09 Jan

Lite skit rensar inte alltid magen

Det är ganska sorgligt att se hur några få kan förstöra så mycket.

Jag vet inte riktigt om jag nämnt det förut, men för runt 1,5 år sedan så orsakade vissa personer i min och min familjs omgivning ett riktigt helvete för oss alla. Mobbning, baktalande, ryktesspridning och allt annat som hör till, gjordes möjligt genom att vi som familj valde att hålla en konflikt inom den zon som konflikten gällde. Detta innebar konkret att vi inte gick ut och spred vår historia runt om, till de vi kunde, utan ville ha en lösning så enkelt som möjligt. Tyvärr hade motpartens deltagare inte riktigt samma åsikt utan gjorde precis tvärtom, och innan vi lyckades se detta så var en mer eller mindre obotlig skada skedd. Under sex månader så fick man slåss med skola och alla andra runt omkring för att få stopp på allt elände.

Sorgligt är att exakt samma sak händer nu igen. Denna gång är det ledarna i dotterns idrottslag som drabbas. Samma terror, samma ryktesspridning, samma sätt att göra allt så att konflikten inte hålls innanför de ramar som den borde hanteras runt. Men än en gång så gör motparten sitt bästa att starta rykten, prata för sin sak med allt och alla samt att se till att skaffa sig en så bra position som det går. Lögnerna rullar runt och till slut vet inte någon vad som är fram eller bak på alla frågor.

Varför blir det detta resultat? Min förklaring är extremt revirpinkande och att försöka få en högre status än man har. Kanske också att bli sedd, för det verkar vara ett stort problem. Att fila på sanningen övergår snabbt till rena lögner och de 14-åriga ungdomar som hör allt detta, dag ut och dag in, utan att någon vill eller vågar säga emot gör det hela möjligt och vips är allt ett enda grått moln av ord som ingen vet hur man ska tolka, och då väljer man den enda vägen man kan och lyssnar på de som ropar högst.

I det senaste fallet, till skillnad från det jag och min familj själva upplevde, verkar det som att motparten nu fått ordentligt motstånd. Runt om ifrågasätter allt fler om det som ryktas verkligen är sant och riktigt. Den kritik som är roten till allt, är den verkligen korrekt och sättet kampanjen framförts på, är det verkligen rätt? Men vis av egen erfarenhet, så är stor skada redan skedd, för där ute så är snacket igång och rykten sprids som maskrosfrön och är snart redo att gro.

Men skadan är redan skedd! Två ledare tackar för sig och laget står utan både tränare och ledare. Föräldrar är undrande hur detta kunde hända och spelarna själva, är när detta skrivs, är ganska ovetande om vad som hänt, men kommer säkerligen att bli varse. Seriespelet under våren kanske kan lösa sig eller så får det skrotas helt och hållet. De cuper som laget sett fram emot under 2012, vill någon vuxen ta detta ansvar och riskera att utsätta sig för en eventuell kampanj själva. Vi får se hur det går.

Idag är man, mitt i all bedrövelse över att allt återupprepas igen, lite skadeglad. Får man vara det? För känslan säger att man själv hade rätt första gången, fast ingen lyssnade, och man fick ta stora konsekvenser över att man handlade enligt instruktionsbokens kapitel 1A. Det känns faktiskt skönt att det är andra som drabbas av eländet, så de får se hur det är att vara utsatt för denna typ av kampanjer som är omöjligt att komma hel ur. För den skada som själv drabbade min familj kommer aldrig att läka.

Så oavsett vad som sägs, och oavsett vad som är sunt förnuft eller görs i bästa vilja, kommer det alltid slå tillbaka mot en själv är min och min familjs lärdom av det hela. För idag är man luttrad och skiter högaktningsfullt i hur andra hade det och att hjälpa till för att andra kanske råkat illa ut är inte att tänka på. Sköt dig själv är erfarenheten man lärt sig den hårda vägen.
För det är väl så alla vill vara? Eller hur?

Lite mer läsning inom detta ämne:

 

31 Dec

Årets sista dag

Då var den är! Årets sista dag.

I strålande väder, 1 grad kallt och mer eller mindre vindstilla (i alla fall hur det varit sista tiden) gick året stora nyårsfyrverkeri av stapeln. I år hade vi dock flyttas oss ner mot Grötö så vi såg hela spektaklet från en liten annan vinkel.

Vackert!

27 Dec

Julen har rullat ut

Slipsar

Slipsar

Då har vi avverkat ännu en jul i fridens tecken. Barnen är glada med sina klappar och vi är mätta som det brukar vara. I år dock, så blev det en jul som var annorlunda jämfört med vad det brukar.
I år så firades julen i Lysekil. Under mer eller mindre alla år de senaste 25 åren med tre undantag då barnen kom till världen, så har alltid resan styrt till Mariestad där släkten samlats under pompa och ståt. patriarken, det vill säga mormor, har hållit i tyglarna och med järnhand styrt en dans bland granar och grytor, skinka och slipsar. Men de sista åren har de gamla inte varit så krya och sist så var julen mer bekymmer än en fest.

Så på med skjorta och slips, förkläde i grälla färger, och senapen i en liten burk. Julen kan firas vart som helst bara man har alla människor som betyder något för en på samma plats. Och även i år blev det den högtid man helst vill ha.

22 Dec

Kvävd debatt

Det är inte alla gånger lätt att ha sitt barn i en förening.

Yngsta dottern är medlem i Lysekils handbollsklubb och hon har genom åren älskat handbollen, men som som med alla föreningar har man ett en tight grupp som styr och ställer lite efter eget behag. Nu ska jag tydligt säga, att hur de ledande personerna sköter klubben vet jag inte mycket om, och ska också påpeka att jag bara är en förälder och inte själv är medlem i föreningen och därför inte har något att säga till om ej heller möjlighet att kräva saker av klubben.

Sista veckan dök det upp en faktura som skulle betalas. Klubben hänvisade till en policy som fanns att läsa på hemsidan, men vare sig föräldrar eller tränare var informerade om denna kostnad. Klubben körde helt enkelt en lite ful grej, och skrev in detta påslag, och hoppades på det bästa.

Själv var jag ganska kritiskt till detta men väljer att skriva ett litet surt inlägg på lagets hemsida, och efter det, betala räkningen. Lugnet råder igen, kunde man tro men icke. Tydligen var det fler som reagerade på denna debitering och hade synpunkter över information från klubben och detta vräktes fram ordentligt i klubbens gästbok.
Kommentarerna skrevs ner (dock inte av mig själv) och bemöttes av olika personer i klubbens styrelse och andra engagerade tränare och föräldrar. En tillsynes sund debatt utan några större påhopp av personlig karaktär. Vissa personer hävdade att lagen och spelarna får utdelning för de pengar de betalar in, och det jobb de gör åt klubben, medan andra påpekade att spelare och föräldrar ÄR klubben och att alla måste arbeta tillsammans för att lösa alla ekonomiska frågor.

Allt detta kan man naturligtvis hålla med om. Barnen som spelar i klubbens lag och är därför medlemmar, och därför ställer föräldrar upp för att dra in pengar åt klubben som betalar vissa bitar som hallhyror och domarkostnader. Allt kostar pengar i samhället idag, och en liten handbollsklubb är inget undantag. Men det som de kritiska rösterna ville veta var pengarna tar vägen och varför ingen information kommer från styrelsen. Då gör klubben ett enormt misstag.

Istället för att aktivt gå ut och besvara frågorna samt att förklara sig och sin policy stänger man helt enkelt ner debatten. Enkelt och säkert tycker säkert de som gjorde det, men detta skapar ännu mer frustration och ger ett intryck att den styrelse som är vald, helt enkelt inte vill ha någon som granskar vad de gör. Besluten tas av dem, och ingen får ifrågasätta besluten. Och om någon har en avvikande mening, så stryper man debatten på det sätt man finner lämpligast.

Som jag sa så är jag själv inte medlem i föreningen, och kommer därför inte att ha krav på att få insyn i klubbens ekonomi eller beslut, men det sätt som föreningen agerar när det gäller informationsflödet har mycket i övrigt att önska. Att bara lägga ut ett dokument på en hemsida och tro att alla ska läsa detta och förstå innehållet är extremt naivt. Likaså undrar man hur många föräldrar (medlemmar eller inte) som är aktiva och läser föreningens hemsida. Att dölja sig bakom en enkel länk är ganska fegt och när debatten drar igång, och det börjar osa hett, bara stänga ner en gästbok där debatten pågår, är inte bara omoget och fegt, utan bidrar också till ännu mer misstänksamhet och bidrar till att ledningen i föreningen inte vill ha kritik och där är ”vi mot dem”.

Hur ska man då lösa dessa frågor? Ganska enkelt tycker jag. Att vara proaktiv och gå ut med information, besvara frågor, uppmuntra debatten, kalla till möten, vara lyhörd, för som man sa innan allt tystades ner. Spelare och föräldrar är klubben och föreningen. Utan dessa finns det ingen som är medlemmar i en styrelse. Inga som kan dra in pengar för verksamheten, inga kom kör sina barn till matcher och träningar. Det finns ingen klubb. Men att strypa debatten tror jag inte kommer att fungera.

Att vara medlem i en klubb eller förening, och dessutom arbeta i en styrelse genererar extremt mycket arbete. All heder till de som vill och orkar genomföra detta betydelsefulla jobb. Inlägget är ingen kritik till er, utan mer ett förslag i hur man kan vara öppen och försöka få en förening att sprida sin policy och få alla att vandra åt samma håll, för som alla vet, har man ingen information tillgänglig så börjar ryktena att gå och en fjäder blir väldigt lätt en höna!

12 Dec

Tjuvstart

Så här års är det julbordens tid. Frun i huset var i veckan på sitt, men redaktören själv lär missa sitt företags julbord som gå av stapeln i Stockholmstrakten. Jobb i södra Sverige kommer troligtvis emellan.

Men vad gör det? För på min gata i Lysekil, dukas det traditionella julbordet fram på sedvanligt sätt. Endast för familjen. Inga arbetskamrater, vänner eller släktingar är välkomna. Bara familjen själv kan sitta, och njuta, av de vanliga rätterna som vi samlat på oss under året.

Även i år var det samma tjafs om varför kålrotslådan hamnat på bordet igen, och alla skällde på redaktören varför han ska släpa fram alla sillinläggningar. Allt var som vanligt med andra ord med en enda nyhet. För i år var det revolution! Köttbullarna var gjorda på älgfärs och hur skulle detta gå?

Men alla njöt och åt de de själva tycker om, och alla skrattade och hade roligt, för det är väl så ett julbord ska vara? Tillsammans med de m,an tycker om, äta och ha roligt under en låååång middag.

04 Dec

Nu kan vintern komma

Till slut blev allt klart. Uterummet plockades ihop för länge sedan och olivträden togs in för att undvika frosten. Förra året kom vintern tidigt, men i år så har det knappt varit minusgrader på kusten.
Idag åkte dock vinterdäcken på på privatbilen. Inget större jobb och allt gick lätt eftersom man varit förutseende och lagt på kopparpasta på alla nav. Det är inte alltid man kommit ihåg pastan, och då, framförallt när man ska byta till sommardäck på vårkanten, får man slita rejält för att däcken ska lossa.

Slutsatsen är att vintern nu kan komma med minusgrader och meterhög snö när den vill. Redaktör´n är redo!

Stångehuvud i motljus

27 Nov

Novemberstormen

Som så många gånger förr så har redaktören mer eller mindre predikat om hur underbar kusten är oavsett årstid. Ena gången är det sommar och man lapar sol på en brygga eller ter sig ett dopp, och andra dagen är det helt annorlunda.

Idag var det den dagen då den stora stormen slog till med full kraft. Med vindar rund 30 m/s och ett vattenstånd som steg timme för timme gjorde att vissa områden i Lysekil blev dränkta. Mest spektakulärt var havsbadsområdet där gigantiska vågor bröt över stenmuren och sköljde bort allt.

Fast vädret var extremt eländigt kan man inte göra annat än fascineras av kraften i skådespelet. På parkeringen låg massor av bråte som spolats iland av vågorna, och det kommer nog vara ganska skräpigt i våra vikar när våren kommer så småningom.

20 Nov

Långvarigt missbruk

Så här när det börjar närma sig advent så sker alltid samma sak hemma. Frugan och barnen börjar få absintens. Julsånger, adventsljus, lussekatter och glögg snackas det om mest hela tiden, men mest framträdande är nog pepparkakorna.

Hemma så är det inte de tunna ganska starka kakorna som säljs i affären som gäller, utan hembakt med ett recept från vårt östra grannland. Receptet i sig är urgammalt och allt mäts upp i enheten ”kaffekopp”, men vad gör väl det. Lite tjockare, lite mildare men underbart goda.

Redan har en trippelsats ätits upp av familjen och idag gick en lika stor omgång in i ugnen. För visst är pepparkakor med mjölk något som måste finnas till för alla att njuta?

13 Nov

Inget att göra

De sista två veckorna så har bloggen fått stå tillbaka lite och det kommer nog bli så resten av november. Ett intensivt resande runt om i Sverige ligger bakom och det är inte många timmar man fått vara hemma den sista tiden. Man ska väl inte gnälla, men 4 veckor på vägen i sträck tar styggt på bloggandet. Nu till veckan är höjdpunkten en resa till Norrköping och träffa den förstfödda som man inte sett på ett par månader, följt av fyra dagar i Stockholm. Vecka därpå är det Trondheim i två dagar och sen blir det en resa till Ystad, även där ska jag vara i vara i två dagar.

Så här i november är det dock segt. Man kan vara glad att gräsmattan inte behöver någon större omvårdnad, men visst längtar man tillbaka till sommaren. Så jag tog tag i saken och letade efter en varm härlig bild som kunde illustrera sommaren, men fastnade istället för denna. Bilden är tagen sommaren 2007 och vi ska bestiga sanddynerna vid Fyren Rubjerg Knude norr om Lökken. Varmt var det, men vinden, som säkert var mellan 20 och 25 m/s, gjorde det tufft att se vart man gick. Men ingen kan säga annat att det är sommar och vi var på sandstranden.

Sandstorm

06 Nov

Värkande nackar och blåsor i händerna

Hösten är här och då kommer alla skyldigheter att ta hand om det man på våren sådde och skötte om. Idag så var det äpplena som skulle fixas ordning. En stor papperskasse med äpplen skulle skalas och när det var klar skulle gubben i huset koka äppelmos av allt.

Vi var kanske lite optimistiska när vi plockade äpplena för några veckor sedan. Några till var ledordet och kassen fylldes fort, och med råge. Idag kom straffet!

Att stå över en timme med äppelskalning över diskbänken gjorde inte gott på vare sig frun i huset eller dottern. Blåsor där skalkniven grävt sig in i handflatan och värkande ryggar och nackar. Vad gör man inte för att vara ekologisk och låta barnen få hemlagat äppelmos till gröten?

Storkok med äppelmos

30 Okt

En ensam Volvo sliter i motvinden på Tjörnbron

Efter att suttit och jobbat ett par timmar med dator i en handbollshall i Stenungsund en söndagsmorgon, så slutade regnet vräka ner. Det var inte torrt utan dimmorna rullade i i en ganska hård vind. Så man tog vara på vädret och åkte till Tjörnbrons fästen för att se om det skulle gå att ta några foton. Det var så grått och disig att jag direkt tänkte att svartvitt vore idealisk för denna typ av bilder.

Kusten är inte enbart vacker och underbar som den kan vara en sommardag, men den lämnar dig heller aldrig oberörd oavsett vilket väder den erbjuder.
Om du undrar varför rubriken är som den är, kanske du kan få en ledtråd på denna sida.

Tjörnbron

Utanför Tjörn

29 Okt

Halloween – Erri Chama

Denna gång var det svårt att sätta en rubrik på blogginlägget. ett tag var det ”för mycket fritid” som gällde. ”Hon har gjort det igen” kom också upp med istället blev det en hyllning till Erri Chama och SAWA, the artist

Vem är då Erri Chama eller hennes alter ego Sawa?

Hon är 16 år och bor på övervåningen i samma hus som jag. Själv tror hon att hon bor i en stad 1000 tals kilometer bort i Japan där hon på heltid ägnar sig åt sin favoritämne, d.v.s Manga. Jag beundrar denna konstnär, de få gånger jag får se hennes jobb.

Ibland kan man få se en skymt av henne vid 11.00 på förmiddagen då hon ser mer eller mindre ut som en Zombie (eller en Manga figur) och ibland vid 21 tiden på kvällen då hon tittar in och klagar på att det är kallt, men för det mesta är hon som en ande som svävar runt i huset där jag bor.

I veckan när hon inte såg, smög jag mig in i hennes tillhåll och gjorde en kupp. Snabbt fram med ett USB minne och detta var kapet. En Halloween hyllning.

An aurora in Halloween times by Erri Chama

14 Okt

Den gamla sågen

Alla som följer min blogg vet att jag gillar det gamla och ruiner är inget undantag. En av mina favoritfotografer är ”Benkar” med sina glömda rum. han tar bilder på allt som är övergivet och nerlagt. det kan vara militära installationer eller gamla fabriker som helt plötsligt lämnades vind för våg.

I mitt första försök ska jag visa några bilder från en gammal övergiven såg i Hamneda djupt inne i Småland. Problemet var väl att jag inte riktig var förberedd för vad jag skulle ut på så med snygga lågskor och skjorta vågade jag inte gå in i byggnaderna utan hänvisades till att försiktigt kika in på historien. Nästa gång så blir det grova skor och hjälm som packas in i bilen utifall en ny ruin skulle upptäckas bredvid vägen.

13 Okt

60-talet. Jag hittade det!

I veckan var jag nere i Småland och letade efter fotoobjekt på fritiden. Ljungby skulle bli övernattningssort för kvällen och efter att strövat runt i de centrala delarna blev jag förvånad hur fruktansvärt fult det var. Jag hade hittat allt som var dåligt med 60 talet På nya torget växte sig 4-kantiga centrum hus upp. Som tidstypiska stilikoner kan man nämna något som såg ut som en gammal EPA eller Domuslokal från just 60-talet, men priset togs nog av stadshotellet som man nog mer trodde skulle kunna komma från ett öststatsland.

Köpcentret som såg ut som ett gammalt EPA eller Domusvaruhus som hade blivit lite uppiffat med mer färg, men det måste varit just ett varuhus någon gång i tiden, och hotellet jag skulle bo på inhyste banker och affärer i gatuplan. Inne var det äldre inredning men snyggt och rent. Mest förvånad blev jag dagen efter när man gick ner för att äta frukost. Denna serverades i en enormt stor danssal med scen, ett par barer och massor av bord och stolar. Allt tillhörande en svunnen tid.

Runt om detta så hittade man en nerlagd järnväg där stationen blivit bar och restaurang. Ytterligare ett stenkast bort fanns en stor park med en del skulpturer som offentlig utsmyckning, men de verkade utslängda på måfå, och ingen information fanns vad de föreställde eller vem som gjort dem.
Att man hittar ett genuint 60-talscentrum är roligt. Inget borttaget eller förstört, men speciellt vackert är det inte.

13 Okt

Gamla broar i Småland

Rätt som det är när man far omkring på småvägar tvärnitar man för man sett något i ögonvrån. Denna gång var det en gammal stenbro som för länge sedan lämnat över sitt uppdrag till en nyare konstruktion.

Pjätteryd heter samhället där denna bro byggts någon gång i tiden. Och Pjätteryd ligger utanför Älmhult i Småland. Kommer ni någonsin åka förbi denna bro? Troligtvis inte. Därför tog jag några bilder som visar hur det såg ut en höstdag i oktober anno 2011.

02 Okt

Sillen är fortfarande kvar

Lysekil liksom hela den övriga västkusten är sedan flera hundra år platsen för konservindustrin. Från början låg dessa relativt små industrier väldigt tätt och runt dem så växte en infrastruktur fram med så företag som gjorde allt från att bygga maskiner till att designa burkarna med fräcka bilder och sjungande lockrop.

Idag som jag kanske nämnt tidigare, är inte det mycket kvar av denna industri. De små fabrikerna slogs ihop till större och större enheter, och till slut var det många orter som inte hade någon som helst konservindustri.

Lysekil har gått samma väg men fortfarande finns några rester kvar i stan. När jag flyttade hit 1983 så fanns ABBA, Öhrnbergs, Foodia, Boviks och kanske någon tillverkare till verksam i stan. ABBA försvann efter något år och lokalerna omvandlades till bostäder och lokaler först åt försäkringskassan och när de lämnade staden så är det läkare och tandläkare som håller till där. Öhrnberg med sin Ejdernkaviar slogs ihop med ABBA och flyttade till Kungshamn medan Boviks lokaler blev högskola och såldes till Domstein.

Idag är det bara Domstein och Backavör (fd Foodia) som har verksamhet kvar, men Foodia flyttar från hamnområdet och närheten till vattnet som en gång var så viktig för denna näring om några månader.
Än kan man hitta rester av denna stora era som en gång livnärde så många människor runt om på kusten.

01 Okt

Back to shore

1.a oktober och temperaturen ligger på runt 18 grader. De sista dagarna har kusten varit insvept i ett enda vitt moln. Tjockan drar in i tunga sjok och suddar ut det mesta. Idag så lättade det lite och därmed steg temperaturen raskt.

Hanna och redaktören tog sig en tur runt stan. På Grötö tänkte vi ta en panoramaserie över Lysekils södra hamn i just ordentligt dis. Vi får väl se hur den serien blev samt en serie vi plåtade över parken i. Men just innan vi åkte därifrån kom den sista seglaren sakta tuffande inåt hamnen. Vi syns väl till våren igen.

Segelbåt i motljus på väg in i hamnen

25 Sep

Fisksamhällen och badplatser

Små och stora stenar, vatten, en syremättad luft gör hösten vid stranden och hamnen en trevlig plats att vara på. Som jag sa i ett tidigare inlägg så vigdes en lördag i september åt utflykter i närområdet. Små gamla fiskelägen och övergivna badplatser besöktes.

I hamnen var den enda aktiviteten folk som häll på att fixa utrustningen till hummerpremiären som sker om någon dag. Alla tinor ligger i för att blötas upp ordentligt. Detta vattenbad är framförallt till för att tinorna ska förlora sin lukt och endast lukta vatten, för annars så blir det inte mycket fångst.

Tyvärr så börjar problem med ett oljeutsläpp orsaka problem. Lysekil med omnejd är inte drabbat än, men både lägre söder och norrut är problemen uppenbara. Det är bara att hålla tummarna.

24 Sep

Röda klippor med släkten

Som man sagt tidigare så är kustlandskapet en underbar plats att titta på. Jag har själv bott i Bohuslän i snart 30 år och jag blir nog aldrig trött på att se det blå/grå havet möta de rödrosa klipporna.

I helgen är barnens kusiner hos oss med sina föräldrar. Lördagen bjöd på ett underbart väder med bara en lätt bris och växlande solighet, för solen sken merparten av dagen. Det är dags för en utflykt tyckte alla och iväg åkte vi.

Färden styrde till Brofjorden, några kilometer norr om Lysekil, och av någon anledning hade inte vi själva varit där på många år och släkten hade aldrig satt sin fot in dessa omgivningar tidigare. Underlig, för att det är så nära.

Kameran åkte fram när alla var som klippgetter uppe på berget bara för att njuta av utsikt och sol, och här kommer ett par monterade panoramabilder över området.

Brofjorden in Bohhuslän, Panorama

18 Sep

Att bli jämförd med en katt!

I torsdags kom den dag som man som förälder inte vill uppleva. Yngsta dottern skulle in på sjukhuset för att få ett stöddigt gäng cortisonsprutor i var och varannan led. För att göra allt på en gång så blev hon tvungen att sövas och det var en ganska nervös dotter som vaknade denna morgon.

Sagt och gjort, till Trollhättan åkte vi och efter några timmar i ett rum, tittande på Greys Anatomy (av alla program) så bar det iväg till operationsavdelning. Där började jag bli nervös och mådde väl inte riktigt bra.Stod bredvid henne och höll henne handen och då kom hon med en kommentar som lättade stämningen. Är det du eller jag som behöver hållas i handen, sa hon glatt innan hon somnade. Och när hon somnade, sakta släppte hon min hand och ögonlocken gled ner. Det var inte en trevlig stund i mitt liv, men med 6 personer i rummet så fick jag finna mig själ att vara fullständigt överflödig, så man vandrade sakta bort med en ganska stor klump i halsen.

Efter en kopp kaffe som smakade skit, så kom man in på uppvaket. Dottern sov djupt, men efter 10 minuter kunde man se att hon började röra sig lite lätt. Ögonen öppnades sakta och hon tittade på mig. Detta upprepades några gånger innan hon med kraxig röst helt plötsligt, mer eller mindre stirrande, tittar på mig och säger ”Bosse”.

Nu undrar väl alla vem och vad Bosse är? Och när ni nu får reda på att denna Bosse är vår rödhåriga katt så funderar man nog en gång till på varför hon säger just namnet Bosse. Ärligt talat så var hon ganska borta, och även om jag ser mig själv väldigt nära i en spegel så ser jag inte någon större likhet mellan mig själv och en rödhårig katt kan jag inte hitta fast jag kan vara ganska orakad till och från.

Själv förnekar hon med bestämdhet att hon sagt detta samt ett antal saker till som till exempel ”har du kameran med dig” och ”är jag på handbollscup nu”, men jag var där och hörde allt. Det blir ett minne för livet. En dag som inte började vidare men utvecklade sig till en dag med ett leende i ansiktet på både mig, dottern och de andra hemma.

Dottern på sjukhuset

13 Sep

Stängt för säsongen

Man förvånas alltid hur städer förändras i takt med säsongerna ändras. Söderköping hade jag nöjet att besöka i mitten av Augusti, och allt var varm och skön. Glassen som jag skrivit om tidigare var enorm och extremt dyr och slussen var full med båtar.

Nu när man är i samma stad och har en halvtimme över mellan två kundbesök kunde jag inte låta bli att ta mig en titt på samma omgivningar som jag besökte för så kort tid sedan. Och det var skillnad.

Alla båtar var borta. Kanalvaktens stuga var stängd. Det fantastiska glasskafé var igenbommat och allt var helt öde. Det enda som avbröt min promenad var löven som ramlade ner i rask takt och en liten mink som simmade i vattnet (ingen bild på den dock och orkade inte heller Photoshoppa in en heller).
Samma fenomen ser jag i hemstaden Lysekil. Allt är igång under några sommarmånader för att senan låsas och plockas bort. Sen framåt våren vaknar allt till igen och en ny säsong börjar om igen.

04 Sep

En bra karl reder sig själv

En bra karl reder sig själv, men denna gång, så kanske det inte var enbart jag som skulle ta åt sig äran.

Under hela sommaren har det varit fritt från trasmattor i hela nedervåningen. Ganska uppenbart med tanke på att alla ungar och katter springer in och ut barfora och drar med sig en himla massa skräp. Så sagt och gjort, i början av Juni åkte mattorna ut i ett förråd med löfte om att snart ska gubben i huset tvätta dem på baksidan, en varm och solig dag. Så kom och gick alla sommarens soliga dagar och mattorna liksom glömdes bort av gubben, men knappast av frun.

Nu är det i början av september och gubben undrade lite försiktigt om det kanske var dags att lägga tillbaka mattorna på golvet, för det är både kalt och kallt när man släpar sig upp på morgonen och letar efter kaffekoppen. Inga kommentarer hördes men blicken, den blicken!

Sagt och gjort, det blev till att ta fram såpa, borste och högtryckstvätten och börja spola. Så nu är mina händer och knän så rena som de kan bli och jag undrar om såplukten kommer försvinner innan jul från skinnet.

Till slut fick gubben tvätta mattorna

31 Aug

Bildmanipulation?

Vad är bildmanipulation?

Alla har väl sett de fotomodeller i tidningarna eller på reklamplank runt om. Långa extremt smala och med en hy som är lenare än silke. Resultatet av ett extremt sunt leverne eller mängder med smink? Knappast! Då är det nog mer att en bildredaktör dragit duktigt i reglagen i Photoshop. Alla vet om att dessa bilder är manipulerade. De flesta accepterar det i det tysta och många har till och med modellerna som ideal och förebilder hur man ska se ut.

Själv håller redaktör´n inte på med så mycket modefotografering men lite har man testat. Var till exempel ute på bryggorna tillsammans med kompisen Jens från Falun och plåtade grannfamiljen. Allt gick bra men det behövdes lite retusch på ansikten, för att denna familjebild skulle tryckas upp stort och ges bort till släkten. Ska då en liten kvissla som oturligt dök upp på morgonen få vara med på bilden? Eller ska de extremt mörka påsarna under ögonen dra till sig allt intresse? Redaktören själv tycker att denna typ av bildmanipulation är hel acceptabel men reklambildernas förvanskning av sina modeller tycker han är förkastlig.

Före & efter
Korrekt? Påsarna under ögonen på ett familjeporträtt?

Och vad är då skillnaden? Varför är det ena acceptabelt och inte det andra? Nu börjar man tveka på svaret. Är det ok att manipulera bilder eller inte? Mitt snabba svar är naturligtvis att förbättra är normalt och att ändra inte är det. Men vad är skillnaden? I mitt sätt att se det är en förbättring t.ex en finne på näsan som kommit dit på morgonen eller ett grässtrå som av någon anledning lagt sig framför linsen när man låg ner och tog en bild från marknivå. Där förändrar vi inte motivet, utan återställer vad som är en naturlig presentation. Finnen på näsan växte ut snabbt och försvinner lika snabbt. Ståt kunde lika gärna blåsa bort 5 sekunder senare.

Vattenfallet

Rätt eller fel. Skulle gräset i förgrunden varit kvar?

Fotomodellen ser dock onaturlig ut. Dra i kroppen för att göra den lång och smal, Öka volymen på vissa kroppsdelar och minska andra. Smeta bort varje linje i ansiktet så modellen ser helt slät ut utan en enda por. Det anser jag är att göra om allt till oigenkännlighet och skapa en ny modell.

De senaste dagarna har det uppkommit en ganska hets och intensiv debatt om manipulerade naturbilder på olika forum. Terje Hellesö¸ från Norge, en mycket respekterad naturfotograf har anklagats att manipulera sina bilder. Lodjur som är inklistrade i sin miljö. Fåglar som flyger och avbildas perfekt. Alla dessa foton som förekommer runt om på forumen anger att de är ”äkta”. Inte ens ljus eller skärpa ska ha rörts utan allt kommer direkt från kameran, ungefär som en diabild kom fram för några år sedan. Och nu ifrågasätter kollegorna äktheten.

Jag ska inte gå närmare in på vad som är rätt eller fel i dessa fall, men om det är så att man klistrat in ett djur in en miljö så är det väl helt acceptabelt på samma sätt som man manipulerar allt annat i en dator. Men att inte ange att det faktiskt är frågan om en manipulation där går gränsen.

Debatten pågår här:
Fotosidan aritkel 1
Fotosidan artikel 2
Gunnar Glöersen från jägareförbundet

28 Aug

Uj, uj, uj

När man bor i ett radhusområde så kräver det lite av en själv och ens grannar. Det är kanske inte så smart att ha högljudda fester mer eller mindre var dag, inte heller att man dunkar musik till midnatt heller. I mitt lilla område har vi inga sådan problem, allt är relativt lugn och tyst.

Visst, på sommaren ska alla grilla mer eller mindre samtidigt, så det går knappt att se handen framför sig, men är det sommar så är det. Visst, är det lite kalas på uteplatserna tillsammans med släkt och vänner, men inte heller detta stör någon i någon större utsträckning.

I helgen var det dags för den årliga kräftskivan. Alla husen var inbjudna till knytkalas. Det står i inbjudan att vi ska vara på vändplanen eller, om vädret är skit, inne i garagelängan. De senaste tre åren har vädret lämnat lite övrigt att önska, så även i år så det dukades långbord med kräftor, räkor, bröd och pajer i garaget. Sånghäften delades ut och de flesta sjöng hellre än bra. Alla var glada och visst drack man kanske ett eller ett par glas för mycket, så morgonen efter kanske inte var den bästa man haft.

Jag har rest lite runt om i mina dar och sett olika sätt att umgås. Om jag åkte ner till Italien och försökte få grannarna att vara med på ett knytkalas inne i en garagelänga hade de nog trott att man var spritt språngande galen. De har ett annat sätt att umgås där, och ett garage ligger definitivt inte i topp på önskelistan.

Kräftskivan i garaget

27 Aug

Gäster i uterummet

Vaknade på morgonen av att det mullrade på avstånd. Visst, det skulle bli lite skitväder, men direkt på morgonen brukare det i normala fall vara hyfsat väder på kusten, för att senare på eftermiddagen bli mörkare och mörkare.

Hur som helst, det blev till att dra ur alla sladdar för att rädda datorerna och Tv´n och öppna dörren till på entrén och uterummet för katten Bosse var ute på vift och vi vet att han hatar regn och är livrädd för åska. Det mullrade mer och mer och till slut så började regnet vräka ner. En ordentlig knall som var alldeles för nära och vips så kom ett rött streck springande in i uterummet.

När allt blåst över så hittade vi denna gäst som troligen också ville söka skydd för regnet. Vet inte riktig hur vi ska få ut dem, men man vår väl kolla om man har någon fot eller handvårta att locka den med.

21 Aug

Slåtteraggregat

När man går ut lite på småvägarna för att se vad naturens skafferi kan erbjuda kommer man förbi gamla lantbruk. Lantbruken har säkert varit igång över 100 år, och under tiden utvecklas i takt med teknikutvecklingen och de ekonomiska förutsättningarna. Till slut så gick det väl inte längre att driva småbruket och husen antingen förlorade sin funktion och sakta ruttnade bort eller bytte ändamål för att kanske husera husvagnar under vintern.

Många delar som en gång ställdes undan en höst kom aldrig till användning igen. Kanske lite tråkigt kan man tycka, men om detta hästdragna slåtteraggregat ersattes med en liten traktor så tror jag att ingen var ledsen att de gamla prylarna låg i ett hörn av ägorna och sakta rostade bort.

20 Aug

Tapas & Sangria

Tapas på Sangria
Årets sommar började 2.a veckan i juli. Fredagen gick mot mitt slut och man väntade på att börja 4 veckor av härlig semester med god mat, varm sol och salta bad. Nu ska jag dock villigt erkänna att jag inte var på topp den där dagen för 6 veckor sedan.

För att fira att semestern börjat så bokade vi bord på den lokala Tapasbaren. Grillväll och buffé stod det i reklamen. Utomhus in någon typ av pergola, med tak förvisso. Sen började det att regna. Massor! Kallt, blåsigt och allmänt uselt. Ska semestern vara så här under 4 veckor då blir jag deppig, minst sagt. För när det väl börjat regna efter en hyfsad period så brukar det i regel fortsätta tills snön kommer.

Nu blev det inte så. Semestern var varm och skön. De sista två veckorna bosatte jag mig på en brygga och bara njöt. Grillen kom fram flera gånger i veckan, och trots allt blev det den semester man drömt om.

För att nu knyta ihop säcken så avslutade jag sommarens alla uteserveringar på samma sätt som jag började. Med Tapas! Denna gång var det istället Stockholm som fick laga maten. Och mycket riktig, jag satt utomhus och njöt. Inget regn, hyfsat varm så man kunde ha shorts på sig, och god mat. Så om det regnar första semesterdagen behöver det inte bli så hela semestern.

16 Aug

Träbåtar

På västkusten har båtar en central placering. Sedan urminnes tider har båtarna betytt allt för de små kustsamhällenas överlevnad. Sillperioderna har kommit och gott och ersatts av annat fiske. När jag själv flyttade ner till Lysekil 1983 så var det många konservfabriker kvar. ABBA, Örnberg, Bovik, Foodia för att nämna några, tuffade och producerade sill och konserver på löpande band och föreningen L. Laurin kör med sina tändkulemotorer.

Därför var det lite förvånande att jag hittade en massa vackra träbåtar i Valdemarsvik. Vem trodde det? Fast tänker man efter så är Östersjön betydligt mer gynnsam för dessa båtar. Ingen större mängd färg behövs och där finns inga havstulpaner som gör livet surt för alla båtägare i det salta havet.

16 Aug

Söderköping & Valdemarsvik

Semestertider och denna gång har man lämnat mellanbarnet, som denna dag hade blått hår ner till knäna och specialsydd dräkt, på Mangamöte i Linköping. Lite fundersam reste vi därifrån och undrade hur det skulle gå, men vi behövde inte vara oroliga för mängder av look-a-alike fanns bland de c.a 2000 deltagarna.

När man ändå är i dessa trakter så tog vi några nätter sonens studentrum i Norrköping och undersökte de närmaste omgivningarna under några dagar. Söderköping med sin sluss och extremt dyra (men goda) glass avverkades tillsammans med Valdemarsvik och dess fina hamn.

Slutsatsen blir att man tar Valdemarsvik fina hamn och placerar den vid Söderköpings stadsmiljö. Då hade man haft ett vinnande recept.

11 Aug

Nelly

Varje sommar kommer vännerna från Falun ner till de varma klipporna och njuter av salta bad, långa ljumna kvällar och mycket skratt. Av någon anledning kom en burk såpbubblor fram lite senare på kvällen och plötsligt flög det bubblor överallt.

Katten blev nyfiken och började jaga bubblor och Hanna tog fram kameran. Tack Nelly och Hanna för ni gjorde en ljus dag ännu ljusare.

Bubbels

Nelly

%d bloggare gillar detta: