Arga snickaren – kaprifolblogg.se

28 aug

30 år sedan sist

Då har man äntligen gjort sin första löprunda på runt 30 år. Det var igår som jag gjorde slag i saken och knöt på mig skorna och drog iväg runt området.

Nu är det inte helt sant att jag inte tagit ett löpsteg förut, för under alla promenader jag gjort i år så har jag testat att jogga småsträckor. Men på grund av att jag varit extremt otränad och att vikten knappast kan kallas normal, så har jag varit extremt försiktig. Knän och höfter får ju en del styrk så promenad med mina kära stavar har varit min melodi.

Nu har jag gått i 8 månader och det går fortfarande bra. Men, det börjar bli tyngre att komma ut och göra sin runda. För när man gått så mycket och mer eller mindre kör samma sträcka hela tiden så börjar man bli lite uttråkad helt enkelt.

Så löpning tänkte jag kunde bli en liten motivationshöjare, och allt gick faktiskt otroligt bra. Inga stopp, jämt temp och en kort sträcka för att testa på. 2,5 km på runt 15 minuter. Inte illa av den stora vita valen. Så nu blir det till att försöka igen med jämna mellanrum, och se om längden kan öka och tiden minska.

03 jul

Jag fick ett mail…

Jag fick ett mail idag från min lilla vän i appdjungeln. Visserligen är det helt och hållet automatgenererat, men ändå som en lite uppmuntran fungerade det verkligen bra.

Som jag sagt i tidigare inlägg så har bloggen legat nere nu under våren och jag har fokuserat på annat. Detta ”annat” är att jag går och går och går. Kilometer efter kilometer för att få min allt för stora kropp att minska lite i storlek. Och detta med att gå promenader är något jag faktiskt gillar att göra.

Nu ska vi väl i sanningens namn säga att det inte varit helt enkelt. För när jag startade projektet som ett litet nyårslöfte för ca 6 månader sedan gick det trögt. Den första kilometern var tuff och den första backen uppför vill jag helst glömma bort, men med tanke på hur mycket blod det smakade i munnen och hur när en total kollaps jag var, så är det svårt. Den minnesbilden kommer vara kvar länge än

Men envis som man är, så följde den ena promenaden efter den andra. Sträckorna jag gick blev lite längre vecka för vecka och den där backen som nästan dödat mig den första gången såg inte lika farlig ut längre. Så nu är man här, sex månader senare och har faktiskt fixat 1000 km i gummiskor.

Så här är en skärmdump från mitt lilla favoritprogram Runkeeper. Som nu alla vet så loggar programmet via GPS på telefonen hur långt jag går, hur fort det går och samlar massa andra data om rutter o.s.v. Detta använder jag som en motivatör, och det ger mig möjligheten att mentalt säga till mig själv att nästa vecka ska jag slå denna veckas promenader, denna månad ska jag nå…

Så enligt grafiken, är det en ganska tydlig kurva som pekar uppåt. Så någon stans runt 300 km per månad är nog max vad jag orkar med. Jag orkar nog med mer rent fysiskt, men tidsåtgången börjar göra sig påmind, och med runt 40-50 timmar promenerande varje månad börjar gränsen nås med vad man kan lägga ner i tid och ändå få allt annat i livet att fungera.

Sommarmånaderna är ju perfekta att gå i och redan i februari köpte jag mig ett par fjädrande stavar för att även jobba med överkroppen. Min Bungypump stavar är extrem effektiva. Man känner hur nedre delen av ryggen, axlar och armar verkligen får sig en ordentlig omgång. Så mer eller mindre varje promenad jag gör är dessa med som sällskap. Men vad gör man nu när sommaren är över?

Ja, det är ju juli nu och sommaren har knappt startat, men tiden går fort. Sen, när det börjar att bli kallare, mörkare och regnet faller, så funderar jag på att krypa inomhus och faktiskt köpa ett gymkort. Har aldrig varit på ett gym i hela mitt liv, men med lite professionell hjälp några gånger kanske man kan får ryggen och axlarna att bli starkare. Men det är först i september eller oktober detta kommer att ske.

Så, håll ut. Bloggen kommer ta fart igen, troligtvis lite mer under sommaren, för att falla i dvala igen under hösten. Men efter årsskiftet när detta projekt är klar, då blir det en nytändning framför datorn igen

06 apr

Panpizzor i formar

Då har jag till slut lyckats att få tag i allt som behövs för att fixa till Pan pizza ”PizzaHut style”, på grillen. Efter många år med lite experimenterande så har jag testat det mesta när det gäller Pizzaväg. Och grillen är redskapet att använda har jag kommit fram till, för smaken som röken ger är gudomlig.

Nu är det väl så att helt utan problem har inte resan till pizza perfektion varit de senaste åren. Först började jag med vanlga pizzor, som gjordes i ordning på traditionellt sätt, det vill säga, allt gjordes klart i köket, sedan bärs de ut till baksidan där grillen är. Då uppkom problemet med att få över pizzorna till grillen. Om man säger att stabiliteten i en ”rå” pizza inte är den bästa, så det mesta hamnade i en hög i mitten av grillen med en svärande gubbe bredvid. Så normalstora pizzor, förberedda i köket var inte lösningen.

Nästa försök, och man lär sig av misstagen, var att göra mindre enheter så med hjälp av två stekspadar få över dem till grillgallret. Även detta försök slutade mer eller mindre med att kocken fick ett utbrott på allt jävelskap som grillar i allmänhet kan ställa till med. Men skam den som ger sig.

Tredje försöket bestod i små pizzor som bakades ut i köket. Dessa så degbitar tillagades halvklara inomhus i den vanliga ugnen. efter de var nästan klara så fylldes de med tomatsås, ost och allt annat man vill ha på, och denna gång gick det bättre, för att inte säga riktigt bra. Dock var det inte helt utan problem som pizzorna kom på bordet, för temperaturen var väldigt svår att kontrollera och det blev ganska brända bottnar.

Nu efter mycket letande, har jag äntligen hittat panpizza formar på ett ställe som heter Bakers. Det är en webbshop som har allt för bakning. Så en order las på fyra formar i blåstål för runt 100 spänn styck. Varför jag använder just denna typ av form är att en teflonbehandlad form dels inte klarar värmen från grillen, dels så måste man skära pizzorna i bitar, som panpizzor ska vara. Och en non stick beläggning hade inte överlevt länge. Nu har jag bara ren metall, som smörjs in som en gammal hederlig gjutjärnspanna, och formarna ska bara bli bättre ju längre man använder dem.

Så igår var det dags att testa den nya grillen med de nya formarna. Recept letades upp och fyllning lades på. Och det såg riktigt bra ut. Men tyvärr så blev temperaturen åter igen ett problem, för att baka pizzor på grillen tar ett tag, och en del av bottnarna blev lite brända. Så nästa gång ska jag göra på följande sätt.

Sätt på pizzaformarna på grillen med de råa pizzorna
Grilla en liten stund så botten blir knappt genombakad men röklukten ska fastna i fyllningen.
Ta bort pizzorna från grillen när de är halvklara och grädda dem färdigt i en vanlig varmluftsugn.

Vi får se om detta lyckas, och jag lovar att återkomma med en rapport senare under året hur detta försök lyckades, för jag ska lyckas med pizzabak på grillen på det ena sättet eller det andra. Lita på det!

Mina nyinköpta panpizzaformar från Bakers. 36 cm diameter så de får plats både på grillen och i ugnen

Panpizza ”Pizza Hut style” färdiga för tillagning. Salami, kyckling med curry, Capricciosa samt tacoköttfärs/rödlök

Den första Pizzan på grillen

Riktigt goda var de också. Vi hade alla olika favoriter, men Kyckling/Curry var den som det överlägset det gick åt mest av

24 mar

Födelsedag, två månader för tidigt

Som alla vet är jag bara lite prylgalen. I höstas så åkte den gamla trotjänaren till tippen. Vad jag menar är min nästan 10 år gamla Webergrill som skött sitt jobb så fin hela tiden. Men tillslut så tog åldern ut sin rätt och den mer eller mindre rasade ihop. Grillning är en av mina större favoritsysselsättningar under den varma årstiden, så en ny grill måste införskaffas. För alla mina vänner har hört talas om kycklingfilén jag tillagar, och barnen älskar revbensspjället och pizzan.

Sagt och gjort så började jag leta lite på nätet och hittade det jag sökte och presenterade det för frun i huset som blev arg. Konstigt, för en grill behöver vi. Hon mumlade något om att jag snart fyller jämt och att det nu är andra gången jag förstör hennes perfekta planer på en bra present. Hon och den övriga familjen hade alltså suttit och själva tittat på hemsidor på vad som ska köpas.

När jag var i den stora staden i söder i veckan, kom vi dock överens om att jag skulle in på elaffären och köpa ett nytt våffeljärn, något som vi också behövt en längre tid. Och när jag är på väg till kassan, se vad som mer eller mindre blockerar min väg. Drömgrillen!

Det blev till att snabbt ta ett foto och skicka det hem för beskådan, och svaret kom snabbt. Köp den! Det var bara ett litet problem som återstod. Hur i hela friden skulle jag få hem den? Jag fick tag i en av de som jobbar i butiken och hon kilade iväg till lagret och kom efter en stund tillbaka med en lapp med siffror och ett måttband. En snabb sväng ut till bilen och konstaterade snabbt att det inte skulle finnas några möjligheter att få in denna koloss i bilen och få den hem.

Så, in i affären igen och där gick jag runt guds gåva till en grillkung. Tekniker som jag är i grunden, plockade jag isär alla delar i mitt huvud. Mätte massor av olika saker och kom fram till att de enskilda delarna skulle nog få plats, och beslutade att slå till och köpa underverket

Som sagt, lådan var för att uttrycka det milt, enorm. Men det blev till att plocka isär allt och stuva in delarna i bagaget och baksätet och allt kom in och hemåt det bar. Väl hemma så blev det till att bära in allt i köket och där påbörjades monteringen. Och det tog sin lilla stund innan allt kom på plats. Men tillslut så stod det en nästan färdig Weber Preformer Premium 57 cm på köksgolvet, och det enda som saknade var bänkskivan som skulle läggas på plats.

Trots att man betalar massor av pengar, köper en kvalitetsgrill så kan det gå åt skogen. är jag väl hade lagt på skivan så hittar jag en spricka i själva skivan. Och det var inte en lite spricka som man enkelt kan putsa bort, utan hela kanten var spräckt nästan en meter. Så det blev till att reklamera detta via telefon, så om en vecka kommer det en ny hel skiva, men ändå. Lite surt var det.

Fast olika löften flög omkring bland familj och grannar, att jag skulle vänta med att använda den nya vännen, så orkade jag bara hålla detta löfte i ca 48 timmar innan suget blev för stort och grillen fylldes med grillbriketter och tändes. Och gissa vad som sedan lades på grillgallret? Kycklingfilé naturligtvis.

13 feb

Omöjlig middag

I lördags led jag som vanligt. I och med att jag gillar att stå vid spisen så är det mer eller min 100% uppgift att före de som är hemmavid med lite mat, framförallt på helgerna. Och trots att jag faktiskt gillar att röra runt i grytorna, så är beslutsångesten alltid stor. Vad ska vi äta idag?

De senaste månaderna har jag gjort slag i saken och sökt efter recept på nätet. En ”hot” fiskgryta blev fantastiskt bra, medan vissa gratänger smakade mer eller mindre lika jämfört med det jag normalt brukar göra. Men idén med att göra något nytt och fräscht lockar mig.

Dock var helgen en tillbakagång till gamla vanor. Satt med en oxfilé och undrade var jag skulle göra. Jag är less på potatisgratäng. Less på olika potatisvarianter från påsar med konstiga namn. Så jag ropar på den yngsta som är i närheten och undrar vad hon vill ha. Normalt så brukar man få ett svar som liknar ”spelar ingen roll” och så vidare. Denna gång var hon dock tydlig med att hon ville ha potatismos. Och hur i hela friden skulle man kombinera potatismos med oxfilé?

Plankstek kom snabbt upp som en idé. Men några plankor har jag inte. Men idén växte. Potatismos kokades. Rotfrukter skalades och oxfilén helstektes till 65 grader. Sen spritsade moset runt på kanterna i en stor form med alla rotfrukter i mitten. In i ugnen för att gratineras och ut igen där den skivade filen las över allt. Tillsammans med en grönpepparsås och ett glas riktigt gott och prisvärt Amaronevin, blev beslutsångesten som man hade några timmar tidigare förbytt och man njöt att man än en gång lyckats att få till det.

08 feb

Säg den lycka som varar

Kitchenaid Då får arga snickaren dra ner mungiporna igen.

Igår, skulle jag göra pannkakor. Barnen har kanske inte tjatat direkt, men en liten notis om just pannkakor såg till att jag skulle få lite tid vid spisen. Normalt så tar man fram en stor bunke, elvispen och alla ingredienser man kan ha, men denna gång tänkte jag vara lite ”wild & crazy” och hällde i det mesta i min helt nya Kitchen Aid.

Nu kan man tycka att det kanske är ett stor redskap för att göra lite pannkakssmet, men ic och med att disken blir densamma (visp och bunke) samt att den står framme på hedersplatsen, som var det enkelt att bara börja hälla. Allt gick bra tills jag skulle sätta på maskinen och inget hände.

Jag kollade kontakten och den satt i sitt uttag. Bytte för säkerhets skull till ett nytt vägguttag, och se då drog den igång. Fast ryckigt och små blixtar slog ut ur hålet där man ändrar hastighet. Hela maskinen lät som den hostade, och det var bara att dra ut sladden för att hindra att allt tar eld.

Till saken hör att denna fantastiska maskin bara är några veckor gammal och använd 5-6 gånger. Om man tar hänsyn till inköpspriset, ca 5000.- delat på antal gånger man använt den, så skulle varje pannkaka man gjort kosta 100 spänn styck och kladdkakan dottern gjorde ca 900.- Man borde kanske förvänta sig att en maskin för dessa pengar håller lite mer än 5 gånger, eller?

Så i fortsättningen får det bli elvisp och en bunke. betydligt billigare per portion än att använda en exklusiv köksmaskin

27 nov

Vill inte ha…

Då var det dags för en lite tripp med bilen. Denna gång skulle resan gå till Norge, mer eller mindre mitt emellan svenska gränsen och Oslo, så resan skulle inte bli så väldigt lång. Dock så var jag tvungen att få mig över Oslofjorden, och för den skull bordade jag färjan mellan Moss och Horten.

Innan jag skulle åka fick jag höra de vanliga kärleksfulla fraserna från treenigheten hemma att köra försiktigt och se upp med eventuell snö. Snö? Hemmavid regnade det och meteorologen hade lovat samma väder i hela södra Norge, så vinter var inget alternativ för gubben.

Nu blev det så att en av sidorna fick rätt och den andra hade fel. Och då menar jag helt fel. När man väl kommit av färjan på rätt sida Oslofjorden, så började det komma ner lite flingor mellan regndropparna och det bara ökade och ökade. Efter kanske 7-8 kilometers färd så var vägen vit och hela tiden ökade snöfallet. När man väl kom fram till slutdestinationen så blev ett par små, men ganska branta backar nästan oövervinnerliga, men med rätt växel och antispinnsystemet på bilen som jobbade övertid, så kom man upp.

Efter varit på platsen, dock inne i en stor verkstadshall hela dagen, kom gubben ut och lyckades mäta upp runt 30 cm blötsnö. Tur man riggat till ordentliga dubbdäck.

31 okt

Hur var det nu hon sa…

Just nu är man ute på djup vatten. Man kanske skulle lyssnat lite mer vad kära frun predikade i tvättstuga.

Jag är en tekniker och att sköta en simpel tvättmaskin kan väl inte vara så svårt tänkte redaktören där han stod upp till knäna med smutstvätt. Sagt och gjort tvättas ska det. Sedan tar man en snabb titt på ett gigantiskt vred med massa konstig text samt några knappar. Gubben trycker febrilt på det mesta och och det börjar lysa, blinka och låta lite överallt.

Hur var det nu hon sa, frun alltså, allt skulle tvättas i 90 grader eller skulle inget tvättas i 95 grader. Tvätten ska väl bli ren så ju varmare desto bättre resonerar teknikern. Sen var det där med sortering som fruga tycker är så viktigt. Färgade plagg för sig dundrade hon in i skallen, det kommer jag ihåg. Men svart är en färg, och om jag inte kommer ihåg fel från fysiklektionerna i högstadiet är vitt en kombination av alla färger, så varför krångla till denna del också.

Så beslutet är taget, alla färgade plagg, från vitt till svart och allt däremellan på 95 grader, det borde göra susen.

Frugan kommer bli så stolt över sin gubbe!

27 okt

Gräsänkling – inga problem för en riktig man

Då har det alltså hänt, redaktör´n har blivit gräsänkling för två veckor. Ja, nästan i alla fall för äldsta dottern är hemma, men henne brukar man inte se så mycket av i vanliga fall. De två andra damerna har lämnat oss i sticket och dragit två veckor till södra Spanien där lilltjejen ska vara på rehab med massor av träning och vård.

Problem uppkom nästan direkt. Förutom att man inte vaknade förrän vi halv tio på förmiddagen, vilket normalt aldrig händer, så undrade man lite vad som skulle bjudas på middag denna lördag. För självklart skulle en man som jag kunna fixa till det. In i frysen där alla matlådor står, och med fasa upptäckte jag att frun i huset inte fixat någon mat alla till de två kvarvarande fommarna. Frysen gapade tom! Men som jag sa, det ska inte vara några problem för en riktig karl att fixa till en exklusiv, underbar och njutbar middag på nolltid.

Sagt och gjort. Färden styrdes till den närmaste livsmedelsaffären, och ingredienser inhandlades till gourmetmåltiden. Valet var svårt med tanke på utbudet, för när man är ensam hemma med äldsta dottern vill man ju imponera lite, och faktiskt tror jag att jag lyckades ordentligt. När hon väl kom ner från hennes egna borg en trapp upp, kom det inte ett ljud över hennes läppar när hon såg vad jag dukat upp på tallriken. Hon var alltså mållös och det tolkar jag som ett riktigt positivt betyg.

Om jag ska vara ärlig så bommade jag lite grand, för en vi fin duk hade höjt upp middagen ordentligt, kanske till oanade höjder, men det får bli i morgon istället då jag har mer planer på att imponera på min dotter med mina imponerande kökskunskaper.

20 okt

Nu är man seg

Nu är man riktigt seg. Efter att hjälpt svärföräldrarna att flytta från sitt hus där de bott i 30 år till en hyfsat stor 3-rummare är det kanske inte så konstigt.

Dagen började med att svågern kom med en skåpbil, och sen började bärandet. Låda efter låda, soffor, stolar och bord allt i en salig blandning. Och vilka mängder de samlat på sig! Allt ska in i deras nya lägenhet och deras timing är inte riktigt perfekt, för när redaktör´n stegar in i den nya bostaden är köket helt utblåst och badrummet under renovering. Så allt flyttgods får samlas i två rum som snabbt blir belamrade mer eller mindre upp till tak.

För att göra allt lite mer besvärligt så var inte vädrets makter på flyttkarlarnas sida, för ett lätt regn i början av dagen övergår sakta men väldigt säkert till ett rent hällregn.

Nu är redaktören riktigt sliten. Armen och knät värker och ryggen är trött. Svärföräldrarna är också duktigt trötta, men med tanke på hur lägenheten ser ut och möjligheten att laga mat eller gå på toaletten inte är möjlig just nu, så misstänker jag att de kommer att vara ännu mer slitna imorgon bitti när börjar vi om igen, fast kanske inte lika frenetiskt.

Det gamla vardagsrummet, tömt och klart

Fram och tillbaka. Många saker ska få en ny plats att vara

Det nya vardagsrummet – Katastrofläge

Ett rum som snart ska bli till ett nytt kök

19 maj

Barnarbete. Nu kan man ta helg

Morgonen grydde och redaktören var på krigsstigen. Klockan 9.00 gick reveljen och ungarna for upp och undrade vad som hände. Redaktör´n fick fart på barnens ben och förkunnade med domedagsröst att idag är det målning som gäller. han hade dock väntat sig lite mer motstånd och framförallt protester, men två barn gick ut med varsin pensel och började måla.

Till slut kom helgen och man kan börja att vila lite. Visserligen har man redan varit långledig i tre hela dagar men dessa dagar har gått åt till målning och fixa till av lite av varje. Så nu när det är söndag och lunchen är passerad och kan man sträcka ut de lurviga och läsa en god bok.

Allt som man satt upp som mål är alltså fixat. Och om man jämför hur det såg ut innan allt arbeta påbörjades

[nggallery id=15]

18 maj

Vitt hus med röda knutar

Vissa håller traditioner i ett fast grepp och vill inget annat ha än ett förutsägbart liv. Själv kanske man allt för ofta vill bryta traditionens mönster och prova på något nytt. Fast det var länge sedan man kom hem med tuppkam i håret och lyssnade på punkrock.

Den svenska idyllen är ett rött litet torp med vita knutar. Själv tänkte redaktör´n i andra banor och inverterade allt. Varför inte? Det blev i alla fall många gånger bättre än de bajsbruna knutarna som vi levt med tidigare.

Imorgon kommer redaktör´n dock vara en högst hatad person. Han har förvarnat barnen att de kan räkna med att bli väckta runt 9 tiden för att en timme senare bli utslängda med varsin pensel. För här ska det målas. Lita på det!

[nggallery id=16]

01 maj

Tufft att ligga på topp

Under de senaste veckorna så har det hamrats och spikats en hel del på Raskekullen. Frun och redaktör´n åkte till fritidsaffären för att titta på på nya utemöbler för ny när allt är bytt så tyckte faktiskt båda att denna rogivande plats förtjänade en uppfräschning även på möbelsidan.

Däcket vi har idag är betydligt större än innan, för rabatter tog en ganska stor plats. Likväl så fick vår gamla soffgrupp i trä plats utan några större problem tidigare, så vi hade en bra måttstock att gå efter. Problemet var naturligtvis vilken typ av möbler man skulle köpa. I ärlighetens namn fick vi sätta oss ner och se vad vi gjort på framsidan de senaste 10 åren. Dricka kaffe, äta en glass, läsa en bok, ta en tupplur eller bara ta det lugnt var svaren vi kom fram till. Någon enstaka gång har vi ätit en lunch där men det är ett undantag.

Så de traditionella utemöblerna med ställbara stolar och normalhögt bord gick bort och istället satsades det på en soffgrupp som lika gärna kunde så i vårt vardagsrum. Vi var noggranna, tittade på mängder med alternativ som var både bättre och inte fullt så bra. Redaktör´n själv lade sig helt enkelt ner i sofforna och testade att ta en tupplur för det är viktigt i hans värld, arbetsskygg som hann är. Storlek och färg diskuterades och även materialval och till slut kom man fram till det vi ville ha.

Dagen slutade med att jag invigde soffan i tre timmar med en god bok och det är där man kommer hamna de varma månaderna på året, för vilken sittkomfort dessa möbler har! Nu har vi bara problemet vart vi ska förvara dynorna på nätterna för de är enorma

[nggallery id=18]

01 maj

Det tar sig

Nu har det gått tre veckor sedan rabatten på framsidan grävdes upp. Hittills har vädret varit kallt och det har regnat en hel del. Men ändå så börjar all komma upp på ungefär rätt plats. Påskliljorna är på väg att blomma ut medan andra lökar är på väg uppåt. Aklejan tar sig bra och höstfloxen tror jag ska överleva även denna flytt.

Vi får se i början av Juni hur allt ser ut då eller om man ska komplettera med något mer för att täcka de tomma jordfläckarna.

21 apr

Det går framåt (dag 6)

Till alla bröder därute som tvekat, så är faktiskt allt nu nästan klart. Det sista som skull göras var att byta virke på en liten gång fram till dörren. Dock var inte detta jobb helt enkelt för en identisk stenmur som redaktören så mödosamt plockat bort tidigare i vecka finns även där han nu ska fixa och spika. Så det blir till att ta fram sticksågen och bokstavligt forma brädorna efter stenarna för att få allt och passa. Det där med sticksågen. Jag har nog aldrig berättat hur den kom i familjens ägor.

Under många år hade redaktören en enkel sticksåg att leka med, men tyvärr gick den i bitar. Varför den gick sönder kan vi lämna därhän, men en ledtråd är att den inte ville det redaktören ville. Så det blir till att fixa en ny. Runt ett år gick utan att någon ny såg köptes in för det är faktiskt inte så många gånger på året man använder just en sticksåg hemmavid.

Våren kom och hon jag har katten ihop med, frun i huset alltså, började få vårkänslor och jag var lika arbetsskygg som vanligt. Att undvika jobb hemmavid har jag stor erfarenhet av och börjar nog bli proffs på att lyckas hitta soffan. Hur som helst, en såg behövdes och i och med att frun i huset fyllde år så gick redaktören och köpte en helt ny sticksåg åt frun i födelsedagspresent. En fantastiskt present tyckte redaktören. Lysande, förena nytta med nöje.

Frun fick sitt tunga paket och sliter ivrigt av pappret och blicken jag fick när hon efter några sekunder förstod att hon fått en sticksåg i födelsedagspresent gjorde mig klart medveten om att jag kanske skulle köpt blommor istället. Hon uppskattade inte presenten lika mycket som jag trodde. Mitt försvarstal med floskler som ”hellre giva än taga” eller ”du brukar ändå aldrig vilja ha någon present” fungerade inte som försvar.

[nggallery id=19]

18 apr

Jag visste det! (dag 5)

Redaktör´n stod tillsammans med frun i huset och spejade över krigsskådeplatsen. All trall var borta och endast regelverket var kvar. I morgon ska vi lägga nytt och allt ska bli så fint tyckte redaktör´n. Men fick han vara glad länge?

I sin iver att sätta en arbetsovillig äkta hälft i arbete så kisade hon lite diskret och förrådet och sa lite försiktigt. Det där fönstret, det har väl gjort sitt nu? För det fyller ju ingen funktion som ljusinsläpp och är riktigt risigt. Fönstret är fint, inget fel på det kontrade redaktör´n och stod stenhårt på sig. Han fyllde på med att fönstret visst var till stor hjälp när man behövde skruva eller helt enkelt leta efter bortsprungna saker.

Vem vann? Inte redaktören i alla fall. Så ner med brädorna och imorgon bitti blir det en tur till till brädgården för att införskaffa mer virke och lite isolering.

[nggallery id=20]

17 apr

Bäver (dag 4)

Dag 4 i redaktörens nu mer berömda renoveringsprojekt går planenlig framåt. Grus har införskaffats och krondiket är numer igenfyllt. Så långt är allt väl. Virke är är även det inköpt fast det blir till att åka en gång till till brädgården för allt som jag behöver senare har jag inte riktigt koll på än. Så nu är det bara att riva, för det blir värre innan det blir bättre.

De sista åren, framförallt på vintern har redaktören och hans familj haft en fröautomat som småfåglarna älskar. Den sitter i grannens träd, så det är en underbara utsikt från köksfönstret, och då slipper man vara ute i kylan men får se fåglarna ändå. Problemet är vår katt Bosse och hans kompis i huset bredvid, Mizty. De är minst sagt intresserade av något hela vintrarna. De smyger fram, ligger och lurpassar på något och vi har inte riktigt förstått varför, förrän förra vintern då en riktigt stor gnagare snabbt plöjde fram i snön. Och katter älskar gnagare. Efter lite efterforskning fick vi fram att det var en skogsmus som helt klart levt riktigt gått under några vintrar för denna mus var mer i storlek av en råtta. Så automaten åkte ner illa kvickt.

Det sista året har vi inte haft någon fröautomat till fåglarna, men katterna har inte ändrat beteendet. De ligger fortfarande och lurpassar på något, så det var med en viss spänning jag började att bryta loss trallen. Några brädor försvann men inget musbo hittades. Inte tills redartörn med en ömmande kropp lyckats bryta bort hälften av viket upptäcktes ett hål. Ett gigantiskt hål för att vara exakt.
På något sätt så har fyllningen under betongplattan som huset står på försvunnit. Hålet var 50 cm djupt och ca 1 meter i diameter. Detta var inte en liten mus verk utan något mycket större. Kanske en bäver som lämnat det blöta livet och flytta in till staden? Lite orolig fortsatte jag och undrade om monstret som bor under trallen fortfarande var kvar och kofoten var aldrig långt borta.

Till slut så förstod redaktören att det var nog bara ett sjunkhål , för huset är uppfört på en fyllning av grov sprängsten, och fyllnadsmassorna har nog bara runnit ner i någon spricka. Fast man vet aldrig, det kan ju vara en jättebäver med enorma tänder som vill gnaga lite på mina ben när jag sitter där på sommaren i min solstol, smuttande på en Piná Colada.

[nggallery id=21]

15 apr

Varför ska man börja med något? (dag 2)

Jag visste det! Varför börja påta med en rabatt? Varför lär man sig aldrig?

Som tecken ovan med maximal tydlighet visar så ska man aldrig påbörja ett projekt, för man kan vara säker på att det inte kommer sluta där man trott. Denna gång var det offerrabatten som nämndes ett det tidigare inlägg. Denna rabatt var perfekt kreation. Solen kommer aldrig dit mer än kanske en timme på eftermiddagen. Det var grönt men inte mycket mer.

Frugan, ja den jag är sambeskattad med började lite lömskt att undra om det verkligen var nödvändig att ha rabatten kvar. kanske vore det bättre att ta bort den helt och hållet? Jovisst samtycket jag, utan att för en sekund förstå vilken fälla jag var på väg att ramla i. Beslutet var mer eller mindre fattat och jag märket inget. Hon är lömsk, min fru.

Där stod jag nu och blickade ut över något som om några dagar kommer vara en krigsskådeplats. Alla stenar som jag slitit för att få dit ska tydligen bort. Vissa av de stora väger nog runt 40 kg. All jord som jag under så många år gödslat och fixat med är ej längre behövd. Men den värsta chocken kom när jag insåg att jag måste fylla igen detta krondike till rabatt med något och sen lägga nytt trallvirke.
Har man inte jobb så fixar fruga det åt en. Suck.

[nggallery id=22]

14 apr

En enkel omplantering av rabatten (dag 1)

Helgen är här och söndagen ska användas till att få lite ordning i rabatterna här hemma. Det är ett par år sedan man gjorde något ordentligt och perennerna har växt till sig lite för mycket, så nu är det dags att gallra, flytta beskära och ändra.

Vi har en ganska fin rabatt precis vid entrén. Den var till att börja med tänkt att enbart ha låga krypväxter toppat med något högre. Alla stenar som barnen samplat på sig under semestrar i Danmark skulle bli små plättar utan växtlighet. Tyvärr gick det inte som det var tänkt. Krypväxterna höll ett par år och förra sommaren såg denna pärla till rabatt ganska usel ut.

Så bort med det gamla och sen var det att inventera vad som fanns runt om huset. Ganska mycket faktiskt, och jag tror nog att om man ger växterna några månader så kan det bli bra till slut. eller så får man riva lite till och kanske köpa några växter som tål skugga och fylla ut med.

[nggallery id=18]

12 apr

En olycka kommer aldrig ensam (dag 3

Frun stod där inne i köket och log åt mig i mjugg när jag kom ut på morgonen och beundrade mitt krondike. Reglarna var ju fina så det kanske inte skulle bli så mycket arbete trots allt. Det glädjer en redaktör som är allergisk mot all typ av kroppsarbete. Men än en gång, vad jag tog fel. För, när hon som jag har möblerna ihop med har bestämt sig, så är det inget att göra.

Med ytterdörren på glänt hörde jag något om att all klädseln på förrådet var väldigt smutsig och det vore kanske bra och tvätta innan man tar bort all trall. Och när man ändå håller på, varför inte ta hela framsidan av huset. I ärlighetens namn så måste jag erkänna att hon hade rätt, men ännu mer jobb.

500 kronor fattigare som spenderades på fasadtvätt borste och skaft var det bara ätt sätta igång. Detta skurade och gnuggade har nu gjort att jag är helt ledbruten, och jag undrar hur jag mår imorgon när man ska upp ur sängen? Inga bilder blev det inte heller, för vem vill se ett vitt renskurat hus? Inte jag efter denna dag.

13 mar

Ett drygt jobb väntar…

Oj! Idag steg kvicksilvret upp till 6-7 grader över fryspunkten. Det var länge sen, och direkt börjar det kännas lite lättare att leva med vädret. Uterummet börjar även det värmas upp och idag var det över 15 grader där, så det fungerar inte så bra längre som ett extra kylskåp.

Sagt och gjort, dörrarna öppnades och ut kliver jag på trädäcket, barfota och i shorts, för är det vår så är det.Men när man började titta ut på dessa rabatter så ser man vad en lång vinter gjort. Allt som förra sommaren var en vacker och frodig djungel är nu helt platt och väntar på att rensas bort. För ärlighetens skull så måste jag erkänna att trädgården inte är extremt stor, kanske 6 x 6 meter, med lite rabatter och ett gräsplätt i mitten.

Som tur är så får denna rensning vänta några veckor till, så marken hinner torka upp lite mer. För nu blir allt en enda gyttjehög om man försöker gå på gräset. Ska också bli kul och se om rosorna överlevde även denna vinter. Är tveksam, för förra säsongen frös allt utom ett par decimeter från marken. Misstänker att det är likadant även i år.
Ännu en dag närmare sommaren!