För första gången har jag fått lite frågor från folk som vill köpa bilder jag tagit, och det är framförallt en bild på vintergatan som lockat intresset. Så här är den färdiga versionen på vintergatan över Stångehuvud. Till salu i valfri storlek och på valfritt material.
Det kommer en färdig tavla, som är såld, om någon vecka hem till mig. Storleken är 40×60 cm och den är tryckt på akryl. Får väl lägga upp den som lite reklam senare.
Som jag kanske sagt några gånger tidigare har jag tre barn med olika inriktning i livet. Och den som valt det minst o traditionella valet i livet är mellantjejen. Till skillnad från mina egna värderingar, där man går till jobbet klockan 7 och kommer hem klockan 16 och lönen betalas ut varje månad, så har hon valt den estetiska vägen.
Jag har naturligtvis predikat om att den normala borgerliga, lutheranska vägen är den enda rätta och att hanka sig fram på småprojekt är inget att rekommendera. Trygghet fram till döden är att föredra. Men alla är inte lika och tack ock lov för det. I vecka fick hon bevis för att det går att leva på konst.
I början av hennes andra år i gymnasiet, så deltog hon i en tävling utlyst av en lokal förening. Målet var att skapa en logga för arrangören, och hon gick in i uppgiften med full kraft. En halvår senare så fick beskedet att hennes förslag vunnit och att hon får ett pris på 1.000 kronor. Gissa vem som var överlycklig när jag kom hem från veckans resa.
Slutsatsen är att det finns andra sätt att lägga upp sina liv på än det alla som är födda på 60 talet eller tidigare tror är det riktiga.
Här är senaste skulpturen av Erri Chama. Ni kan hitta mer projekt på hennes Deviantart sida
Äntligen lyckades jag omvända min äldsta dotter Elina aka Sawa till att ta kameran och gå ut och plåta lite.
Helt enkelt var det inte och jag ska nog inte ta åt mig hela äran, för hon har ett fotoprojekt i skolan där de under höstlovet hade fått ordet ”BIL” som hemläxa. Hon drog på uppgiften i det längsta, för att på söndagen, den sista möjliga dagen gå ut på parkeringen. Objektet blev min lilla Volvo som jag har som firmabil, och faktum är att hon hittade många detaljer som man alltid tar som självklara och aldrig ser normalt. Detta med alla linjer som finns på en bil är naturligtvis ingen tillfällighet. Många bildesigners sliter sitt hår att få linjerna se spännande ut och har som slutgiltigt mål att få helheten att bli en enda homogen enhet.
I och med att den stora kameran är på resa till Spanien så använde vi den lilla, en Canon 400d med ett 60mm macro för att ta bilderna. Och resultatet blev riktigt bra. Alla bilder finns publicerade på hennes blogg.
Närbild på Volvons antenn (c) Sawa
Vattendroppar på bakljusen (c) Sawa
Närbild på instrumentpanelen (c) Sawa
Under årens lopp har redaktör´n gillat Holländska öltillverkarens Heinekens reklamfilmer. 2010, i ett baksäte i södra Tyskland, tillsammans med ett par holländare så diskuterades detta mycket och det blev till ett inlägg i bloggen. (se inlägget och reklamfilmerna genom denna länk)
De sista åren verkar det dock bara vara massor av talangtävlingar på dumburken. Det är än det ena och än det andra. Tjejerna vill se hur personer går på en scen och sjunger underbart eller dansar som elitgymnaster. Utan att sticka ut haka allt för mycket så tror redaktör´n nog att det mest är den kvinnliga delen av befolkningen som gillar dessa talangtävlingar oavsett om de heter Idol eller X-factor och vi män väntar snällt att eländet ska ta slut så vi kan se våra egna program.
Här kommer ett klipp som jag faktiskt tror skulle göra att även jag skulle sätta mig ner och titta på talangtävlingar. Mycket nöje.
Det inte varje dag man kommer i tryck i en bok. Faktum är att det faktiskt aldrig hänt. Nåt foto jag tagit har hamnat på årsredovisning på jobbets officiella papper, men detta är något nytt. I och att jag inte har Facebook, det finns faktiskt folk som inte har denna tjänst, så bad Marja skriva upp receptet på Skånekassler på hennes Facebookkonto för att delta i Västerbottenost´s tävling när de fyllde 100 år. Och Marja var den som var en av de 100 recept som kom med. Grattis Marja, och kanske ska jag ta åt mig lite själv.
I och man far omkring i bilen en hel del så blir det ganska ensamt, för till jobben är man nästan alltid, just det, ensam i bilen. Då är det extra roligt att åka minibuss tillsammans med sina kollegor. Extra roligt är det när man får chansen att göra det med några man inte träffar så ofta, och i detta fall var det två killar från Holland som förgyllde tillvaron under några timmar.
Ett av samtalsämnena var Heinekens berömda reklamfilm om ”The walking fridge” som de flesta inte kan ha missat. Men det finns uppföljare till denna fantastiska film som jag själv inte hade en aning om. Håll till godo, för att de är nästan ännu bättre.
Ibland är väder och vind hårda mot de saker man ställer utomhus. Fast på lite håll är det ingen som märker något.
Välkommen till Resteröds trikå i Ljungskile.
