11 Sep

Astrofoto. Att fånga vintergatan på bild

Nu under ett år så har jag fått kläm på det där som brukar heta astrofotografering. Det jag gillar med denna typ av fotografering är att det ställer en del krav på både utrustningen men även på en själv så man kan ställa in allt så det faktiskt blir en bild till slut. Inte för att skryta, men nu är jag så säker på inställningarna att jag mer eller mindre kan ställa upp kameran, pilla lite på inställningarna och sedan ta en bild och jag med nästan 100 procent vet vad jag kommer få fram.

För en månad sedan investerade jag i en ny optik till min kamera. Valet föll på en Samyang 12mm fisheye optik. (video via länken).

Varför valde jag denna glugg då? Främst berodde det på brännvidden på 12 mm. Man får med mycket. Att objektivet är helt manuellt spelar i mitt fall ingen större roll. Jag har kollat var fokuset är i dagsljus, plockat in bilderna i datorn för att dubbelkolla, och nu ändrar jag inte alls på fokuseringen. Bländaren är inte heller något problem att sköta manuellt, för den står alltid på största bländaren f/2.8

Ett problem med en fisheyeglugg är att den förvränger bilden kraftigt. Så i mitt fall så blir det till att köra bilden genom Photoshop en extra gång för att justera tunneleffekten i bilden. Det är inget problem, men det bör göras. Sedan fixas all annan redigering i Lightroom.

De sista kvällarna har det varit underbart väder för nattfotografering, och här är några bilder som jag tycker fungerar. Lite olika redigeringar gällande färgtemperaturen. En del går mot det lila hållet, medan andra är mer blå.

Vintergatan över Stångehuvuds fyrhus

Vintergatan över Stångehuvuds fyrhus

Vintergatan över Stångehuvuds fyrhus

 

 

10 Aug

Säsongen börjar för stjärnfotografering

Då är det äntligen dags. Sommaren tar sakta slut och det blir mörkt på himlen om nätterna. Slut är det med ljusa sommarnätter, Hurra för för mörkret.

Vintergatan över Stångehuvud, helt oredigeradHär är en bild som jag tog i månadsskiftet augusti – september 2014. Bilden är helt oredigerad och det man kan se är hur vintergatans band med stjärnor sträcker sig uppåt på himlen. Ljuspunkterna vid horisonten är fyrar och båtar ute på havet, och det stora ljusare partiet på bildens vänstra sida är Fiskebäckskil och Grundsunds gatubelysning som förorenar himlen med sitt ljus. Jag tänkte att visa lite hr jag jobbat med kameran och dess inställningar för att få till bilderna och börjar därför lista de saker jag tycker är värda att tänka på.

Stjärnfotografering är en materialsport!
Det är faktiskt så! För du får vad du betalar för.

Kamerahuset är en av de två viktiga delarna, tillsammans med objektivet. För att nå bästa resultat bör man ha, och nu säger jag inte att man SKA ha, en fullformatskamera. Kameror med mindre sensor har en tendens att generera betydligt mer brus, speciellt när man tar bilder med höga ISO tal. Större sensor ger oftast lägre brus. En annan fördel med fullformatskameror är att den inte har van man kallar brännviddsförlängning.  Detta innebär att objektivets brännvidd är vad som står på gluggen. Men om du monterar på den på en kamera med mindre sensor, ökar brännvidden, och i Canons fall är det 1,6 gånger. Jag har ett objektiv som är 16mm i brännvidd. Om jag använder en annan kamera med mindre sensor skulle då brännvidden istället bli nästan 26mm, Och detta i sin tur innebär att du inte kan ta kort på en så stor bit av himlen som du kanske skulle vilja.  Och fullformatskameror är DYRA.

Nästa del är själva objektivet. Och även här är dyrt bättre.
För att få med så stor del av natthimlen som möjligt bör man ha ett objektiv som är så vidvinkligt som möjligt. Själv fotograferar jag med ett objektiv som klara 16 mm men jag skulle gärna vilja ha en glugg som klarar 14 eller ännu hellre 12 mm brännvidd.

En annan parameter är ljuskänsligheten. Du bör ha ett så lågt bländarvärde som möjligt att ställa in. Normalt är att du kan komma ner till f/3.5 på de objektiv du får med när du köper en systemkamera, medan bättre, och dyrare objektiv klarar f/2.8 eller lägre. Min glugg klarar just f/2.8. Men det finns många gluggar som är bra, men ska du verkligen lyckas, så kommer det bli dyrt, helt klart.

En märke som många använder vid nattfotografering är Samyang. De tillverkar ganska billiga objektiv, men de saknar autofokus. Jag funderar på att testa ett av dessa 14mm objektiv, Samyang 14/2.8 IF EDMed ett pris under 4000 kronor så verkar detta extremt prisvärt. Att det saknar autofokus spelar inte så stor roll. Ställ in fokuset på dagtid, och lås det med en bit tejp, för när du kommer ut i natten är det omöjligt att ställa skärpan, även om du skulle ha autofokus.

Kamerainställningar
Hur ställer jag då in kameran för att fotografera stjärnhimlen? Naturligtvis kör jag så vidvinkligt som det är möjligt. Dels för at få med så stor bit av stjärnhimlen som möjligt, men även för att få in så mycket ljus in i kameran under så lång tid som möjligt.

Det är nämligen så att jorden snurrar hela tiden. Och ju längre brännvidd man har desto kortare tid kan man exponera. Och jag vill helst exponera 20-30 sekunder för att få maximalt ljus in till sensorn.Men ju längre tid man exponerar, ju större risk är det att jorden faktiskt flyttar sig jämfört med positionerna på stjärnorna. Man få va man kallar stjärnstreck, alltså stjärnorna inte längre är klara prickar på himlen, utan börjar bli streck. Detta kan naturligtvis vara en underbar effekt i sig själv, men jag försöker undvika detta.

Vilken tid som är maximalt användbar för att undvika att stjärnorna ritar streck, beror på vilken lins du använder, vilken brännvidd du ställt in linsen på samt vilken kamera du använder. Än en gång så är fullsensorkameror minde känsliga för detta fenomen. Det finns en regel som kallas 500 regeln som förklarar detta ganska bra. PetaPixel förklarar detta väldigt bra på Engelska om du följer denna länk.

Kamerainställningar för stjärnfotoHär är standardinställningarna jag brukar fotografera med. Kameran är inställd på manuell exponering. Enligt 500 regeln kan min kamera och mitt objektiv (16mm) klara nästan 31 sekunder innan det blir stjärnspår. Av egen erfarenhet tycker jag dock att man minskar tiden lite för jag har sett tendenser av spårbildning. Normalt brukar jag köra på 25 sekunders slutartid, men har gått ner på 20 sekunder ibland.

ISO inställningarna brukar jag ändra lite. När jag riggat upp kameran på ett stativ (ja, det är absolut nödvändigt att använda någon form av stativ) så tar jag ett par bilder på en inställning, ändrar lite på t.ex ISO värdet eller tiden, tar ett par bilder till, ändrar igen, o.s.v. På så sätt kan jag i alla fall ha en ärlig chans att få en bild så bra exponerad som det går.

Jag fotograferar alltid i RAW format. I och med det så spelar det inte så stor roll hur jag ställt in vitbalansen. Den är enkel att justera senare i bildbehandlingen. Däremot bör man undvika skakningar när man tar bilden. Vad som inte tydligt syns här, är att jag använder en trådutlösare. Denna pryl är inte helt nödvändig, förman kan ställa in kameran så den tar bilden med en 2 eller 10 sekunders timer. Det fungerar perfekt.

Min utrustning för nattfotografering

Förutom stativet så ser min utrustning ut så här. Stativet som jag skrev at det är ett måste, går att ersätta. Ta med en kudde och lägg på marken. Lägg kameran på kudden och vinkla upp linsen mot himlen. Kanske inte spå proffsigt, men det fungerar.

Äntligen hemma och du kollar på bilderna. Besviken?
När du väl kommer hem och öppnar bilderna i datorn har du ett konstnärsjobb framför dig. Troligtvis så ser du inte så mycket som du trodde su skulle se på dina bilder. Men lugn, det finns där i bilden, det gäller bara att trolla fram informationen.

Vintergatan över Stångehuvud

 

Jag har skrivit en guide (du hittar den här) som visar hur jag redigerar bilderna i Adobe Lightroom. Och det finns mängder av andra hjälpredor på nätet. Bland de bättre är:

Så lycka till. Nu ska jag ut och fotografera stjärnfall.

23 Jun

Att ladda batterierna

Rund om Lysekil finns de steniga stränderna. Än så har våren och sommaren varit ganska kall så klipporna är inte riktigt uppvärmda för att erbjuda den där riktigt sköna upplevelsen på kvällarna.

Här är min plats, där jag kan ladda mina batterier. Bara att sitta på en sten, och titta ut över havet och pilla lite med olika inställningar på kameran, fundera om man kanske får en bättre bild om man vrider den några grader. Man är alltså helt i sina egna tankar. Ibland glömmer man bort sig, och tänker på annat eller bara tittar på några vågor som sakta slår in mot stranden. Det här är frihet för mig.

I midsommarhelgen var jag ute en kväll. En lite jäklig klättring på höga berg och sönderbruna stenhällar behövdes för att hitta till den plats jag sett tidigare. Den väg jag trodde skulle fungera (den enkla alltså), visade sig inte vara så enkel, utan det blev till att ta till plan B och klättra, klättra och klättra igen, men till slut så, där var platsen.

Grästuvor på Valboholmen

Solnedgång på Bohuskusten, Lysekil

Solnedgång på Valboholmen

Blå himmel

Ner mot havet stupar klipporna brant

 

 

20 Nov

Spara för eftervärlden

Gick i veckan och köpte mig ett litet ljusbord, det vill säga en platta som lyser.

Jag har haft en tanke att scanna alla mina negativ en gång för alla, och jag har funderat fram och tillbaka på hur man ska göra detta. Visst man kan köpa en scanner för 5000 spänn, men efter ha läst en hel del på olika forum på nätet, bestämde jag mig att fotografera av negativen med min gamla trotjänare till kamera, nämligen 7D´n

Varför jag valde denna kamera beror att jag har ett makroobjektiv till den och den passar bara till just den kameran. I detta fall spelar den nog ingen större roll, för kvaliten på själva fotona har väl lite övrigt att önska.

Sagt och gjort, jag skred till verket och började plåta ett enda negativ. Vilka inställningar ska man ha? Jag höftade och det såg väldigt mörkt ut så jag ändrade värdena och fick det lite ljusare. Det jag inte tänkte på var att det jag fotograferat var just ett negativ. När jag sedan inverterade allt i Photoshop blev det istället överexponerat.

Ok, det var väl bara att fortsätta, och till slut kom jag till en inställning som fungerar lite bättre i alla fall. Men om bilderna blir fina är väl rätt tveksamt. Det ligger ett dis av grön och blått över bilden. Så nästa försök, när jag bytt till nya glasögon, kommer att bli fortsatt experimenterande med själva fotograferandet. Sen tar konsten att manipulera i Photoshop vid, och det är en helt annan historia

Här är den bild jag fick fram efter att knäppt ungefär 10 bilder med olika inställningar. Inte så illa kan jag tycka. Bilden om någon är intresserad, är dottern Elina och hennes kusin Gustav för många år sedan. Gissar att det är midsommartid, för jordgubbstårtan står och väntar på ungarna.

Avfotografering av negativ

 

03 Sep

Hur man skapar en galax – en enkel guide med Lightroom

Vintergatan vid Stångehuvud, före och eft

A English version on this tutorial could be found here

Jag har varit ute och fotograferat vintergatan och på olika sociala forum har folk frågat hur jag gjort för att få fram vintergatan, för de flesta som stått ute en mörk kväll har aldrig sett vintergatan med blotta ögat. Så här kommer en liten genomgång på tekniken jag använt.

Jag vet att jag inte är vare sig en fullfjädrad lärare eller en expert på Lightroom eller Photoshop, men det lilla jag kan har jag lärt mig genom att studera hemsidor, prata med folk på sociala medier, men framförallt försökt själv. Trial & Error är ledordet. Så för att betala tillbaka lite av den kunskap jag fått från andra så skriver jag denna enkla manual.

Read More

%d bloggare gillar detta: