16 sep

Blixtnedslag – jag lyckades att få det på bild.

Som alla vet så är jag på klipporna och springer med jämna mellanrum. Solnedgången är ett av de mål jag försöker fånga och skapa någon form av perfektion till och igår var det på inget sätt annorlunda.

Turen gick denna kväll till Siviks campingplats, där jag faktiskt bara varit en enda gång tidigare med kameran beredd, och det var för många år sedan. Jag var lite orolig, för när jag åkte hemifrån, så började massiva moln torna upp sig ute till havs, och det blev att vänta fem minuter i bilen innan jag gick ut till klipporna. Det mesta av regnet gick dock längre ut till havs och fortsatte sedan in åt land lite längre norröver, så jag hade en vacker vy mot frontens bakre sida.

Helt plötslig kommer en blixt ur molnet, och jag får mer eller mindre panik med att rigga kamera, stativ och försöka rikta in den med rätt skärpa och åt rätt håll. Jag tryckte på avtryckaren i ren desperation och hoppades på det bästa. Det här var faktiskt min första chans att få en blixt på bild.

Molnen var otroliga. Kolsvarta med regnskyar som drog fram under dem. Och här stod jag, med en perfekt utsikt över ett mäktigt oväder.

Mäktiga stormmoln över Siviks camping, Lysekil

Mäktiga stormmoln över Siviks camping, Lysekil

 

Den blixt jag lyckades fånga över Sivik. ISO 100, 0,3 sek, f/11, 12mm vidvinkel

Den blixt jag lyckades fånga över Sivik. ISO 100, 0,3 sek, f/11, 12mm vidvinkel

 

Himlen över Sivik, Lysekil mellan två åskoväder

Himlen över Sivik, Lysekil mellan två åskoväder

15 sep

Rama in en bild

Jag har ett extremt vidvinkligt objektiv (Samyang 12mm F2.8 Fisheye) som jag försöker lära mig att använda. Det är helt manuellt och kamerans avancerade mät och justeringsfunktioner fungerar inte alls längre. Fokuseringen är inget större problem att jobba manuellt med, för hur jag än ställer in den manuella fokusringen så blir bilderna skarpa på de avstånd jag tar mina motiv på. Bländaren fungerar också bra att använda manuellt. Jag körde helt manuella kameror på 80-talet, så den kunskapen sitter kvar.

En rolig egenskap med detta objektiv är att det är extremt vidvinkligt. Och detta gör att man kan sitta vid sin favoritvik och faktiskt rama in bilden på ett helt nytt sätt med naturliga klippor på varje sida. Detta har jag inte kunnat göra förut, just beroende på brännvidden. Jag fick med en av sidorna, men inte båda. Så detta kommer bli en helt ny bildstil att utforska.

Jag hittade denna vik för ett tag sedan. Långt från solbadande turister på solvarma klippor. En annan del av Lysekil och Bohuskusten än den glättade turistbroschyrer ger.

En inte allför inbjudande vik på Bohuskusten.

14 sep

Många vinklar av en brygga – Ledande linjer

I helgen var jag i Långevik och dess badplats för att testa lite ideér jag hade om linjer i bilden. Jag har läst mängder om dessa ledande linjer som visar in dig i bilden, och ska jag vara ärlig så de gånger jag fått till dessa så har det varit mer av misstag. Men det är en regel som fungerar många gånger, så upp till bevis.

Brygga i sig är väl inte märkvärdig. Den har dock två fel vad jag kunde se. För det första så är den helt nybyggd. den gamla försvann i vinterstormen, så nu är allt trä sådär perfekt gul/grönt. Nästa problem är att alla plankor ligger tvärs över brygga, istället för i linje med den. Det var bättre för ett år sedan, för då var bryggan gammal och rutten och brädorna var riktig vackra.

Men oavsett hur bryggan ser ut så var det linjerna jag var ute efter, och vissa vinklar fungerar bättre än andra. En bildanalys av andra kanske hjälper mig för framtida fotograferande.

Lite mer detaljerad inspiration hittar man på nätet, bland annat från First Photo

Att fotografera ledande linjer. Bryggan vid Långevik. Bild 3

Att fotografera ledande linjer. Bryggan vid Långevik. Bild 2

Att fotografera ledande linjer. Bryggan vid Långevik. Bild 4

Att fotografera ledande linjer. Bryggan vid Långevik. Bild 5

Att fotografera ledande linjer. Bryggan vid Långevik. Bild 6

Att fotografera ledande linjer. Bryggan vid Långevik. Bild 1

13 sep

Gråväder med ND filter

Det är alltid kul att gå ut på klipporna, 5 minuter från hemmet, och plåta lite. Oavsett vädret finns det alltid någon vik eller brygga att upptäcka och fundera på hur man ska kunna få till en komposition i bilden.

Idag var jag på ett par ställen jag varit förut, men nu var himlen mer eller mindre helt grå. Ingen sol att se någonstans, men de jämngrå molen hade lite skiftningar av både mörkare och ljusare partier. dessa tänkte jag kunde användas när jag monterade mina filter framför linsen. Ett tjockt ND10 Lee Big stopper, gör de möjlig att ta bilder med flera minuters slutartider, och på toppen av de ett tonat 0.9 ND filter som jämnar ut den lite ljusare himlen.

Och det blev inte helt fel. Jag fick dämpa färgerna lite, för verkligheten var väldigt svart-vit. Så här ser 5-6 minuters exponering ut vid bohuskusten.

Gråväder över en vik vid Rinkenäs

Gråväder över Långeviks bryggor

11 sep

Astrofoto. Att fånga vintergatan på bild

Nu under ett år så har jag fått kläm på det där som brukar heta astrofotografering. Det jag gillar med denna typ av fotografering är att det ställer en del krav på både utrustningen men även på en själv så man kan ställa in allt så det faktiskt blir en bild till slut. Inte för att skryta, men nu är jag så säker på inställningarna att jag mer eller mindre kan ställa upp kameran, pilla lite på inställningarna och sedan ta en bild och jag med nästan 100 procent vet vad jag kommer få fram.

För en månad sedan investerade jag i en ny optik till min kamera. Valet föll på en Samyang 12mm fisheye optik. (video via länken).

Varför valde jag denna glugg då? Främst berodde det på brännvidden på 12 mm. Man får med mycket. Att objektivet är helt manuellt spelar i mitt fall ingen större roll. Jag har kollat var fokuset är i dagsljus, plockat in bilderna i datorn för att dubbelkolla, och nu ändrar jag inte alls på fokuseringen. Bländaren är inte heller något problem att sköta manuellt, för den står alltid på största bländaren f/2.8

Ett problem med en fisheyeglugg är att den förvränger bilden kraftigt. Så i mitt fall så blir det till att köra bilden genom Photoshop en extra gång för att justera tunneleffekten i bilden. Det är inget problem, men det bör göras. Sedan fixas all annan redigering i Lightroom.

De sista kvällarna har det varit underbart väder för nattfotografering, och här är några bilder som jag tycker fungerar. Lite olika redigeringar gällande färgtemperaturen. En del går mot det lila hållet, medan andra är mer blå.

Vintergatan över Stångehuvuds fyrhus

Vintergatan över Stångehuvuds fyrhus

Vintergatan över Stångehuvuds fyrhus

 

 

10 sep

Att fånga solnedgången fortsätter

 

I början av året lovade jag mig själv att försöka gå ut en gång i veckan och fånga solnedgången på bild. Utmaningen var att jag skulle bli säkrare framförallt på kompositionen i en bild, men även snabbt kunna se ut över havet och får en insikt at direkt känna vad för typ av bild jag skulle få fram om jag ställde upp kameran här och nu.

Nu är det dags att halvtidsrapportera och kan får väl säga att det gått sådär med min målsättning. Det har inte varit utflykter varje vecka, det är helt klar. Men det har blivit ganska många gånger jag sprungit på klipporna och jagat. Till min fördel kan jag dock nämna att alla de gånger jag har varit ute har mitt öga för kompositionen blivit bättre och bättre så övning ger faktiskt färdighet.

Vad har jag kvar då? Stora delar av sommaren har himlen varit molnfri på kvällarna eller så har det hällregnat. Inget av dessa båda väder gillar jag. jag vill ha lagom med moln som solen kan reflekteras i. Jag vill också ha en ganska kraftig vind, men den ska vara åt rätt håll, så jag slipper saltstänkta vågor på kameran.  Men man kan inte få allt på samma gång så här kommer några bilder jag plåtat den sista veckan.

Solen är en stjärna och här är beviset

 

Molnen lyses upp av en sol under horisonten. Stångehuvud, Lysekil

Bryggan i hamnen sträcker sig ut över havet.

 

15 aug

Natt och stjärnfoto – val av objektiv, 500 regeln

Det är inte alltid lätt att få med sig det som verkligen fungerar i kameraväskan, allra helst när man kanske inte har allt som man borde ha. Så jag tänkte visa lite vad för typ av objektiv man kan använda vid natt och stjärnfotografering.

Allra först måste jag påminna om att all mörkerfotografering handlar om att få maximalt med ljus in till kamerans sensor, och det kan vara svårt på natten. Hur mycket ljus som kan samlas in beror på några olika saker.

  • Sensorns storlek
  • Objektivets största bländare
  • Objektivets brännvidd.

För att möjliggöra att kameran kan hämta in maximalt med ljus, så bör man använda LÅNGA slutartider. I och med att jorden snurrar runt sin axel hela tiden så kommer kameran röra sig i förhållande till himlen som står stilla (i princip). Detta innebär att ju kortare brännvidd (i millimeter) objektivet har, desto längre slutartider kan du använda utan att stjärnorna blir oskarpa eller till och med blir som streck. En annan fördel med ett vidvinkligt objektiv är att du får med mer av natthimlen. Alla dessa parametrar sammanfattas i något som kallas 500 regeln. Man tar talet 500 och delar det med den brännvidd du har i millimeter, och vips så har du din maximala slutartid. Denna regel gäller för fullformatskameror som t.ex Canon 5D och 6D. har du en annan kamera med en mindre sensor, så får man muliplicera den tid du fick fram med 1,5 för Nikon och 1,6 för Canon.

500 regeln för nattfoto

Vad är vidvinkel och var får man med på bild?

Jag tog tillfället i akt att testa ett par objektiv med exakt samma inställningar och exakt samma placering för att visa hur det skiljer sig när vad man får med när det gäller olika brännvidder. Det är inga nattfoton, för de hade inte hjälpt mycket .

35 mm
Här använder jag ett zoomobjektiv med brännvidden på 16-35 mm. Inställt på 35 mm

16mm
Här använder jag ett zoomobjektiv med brännvidden på 16-35 mm. Inställt på 16 mm

12mm
Här använder jag ett fast objektiv med brännvidden 12mm 

Båda dessa objektiv har en största bländare på f/2.8. Och använder man tabellen ovan så kommer det bli väldigt tydligt hur mycket mer ljus man kan maximalt samla in genom att använda objektiv med kort brännvidd.

  • 35mm ser maximal 14 slutartid på sekunder
  • 16mm ser maximal 31 slutartid på sekunder
  • 12mm ser maximal 42 slutartid på sekunder

För de riktigt nördiga så kan man gå ner på minimala detaljer om hur ljuset koncentreras i olika objektiv och hur man bäst ska välja det perfekta objektivet. Arikeln ärpå engelska, och väldigt tekniskt inriktad, hehe…

Varför är detta då så viktigt. det är väl bara att ställa in kameran på den största bländaren och öka iSO inställningen till max. Detta är samt. Men ju mer du använder höga ISO desto mer brus får du i dina bilder. Brus är vad det låter, kornigheten i bilden. Och höga ISO värden är ett måste oavsett vilket objektiv du använder. Jag har hittat min bästa inställning runt ISO 3200. På min kamera, en canon 5D mk III, så är bruset i bilderna hanterbart i mjukvaran där jag plockar fram detaljerna. Går jag högre än detta så blr det svårare att få till en ren klar bild.

Har du en kamera med en mindre sensor, är dessa betydligt mer benägna att ge brus i bilderna. Jag har även en Canon 7D, och där är maximalt ISO ca 1600 innan bruset börjar bli påträngande.

Så genom att minska ISO inställningen till minimum (alltså inte till ISO 100) och istället öka slutartiderna, så får man mindre brus i bilderna. Och visst är det fantastiskt när man får fram bilder direkt från kameran som ser ut så här, och vad man kan få fram i bilden genom några enkla drag med reglagen i Lightroom. Bilden är tagen med ett Samyang 12mm f/2.8 Fishye objektiv. Det är därför du får en tunnel distorsion i bilden. Denna är korrigerad i Photoshop.

Att korrigera denna tullelförvridning är som jag sagt ganska enkelt, om man nu vill det. Processen kallas ”Defishing” efter objektivets namn ”Fisheye”.  En välskriven manual på engelska finns via denna länk:

Vintergatan i Lysekil, direkt från kameranBilden direkt från kameran, totalt oredigerad

 

Vintergatan i Lysekil, lätt redigeradLätt redigering i Lightroom

 

10 aug

Säsongen börjar för stjärnfotografering

Då är det äntligen dags. Sommaren tar sakta slut och det blir mörkt på himlen om nätterna. Slut är det med ljusa sommarnätter, Hurra för för mörkret.

Vintergatan över Stångehuvud, helt oredigeradHär är en bild som jag tog i månadsskiftet augusti – september 2014. Bilden är helt oredigerad och det man kan se är hur vintergatans band med stjärnor sträcker sig uppåt på himlen. Ljuspunkterna vid horisonten är fyrar och båtar ute på havet, och det stora ljusare partiet på bildens vänstra sida är Fiskebäckskil och Grundsunds gatubelysning som förorenar himlen med sitt ljus. Jag tänkte att visa lite hr jag jobbat med kameran och dess inställningar för att få till bilderna och börjar därför lista de saker jag tycker är värda att tänka på.

Stjärnfotografering är en materialsport!
Det är faktiskt så! För du får vad du betalar för.

Kamerahuset är en av de två viktiga delarna, tillsammans med objektivet. För att nå bästa resultat bör man ha, och nu säger jag inte att man SKA ha, en fullformatskamera. Kameror med mindre sensor har en tendens att generera betydligt mer brus, speciellt när man tar bilder med höga ISO tal. Större sensor ger oftast lägre brus. En annan fördel med fullformatskameror är att den inte har van man kallar brännviddsförlängning.  Detta innebär att objektivets brännvidd är vad som står på gluggen. Men om du monterar på den på en kamera med mindre sensor, ökar brännvidden, och i Canons fall är det 1,6 gånger. Jag har ett objektiv som är 16mm i brännvidd. Om jag använder en annan kamera med mindre sensor skulle då brännvidden istället bli nästan 26mm, Och detta i sin tur innebär att du inte kan ta kort på en så stor bit av himlen som du kanske skulle vilja.  Och fullformatskameror är DYRA.

Nästa del är själva objektivet. Och även här är dyrt bättre.
För att få med så stor del av natthimlen som möjligt bör man ha ett objektiv som är så vidvinkligt som möjligt. Själv fotograferar jag med ett objektiv som klara 16 mm men jag skulle gärna vilja ha en glugg som klarar 14 eller ännu hellre 12 mm brännvidd.

En annan parameter är ljuskänsligheten. Du bör ha ett så lågt bländarvärde som möjligt att ställa in. Normalt är att du kan komma ner till f/3.5 på de objektiv du får med när du köper en systemkamera, medan bättre, och dyrare objektiv klarar f/2.8 eller lägre. Min glugg klarar just f/2.8. Men det finns många gluggar som är bra, men ska du verkligen lyckas, så kommer det bli dyrt, helt klart.

En märke som många använder vid nattfotografering är Samyang. De tillverkar ganska billiga objektiv, men de saknar autofokus. Jag funderar på att testa ett av dessa 14mm objektiv, Samyang 14/2.8 IF EDMed ett pris under 4000 kronor så verkar detta extremt prisvärt. Att det saknar autofokus spelar inte så stor roll. Ställ in fokuset på dagtid, och lås det med en bit tejp, för när du kommer ut i natten är det omöjligt att ställa skärpan, även om du skulle ha autofokus.

Kamerainställningar
Hur ställer jag då in kameran för att fotografera stjärnhimlen? Naturligtvis kör jag så vidvinkligt som det är möjligt. Dels för at få med så stor bit av stjärnhimlen som möjligt, men även för att få in så mycket ljus in i kameran under så lång tid som möjligt.

Det är nämligen så att jorden snurrar hela tiden. Och ju längre brännvidd man har desto kortare tid kan man exponera. Och jag vill helst exponera 20-30 sekunder för att få maximalt ljus in till sensorn.Men ju längre tid man exponerar, ju större risk är det att jorden faktiskt flyttar sig jämfört med positionerna på stjärnorna. Man få va man kallar stjärnstreck, alltså stjärnorna inte längre är klara prickar på himlen, utan börjar bli streck. Detta kan naturligtvis vara en underbar effekt i sig själv, men jag försöker undvika detta.

Vilken tid som är maximalt användbar för att undvika att stjärnorna ritar streck, beror på vilken lins du använder, vilken brännvidd du ställt in linsen på samt vilken kamera du använder. Än en gång så är fullsensorkameror minde känsliga för detta fenomen. Det finns en regel som kallas 500 regeln som förklarar detta ganska bra. PetaPixel förklarar detta väldigt bra på Engelska om du följer denna länk.

Kamerainställningar för stjärnfotoHär är standardinställningarna jag brukar fotografera med. Kameran är inställd på manuell exponering. Enligt 500 regeln kan min kamera och mitt objektiv (16mm) klara nästan 31 sekunder innan det blir stjärnspår. Av egen erfarenhet tycker jag dock att man minskar tiden lite för jag har sett tendenser av spårbildning. Normalt brukar jag köra på 25 sekunders slutartid, men har gått ner på 20 sekunder ibland.

ISO inställningarna brukar jag ändra lite. När jag riggat upp kameran på ett stativ (ja, det är absolut nödvändigt att använda någon form av stativ) så tar jag ett par bilder på en inställning, ändrar lite på t.ex ISO värdet eller tiden, tar ett par bilder till, ändrar igen, o.s.v. På så sätt kan jag i alla fall ha en ärlig chans att få en bild så bra exponerad som det går.

Jag fotograferar alltid i RAW format. I och med det så spelar det inte så stor roll hur jag ställt in vitbalansen. Den är enkel att justera senare i bildbehandlingen. Däremot bör man undvika skakningar när man tar bilden. Vad som inte tydligt syns här, är att jag använder en trådutlösare. Denna pryl är inte helt nödvändig, förman kan ställa in kameran så den tar bilden med en 2 eller 10 sekunders timer. Det fungerar perfekt.

Min utrustning för nattfotografering

Förutom stativet så ser min utrustning ut så här. Stativet som jag skrev at det är ett måste, går att ersätta. Ta med en kudde och lägg på marken. Lägg kameran på kudden och vinkla upp linsen mot himlen. Kanske inte spå proffsigt, men det fungerar.

Äntligen hemma och du kollar på bilderna. Besviken?
När du väl kommer hem och öppnar bilderna i datorn har du ett konstnärsjobb framför dig. Troligtvis så ser du inte så mycket som du trodde su skulle se på dina bilder. Men lugn, det finns där i bilden, det gäller bara att trolla fram informationen.

Vintergatan över Stångehuvud

 

Jag har skrivit en guide (du hittar den här) som visar hur jag redigerar bilderna i Adobe Lightroom. Och det finns mängder av andra hjälpredor på nätet. Bland de bättre är:

Så lycka till. Nu ska jag ut och fotografera stjärnfall.

01 aug

Rubbad fläskfile med honung-chipotle BBQ sås

Just nu håller jag på med att utforska olika grillrätter. För som de flesta gjort, man började med korv, gick över till flintastek, och sen då? Själv har jag blivit såld på BBQ kulturen, men även den börjar man tröttna på lite på den rökiga smaken. Så det har blivit till att leta recept.

Grilling magazineFörra året köpte jag en grilltidning på en flygplats i USA. Denna tidning gav mig bra inspiration redan förr året, och jag tänkte att det skulle bli ännu mer av den varan i år. Så jag chansade och beställde några nya tidningar på nätet från USA. Fem nummer av grilltidningar kom faktiskt i brevlådan efter någon vecka, utan några som helst problem, och priset var ok, ca 400 kronor för allt. Så nu har jag lusläst alla nummer och börjat prova mig fram på lite nya smaker. Så här kommer vad jag gjorde.

 

Rubbad fläskfile med honung-chipotle BBQ sås. Serveras med sötpotatis och salsa.

Grillad, kryddrubbad fläskfile med honung och chipotle BBQsås

Kött:

  • 2 fläskfiléer eller 3-4 kycklingbröstfileér

Rub:

  • 1 msk chilipulver
  • 2 msk krossade kumminfrön
  • 2 msk brunt socker
  • 2 msk vitlökspulver
  • Salt och nymalen svartpeppar

Sås:

  • 1,5 dl honung
  • 0,5 dl äppelcidervinäger
  • 3 msk Tomatpuré
  • 1 chipotle från burk (kan vara svår att få tag på)
  • 2 msk Adobo sås (från burken med chipotle)
  • 1 msk Dijonsenap

Tillbehör:

  • 3 sötpotatisar som skalats och skivats i 1×1 cm stänger
  • 1 grön eller gul Zucchini som skivats i ca 1 cm tjocka skivor
  • Västerbottenost, riven

 

Grillad majs och tomatsalsa:

  • 2 majskolvar, förkokta. Finns i affären som vacuumpack
  • 5 plommontomater, eller andra tomater
  • 0,5 rödlök
  • 2 vitlöksklyftor
  • 1 chipotle från konservburk (kan vara svår att få tag på)
  • 2 msk oregano
  • 2-3 msk limejuice
  • 2-3 msk olivolja
  • 0,5 msk salt, kan behövas lite mer

 

Vi börjar med Grillad tomat och majssalsa. Gör så här:

Salsa

  • Dela tomaterna i halvor och lägg dem antingen på grillen och grilla dem så de blir helt mjuka. Tar ca 10 minuter (5 minuter på varje sida) Jag hade inte eldat upp grillen så jag tog helt enkelt och stekte de hava tomaterna tills de blev mjuka. Låt dem svalna något och hacka sedan upp dem i bitar, ca 1×1 cm stora och lägg i en stor skål.
  • Majskolvarna delas i hälften och grillas så de får färg. Ta även här ca 10 minuter. Jag brukar lägga lite smör på varje halva för att få en mjukare smak. När de är klara skär loss kornen från kolven med en kniv och lägg dem i skålen tillsammans med tomaterna. Än en gång så var min grill inte klar, så jag skalade av majskornen från kolven direkt och stekte dem gyllenbruna i stekpannan tillsammans med lite smör.
  • I en mixer eller blender, lägg i en halv skalad rödlök, 1 chipotlepeppar, lime, vitlöksklyftor, oregano och olivolja och kör mixern så att allt blir väldigt finhackat men ändå ska det vara lite storlek på bitarna. Det får inte bli en sörja av allt..
  • Rör ner smeten tillsammans med majsen och tomaterna. Salta lite lätt med flingsalt och rör runt. Ställ i kylen för att svalna. Den håller nog några dagar där.
  • Jag tog och hällde upp lite salsa i portionsskålar och ställde på tallriken. Men detta kan ni göra som ni vill.

 

Köttet och rub.

  • Köttet är väldigt enkelt att fixa till. Trimma fläskfilen och ta bort alla ev. hinnor. Blanda alla torra ingredienser i en liten skål. Gnid in kryddmixen ordentligt på köttet.
  • Grilla köttbitarna ca 5 minuter på varje sida så de får final grillränder. Ta undan köttet och lägg det på en sida utan kol och låt dem grillas ytterligare ca 10 minuter.
  • Lägg i en form och täck med aluminiumfolie och låt vila i ca 15 minuter. Skär upp köttet i fina bitar och lägg på en tallrik.
  • Ta en matsked och häll LITE sås över köttbitarna. Ja menar verkligen LITE för såsen som jag kommer att beskriva är STARK.

 

Honung och chipotle BBQ sås:

Såsen är också väldigt enkel att göra. Men som jag varnade om innan tenderar den att bli väldigt stark. Så ta det lite försiktigt med den.

  • I en mixer, blanda allt och kör sedan mixern till såsen blir mer eller mindre helt slät. Klart!

 

Tillbehören:

Zuccinin slängde jag på grillen. Först 5 minuter på en sida så skivorna blev ordentligt grillade, dock utan att brännas vid. Sedan vände jag dem, och flyttade dem till en svalare del av grillen. På den grillade ytan hällde jag riven västerbottenost och lät skivorna grillas ytterligare ca 5 minuter och detta räckte för att osten skulle smälta.

Sötpotatisen kan man fixa till på två sätt. Jag friterar dem i ca 15 minuter i en fritös, 170 grader. Men man kan också köra dem i en ugn på hög värme.

 

Chipotle i Adobosås

Chipotle i Adobosås

I många amerikanska tidningar ingår ofta Chipotlepeppar i Adobosås. Dessa burkar, för det är konservburkar kan vara lite svåra att få tag på. Vad det är i burkarna? Chipotle är en rökt och torkad Jalapeño chili som fått mogna så att den är röd innan rökning och torkning. Här inlagd i en Adobo marinad bestående av tomatpuré, lök, vinäger,vitlök, majsolja och kryddor. Ger en helt fantastisk het rökt smak till det mesta som du inte kan vara utan när du en gång provat!

Det finns recept på hur man gör egen och det kan faktiskt bli nödvändigt om man inte hittar en sort som jag faktiskt gjorde. Hemköps affärer har dessa burkar. Gå till Tacohyllan och har ni tur finns de där. Även Willys kan ha dem.

Hittar man nu inte dessa underbara pepparfrukter, kan man använda t.ex Chipotlepaste och lite rökarom. Röran hittar du i de flesta Tacohyllor i affären och jag tror att Santa Maria har en variant. Rökarom är ett måste i alla skafferier och jag använder Liquid smoke på flaska. Finns nästan alltid i alla affärer.

Lite receptlänkar och inköpslänkar:

30 jul

Äntligen tillbaka på klipporna

Den här sommaren har varit tveksam gällande vädret, minst sagt. Jag hade en ambition om att göra sommaren till en högtid. Springa runt på klipporna och försöka fånga en perfekt solnedgång.  Men regnet faller ner mest hela tiden, och de få gånger som vädret var gynnsamt, så var jag bortrest eller hade annat för mig.

Nu fick jag chansen. Hela dagen regnade det, men framåt eftermiddagen slutade det och efter kollat regnmätaren, konstaterade jag att det kommit ytterligare 20 mm detta dygn. Men det regnade i alla fall inte just då och lite blå fläckar började synas mellan de grå molnen.

Så vid 19-tiden hade jag packat ihop det jag behövde. Kraftiga kängor på fötterna istället för löparskor och en bastant regnkappa kom med den med. Jag hade tur, för regnkappan behövdes inte användas, fast det var nära på ett par gånger.

Hur var nu ljuset denna kväll. Jag fick bra möjligheter att leka med långa slutartider. Tyvärr drog tunga moln in och den dramatiska himmel jag försökte få till blev mestadels väldigt grå. Lite dramatik fick jag till, men det blev kanske inte sådär som jag ville ha det. Platsen, Valboholmens yttersta spets, var däremot perfekt.  Bra scener, fina möjligheter att komponera en bild och faktiskt, ganska varmt, trots vädret.

Det blir till att försöka igen, med lite mindre moln på himmeln.

Molen på väg in med skitväder

En strimma av hopp att sommaren ska komma

Blå himmel över Lysekil

Kraftfulla moln sett från Valboholmen.

Badviken ligger övergiven

 

24 jul

Dag 1 med nya kaffemaskinen | Delonghi Primadonna

Just det, jag har skaffat mig en kaffemaskin. Och en riktigt stor, dyr och fantastisk en också. Jag tänkte ta tillfället och berätta lite på hur jag uppfattade den första dagen med Delonghi Primadonna S Deluxe ECAM (28.465.M). Det kommer bli en helt personlig berättelse och den kommer vara råärlig beträffande vad so m jag tycker är bra och dåligt med maskinen. Sen får jag nog återkomma senare med lite justeringar, efter jag använt monstret ett tag.

Varför vill jag då ha en kaffemaskin? Under de flesta resor och besök på kontor runt om i både Sverige och Europa, så har jag blivit bjuden på kaffe.  Det har varierat mellan vidbränt kaffe som stått i en bryggare under en halv dag (smakar så där kan jag erkänna) till otroliga maskiner som man behöver vara civilingenjör för att förstå hur man ska få ut en skvätt av denna livsavgörande dryck. Men på några fåtal ställen har företagen lyxat till det ordentligt med en äkta kaffemaskin. Denna typ av kaffe älskar jag. Det är till och med så att om jag är ute på en restaurang och käkar så tar jag gärna en dubbel espresso till efterrätt istället för någon Crème Brûlée eller liknande.

 

Så varför blev det då en Delonghi Primadonna?

Kaffemaskin Delonghi Primadonna S Deluxe ECAM (28.465.M)

Varför det blev just märket DelonghiSlump eller inte, men jag gjorde som så många andra och surfade runt på nätet och letade information. Jag var till och med inne på Elgiganten för att se hur maskinerna ser ut när de står på en bänk. Hur stor är egentligen en riktig kaffemaskin? För alla bilder jag sett och även video på Youtube ger inte en känsla för storleken. Värst var tillverkarens egna videor. I flera av dem så ser man maskinen och sedan kommer en arm in i bild och t.ex ändrar en inställning. Perspektivet på dessa scener är så förvridna och det gör att maskinen ser gigantisk ut. Titta själv på denna officiella video. Spola fram ca 2 minuter.

Nästa steg var faktiskt en klassiker. Jag hittade en länk till Råd och Rön´s hemsida där de 2014 testade massor av kaffemaskiner. Delonghi knep de 2-3 första platserna. Jag till och med betalade 45 kronor för att se alla testresultat.  Så efter det började jag starkt överväga just detta fabrikat.

Kaffemaskin Delonghi Primadonna S Deluxe ECAM (28.465.M) med hetvattenröret borttaget
Kaffemaskinen med hetvattenröret borttaget.

Jag hade några specifika krav på en kaffemaskin som jag satte upp innan jag bestämde mig var jag skulle köpa. Dessa krav var…

  • Snabbhet 1. Hur lång tid tar det från maskinen startas tills första koppen kan avnjutas.
  • Snabbhet 2. Hur lång tid tar det för kopp 2 och 3 och 4.
  • Enkelhet 1. Hur enkelt är det att fixa en kopp kaffe. För många knappar och frugan blir fullständigt vansinnig.
  • Enkelhet 2. Påfyllning och rengöring av maskinen. Så få delar och så enkelt som det bara går att få.
  • Kvalitet. Då tänker jag på kvarnens funktion, materialval o.s.v. Lite svårt att jämföra detta kanske i och med att jag bara har denna maskin att utgå ifrån.

Snabbheten gick det att läsa sig till. Alla maskiner var ganska snabba och klarade vad jag ansåg som gränserna. Jag ville ha min första kopp kaffe på en minut efter jag tryckt på knappen och startat maskinen. Då ska maskinen värmas upp och sedan tillreda kaffet.  Viktigt var också hur snabbt nästföljande koppar kunde tillredas.

Kaffemaskin Delonghi Primadonna S Deluxe ECAM (28.465.M) med mjölktillsatsen monterad
Kaffemaskinen med mjölktillsatsen monterad.

Så priserna på maskinerna varierade stort. Från 4-5000 kronor och upp till det oändliga för restaurangvarianter. Så jag fokuserade för maskiner för hemmiljö. Vis av erfarenhet så brukar allt som är billigt fungera bra ett tag, men kvalitén kan vara si så där, och de smarta funktioner som t.ex enkel rengöring kan fått stått tillbaka, bara för att få ner priset. Så jag gick och tittade på den övre halvan gällande prislapp.  10.000.- var mitt mål och det fanns en hel del att välja mellan. Men som sagt, efter att letat och gått igenom hemsidor föll mitt val på en Delonghi Primadonna. Rätt eller fel? Det fåpr vi se om några år.

 

 

Första intrycken och den första koppen kaffe.

Kaffemaskin Delonghi Primadonna S Deluxe ECAM (28.465.M), olika kaffevarianter
Kaffemaskinen startas upp

Det första jag måste säga om Delonghi är manualen. Den suger på riktigt. Mängder med text. Mängder med hänvisningar och extremt krånglig att ta in informationen som man behöver ha för att få igång maskinen för första gången.  Massor av varningar om att man kan bränna sig, men i övrigt fullständigt ologisk.

När man väl fått ihop alla delar, viket i efterhand var ganska enkelt, skulle maskinen sättas på för första gången. Och även här var manualen minst sagt bristfällig. En hel del saker skulle ställas in, bl.a något så trivialt som klockan och vilket språk menyerna skulle ha. Efter en del läsande så gick även detta att få till. Jag började dock bli väldigt orolig på hur frugan skulle fixa detta. För ett av kraven jag ställde var enkelhet. Och hittills har det inte varit enkelt. Men, till slut kunde jag trycka på knappen och faktiskt få ut en kopp kaffe. Och den smakade inte bra. Rena skiten faktiskt. Och det blev inte mycket kaffe heller. En liten skvätt i botten av koppen, knappt ljummet.

Dags att felsöka. Det jag ställt in maskinen på var att den skulle tillverka en kopp kaffe. Och i Italien där man tillverkar maskinen är en kopp kaffe det vi i Sverige kallar för en Espresso. Jag har varit i Italien många gånger nu i jobbet för att ha lärt mig hur man beställer kaffe ute på stan och vad man förväntas få. En kaffe är alltså inte en stor mugg med bryggkaffe. Detta version heter Caffè americano nere i Italien. Dessutom hade jag ställt styrkan på kaffet till  minimum. Till det så hade jag ställt en rumsvarm mugg under piparna och temperaturen som kaffet skulle bryggas med var ett standardvärde som var fabriksinställt vid leverans. Och detta bidrog naturligtvis till att kaffet som skulle avnjutas var nästan kallt.

Kaffemaskin Delonghi Primadonna S Deluxe ECAM (28.465.M) startar upp
Fixar till styrkan och mängden

Lite småsur stänger jag av maskinen. Maskinen rasslar till och helt plötsligt börjar det rinna vatten ur kafferören. Panik! Snabbt fram med en mugg som ska samla upp vattnet och jag börjar fundera på varför vatten rinner ut när jag är klar. Klart att detta måste undersökas, så jag sätter på maskinen igen och den börjar rassla lite och än en gång så rinner det vatten ur piparna.

Den obegripliga manualen tas fram igen och efter en hel del läsning visar det sig att det rinner vatten vid avstängning och start av maskinen är helt korrekt. Det ska den göra. Maskinen gör det sig själv för att förhindra att allt beckar ihop fullständigt. Nu vet jag om denna funktion, och behöver bara låta vattnet rinna och fångas upp av spillbehållaren under kopparna eller helt enkelt ställa en tom kopp under piparna när jag slår på maskinen eller stänger av den. Men att enkelt hitta denna funktion i manualen var inte lätt. Så snälla tillverkare. Gör manualen lite mer pedagogisk.

 

 Styrka och mängd kaffe

Kaffemaskin Delonghi Primadonna S Deluxe ECAM (28.465.M) Extra long motsvarar 2/3 kopp

Kaffemaskin Delonghi Primadonna S Deluxe ECAM (28.465.M) Extra long motsvarar 2/3 kopp

Nu efter en hel del experimentering så har jag fått till det. Styrkan på kaffet har jag ställt till Stark (Strong) och mitt morgonkaffe tillreds med mängden ”Extra mycket” (Extra long). Detta resulterar i en 2/3 mugg med kaffe som smakar kaffe. För att få till en dubbel Espresso, så använder jag styrkan Extra stark (extra strong) och mängden small (för en enkel) eller normal (för en dubbel)

Men än en gång är manualen extremt otydlig, framförallt gällande mängderna på de olika valen. Det var helt enkelt bara att experimentera sig fram till vad som var vad. Styrkan kanske man kan förstå kan vara svår att beskriva i en text, men mängderna kunde man angivit i manualen så man hade en chans att få rätt storlek på kopp under piparna. I bland undrade man om mängden som kom fram var korrekt eller om det skulle komma mer, medan i andra fall fick man lite panik när koppen höll på att svämma över.

 

Fixa till en Latte, Cappuccino och Macchiato

Delonghi PRIMADONNA S DE LUXE. Fixa till en Latte, Cappuccino och Macchiato
Dottern vill ha en Cappuccino

En av de stora användningsområdena för resten av familjen är dessa kaffesorter som har mjölk i sig. Själv använder jag bara svart kaffe, aldrig med mjölk i. Men för att testa, så varför inte.

Kaffemaskinen har tre knappar som är programmerade till ett automatiskt program för Latte, Cappuccino och Macchiato. Fyll mjölkbehållaren med mjölk, plugga in den i maskinen och tryck på knappen, och underverk händer. maskinen rasslar och pustar och efter 30 sekunder har man en perfekt Cappuccino.

Grannarna var nyfikna. Fick en fråga om man kunde göra Irish Coffee i kaffemaskinen. Och det måste naturligtvis testas. En mugg fylldes med lite socker och en skvätt whisky. Sen ställde jag den under piparna på kaffemaskinen och tryckte på knappen för en Macchiato. Och döm om min förvåning, det blev mer eller mindre en perfekt Irish coffee. Visserligen är grädden utbytt mot skummad mjölk, men som ett bantaralternativ var den riktigt bra.

Delonghi PRIMADONNA S DE LUXE. Fixa till en Latte, Cappuccino och Macchiato

Delonghi PRIMADONNA S DE LUXE. Fixa till en Latte, Cappuccino och Macchiato

Delonghi PRIMADONNA S DE LUXE. Fixa till en Latte, Cappuccino och Macchiato

Detta var allt för denna gång, men jag misstänker att jag återkommer i ämnet

 

 

 

 

 

 

19 jul

Sledgehammer

Igår kväll hade jag och frugan grannarna över på lite mat. De var mer eller mindre utslängda ur sitt hus då dottern kommit hem med kompisar, och det är väl så att föräldrarna är pinsamma på samma sätt som mina egna ungar tycker när de har kompisar hemma.

Jag tänkte försöka något nytt på grillen, och efter något år av funderingar så blev det äntligen dags för Beer can chicken med tillbehör. Och hur blev det? Fantastiskt på alla sätt!  Beer can chicken finns det många recept på. Här hittar ni några:

Varför jag döpte inlägget till Just Sledgehammer, kommer sig av en video med Peter Gabriel med just den titeln. I videon visas några avfjädrade broilers dansandes på en scen, vilket ser synnerligen bisarrt ut. Och när jag monterade upp kycklingarna på ölburken, så kunde jag inte annat än se likheten. Vill du se den videon? Här är en länk till Youtube video. Spola fram till ca 3.30 in i videon

Tre öl och tre kycklingar (Ber can chicken)

Själva processen är enkel. Ta en färsk eller tinad fryst urtagen kyckling. Gnid in kycklingen ordentligt i dina favoritkryddor. Själv använde jag mig av en rub av flingsalt, paprikapulver, chili och chipotle peppar. Ta fram en burk öl och drick upp hälften av innehållet. På många sidor står det att man ska hälla ut innehållet, men det är bättre att använda vätskan så man själv inte blir uttorkad. Ta burken och träd kycklingen på burken så den står upp och har burken helt instoppad i magen. Sen är det bara att starta grillen och börja laga mat.

Det där med grillen var dock ett litet problem. Jag har en stor grill, en weber 57 cm. Den rymmer MYCKET. Men i och med att jag använde halvliters ölburkar, så blev hela skapelsen ganska hög, så locket på grillen gick inte att stänga. Så jag tog helt enkelt bort gallret, laddade grillkol på två sidor för indirekt grillning och ställde helt enkelt kycklingarna med ölburken i botten av grillen, mitt emellan de båda kolhögarna. Och det fungerade alldeles utmärkt. Så gör på samma sätt som jag gjorde, och lägg kycklingen i botten av grillen där glödbädden är, eller använd 33cl burkar för att få med höjden lite så locket går på.

Höjdproblem på grillen

Så på med locket och sedan var det bara att vänta att temperaturen skulle stabilisera sig. Jag har tur, för på mitt grillock har jag en termometer. Grillat kyckling har jag gjort förut, men då mestadels i den vanliga ugnen i köket. Så att använda en kolgrill borde vara identiskt vad värme och tid beträffar. Så jag räknade med att mellan 150 till 175 grader skulle vara perfekt, och tiden borde vara ca 90 minuter.

Så efter kanske 5 minuter låg temperaturen på runt 160 grader. Då passade jag på att slänga dit lite korta bitar av ett äppelträd som står neråt vägen. Bitarna var helt färska, klippta från trädet en timme tidigare. De ger en rökeffekt till köttet som är ganska angenäm. Ender grilltiden la jag på lite mer kvistar ett par, tre gånger.

Och se resultatet efter 1 och en halv timme i grillen. Perfekt kyckling.

Perfekt grillad Beer can Chicken

Nu till tillbehören. Allt skulle grillas och fixas på en halvtimme jag satte av för att kycklingen skulle få lite vila innan jag skar upp den i bitar. Så på med aluminiumfolie, och fram med grönsaker.

Zucchini, Aubergine och tomater skivades och lades på grillen. Champinjoner, aprikoser och Broccoli träddes på spett och grillades. Paprikor delades i halvor och åkte de med på grillen.Sparris delades på längden och gneds in i olivolja och salt. Tyvärr blev väl jag lite tidsoptimist, för 30 minuter räckte inte. Det tog nog närmare 50 minuter innan vi kunde sätta oss till bord och börja njuta av maten och ett glas vin.

En del tillbehör fungerade utmärkt. Zucchini´n blev perfekt.Aubergine fungerade sämre på grillen. Smaken var det inget fel på, men den var svår att ha på grillen. Den blev väldigt tunn och fastnade lätt på gallret. Tomater och paprika blev ett fantastiskt tillbehör, medan aprikoserna var en riktig besvikelse. Så nästa gång går Aubergine och Aprikoser bort.

Grillad Zucchini och Aubergine med lite västerbottenost ovanpå Grillad paprika, sparris och tomat Beercanchicken-2

23 jun

Att ladda batterierna

Rund om Lysekil finns de steniga stränderna. Än så har våren och sommaren varit ganska kall så klipporna är inte riktigt uppvärmda för att erbjuda den där riktigt sköna upplevelsen på kvällarna.

Här är min plats, där jag kan ladda mina batterier. Bara att sitta på en sten, och titta ut över havet och pilla lite med olika inställningar på kameran, fundera om man kanske får en bättre bild om man vrider den några grader. Man är alltså helt i sina egna tankar. Ibland glömmer man bort sig, och tänker på annat eller bara tittar på några vågor som sakta slår in mot stranden. Det här är frihet för mig.

I midsommarhelgen var jag ute en kväll. En lite jäklig klättring på höga berg och sönderbruna stenhällar behövdes för att hitta till den plats jag sett tidigare. Den väg jag trodde skulle fungera (den enkla alltså), visade sig inte vara så enkel, utan det blev till att ta till plan B och klättra, klättra och klättra igen, men till slut så, där var platsen.

Grästuvor på Valboholmen

Solnedgång på Bohuskusten, Lysekil

Solnedgång på Valboholmen

Blå himmel

Ner mot havet stupar klipporna brant

 

 

20 jun

Folkfest

Under många år nu, har jag gått ner på stan på midsommardagen och tittat på en av de större raggarcruisingarna som finns i Sverige. Inte den största, men det är ändå tjockt med folk.  I fjol hade jag brännvin och fest som tema, och plåtade mycket folk som satt i och runt bilarna, alla mer eller mindre onyktra, ett annat år så plåtades bilarna, och i år hade jag ”folkfest” som tema.

Det där med att plåta alla bilar har jag nog tröttnat på, och det är så många andra som håller på med den delen.  Människorna bakom alla bilar ligger mig varmare om hjärtat, för det är alla människor som gör en folkfest till vad den är.

För folkfest är det verkligen när Lysekil öppnar sina portar och mängder med bilar åker in i stan. Vi som bor här vallfärdar ner till centrum för att under några korta timma njuta av en  stad som är hel full med folk, och alla bara går omkring och njuter.

Hur ser det då ut när 1000 tals människor trängs på gator och torg, det var det jag tänkte dokumentera. När Bohuslän visar upp sig på sin bästa sida, det som andra drömmer om att uppleva, ett kustparadis som bara finns på vykort och i glättiga broschyrer. Det är här jag bor.

Cruising i Lysekil 2015

Cruising i Lysekil 2015

Cruising i Lysekil 2015

Cruising i Lysekil 2015

Cruising i Lysekil 2015

Cruising i Lysekil 2015

Cruising i Lysekil 2015

20 jun

Omstart av livet.

Våren har varit tuff, och än är jag inte redo att bena ut allt som hänt, men det är mycket. Så istället för massor av text så kommer några underbara bilder från sommarens trädgård som står i full blom. Varför gå långt när man kan gå ut till rabatten 3 meter från dörren?

Vallmo  (Makro) Lupin (Makro) Små prästkragar Myror på Pion  (Makro) Bi  (Makro)

07 maj

Ny klocka?

Jag skaffade mig en ny telefon i vecka. En egen privat, med ett eget nummer. Wow, det var ett tag sedan. För hittills har jag använt mig av jobbmobilen, och det numret har jag haft sedan 1994 då GSM tekniken kom och ersatte det gamla NMT systemet.

Faktum är att jag började med en riktig klassiker till telefon. Nokia 2110 och den fungerade bra. Man ringde på den och skickade en del SMS om man hade råd. Och under många år var jag Nokia trogen innan Ericsson kom med fräckare modeller.

Nu skrattar man bara åt dessa utgamla telefoner, för idag är ju som alla vet en modern smartphone används till allt annat än just ringa med. Det är surfning, appar, Facebook och massa andra funktioner som konkurrerar om din tid. Jag har pratat hemma att en modern telefon skulle jag haft när jag pendlade med buss 4 timmar varje helg, enkel resa. Hade man tur kunde chauffören ha radion på, men det var normalt inte så.

Jag hade ett favoritprogram som sändes i P3 på fredagseftermiddagarna, nämligen Metropol. Jag hade en missbruksvarning när det gällde detta program, och jag kan faktiskt inte säga att jag följt något radio eller tv-program så slaviskt som jag gjorde med Metropol.

Behovet att lyssna på programmet var så stort att jag byggde om en gammal transistorradio och fick hörlurar till den istället för de normala högtalarna. Massivt batteripack för att driva den och en antenn som kunde fånga upp signalerna när bussen sakta åkte på landsbygden.

Så kom paketet i veckan, med en sprillans ny telefon som har funktioner som jag aldrig kommer vare sig använda eller förstå hur de fungerar. Men det kom även en annan pryl med, gratis förstås. En klocka med böjd skärm.

Jodå, jag har på mig den nu. En Samsung Gear Fit. Den kan göra mängder av saker när den är sammankopplad med telefonen. Man kan läsa meddelanden, e-post. Man kan mäta hur man sover, som om man inte känner det när man vaknar på morgonen och hålla koll på träningen. Och den har faktisk en klockfunktion som fungerar också.

Så nu kommer den svåra frågan. Är detta en pryl som jag vill använda. Visst En fet klocka från Seiko eller Breitling är en statussymbol, men denna apparat? Kommer man bara se larvig ut. Vi får se. Misstänker att den åker ner i en låda om några veckor för att aldrig användas mer.

Samsung Gear Fit klocka

(Ja, det är tidigt på morgonen när jag tar kortet, och det regnar faktiskt. Helt perfekt är inte armbandet, för temperaturen ute är bara 9 grader, inte 14 som skärmen visar.)

01 maj

The Legendary – Den perfekt hamburgaren

Ni som följer bloggen regelbundet vet att jag gillar mat, och då inte bara att äta den (det syns faktiskt på mig), utan att även laga den. 4-5 timmar i köket är inget som skrämmer mig för att försöka få till en fantastisk middag.

Jag är ute och käkar en del och hela familjen är intresserad av mat. Kanske inte så mycket att laga den, men vet verkligen hur en rätt ska smaka. De berömmer kött som är perfekt stekt, tillbehör som passar perfekt till huvudrätten, och är oftast inte rädda att prova på något nytt och spännande. Det har inte alltid varit så, men nu när den yngsta i huset snart fyller 18 år, så är det riktigt kul att vara med dem på restaurang.

Alla som är ute och käkar på restaurang har, misstänker jag, börjat träna sina smaklökar på MacDonalds eller Burger King. Hamburgare som satt snabbmaten på kartan. Vi har också varit där, ofta faktiskt, men de sista 10 åren så har vi vidgat våra vyer i hamburgerträsket. Vi började äta hamburgare på O´Learys och fortsatte till Hard Rock Cafe. Och dessa burgare går inte att jämföra med snabbmatskedjorna versioner.

Så förra året började jag att experimentera lite med egna hamburgare, gjorda från grunden. Bröd ska bakas och såser fixas till, och allt skulle presenteras restaurangmässigt. Och det blev, kanske inte perfekt, men ändå riktigt bra. Men som alltid, går det att förbättra allt, och nu börjar jag närma mig målsnöret, för dagens burgare var, ursäkta skrytet, fantastiska. Så är kommer mitt recept på denna fantastiska rätt, och det är inte snabbmat.

The Legendary burger. Slutresultatet med corn slaw, BBQ sås och friterad sötpotatis.Det här är vad jag strävat efter. En riktig burgare, gjord med handmalen köttfärs, cole slaw, egen BBQ sås och hemlagat bröd.

Vi börjar med en av de saker som behövs, nämligen brödet. Det är en enorm skillnad att äta hamburgare med uppblåst bröd köpt i butiken. Alla stora bagerier har sin variant, men det man gör själv är så mycket bättre, och det är inte svårt att göra detta bröd. Det tar lite tid, och det blir en del disk, men det är verkligen värt besväret (om man nu kan kalla det för besvär).

Här är receptet på egna hamburgerbröd. Blir ca 20 st.

  • 850 gram Vetemjöl special
  • 2 teskedar salt
  • 50 gram jäst (1 paket)
  • 5 dl standardmjölk
  • 0,5 dl honung
  • 0,75 dl rapsolja
  • 1 ägg till pensling av bröden innan de åker in i ugnen.

Börja med att lösa upp jästen i den kalla mjölken i en bunke. Du läste rätt, mjölken ska vara kall.  Jag rekommenderar verkligen att använda en köksmaskin. Själv har jag en Kitchenaid. Häll sedan i honung, olja och salt och vispa ihop detta lite snabbt med en handvisp. Häll sedan i mjölet och kör igång maskinen eller starta blanda allt för hand. Kör maskinen i ca 15 minuter, eller knåda i 30 minuter. Täck över med plastfolie och låt jäsa i 1 timme och degen dubblat sin storlek.

När degen jäst första omgången ta upp den och lägg den på ett mjölat bord. Dela den i 18-20 delar och forma dessa delar till små bollar och lägg dem på en plåt med bakplåtspapper på. Tryck till varje boll så de ser ut som en hamburgare, själv gjorde jag dem ca 1,5 cm tjocka. Kanske skulle jag bara gjort 15 bullar, för de blev lite små enligt min smak, men följ receptet och se vad ni själva tycker.

Täck plåtarna med en bakduk eller handduk och ställ dragfritt och varmt (rumstemperatur eller lite högre) och låt jäsa i ytterligare 1,5 timme. När tiden börjar närma sig slutet sätt på ugnen på 215 grader, pensla bullarna med ett uppvispat ägg, och in i ungen i ca 8-10 minuter, eller tills de är gyllene på ovansidan. Ta ur plåten och låt allt svalna under en bakduk. Nu bör bullarna vara ca 10 cm i diameter.

hamburgerbröd, hembakat förstås.Perfekta hamburgerbröd är inte svåra att göra.

När det gäller själva biffen har jag pluggat en del och kommit fram till följande. Köttfärsen man köper på Ica eller Konsum har två fel. Den är för det första alldeles för fint mald och för det andra, alldeles för mager. En perfekt köttfärs till hamburgare ska vara ganska grov och hålla runt 20% fetthalt. Detta gör att biffarna gjorda av köpefärsen lätt bli torra och kompakta.

Jag har använd den köpta färsen hela tiden när jag gjort hamburgare tidigare, och kan till viss del hålla med om denna varning, framförallt om man översteker dem på spisen eller grillen. Det gäller verkligen att ha koll på temperaturen, och det är en hel vetenskap som jag lärt mig behärska ganska bra genom årens lopp. Så har man bara tillgång till köttfärs från butiken, så fungerar det också, men är man nördig som jag så går man lite längre.

Denna gång så köpte jag högrev, som var ganska fet. Om den innehöll 20% fetthalt vet jag inte, men den var i alla fal betydligt fetare än normal köttfärs. Högreven skars i bitar ca 3×3 cm stora och sedan åkte allt in i min nyinköpta köttkvarn, modell Husqvarna. Ingen dagsfärsk pjäs direkt, men den fungerar alldeles utmärkt efter en omfattande rengöring, slipning och uppsmörjning. Dessa makapärer hittar man enkelt på Tradera för 100 kr. Det var där jag köpte min för någon månad sedan.

I varje köttkvarn sitter en hålskiva. För att få en grov struktur på färsen så bör man använda en skiva med 6-8mm hål. Denna storlek ska vara optimal för just hamburgare. Färsen blir lite grövre och detta minskar risken för att man ska få en  enda kompakt biff mellan bröden. Ju grövre och ju mindre kompakt biffen är, ju mörare känns den när man äter den.

Handvevad köttkvarn. Husqvarna  Reliance #10 med 4 mm hålskiva
Handvevad köttkvarn. Husqvarna  Reliance #10 med 4,5 mm hålskiva

Min hålskiva var inte optimal. 4,5 mm hål mot rekommenderade 7-8 mm. Jag försökte faktiskt borra upp skivan med en hjälp av en stor borrmaskin, men det gick inte alls. Härdat stål i hålskivan gjorde att det knappt blev ett märke. Möjligen så kunde man se att det hål jag försökte förstora blev lite blankare i kanterna, men inte mer än så. Så det vara bara att försöka med det man hade, och se vad resultat man skulle få. Och det gick faktiskt riktigt bra. Det finns en del diskussioner på nätet om detta ämne, bland annat har flashback en stor tråd om hamburgare.

Köttfärs, som mals själv med en urgammal manuell köttkvarn

När köttet malts en gång, kör man det ytterligare en gång genom kvarnen för att allt ska blandas ordentligt. Observera att jag inte har i några kryddor alls i färsen.

Den färdigmalda färsen lägger jag på en stor bit (60 cm lång) plastfolie. Faktum är att jag la två bitar i bredd. Sedan formar man färsen väldigt försiktigt till en tjock korv, ca 12-13 cm tjock. I och med att bröden skulle bli 10 cm, och köttfärsen krymper lite när den tillagas, tyckte jag att denna diameter skulle fungera.

Spänn folien ordentligt så att färskorven pressas ihop något. Vira ytterligare plastfolie runt korven som spänns ytterligare, och tvinna ändarna ordentligt. Till slut har du något som kommer se ut som en enorm smällkaramell.

In i kylen någon/några timmar så köttfärsen hinner dra ihop sig och bli fast och fin, sedan är det bara att ta fram den stora vassa kniven och skära biffar av färskorven. Mina blev ca 2-3 cm tjocka och det fungerade riktigt bra. Det kanske inte ser så roligt ut med massa bitar av plastfolie på biffarna, men det tar man bort precis innan man ska tillaga dem.

Biffar som ska bli hamburgare, färdiga för grillen, med plast fortfarande runt omFärdigskurna biffar färdiga för tillagning, av det som en gång var en lång plastklädd korv.

 

Tillbehör
Nu börjar det roliga, att få ihop att till en färdig hamburgare. Jag brukar göra röran som ligger på brödet själv istället för att använda ketchup eller någon färdigköpt dressing. och Det är väldigt enkelt. Här kommer några versioner.

Den starka (hyfsat stark i alla fall…)

  • 1 dl Creme fraiche
  • 1 dl Majonäs
  • 10 msk citronsaft.
  • 1 Salladslök eller 1 rödlök som finhackats
  • 2-4 msk Jalapeno som finhackats
  • Cayennepeppar
  • Chipotle peppar
  • Salt
  • Svartpeppar

Allt blandas ihop, ställs i kylen i ca en timme för att sedan breds på över och underdelen på det delade brödet. Du ändrar styrkan i såsen med chilikryddorna. Ta gärna i lite, för den ganska milda burgaren balanserar styrkan riktigt bra, men som med allt, det är en smaksak hur stark man vill ha röran.

Den söta

  • 2 morötter
  • 0,5 grön paprika
  • 0,5 röd paprika
  • 1 näve färs mynta
  • 0,3 dl Sweet chili sås
  • 1 dl olivolja

Skala och strimla morötterna. Skölj och strimla paprikorna. Hacka myntabladen. Värm en gryta med olivoljan och koka sönder paprika och morötter till en kompott i ca 20 minuter på medelhög värme. De ska inte bli brända, utan bara få minimalt med färg. Häll sedan i myntabladen och Sweet chilisåsen. Låt svalna och bred ut ett lager på bröden efter de delats. Själv har jag kanske även i en lite skvätt ketchup och lite chilipeppar.

Tillagning.
Att steka burgarna kan man göra på två sätt och ett av dem är fel enligt mitt sätt och se det. Man kan använda stekpanna (fel) eller grilla dem. I ärlighetens namn så spelar det nog ingen större roll, men jag älskar att stå och leka med min stora klotgrill ute på gräsmattan. Jag tar helt enkelt och beskriver hur jag brukar göra med min grill.

Grillen är ordentligt varm, och glöden är orange med grå aska på. Nu tar jag upp de forfarande plastklädda skivorna som jag skar ut ut färskorven tidigare. Bort med plasten och på med biffarna på grillen. Lite salt och lite grovmalen svartpeppar åker på direkt på översidan.

Nu åker locket på grillen så temperaturen sänks rejält. Detta gör att biffarna blir ordentligt stekta på ena sidan och värmestrålningen tillagar även biffarna från ovansidan. Efter ca 4-5 minuter vänder jag biffarna, och här kan ett varningens ord vara på plats. Det kan vara så att de fastnar på gallret, och det är ju så att vi enbart har köttfärs på gallret. Inget bindemedel som t.ex ägg är tillsatt. Så, om man inte lindat plastfolien tillräckligt hårt kan det vara lite knepigt att vända dem. Burgarna blir helt enkelt för lösa och håller inte ihop ordentligt.

När du nu lyckats med att vända biffarna tar jag av locket och låter temperaturen öka igen i ca 4-5 minuter. Sen lägger jag ost på biffarnas ovansida och lägger på locket igen i ca 2 minuter så osten smälter. Vilken ost man väljer är naturligtvis en smaksak. Själv köpte jag en ost som heter Boxholms Chiliost. Och den fungerade riktigt bra.

Så efter att grillat ca 5 minuter på varje sida och låtit osten smälta i två minuter så har jag fått biffar som är medium stekta, alltså lite rosa i mitten. Perfekta alltså enligt min smak. och nu börjar det sista momentet.

Monteringen
Monteringen är exakt vad ordet säger. Vi ska bygga hamburgaren. Vi börjar med att dela brödet i två delar, och brer ett tjockt lager av någon av rörorna på båda halvorna, eller en sort på den övre och en annan på den undre. Jag brukar sedan ta skivad rödlök eller stekt gul lök som lager två på den undre delen, följt av själva burgaren som steg tre. Efter det lite sallad och kanske lite saltgurka följt av bacon innan toppen läggs på plats och allt hålls ihop av en lång tandpetare av trä. Du har nu gjort den perfekta hamburgaren.

Skapa själv.
Det jag beskrivit är bara ett sätt att göra en perfekt burgare. Allt går ut på att man lägger på de smaker man själv tycker om. Det viktiga är basen, det vill säga brödet och burgaren, resten kan man förändra i oändlighet.

Det finns massor av resurser ute på nätet och en del av dessa sidor tittar jag på ibland för att få inspiration:

 

22 apr

Vintergatan i april

Det var sista chansen att fotografera stjärnhimlen enligt alla experter. Nu kommer solen inte gå så långt under horisonten längre, och natthimlen kommer bli ljusare och ljusare för var dag som går, och detta kommer blända ut alla möjligheter att se stjärnor klart och tydligt. Detta är synd, för när sommaren kommer, så har vintergatan rest sig som högst över horisonten , och det går inte att se den alls.

Den bästa tiden att fotografera stjärnhimlen och vintergatan är precis när det fortfarande är astronomisk natt, det vill säga att solen når under 18 grader under horisonten. Då kommer solen inte påverka natthimlen, utan det är helt mörkt. Dessa tillfällen inträffar i slutet av april och i slutet av augusti varje år. Och då är maximalt av vintergatan synlig.

Man kanske tro att december/januari vore den bästa tiden, för då är det verkligen mörkt ute,  och det är väl så till viss del, men då har vintergatan sjunkit under horisonten så den syns väldigt lite. Så om ni vill fotografera vintergatan, nästa tillfälle är i slutet av augusti eller början av september.

Panoramabild. Vintergatan syns över Kungshamn

Denna bild är faktiskt en panoramabild hopsydd av 5 olika bilder. Vyn sträcker sig ca 18 grader och det ljus man ser mer vid horisonten kommer från Kungshamn och Smögen.

 

17 apr

Blöta skor och bländade ögon

Det är inte lätt att fullfölja mitt projekt ”Den perfekta solnedgången”, men jag kommer närmare för var gång jag går ut. Igår var jag ute på Valboholmen igen, och gick tvärs över ön med värkande ben som fått mycket stryk av de sista två veckorna träning.

På öns sydvästsida ligger fantastiskt mjuka klippor. De är slipade av inlandsisen och är sådär släta som man bara kan drömma om. Men strandlinjen är inte lika inbjudande för de som föredrar sandstränder i Medelhavet. Här är den mest sten och svarta snorhala hällar som möter havet. Och att de var hala fick jag bittert erfara.

På Bohuskusten finns det bara två typer av klippor. De vanliga som finns överallt på land och den svarta varianten. De är svarta på grund av att de är täckta med alger och står under vatten stora delar av året. Det är först vid lågvatten de syns och är åtkomliga.

Normalt är dessa svarta klippor inget problem, men råkar man gå på dem med blöta fötter eller skor så visar de sin värsta sida. de blir hala som såpa. Skridskobanor känns sandade jämfört med dessa jäkla hällar, du har inte en chans att stå still. Har du tur glider du bara sakta ner på fötterna, men har du otur flyger du omkull och ramlar ner i vattenbrynet, och där kommer nästa problem, nämligen havstulpanerna. Rakbladsvassa små monster som älskar att riva sönder fotsulor och ben.

Detta kanske var en skräckhistoria som du inte hört förut, och det är faktiskt som jag beskriver. Dock är problemen mindre än man kan tro, för alla barn från späd ålder lär sig från sina föräldrar att ”akta sig för de svara klipporna”. Och tro mig, det behövs bara en gång att de struntar i de goda råden, förrän de lärt sig den hårda vägen.

Nog om detta, och tillbaka till bilderna. Långa slutartider och solnedgångar, kan de bli bättre? Nu börjar jag få till både kompositionen och färgerna. Men än väntar jag på den perfekta himlen med rätt mängd moln som reflekterar solen sådär gult och orange som jag vill ha det. Så där står jag några timmar med blöta skor efter att halkat på just dessa svarta klippor, och bländad av den nedgående solen. Värre kan man ha det.

Så, jag har detta år på mig att hitta den perfekt solnedgången, och det börjar ta sig, och är är gårdagens skörd av det vackra Bohuslän kan erbjuda.

Långa slutartider gör något speciell med vattnet. valboholmen utanför Lysekil. Pär Ohlson Foto: Pär Ohlson. 2 minuters slutartid ger tryck i molnen och lugnar ner vattnet. Valboholmen, Lysekil Långa slutartider gör något speciell med vattnet. valboholmen utanför Lysekil. Pär Ohlson

 

13 apr

Disco i kubik och kvadrat på Rondo

För några veckor sedan fyllde frugan år, och jag överraskade henne med ett weekendpaket i Göteborg med boende på hotell och biljetter till Alcazar´s krogshow på Rondo. Disco i 1,5 timmar utlovades det och det fick vi, och mer där till.  Jag tänkte skriva lite om hur det var, alltså en helkväll med mat och musik i 70 talets tecken.

Alcazar på Rondo i Göteborg

Jag är född på 60 talet men växte väl aldrig upp med dåtidens musik som t.ex Beatles och Rolling Stones. Den typen av musik är inget som riktigt tilltalat mig. Visst, det finns klassiska låtar som är odödliga, men inget mer än det. Andra saker hände dock med mig när jag gick och så Saturday Night Fever med John Travolta i slutet av 70-talet. Jag hade hittat hem på många olika plan. Kläder, musiken, ljuset, alla delar bara föll på plats, och det är där jag har min stabila grund i den musik jag idag verkligen tycker om.

Alcazar, är ett av de band jag tycker riktigt bra om. Musiken är idag kanske inte den mest nyskapande. Deltagarna börjar komma till åren, men just det där att göra musik utan andra krav än att den ska vara dansvänlig, det gillar jag. Många gånger så är musiken så pretentiös och ska skildra samhällets baksida och hur svårt livet är. Och musik som är det motsatta, det vill säga lite lättsam och uppmanar till dans, den är inte riktigt rumsren.  Så Alcazar gör ett jättejobb att uppmuntra alla att dansa och ha kul.

Alcazar på Rondo i Göteborg

Showen då?
Vi hade bokat bord med middag på kvällen. Maten var hyfsad men inte mer. Men mer kanske man inte kan kräva, då några 100 personer ska serveras en 3-rätters middag mer eller mindre samtidigt. Sällskapet vid bordet var dock riktigt trevligt. Vi fick ett par damer från Västgötaslätten som grannar och med dem hade vi en riktigt kul kväll.

Den största behållningen var dock musiken, och det var den vi var där för att höra. Och det blev faktiskt så att vi fick använda ögonen också. För scenshowen var riktigt bra, ljuset spektakulärt, och musiken som spelades av bandet satt som en smäck.

Det enda jag inte tyckte var på topp var ljudet. Det skrålade ordentligt ut högtalarna, och det var faktiskt riktigt kasst ljud. En förklaring kan vara att vi satt långt ut på ena sidan, så vi nåddes bara av ljudet från en högtalarstapel, men jag tycker att de kunde gjort lite bättre jobb när det gäller ljudbilden.

08 apr

Kanske en ny Canvastavla?

På min systersajt, http://parohlson.se håller jag bland annat på med att marknadsföra mina olika bilder. Bilderna som går att ta runt Lysekil är fantastiska, och jag har nu fått ihop ett så stort sortiment att jag kör detta lite mer kommersiellt.

Här är ett par bilder som kom från tryckeriet idag. vackra eller hur?

Vill du ha en egen, gå in på min andra hemsida, parohlson.se, och se vad jag har för motiv. Eller, kan du titta in på min egna Facebooksida, där jag regelbundet lägger upp bilder.

Canvastryck 60x40 cm. Motiv: Stångehuvuds fyrhus. Fotograf: Pär Ohlson i Lysekil  Canvastryck 60x40 cm. Motiv: Vintergatan över Stångehuvud. Fotograf: Pär Ohlson i Lysekil Canvastryck 60x40 cm. Pär Ohlson i Lysekil

03 apr

Lightroom, en räddande ängel

Bild före editering i Lightrooma

Det är inte alltid man får till det direkt i kameran  när man är ute och fotograferar, och därför är jag en stor vän och användare av en mjukvara som heter Lightroom. Varför då kan man fråga sig?

Jag tar en massa bilder hela tiden. Att hålla ordning på dessa är mer eller mindre omöjligt, för många har säkert en skokartong full med gamla negativ som ligger i en garderob, och där kommer Lightroom in. Den har en katalogfunktion som tillåter mig att märka varje bild med t.ex vart bilden är tagen, vilka personer som är med på bilden och olika typer av kategorier. Alla dessa delar har jag på förhand bestämt hur de ska se ut, och jag följer min katalogisering ganska slaviskt. Naturligtvis läggs namn på personer och nya orter till kontinuerligt, men t.ex kategori som naturfoto, väder eller gatufoto, ändras aldrig. Så med mängder med kort kan jag met ett knapptryck få fram alla bilder som en specifik person är med på eller bilder tagna på en speciell plats. Fungerar perfekt.

Den andra funktionen är själva redigeringsbiten, det vill säga hur man tar hand om en bild som man tagit. Och där finns det massor att göra.

Många av mina bilder är lite speciella. de är kanske tagna med filter framför linsen. Detta ändrar många gånger hela bilden till kraftigt blå. Andra gånger är det rena motljusbilder som man plåtat, och där bränner solen igenom och hela förgrunden är mörk. I normala fall är detta mer eller mindre oundvikliga resultat, men Lightroom fixar detta, kanske inte enkelt, men efter lite jobb så kan man få fram fantastiska resultat.

Bilden ovan är den sista bilden jag tog under min utflykt i början av april 2015. Jag hade tagit massor av bilder, och var lite trött. Så denna bilden skulle egentligen aldrig funnits. Det som hände var att jag stod där ute på klipporna med en trådutlösare kopplad till kameran. Jag håll på med extremt långa slutartider, flera minuters exponering av solnedgången. Men denna sista bild struntade jag i. Jag stängde helt enkelt av kameran innan bilden var ”klar”

Detta innebar att den blev väldigt mörk, för att inte säga svart. Man kan se en sol, och kanske lite moln men inte mycket mer än så. Men när jag plockade upp bilden i Lightroom så var det något jag gillade, och sen när jag började dra i alla funktioner och spakar för att se vad jag kunde få ut av originalbilden, började det att hända saker. Det gick väldigt bra, en knivskarp bild på solen som ramlar ner i vattnet, underbara moln mot en extremt blå himmel, och förgrunden som är hav och lite öar, helt svart.

Slutsatsen är att aldrig slänga bilder, det kanske går att fixa till dem på ett eller annat sätt. Slutresultatet ser ut så här!

Bild efter editering i Lightrooma

 

 

 

 

 

02 apr

Frostade glasögon

I min strävan att försöka förstå solnedgångar var det åter igen dags att bege sig ut på klipporna. Vädret hade meteorologerna lovat att det skulle bli bra, och de höll vad de lovade. Vad jag dock inte förutsett var att det blåste riktigt ordentligt ute på klipporna och det gick en ordentlig sjö, med vågor som slog in mot klipporna. Detta innebar ett större problem för mig.

När jag började ställa upp prylarna var jag ganska högt upp på klipporna och allt fungerade fint. Tig tillfället i akt och provade lite med olika slutartider, för när det går så höga vågor, så blir det alltid ganska roliga effekter. För att vara ärlig så fungerade inte 60 sekunders exponering alls denna kväll, men när jag ställde in kameran på 1-2 sekunder, då blev det ett riktigt drag i vågorna. Så där lärde jag mig ytterligare ett sätt att ta en bild på. Sen flyttade jag mig lite lägre er mot sjön och det var då problemen började.

Det första som hände var att det kom en massiv brottsjö, och sedan var lins, filter och till viss del kameran sjöblöt. Allt gick att rädda men den tid det tog att putsa bort allt saltvatten från prylarna var lite för lång. Jag borde förutsett att detta skulle kunna hända med tanke på hur blöta klipporna var där jag stod. Ytterligare en lärdom.

Det blev till att flytta sig igen, och jag hade letar rätt på en vik ca 100 meter bort. Massor av stenar och solen skulle gå ner rakt ut mot havet. Problemet var att nu hade vinden friskat i ordentligt och hur jag än gjorde så fick jag salta stänk på mina filter. Korta exponeringar fungerade bra, min jag som håller på med slutartider på över en minut hade problem, stora sådan.

Alla bilder var mer eller mindre prickiga när jag fick upp dem i datorn. Och denna prickighet förstärktes dramatiskt av att bilderna var tagna i motljus med den neråtgående solen som motiv. Visst, jag kunde tvätta bort en del i programmet, och en del av fläckarna behöll jag faktiskt, för de ser ganska vackra ut när de glänser runt solen.

1 sekunds slutartid ger vackra vågor. Bilden är tagen i Lysekil, utanför Galleberget

Galleberget Solnedgång i vresigt hav

Saltstänkt sol

 

31 mar

Nästa steg är inlett

Då har jag tagit nästa steg in mitt fotograferande. Skattmasen har kontaktats och ekonomiska frågor retts ut. Jag har skapat en egen sida på Facebook och sjösatt en helt ny kommersiell hemsida. Allt detta har till syfte att sprida mina bilder till en större grupp av människor som förhoppningsvis är intresserade av mina bilder och den kunskap jag besitter inom foto och redigering av bilder.

Ni behöver dock inte vara oroliga om att bloggen kommer försvinna. Bloggen kommer fortfarande vara min plattform för mina personliga funderingar och inlägg, ihop med Facebook .

Så ta en sväng förbi och se vad jag håller på med.

Den nya sidan på Facebook        Den nya hemsidan, parohlson.se              

 

28 mar

Skithimmel på Valboholmen

Jag håller ju på att försöka ta lite bilder på solnedgångar, och jag vill ha moln, mycket moln. Det här med molnen gör att du får ett ordentligt drag i himlen när du fotograferar med extrema slutartider, vilket jag gillar.

Förra gången gick det ganska bra. Molnen fanns där och solen också. Ljuset spred sig mellan molnen och det blev en riktigt snygg effekt, och det borde gå att få till igen och med ännu mer effekt. Så idag gav jag mig ut/upp på Valboholmen igen, men det blev inte som jag tänkt mig.

Himlen mulnade på allt mer, och det som jag trodde skulle vara en lek med ljus och färger, blev ett enda grått töcken. Visst, jag fick till lite fart i himlen, men inte alls vad jag tänkte mig när jag planerade eftermiddagen.

Men skit samma, man har lärt sig något, och det var väl därför man gick iväg på en eftermiddagspromenad.

Valboholmen Valboholmen

26 mar

Solnedgång i Bohuslän – Ett expriment

Det har varit lite dåligt med solnedgångar i vinter. De flesta kvällar har varit helt mulna om det inte regnat för fullt. Sedan kommer de dagar då solen faktiskt tittar fram, men då är det helt molnfritt och det är inte heller bra.

Jag försöker lära mig lite mer om hur hela konceptet med att fotografera solnedgångar. Så lite lagom moln ger en mycket vackrare effekt. När solen lyser både igenom molnen och belyser dem från sidan poppar de orangea och gula färgerna ut enorm mycket. Det jag försöker få till är att hitta en formel på vilka moln som ger vilka effekter. Hur slutartider ändrar bilden och så vidare.

Målet med hela övningen, och den kommer ta i alla fall hela detta år, är att man ska snabbt kunna bedöma, bara genom att titta ut över horisonten, hur bilden kommer bli när den är klar i datorn. Jag är inte där än på långa vägar, men i veckan var jag åter igen på Valboholmen och gjorde lite experiment. En del bilder blev väl inte så väldigt lyckade, medan andra blev riktig bra. Så nästa gång ska jag se om jag kan förutse resultatet. Spännande.

Solnedgång på Valboholmen

Solnedgång från den bohuslänska Valboholmen

Bilderna har lite olika färgskalor. Jag håller på att dra i alla reglage jag kan i mjukvaran på datorn, med lite olika resultat. Vissa bilder överdriver jag färgerna i, medan andra är jag mer återhållsam. Ytterligare andra justerar jag åt det mer klarblåa hållet på himlen, medan andra får en lite mer lila ton. Än en gång så är detta experimenterade ett försök att hitta en stil som är genomgående.

24 mar

Panoramavy från Valboholmen

Jag stod ute på Valboholmen och väntade på att solen skulle gå ner lite mer när jag kom på att det var väldigt länge sedan jag provade att göra en panoramabild. Där stod man med klippor och hav runt omkring sig och en sol som höll på att sjunka under Stora Kornö. Så varför inte…

Stativet rättades till så det stod EXAKT rakt. Sen var det bara att trycka av. I och med att jag hade kraftfulla filter monterade på linsen så är varje bild exponerad i 1,5 minuter. Och den sammansatta bilden består av 9 st 22 megapixelbilder sammanslagna till en enda. Det blev en stor fil att hantera.

Klicka upp bilden så ni får den på helskärm, eller högerklicka på den och ladda hem den till er egna dator. där kan ni i lugn och ro leta efter detaljer. Bilden är stor, bara så du vet om det. Totala upplösningen är 6000×2025 pixlar och storleken är 4,3 mb. Totalt är vyn drygt 180 grader. Bilden är inte perfekt, men det ger i alla fall en liten inblick hur vi bor härute på kusten

Panoramabild från Valboholmen-1

22 mar

Så blev man lärare också…

Fantastiskt hur livet kan vända. Helt plötsligt är man en professionell fotograf som andra har som inspirationskälla. Vem trodde det?

Igår kväll så hade jag bjudit in folk i Lysekil i allmänhet och fotoklubben i synnerhet att följa med på en fotovandring ut i mörkret. Längst ut på Stångehuvuds klippor skulle vi ta oss till och stjärnfotografering var uppdraget.

Truppen var kanske lite tunn. Fyra personer från klubben dök upp och de hade en lite blandad utrustning. Men det det fick se gjorde att de troligtvis glömde bort kameran och uppdraget. Stjärnhimlen var helt absurt vacker. Planeterna som Venus, Mars och Jupiter var lätta att både hitta och se, och vintergatan låg som ett vackert ljusband över himlavalvet.

Så att få vara en lärare i fotografering, som det ropas efter för att hjälpa till med inställningar, tekniska frågor och allt annat, var en fröjd. Underbart roligt att dela med sig av sitt stora intresse.

FoDet var ett jäkla spring på folk när Lysekils fotoklubb var ute på Stångehuvud, Lysekil för att fotografera stjärnor.

Guardian of the galaxy, typ

Vintergatan över Stångehuvuds fyrhus, Lysekil

 

17 mar

Natten faller över Rinkenäs badplats

Natten faller över Rinkenäs badplats och stjärnorna kommer fram

Natten faller över Rinkenäs badplats och stjärnorna kommer fram

16 mar

”Likes”-jakt

I helgen var jag en tripp till Mariestad och hjälpte svärföräldrarna med lite småjobb. De har fått en helt ny lägenhet, och lampor skulle skruvas upp, massor av hål skulle borras i betongvägarna och lite elektricitet skulle fixas. Mycket jobb blev det men jag tror att de var nöjda när jag väl lämnade.

Någon dag innan hade jag lagt upp min bild på Rinkenäs stjärnhimmel på Facebookgruppen ”Bohuslän” Denna grupp, eller sida är en del av västsvenska turistrådet, och är en reklampelare för allt som har med Bohusläns turism att göra. Den officiella kanalen alltså. De går tydligen igenom alla bilder som kommer in på sidan och publicerar bara det de själva vill på sin tidslinje, och det är väl bra det, så undervikt de spamning och har kontroll på vad som de ska säga.. Men jag kollade upp sidan lite då och då, men bilden verkade inte valts ut.

Åter till den där resan till Mariestad. Jag hade mer eller mindre glömt bort bilden och gruppen ”Bohuslän” under lördagen. Men frugan hade inte gjort det. När jag kom hem så sa hon grattis till att du fått över 2000 gillaklickningar. Jag kontrade med att det nog var fel, för 200 är mer normal. Men det var faktiskt sant. Nu på morgonen gick räkneverket över 3000 st, och några till blir det väl. Otroligt roligt att så många gillar en bild som en amatör tagit.

Likes från sidan Bohuslän på facebook

%d bloggare gillar detta: