade var jag skulle göra. Jag är less på potatisgratäng. Less på olika potatisvarianter från påsar med konstiga namn. Så jag ropar på den yngsta som är i närheten och undrar vad hon vill ha. Normalt så brukar man få ett svar som liknar ”spelar ingen roll” och så vidare. Denna gång var hon dock tydlig med att hon ville ha potatismos. Och hur i hela friden skulle man kombinera potatismos med oxfilé?

Plankstek kom snabbt upp som en idé. Men några plankor har jag inte. Men idén växte. Potatismos kokades. Rotfrukter skalades och oxfilén helstektes till 65 grader. Sen spritsade moset runt på kanterna i en stor form med alla rotfrukter i mitten. In i ugnen för att gratineras och ut igen där den skivade filen las över allt. Tillsammans med en grönpepparsås och ett glas riktigt gott och prisvärt Amaronevin, blev beslutsångesten som man hade några timmar tidigare förbytt och man njöt att man än en gång lyckats att få till det.

08 feb

Säg den lycka som varar

Kitchenaid Då får arga snickaren dra ner mungiporna igen.

Igår, skulle jag göra pannkakor. Barnen har kanske inte tjatat direkt, men en liten notis om just pannkakor såg till att jag skulle få lite tid vid spisen. Normalt så tar man fram en stor bunke, elvispen och alla ingredienser man kan ha, men denna gång tänkte jag vara lite ”wild & crazy” och hällde i det mesta i min helt nya Kitchen Aid.

Nu kan man tycka att det kanske är ett stor redskap för att göra lite pannkakssmet, men ic och med att disken blir densamma (visp och bunke) samt att den står framme på hedersplatsen, som var det enkelt att bara börja hälla. Allt gick bra tills jag skulle sätta på maskinen och inget hände.

Jag kollade kontakten och den satt i sitt uttag. Bytte för säkerhets skull till ett nytt vägguttag, och se då drog den igång. Fast ryckigt och små blixtar slog ut ur hålet där man ändrar hastighet. Hela maskinen lät som den hostade, och det var bara att dra ut sladden för att hindra att allt tar eld.

Till saken hör att denna fantastiska maskin bara är några veckor gammal och använd 5-6 gånger. Om man tar hänsyn till inköpspriset, ca 5000.- delat på antal gånger man använt den, så skulle varje pannkaka man gjort kosta 100 spänn styck och kladdkakan dottern gjorde ca 900.- Man borde kanske förvänta sig att en maskin för dessa pengar håller lite mer än 5 gånger, eller?

Så i fortsättningen får det bli elvisp och en bunke. betydligt billigare per portion än att använda en exklusiv köksmaskin

20 dec

Skillnad på julbord och julbord

Nu är det juletider och därmed börjar julborden avverkas i snabb takt. I år fick jag till och med tid att gå på jobbets julbord i Stockholm som jag blev förhindrad att gå på förra året. En skylift och en mobilkran i snö och minusgrader lockade tydligen mer än värmen i en restaurang.

Jobbets julbord, om man nu ska börja med det, serverades på Gröna Stugan i Sundbyberg. Allt var jättevackert när man kom dit. 20 cm nysnö, vackra omgivningar och glögg serverades i en liten paviljong. Riktig julstämning alltså. Tyvärr höll väl maten inte samma klass som vädret. Gröna stugan valde och server ett ganska fattigt julbord. Några sillsorter som smakade mer eller mindre samma. Många tallrikar var tomma och resten var oproffsigt upplagt. Det verkade som de i köket mest ville hem så fort som möjligt.

Nu var att Gröna stugan var mer eller mindre fullsatt. Och därför kanske man ska ha överinseende med att serveringspersonalen knappast var vid vårt bord överdrivet mycket under kvällen. Kanske är kvalitén lägre i huvudstaden på dess julbord, men detta julbord blev jag inte imponerad av, faktum är att det var ett av de sämsta julbord jag någonsin ätit, och det är svårt att resonera bort.

En helt annan klass serverades några dagar senare. Denna gång besökte jag och familjen tillsammans med några vänner NH5 i Lysekil. Detta var faktiskt första gången som jag betalat ett julbord ur egen ficka. För normalt räcker det med det som jobbet brukar bjuda på. Sen kommer själva julen och efter den tiden vill man inte vare sig tänka eller se julmat på länge.

Hur var då julmaten på Norra hamnen 5? Om jag skrev ner julbordet på Gröna stugan ordentligt så var detta precis tvärt om. Allt var mer eller mindre perfekt. De kalla rätterna var extremt vällagade. Allt fylldes på kontinuerligt. Inget fick bli tomt och allt, förutom några få undantag smakade underbart. Min personliga favorit var hemlagade fiskbullar i en skaldjurssås. Helt underbart. Lokalerna var även de riktigt trevliga med en varm brasa som brann hela kvällen.

Så, slutsatsen är denna. Undvik för allt i värden att lägga pengar på ett julbord i Sundbybergs Gröna stuga. Satsa hellre på Norra hamnen 5. Om man får maximal valuta för pengarna när man äter på NH5 kanske är lite tveksamt, men 495.- per person gjorde inte allt för ont att betala, för så bra var maten.

Det bästa med Gröna stugan i Sundbyberg var utsidan som låg inbäddad i mjuk snö

En snyggt upplagd tallrik tillhörande min dotter Elina

Sill, lax och annan fisk i mängd serveras i Lysekil

Skaldjur i mängder serveras på ett julbord på västkusten

Skaldjur i mängder ska serveras på ett julbord på västkusten

10 dec

Julen kommer söderifrån

I veckan som gick fick man en liten försmak på hur julen kan se ut. Hemmavid har det kommit lite snö och granen på torget är tänd och vacker. Men nere i Europa är allt lite mer.

Veckan tillbringades till en del lite söder om München i Tyskland. Ett antal möten skulle dras igenom med kollegorna och dagen började tidigt. Som tur var så hade jag tidigare bestämt mig för att sova över i Göteborg och på det sättet spara 1,5 timmar i restid, men klockan ringde ändå 05.00. frukost var inte att tänka på men en kille i köket förbarmade sig över mig med en mugg nybryggt kaffe.

Dagen innan hade Arlanda i Stockholm mer eller mindre varit helt stängd, och lit orolig var man för hur planen skulle lyfta från Göteborg. men denna oro visade sig helt obefogad, i alla fall vad beträffar just Göteborg. Efter att mer eller mindre sprungit genom Kastrup i Köpenhamn och letat efter gaten så visade det sig att alla flyg söderut var minst en timme försenade. Snö i Tyskland var förklaringen, och det var bara att sätta sig till rätta i fåtöljen och vänta.

Till slut så kom man iväg och denna gång bjöds det på den första julklappen. Lufthansa hade bytt ut sina normalt så envisa papplådor där de förvarar sina torra brödbitar, smörpaket och skinka. Idag var det en broderad liten påse innehållande en apelsin och en macka tillsammans med lite choklad som bjöds runt i kabinen. Riktigt gulligt. men avsaknaden av frukost börjar göra sig märkbar, men dämpade lite av de små smakbitarna på flyget.

Istället för den enkla papplådan som man ska försöka bryta upp för att få i sig sin smörgås hade Lufthansa ett lite mer julaktigt alternativ på förpackningen

Resan gick bra. Ingen stress direkt utan man hade gott om tid på sig då kollegan skulle dyka upp först efter en timme fast mitt plan var försenat, så det var bara iväg till första bästa restaurang och få något att äta. Och det som man lyckades beställa på sin inte helt fantastiska Tyska blev detta. En ordentlig brunch, tysk stil.

Erdinger Sportsbar, Munich airport

Efter att gått upp klockan 5 på morgonen utan frukost så satt det ganska bra med en brunch på Münchens flygplats

Dagen gick och blev till kväll. Allt arbete och alla möten gick över förväntan och vi var väldigt effektiva så runt 18.30 bra det iväg till en lokal restaurang, Schweinswirt. Det som serverades i dessa gamla lokaler, som för övrigt ser ut som ett normalt ölhall i Bayern, var fläsk i alla dess former. Själv fick jag in knaperstekta fläsklägg från spädgris serverade med någon typ av potatiskaka som närmast skulle kunna liknas vid en version av kroppkakor. Sallad fick vi naturligtvis och allt smakade riktigt bra.

Tre små rätter som inte var så små. Här serveras knaperstekt fläsklägg från spädgris, någon typ av potatisbullar och en riktig bra sallad

Efter att vi ätit gott så blev det gas för dessert, och min lokale kollega hjälpt till att beställa. Och gissa om man blev förvånad vad som kom in. Munkar med äpplen glass, grädde och frukt kanske inte låter så ovanligt, men sätet det kom in på var annorlunda. Hela härligheten var snyggt och prydligt upplagt på en vanlig sopskyffel. Undra vad man skulle säga om denna servering hemmavid i Svedala?

Det är inte varje dag man får en riktigt bra dessert serverad på en vanlig sopskyffel. men någon gång ska väl vara den första.

Klockan 21.30 blev det dags att ta farväl till både mat, Weissbeer och kollegor och checka in på hotellet. Och även det hade bra klass. ha en trevlig kväll allihop för här somnade jag gott och vaknade som en ny människa kvart i sju nästa morgon.

Hotellrummet i Regensburg

27 okt

Gräsänkling – inga problem för en riktig man

Då har det alltså hänt, redaktör´n har blivit gräsänkling för två veckor. Ja, nästan i alla fall för äldsta dottern är hemma, men henne brukar man inte se så mycket av i vanliga fall. De två andra damerna har lämnat oss i sticket och dragit två veckor till södra Spanien där lilltjejen ska vara på rehab med massor av träning och vård.

Problem uppkom nästan direkt. Förutom att man inte vaknade förrän vi halv tio på förmiddagen, vilket normalt aldrig händer, så undrade man lite vad som skulle bjudas på middag denna lördag. För självklart skulle en man som jag kunna fixa till det. In i frysen där alla matlådor står, och med fasa upptäckte jag att frun i huset inte fixat någon mat alla till de två kvarvarande fommarna. Frysen gapade tom! Men som jag sa, det ska inte vara några problem för en riktig karl att fixa till en exklusiv, underbar och njutbar middag på nolltid.

Sagt och gjort. Färden styrdes till den närmaste livsmedelsaffären, och ingredienser inhandlades till gourmetmåltiden. Valet var svårt med tanke på utbudet, för när man är ensam hemma med äldsta dottern vill man ju imponera lite, och faktiskt tror jag att jag lyckades ordentligt. När hon väl kom ner från hennes egna borg en trapp upp, kom det inte ett ljud över hennes läppar när hon såg vad jag dukat upp på tallriken. Hon var alltså mållös och det tolkar jag som ett riktigt positivt betyg.

Om jag ska vara ärlig så bommade jag lite grand, för en vi fin duk hade höjt upp middagen ordentligt, kanske till oanade höjder, men det får bli i morgon istället då jag har mer planer på att imponera på min dotter med mina imponerande kökskunskaper.

24 okt

Talangtävlingar

Under årens lopp har redaktör´n gillat Holländska öltillverkarens Heinekens reklamfilmer. 2010, i ett baksäte i södra Tyskland, tillsammans med ett par holländare så diskuterades detta mycket och det blev till ett inlägg i bloggen. (se inlägget och reklamfilmerna genom denna länk)

De sista åren verkar det dock bara vara massor av talangtävlingar på dumburken. Det är än det ena och än det andra. Tjejerna vill se hur personer går på en scen och sjunger underbart eller dansar som elitgymnaster. Utan att sticka ut haka allt för mycket så tror redaktör´n nog att det mest är den kvinnliga delen av befolkningen som gillar dessa talangtävlingar oavsett om de heter Idol eller X-factor och vi män väntar snällt att eländet ska ta slut så vi kan se våra egna program.

Här kommer ett klipp som jag faktiskt tror skulle göra att även jag skulle sätta mig ner och titta på talangtävlingar. Mycket nöje.

28 aug

Mästerplockaren i kantarellskogen

Slit och släp är det livet handlar om. Under min uppväxt så var man mer eller mindre tvingad ut i skogen och bidra till vinterns försörjning. Hjortron och Lingon skulle plockar i stor mängd så att skafferiet fylldes upp innan vintern kom. Svamp var däremot en sort som jag aldrig plockade. Traditionellt så har det aldrig varit en stapelföda för mig under min uppväxt, men när jag blev äldre så lärde jag mig ganska snabbt att tycka om denna lilla läckra maträtt.

När man fyllt hela diskhon med ca 5 kg gula, fina och torra kantareller och sedan när man förväller dem så sprids en läcker lukt i hela huset som förvarnar om varma mackor med svampstuvning, kantarellrisotto och en fin köttbit med smörstekta kantareller senare i höst. För visst är det gott att fylla frysen med lite lyxmat.

Nu ska man kanske inte dra en historia om att det faktiskt är vår familj som plockat alla dessa kantareller. I år så har vi kommit fram till att alla våra säkra ställen i skogen är mer eller mindre skövlade, så det blev till att köpa lite av en bekant till en bekant. Och dessa kantareller var värda varje krona, det kan jag garantera. Så nu kan vi gå ut i skogen, hitta nya platser, utan att känna pressen att vi måste fylla frysen, för den frågan är redan löst.

23 aug

Västerbotten

Än en gång har man fått förmånen att resa lite runt omkring i landet.

Denna gång har man varit några dagar uppe i Norrland, Västerbotten för att vara exakt. Skellefteå var stället att utgå från, och med en hyrbil så drog man sig lite söderut och besökte både Umeå och Örnsköldsvik. När man väl var på väg tillbaka till flygplatsen så dök en vägskylt upp. Burträsk 30 km. Burträsk är där min favoritrost, västerbottenost tillverkas, så tillsammans med min kollega från Tyskland körde vi dit på dåliga vägar. Det var till och med ren grusväg ca en mil, men vad gjorde det.

Till slut kom vi fram till ostens hus och fick provsmaka läckerheterna, och efter lite letande hittade jag även boken som jag fick med ett recept i då Västerbottenost firade 100 år förra året.
Nu ska man ha klart för sig att själva ost-centret inte var stort och efter 10 minuter gick man ut igen. Var det värt att åka denna lilla extraväg för att komma dit? Knappast, men nu har man i alla fall varit där och sett sitt recept på den rätta platsen.

10 jun

Helvetesresan till männens Ullared

Då var den gjord, årets resa till norra Tyskland. Misstänker att alla kan gissa vad man gjorde där med om inte så kan jag berätta lite om resan.

Klockan 21 och bussen drar iväg. Folk hämtas upp lite överallt och framåt morgonen runt 6.30 så stannar vi på slutmålet Heiligenhafen, killarnas Ullared. Brist på sömn gjorde att man lite vilset letade sig ur bussen och in på affären för att starta lite seriös shopping, och om jag säger att jag inte köpte plastpåsar eller bakplåtspapper så får ni gissa lite själva.

Som alltid är det en stor blandning av reskamrater. Unga killar och gamla gubbar blandas runt och alltid är det väldigt rolig att snacka med alla runt omkring. Alla vet om att man sitter tillsammans i många timmar så det är bara att göra det bästa av situationen.

I och med att jag är en stor beundrare av Whisky. Framförallt singlar och då från de västra delarna av Skottland. Islay och Juras olika fabrikat är jag särskilt njuter av, och lite av den passionen speglade mina inköp. Så nu kan man ta hem grabbarna och ha en riktig provarkväll.

[nggallery id=14]

06 jun

Nationaldagen

Oj ja, en extra ledig dag kan aldrig vara fel.

Nationaldagen, som till slut blev helgdag kanske inte riktigt fått den status som Norge get sin 17 maj, men ändå, i stadens park firas det ordentligt, men de som medverkar är de mer eller mindre är tvungna att gå dit.De jag tänker på är kommunalrådet som ska hålla sitt vanliga tal. Frivilligorganisationer som pensionärsföreningar och lottakår samt lite andra föreningar är även de mer eller mindre förpliktigade att delta

Vanliga Svenssons, eller i mitt fall Ohlson´s, stanna hellre hemma och pillar med det som måste göras på ett hus. Och efter, när allt är klart så förflyttar man sig till baksidan och sätter på grillen.
För ett vitt hus med röda knutar med en tänd grill utanför måste väl ändå vara riktigt svenskt? Och fira nationaldagen kan man väl göra på många sätt?

Redaktör´n vid grillen

04 apr

Reboot

Ibland är det en lycka att ha fått en son som i alla lägen är lika nördig som jag själv är. Geeks kanske är ett passande ord, och som alltid letar alla nördar efter saker som kan förgylla deras något snurriga värld.Det är naturligtvis inte meningen att någon annan ska förstå det roliga i en del saker eller nyttan med dem, men i intresseklubben dras smilbanden upp när man hittar ett föremål som man längtat efter.

På bolaget har de med jämna mellanrum lite unika saker i sitt specialsortiment. Viner för flera 100 kronor kanske inte är min grej riktig, men när ett öl som heter Ctrl-Alt-Del kommer upp på hyllan, så är det bara att köpa upp hela lagret och stila inför sina lika.

Tyvärr tyckte frun i huset att sonen och jag var fullständigt intelligensbefriade. men vad betyder en sur kommentar från en som inte förstå storheten att vara Geek?

ctrl-alt-del

12 dec

Tjuvstart

Så här års är det julbordens tid. Frun i huset var i veckan på sitt, men redaktören själv lär missa sitt företags julbord som gå av stapeln i Stockholmstrakten. Jobb i södra Sverige kommer troligtvis emellan.

Men vad gör det? För på min gata i Lysekil, dukas det traditionella julbordet fram på sedvanligt sätt. Endast för familjen. Inga arbetskamrater, vänner eller släktingar är välkomna. Bara familjen själv kan sitta, och njuta, av de vanliga rätterna som vi samlat på oss under året.

Även i år var det samma tjafs om varför kålrotslådan hamnat på bordet igen, och alla skällde på redaktören varför han ska släpa fram alla sillinläggningar. Allt var som vanligt med andra ord med en enda nyhet. För i år var det revolution! Köttbullarna var gjorda på älgfärs och hur skulle detta gå?

Men alla njöt och åt de de själva tycker om, och alla skrattade och hade roligt, för det är väl så ett julbord ska vara? Tillsammans med de m,an tycker om, äta och ha roligt under en låååång middag.