Lite skit rensar inte alltid magen
Det är ganska sorgligt att se hur några få kan förstöra så mycket.
Jag vet inte riktigt om jag nämnt det förut, men för runt 1,5 år sedan så orsakade vissa personer i min och min familjs omgivning ett riktigt helvete för oss alla. Mobbning, baktalande, ryktesspridning och allt annat som hör till, gjordes möjligt genom att vi som familj valde att hålla en konflikt inom den zon som konflikten gällde. Detta innebar konkret att vi inte gick ut och spred vår historia runt om, till de vi kunde, utan ville ha en lösning så enkelt som möjligt. Tyvärr hade motpartens deltagare inte riktigt samma åsikt utan gjorde precis tvärtom, och innan vi lyckades se detta så var en mer eller mindre obotlig skada skedd. Under sex månader så fick man slåss med skola och alla andra runt omkring för att få stopp på allt elände.
Sorgligt är att exakt samma sak händer nu igen. Denna gång är det ledarna i dotterns idrottslag som drabbas. Samma terror, samma ryktesspridning, samma sätt att göra allt så att konflikten inte hålls innanför de ramar som den borde hanteras runt. Men än en gång så gör motparten sitt bästa att starta rykten, prata för sin sak med allt och alla samt att se till att skaffa sig en så bra position som det går. Lögnerna rullar runt och till slut vet inte någon vad som är fram eller bak på alla frågor.
Varför blir det detta resultat? Min förklaring är extremt revirpinkande och att försöka få en högre status än man har. Kanske också att bli sedd, för det verkar vara ett stort problem. Att fila på sanningen övergår snabbt till rena lögner och de 14-åriga ungdomar som hör allt detta, dag ut och dag in, utan att någon vill eller vågar säga emot gör det hela möjligt och vips är allt ett enda grått moln av ord som ingen vet hur man ska tolka, och då väljer man den enda vägen man kan och lyssnar på de som ropar högst.
I det senaste fallet, till skillnad från det jag och min familj själva upplevde, verkar det som att motparten nu fått ordentligt motstånd. Runt om ifrågasätter allt fler om det som ryktas verkligen är sant och riktigt. Den kritik som är roten till allt, är den verkligen korrekt och sättet kampanjen framförts på, är det verkligen rätt? Men vis av egen erfarenhet, så är stor skada redan skedd, för där ute så är snacket igång och rykten sprids som maskrosfrön och är snart redo att gro.
Men skadan är redan skedd! Två ledare tackar för sig och laget står utan både tränare och ledare. Föräldrar är undrande hur detta kunde hända och spelarna själva, är när detta skrivs, är ganska ovetande om vad som hänt, men kommer säkerligen att bli varse. Seriespelet under våren kanske kan lösa sig eller så får det skrotas helt och hållet. De cuper som laget sett fram emot under 2012, vill någon vuxen ta detta ansvar och riskera att utsätta sig för en eventuell kampanj själva. Vi får se hur det går.
Idag är man, mitt i all bedrövelse över att allt återupprepas igen, lite skadeglad. Får man vara det? För känslan säger att man själv hade rätt första gången, fast ingen lyssnade, och man fick ta stora konsekvenser över att man handlade enligt instruktionsbokens kapitel 1A. Det känns faktiskt skönt att det är andra som drabbas av eländet, så de får se hur det är att vara utsatt för denna typ av kampanjer som är omöjligt att komma hel ur. För den skada som själv drabbade min familj kommer aldrig att läka.
Så oavsett vad som sägs, och oavsett vad som är sunt förnuft eller görs i bästa vilja, kommer det alltid slå tillbaka mot en själv är min och min familjs lärdom av det hela. För idag är man luttrad och skiter högaktningsfullt i hur andra hade det och att hjälpa till för att andra kanske råkat illa ut är inte att tänka på. Sköt dig själv är erfarenheten man lärt sig den hårda vägen.
För det är väl så alla vill vara? Eller hur?
Lite mer läsning inom detta ämne:
