13 Apr

Klassisk vy. New York

Innan jag åkte iväg till USA och New York så hade jag bestämt mig för några kort jag måste ta. Ett var en bild jag sett taget rakt upp mot himlen, där man ser ett flygplan med skyskrapor som ramar in hela vyn. Ett annat var en bild jag sett tagen från Brooklyn, med Manhattans siluett som motiv. Flygplanet sket sig duktigt. Inte en chans att det gick att få till, men vyn över nedre Manhattan gick det bättre med.

Frugan och jag vandrade en bra stund innan vi kom fram. jag hade som sagt pluggat en hel del och visste exakt vart jag skulle vara. Men när vi väl kom fram var hon inte helt övertygad. Massa gamla pålar stack upp ur vattnet och vyn, den var väl sådär.

Men jag hoppade över en avspärrning, och jo, det stod avspärrat på en skylt, och satte igång att fotografera. Tyvärr tog det inte lång stund innan lagen långa arm i form av NYPD snabbt och effektivt fick mig att förstå att kedjan och skylten satt där och att strunta i den inte var helt lämpligt.

Väl där ner träffade jag en kille som också plåtade. Så under den timme frugan stod lite ovanför och frös hade vi två riktigt trevligt vid vattenbrynet.

Lower Manhattan, New York

Nu får jag medge att vyn inte är lika vacker i verkligheten som på kort. Visst allt finns där när du tittar ut över vattnet men jag har kört med en del fula trick för att få till de lilla extra.

Först av all väntade jag på det rätt ljuset. Detta innebar att jag tog bilder löpande och när jag kom hem valde den bild som hade det bästa ljuset i sig. Det är enormt svårt att se detta när man tittar med ögonen, för förändringarna är ganska långsamma, och vem vet hur det ser ut om 5-10 minuter?

Nästa del är teknisk. Jag använder lååånga slutartider. Detta ger vattnet det lite drömska utseendet och mjukar upp allt som är i rörelse. Om jag inte använt denna teknik, så hade vattnet varit fullt i vågor som gjort bilden lite rörig. Just denna bild är en 25 sekunders exponering.

Filter, och mer filter. Det behövs för att få till långa slutartider. samt ett rejält stativ. Stativet jag använde var allt annat än rejält, men det var lätt att resa med. Eftersom det var mer eller mindre vindstilla spelade det ingen roll. Allt stod still. Men om det blåst lite mer hade jag haft problem. Filtren används för att dels minska styrkan i ljuset på bildens överdel. Där använder jag mig av ett tonat gråfilter. Innanför det så sitter det kanske viktigaste filtret, ett ND10 filter. Detta är som ett par svetsglasögon, nästan helt svart. Det reducerar ljuset extremt mycket som möjliggör denna typ av bilder.

Till sist, mjukvara och redigering. Bilden som jag fick fram var platt. Men med hjälp av Lightroom fick jag den att poppa upp ordentligt. Alla bilder jag publicerar är justerade på ena eller andra sättet. Så se på bilden nedanför, det är exakt samma motiv, men innan jag börjat pilla på alla reglage in mjukvaran. Skillnad, eller hur?

Lower Manhattan, New York. Helt oredigerad version

10 Apr

Jag kom med på kort, hurra!

Ibland kommer även jag med på kort. Inte ofta ni kan få se hur jag ser ut, men ibland kommer det godbitar på bloggen. Håll till godo, för det kommer dröja innan tillfället kommer igen. Här är det bilder från New York.

Pär Ohlson, Lysekil på tur i New York

160409 NYC del b-5

160409 NYC del b-3

160409 NYC del b-2

160409 NYC del b-1

 

09 Apr

24 våningar upp

Sådär, då har man suttit i ett flygplan i 8-10 timmar, blivit kroppsvisiterad igen för att de ska ha koll på om jag har några bomber med mig eller ej, åkt taxi in till staden och checkat in på hotellet och fått ett rum 24 våningar upp. Jäklar vad högt upp det är. Frugan, hon vågar inte gå fram till fönstret, hehe!

Utsikt från hotellfönstret. 24 våningar upp. New York city 160409 NYC del A-2

14 Nov

En blå tupp?

Den första dagen jag och Elina strosade runt i London i väntan på butikerna skulle öppna, passade vi på att gå omkring i små gränder. Inne i Soho finns massor av gator och hus som är underbara. I och med att det var tidigt på morgonen var gatorna nästan folktomma, och vädret var helt fantastiskt.

När vi knallat runt ett tag och passerat Picadilly Circus kom vi fram till Trafalgar Square och funderade mer än en gång på vad vi såg. Mitt i allt pampigt så stod det en blå tupp på ett fundament. På den andra sidan stod det man kunde förvänta sig, alltså en ryttare till häst som pekade sitt svärd framåt, men denna blåa tupp?

En blå tupp på Trefalgar Square

Nog om denna tupp, det går att läsa lite mer om varför den finns där, det är bara att söka lite på valfri sökmotor. Här kommer därför lite mer bilder från Soho.

 

Underbara smågator i London

Underbara smågator i London

Hela vitsen med att åka till London är naturligtvis att gå på pubar och dricka öl. Nu blev det inte så många depåstopp, för vi hade verkligen fullt upp i tre dagar, men några ställen besöktes . Fish & Chips beställdes naturligtvis också, men det var väl inte riktigt min grej. Jag har ätit bättre mat än denna friterade nationalrätt.

 

Underbara smågator i London

Varför inte leka lite med kameran. Ställ in den på ca 1 sekunds slutartid och tryck av. Zooma sedan in och effekten blir ganska cool. Eller så kan man gå riktigt nära en Affischhållare i Plexiglas och plåta. Annorlunda perspektiv.

Affischhållare i Plexiglas

13 Nov

B&W

Som jag pratat om var vädret i London blandat, för vi var ju just i London. Temperaturen var dock fantastisk. runt 20 grader i slutet av oktober, gjorde att det nästan blev för varm, framförallt i tunnelbanan.

En dag var dock riktigt grå. Småregn mer eller mindre hela tiden, och då passar man naturligtvis på att ta lite bilder. Jag hade en ambition att ta bilder där molnen var lite mer dramatiska, men himlen var jämngrå så en provkarta från färgaffären. Men några bilder blev det dock.

China Town, London 2014

China Town i centrala London.

Denna bild gillar jag skarpt. Lite gatufotografering är aldrig fel, och människorna i de trånga gränderna har alltid en historia att berätta. vad dessa ska göra vet jag inte.

 

Millenium Bridge

Millenium Bridge i grådis.

Senaste gången jag såg denna bro var hemmavid på TV´n. Barnen satt och tittade på Harry Potter vill jag minnas, och bron blev totalförstörd. Tydligen har de bygg upp den igen.  Denna bild är tagen med mycket filter monterade på kameran för att få till långa slutartider. Jag körde med stativ och slutartiden är 151 sekunder, alltså drygt 2 minuter. Gillar de små skiftningar i molnen, som kommer fram fast det med blotta ögat var en jämngrå himmel

 

 

St. Paul's cathedral

St. Paul’s cathedral

Lite lek på fri hand. När vi gått över Millenium Bridge, så är det bara att fortsätta rakt fram till St. Pauls. En helt rrak gångväg utan bilar. Jag ställde in kameran på ca 1 sekunds slutartid, tryckte av och zoomade in och ut för att få till effekten. Rörelseoskärpan tillsammans med att man faktiskt kan se vad allt föreställer gillar jag.

 

London Eye

London Eye

London Eye är ett känt inslag i stadsvyn. Alla bilder jag sett på detta pariserhjul har gett mig intrycket att det skulle vara större. Visst, det är nog det största hjul jag sett, men ändå, det kunde vara ännu större.

Här är kameran monterad på stativ och allt balanserar på en stenmur med Themsen rakt nedanför. Dottern var mycket nervös att allt skulle rasa er i vattnet. 90 sekunders slutartid behövdes för att få till effekten på hjulet

13 Nov

Självisar

För ett par veckor sedan var jag tillsammans med min dotter iväg några dagar  till London. Visste väl inte riktigt vad jag skulle förvänta mig, så resan planerades till stora delar an dotterns behov av att besöka olika museer och affärer tillsammans med de sedvanliga klassiska ställena som t.ex Big Ben, Tower bridge, Trefalgar square med mera.

Tänkte sammanfatta resan lite i några inlägg på bloggen, så ni får se vad som hände och ge min känsla av en storstad, för stort är det! Vi börjar med självisarna.

Pär och Elina på Trefalgar square  London 2014
Delar av familjen Ohlson utanför Trefalgar Square.

Dag ett var en riktigt vacker dag, och denna dag ägnades åt att utforska så mycket av de centrala delarna som bara var möjligt. Tunnelbanan, fungerade bra, men var ganska ologisk provades på och kartor detaljstuderades.

Vi gick och gick och sedan gick vi lite till. Telefonen som automatiskt ställer om till rätt tidzon hade fått knäppen. Vi var nämligen inte helt säkra på om England ändrar till vintertid samtidigt som vi i övriga EU gör. Misstanken är inte helt ogrundad för de kör på fel sida vägen, man måste ha pass för att komma in i Landet och har fel kontakter i väggen.

Så min telefon visade exakt samma tid som hemma vilket innebar att vi gick ut en timme för tidigt och fick helt enkelt vänta på att affärer och annat skulle öppna. Så vi hade gått om tid att utforska Soho.

Helt plötsligt kom vi fram till Trafalgar Square, och efter det var det inte långt till Picadilly Circus.  Nära och bra ligger alla kända ställen, så vi tog oss an att åka till några fler sevärdheter och klarade faktiskt av att se de mest kända byggnaderna på en enda dag.

Priset för denna dag fick Elina betala. Hennes fötter var helt förstörda. Inga skavsår dock, men  hon var helt slut. Förstår inte vad det är med ungdomar dessa dagar. De tål inte mycket.

Pär och Elina framför Big Ben i London 2014
Farsan och dottern  utanför Big Ben

Dag två sög! Och jag menar verkligen att den gjorde det. Lätt regn hela dagen och folk precis överallt. Fullt på tunnelbanan. Fullt på alla trottoarer. Fult i rulltrapporna. Och alla museer vi tänkte besöka hade enorma köer. Det var så mycket folk att under hela dagen gick det inte att promenera bredvid varandra. Lite tråkigt, men vi fick ihop allt ändå.

Museum nummer ett, Naturhistoriska Museumet, låg lite utanför centrala stan. Bara att komma av perrongen där tunnelbanan var en utmaning. För en gångs skull låg denna mer eller mindre på marknivå och det enda som hindrade oss att komma framåt var en trappa. Tyvärr var vi, som jag sa tidigare, inte helt ensamma att vara ute på upptäcktsfärd. Att ta sig fram till trappen, gå uppför den (kanske 20 trappsteg) och komma ut på gatan tog runt 15 minuter. Och då är sträckan kanske 100 meter totalt. Väl uppe så fick vi leta lite efter själva museumet, för skyltning var riktigt bristfällig, men vi hittade dit. Och vände direkt!

Köerna kom från två håll och var enorma. Det är naturligtvis svårt att uppskatta hur lång tid det skulle ta om vi valt att ställa oss i kön, men ett par timmar fick man nog räkna med.

Pär och Elina framför Buckingham palace London 2014
Elina och Gubben utanför Buckingham Palace

Så det blev att gå tillbaka till stationen igen. Trängas i den neråtgående kön och ta ett tåg tillbaka till stan. Vi kom snabbt fram till att alla ställen som barnfamiljer tycker om inte var något för oss. Så därför gick färden till Tate Modern, ett museum för modern konst. Och där gick det att andas. Lite andra platser fick också besök av Lysekilsborna, och dagen blev ändå ganska lyckad. Bra mat, taskigt väder (vi hade dock rätta kläder) och fötterna på dottern var i lite bättre skick när vi till slut efter 12 timmar kom tillbaka till hotellet igen.

 

23 Sep

Ljus i Huvudstaden

För ett par veckor sedan var jag uppe i Stockholm och jobbade på kontoret där. En av kvällarna var vigd till att dra ut på stan med jobbarkompisen Ermanno, och då är det inte en krogrunda som åsyftas.

Med kamera och stativ hade vi funderat lite på lämpliga motiv. Ermanno hade sett en bro som kanske skulle fungera i nattljus, så det bar iväg upp på Långholmen, och Västerbron sträckte ut sig snyggt. Vi var placerade ganska högt över bron och väntade.

När det väl mörknade så började vi plåta lite, men ganska snart började vi inse att platsen vi valt och bro själv inte fungerade som motiv. Bilderna blev bra tekniskt sett men kompositionen sög verkligen. Det blev några lärotimmar högt uppe på berget.

Kvällen var ju fortfarande ung, och jag hade en idé. Jag har sett bilder från London där man tagit bilder mot Towern och där sedan bussar körde förbi. Detta resulterade att baklyset på bussarna målade streck på bilden över vyn och jag gillar denna effekt.

Nu har vi inget Tower of London i Stockholm, men väl ett stadshus som kanske skulle fungera. Planering är A och O så vi kollade upp SL tidtabell och det var ett par linjer som passerade stadshuset .

Stockholms stadshus sett från Centralbron

Stadshuset på natten är riktigt vackert. Det blev en del fotograferande, men bussarna som kom förbi gjorde sig liksom inte speciellt bra mot stadshuset. Vi stod ganska lågt, men Stadshusbron över oss och det fungerade inte alls. Spåren från bilar och bussar var där, men de ”poppade” liksom inte ut ur bilden som jag tänkt.

Så jag flyttade upp på Stadshusbron istället. När jag stod och riggade, såg jag i ögonvrån två bussar komma bakom mig och i nästan panik tryckte jag på fjärrutlösaren. Och bilden togs och det blev det jag ville ha.

Stockholm stadshus sett från Stadshusbron

Enormt glad att jag faktiskt fått till den bild jag eftersträvat så stod jag kvar och väntade på mer bussar. Någon till kom, men sen blev det dött. Kanske var det sent på dygnet, klockan var ändå runt 22.00, så jag gav upp och hoppades att just denna bild skulle fungera när jag plockade upp den i datorn.

Ermanno hade nästan hela tiden snöat in sig på Centralbron och dess linjer.  Det blev en del snack fram och tillbaka vad som fungerar rent kompositionsmässigt, och jag fick ett par bilder under bron jag är ganska nöjd med. Vi var helt ensamma under bron, och det var rent och snyggt. Inga pundare att se, så det var faktiskt väldigt trevlig att gå omkring där och leta motiv med en kompis.

En riktigt trevlig kväll blev det i Huvudstaden.

Centralbron Stockholm Centralbron Stockholm

25 Aug

Täcka en vägg?

Nu kan man äntligen avsluta familjens USA resa som genomfördes i påskas. Den sista spiken blev att tillverka en riktigt stor tavla från en av bilderna jag tog en kväll i Brooklyn med utsikt över Brooklyn bridge och nedre Manhattan med den 104 våningar höga ”One Word trade center” som den med iögonfallande skyskrapan.

Tavlan monterad i vardagsrummet

Efter mycket pillande i bildbehandlingsprogram lyckades jag räta upp bilden riktigt bra, för den förvrängning som blev när man tog bilden med ett 16mm objektiv var riktigt illa. Var skyskraporna raka så lutade brotornen, och åtgärdade men dem så ändrades något annat.

Men bra blev det, med en 120×80 cm stor tavla tryckt på akryl monterad på väggen.

 

03 Maj

NYC del 10 – Turistens klagan

Times Square

Då har vi till slut kommit till det alla vill se när man varit i en metropol som New York, nämligen lite klassiska turistbilder. Vi var och såg en hel del av de saker man ”måste” se, och vi blev inte besvikna. Det enda man kanske kan klaga på var de enorma köerna som var bl.a till Frihetsgudinnan. Den fick vi se på håll, och utan ett riktigt teleobjektiv så blev bilderna lite risiga, men vi såg denna berömda staty. Andra platser var mer lämpade att fotografera med den utrustning vi hade tillgänglig.

Så här kommer del 9 av min serie från New York, och det är bara bilder på saker man bara måste se!

02 Maj

NYC del 9 – Djuren

Tro det eller ej, men det finns faktiskt ett rikt djurliv mitt i storstaden. Och jag tänker då inte på duvor och sådant, utan faktiskt riktigt vackra varelser.

Första upptäckte var att det i var och varannan park är full med ekorrar. De var överallt och väldigt orädda. Skulle tro att de sökt sin tillflykt till de gröna oaserna, och folk lät dem vara i fred förutom att alla skulle mata dem. Och avsaknaden av rovdjur som t.ex räv och rovfåglar gör detta till en riktigt skyddad tillvaro.

Till detta fick jag se en konstig fågel mitt i Central park. Det fanns gott om olika fåglar som dels jag aldrig sett tidigare, men även sådan som var väldigt lika de versioner vi har här hemma, som t.ex varianter av starar och koltrast. Så kanske kan någon hjälpa mig med vad det är för fågel som jag fick korn på. Är den ens en vild fågel och inte en som rymt från en bur?

En av alla ekorrar som springer omkring i New Yorks parker
En av alla ekorrar som springer omkring i New Yorks parker

En av alla ekorrar som springer omkring i New Yorks parker

En röd fågel i Central Park
En röd fågel som jag hittade i Central Park

01 Maj

NYC del 8 – Fotograferna

Det var inte lätt att gå i New York och försöka leka fotograf. Jag har folk i min omgivning som idiotförklarat mig för att jag hellre släpar omkring på en skittung fotoutrustning med en vikt på 1-2 kg. Varför inte ta en liten kompaktkamera med massor av zoom som också tar kort och enkelt försvinner ner i fickan?

Jag är väl lite av både perfektionist och fåfäng. För plåtat har jag gjort med stora kameror i mer eller mindre hela mitt vuxna liv. Och jag gillar att ha kontroll över hela processen med bländare, skärpedjup, tid och fokuspunkter. Men jag måste hålla med de som tycker an lite kamera är tillräckligt, för i de flesta fall är den det.

Många bilder som jag tog, skulle en liten fickkamera göra lika bra. Och den skulle också vara mycket lättare. En kamerautrustning gick väl hyfsat bra att släpa på, men när dottern började bli shoppingsugen, så stod jag där med två systemkameror runt axeln och lekte paparazzi. Och efter en vecka med detta släpande, mer eller mindre åtta timmar om dan, och kanske hälften av tiden med två kameror, så var min axel och nacke riktigt mör. Då var det nära att jag började gnälla lite och kanske önskade mig en liten fickkamera istället, men bara nästan.

Hanna plåtar på Times Square
Hanna plåtar på Times Square

Marja plåtar Hanna uppe på Rockefeller centre
Marja försöker föreviga Hanna uppe på Rockefeller Center

Hanna med en Canon 7D, Optik 24-70 2.8
Hanna med en Canon 7D och 24-70 2.8L optik
Jag själv med en Canon 5D mkII, 24-70 2.8
Jag själv med en Canon 5DmkIII och 16-35 2.8L optik Tuff brud med solglasögon och stor kamera
Snygg och tuff brud som jag plåtade i Central park

Jag själv försöker ålåta Manhattan från Central park
Manhattan sett från Central park

30 Apr

NYC del 7 – Stadsdelar

USA är ett land som är helt uppbyggt av invandrare. Vem tvingades inte att läsa Wilhelm Mobergs Utvandrarna i skolan. Och då tycker man det är lite konstigt med den debatten som förs här hemma av olika politiska partier. Samhället görs väl av de människor som finns i det, oavsett vad de gör. Det kanske inte alla som är ärliga, vare sig bland fattiga eller rika, ej heller ursprunget spelar någon större roll på längre sikt, för till slut kommer alla dessa människor som kommer från världens alla hörn göra en stad till sin egen.

New York i synnerhet är en smältdegel av folk och folkgrupper. Över allt hittar man små kvarter där just en av dessa grupper slagit sig ner. Little Italy, Chinatown , Little Korea tillsammans med hela stadsdelar som Harlem, alla sätter sin prägel på stan.

Det man mest förvånas över är att man nästan kommer till ett annat land. Jag tänker då mest på alla skyltar på husen, som övergått från Engelska till något språk från långt borta. Även befolkningen verkar bytas ut när man besöker dessa kvarter så även människorna.

Del 7 av min rundvandring i New York tillägnas dessa invandrare.

Little Italy
Little Italy

Little Korea
Little Korea

Little Korea
Little Korea

 

Little Korea
Little Korea

Little Korea
Little Korea

Little Korea
Little Korea

Chinatown
Chinatown

Chinatown
Chinatown

 

29 Apr

NYC del 6 – Working class hero

Trots att man ibland ror att en storstad som New York bara består av turister, och ibland är det nog så också, så finns det arméer av folk som försöker att få tanden att fungera. Naturligtvis är stans finanstigrar på nedre Manhattan en grupp man ser när man är i det området, men likaväl så finns det reparationspersonal, folk som jobbar i affärer och tunnelbanor överallt. Och tar man sig lite tid så kan man hitta riktigt kul personer, där de står och gör just det jobb de är specialister på.

Bland avstängda gator, där personbilar, bussar och lastbilar frenetiskt försöker komma fram genom att använda sig av tutan, där hittar man ibland kopior på ”working class hero´n”, med hjälm, grova skor och en riktigt cool look. Det är nästan så man tror sig se Bruce Springsteen stå i ett hål i gatan och hacka sig neråt med en spade.

Som sagt, tar man sig bara lite tid så hittar man dem lite överallt, och denna bildserie är tillägnat till de som får stan att fungera på det ena eller andra sättet.

 

29 Apr

NYC del 5 – Skärp dig nu!

Personligen tycker jag om att leka lite med kameran och testa på vad nya bildidéer.  Mycket av all inspiration kommer från olika sidor på nätet eller den uppsjö av tidningar som handlar om fotografering.

I New York så blev det ett par tester med oskärpa gjorda. Det var väl kanske inte helt planerat, för den första bilden jag tog blev till av misstag, då man inte hade koll på kamerans inställningar. Men resultatet blev riktigt bra och jag fortsatte att ställa in kameran fel några gånger till under mitt besök i New York.

Om man då tar dessa bilder och placerar dem i en stad som hela tiden åker omkring i 120 km/h oavsett om man går, åker bil eller tunnelbana, så blir bilderna min reflektion på tempot i en storstad.

Så, här kommer bilderna för del 5, av min reseskildring.

Orange linje plöjer fram vid 23 gatan
Ett fullastat tunnelbanetåg plöjer fram genom 23-e gatans station
Grand Central station och alla dessa pendlare
Grand Central Station och alla dessa pendlare

En normal gatukorsning i New York
En normal gatukorsning i New York

 

28 Apr

NYC del 4 – Högt och lågt

Skyskrapornas stad är New York, det är en sak som är säker. Det första man tittade efter när man satte sig i taxin vid flygplatsen var just dessa byggnader, och det dröjde inte länge innan de kom i blickfånget.

Mänga av byggnaderna är kända, och andra som t.ex Flat Iron kanske inte nått upp till den status som t.ex Empire State Building har. Visst, vi åkte upp i en skyskrapa, och den vi valde var Rockefeller Center och utsikten var otrolig. Men genom att bara titta uppåt så kan man få ett svindlande perspektiv på stan och ändå vara kvar på gatunivå.

Så i del 4 av reseberättelsen tittar jag uppåt.

Trångt om plats för alla skyltar i Nyw York
Kameror, skyltar och allt annat trängs på stolparna i New York

På väg...
På väg någonstans.

Skyskrapor och Stars´n Stripes
Skyskraport och Stars and stripes

Högt från låg nivå
Högt upp på marknivå

Maximerad byggnadsyta
Det är inte mycket utrymme kvar att bygga på nu.

Fullmåne över New York
Fullmåne över Manhattan

27 Apr

NYC del 3 – Blommor och bin

Idag kommer temat att handla om New York lungor, det vill säga dess olika parker. De flesta vet nog om Central park, men överallt i stan så hittar man platser i varierande storlek där träden och gräsmattorna frodas.

Central park var naturligtvis en imponerade syn. Ett riktigt stort område mitt i stan. Och när man gick runt i parken så hade den en förbluffande förmåga att stänga ute allt oljud som kom från staden. Allt försvann väl inte, men det var imponerande.

Tyvärr får man väl säga så var jag och min familj lite tidigt ute om målet var att se gröna oaser med massor av blommor. Visst, vi så lite blommande träd och påskliljor växte i rabatterna, men det var nog allt. Så därför struntade vi att besöka The High Line som är en park som uppkommit på ett gammalt järnvägsspår byggt på pelare högt i luften.

Alla dessa oaser runt om i stan används också av alla typer av folk. Jag och dottern tog en träningsrunda runt en del av parken och där mötte vi pensionärspar på promenad, lattemorsor och ungdomsgäng. Alla utnyttjade parken och alla verkade respektera den också, för det var rent och snygg.

Så för att avsluta detta inlägg, så kommer lite bilder från ett blommande New York.

Det gröna New York. Parker och andra oaser i stadsdjungeln

Det gröna New York. Parker och andra oaser i stadsdjungeln

Det gröna New York. Parker och andra oaser i stadsdjungeln

Det gröna New York. Parker och andra oaser i stadsdjungeln

Det gröna New York. Parker och andra oaser i stadsdjungeln

Det gröna New York. Parker och andra oaser i stadsdjungeln

Det gröna New York. Parker och andra oaser i stadsdjungeln

Det gröna New York. Parker och andra oaser i stadsdjungeln

Det gröna New York. Parker och andra oaser i stadsdjungeln

 

24 Apr

NYC del 2 – Svart och vitt

En storstad består av både färg och nyanser av grått. I synnerhet New York var en otrolig blandning av det mesta gällande färger. Men idag tänkte jag koncentrera mig på det svart-vita.

De stålblå skyskraporna med sina reflekterande fönsterfasader, som en dag låg insjunkna i ett tjockt molntäcke suddar ofta ut allt vad färg heter. Gråa rör som någon ska försöka lägga ut på en arbetsplats. Allt är synnerligen befriat från färg.

Men många andra ställen och också bleka och ibland kontrastlösa. Tunnelbanan är ett exempel. Där går många fram som robotar. Åker varje dag från punkt A till punkt B och är hela tiden koncentrerade på sin telefon eller bok. Ibland så kommer det en färgklick in i vagnen, men för det mesta är det grått. Stationerna är gråa och lite skitiga. Ett bygynnande förfall syns överallt. Till och med tågen är silvriga i sin klädsel av rostfritt stål.

Och går man ut från stationerna så kommer man till vägar och gränder där skuggor lagt sig tungt, och de folk som rör sig runt i området är många gånger klädda i svart, och koncentrerar sig helt på sig själva och sin promenad.

Till sist måste jag nämna den skylt jag fick se på Ground Zero där det verkligen blev grått en dag 2001. Det enorma dammolnet kan kanske symbolisera detta tema, men med tanke på hur många som miste livet den dagen blev verkligheten inte grå utan helt svart.

Freedom tower på nedre Manhhattan, New York
Nedre Manhattan, Ground zero

På väg genom gränderna till Brooklyn Bridge
På väg genom gränderna till Brooklyn Bridge


Fullpackade vagnar i tunnelbanan
Fullpackade tunnelbanevagnar i rusningstrafik

Freedom tower på nedre Manhhattan, New York
Freedom tower

Empire State building täckt i låga moln
Empire State Building täckt i låga moln

Tunnebanan, effektiv men tråkig
Pilsnabba skramlande tunnelbanetåg rusar genom stationen

Promenad i New York
På väg…

Rör på väg till byggnadsplatsen
Rör på väg till byggarbetsplatsen. Gråa naturligtvis

23 gatan, orange linje, en grå morgonPå väg till nästat station, City Hall New York

Ett grått dammoln blev till en svart dag - 9/11
De fallna. Den gråa morgonen blev en svart dag

23 Apr

NYC del 1 – Dårarna

Då är man äntligen hemma efter en lång resa till en av de mäktigaste städer jag någonsin besök, New York. Det blev en fascinerade upplevelse med anpassning av tidszoner, trängsel på tunnelbanor och köande till allehanda turistattraktioner.

Jag har nu bara drygt 1000 bilder att gå igenom som jag och dottern Hanna tog under knappt en veckas resa, och en del tänkte jag lägga upp på bloggen. Men hur ska man då få lite ordning på alla intryck man vill förmedla. Det jag kom upp med var att dela upp allt i olika delar och denna första del kallar jag för ”Dårarna”

Rubriken ”dårarna” kan tyckas vara elak , men med tanke på hur jag själv ser på USA i allmänhet och de saker jag upplevde på plats så är det nog en ganska lämpligt. Lite överallt så hoppade det fram folk som spelade galna på mer än ett sätt. Kanske var de det också, vem vet? Jag mötte personer på trottoaren där man gick på väg till tunnelbanan. En del dansade fram, en del gick omkring och gjorde karateutfall mot lyktstolpar och soptunnor. Till detta så fick man även se predikanterna som stod och förbannade de som inte hade samma tro som de själva ena sekunden för att sedan omfamna människor och försöka övertyga dem om vilken väg som var den rätta, allt väldigt högljutt.

Just volymen på staden är en av de saker jag reagerade på mest. Kanske inte just när man stod i allt oljud, utan framförallt när man landade i Sverige och kom in i ett nästan tomt parkeringshus. Att inte höra oljudet var faktiskt en upplevelse. Inga sirener, inga dånande tunnelbanor, inga skrikande personer. tystnad helt enkelt.

Här kommer ett lite axplock med bilder som jag tycker symboliserar rubriken ”Dårarna”

Vara egna värdetransporter är lite mer diskreta än dessa bepansrade bilar de använder i New York

Våra egna värdetransporter är lite mer diskreta

 

Kanske inte min grej riktigt, Scientology celebrity centre

Kanske inte min grej riktigt.

 

Överallt, de gula dårarna, Yellow cab of New York

Överallt, de gula dårarna

 

En av de krogar som besöktes. Riktigt bra, men namnet är unikt

En av de krogar som besöktes. Riktigt bra, men namnet är unikt

 

Sauna och Bodyworks? Tveksamt om man vill gå in på denna inrättning

Sauna och Bodyworks? Tveksamt om man vill gå in på denna inrättning

 

Pengar? inga problem! Just call

Pengar? inga problem! Just call.

 

Full service för män och kvinnor? New York City

Full service för män och kvinnor? New York City

 

Psychic New York city

Psychic New York city

 

Galna biljettförsäljare i New York

Galna biljettförsäljare i New York

05 Aug

Världens vackraste promenad till jobbet?

Idag var det då dags att börja jobba igen efter fyra veckors semester. Som vanligt så känns det som att det inte skulle vara fel med ytterligare några veckor, men bevisligen så kommer man snabbt igång igen när man väl börja ta tag i arbetet som lagrats upp. Så den närmsta veckan är det fullt upp.

Jag började gå till jobbet i juli månad. Tyvärr hann jag inte med många innan semestern tog vid. Men idag kan jag nog konstatera att den promenad på ca 15 minuter det tar innan jobbets dörrar ska öppnas, nog är en av de vackraste man kan gå. Framförallt när man kommer ner mot Åleviks badstrand och Norra Hamnens område.

Det är gött att leva i Lysekil, och för att bevisa det så kommer det några snapshots från mobilen. Det är väl bäst att njuta ordentligt för om några månader är det inte riktigt lika skönt att gå samma promenad i motvind och regn.

Start på min promenad till jobbet - Rotemyren

Världens vackraste promenad man kan ta till jobbet. Ålevik och Norra Hamnen i Lysekil

Världens vackraste promenad man kan ta till jobbet. Ålevik och Norra Hamnen i Lysekil

Världens vackraste promenad man kan ta till jobbet. Ålevik och Norra Hamnen i Lysekil

Världens vackraste promenad man kan ta till jobbet. Ålevik och Norra Hamnen i Lysekil

 

24 Jan

Skåvsjöholm

Det är inte varje dag man kommer ut i ett bländande solsken efter lunchen. Inte heller i kustmiljö. Men det är just vad som hände idag då jag var på besök på Skåvsjöholm utanför Åkersberga.

Varför är jag nu ute i solskenet på ostkusten kan man undra? Jo idag och imorgon är det första gången jag går på kurs i hela mitt liv. Visst, jag har varit på en del interna utbildningar, men denna gång har företaget investerat ordentligt på oss anställda och gett oss en kvalificerad säljutbildning somm kickstartade idag.

Utbildningen kommer att ske under mer eller mindre hela året, dels heldagar, dels andra tidsrymder. Lika väl som utbildningen ges i grupp så kommer den även anpassas mer individuellt, och allt detta för att man ska förstå säljkonstens ädla verksamhet.

Och när man idag ser tillbaka så är man mer eller mindre fullproppad av nya intryck och information. Vissa saker köpte man rätt av andra inte och det är faktiskt riktigt roligt.

Och att vädret var mer eller mindre perfekt gjorde ju inget…

10 Dec

Julen kommer söderifrån

I veckan som gick fick man en liten försmak på hur julen kan se ut. Hemmavid har det kommit lite snö och granen på torget är tänd och vacker. Men nere i Europa är allt lite mer.

Veckan tillbringades  till en del lite söder om München i Tyskland. Ett antal möten skulle dras igenom med kollegorna och dagen började tidigt. Som tur var så hade jag tidigare bestämt mig för att sova över i Göteborg och på det sättet spara 1,5 timmar i restid, men klockan ringde ändå 05.00. frukost var inte att tänka på men en kille i köket förbarmade sig över mig med en mugg nybryggt kaffe.

Dagen innan hade Arlanda i Stockholm mer eller mindre varit helt stängd, och lit orolig var man för hur planen skulle lyfta från Göteborg. men denna oro visade sig helt obefogad, i alla fall vad beträffar just Göteborg. Efter att mer eller mindre sprungit genom Kastrup i Köpenhamn och letat efter gaten så visade det sig att alla flyg söderut var minst en timme försenade. Snö i Tyskland var förklaringen, och det var bara att sätta sig till rätta i fåtöljen och vänta.

Köpenhamns flygplats. Gate B42. I väntan på ett försenat flygplan

Till slut så kom man iväg och denna gång bjöds det på den första julklappen. Lufthansa hade bytt ut sina normalt så envisa papplådor där de förvarar sina torra brödbitar, smörpaket och skinka. Idag var det en broderad liten påse innehållande en apelsin och en macka tillsammans med lite choklad som bjöds runt i kabinen. Riktigt gulligt. men avsaknaden av frukost börjar göra sig märkbar, men dämpade lite av de små smakbitarna på flyget.

Julfrukost på Lufthansas flyg

Istället för den enkla papplådan som man ska försöka bryta upp för att få i sig sin smörgås hade Lufthansa ett lite mer julaktigt alternativ på förpackningen

Resan gick bra. Ingen stress direkt utan man hade gott om tid på sig då kollegan skulle dyka upp först efter en timme fast mitt plan var försenat, så det var bara iväg till första bästa restaurang och få något att äta. Och det som man lyckades beställa på sin inte helt fantastiska Tyska blev detta. En ordentlig brunch, tysk stil.

Erdinger Sportsbar, Munich airport

Erdinger Sportsbar, Munich airport

Stadig frukost på Münchens flygplats

Efter att gått upp klockan 5 på morgonen utan frukost så satt det ganska bra med en brunch på Münchens flygplats

Dagen gick och blev till kväll. Allt arbete och alla möten gick över förväntan och vi var väldigt effektiva så runt 18.30 bra det iväg till en lokal restaurang, Schweinswirt. Det som serverades i dessa gamla lokaler, som för övrigt ser ut som ett normalt ölhall i Bayern, var fläsk i alla dess former.  Själv fick jag in knaperstekta fläsklägg från spädgris serverade med någon typ av potatiskaka som närmast skulle kunna liknas vid en version av kroppkakor. Sallad fick vi naturligtvis och allt smakade riktigt bra.

Tre små rätter

Tre små rätter som inte var så små. Här serveras knaperstekt fläsklägg från spädgris, någon typ av potatisbullar och en riktig bra sallad

Efter att vi ätit gott så blev det gas för dessert, och min lokale kollega hjälpt till att beställa. Och gissa om man blev förvånad vad som kom in. Munkar med äpplen glass, grädde och frukt kanske inte låter så ovanligt, men  sätet det kom in på var annorlunda. Hela härligheten var snyggt och prydligt upplagt på en vanlig sopskyffel. Undra vad man skulle säga om denna servering hemmavid i Svedala?

Dessert på sopskyffel

Det är inte varje dag man får en riktigt bra dessert serverad på en vanlig sopskyffel. men någon gång ska väl vara den första.

Klockan 21.30 blev det dags att ta farväl till både mat, Weissbeer och kollegor och checka in på hotellet. Och även det hade bra klass. ha en trevlig kväll allihop för här somnade jag gott och vaknade som en ny människa kvart i sju nästa morgon.

Hotellrummet i Regensburg

Hotellrummet i Regensburg

02 Nov

Säkeheten först

Som många nog vet så snurrar jag omkring en hel del och flyget är naturligtvis en riktigt bra transportform när man ska lite längre bort. Och under alla gånger man flyger så kommer den sedvanliga säkerhetsinstruktionen innan planet ska lyfta. Den kan vara väldigt personlig som den gången jag åkte ett litet propellerplan och vi bara var tre personer ombord. Alla fick sätta sig mitt i planet på grund av stabiliteten annars kunde äventyras, till de större planen som har sitt egna videosystem som visar hela showen på bildskärmar.

Tyvärr är man kanske lite okoncentrerad på vad som sägs på alla dessa genomgångar. Jag tittar hellre i en tidning eller på datorn, men om det hade hänt lite mer på genomgången så kanske…

Air New Zeeland har i all fall dragit sitt stå till stacken och gjort något annorlunda.

26 Okt

Hisskräck?

När jag var nere i Italien på i maj blev jag inkvarterad på ett något slitet hotell.  Hotellet i sig såg ut som att det var byggt av ryssar på 60-talet. Arkitekturen och inredningen hade alltså en hel del övrigt att önska. Rummen var i och för sig rena och städade, sängen hyfsad och frukosten typiskt italiensk det vill säga en crusiant med kaffe.

Det största problemet med hotellet var dock hissarna. De var små och fastnade rätt som det var. Så när jag och mina kollegor gjorde entré i hissen, som jag sa tidigare, var ganska liten, så fick 3 personer plats. Uppåt var inga problem, inte neråt heller. Vi körde denna hiss några gånger, för att tillslut en kväll, då vi snabbt skull upp på våra rum och byta kläder, så stannar hissen helt plötsligt.

Vi tre personer i hissen börjar skämta lite, medan vi tar upp nödtelefonen och trycker på alla knappar som finns. Och efter att varit instängda i några minuter börjar det bli ordentligt varmt. Det blir så varmt att svetten börjar rinna i ansiktet, och då, fast det bara gått några minuter, börjar obehaget ta vid.

Det tog dock inte lång tid för att en hjälpsam man med en verktygslåda skulle börja meka med dörren och tillslut även fick upp dörren och kunde släppa ut oss i friheten. Trots att hela incidenten bara tog kanske 5 minuter och sen var vi fria igen, var detta lite otrevligt. Ingen av oss fick panik eller blev rädda, men vi tog trapporta efter detta.

Tänk då vad det skulle kännas om någon jäkla dataguru skulle göra så att hela golvet ramlade ner i hisschaktet. Inte speciellt roligt, om jag får säga min mening, men när man tittar på filmen, så kan man inte undvika att småle.

23 Aug

Västerbotten

Än en gång har man fått förmånen att resa lite runt omkring i landet.

Denna gång har man varit några dagar uppe i Norrland, Västerbotten för att vara exakt. Skellefteå var stället att utgå från, och med en hyrbil så drog man sig lite söderut och besökte både Umeå och Örnsköldsvik. När man väl var på väg tillbaka till flygplatsen så dök en vägskylt upp. Burträsk 30 km. Burträsk är där min favoritrost, västerbottenost tillverkas, så tillsammans med min kollega från Tyskland körde vi dit på dåliga vägar. Det var till och med ren grusväg ca en mil, men vad gjorde det.

Till slut kom vi fram till ostens hus och fick provsmaka läckerheterna, och efter lite letande hittade jag även boken som jag fick med ett recept i då  Västerbottenost   firade 100 år förra året.
Nu ska man ha klart för sig att själva ost-centret inte var stort och efter 10 minuter gick man ut igen. Var det värt att åka denna lilla extraväg för att komma dit? Knappast, men nu har man i alla fall varit där och sett sitt recept på den rätta platsen.

Västerbottenost i Burträsk

Boken västerbottenost, 100 år

10 Jun

Helvetesresan till männens Ullared

Då var den gjord, årets resa till norra Tyskland. Misstänker att alla kan gissa vad man gjorde där med om inte så kan jag berätta lite om resan.

Klockan 21 och bussen drar iväg. Folk hämtas upp lite överallt och framåt morgonen runt 6.30 så stannar vi på slutmålet Heiligenhafen, killarnas Ullared. Brist på sömn gjorde att man lite vilset letade sig ur bussen och in på affären för att starta lite seriös shopping, och om jag säger att jag inte köpte plastpåsar eller bakplåtspapper så får ni gissa lite själva.

Som alltid är det en stor blandning av reskamrater. Unga killar och gamla gubbar blandas runt och alltid är det väldigt rolig att snacka med alla runt omkring. Alla vet om att man sitter tillsammans i många timmar så det är bara att göra det bästa av situationen.

I och med att jag är en stor beundrare av Whisky. Framförallt singlar och då från de västra delarna av Skottland. Islay och Juras olika fabrikat är jag särskilt njuter av, och lite av den passionen speglade mina inköp. Så nu kan man ta hem grabbarna och ha en riktig provarkväll.

05 Jun

Norrlandstripp

Varför inte möta våren två gånger detta år? En tuff vecka var det i vilket fall som helst förra vecka då man tillbringade halva tiden i Stockholm och halva på Norrlandskusten. Det är tydligt att Sverige är väldigt avlångt land för när man åkte bilen genom Västergötland så var ängarna vita av maskrosfrön. I Örnsköldsvik var det däremot lite annorlunda. Björken hade knappt slagit ut sina blad och maskrosorna här uppe var knappt utslagna.

Men Norrland kommer snabbt ikapp nu när det är extremt mycket ljusare under sommarnatten.

På väg mot Höga kusten bron

Höga kusten bron

Höga kusten bron

 

29 Feb

Hur man stoppar en metropol

För några veckor sedan så hade jag nöjet att åka ner till Monza utanför Milano, Italien på jobb. Det är alltid kul att träffa sina kollegor igen. När man tidigt åker iväg från Landvetter så är vädret grått och trist och någon plusgrad, och min förväntning när man väl skulle landa var att det skulle vara lite bättre väder, men där fick man se sig blåst. Kallt, blåsigt, blött och allmänt ruggigt men ingen snö. Detta skulle dock snart ändra sig.

Dagen innan jag skulle åka tillbaka till Göteborg blev jag meddelad om att jag skulle bli upphämtad på hotellet på morgonen. Perfekt tyckte jag. Chaufför, och slippa strula med taxi är perfekt. Fast man blev lite mer orolig när mina kollegor kom tillbaka efter en stund och meddelade mig att det skulle snöa under natten så de flyttade fram min avresa en timme.
Nu ska ni veta att resan mellan hotellet och flygplatsen tar i normala fall mellan 40-60 minuter, lite beroende på trafiken. Med den extra timmen i restid har jag nu drygt 4 timmar på mig att ta mig till flygplatsen och checka in. Hur svårt kan de vara? Mycket svårt visade det sig! För på natten, föll det hela 3 cm snö och hela Milanoområdet slutade att fungera.

Snö på hustaken i Monza

Snö på hustaken i Monza

Sagt och gjort. På morgonen gick jag ut tidigt och väntade på min transport som kom punktligt. En ny bil med rejäla vinterdäck kunde jag snabbt se innan det bar iväg. Chauffören som knappt pratar någon engelska är ganska tystlåten åker iväg de vägar jag nu börjar känna till och väl vid motorvägen kör han rakt över den. Färden går vidare genom små samhällen. Trafiken är helt kaos. Småbilar slirar runt. lastbilar får stopp i backar Inte ett vinterdäck på någon bil och det gav resultat i framkomligheten. Husägare halkar omkring när de försöker få bort snölagret som knappt är mer än tjock rimfrost från sina uppfarter. Och ju längre vi åker desto mer problem blir det. Till slut måste jag fråga varför vi inte åker motorvägen och fick då ett ganska chockerande svar. Motorvägen var om möjligt ännu mer kaotiskt. Chaufförens kollegor ringde in och sa att där var det helt stopp i rusningstrafiken.

Nu får man reda på att en resa till flygplatsen via motorvägen tar minst 3-4 timmar, så den resa jag själv genomför genom små byar och samhällen, ska gå fortare. Fortare? Där jag sitter ser jag bara bilar som sitter fast. Chauffören svär och kör runt bakvägar för att tas sig fram och hur han lyckas hitta utan GPS är för mig en gåta. Men hittar det gör han. Efter nästan två timmar kommer vi ut på motorvägen. Inte en bil i sikte. Och då får min käre chaufför för sig att testa hur fort bilen kan gå och köra ikapp lite av den förlorade tiden.
Jag har åkt en hel del på tyska vägar och det går fort, det vet jag. Men 170-200 km/h på motorvägen med ett tunt snötäcke var lite magstarkt. För ingenstans har jag sett en saltbil eller plogbil. Misstänker stark att de helt enkelt inte har några att rulla ut på vägarna. Ju närmare flygplatsen vi kom desto fortare körde vi. Så efter ca två timmar varierande stillastående eller i racingfart så kom man tillslut fram till terminalen. En snabb koll med bilarna på motorvägen visar att väglaget och köerna är om möjligt ännu värre, och om vi åkt den vanliga vägen hade jag inte kommit med min flight,
Ett stort tack till min chaufför som kör sin barndoms gator. Än en gång kan jag inte begripa hur han lyckades titta genom dessa småbyar utan GPS. Kanske hade han någon apparat dold som jag inte såg, eller så var han helt enkelt extremt duktig.

Mitt igensnöade hotell

Mitt igensnöade hotell

16 Aug

Söderköping & Valdemarsvik

Semestertider och denna gång har man lämnat mellanbarnet, som denna dag hade blått hår ner till knäna och specialsydd dräkt, på Mangamöte i Linköping. Lite fundersam reste vi därifrån och undrade hur det skulle gå, men vi behövde inte vara oroliga för mängder av look-a-alike fanns bland de c.a 2000 deltagarna.

När man ändå är i dessa trakter så tog vi några nätter sonens studentrum i Norrköping och undersökte de närmaste omgivningarna under några dagar. Söderköping med sin sluss och extremt dyra (men goda) glass avverkades tillsammans med Valdemarsvik och dess fina hamn.

Slutsatsen blir att man tar Valdemarsvik fina hamn och placerar den vid Söderköpings stadsmiljö. Då hade man haft ett vinnande recept.

05 Aug

Glass är gott

Glass är gott. Många orter runt om i landet har sina egna favoriter eller tillverkare. Mariestad har sin Klings Glace, Svensson kanske väljer GB, och i Söderköping har de ett veritabelt glasskrig. Vart all glass kommer ifrån har jag ingen aning om, mer än att det är ganska känt. Alla säljer glass. Äkta Italiensk Glass, Värdens bästa, Mest omtyckta, Favoritglassen i Söderköping. Det är många som vill sälja och dyrt är det.

Frugan och jag hamnade på en uteservering. Största skillnaden var att de enbart serverade glass och lite dryck. Med en meny på över 50 sidor, gick det att få vad man ville och lite till. För det smala priset av 210 kronor erhåll vi en (jag menar en) kopp kaffe och två ganska stöddiga glas med glass.

Är det semester så är det. Hoppas att barnen inte ser alla skyltar, för en normalstor barnfamilj blir lätt ruinerade

Å caféet i Söderköping

Gigantiska glassar

30 Jul

Wonderful Copenhagen

Det är inte långt, bara c.a 400 km men ändå är man där alldeles för sällan. Köpenhamn, en underbar plats med underbart folk.

Under alla år som vi åkt till Danmark med barnen, så har vi lärt oss uppskatta Danskarnas lite mer relaxa sätt att tackla tillvaron. Till att börja med så var vi bara i norra Jylland, bl.a Skagern. Men under åren gick resan runt om mer eller mindre i hela Danmark. Det enda stället som vi inte stoppat på är Fyn, och det kommer nog det med.

I år gick resan som jag nämnde till huvudstaden Köpenhamn. Ett snabbt beslut, en snabb sökning på en internationell hotellsajt på nätet och vips hade vi fått två rum 100 meter från Ströget. Det enda som vi var lite besvikna över var priserna, för 130 svenska kronor for en frukost per person var lite väl saftigt.
Fast man måste säga att promenera på gatorna, går på Tivoli och åka en båttur i underbart väder tillsammans med en kall öl på kvällen ger en mersmak på hur det är att ha en lugn semester utan stress och annat som stör.

%d bloggare gillar detta: