05 aug

Berlin

För ett par år sedan var jag i Berlin för första gången och jag blev ganska förälskad i staden. Så efter många diskussioner hemmavid angående vad man skulle göra på semestern, så kom Berlin åter upp i tankarna.

Tre övernattningar i Berlin är inte överdrivet med tid. Det tar en hel dag att tas sig ner och lika mycket att åka hem, så i princip blev det två hela dagar att utforska stan på egen hand. Fast vi hade förra resan i ganska färskt minne så diverse sevärdheter var redan avprickade medan andra skulle besökas på nytt.
Första dagen tog vi faktiskt oss runt stan genom att köpa biljetter på en ”Hop on – Hop off” buss som med sin rutt tar dig runt staden och stannar på de flesta sevärdheter. Alexanderplatz var ett stopp på resan, men att stå i kö för att åka upp i TV tornet var inte att tänka på. Däremot en god bit mat på uteserveringen och ett besök på ett av de större varuhusen. Barnen var glada och värmen som man inte sett så mycket av denna sommar gjorde gott i både kropp och själ.

Dag två blev det däremot shopping för min egen del. Inte så att jag själv skulle ha något, utan en av döttrarna hade lyckats leta rätt på ett par specialaffärer i utkanten av stan. Det blev helt enkelt att sätta sig på tunnelbanan och åka runt och leta efter rätt butik. Det gick bra, men med en termometer som visar över 30 grader så var det en ganska svettig upplevelse.
Museum besöktes de med. Ett museum över Berlinmurens verkan och hur det gamla DDR behandlade sina medborgare var en upplevelse. Granne med Checkpoint Charlie, inrymd i ett antal lägenheter så var placeringen perfekt, och utställningarna var både spännande, informativa och samtidigt väldigt skrämmande. Sen fick en av döttrarna en ide att besöka en tillfällig utställning om Salvador Dali. Inget för min del, men dottern var extremt nöjd.

Potsdamer Platz, Alexanderplatz, Brandenburger Tor och alla de andra platserna är fantastiska, men det som man kommer ihåg, mest var att allt var tyst och lugnt fast man var mitt i en världsstad. Massor med folk, men ingen sprang omkring. Folk spelade saxofon på Unter den Liden och fast man satt långt bort höres melodin lång väg som en lite viskning i skymningen.

Så om man enkelt vill ta sig till en metropol som har större puls än Köpenhamn och Stockholm är ett gott råd att lägga Berlin på minnet, för där finns det mesta och det är enkelt att tas sig runt.

25 jul

Skaftö

Jens har under drygt 10 år kommit ner till mig och under nästan alla år har vi åkt runt och plåtat bilder. Motiven kan vara växter, hus, torghandel eller det helt underbara Stångehuvud. Dock har vi aldrig åkt utanför själva staden, så i år kom det ett litet önskemål om att åka någon annanstans och ta kort och få nya idéer. Som tur är så bor man på ett sådant ställe att man inte behöver åka lång bort. Och Skaftö är ett sådant ställe som väl kan besökas en varm eftermiddag i Juli.

Lite förvånad blev man dock över att få höra dialekter som kom från hela landet. Bohuslänskan lyste med sin frånvaro. Turister och sommargäster överallt och värst var det nog i Grundsund, där folk hopade sig i gästhamnen och att få tag i en parkeringsplats för bilen krävde både tålamod och lite finurlighet.

Lite förvånad blev jag nog när jag kom hem och började titta på bilderna. I princip var det bara rena standardvyer över sjöbodar och hus som hamnat på minneskortet. Trots att jag själv hade som en klar och tydlig målsättning att inte hamna i turistfällan. Det blir att åka till den södra delen av kommunen en gång till, men då när det är lite mindre folk.

24 jul

Grötö

Ge oss100 meter av industrimark sluttande ner till havet. Det var utmaningen i kvällens lilla övning som Jens och jag gav oss ut på.
I ett begränsat område borde det finnas en hel del att plåta och färden styrde ner mot Grötö och dess industrier. Och besviken blev man inte, för det kom fram en hel del prylar som vid en närmare granskning kunde vara värda att plåta. En trasig silltunna, rostiga metalldelar, ruttna brädor och även lite blommor som sliter för att hålla sig kvar vid vattenlinjen. Kort sagt, en riktigt bra kväll ute på stan med en bra kamrat.

23 jul

Kraschlandning

I natt kom ett djupt lågtryck in över kusten. Regnet var väl inte så farligt men vinden tilltog i styrka och till slut så blåste det uppåt 20 meter i byarna.
Alla är inte anpassade för denna vind, och offer skördades naturligtvis. På framsidans trädäck hittade vi denna lilla svärmare. Efter lite sökande på nätet kom vi fram till att sorten heter Björksspinnare, Eriogaster lanestris på latin och är en vanlig insekt i mer eller mindre hela landet. Konstigt, för själv har jag aldrig lagt märke till denna sort förut.

Den lever fortfarande, men troligtvis så kommer den inte klara sig, för det är massor av fåglar runt omkring och då är nog loppet kört för den skadade svärmaren.

18 jul

Norr Mälarstrand

Redaktör´n åker runt som en liten idiot i landet och många gånger fastnar han i huvudstaden. Han har nu varit där tillräckligt mycket för att kunna köra utan sin älskade GPS på de större motorlederna och hittar utan problem in till city. Inte illa för en bondlurk från västkusten.

En av fördelarna med att besöka Stockholm är att det finns så otroligt mycket att se och göra en fin kväll. Tidigare har man gått på museum, botaniserat i restaurangutbudet och allmänt strosat runt, allt som oftast en en kamera i handen.

Denna kväll hittade man en fin liten restaurang på Norr Mälarstrand. Inget märkvärdigt med goda grekiska grillspett och en öl var inte alls fel när man slog sig ner på uteserveringen och tittade på folk och snackade massor av allmänt skvaller med sina kollegor.

Utsikten är inte heller att leka med, så här 500 meter från stadshuset. Trattorian var fullsatt och massor med folk vill in och sätta sig i solskenet. Men det fanns mycket annat att se. Munchenbryggeriet tornar upp sig på andra sidan av Riddarfjärden och snart så kommer luftballongerna upp över horisonten.

17 jul

Rock´n roll

En av de bättre sidorna att bo i en turiststad är sommaren. Allt blommar upp och är mer intensivt än det brukar vara. På hösten kryper man in och är lite deppig och vintern är ibland något man helst vill glömma. Men sommaren, den sommaren.

Tyvärr har årets sommar varit lite tvekande. 15-20 grader, mycket regn och blåst mest hela tiden. Så även denna kväll i mitten av juli.

Krögarna har under många år klagat en hel del att inget händer och att ingen tar tag i saker och ting under turistsäsongen. Förra året blev det tydligt att turisterna kom in till staden under dagen, men efter klockan 19 blev det tomt igen. I år har dock flertalet krögare gått samman och skapat måndagsklubben.
Måndagsklubben är i princip gratis underhållning med ett öltält som sätts upp i havsbadsparken. En after sun i större format. Och efter kvällens besök där så får man säga att det verkar fungera. Många kanske kommer och bara lyssnar på artisterna, men många stannar kvar under kvällen, tar sig en bit mat, och några pilsner, för det är det som krögarna vill åt. Mycket folk på krogarna.

Kvällens underhållning stod No Tjafs för. Rock´n Roll spelat av ett kompetent band med en clown som sångare. Riktig partymusik som fungerar riktigt bra en sommarkväll. Tyvärr å blåste det riktigt ordentligt denna kväll så det blev faktiskt så kallt att luvan åkte upp på huvudet för man inte skulle dra på sig en ordentlig förkylning. Men kul var det!

17 jul

Kromad grill och 59´ årsmodell

Midsommar i på kusten är underbar. Stänger reses och barnen dansar. Lika synonymt med midsommar i Lysekil är även midsommardagen då det är tradition att ha cruising med mer eller mindre välvårdade bilar som cirklar runt staden.

I år var tyvärr vädret lite surt. Tidvis regn och blåsten ven hårt i håret under hela kvällen, så alla fantastiska amerikanska bilar var våta så allt putsande som ägarna hade gjort dagen innan var mer eller mindre ogjort.

Så det blev att koncentrera sig på folket runt omkring istället och det var riktigt roligt. För folk är som mest, några öl innanför kavajen så blir alla linslusar, inget undantag denna kväll heller.

15 jul

Risker

Risker måste man ibland utsätta sig för och ibland gäller detta att göra en analys av just dessa risker för att fatta ett förnuftigt beslut.

Som jag tidigare skrivit så ligger jag ute med en faktura till en av de lokala organisationerna. Advokaten bestrider allt och i och med att advokaten gjort det så är fakturan inte längre som en vanlig räkning. Om jag nu vill få betalt för denna faktura måste jag driva frågan vidare i tingsrätten och då uppkommer just en riskanalys.

Efter att rådfrågat min vän i storstaden som jobbat som åklagare i 25 år så kommer man fram till att dra allt inför tinget för ett skitbelopp som detta ändå är, är ingen större ide. Mina kostnader för advokat skulle vida överstiga fakturans belopp. Chanserna att vinna i målet bedöms till ca 80% men jag tror ändå att utsätta sig för en långdragen tvist är inget någon behöver.

Lite kul är det dock att se advokatens kommentar, där klubben är helt ovetande om att de ska använda affischen som marknadsföring utomhus. Det nekar helt och hållet att de haft detta syfte. Fast efter en tur ute på stan idag är centrum nedlusat med affischer om matchen. Fast det kanske var en idé jag gav dem.
Än en gång så tycker jag att de kunde frågat om de fick använda bilden, men hittills så har det inte ens kommit ett samtal att de ber om ursäkt för sin lilla fadäs.

Hoppas att de i alla fall begärt tillstånd av de som är på den tryckta affischen. För om inte de har det så kan de åka på en riktig stämning av personerna som visas på bilden. Fast det är inte mitt problem.

08 jul

Storsläggan

Ibland blir man mer än förvånad över hur de som är professionella beter sig.
Det hela började för några år sedan då jag gick på ett evenemang som anordnats av en lokal förening. I evenemanget deltog en hel del kända personer och jag hade naturligtvis kameran med och avtryckarfingret fick snabbt blåsor. En hel del kort blev det.
När jag någon dag senare fick en fråga från föreningen om att låna en del ut bilderna till deras hemsidas bildgalleri, så var det väl inget märkvärdigt med det. Bilderna låg i galleriet i flera år och om någon tittade på dem vet jag inte.

Förra vecka kom jag hem till lunch som vanligt. Det som inte var vanligt denna dag var att mina båda döttrar var fly förbannade och efter ett tag utredande fick jag klart för mig att föreningen i fråga helt sonika snott en av bilderna och använt den i en reklamaffisch för ett nytt evenemang med mer eller mindre samma kända deltagare. Detta utan att ens fråga.

När man studerar reklamen lite närmare framgår att man ska köpa biljetter till evenemanget och de kostar troligtvis runt 100 lappen styck. Med mål att ta in runt 1000 personer så blir det en liten nätt summa som bollas med av föreningen i fråga. Och jag ska tydligen bara vara nöjd och glad för att de använder min bild för ändamålet.

Hur löser man nu detta problem. Min lösning hette faktura. Så efter lite googlande hittades en prislista från fotografernas riksförbund, och där framgick vad varje bild kostar att använda kommersiellt. Till exempel kostar det 4500,00 att använda en bild till affischer eller utomhusreklam, 2500,00 att lägga upp bilden i ett reklamsammanhang på hemsidan och sen tillkommer en avgift för att de använt bilden utan tillstånd från upphovsrättsinnehavaren, det vill säga mig. Totalt landade fakturan på drygt 11.000,00. Och beloppet är fastställt helt enligt alla principer som fotografer normalt använder.
Jag misstänkte att det skulle bli liv i luckan när denna faktura kom fram, men det som hände var faktiskt värre än jag någonsin kunnat föreställa mig. För i veckan kom det ett brev från en advokat. Denna advokat tyckte att mina krav var ogrundade och krävde att jag genast skulle avstå mina krav till föreningen. Advokaten ifrågasätter till och med att jag har rättigheterna till bilden, men det är kanske något han måste göra i sin yrkesutövning.

Jag tog nu kontakt med denna advokat och förklarade situationen och vi får väl se vad som händer senare under sommaren. För än så länge är fakturan aktiv, och ska betalas.
Tänk vad mycket enklare det hade varit om de kunde frågat först. Då hade man till och med varit stolt att få bidra med en bild gratis.

Här är originalbilden och brevet från advokaten, lite redigerat för att inte föreningen ska bli allt för uthängd

10 jun

Helvetesresan till männens Ullared

Då var den gjord, årets resa till norra Tyskland. Misstänker att alla kan gissa vad man gjorde där med om inte så kan jag berätta lite om resan.

Klockan 21 och bussen drar iväg. Folk hämtas upp lite överallt och framåt morgonen runt 6.30 så stannar vi på slutmålet Heiligenhafen, killarnas Ullared. Brist på sömn gjorde att man lite vilset letade sig ur bussen och in på affären för att starta lite seriös shopping, och om jag säger att jag inte köpte plastpåsar eller bakplåtspapper så får ni gissa lite själva.

Som alltid är det en stor blandning av reskamrater. Unga killar och gamla gubbar blandas runt och alltid är det väldigt rolig att snacka med alla runt omkring. Alla vet om att man sitter tillsammans i många timmar så det är bara att göra det bästa av situationen.

I och med att jag är en stor beundrare av Whisky. Framförallt singlar och då från de västra delarna av Skottland. Islay och Juras olika fabrikat är jag särskilt njuter av, och lite av den passionen speglade mina inköp. Så nu kan man ta hem grabbarna och ha en riktig provarkväll.

06 jun

Nationaldagen

Oj ja, en extra ledig dag kan aldrig vara fel.

Nationaldagen, som till slut blev helgdag kanske inte riktigt fått den status som Norge get sin 17 maj, men ändå, i stadens park firas det ordentligt, men de som medverkar är de mer eller mindre är tvungna att gå dit.De jag tänker på är kommunalrådet som ska hålla sitt vanliga tal. Frivilligorganisationer som pensionärsföreningar och lottakår samt lite andra föreningar är även de mer eller mindre förpliktigade att delta

Vanliga Svenssons, eller i mitt fall Ohlson´s, stanna hellre hemma och pillar med det som måste göras på ett hus. Och efter, när allt är klart så förflyttar man sig till baksidan och sätter på grillen.
För ett vitt hus med röda knutar med en tänd grill utanför måste väl ändå vara riktigt svenskt? Och fira nationaldagen kan man väl göra på många sätt?

Redaktör´n vid grillen

Redaktör´n vid grillen

05 jun

Norrlandstripp

Varför inte möta våren två gånger detta år? En tuff vecka var det i vilket fall som helst förra vecka då man tillbringade halva tiden i Stockholm och halva på Norrlandskusten. Det är tydligt att Sverige är väldigt avlångt land för när man åkte bilen genom Västergötland så var ängarna vita av maskrosfrön. I Örnsköldsvik var det däremot lite annorlunda. Björken hade knappt slagit ut sina blad och maskrosorna här uppe var knappt utslagna.

Men Norrland kommer snabbt ikapp nu när det är extremt mycket ljusare under sommarnatten.

På väg mot Höga kusten bron

Höga kusten bron

Höga kusten bron

 

19 maj

Barnarbete. Nu kan man ta helg

Morgonen grydde och redaktören var på krigsstigen. Klockan 9.00 gick reveljen och ungarna for upp och undrade vad som hände. Redaktör´n fick fart på barnens ben och förkunnade med domedagsröst att idag är det målning som gäller. han hade dock väntat sig lite mer motstånd och framförallt protester, men två barn gick ut med varsin pensel och började måla.

Till slut kom helgen och man kan börja att vila lite. Visserligen har man redan varit långledig i tre hela dagar men dessa dagar har gått åt till målning och fixa till av lite av varje. Så nu när det är söndag och lunchen är passerad och kan man sträcka ut de lurviga och läsa en god bok.

Allt som man satt upp som mål är alltså fixat. Och om man jämför hur det såg ut innan allt arbeta påbörjades

18 maj

Vitt hus med röda knutar

Vissa håller traditioner i ett fast grepp och vill inget annat ha än ett förutsägbart liv. Själv kanske man allt för ofta vill bryta traditionens mönster och prova på något nytt. Fast det var länge sedan man kom hem med tuppkam i håret och lyssnade på punkrock.

Den svenska idyllen är ett rött litet torp med vita knutar. Själv tänkte redaktör´n i andra banor och inverterade allt. Varför inte? Det blev i alla fall många gånger bättre än de bajsbruna knutarna som vi levt med tidigare.

Imorgon kommer redaktör´n dock vara en högst hatad person. Han har förvarnat barnen att de kan räkna med att bli väckta runt 9 tiden för att en timme senare bli utslängda med varsin pensel. För här ska det målas. Lita på det!

16 maj

aDay

Igår var det aDay hela dagen. Projektet som går ut på att hela världen fotograferar sin omgivning. Proffs eller amatörer vuxna eller barn, spelar ingen roll. Det hela går ut på att skapa ett gigantiskt snapshot över en dag och det är många kända organisationer och enskilda som stöder detta gigantiska evenemang.

Mitt deltagande funderade jag länge på. Vad ska man plåta? Hur och var?  Till slut kom jag fram till att inte krångla till det alls utan bara göra en normal gatufotorunda. Ta kort på det som händer just nu. Och när jag åkte till jobbet på morgonen slog det mig vad jag skulle titta lite närmare på.

I staden har vi fått ett nytt gymnasium. I och med det så är mängder av tillfälliga baracker eller moduler överflödiga. dessa enheter har används under många år men nu är det slut på den epoken för stora kranar höll på att lyfta ner allt och flytta dem till lastbilar.

Nästa var var bygget av hus i Norra Hamnen. Det är ett område som fullständigt transformerats de sista 5 åren, från ett gammalt industriområde till mer eller mindre ett lyxområde med hus och lägenheter man bara kan drömma öm att köpa. De senaste fristående villorna ligger till försäljning för nästan 10 miljoner. Det sista projektet blev det gigantiska arbetet som sker med att lägga ny gatsten på Drottninggatan. En enkel jobb som bara hade till syfte att visa hur det går framåt även med detta ytterst tröttsamma jobb.

Som en bonus hörde jag musik och sång från parken. På Parksnäckans scen sjöng barn och vuxna till en ganska stor publik. Ven som sjöng, varför, och vilka som var publik vet jag faktiskt inte. Men det är i alla fall en bild tagen den 15 maj 2012 som visar hur vardagen lufsar fram i sakta mak.

01 maj

Tufft att ligga på topp

Under de senaste veckorna så har det hamrats och spikats en hel del på Raskekullen. Frun och redaktör´n åkte till fritidsaffären för att titta på på nya utemöbler för ny när allt är bytt så tyckte faktiskt båda att denna rogivande plats förtjänade en uppfräschning även på möbelsidan.

Däcket vi har idag är betydligt större än innan, för rabatter tog en ganska stor plats. Likväl så fick vår gamla soffgrupp i trä plats utan några större problem tidigare, så vi hade en bra måttstock att gå efter. Problemet var naturligtvis vilken typ av möbler man skulle köpa. I ärlighetens namn fick vi sätta oss ner och se vad vi gjort på framsidan de senaste 10 åren. Dricka kaffe, äta en glass, läsa en bok, ta en tupplur eller bara ta det lugnt var svaren vi kom fram till. Någon enstaka gång har vi ätit en lunch där men det är ett undantag.

Så de traditionella utemöblerna med ställbara stolar och normalhögt bord gick bort och istället satsades det på en soffgrupp som lika gärna kunde så i vårt vardagsrum. Vi var noggranna, tittade på mängder med alternativ som var både bättre och inte fullt så bra. Redaktör´n själv lade sig helt enkelt ner i sofforna och testade att ta en tupplur för det är viktigt i hans värld, arbetsskygg som hann är. Storlek och färg diskuterades och även materialval och till slut kom man fram till det vi ville ha.

Dagen slutade med att jag invigde soffan i tre timmar med en god bok och det är där man kommer hamna de varma månaderna på året, för vilken sittkomfort dessa möbler har! Nu har vi bara problemet vart vi ska förvara dynorna på nätterna för de är enorma

01 maj

Det tar sig

Nu har det gått tre veckor sedan rabatten på framsidan grävdes upp. Hittills har vädret varit kallt och det har regnat en hel del. Men ändå så börjar all komma upp på ungefär rätt plats. Påskliljorna är på väg att blomma ut medan andra lökar är på väg uppåt. Aklejan tar sig bra och höstfloxen tror jag ska överleva även denna flytt.

Vi får se i början av Juni hur allt ser ut då eller om man ska komplettera med något mer för att täcka de tomma jordfläckarna.

27 apr

Vattenskada

I veckan var jag ute på en tur att göra lite servicejobb i hamnar. Först besöktes Göteborg och uppflugen i en skylift mer eller mindre hela dagen så ska man inte klaga för vädret var mer eller mindre perfekt för att jobba ute. Dagen därpå, när man skulle flyga upp igen i en annan skylift på 7 meters höjd var det ett lite annorlunda väder. Hällregn hela dagen. Det lustiga är att jag själv inte hade något emot att jobba under dessa förhållanden. Jag var mer eller mindre glad hela tiden och regnet besvärade inte alls under regnkläderna och luvan.

Fast lite stryk tog utrustningen. När man väl kom tillbaka till kontoret så var det bara att välta ut allt som fanns i verktygslådan och låta allt torka. För alla verktyg var genomblöta och en del av dem hade redan lätta rostfläckar på sig. Ett ypperligt tillfälle att rensa bland allt skräp som samlat i lådan det sista året.

21 apr

Det går framåt (dag 6)

Till alla bröder därute som tvekat, så är faktiskt allt nu nästan klart. Det sista som skull göras var att byta virke på en liten gång fram till dörren. Dock var inte detta jobb helt enkelt för en identisk stenmur som redaktören så mödosamt plockat bort tidigare i vecka finns även där han nu ska fixa och spika. Så det blir till att ta fram sticksågen och bokstavligt forma brädorna efter stenarna för att få allt och passa. Det där med sticksågen. Jag har nog aldrig berättat hur den kom i familjens ägor.

Under många år hade redaktören en enkel sticksåg att leka med, men tyvärr gick den i bitar. Varför den gick sönder kan vi lämna därhän, men en ledtråd är att den inte ville det redaktören ville. Så det blir till att fixa en ny. Runt ett år gick utan att någon ny såg köptes in för det är faktiskt inte så många gånger på året man använder just en sticksåg hemmavid.

Våren kom och hon jag har katten ihop med, frun i huset alltså, började få vårkänslor och jag var lika arbetsskygg som vanligt. Att undvika jobb hemmavid har jag stor erfarenhet av och börjar nog bli proffs på att lyckas hitta soffan. Hur som helst, en såg behövdes och i och med att frun i huset fyllde år så gick redaktören och köpte en helt ny sticksåg åt frun i födelsedagspresent. En fantastiskt present tyckte redaktören. Lysande, förena nytta med nöje.

Frun fick sitt tunga paket och sliter ivrigt av pappret och blicken jag fick när hon efter några sekunder förstod att hon fått en sticksåg i födelsedagspresent gjorde mig klart medveten om att jag kanske skulle köpt blommor istället. Hon uppskattade inte presenten lika mycket som jag trodde. Mitt försvarstal med floskler som ”hellre giva än taga” eller ”du brukar ändå aldrig vilja ha någon present” fungerade inte som försvar.

18 apr

Jag visste det! (dag 5)

Redaktör´n stod tillsammans med frun i huset och spejade över krigsskådeplatsen. All trall var borta och endast regelverket var kvar. I morgon ska vi lägga nytt och allt ska bli så fint tyckte redaktör´n. Men fick han vara glad länge?

I sin iver att sätta en arbetsovillig äkta hälft i arbete så kisade hon lite diskret och förrådet och sa lite försiktigt. Det där fönstret, det har väl gjort sitt nu? För det fyller ju ingen funktion som ljusinsläpp och är riktigt risigt. Fönstret är fint, inget fel på det kontrade redaktör´n och stod stenhårt på sig. Han fyllde på med att fönstret visst var till stor hjälp när man behövde skruva eller helt enkelt leta efter bortsprungna saker.

Vem vann? Inte redaktören i alla fall. Så ner med brädorna och imorgon bitti blir det en tur till till brädgården för att införskaffa mer virke och lite isolering.

17 apr

Bäver (dag 4)

Dag 4 i redaktörens nu mer berömda renoveringsprojekt går planenlig framåt. Grus har införskaffats och krondiket är numer igenfyllt. Så långt är allt väl. Virke är är även det inköpt fast det blir till att åka en gång till till brädgården för allt som jag behöver senare har jag inte riktigt koll på än. Så nu är det bara att riva, för det blir värre innan det blir bättre.

De sista åren, framförallt på vintern har redaktören och hans familj haft en fröautomat som småfåglarna älskar. Den sitter i grannens träd, så det är en underbara utsikt från köksfönstret, och då slipper man vara ute i kylan men får se fåglarna ändå. Problemet är vår katt Bosse och hans kompis i huset bredvid, Mizty. De är minst sagt intresserade av något hela vintrarna. De smyger fram, ligger och lurpassar på något och vi har inte riktigt förstått varför, förrän förra vintern då en riktigt stor gnagare snabbt plöjde fram i snön. Och katter älskar gnagare. Efter lite efterforskning fick vi fram att det var en skogsmus som helt klart levt riktigt gått under några vintrar för denna mus var mer i storlek av en råtta. Så automaten åkte ner illa kvickt.

Det sista året har vi inte haft någon fröautomat till fåglarna, men katterna har inte ändrat beteendet. De ligger fortfarande och lurpassar på något, så det var med en viss spänning jag började att bryta loss trallen. Några brädor försvann men inget musbo hittades. Inte tills redartörn med en ömmande kropp lyckats bryta bort hälften av viket upptäcktes ett hål. Ett gigantiskt hål för att vara exakt.
På något sätt så har fyllningen under betongplattan som huset står på försvunnit. Hålet var 50 cm djupt och ca 1 meter i diameter. Detta var inte en liten mus verk utan något mycket större. Kanske en bäver som lämnat det blöta livet och flytta in till staden? Lite orolig fortsatte jag och undrade om monstret som bor under trallen fortfarande var kvar och kofoten var aldrig långt borta.

Till slut så förstod redaktören att det var nog bara ett sjunkhål , för huset är uppfört på en fyllning av grov sprängsten, och fyllnadsmassorna har nog bara runnit ner i någon spricka. Fast man vet aldrig, det kan ju vara en jättebäver med enorma tänder som vill gnaga lite på mina ben när jag sitter där på sommaren i min solstol, smuttande på en Piná Colada.

15 apr

Varför ska man börja med något? (dag 2)

Jag visste det! Varför börja påta med en rabatt? Varför lär man sig aldrig?

Som tecken ovan med maximal tydlighet visar så ska man aldrig påbörja ett projekt, för man kan vara säker på att det inte kommer sluta där man trott. Denna gång var det offerrabatten som nämndes ett det tidigare inlägg. Denna rabatt var perfekt kreation. Solen kommer aldrig dit mer än kanske en timme på eftermiddagen. Det var grönt men inte mycket mer.

Frugan, ja den jag är sambeskattad med började lite lömskt att undra om det verkligen var nödvändig att ha rabatten kvar. kanske vore det bättre att ta bort den helt och hållet? Jovisst samtycket jag, utan att för en sekund förstå vilken fälla jag var på väg att ramla i. Beslutet var mer eller mindre fattat och jag märket inget. Hon är lömsk, min fru.

Där stod jag nu och blickade ut över något som om några dagar kommer vara en krigsskådeplats. Alla stenar som jag slitit för att få dit ska tydligen bort. Vissa av de stora väger nog runt 40 kg. All jord som jag under så många år gödslat och fixat med är ej längre behövd. Men den värsta chocken kom när jag insåg att jag måste fylla igen detta krondike till rabatt med något och sen lägga nytt trallvirke.
Har man inte jobb så fixar fruga det åt en. Suck.

14 apr

En enkel omplantering av rabatten (dag 1)

Helgen är här och söndagen ska användas till att få lite ordning i rabatterna här hemma. Det är ett par år sedan man gjorde något ordentligt och perennerna har växt till sig lite för mycket, så nu är det dags att gallra, flytta beskära och ändra.

Vi har en ganska fin rabatt precis vid entrén. Den var till att börja med tänkt att enbart ha låga krypväxter toppat med något högre. Alla stenar som barnen samplat på sig under semestrar i Danmark skulle bli små plättar utan växtlighet. Tyvärr gick det inte som det var tänkt. Krypväxterna höll ett par år och förra sommaren såg denna pärla till rabatt ganska usel ut.

Så bort med det gamla och sen var det att inventera vad som fanns runt om huset. Ganska mycket faktiskt, och jag tror nog att om man ger växterna några månader så kan det bli bra till slut. eller så får man riva lite till och kanske köpa några växter som tål skugga och fylla ut med.

13 apr

Vår eller vinter?

Senaste veckan vår jag på kontoret i Spånga och jobbade. Trevligt som vanligt fast det blev 12 timmars dagar hela veckan.När jag åkte hem var vädret regnigt och kallt men ju längre västerut man färdades desto bättre blev vädret.

På lördagsmorgonen pep det till i mobilen och det man fick se där var inte att leka med. Min kollega skickade en härlig vinterbild, men när jag tittade ut genom mitt fönster så var bilden en helt annan. Jag tog mig ifrån den svenska huvudstaden i grevens tid.

Vinten återvänder till Stockholm

Vinten återvänder till Stockholm

Våren har kommit till Lysekil

Våren har kommit till Lysekil

04 apr

Reboot

Ibland är det en lycka att ha fått en son som i alla lägen är lika nördig som jag själv är. Geeks kanske är ett passande ord, och som alltid letar alla nördar efter saker som kan förgylla deras något snurriga värld.Det är naturligtvis inte meningen att någon annan ska förstå det roliga i en del saker eller nyttan med dem, men i intresseklubben dras smilbanden upp när man hittar ett föremål som man längtat efter.

På bolaget har de med jämna mellanrum lite unika saker i sitt specialsortiment. Viner för flera 100 kronor kanske inte är min grej riktig, men när ett öl som heter Ctrl-Alt-Del kommer upp på hyllan, så är det bara att köpa upp hela lagret och stila inför sina lika.

Tyvärr tyckte frun i huset att sonen och jag var fullständigt intelligensbefriade. men vad betyder en sur kommentar från en som inte förstå storheten att vara Geek?

ctrl-alt-del

ctrl-alt-del

01 mar

Män med influensa

Betty

Betty

Det är inte lätt att vara man och familjeförsörjare. Jag skrev ett litet inlägg för några veckor sedan hur sjuk en man kan bli och hur larvigt veka mina döttrar var. Nu kommer del två i historien
En vecka fick jag vara frisk. Sen kom yngsta dottern hem med influensavirus från skolan och det tog ett par dagar innan hela familjen låg sjuka. I vanlig ordning så blev jag själ värst drabbad åtminstone om jag själv få bedöma hur sjuka alla var. Tre dagar, denna gång med 39 graders feber och sängliggande 20 timmar per dygn gjorde att man var bra slut i både huvud och kropp. Men som influensan ärn så gick det sakta men säkert över efter några dagar och man börjar känna sig lite bättre.

Tyvärr så kommer allt tillbaka efter några dagar. Feber igen, halsont, hosta och det var bara att knalla iväg till läkaren, för att jobba var inte att tanka på. Ner i bingen och allt blir sämre. Till slut så bär det iväg till läkaren igen, andra gången på fem dagar, och där får man en rejäl dos med penicillin och kokiljana hostmedicin. Tack och lov så är detta vad man behöver för efter några dagar börjar allt släppa och man känner sig som en människa igen.

Att jag var ordentligt sjuk råder ingen tvekan om. Till och med mina söta barn frågade hur det var med mig. De kommer in med jämna mellanrum i sovrummet och undrar om det är något jag behöver och jag upprepar i feberdimma ”glass, våfflor och varm saft” För när en man, en riktig viking som jag är, blir sjuk så är det inget som kan få honom att gå upp ur sängen. och alla ni av andra könet, som tycker att vi män är veklingar, har aldrig haft en manlig influensa.

29 feb

Hur man stoppar en metropol

För några veckor sedan så hade jag nöjet att åka ner till Monza utanför Milano, Italien på jobb. Det är alltid kul att träffa sina kollegor igen. När man tidigt åker iväg från Landvetter så är vädret grått och trist och någon plusgrad, och min förväntning när man väl skulle landa var att det skulle vara lite bättre väder, men där fick man se sig blåst. Kallt, blåsigt, blött och allmänt ruggigt men ingen snö. Detta skulle dock snart ändra sig.

Dagen innan jag skulle åka tillbaka till Göteborg blev jag meddelad om att jag skulle bli upphämtad på hotellet på morgonen. Perfekt tyckte jag. Chaufför, och slippa strula med taxi är perfekt. Fast man blev lite mer orolig när mina kollegor kom tillbaka efter en stund och meddelade mig att det skulle snöa under natten så de flyttade fram min avresa en timme.
Nu ska ni veta att resan mellan hotellet och flygplatsen tar i normala fall mellan 40-60 minuter, lite beroende på trafiken. Med den extra timmen i restid har jag nu drygt 4 timmar på mig att ta mig till flygplatsen och checka in. Hur svårt kan de vara? Mycket svårt visade det sig! För på natten, föll det hela 3 cm snö och hela Milanoområdet slutade att fungera.

Snö på hustaken i Monza

Snö på hustaken i Monza

Sagt och gjort. På morgonen gick jag ut tidigt och väntade på min transport som kom punktligt. En ny bil med rejäla vinterdäck kunde jag snabbt se innan det bar iväg. Chauffören som knappt pratar någon engelska är ganska tystlåten åker iväg de vägar jag nu börjar känna till och väl vid motorvägen kör han rakt över den. Färden går vidare genom små samhällen. Trafiken är helt kaos. Småbilar slirar runt. lastbilar får stopp i backar Inte ett vinterdäck på någon bil och det gav resultat i framkomligheten. Husägare halkar omkring när de försöker få bort snölagret som knappt är mer än tjock rimfrost från sina uppfarter. Och ju längre vi åker desto mer problem blir det. Till slut måste jag fråga varför vi inte åker motorvägen och fick då ett ganska chockerande svar. Motorvägen var om möjligt ännu mer kaotiskt. Chaufförens kollegor ringde in och sa att där var det helt stopp i rusningstrafiken.

Nu får man reda på att en resa till flygplatsen via motorvägen tar minst 3-4 timmar, så den resa jag själv genomför genom små byar och samhällen, ska gå fortare. Fortare? Där jag sitter ser jag bara bilar som sitter fast. Chauffören svär och kör runt bakvägar för att tas sig fram och hur han lyckas hitta utan GPS är för mig en gåta. Men hittar det gör han. Efter nästan två timmar kommer vi ut på motorvägen. Inte en bil i sikte. Och då får min käre chaufför för sig att testa hur fort bilen kan gå och köra ikapp lite av den förlorade tiden.
Jag har åkt en hel del på tyska vägar och det går fort, det vet jag. Men 170-200 km/h på motorvägen med ett tunt snötäcke var lite magstarkt. För ingenstans har jag sett en saltbil eller plogbil. Misstänker stark att de helt enkelt inte har några att rulla ut på vägarna. Ju närmare flygplatsen vi kom desto fortare körde vi. Så efter ca två timmar varierande stillastående eller i racingfart så kom man tillslut fram till terminalen. En snabb koll med bilarna på motorvägen visar att väglaget och köerna är om möjligt ännu värre, och om vi åkt den vanliga vägen hade jag inte kommit med min flight,
Ett stort tack till min chaufför som kör sin barndoms gator. Än en gång kan jag inte begripa hur han lyckades titta genom dessa småbyar utan GPS. Kanske hade han någon apparat dold som jag inte såg, eller så var han helt enkelt extremt duktig.

Mitt igensnöade hotell

Mitt igensnöade hotell

18 feb

Tur att man är en riktig man! Tuff, hård som granit, som aldrig gnäller

Som alltid, är man tuff, manlig och extremt cool i alla lägen. Förra veckan fick jag en släng av böldpest och några andra ytterst dödliga sjukdomar. Näsan rann, man hostade och fräste, temperaturen steg till 37,2 grader och allt gjorde att man snabbt fick krypa ner i sängen och sova att par timmar både lördag och söndag. Men det var kanske inte så konstigt med tanke på att jag var döende.

Nu ligger mina båda döttrar i en enkel liten förkylning. De gnäller på hosta, halsont och allt annat och bestämt sig för att bara tycka synd om sig själva och varandra och bara titta på dumburken hela dagen. Vad är det med dagens ungdom? Orkar de inget? Jag kan bara jämföra med mig själv och hur jag mådde förra helgen. Med böldpest och kolera samt ett antal mer eller mindre exotiska sjukdomar, var jag tuff och hård och härdade ut som den viking man är. Men mina egna döttrar ligger mest och gnäller.

Tur att man är en riktig man! Tuff, hård som granit, som aldrig gnäller, förutom när man är döende!

Däckade döttrar

Däckade döttrar

Så här ser det då ut. Tog ett litet kort med mobilen för att visa hur ynkliga de är, men maskerade deras ögon så de inte ska bli identifierade.

07 feb

Blåjoxar och Talgfinkar

Vintern är en tuff tid för alla småfåglar som finns runt omkring våra hus. För drygt ett år sedan riggade jag kameran med stativ inomhus och tog ett gäng bilder. Så skedde även denna vinter.

Svärfars hus har några riktiga fördelar. Dels så sitter matlådorna väldigt nära huset. Vidare så är fönstren extremt välputsade, något som man inte kan säga om de fönster som finns på västkusten, som mer eller mindre hela tiden är täckta av ett saltlager. Och sist men inte minst så är solljuset mer eller mindre perfekt.

Svårt är det dock att få till en bra bild på dessa snabbflygare. Det enda sättet jag kom på var att studera på vilken gren fåglarna helst ville sätta sig och titta lite innan de flög till fröautomaten. Denna gren fokuserades manuellt, och med hjälp av en trådutlösare tog man mängder av bilder så fort en fågel slog sig ner.

Tyvärr var det bara blåmesar och talgoxar som ville vara modeller,. Det fanns en Domherre och några Rödhakar, men de trilskades och var omöjliga att fånga genom linsen. Men jag har en plan till nästa gång.

07 feb

How hard can it be?

Visserligen beskrev jag hur jag fuskade ordentligt för att ta lite bilder på våra vanligaste småfåglar tidigare. Men att stå inomhus i strumplästen när det är 10 grader kallt ute är till och med lite i överkant av bekvämlighet. Vem har inte hört om dessa fantastiska fotografer som lever i djungeln i månader i sträck. Klättrar i berg och träd med massiv utrustning på ryggen och drar på sig den ena sjukdomen efter den andra. Eller de som vakar i ett tält hela natten och vänta på att en björn eller tjäder ska komma fram när solen går upp klockan 3 på morgonen.

Men vem klagar, How hard can it be??

 

Kameran riggad inomhus i värmen

Canon 7D med Sigma 70-200 f2.8 / Manfrotto stativ och 3-vägshuvud

%d bloggare gillar detta: