Omöjlig middag
I lördags led jag som vanligt. I och med att jag gillar att stå vid spisen så är det mer eller min 100% uppgift att före de som är hemmavid med lite mat, framförallt på helgerna. Och trots att jag faktiskt gillar att röra runt i grytorna, så är beslutsångesten alltid stor. Vad ska vi äta idag?
De senaste månaderna har jag gjort slag i saken och sökt efter recept på nätet. En ”hot” fiskgryta blev fantastiskt bra, medan vissa gratänger smakade mer eller mindre lika jämfört med det jag normalt brukar göra. Men idén med att göra något nytt och fräscht lockar mig.
Dock var helgen en tillbakagång till gamla vanor. Satt med en oxfilé och undrade var jag skulle göra. Jag är less på potatisgratäng. Less på olika potatisvarianter från påsar med konstiga namn. Så jag ropar på den yngsta som är i närheten och undrar vad hon vill ha. Normalt så brukar man få ett svar som liknar ”spelar ingen roll” och så vidare. Denna gång var hon dock tydlig med att hon ville ha potatismos. Och hur i hela friden skulle man kombinera potatismos med oxfilé?
Plankstek kom snabbt upp som en idé. Men några plankor har jag inte. Men idén växte. Potatismos kokades. Rotfrukter skalades och oxfilén helstektes till 65 grader. Sen spritsade moset runt på kanterna i en stor form med alla rotfrukter i mitten. In i ugnen för att gratineras och ut igen där den skivade filen las över allt. Tillsammans med en grönpepparsås och ett glas riktigt gott och prisvärt Amaronevin, blev beslutsångesten som man hade några timmar tidigare förbytt och man njöt att man än en gång lyckats att få till det.
