02 Apr

Frostade glasögon

I min strävan att försöka förstå solnedgångar var det åter igen dags att bege sig ut på klipporna. Vädret hade meteorologerna lovat att det skulle bli bra, och de höll vad de lovade. Vad jag dock inte förutsett var att det blåste riktigt ordentligt ute på klipporna och det gick en ordentlig sjö, med vågor som slog in mot klipporna. Detta innebar ett större problem för mig.

När jag började ställa upp prylarna var jag ganska högt upp på klipporna och allt fungerade fint. Tig tillfället i akt och provade lite med olika slutartider, för när det går så höga vågor, så blir det alltid ganska roliga effekter. För att vara ärlig så fungerade inte 60 sekunders exponering alls denna kväll, men när jag ställde in kameran på 1-2 sekunder, då blev det ett riktigt drag i vågorna. Så där lärde jag mig ytterligare ett sätt att ta en bild på. Sen flyttade jag mig lite lägre er mot sjön och det var då problemen började.

Det första som hände var att det kom en massiv brottsjö, och sedan var lins, filter och till viss del kameran sjöblöt. Allt gick att rädda men den tid det tog att putsa bort allt saltvatten från prylarna var lite för lång. Jag borde förutsett att detta skulle kunna hända med tanke på hur blöta klipporna var där jag stod. Ytterligare en lärdom.

Det blev till att flytta sig igen, och jag hade letar rätt på en vik ca 100 meter bort. Massor av stenar och solen skulle gå ner rakt ut mot havet. Problemet var att nu hade vinden friskat i ordentligt och hur jag än gjorde så fick jag salta stänk på mina filter. Korta exponeringar fungerade bra, min jag som håller på med slutartider på över en minut hade problem, stora sådan.

Alla bilder var mer eller mindre prickiga när jag fick upp dem i datorn. Och denna prickighet förstärktes dramatiskt av att bilderna var tagna i motljus med den neråtgående solen som motiv. Visst, jag kunde tvätta bort en del i programmet, och en del av fläckarna behöll jag faktiskt, för de ser ganska vackra ut när de glänser runt solen.

1 sekunds slutartid ger vackra vågor. Bilden är tagen i Lysekil, utanför Galleberget

Galleberget Solnedgång i vresigt hav

Saltstänkt sol

 

21 Feb

Släggö

Ett ställe jag faktiskt inte varit på mycket är Släggö i Lysekil.

Ön, som är förbundet med havsbadet med lite bryggor fungerar som bas för kallbadhuset i stan där damer och herrar håller på med sina nakenbad, sommar eller vinter spelar ingen roll.

Jag har gått upp på klipporna tidigare men det var många år sedan, så jag tänkte att jag kunde ta med mig kameran dit och se om det finns något som skulle kunna passa att plåta. Och viss fann det en hel del att se på.

Nu ska jag erkänna att jag försökte mer att fokusera på att få kompositionen att fungera. Framförallt var det linjer i terrängen som jag letade efter. För det är så att jag behärskar tekniken ganska bra. Kameran och alla dess inställningar kan jag ändra och få det resultat jag vill. Men ögat är inte riktigt lika tränat.

Så jag tänkte att ge mig ut en gång i veckan resten av året. Målet med detta är att träna upp mig själv att se motiv enklare. För nu är det kanske inte en lyckträff när jag får till en bild, men i alla fall så är jag mer osäker än säker på slutresultatet.

Så de två bilder jag fick till ska då ses mer som ett övningsmaterial mer än något annat.

Släggö i motljus med Skaftö/Fiskebäckskil i bakgrunden

Släggö i motljus med Skaftö/Fiskebäckskil i bakgrunden

17 Sep

Svårfångad stadsvy

Det är inte varje gång som man är ute och tar bilder som det strulade till sig så mycket som det gjorde igår kväll.

Skyline över Lysekil

Igår kväll, så hade meteorologerna lovat svaga vinda och en klar stjärnhimmel. Jag hade även kontrollerat en liten tabell över hur månen går upp och ner, och denna kväll skulle den gå upp först klockan 23.37 på kvällen, och detta gjorde att jag stack iväg ner mot staden för att prova en ide jag värkt på ett tag nu.

Idén var att med hjälp av tonade filter dämpa allt störande ljus från det upplysta Lysekil och få in så mycket ljus som det bara gick från natthimlen. Och på detta sätt få fram vintergatan som skulle stiga upp över Skaftö och Lysekil utan att bli bländad av stadsljusen. Tanken var bra och jag började rigga upp kamera och stativ innan det blev helt mörkt.

Nu var det kanske närmare en timme kvar innan jag kunde börja fotografera på allvar, så det blev några provbilder över Lysekils skyline. Extremt vackert ljus när solen gått ner, och sedan var det bara att vänta.

Medan jag stod där och fibblade på kameran knappar, justerade filtret jag monterat kameran, så blir jag helt plötsligt bländad att ett par helljus från en bil som på något sätt åkt runt alla byggnader in på en grusstig och lyste upp både mig och kameran. Polisen hade anlänt.

Det var väl inga större problem, för jag kan se att det är någon som sett en skum figur i svart jacka stryka omkring firmorna och de misstänkte väl ett inbrottsförsök. Så det var bara att gå fram till polisbilen och förklara vad jag gjorde. Och det var ett trevligt samtal, som avlöpte utan några problem, och polisen fortsatte med sitt resten av kvällen.

När det väl blev tillräckligt mörkt, så kom nästa problem. Vintergatan som jag försökte fånga kräver en molnfri himmel. Tyvärr så började höga tunna moln driva in och de parkerade sig effektivt i  syd-västlig riktning, just där vintergatan skulle framträda så fint. Och molnen blev fler och fler och klockan 21.30 bestämde jag mig för att mitt fotoprojekt inte går att genomföra, och packade ihop.

Det som var lite lustigt var den enorma skylten som jag tydligen missat när jag gick till fotoplatsen. Denna skylt dundrade fram att detta område var avspärrat hamnområde och det var strängt förbjudet att utan tillstånd vara på platsen. Jag har varit på samma plats många gånger tidigare, visserligen i dagsljus, men just denna skult har jag inte lagt märke till förut.

Så jag kanske hade tur i alla fall, för det skulle lika gärna kunna bli en resa in till Uddevalla i baksätet på en polisbil anklagad för terroristbrott.

Vintergatan över Skaftö

 

24 Feb

Vattenfallet med solglasögon

En av mina favoritplatser är det lilla vattenfallet i Hallinden. Det är inte spektakulärt, men när det har regnat ordentligt så kommer vattnet ner från klipporna med ordentlig kraft.

Själva fallet tycker jag är svårt att få till på bild så det blir spännande. Det är för mycket skog i vägen, och även mycket resultat av mänsklig aktiviteter som t.ex en väg som är byggd precis bredvid fallet.

Det som gör hela platsen så speciell är den bäck som flyter från fallet. Den ringlar sig genom en väldigt gammal skog. Stenar och stockar är täckta med tjock mossa och allt är väldigt mörkt och fuktigt. Hela intrycket är att det är en lite trolsk stämning i området.

Jag har varit där förut och plåtat. I november 2010 skrev jag om Sjumilaskogen, fast den är ganska liten. Ett återbesök på samma plats kom i januari 2011 men då var allt frusit till ett enda kompakt isblock.

Sista gången var faktiskt så länge sedan som april 2011, och då med barnens kusin som skaffat sig en egen kamera.

Alla gånger har dock målet varit att försöka ta bilder med lång slutartid. Det har fungerat genom att dra ner bländaren till max och välja en dag med mulet väder. I och med att platsen är inbäddad i riktigt mörk skog så har man lyckats få slutartider på upp till 20-25 sekunder vilket räckt till att få vattnet att bli sådär mjukt och fint.

Nu har jag skaffat mig ett filtersystem från Lee. Ett filter i serien heter Big Stopper, och fungerar lite som att sätta solglasögon på kameralinsen. Och i helgen, fast det var rätt ljust ute så blev slutartiden nästan 4 minuter med detta filter monterat på kameran.

Vattenfallet i Hallinden. LEE Big Stopper

Trollskogen vid Hallinden
Ovan foto: Hanna Ohlson

Vattenfallet i Hallinden. LEE Big Stopper

%d bloggare gillar detta: