10 Jan

Snökaos på Valboholmen utanför Lysekil

Jepp, och nu kom snön. Inte för att jag längtat efter den direkt, men det blev ju lite ljusare i vintermörkret. Vad ska man då göra när snön ligger och temperaturen redan börjar gå upp på plussidan. Jo, en tripp till Valboholmen. Det kan vara en perfekt plats.

Sagt och gjort, iväg bar det men det var absolut ingen rolig vandring. Några plusgrader, blött vått och riktigt gråmulet. Snön som kom ett par dagar tidigare hade bildat ordentliga drivor på sina ställen medan andra klipphällar låg helt bara. Problem uppkom när man skulle passera sänkorna. Var snön 5 centimeter djup eller 1,5 meter? Det visade sig flera gånger att jag fullständigt ramlade ner i en avgrund med snö upp till bröstet. Ett jäkla slit.

Nu försöker jag få lite bilder som skiljer sig från de sommarsöta bilderna jag brukar ta. Jag vill ha ruggigt väder, tjocka moln och ordentligt med vind. det ska synas att man bor på kusten. Allt detta ficka jag denna dag.

Valboholmen utanför Lysekil. Inga solvarma klippor utan full storm och drivor med snö.

Valboholmen utanför Lysekil. Inga solvarma klippor utan full storm och drivor med snö.

Valboholmen, skitväder i svartvitt

03 Jan

Småvikar och is

Hujedamig vad kallt det är ute. Men det ska inte hindra mig från att besöka några fina vikar och se om man kan få en eller anna bild under helgen.

Denna dag tänkte jag ta mig ner till Siviks campingplats, men istället för att fotografera bryggorna och sjöbodarna, tänkte jag utforska området lite norr över. Nu är detta inget jättejobb, för rätt över holmen är det bara några 200 meter att gå, och terrängen är lätt.

När man väl kommer dit upptäcker man att de små grunda vikarna är helt istäckta med en vacker klaris. Aldrig tidigare har jag försökt fotografera is som ligger på en vattenyta, men jag tycker att det blev ganska bra ändå. det gäller att prova på medan man kan, för det är inte ofta isen ligger utanför Lysekil.

Lilla viken, frusen och väntar på solen

Än kan solen inte göra något åt den frusna havsviken

Solen döljer sig bakom molnen. Ett foto med lång exponeringstid

15 Dec

Siviks bryggor

Under hösten har jag gått omkring mycket på Siviks bryggor. Campingplatsen är stängd för säsongen och man är helt ensam. Båtarna är borta och sjöbodarna är igenbommade. Alltså en helt perfekt tid att leka lite med kameran och försöka få till riktigt bra bilder på solnedgången och den gyllene timmen.

När man går där ensam infinner sig ett lugn i både kropp och själ. Man står där och tittar på naturen. Pillar lite med inställningarna på kameran och försöker komma på en bra komposition för den bild man ska ta.  Att det blir en bra bild spelar faktiskt ingen större roll om man  ska vara ärlig, för det är just lugnet jag vill komma åt. Att vara ensam och få rensa huvudet från vardagen

Siviks bryggor, aldeles utanför Lysekil med en underbara solnedgång Sjöbodar som klamrar sig fast på Siviks klippor utanför Lysekil

16 Sep

Blixtnedslag – jag lyckades att få det på bild.

Som alla vet så är jag på klipporna och springer med jämna mellanrum. Solnedgången är ett av de mål jag försöker fånga och skapa någon form av perfektion till och igår var det på inget sätt annorlunda.

Turen gick denna kväll till Siviks campingplats, där jag faktiskt bara varit en enda gång tidigare med kameran beredd, och det var för många år sedan. Jag var lite orolig, för när jag åkte hemifrån, så började massiva moln torna upp sig ute till havs, och det blev att vänta fem minuter i bilen innan jag gick ut till klipporna. Det mesta av regnet gick dock längre ut till havs och fortsatte sedan in åt land lite längre norröver, så jag hade en vacker vy mot frontens bakre sida.

Helt plötslig kommer en blixt ur molnet, och jag får mer eller mindre panik med att rigga kamera, stativ och försöka rikta in den med rätt skärpa och åt rätt håll. Jag tryckte på avtryckaren i ren desperation och hoppades på det bästa. Det här var faktiskt min första chans att få en blixt på bild.

Molnen var otroliga. Kolsvarta med regnskyar som drog fram under dem. Och här stod jag, med en perfekt utsikt över ett mäktigt oväder.

Mäktiga stormmoln över Siviks camping, Lysekil

Mäktiga stormmoln över Siviks camping, Lysekil

 

Den blixt jag lyckades fånga över Sivik. ISO 100, 0,3 sek, f/11, 12mm vidvinkel

Den blixt jag lyckades fånga över Sivik. ISO 100, 0,3 sek, f/11, 12mm vidvinkel

 

Himlen över Sivik, Lysekil mellan två åskoväder

Himlen över Sivik, Lysekil mellan två åskoväder

15 Sep

Rama in en bild

Jag har ett extremt vidvinkligt objektiv (Samyang 12mm F2.8 Fisheye) som jag försöker lära mig att använda. Det är helt manuellt och kamerans avancerade mät och justeringsfunktioner fungerar inte alls längre. Fokuseringen är inget större problem att jobba manuellt med, för hur jag än ställer in den manuella fokusringen så blir bilderna skarpa på de avstånd jag tar mina motiv på. Bländaren fungerar också bra att använda manuellt. Jag körde helt manuella kameror på 80-talet, så den kunskapen sitter kvar.

En rolig egenskap med detta objektiv är att det är extremt vidvinkligt. Och detta gör att man kan sitta vid sin favoritvik och faktiskt rama in bilden på ett helt nytt sätt med naturliga klippor på varje sida. Detta har jag inte kunnat göra förut, just beroende på brännvidden. Jag fick med en av sidorna, men inte båda. Så detta kommer bli en helt ny bildstil att utforska.

Jag hittade denna vik för ett tag sedan. Långt från solbadande turister på solvarma klippor. En annan del av Lysekil och Bohuskusten än den glättade turistbroschyrer ger.

En inte allför inbjudande vik på Bohuskusten.

21 Feb

Släggö

Ett ställe jag faktiskt inte varit på mycket är Släggö i Lysekil.

Ön, som är förbundet med havsbadet med lite bryggor fungerar som bas för kallbadhuset i stan där damer och herrar håller på med sina nakenbad, sommar eller vinter spelar ingen roll.

Jag har gått upp på klipporna tidigare men det var många år sedan, så jag tänkte att jag kunde ta med mig kameran dit och se om det finns något som skulle kunna passa att plåta. Och viss fann det en hel del att se på.

Nu ska jag erkänna att jag försökte mer att fokusera på att få kompositionen att fungera. Framförallt var det linjer i terrängen som jag letade efter. För det är så att jag behärskar tekniken ganska bra. Kameran och alla dess inställningar kan jag ändra och få det resultat jag vill. Men ögat är inte riktigt lika tränat.

Så jag tänkte att ge mig ut en gång i veckan resten av året. Målet med detta är att träna upp mig själv att se motiv enklare. För nu är det kanske inte en lyckträff när jag får till en bild, men i alla fall så är jag mer osäker än säker på slutresultatet.

Så de två bilder jag fick till ska då ses mer som ett övningsmaterial mer än något annat.

Släggö i motljus med Skaftö/Fiskebäckskil i bakgrunden

Släggö i motljus med Skaftö/Fiskebäckskil i bakgrunden

28 Dec

Trängsel i Paradiset

Denna höst har varit ganska eländig. Inte nog med att man fart omkring som en dåre i jobbet, så har det varit ett mer eller mindre jämngrått väder i flera månader. De få gånger som det varit fint så har jag antingen suttit på ett flyg någon stans eller instängd i ett mötesrum. Och när jag väl kommit hem och fått lite ledigt så har vädret knappast bjudit på en lust att gå ut och plåta något. Men på juldagen föll att på sin plats. 5 grader kallt, en strålande sol, och man var ledig.

Jag och frugan tog oss ut på Stångehuvud, vårt underbara naturreservat. Och det var helt klart andra som också upplevt hösten i gråskala, för hjälp vad folk det var ute och vandrade på klipporna. Men det var kanske inte så konstigt. Nästan helt vindstilla och snöfritt. Helt perfekt att bara njuta av naturen när den är som bäst.

Kameran fungerade som den skulle och man fick till och med några pratstunder med andra som också var ute och försökte föreviga denna vackra dag.

Stångehuvud

Stångehuvud

Stångehuvud

Stångehuvud

08 Apr

Än är inte våren här

Ibland käns det lite konstigt att resa runt om i vårt avlånga land. Det är som att pendla mellan Medelhavets värme och kylan i Sverige efter en charterresa. Men man kan uppleva samma sak genom att bara resa inom landet.

Hemmavid på västkusten börjar träden skifta i grönt. Krokus och Tussilago har mer eller mindre gjort sitt och påskliljorna blommar för fullt. Vit och blåsippor blommar och på alla sociala medier fylls flödena av vårtecken.

Men här uppe i Kiruna är det långt kvar innan våren kommer. Visserligen har det tinat en hel del, men fortfarande är snön halvmeterdjup. Det är en märklig känsla att gå ner i en gruva på morgonen och vara helt avstängd från omvärlden och sedan komma upp igen och vara beredd på att man möts av den vanliga våren, men istället får pulsa i snö.

Nu är det väl inga större problem med detta. Det var bara att plocka fram vinterkläderna igen, snöra på sig kängor och packa ner vantar. Se gick det fint.

Men det är vackert, det kan alla hålla med om.

Kirunafjällen

Kirunafjallen

Kirunafjällen

 

 

 

09 Mar

Skitiga fönster i motljus

Det är inte alldeles lätt att försöka fotografera. Denna söndag så var vädret bra, så det blev en tur ner till Långeviks badplats. Konstigt nog har jag faktiskt aldrig varit där tidigare fast det ligger fantastiskt vackert och har riktigt fina stränder med både sand och berg. Jag har väl valt annat genom årens lopp som passat alldeles utmärkt, men jag tror nog att det är backen uppför när man ska gå hem som skrämt mest. För den är lång och brant.

Jag har skaffat mig ett filter som man sätter framför kameralinsen. En Lee Big stopper heter det och det kan närmast liknas vid ett par svetsglasögon i färgen. Det går inte att se något alls igenom det i normalt ljus. Men lite ljus kommer det igenom och detta filter är gjort för att dämpa inkommande ljus och tillåta långa slutartider.

Sagt och gjort så monterades stativet på stenarna och jag var lite orolig att allt skulle bli riktigt blött. Vågorna dundrade in men allt gick bra. Kort togs och jag justerade slutartiden mellan 30 sekunder upp till två minuter och när jag kom hem och plockade upp bilderna i datorn så blev jag varse om två saker.

Kameran riggad och klar

1) Filtret måste torkas av noggrant.
Jag hade lite damm på det svarta filtret men det störde inte så mycket. Men problemen uppkom då små vattendroppar stänkte upp från vattnet och vågorna. Och riktade man kameran mot solen syntes dessa extremt mycket. Även om man inte tog bilden i motljus så syntes en del, men dessa fläckar gick att tvätta bort i datorn. Nu kan det vara så att filtret var lite skitigt redan innan jag satte dit det, men även att jag hade 2 minuters slutartid och vinden låg på ordentligt kan ha gjort att jag fick massor av prickar.

2) Sol och moln är väldigt viktigt att ha koll på.
Denna söndag var solen uppe och sken och allt var riktigt bra. Tyvärr var himlen delvis täckt med tunna slöjmoln och allt såg nästan ut som det badade i en tunn dimma. Denna dimma blev en riktigt fin diffusor och gjorde att allt jag tog på riktigt badade i vitt ljus.

Så nästa gång så blir det att ta med sig putsduk och ha koll på hur himlen är. Lite klarare luft och lite tjockare, spridda moln eftersökes.

Långevik badplats, Lysekil
Canon 5D mk3 med ett 16-35/2,8L USM II. 16mm F:22, 120 sek, ISO 100.

24 Feb

Vattenfallet med solglasögon

En av mina favoritplatser är det lilla vattenfallet i Hallinden. Det är inte spektakulärt, men när det har regnat ordentligt så kommer vattnet ner från klipporna med ordentlig kraft.

Själva fallet tycker jag är svårt att få till på bild så det blir spännande. Det är för mycket skog i vägen, och även mycket resultat av mänsklig aktiviteter som t.ex en väg som är byggd precis bredvid fallet.

Det som gör hela platsen så speciell är den bäck som flyter från fallet. Den ringlar sig genom en väldigt gammal skog. Stenar och stockar är täckta med tjock mossa och allt är väldigt mörkt och fuktigt. Hela intrycket är att det är en lite trolsk stämning i området.

Jag har varit där förut och plåtat. I november 2010 skrev jag om Sjumilaskogen, fast den är ganska liten. Ett återbesök på samma plats kom i januari 2011 men då var allt frusit till ett enda kompakt isblock.

Sista gången var faktiskt så länge sedan som april 2011, och då med barnens kusin som skaffat sig en egen kamera.

Alla gånger har dock målet varit att försöka ta bilder med lång slutartid. Det har fungerat genom att dra ner bländaren till max och välja en dag med mulet väder. I och med att platsen är inbäddad i riktigt mörk skog så har man lyckats få slutartider på upp till 20-25 sekunder vilket räckt till att få vattnet att bli sådär mjukt och fint.

Nu har jag skaffat mig ett filtersystem från Lee. Ett filter i serien heter Big Stopper, och fungerar lite som att sätta solglasögon på kameralinsen. Och i helgen, fast det var rätt ljust ute så blev slutartiden nästan 4 minuter med detta filter monterat på kameran.

Vattenfallet i Hallinden. LEE Big Stopper

Trollskogen vid Hallinden
Ovan foto: Hanna Ohlson

Vattenfallet i Hallinden. LEE Big Stopper

18 Jan

Ibland är man dum i huvudet!

Som sagt, ibland tänker man inte efter i sin strävan att göra något nytt. Och denna dag var verkligen en sådan.

Vinter på Stångehuvud, Lysekil

Dagen och framförallt natten innan så hade snön kommit i enorma mängder. Totalt hade vi runt 40 cm snö som lagt sig över hela Lysekil. Själv gillar jag väl snön som de flesta vuxna gör, tråkigt att skotta, men det är ju vinter. Idén jag fick i mitt huvud var att åka ut till Stångehuvud på lunchen och försöka ta lite bilder när hela naturreservatet badar i orörd snö. Normalt är det alltid massor av folk som springer omkring där, så snön blir alltid nedtrampad, och jag vill ha den där orörda känslan i de bilder jag tänkte ta.

Sagt och gjort, iväg bar det. Vandringen gick ner mot Munkevik och jag följde en lite stig som några personer hade trampat upp. Inga problem alls. När jag väl kom ner till sjön så var vyn exakt som jag ville ha, inga spår i snön, vacker och vitt. Perfekt. Korten togs och jag var nöjd. Men kanske, dök det upp i mitt huvud, att fortsätt promenaden upp till fyrhuset längst ute på klipporna. Det var där som jag borde fattat att det inte var den mest briljanta idén jag fått den sista tiden.

Det gick ett spår mot fyrhuset. En ensam vandrare hade varit före mig och han kunde sina stigar, det var helt klar. Men att följa dessa fotsteg in snön som bitvis blåst ihop i drivor var inte enkelt. På andra ställen var det betydligt mindre snö, men hela området är enbart röda släta klippor, och dessa blev bitvis inte helt enkla att klättra i för den is som ligger under snön gjorde allt otroligt halt. Så ibland halkade man ner från en klippa mer i en driva av meterhög nysnö. Ibland var man rädd att man skulle ramla ner i en ravin och så fortsatte hela vandringen. Behöver jag en nämna hur mycket snö jag hade i skorna och vilket skick strumpor och byxor var i? Troligtvis inte.

Men bilder blev det, och snön var orörd och skor, strumpor och byxor gick att torka.

27 Dec

På vandring med Avicii

Det var ett tag sedan, men det är alltid lika roligt att vara ute med yngsta dottern på en promenad med kameror i högsta hugg. Man kanske kan fundera på varför Avicii nämns i rubriken, men faktum är att hon blir extremt lik en tjej som är med i musikvideon för låten Wake me up när hon drar ner sin toppluva över håret.

Vindpinade björkar klamrar sig fast på berget

Dagens promenad var en utmaning, inte minst för henne. Det var grått, kallt och rått i luften. Hon hade ingen lust med något och var mest irriterad på att det inte fanns något fint att plåta. Själv försökte jag muntra upp henne och försöka få henne att leta motiv, för det måste finnas något att fotografera. För det är ju inte alltid 20 rader varmt och solen skiner på vackra blommor.

Så här är resultatet. Det var lika bra att konvertera allt till svartvitt för färgerna utomhus var få.

26 Jul

Solnedgång vid västerhavet

Det är inte så mycket att säga. Solnedgångar i Bohuslän är vackra.

Denna kväll så lyckades naturen fixa till ett riktigt skådespel. Med en temperatur på 22 grader och strålande sol gick man omkring på Stångehuvud utanför Lysekil. Sakta men säkert så sjunker solen mer och mer för att till slut försvinna. Tillsammans med en fullmåne som visar sig på samma gång gav denna kväll ett bestående minne på hur vackert det är att bo på västkusten.

24 Jan

Skåvsjöholm

Det är inte varje dag man kommer ut i ett bländande solsken efter lunchen. Inte heller i kustmiljö. Men det är just vad som hände idag då jag var på besök på Skåvsjöholm utanför Åkersberga.

Varför är jag nu ute i solskenet på ostkusten kan man undra? Jo idag och imorgon är det första gången jag går på kurs i hela mitt liv. Visst, jag har varit på en del interna utbildningar, men denna gång har företaget investerat ordentligt på oss anställda och gett oss en kvalificerad säljutbildning somm kickstartade idag.

Utbildningen kommer att ske under mer eller mindre hela året, dels heldagar, dels andra tidsrymder. Lika väl som utbildningen ges i grupp så kommer den även anpassas mer individuellt, och allt detta för att man ska förstå säljkonstens ädla verksamhet.

Och när man idag ser tillbaka så är man mer eller mindre fullproppad av nya intryck och information. Vissa saker köpte man rätt av andra inte och det är faktiskt riktigt roligt.

Och att vädret var mer eller mindre perfekt gjorde ju inget…

11 Sep

Höst på kusten

Behövs kanske inte mer förklaring än rubriken. När klipporna och havet antar mer eller mindre samma gråa nyans, då vet man att hösten anlänt

Bild: © Hanna Ohlson | Redigering: Pär Ohlson

28 Aug

Mästerplockaren i kantarellskogen

Slit och släp är det livet handlar om. Under min uppväxt så var man mer eller mindre tvingad ut i skogen och bidra till vinterns försörjning. Hjortron och Lingon skulle plockar i stor mängd så att skafferiet fylldes upp innan vintern kom. Svamp var däremot en sort som jag aldrig plockade. Traditionellt så har det aldrig varit en stapelföda för mig under min uppväxt, men när jag blev äldre så lärde jag mig ganska snabbt att tycka om denna lilla läckra maträtt.

När man fyllt hela diskhon med ca 5 kg gula, fina och torra kantareller och sedan när man förväller dem så sprids en läcker lukt i hela huset som förvarnar om varma mackor med svampstuvning, kantarellrisotto och en fin köttbit med smörstekta kantareller senare i höst. För visst är det gott att fylla frysen med lite lyxmat.

Nu ska man kanske inte dra en historia om att det faktiskt är vår familj som plockat alla dessa kantareller. I år så har vi kommit fram till att alla våra säkra ställen i skogen är mer eller mindre skövlade, så det blev till att köpa lite av en bekant till en bekant. Och dessa kantareller var värda varje krona, det kan jag garantera. Så nu kan vi gå ut i skogen, hitta nya platser, utan att känna pressen att vi måste fylla frysen, för den frågan är redan löst.

Kantareller i väntan på spisen

5 liter förvällda kanareller i väntan på vintern

27 Jul

Ömma knän

I och med att man har ett makroobjektiv i sin väska så måste man väl ibland testa vad det går för. Just nu så blommar lavendeln i trädgården och det brukar vara en riktig magnet till fjärilar och andra pollinerare. Så liggande på knä i gräset väntar jag på att gigantiska färgsprakande fjärilar ska stå på kö framför kameran.
Nu gick det väl inte riktigt som jag tänkt mig, men denna lilla gynnare ko i alla fall förbi och presenterade sig

Kålfjäril på Lavendel

20 Apr

Kärlekskranka paddor och knoppar som brister

Så här dagarna innan påsk så har vi fått fint väder. Ledig från jobbet, gav detta tillfälle att gå ut till Rotemyren, en liten damm som ligger 100 meter från huset. Naturligtvis åkte kameran med för dottern Hanna hade hittat mängder med paddor som hade sin årliga älgskog.

Tyvärr var vädret inte så varmt som det såg ut igenom fönstret, blott 12 grader, men det verkar inte bekomma alla växter som har knoppar som snart brister.

22 Jan

Vatten och is

Första inlägget för år 2011 dröjde ett tag. Tyvärr har det varit fullt upp hela tiden med resor i jobbet mer eller mindre alla dagar.

Hanna var den som tjatade mest att åka tillbaka till Hallindens vattenfall, nu när det är vinter och se vad som hänt. Vi var där under hösten och bilderna vi tog där finns i  artikel som skrev i November 2010. Elina som nu börjar friska till efter sin envisa förkylning ville också följa med, så iväg drog tre musketörer med kamerorna i högsta hugg.

Vattenfallet var en fantastisk syn. Vattnet rann fortfarande, med isformationerna rund fallet var otroliga. Isen lägger sig som ett tjockt täcke på all omkring och på en del ställen var det otroligt halt. Bäcken som stilla rinner ner var till största delen helt frusen, men även där där vattnet strömmade på lite friskare hittade vi några öppna delar.

Efter ett avslutat besöket vid fallet, som tog ca en timme, så åkte vi iväg till Vrångebäcks brygga och möttes av en frusen havsvik, blå himmel och en sol som var på väg ner. Vilken eftermiddag!

23 Okt

Höst

Allt som var så vacker och kom under våren, blommade så fint under sommaren är nu på väg i graven. Några blommor som t.ex rosorna sliter och vill blomma en sista gång, men frågan är om de lyckas. Nu ligger temperaturen på stadiga 2-4 grader varmt, och det ska mycket till om blommorna slår ut innan de fryser helt och hållet.

Bland de glada är fåglarna så har massor av frukt att kalasa på under vintern.

%d bloggare gillar detta: