Fotografering – kaprifolblogg.se

28 aug

3.e gången gillt – Vintergatan

Efter ett par försök i vintras, så lyckades jag få den bild jag ville ha.

INär solen gått ner över Stångehuvud en klar natt så smyger sig sakta stjärnorna upp på himlen. Jag har alltid velat fotografera dem i allmänhet, men vintergatan i synnerhet och hitills har det gått sådär. Första gången jag var ute var med döttrarna och då fick jag till en del bilder som var riktigt bra. Idén och kompositionen stämde fint, men jag fick inte riktigt till stjärnhimlen som jag vill ha den. (se på det inlägget via denna länk)

Men denna gång tror jag att jag satte bilden mer eller mindre perfekt med tanke på omständigheterna. Visst, jag ska göra fler försök och framförallt försöka få döttrarna att stå väldigt stilla en gång till med pannlampor som lyser upp mot himlen, det är klar, men vintergatan, wow, det är mäktigt att se.

De första gångerna jag var ute så var det mörk, riktigt mörkt. Alla stjärnor syntes klart och tydligt, och vintergatans band kunde beskådas enkelt med ögonen. Det var torrt och kallt i luften. Men bilden blev inte som jag tänkt mig riktigt som jag sa tidigare. Vintergatan poppade inte upp som jag set den göra på andra bilder, och efter mycket arbete i mjukvaran så lyckades jag få till bilden hyfsat.

Häromkvällen var det tvärt om. Stjärnorna syntes bra, men vintergatan lyste med sin frånvaro när man tittade upp mot den svarta himlen. Jag riggade kameran och tog ett par testbilder, och först då syntes det långa bandet av vår egen galax.

Så där fortsatte det hela kvällen. Vintergatan gick knappt att se med blotta ögat, men kameran registrerade allt i fantastiska detaljer. Bild efter bild togs, och det blev bättre och bättre ju mörkare det blev.

Så det blir ut fler gånger stjärnklara kvällar under hösten och se vad man kan få till för motiv, för mörkerfotografering gillar jag verkligen.

04 jul

Misslyckad fotografering

Igår kväll var jag och dottern ute och försökte plåta lite på Valboholmen. Vi båda var där och rekade i vintras (titta tillbaka på det inlägget här), tillsammans med termos och bullar, så igår var förhållandena så bra så det var värt att återbesöka stranden. Det hade kommit in ett lågtryck över västkusten på morgonen som dragit vidare. Detta förde med sig ordentligt vind, och soligare väder så nu skulle det bli plåtning av vågor med långa slutartider.

Tyvärr försvann molnen som är så viktiga för bilden mer och mer ju längre kvällen gick och när vi kom ner till stranden efter lite klättring var det bara lite tunna slöjmoln kvar på himlen, men vi försöker ändå och utrustningen plockas fram och fotograferingen börjar.

Nu upptäcks två problem med att besöka holmen denna kväll.

Det blåser som sjutton. Prognosen som man tittar på visar att det ska vara vindar på 10-15 meter per sekund, och jag kan konstatera att vinden utan problem når det högre värdet. Detta innebär att det är ordentligt med vågor, och vinden piskar upp ett dis av vattenpartiklar högt upp i luften, så allt blir väldigt disigt.
I och med vinden och vågorna, så stänker det vatten överallt. Jag vill rigga kameran lågt, och utsätter därmed filtret på linsen för denna dusch av vatten, så efter en exponering ser glaset frostat ut.

Så, att ta motljusbilder mer eller mindre direkt mot solen sket sig riktigt. Diset och saltvattnet som stänkte och en lins som var mer eller mindre ogenomskinlig gjorde att bilderna blev skikt rent ut sagt. Hade det varit lite moln som solen kunde gömma sig bakom ibland kanske hade underlättat, men det är tveksamt. Jag fick till någon bild som togs i lä och bort från solen som blev hyfsad, men det där med kraftig vind får jag nog kolla upp lite mer innan jag försöker mig på det igen.

Hur som helst, det var en riktigt trevlig kväll. Underbart väder trots vinden, och men lärde sig en hel del. Nästa gång tar man med sig denna nya kunskap och hittar ett annat ställe med bättre moln, lika höga vågor men med mindre vind, då ska det bli perfekt.

Så här ser det ut efter att linsen varit riktad mot vinden i 30 sekunder.

Den enda hyfsade bild jag fick till. Valboholmen med Badhusberget, Lysekil i bakgrunden

13 mar

Örebro – det var ett tag sedan

Till slut landade jag i Örebro. Jag är där rätt som det är, men då alltid på genomresa. Kommer dit på förmiddagen och åker vidare framåt kvällen. Denna vecka stannade jag faktiskt där några dagar och tog in på ett hotell och hade tid över att ta med kameran till stans centrum.

Faktiskt är just Örebro inte en stad som är direkt okänd för mig. I och med att jag är uppväxt i södra Närke så var Örebro en given plats i min ungdom. Det var diskotek och pubar som besöktes regelbundet och sedan gick jag i skolan där för att avsluta med militärtjänsten. Så jag har ganska bra koll på staden i fråga. Många timmar har tillbringats där.

Peter, som jag skulle träffa, var ute på annan ort och skulle inte komma hem förrän 19-tiden så det gav mig en hel del tid att slå ihjäl och sämre sätt än att göra det med en kamera finns ju. Bilderna är tagna med följande inställning: 30 sek, F: 16, ISO 100

18 jan

Ibland är man dum i huvudet!

Som sagt, ibland tänker man inte efter i sin strävan att göra något nytt. Och denna dag var verkligen en sådan.

Dagen och framförallt natten innan så hade snön kommit i enorma mängder. Totalt hade vi runt 40 cm snö som lagt sig över hela Lysekil. Själv gillar jag väl snön som de flesta vuxna gör, tråkigt att skotta, men det är ju vinter. Idén jag fick i mitt huvud var att åka ut till Stångehuvud på lunchen och försöka ta lite bilder när hela naturreservatet badar i orörd snö. Normalt är det alltid massor av folk som springer omkring där, så snön blir alltid nedtrampad, och jag vill ha den där orörda känslan i de bilder jag tänkte ta.

Sagt och gjort, iväg bar det. Vandringen gick ner mot Munkevik och jag följde en lite stig som några personer hade trampat upp. Inga problem alls. När jag väl kom ner till sjön så var vyn exakt som jag ville ha, inga spår i snön, vacker och vitt. Perfekt. Korten togs och jag var nöjd. Men kanske, dök det upp i mitt huvud, att fortsätt promenaden upp till fyrhuset längst ute på klipporna. Det var där som jag borde fattat att det inte var den mest briljanta idén jag fått den sista tiden.

Det gick ett spår mot fyrhuset. En ensam vandrare hade varit före mig och han kunde sina stigar, det var helt klar. Men att följa dessa fotsteg in snön som bitvis blåst ihop i drivor var inte enkelt. På andra ställen var det betydligt mindre snö, men hela området är enbart röda släta klippor, och dessa blev bitvis inte helt enkla att klättra i för den is som ligger under snön gjorde allt otroligt halt. Så ibland halkade man ner från en klippa mer i en driva av meterhög nysnö. Ibland var man rädd att man skulle ramla ner i en ravin och så fortsatte hela vandringen. Behöver jag en nämna hur mycket snö jag hade i skorna och vilket skick strumpor och byxor var i? Troligtvis inte.

Men bilder blev det, och snön var orörd och skor, strumpor och byxor gick att torka.

14 jan

Ingen vidare lunchpromenad

Normalt brukar jag ta och gå ute en sväng på lunchen. Det är för mig ett bra sätt att få lite energi efter en förmiddag på kontoret. eftermiddagen går mycket lättare efter att fått sett ljuset och fått lite frisk luft. Idag däremot så var jag tveksam till att gå ut. Jag börjar komma upp i den åldern när man börjar bli lite harig beträffande halka och snö. För snön har kommit!

Men varför bryta en god vana? Kameran, som alltid är med packades in i en påse för att sedan tas med på en 10 minuters promenad ut till Rinkenäs. Normalt när man är på denna plats så brukar solen skina och vattnet vara över 20 grader, men idag var läget lite annorlunda.

Det blev att tänka lite i andra banor och fokusera på molnen, de snötäckta klipporna och det isande havet, och det var inte svårt, för överallt man såg hade vinden piskat snön mot de röda granitklipporna. Molnen låg extremt tjocka borta över horisonten och det mesta av vyerna var mer så att man ville in i stugvärmen med en kopp choklad.

Här kommer några bilder från promenaden.

13 jan

Bergsgeten

Som jag lovade så kommer det ett litet inlägg från helgen övningar tillsammans med yngsta dottern och vår tur ner till Valbodalen och Valboholmen.

Så denna söndag blev det till att utforska hela ön. Visst, man hade varit där för många år sedan, och visste att det var vackert men just denna gång tänkte jag rekognosera för att ta en speciell bild.

Det jag har som målsättning är att ta en bild på havet, klipporna och solen med extremt lång slutartid. Detta kommer då ge vattnet en väldigt utsuddad effekt. För att lyckas med det så måste jag dock ha sk. ND filter monterade på kameran och dessa ska enligt plan införskaffas under våren.

Men viktigast är själva motivet. Jag vill ta detta kort med kameran lågt ner, nästan i markplan. Vattnet och klipporna ska se ut på ett visst sätt, allt noga uttänkt. Och denna gång var uppgiften att hitta just denna plats. Naturligtvis är jag fullt medveten att det inte skulle lyckas denna första vandring utan det kommer krävas en hel del försök till. Men ett ställe hittade jag, och med lite mer tester på kameravinklar, höjder och allmänt experimenterade, kanske kan en av platserna faktiskt bli som jag tänker mig bilden inne i mitt huvud, en varm sommarkväll.

05 jan

HDR med Canon 5D mk3

Idag blev det en kort tur till mina vänner vid andra dammen. Kameran togs med efter jag igår kväll pluggat lite om dess funktioner och upptäckte HDR möjligheten.

HDR, eller High Dynamic Range, är en bildstil jag faktiskt inte gillar speciellt mycket. Bilderna blir enligt mig själv extremt färggranna och liknar mer en överdriven pastellmålning. Men det kan vara bra att testa och se vad det ger för resultat direkt ur kameran.

Faktum är att jag blev ganska överraskad över vad resultatet blev. Nu var det bara några provfoton jag tog, men intensiteten i bilderna och färgerna blev riktigt fina jämfört med de jag tog med normala inställningar. Jag försökte sedan få de vanliga bilderna att ”poppa” upp på samma sätt som de kameran gjorde om till HDR men det blev inget vidare.

Här kommer några bilder, och jag misstänker att det är lätt att se vilka som är HDR

Klicka på bilderna för att se en större version

05 jan

Blinda höns

I går kväll blev jag rastlös. Kanske för många dagars ledighet eller liknande. Så jag fick jaga upp yngsta dottern ur sin säng där hon tittade på såpor i datorn på samma sätt hon gjort hela jullovet. Vi ska ut och plåta!

Ett problem var att det var becksvart ute. Men idén var att dra ner till Valbodalen, som är en fritidshamn, och försöka på lite mer av nattfotografering. Jag vet att det är en del lampor och annan belysning där så kanske kunde det gå. Men det var inte lätt.

Lamporna var inte lika många som jag hade i minnet och bryggorna svinhala. Till det så blåste det riktigt ordentligt, så många av bilderna blev suddiga på grund av stativet rörde sig, och det säger en del om vindhastigheten, för de saker jag har är riktigt stabila och rör sig inte lätt.

Efter detta lite trevande första försök gick färden ner till Gamelstan i Lysekil och dess gränder. Här var ljuset lite mer acceptabelt, och vinden hade försvunnit. Så det blev några bra bilder får ett Lysekil där alla försöker få lite julstämning fast det är 8 grader varmt.

Klicka på bilderna för att se dem i ett större format

04 jan

Solen tittar fram…

Usch. December 2013 kommer gå till historien som en av de regnigaste på länge. Inte en dag har gått utan att himlen mer eller mindre öppnat sig. Mina promenader och min löpträning har definitivt blivit lidande för det är inte många kilometer som loggats. Så det är bara att ta chansen att komma ut nu när solen helt plötsligt tittade fram några timmar.

Egentligen skulle jag och frugan bara ner till stan och handla lite, men av någon anledning tog jag med kameran. Lite bilder blev det och jag försökte fokusera lite på hus och andra byggnader. Men det dyker naturligtvis upp problem.

Jag kan väl säga att jag behärskar men gamla 7D kamera ganska bra. Med ett 24-70mm objektiv på denna kamera så är vidvinkeldelen inte extrem stor. Så, när detta objektiv skruvades fast på den nya kameran som har full storlek på sensorn, blev detta med vidvinkel ett större problem.

Det som händer att man får en ganska stor förskjutning av perspektivet. Husen är raka på mitten, medan sidorna lutar inåt. Allt ser förvrängt ut. Detta problem är jag naturligtvis medveten om, men att det skulle bli så påtagligt var jag nog inte beredd på. Och problemet kommer bli ännu värre med mitt nya 16-35 mm objektiv. Så det blir till att jobba lite i Lightroom och dess justeringsfunktioner och tänka på hur man plåtar i framtiden.

27 dec

På vandring med Avicii

Det var ett tag sedan, men det är alltid lika roligt att vara ute med yngsta dottern på en promenad med kameror i högsta hugg. Man kanske kan fundera på varför Avicii nämns i rubriken, men faktum är att hon blir extremt lik en tjej som är med i musikvideon för låten Wake me up när hon drar ner sin toppluva över håret.

Dagens promenad var en utmaning, inte minst för henne. Det var grått, kallt och rått i luften. Hon hade ingen lust med något och var mest irriterad på att det inte fanns något fint att plåta. Själv försökte jag muntra upp henne och försöka få henne att leta motiv, för det måste finnas något att fotografera. För det är ju inte alltid 20 rader varmt och solen skiner på vackra blommor.

Så här är resultatet. Det var lika bra att konvertera allt till svartvitt för färgerna utomhus var få.

22 dec

Blåsigt värre

Idag blev det en snabb promenad ner till stan för att handla in de sista presenterna innan julen kommer om ett par dagar. Visst, vi var även inne på den lokala livsmedelsaffären och handlade julgodis, för lite får man väl unna sig.

Denna höst har varigt blåsig, det måste jag säga. Det har dragit in 3-4 riktiga oväder och vindarna har stundtals varit i orkanklass. Men som vanligt så märks det inte mycket av denna typ av väder dagen efter. Inga träd har blåst ner, för de som kunnat göra det har försvunnit sedan länge. Likaså plåttak och tegelpannor, de är ordentligt fastsatta. Om man då tittar igenom tidningarnas krigsrubriker, och ser vilka skador som det blir i inlandet, så är vi riktigt förskonande här ute vid kustbandet. Det är bara att dra sig inomhus , tända ett ljus och värma en kopp te.

Även idag hade SMHI gott ut med en Klass 2 varning för hårt väder. Visst, det blåste och glasögonen blev mer eller mindre ogenomskinliga efter ett tag ute i vinden, då allt saltstänk verkade vara en magnet för glasen. Men ändå, inga större problem. Och några bilder blev det i alla fall. För detta var nog första gången jag kunde testa det nya systemet med fullformatsensor och vildvinkel i dagsljus.

14 dec

Disigt väder idag

Idag försökte jag mig på ett fototillfälle som jag hoppats på att göra någon gång. Det jag eftersöker är att plåta kustremsan med lång slutartid så att vattnet blir helt utslätat. Och idag var en mer eller mindre perfekt dag att göra detta på för det var riktigt mörkt och disigt.

Problemet är att jag inte har en gråfilter till mina gluggar. Och därför måste jag dra ner bländaren till max för att få en rimlig slutartid på några sekunder. En solig kväll är detta jättesvårt att åstadkomma för allt blir duktigt överexponerat.

Här kommer tre bilder från Lysekil, en dyster decembereftermiddag.

Klicka på bilderna för att få upp en större version

12 dec

Leksaksgubbar

Det är riktigt roligt att pilla lite i redigeringsprogrammet man har. Framförallt när man har inspiration och lite tid att försöka göra något nytt.

Det sista året har det varit en extrem brist både på tid och inspiration, men så sakta börjar känslan och glädjen att komma tillbaka.

Under årens lopp har jag haft en del saker som ”måste” göras. Bland annat har det varit att ta bilder på en bäck och frysa vattnet med extremt lång slutartid. Detta projekt gjordes för ett par år sedan. Det projekt som stod högt upp på listan att göra var Tilt-Shift bilder. Jag har helt enkelt inte hittat något ställe som man skulle kunna leka med denna effekt på ett bra sätt tidigare. Men nu fick jag äntligen lite bilder som skulle kunna fungera som ett råmaterial och detta blev resultatet.

Klicka på bilderna för att se dem i större format

03 dec

Nattfotografering i Mariestad

Lite uttråkad var man nog när man var hos svärföräldrarna i Mariestad. Hela släkten var där för att fira två födelsedagar, och när allt stohej lagt sig och klockan började närma sig 6 på kvällen tyckte jag att det var läge att dra ut på stan.

Tanken var att ta lite nattbilder på alla ljus som var upphängda över stadens gator, men när jag väl kom dit blev jag riktigt besviken. De ljus som faktiskt sett ganska bra ut på dagen, gjorde sig inte alls på kvällen när det blivit mörkt. Platta installationer som i princip bara gav en enda stor ram. Så det blev till att tänka om lite.

Vandringen styrde istället ner om vattnet och Tidans utlopp i Vänern. Här kanske kunde man leka lite. Utan stativ blev det till att kompromissa. Soptunnor, elskåp eller bara en kajkant fick agera stativ, för när man tar bilder med 8-15 sekunders slutartid och vill ha en skarp bild, är handhållen kamera inte någon vidare idé. Och resultatet efter att dragit i lite reglage i datorn blev enligt mitt tycke ganska bra.

02 dec

Övertydlig

Ja, vad ska man säga. Lite övertydligt verkar det vara!

01 dec

Julmarknad i Mariestad

I år så åkte vi bort från den lokala julmarknaden och kollade upp vad de kunde erbjuda i Mariestad. Och inte blev man besviken.

Massor med folk, kallt och många stånd och tält som sålde det mesta som hade med julen att göra. Det enda som saknades var väl snön, men den kommer säkert innan jul, det är jag säker på.

30 nov

Porten

Nu när man försöker få lite inspiration till fotograferingen, då tar man och dammar av kameran och försöker få sinnet tillbaka. Och det är inte så svårt att få till det när man i grannskapet hittar denna fantastiska garagelänga. Rak linjer stram design tillsammans med funktion. Detta är något jag faktiskt gillar riktigt mycket. Men det är inte ofta man faktiskt ser denna typ av smide längre, för nu är det mesta gjort av lättmetall och plast, och hantverket känns som det försvunnit. Fast om man skulle göra dessa beslag och gångjärn idag, hade de nog kostat en mindre förmögenhet.

25 nov

Höst på Stångholmesund

Det är faktiskt ganska skönt att ta på sig ordentligt med kläder och gå ut på en promenad en solig söndag.

Idag fick jag och frun i huset lite träning i lite tuffare terräng än som brukar vara vanligt då färden gick till Stångholmesund och Stångehuvud. Frun är fortfarande beroende av sina kryckor, men det gick utmärkt att ta en tur bland sprängsten och klippor. Men det blev den enkla vägen som valdes och ett ta sig ända ut på udden och titta på fyrhuset var inte att tänka på.

Det man slås över var hur mycket folk som faktiskt var ute denna söndag. Soligt och fint var det, men en liten ettrig vind gjorde att de två-tre graderna verkade betydligt kallare.

28 jul

Noll-Åttor på besök

Ibland får man fint besök. Som den där semesterveckan när Stureplans stolthet vågade lämna den trygga världen vid Svampen och bege sig utanför tullarna med bilen.

Och jag måste säga att det besöket vi i Lysekil fick var extremt trevligt. Underbart vackert väder och aktiviteter i lagom takt. Havets Hus avverkades och naturligtvis så var barnen tvugna att prova på riktigt krabbfiske när de nu kommit till salta hav. Dessvärre så var väl fiskelyckan inte något vidare, men några krabbor kom upp och landade i hinken. Men som barn är så tröttnade de efter ett tag och den enda som stod kvar på bryggan var som vanligt farsan.

Så fortsatte några riktigt fina dagar. Små barn som ömsom var riktigt trötta men för det mesta var de på upptäcktsfärder. Föräldrar som hade en riktig semester, där inga krav ställdes och allt bara lugnt kunde flyta på. En riktig sommar med andra ord.

[nggallery id=117]

27 jul

Fyrhuset på Stångehuvud

En av de större sevärdheterna i Lysekil är nog fyrhuset längst ut på Stångehuvud. Det är nog också det mest fotograferade, och jag själv har varit där och plåtat många gånger förr.

Nu krävs det att man är hyfsat frisk i benen för vandringen dit är lite knepig med varierande stigar och ren klättring bland klipporna. Men när man väl tar sig dit så är det riktigt vackert som denna varma sommarkväll.

[nggallery id=115]

26 jul

Solnedgång vid västerhavet

Det är inte så mycket att säga. Solnedgångar i Bohuslän är vackra.

Denna kväll så lyckades naturen fixa till ett riktigt skådespel. Med en temperatur på 22 grader och strålande sol gick man omkring på Stångehuvud utanför Lysekil. Sakta men säkert så sjunker solen mer och mer för att till slut försvinna. Tillsammans med en fullmåne som visar sig på samma gång gav denna kväll ett bestående minne på hur vackert det är att bo på västkusten.

[nggallery id=116]

25 jul

Sjöbodar

Överallt runt Bohuskusten reser sig små sjöbodar varhelst det finns plats. Här i Lysekil är dessa ganska noga reglerade och det finns bara några få som är tillräckligt stora för att ställa till problem. Med problem menar jag då att de som äger sjöboden använder den som sommarstuga.

I grannkommunen Sotenäs är detta ett större problem. I tidningarna står det regelbundet om folk som får rivit ut inredning och isolering. Många bodar säljs svindyrt och senast idag såg jag ett reportage i lokaltidningen om en sjöbod som var till salu för några miljoner och marknadsfördes som en sommarstuga av mäklaren med tre rum och kök.Men det är inte tillåtet att använda den på detta sätt, utan bara som just en sjöbod.

Men i Lysekil, är det mindre problem med detta. De flesta sjöbodar har byggts runt hamnarna och är små. Och just för att de är så små så kan de endast utnyttjas för att lagra redskap, flytvästar och annat som hör båten till. Men för den skull hindrar det inte ungdomar att sova över där en natt eller två, men det kan väl knappast störa någon.

Så, utnyttja bodarna till de är till för och sov gärna över där till och från och njut av sommaren.

[nggallery id=113]

23 jul

The Professionals

Som vanligt på sommaren så brukar det bli en tur ut i Bohusläns skärgård, och detta år är inget undantag. Här kommer ett litet smakprov innan alla bilder är redigerade.

20 mar

Stiltje på bloggen

Det är inte lätt att vara ambitiös när det gäller bloggandet. Och nu har jag rasat ner i ett riktigt djupt hål beträffande inspiration. Som försvar, och kanske förklaring, har jag haft en hel del annat att sysselsätta mig med. Så här kommer en liten kort förklaring vad som hänt.

Först av allt så har jag beslutat att lägga en hel del tid på mig själv. Detta innebär att jag har tagit mig friheten att börjat motionera en del. Med nyinköpta fjädrande gåstavar (Bungupump) har jag satt upp målet att jag ska gå ner några kilo i vikt samt att förbättra konditionen, och tro mig, träningsvärken gör riktigt ont efter en dryg timmer med stavar i uppförsbackar. Så, under ett års tid ska jag köra så hårt jag kan, och efter det så blir det till att utvärdera vad som är bra och vad som inte riktigt fungerar. Men resultat har jag redan sett.

Sen försöker min fru fixa till sig själv. Med en ordentlig operation i ena benet ska hon försöka få ordning på sina krånglande knän. Nu har drygt 5 veckor gått sedan hon kom hem, och hon har inte haft det lätt denna tid. Med en mer eller mindre permanent placering i en soffa, och en rullstol som tillåter henna att sporadiskt komma ut så har även detta påverkat bloggande negativt och fotograferandet är idag helt obefintligt. Inte för att det är hennes fel på något sätt, men jag har helt enkelt inte någon större lust att sätta mig vid datorn och börja skriva eller redigera bilder.

Just fotograferandet är jag själv lite besviken över att det fått stå tillbaka så mycket det faktiskt gjort. För jag hade en plan, som Sickan sade, att faktiskt ta med mig kameran när jag är ute och motionerar och leta bilder och motiv. Men min egna envishet och tävlingsinstinkt gör detta mer eller mindre omöjligt.

Jag använder en app på telefonen som heter Runkeeper. Detta lilla roliga program tillåter mig att logga den tid jag är ute och går och får då en genomsnittlig kilometertid som mäts via GPS. Det är en av de bästa funktionerna som finns, för då kan jag pressa mig själv till max och hela tiden försöka förbättra mig. Men när det gäller fotograferandet, är detta den absolut sämsta funktionen i programmet. Ska jag då stanna och ta kort på isberg eller frysande katter, vilket det varit gott om denna långa vinter, så går medelhastigheten ner, och då kommer alltså inte kameran med på ryggen.

Men lite senare i vår ska jag ändra mitt schema, och ta lite långsamma träningspass ut i naturen, och inte fokusera på tiden så mycket. och då kommer kameran med, det kan jag nog nästan lova.

09 nov

Hon är omvänd

Äntligen lyckades jag omvända min äldsta dotter Elina aka Sawa till att ta kameran och gå ut och plåta lite.

Helt enkelt var det inte och jag ska nog inte ta åt mig hela äran, för hon har ett fotoprojekt i skolan där de under höstlovet hade fått ordet ”BIL” som hemläxa. Hon drog på uppgiften i det längsta, för att på söndagen, den sista möjliga dagen gå ut på parkeringen. Objektet blev min lilla Volvo som jag har som firmabil, och faktum är att hon hittade många detaljer som man alltid tar som självklara och aldrig ser normalt. Detta med alla linjer som finns på en bil är naturligtvis ingen tillfällighet. Många bildesigners sliter sitt hår att få linjerna se spännande ut och har som slutgiltigt mål att få helheten att bli en enda homogen enhet.

I och med att den stora kameran är på resa till Spanien så använde vi den lilla, en Canon 400d med ett 60mm macro för att ta bilderna. Och resultatet blev riktigt bra. Alla bilder finns publicerade på hennes blogg.

Närbild på Volvons antenn (c) Sawa

Vattendroppar på bakljusen (c) Sawa

Närbild på instrumentpanelen (c) Sawa

19 okt

Än är det inte försent

Som alla numer vet gillar jag att ta med mig kameran ut och leka lite. Yngsta dottern är också intresserad av samma sak, medan min äldsta dotter inte har detta intresse, men i och med att hon går estet-programmet och måste följa en kursplan, så kommer ämnet fotografisk bild upp på tapeten.

Elina tycker inte om kameror. de är tekniska och krångliga. De är tunga och man behöver kunna en del om hur allt fungerar. Bilderna ska ut från minneskortet in i en dator och behandlas där. All är så krångligt tycker hon. Men hon gjorde det ändå.

Till min förvåning så ställde alla elever som jobbar med bild på gymnasiet ut sina bilder en eftermiddag denna veckan. Och jag blev förvånad att faktiskt se en hel del riktigt bra bilder. Kanske kommer hon låna kameran lite mer nu, men jag är tveksam. Papper och penna är tillräckligt för henne.

13 okt

Kloning

Tänkte ta och berätta lite om hur jag arbetar med mina bilder. Nedanför ser ni ett par bilder som är mer eller mindre identiska. Båda bilderna är sammanfogade till en liten panorama av samma fyra originalbilder och hela vyn är fotograferad på en bergsknalle på Söder Mälarstand i Stockholm och vyn, som de flesta känner igen, är Riddarfjärden med stadshuset.

De fyra orginalbilderna

Att sammanfoga bilder på detta sätt är en ganska enkel procedur med dagens programvaror. De gör det automatiskt och det enda du behöver göra är att trycka på en knapp. Och resultatet låter inte vänta på sig, snygg sammansatta till en enda bild. Det enda man behöver göra är att beskära bilden så man får bort mer eller mindre hela förgrunden, för jag vill endast ha en vattenspegel.

Panoraman genererad och beskuren, ser bra ut, men kan bli bättre (klicka på bilden för stort format)

Konsten att ta panoramana är att vara extremt noggrann i sina förberedelser. Kameran är inställd med alla inställningar på manuell mode. Ljus och bländare låser jag fast och ISO värdet likaså. Den behöver man ett stativ. Själv har jag ett gammalt begagnat, extremt stabilt och lika tungt, stativ som fungerar utmärkt. Allt måste riggas så att kameran är så rak som det överhuvudtaget får, så den virtuella horisonten på kameran tillsammans med alla vattenpass som är monterade på stativet kommer till god hjälp. Sen är det para att panorera och ta bilderna från vänster till höger med ca 1/3 överlappning. Som ni ser så gjorde både jag och programvaran ett hyfsat jobb. Men det är lite saker på bilden som stör mig.

I nederkanten av bilden finns lite torn och buskar som inte tillför bilden något. Likaså finns det ett snett streck efter en wire till en mobiltelefonmast på vänsterkanten. Dessa tycker jag ska bort och det gå ganska enkelt att fixa till. Med kloningsverktyget tar man en kopia av en bit av bilden bredvid det du vill ta bort och sen kopierar man helt enkelt över denna del över buskar eller torn. Med en extrem noggrann inspektion kan man kanske se detta om man jämför dessa två bilder, men om man bara sett den redigerade bilden hade man aldrig upptäckt att bilden faktiskt är manipulerad.

Slutresultatet efter att klon verktyget använts (klicka på bilden för att sen den i stort format)

Vilken av bilderna som ger den bästa upplevelsen är upp till er att bedöma. Kommentera gärna detta inlägg.

12 sep

Före & efter

Här kommer en bild som jag gärna skulle vilja prata om en stund. Det är en av mina bättre bilder någonsin men som alla ser så har den redigerats en hel del innan jag fick det resultat jag tänkt mig
Varför har jag då fixat och trixat med bilden?

För mig är det helt och hållet en fråga om hur känslan var när jag tog kortet. Var jag glad eller ledsen, hungrig eller mätt, Var det mörkt eller soligt och alla andra faktorer. I detta fall gick jag innan i dels på mindre gator och dels stora torg. Mina ögon var lite bländade och när jag kommer in till denna gränd så var den väldigt mörk, fuktig och mustig. Men kameran registrerade inte känslan utan bara dess krassa verklighet fast jag hade ställt in alla värden så att bilden förhoppningsvis skulle bli bra.

Så efter all redigering fick jag tillslut en en bild som motsvarar känslan jag hade när jag fick se den lilla flickan sittande på trappen läsande en bok. Rätt eller fel det kan man diskutera i evighet, men detta är min verklighet. För mer bilder längre ner i bloggen är också manipulerade. Bilden på Colosseum och hösten på västkusten ser inte ut på det sätt de publiceras på här på hemsidan. men den känsla jag hade när bilden togs har överförts till mig i efterhand och jag anser att jag är mest ärlig mot mig själv och andra genom att ändra bilden på detta sätt.

Nu är detta ingen ny fråga som uppkommit. De kända fotokonstnärerna har i över 100 år manipulerat ljuset när de kopierat bilderna i sina mörkrum. De riktar mer eller mindre ljus på vissa delar av bilden för att få fram sin känsla. Dessa fotografer kallas konstnärer. vad är skillnaden?

17 aug

Ryck upp dig

Om du läser den här bloggen, är chansen ca 99% som du gillar (på någon nivå) fotografering.

Detta inlägg är tänkt att hjälpa dig att verkligen njuta fotografering. Den är baserad på mina egna iakttagelser och åsikter, så känn dig fri att ta till dig mina små råd eller förkasta dem helt och hållet. Kanske kommer det att hjälpa någon, jag hoppas det. Här är några tips för att verkligen njuta fotografering.

Få ur röven ur soffan och gå ut och plåta. Det finns bokstavligen hundratusentals möjliga saker som kan hålla dig kvar på soffan. Om du inte har ett mycket intressant vardagsrum, ta kameran och använd den.
Fotografera är vad du älskar. Punkt. Slut på historien. Plåta Inte inte något som du inte gillar – eller något som någon annan säger åt dig att fotografera (såvida de inte betalar förstås). Plåta bara det som är viktigt för dig.
Sluta oroa dig för andra och fokusera på att vara dig själv. . Misstaget alltför många gör är att tro att de måste göra något ingen någonsin har gjort tidigare. Gå att ta bilder från ditt hjärta som representerar dina intressen och resten kommer att fungera.
Oroa dig inte över utrustningen. Gå och plåta med den utrustning du själv har oavsett om det är en mobiltelefon eller en systemkamera. Din passion, dina ögon och din önskan att berätta en historia med en kamera kommer att leda till mer tillfredsställelse än att ha en fin kamera. I själva verket kan det göra det ännu roligare om du medvetet begränsar din utrustning.
Ignorera latmasken. Oavsett vad du gör, hur bra du har det , finns det fortfarande någon som vill dra dig tillbaka till soffan. Det är vad du gör när du går ut med kameran som räknas. Titta inte för mycket på alla hemsidor som beskriver fantastiska platser som du aldrig kommer besöka, alla fantastiska bilder som du aldrig får möjligheten att ta. Din egen gata är minst lika intressant att dokumentera med din kamera.
Ta bilder i alla tänkbara miljöer, t.ex inne i stan, i varuhus, på personer, i skogen, djur, kort sagt allt du kommer åt. Med tiden kommer du hitta just ditt favoritområde och utveckla din egen stil. Och det är bara du som kan avgöra vad du gillar att plåta, ingen annan.
Ta kritik för vad det är. En möjlighet att utvecklas, inget annat.

15 jul

Risker

Risker måste man ibland utsätta sig för och ibland gäller detta att göra en analys av just dessa risker för att fatta ett förnuftigt beslut.

Som jag tidigare skrivit så ligger jag ute med en faktura till en av de lokala organisationerna. Advokaten bestrider allt och i och med att advokaten gjort det så är fakturan inte längre som en vanlig räkning. Om jag nu vill få betalt för denna faktura måste jag driva frågan vidare i tingsrätten och då uppkommer just en riskanalys.

Efter att rådfrågat min vän i storstaden som jobbat som åklagare i 25 år så kommer man fram till att dra allt inför tinget för ett skitbelopp som detta ändå är, är ingen större ide. Mina kostnader för advokat skulle vida överstiga fakturans belopp. Chanserna att vinna i målet bedöms till ca 80% men jag tror ändå att utsätta sig för en långdragen tvist är inget någon behöver.

Lite kul är det dock att se advokatens kommentar, där klubben är helt ovetande om att de ska använda affischen som marknadsföring utomhus. Det nekar helt och hållet att de haft detta syfte. Fast efter en tur ute på stan idag är centrum nedlusat med affischer om matchen. Fast det kanske var en idé jag gav dem.
Än en gång så tycker jag att de kunde frågat om de fick använda bilden, men hittills så har det inte ens kommit ett samtal att de ber om ursäkt för sin lilla fadäs.

Hoppas att de i alla fall begärt tillstånd av de som är på den tryckta affischen. För om inte de har det så kan de åka på en riktig stämning av personerna som visas på bilden. Fast det är inte mitt problem.