28 Aug

30 år sedan sist

En trött redaktörDå har man äntligen gjort sin första löprunda på runt 30 år. Det var igår som jag gjorde slag i saken och knöt på mig skorna och drog iväg runt området.

Nu är det inte helt sant att jag inte tagit ett löpsteg förut, för under alla promenader jag gjort i år så har jag testat att jogga småsträckor. Men på grund av att jag varit extremt otränad och att vikten knappast kan kallas normal, så har jag varit extremt försiktig. Knän och höfter får ju en del styrk så promenad med mina kära stavar har varit min melodi.

Nu har jag gått i 8 månader och det går fortfarande bra. Men, det börjar bli tyngre att komma ut och göra sin runda. För när man gått så mycket och mer eller mindre kör samma sträcka hela tiden så börjar man bli lite uttråkad helt enkelt.

Så löpning tänkte jag kunde bli en liten motivationshöjare, och allt gick faktiskt otroligt bra. Inga stopp, jämt temp och en kort sträcka för att testa på. 2,5 km på runt 15 minuter. Inte illa av den stora vita valen. Så nu blir det till att försöka igen med jämna mellanrum, och se om längden kan öka och tiden minska.

03 Jul

Jag fick ett mail…

Jag fick ett mail idag från min lilla vän i appdjungeln. Visserligen är det helt och hållet automatgenererat, men ändå som en lite uppmuntran fungerade det verkligen bra.

You've logged 1,000 kilometers with Runkeeper

Som jag sagt i tidigare inlägg så har bloggen legat nere nu under våren och jag har fokuserat på annat. Detta ”annat” är att jag går och går och går. Kilometer efter kilometer för att få min allt för stora kropp att minska lite i storlek. Och detta med att gå promenader är något jag faktiskt gillar att göra.

Nu ska vi väl i sanningens namn säga att det inte varit helt enkelt. För när jag startade projektet som ett litet nyårslöfte för ca 6 månader sedan gick det trögt. Den första kilometern var tuff och den första backen uppför vill jag helst glömma bort, men med tanke på hur mycket blod det smakade i munnen och hur när en total kollaps jag var, så är det svårt. Den minnesbilden kommer vara kvar länge än

Men envis som man är, så följde den ena promenaden efter den andra. Sträckorna jag gick blev lite längre vecka för vecka och den där backen som nästan dödat mig den första gången såg inte lika farlig ut längre. Så nu är man här, sex månader senare och har faktiskt fixat 1000 km i gummiskor.

You've logged 1,000 kilometers! on RunkeeperSå här är en skärmdump från mitt lilla favoritprogram Runkeeper. Som nu alla vet så loggar programmet via GPS på telefonen hur långt jag går, hur fort det går och samlar massa andra data om rutter o.s.v. Detta använder jag som en motivatör, och det ger mig möjligheten att mentalt säga till mig själv att nästa vecka ska jag slå denna veckas promenader, denna månad ska jag nå…

Så enligt grafiken, är det en ganska tydlig kurva som pekar uppåt. Så någon stans runt 300 km per månad är nog max vad jag orkar med. Jag orkar nog med mer rent fysiskt, men tidsåtgången börjar göra sig påmind, och med runt 40-50 timmar promenerande varje månad börjar gränsen nås med vad man kan lägga ner i tid och ändå få allt annat i livet att fungera.

Sommarmånaderna är ju perfekta att gå i och redan i februari köpte jag mig ett par fjädrande stavar för att även jobba med överkroppen. Min Bungypump stavar är extrem effektiva. Man känner hur nedre delen av ryggen, axlar och armar verkligen får sig en ordentlig omgång. Så mer eller mindre varje promenad jag gör är dessa med som sällskap. Men vad gör man nu när sommaren är över?

Ja, det är ju juli nu och sommaren har knappt startat, men tiden går fort. Sen, när det börjar att bli kallare, mörkare och regnet faller, så funderar jag på att krypa inomhus och faktiskt köpa ett gymkort. Har aldrig varit på ett gym i hela mitt liv, men med lite professionell hjälp några gånger kanske man kan får ryggen och axlarna att bli starkare. Men det är först i september eller oktober detta kommer att ske.

Så, håll ut. Bloggen kommer ta fart igen, troligtvis lite mer under sommaren, för att falla i dvala igen under hösten. Men efter årsskiftet när detta projekt är klar, då blir det en nytändning framför datorn igen

 

10 Dec

Julen kommer söderifrån

I veckan som gick fick man en liten försmak på hur julen kan se ut. Hemmavid har det kommit lite snö och granen på torget är tänd och vacker. Men nere i Europa är allt lite mer.

Veckan tillbringades  till en del lite söder om München i Tyskland. Ett antal möten skulle dras igenom med kollegorna och dagen började tidigt. Som tur var så hade jag tidigare bestämt mig för att sova över i Göteborg och på det sättet spara 1,5 timmar i restid, men klockan ringde ändå 05.00. frukost var inte att tänka på men en kille i köket förbarmade sig över mig med en mugg nybryggt kaffe.

Dagen innan hade Arlanda i Stockholm mer eller mindre varit helt stängd, och lit orolig var man för hur planen skulle lyfta från Göteborg. men denna oro visade sig helt obefogad, i alla fall vad beträffar just Göteborg. Efter att mer eller mindre sprungit genom Kastrup i Köpenhamn och letat efter gaten så visade det sig att alla flyg söderut var minst en timme försenade. Snö i Tyskland var förklaringen, och det var bara att sätta sig till rätta i fåtöljen och vänta.

Köpenhamns flygplats. Gate B42. I väntan på ett försenat flygplan

Till slut så kom man iväg och denna gång bjöds det på den första julklappen. Lufthansa hade bytt ut sina normalt så envisa papplådor där de förvarar sina torra brödbitar, smörpaket och skinka. Idag var det en broderad liten påse innehållande en apelsin och en macka tillsammans med lite choklad som bjöds runt i kabinen. Riktigt gulligt. men avsaknaden av frukost börjar göra sig märkbar, men dämpade lite av de små smakbitarna på flyget.

Julfrukost på Lufthansas flyg

Istället för den enkla papplådan som man ska försöka bryta upp för att få i sig sin smörgås hade Lufthansa ett lite mer julaktigt alternativ på förpackningen

Resan gick bra. Ingen stress direkt utan man hade gott om tid på sig då kollegan skulle dyka upp först efter en timme fast mitt plan var försenat, så det var bara iväg till första bästa restaurang och få något att äta. Och det som man lyckades beställa på sin inte helt fantastiska Tyska blev detta. En ordentlig brunch, tysk stil.

Erdinger Sportsbar, Munich airport

Erdinger Sportsbar, Munich airport

Stadig frukost på Münchens flygplats

Efter att gått upp klockan 5 på morgonen utan frukost så satt det ganska bra med en brunch på Münchens flygplats

Dagen gick och blev till kväll. Allt arbete och alla möten gick över förväntan och vi var väldigt effektiva så runt 18.30 bra det iväg till en lokal restaurang, Schweinswirt. Det som serverades i dessa gamla lokaler, som för övrigt ser ut som ett normalt ölhall i Bayern, var fläsk i alla dess former.  Själv fick jag in knaperstekta fläsklägg från spädgris serverade med någon typ av potatiskaka som närmast skulle kunna liknas vid en version av kroppkakor. Sallad fick vi naturligtvis och allt smakade riktigt bra.

Tre små rätter

Tre små rätter som inte var så små. Här serveras knaperstekt fläsklägg från spädgris, någon typ av potatisbullar och en riktig bra sallad

Efter att vi ätit gott så blev det gas för dessert, och min lokale kollega hjälpt till att beställa. Och gissa om man blev förvånad vad som kom in. Munkar med äpplen glass, grädde och frukt kanske inte låter så ovanligt, men  sätet det kom in på var annorlunda. Hela härligheten var snyggt och prydligt upplagt på en vanlig sopskyffel. Undra vad man skulle säga om denna servering hemmavid i Svedala?

Dessert på sopskyffel

Det är inte varje dag man får en riktigt bra dessert serverad på en vanlig sopskyffel. men någon gång ska väl vara den första.

Klockan 21.30 blev det dags att ta farväl till både mat, Weissbeer och kollegor och checka in på hotellet. Och även det hade bra klass. ha en trevlig kväll allihop för här somnade jag gott och vaknade som en ny människa kvart i sju nästa morgon.

Hotellrummet i Regensburg

Hotellrummet i Regensburg

09 Aug

Segling, en ny sport att fotografera

Då har man provat på en ny sport att fotografera, det vill säga segling och fast det var vackert väder och man inte behövde oroa sig för under exponerade bilder så var det inte helt enkelt.
Men det var inte utan problem som man skulle ta sina första seglarbilder.

Motljus och en vass sol ställde till det. Sedan har man avståndet att tänka på. Båtarna är helt enkelt för långt bort för att riktigt kunna se vad som händer på båten, så det blev till att ta ett gäng med bilder och hålla tummarna. Helt klart är det att detta är en materialsport, och då tänker jag inte bara på båtarna utan även för fotografen, som behöver ett 300-400mm objektiv minst för att skildra intensiteten i tävlingen, eller lura in sig på en av följebåtarna, vilket det nu är som är enklast att fixa.

Lysekil Women´s Match seglas i Lysekil och är en världscuptävlingen i matchracing för damer. Mer eller mindre hela världseliten är här och seglar om förstaplatsen i tävlingen. Matchracing är en ganska lättförståeliga form av kappsegling säger de som anordnar tävlingen, och visst, man kommer båtarna ganska nära när man sitter uppe på berget. Bara två båtar att hålla ordning på och den som är först i mål vinner. Enkelt man tycka, men när man står på stranden och ser vad som händer är inte allt så klart och tydligt.

Tävlingsbåtarna, som för övrigt är helt identiska och tilldelas en besättning i varje race. Båttypen som är en DS37 Match Racer är drygt 12 meter lång och har en besättning av 6 tjejer gör allt för att få motståndaren i så dålig vind de bara kan och själv skaffa sig fördelar. Och fort går det också, för vändningarna och manövrarna är många.

Mängder med folk som njuter av tävlingarna och de intressanta dueller ute på vattnet ger seglarveckan i Lysekil ett högt betyg

15 Jul

Risker

Risker måste man ibland utsätta sig för och ibland gäller detta att göra en analys av just dessa risker för att fatta ett förnuftigt beslut.

Som jag tidigare skrivit så ligger jag ute med en faktura till en av de lokala organisationerna. Advokaten bestrider allt och i och med att advokaten gjort det så är fakturan inte längre som en vanlig räkning. Om jag nu vill få betalt för denna faktura måste jag driva frågan vidare i tingsrätten och då uppkommer just en riskanalys.

Efter att rådfrågat min vän i storstaden som jobbat som åklagare i 25 år så kommer man fram till att dra allt inför tinget för ett skitbelopp som detta ändå är, är ingen större ide. Mina kostnader för advokat skulle vida överstiga fakturans belopp. Chanserna att vinna i målet bedöms till ca 80% men jag tror ändå att utsätta sig för en långdragen tvist är inget någon behöver.

Lite kul är det dock att se advokatens kommentar, där klubben är helt ovetande om att de ska använda affischen som marknadsföring utomhus. Det nekar helt och hållet att de haft detta syfte. Fast efter en tur ute på stan idag är centrum nedlusat med affischer om matchen. Fast det kanske var en idé jag gav dem.
Än en gång så tycker jag att de kunde frågat om de fick använda bilden, men hittills så har det inte ens kommit ett samtal att de ber om ursäkt för sin lilla fadäs.

Hoppas att de i alla fall begärt tillstånd av de som är på den tryckta affischen. För om inte de har det så kan de åka på en riktig stämning av personerna som visas på bilden. Fast det är inte mitt problem.

08 Jul

Storsläggan

Ibland blir man mer än förvånad över hur de som är professionella beter sig.
Det hela började för några år sedan då jag gick på ett evenemang som anordnats av en lokal förening. I evenemanget deltog en hel del kända personer och jag hade naturligtvis kameran med och avtryckarfingret fick snabbt blåsor. En hel del kort blev det.
När jag någon dag senare fick en fråga från föreningen om att låna en del ut bilderna till deras hemsidas bildgalleri, så var det väl inget märkvärdigt med det. Bilderna låg i galleriet i flera år och om någon tittade på dem vet jag inte.

Förra vecka kom jag hem till lunch som vanligt. Det som inte var vanligt denna dag var att mina båda döttrar var fly förbannade och efter ett tag utredande fick jag klart för mig att föreningen i fråga helt sonika snott en av bilderna och använt den i en reklamaffisch för ett nytt evenemang med mer eller mindre samma kända deltagare. Detta utan att ens fråga.

När man studerar reklamen lite närmare framgår att man ska köpa biljetter till evenemanget och de kostar troligtvis runt 100 lappen styck. Med mål att ta in runt 1000 personer så blir det en liten nätt summa som bollas med av föreningen i fråga. Och jag ska tydligen bara vara nöjd och glad för att de använder min bild för ändamålet.

Hur löser man nu detta problem. Min lösning hette faktura. Så efter lite googlande hittades en prislista från fotografernas riksförbund, och där framgick vad varje bild kostar att använda kommersiellt. Till exempel kostar det 4500,00 att använda en bild till affischer eller utomhusreklam, 2500,00 att lägga upp bilden i ett reklamsammanhang på hemsidan och sen tillkommer en avgift för att de använt bilden utan tillstånd från upphovsrättsinnehavaren, det vill säga mig. Totalt landade fakturan på drygt 11.000,00. Och beloppet är fastställt helt enligt alla principer som fotografer normalt använder.
Jag misstänkte att det skulle bli liv i luckan när denna faktura kom fram, men det som hände var faktiskt värre än jag någonsin kunnat föreställa mig. För i veckan kom det ett brev från en advokat. Denna advokat tyckte att mina krav var ogrundade och krävde att jag genast skulle avstå mina krav till föreningen. Advokaten ifrågasätter till och med att jag har rättigheterna till bilden, men det är kanske något han måste göra i sin yrkesutövning.

Jag tog nu kontakt med denna advokat och förklarade situationen och vi får väl se vad som händer senare under sommaren. För än så länge är fakturan aktiv, och ska betalas.
Tänk vad mycket enklare det hade varit om de kunde frågat först. Då hade man till och med varit stolt att få bidra med en bild gratis.

Här är originalbilden och brevet från advokaten, lite redigerat för att inte föreningen ska bli allt för uthängd

09 Jan

Lite skit rensar inte alltid magen

Det är ganska sorgligt att se hur några få kan förstöra så mycket.

Jag vet inte riktigt om jag nämnt det förut, men för runt 1,5 år sedan så orsakade vissa personer i min och min familjs omgivning ett riktigt helvete för oss alla. Mobbning, baktalande, ryktesspridning och allt annat som hör till, gjordes möjligt genom att vi som familj valde att hålla en konflikt inom den zon som konflikten gällde. Detta innebar konkret att vi inte gick ut och spred vår historia runt om, till de vi kunde, utan ville ha en lösning så enkelt som möjligt. Tyvärr hade motpartens deltagare inte riktigt samma åsikt utan gjorde precis tvärtom, och innan vi lyckades se detta så var en mer eller mindre obotlig skada skedd. Under sex månader så fick man slåss med skola och alla andra runt omkring för att få stopp på allt elände.

Sorgligt är att exakt samma sak händer nu igen. Denna gång är det ledarna i dotterns idrottslag som drabbas. Samma terror, samma ryktesspridning, samma sätt att göra allt så att konflikten inte hålls innanför de ramar som den borde hanteras runt. Men än en gång så gör motparten sitt bästa att starta rykten, prata för sin sak med allt och alla samt att se till att skaffa sig en så bra position som det går. Lögnerna rullar runt och till slut vet inte någon vad som är fram eller bak på alla frågor.

Varför blir det detta resultat? Min förklaring är extremt revirpinkande och att försöka få en högre status än man har. Kanske också att bli sedd, för det verkar vara ett stort problem. Att fila på sanningen övergår snabbt till rena lögner och de 14-åriga ungdomar som hör allt detta, dag ut och dag in, utan att någon vill eller vågar säga emot gör det hela möjligt och vips är allt ett enda grått moln av ord som ingen vet hur man ska tolka, och då väljer man den enda vägen man kan och lyssnar på de som ropar högst.

I det senaste fallet, till skillnad från det jag och min familj själva upplevde, verkar det som att motparten nu fått ordentligt motstånd. Runt om ifrågasätter allt fler om det som ryktas verkligen är sant och riktigt. Den kritik som är roten till allt, är den verkligen korrekt och sättet kampanjen framförts på, är det verkligen rätt? Men vis av egen erfarenhet, så är stor skada redan skedd, för där ute så är snacket igång och rykten sprids som maskrosfrön och är snart redo att gro.

Men skadan är redan skedd! Två ledare tackar för sig och laget står utan både tränare och ledare. Föräldrar är undrande hur detta kunde hända och spelarna själva, är när detta skrivs, är ganska ovetande om vad som hänt, men kommer säkerligen att bli varse. Seriespelet under våren kanske kan lösa sig eller så får det skrotas helt och hållet. De cuper som laget sett fram emot under 2012, vill någon vuxen ta detta ansvar och riskera att utsätta sig för en eventuell kampanj själva. Vi får se hur det går.

Idag är man, mitt i all bedrövelse över att allt återupprepas igen, lite skadeglad. Får man vara det? För känslan säger att man själv hade rätt första gången, fast ingen lyssnade, och man fick ta stora konsekvenser över att man handlade enligt instruktionsbokens kapitel 1A. Det känns faktiskt skönt att det är andra som drabbas av eländet, så de får se hur det är att vara utsatt för denna typ av kampanjer som är omöjligt att komma hel ur. För den skada som själv drabbade min familj kommer aldrig att läka.

Så oavsett vad som sägs, och oavsett vad som är sunt förnuft eller görs i bästa vilja, kommer det alltid slå tillbaka mot en själv är min och min familjs lärdom av det hela. För idag är man luttrad och skiter högaktningsfullt i hur andra hade det och att hjälpa till för att andra kanske råkat illa ut är inte att tänka på. Sköt dig själv är erfarenheten man lärt sig den hårda vägen.
För det är väl så alla vill vara? Eller hur?

Lite mer läsning inom detta ämne:

 

22 Dec

Kvävd debatt

Det är inte alla gånger lätt att ha sitt barn i en förening.

Yngsta dottern är medlem i Lysekils handbollsklubb och hon har genom åren älskat handbollen, men som som med alla föreningar har man ett en tight grupp som styr och ställer lite efter eget behag. Nu ska jag tydligt säga, att hur de ledande personerna sköter klubben vet jag inte mycket om, och ska också påpeka att jag bara är en förälder och inte själv är medlem i föreningen och därför inte har något att säga till om ej heller möjlighet att kräva saker av klubben.

Sista veckan dök det upp en faktura som skulle betalas. Klubben hänvisade till en policy som fanns att läsa på hemsidan, men vare sig föräldrar eller tränare var informerade om denna kostnad. Klubben körde helt enkelt en lite ful grej, och skrev in detta påslag, och hoppades på det bästa.

Själv var jag ganska kritiskt till detta men väljer att skriva ett litet surt inlägg på lagets hemsida, och efter det, betala räkningen. Lugnet råder igen, kunde man tro men icke. Tydligen var det fler som reagerade på denna debitering och hade synpunkter över information från klubben och detta vräktes fram ordentligt i klubbens gästbok.
Kommentarerna skrevs ner (dock inte av mig själv) och bemöttes av olika personer i klubbens styrelse och andra engagerade tränare och föräldrar. En tillsynes sund debatt utan några större påhopp av personlig karaktär. Vissa personer hävdade att lagen och spelarna får utdelning för de pengar de betalar in, och det jobb de gör åt klubben, medan andra påpekade att spelare och föräldrar ÄR klubben och att alla måste arbeta tillsammans för att lösa alla ekonomiska frågor.

Allt detta kan man naturligtvis hålla med om. Barnen som spelar i klubbens lag och är därför medlemmar, och därför ställer föräldrar upp för att dra in pengar åt klubben som betalar vissa bitar som hallhyror och domarkostnader. Allt kostar pengar i samhället idag, och en liten handbollsklubb är inget undantag. Men det som de kritiska rösterna ville veta var pengarna tar vägen och varför ingen information kommer från styrelsen. Då gör klubben ett enormt misstag.

Istället för att aktivt gå ut och besvara frågorna samt att förklara sig och sin policy stänger man helt enkelt ner debatten. Enkelt och säkert tycker säkert de som gjorde det, men detta skapar ännu mer frustration och ger ett intryck att den styrelse som är vald, helt enkelt inte vill ha någon som granskar vad de gör. Besluten tas av dem, och ingen får ifrågasätta besluten. Och om någon har en avvikande mening, så stryper man debatten på det sätt man finner lämpligast.

Som jag sa så är jag själv inte medlem i föreningen, och kommer därför inte att ha krav på att få insyn i klubbens ekonomi eller beslut, men det sätt som föreningen agerar när det gäller informationsflödet har mycket i övrigt att önska. Att bara lägga ut ett dokument på en hemsida och tro att alla ska läsa detta och förstå innehållet är extremt naivt. Likaså undrar man hur många föräldrar (medlemmar eller inte) som är aktiva och läser föreningens hemsida. Att dölja sig bakom en enkel länk är ganska fegt och när debatten drar igång, och det börjar osa hett, bara stänga ner en gästbok där debatten pågår, är inte bara omoget och fegt, utan bidrar också till ännu mer misstänksamhet och bidrar till att ledningen i föreningen inte vill ha kritik och där är ”vi mot dem”.

Hur ska man då lösa dessa frågor? Ganska enkelt tycker jag. Att vara proaktiv och gå ut med information, besvara frågor, uppmuntra debatten, kalla till möten, vara lyhörd, för som man sa innan allt tystades ner. Spelare och föräldrar är klubben och föreningen. Utan dessa finns det ingen som är medlemmar i en styrelse. Inga som kan dra in pengar för verksamheten, inga kom kör sina barn till matcher och träningar. Det finns ingen klubb. Men att strypa debatten tror jag inte kommer att fungera.

Att vara medlem i en klubb eller förening, och dessutom arbeta i en styrelse genererar extremt mycket arbete. All heder till de som vill och orkar genomföra detta betydelsefulla jobb. Inlägget är ingen kritik till er, utan mer ett förslag i hur man kan vara öppen och försöka få en förening att sprida sin policy och få alla att vandra åt samma håll, för som alla vet, har man ingen information tillgänglig så börjar ryktena att gå och en fjäder blir väldigt lätt en höna!

29 Jul

Handbollsfest med Flensburg-Handewitt

Kvällen inleddes med att Ståupparna Hasse Brontén och Ann Westin från Sunny Stand up körde 5 minuter reklam för sin show som skulle börja lite senare på kvällen.
Själva matchen mellan Bohuslän Allstars och Flensburg-Handewitt som spelades i en fullsatt Kronbergshall har nu så smått blivit en liten tradition och det hela började 2009 då Ljubomir Vranjes tillträdde som sportchef i Flensburg. I och med sin anknytning till Lysekil, så la han ett av sina träningsläger i Lysekil.

Matchen var en riktigt kul händelse att se, och många fina sekvenser visades upp. Framförallt var det Vranjes och Magnus Wislander som stog för det lekfulla, medan Flensburg spelade för att vinna.

%d bloggare gillar detta: