En olycka kommer aldrig ensam (dag 3

Frun stod där inne i köket och log åt mig i mjugg när jag kom ut på morgonen och beundrade mitt krondike. Reglarna var ju fina så det kanske inte skulle bli så mycket arbete trots allt. Det glädjer en redaktör som är allergisk mot all typ av kroppsarbete. Men än en gång, vad jag tog fel. För, när hon som jag har möblerna ihop med har bestämt sig, så är det inget att göra.

Med ytterdörren på glänt hörde jag något om att all klädseln på förrådet var väldigt smutsig och det vore kanske bra och tvätta innan man tar bort all trall. Och när man ändå håller på, varför inte ta hela framsidan av huset. I ärlighetens namn så måste jag erkänna att hon hade rätt, men ännu mer jobb.

500 kronor fattigare som spenderades på fasadtvätt borste och skaft var det bara ätt sätta igång. Detta skurade och gnuggade har nu gjort att jag är helt ledbruten, och jag undrar hur jag mår imorgon när man ska upp ur sängen? Inga bilder blev det inte heller, för vem vill se ett vitt renskurat hus?  Inte jag efter denna dag.