09 Okt

Tre nätter – tre fantastiska bildserier

Äntligen tänkte jag när meteorologerna utlovade stjärnklara nätter nästan i en hel vecka. Visst brukar de luras där borta i Norrköping på SMHI, men ändå det var efterlängtat.

Min fotosäsong börjar riktigt i mitten av augusti när den första stjärnhimlen kan visa sig. Solen kommer då tillräckligt långt ner under horisonten och det börjar gå att se stjärnor och galaxer igen. Ännu bättre är det att just i augusti så står vintergatan som högst på natthimlen, och dess centrum är hyfsat synlig även från våra breddgrader, och ju längre tiden går desto mer sjunker vintergatan och blir mindre och mindre spektakulär.

Nu är det oktober och mina tänkta planer att ligga ute på en varm klippas hade försvunnit för länge sedan. Antingen har himmeln varit full med moln eller så har månen varit uppe och bländat bort hela natthimlen. Inget fungerade, fram till denna vecka.

Frugan var förvarnad att jag kommer att vara ute på klipporna minst tre nätter, förhoppningsvis fler, och allt var förberett till max. Och måndag, alltså kväll 1 hade jag vigt åt en liten vik utanför Siviks campingplats.

Vintergatan utanför Siviks camping. Samyang 24mm/1.4
V
iken, plåtad med Canon 5D mkIII, Samyang 24mm/1,4 @f/2.0, 13 sekunder

Först och främst fick jag uppleva en solnedgång som hette duga, men det är inte ämnet för idag, utan nu ska vi prata stjärnor, och det fanns det gott om denna kväll. Utrustningen och inställningarna finns angivna under resp. bild, men det som kanske är roligt att veta om är att bilden ovan faktiskt är en panorama, bestående av 5 olika bilder som går uppifrån och ner. I och med att alla inställningar är låsta så år det inga problem alls att få samma exponering på alla bilderna. Och sedan fixar Lightroom ihop en VÄLDIGT stor fil (7000x5000px) som man kunde jobba med.

Det blev en massa experimenterade med olika inställningar, dubbelexponeringar, o.s.v o.s.v. En riktigt kul kväll och jag var mycket nöjd med resultatet.

Jag hade enbart använt mitt helt manuella Samyang 24mm 1.4 objektiv och efter jag haft det på garantiservice så levererar det enormt. Gas och stoftmolnen i vintergatan är så mycket tydligare nu än med någon annan optik jag använt tidigare. En riktig dröm att sedan komma hem och tanka upp bilderna till datorn.

Kväll två, var vigd år centrala Lysekil. Min vän Patrik, hade kvällen innan plåtat Frifararen utan för Vikarvets museum. En ide jag haft länge med, så jag testade båten och stensättningen runt Pinnevik.

3-nights-samyang-24mm-nightsky-2
Canon 5D mkIII, Samyang 24mm/1,4 @f/2.0, 13 sekunder

Vintergatan och Frifararen utanför Lysekil. Samyang 24mm/1,4
Canon 5D mkIII, Samyang 24mm/1,4 @f/2.0, 13 sekunder

Även dessa bilder är Panorama, monterade i Lightroom. Dock bara tre originalbilder per slutgiltig bild, men ändå.

Jag tog naturligtvis och kopierade min väns resultat direkt av, och det var svårt att se skillnad på bilderna, så lika var de, men det är inte de bilder jag visar upp nu.

Genom att gå runt båten lite så fick jag till en del, i mitt tycke i alla fall, intressanta vinklar och en annorlunda komposition. Det svåra var att hantera ljuset i bilden för hela båten blev mer eller mindre upplyst av diverse gatljus en bra bit bort. Visst, man tycker det är helt mörkt, men det är det inte, det kan jag lova.

Testade även att fotografera massiva Bautastenar som är installerade längs en stig, mellan båten och Pinneviks badplats. Iden var bra, men det gick åt skogen faktiskt. Oskärpa, kass förgrund, en gubbe cyklade förbi, rakt framför kameran med sina ljus tända. Ja, ni hör själva.

Kväll tre, hade jag lyckats lura ut en av mina jobbarkompisar. Han var intet ont anande om mina planer för kvällen men det fick han snart veta.

Han hade inte fotograferat natthimlen direkt förut, så tanken var att lära honom lite vad det handlar om. Vi riggade upp det vi hade med oss och satte igång att plåta lite och mådde allmänt bra. Se sa jag plötsligt till honom att vänta en stund. Jag tände pannlampan, hoppade ut på ett par klippor framför oss och ställde mig med ljuset pekande rakt upp i sky. Testa att ta ett kort nu, sa jag till min vän och det blev kvällens röda tråd.

3-nights-samyang-24mm-nightsky-4
Canon 5D mkIII, Samyang 24mm/1,4 @f/2.0, 13 sekunder

3-nights-samyang-24mm-nightsky-5
Canon 5D mkIII, Samyang 24mm/1,4 @f/2.0, 13 sekunder

Nattfotografering med pannlampa. Vintergatan Lysekil, Samyang 24mm/1,4
Canon 5D mkIII, Samyang 24mm/1,4 @f/2.0, 13 sekunder

Nu blir det lite enklare att faktiskt förstå vad mitt Samyang objektiv gör. Dessa tre bilder med pannlampor i centrum av bilden, är enkelexponeringar. Alltså bara en enda bild för att få hela scenen. Jag har provat att använda bländare från 1.4 till 2.8, alltså de tre största bländarna, och objektivet levererar otroliga bilder. 

Så vill man ha ett skarpt ljusstarkt nattobjektiv, så här är mitt val. Vill du ha en bredare vy? Ta och ta lite panoramor, Lightroom gör det enkelt att sammanfoga dem. Men objektivet levererar extremt bra precis som det är på kameran. 

 

31 Aug

Svårt att få till väder och vind

Det är verkligen inte lätt att få till en liten utflykt på klipporna. I måndags verkade dock allt falla på plats. Meteorologerna hade lovat molnfri himmel, månen skulle vara under horisonten i princip hela natten och det hade till och med utlovats en mindre solstorm, så utsikterna för norrsken verkade så bra som de kan bli nere i Bohuslän.

Så jag packade mina prylar och gav mig ut. Några molntussar hängde fortfarande kvar när solen började gå ner och ju mer tiden gick desto mindre moln blev det för att till slut i princip försvinna helt och visa en klarblå himmel.

Men när jag väl började fotografera kom molnen tillbaka. Vid 22-tiden just som vintergatan börjar bli synlig började de skymma vyn lite lätt och det blev sedan värre och värre. Det blev till att packa ihop allt och hoppas på bättre kvällar.

Men en bild blev det, och helt förgäves var inte utflykten, för jag lärde mig en del och testade andra tekniker jag snappat upp under sommaren, så nu kanske man kan få ännu lite bättre bilder.

Vintergatan reser sig över Sivik och Valboholmen

Vintergatan reser sig över Sivik och Valboholmen

28 Jul

När vind och moln är perfekta

Ibland har man bara en sån där tur som bara dårar kan ha.

Jag har jagat moln länge nu, men inte riktigt hittat rätt. Jag har varit ute när det varit tunga gråa moln, ute när det varit massor av vita fluffiga saker på himlen, mörka åskmoln men det har alltid varit något fel på dessa i kombination med vinden. Vinden har varit för stark, för svag eller så har den kommit från fel riktning. Men i tisdags blev allt helt rätt.

Solnedgång utanför Sivik, Lysekil

Visst solnedgången var fantastisk, men det ska den väl vara om man är på Bohuskusten, för här hittar man nog de vackraste solnedgångar denna planet kan få till. Men dessa bilder har jag fotograferat förut, och fått betydligt finare bilder än den ovan.

Nej, det är långa slutartider jag är frälst i och efter en hel del provbilder började jag så smått röra mig runt ett område på kanske 10×10 meter. Större område jobbar jag inte med när jag är ute en kväll. Jag testar bildvinklar, olika höjder på stativet och letar efter en komposition som är bra.

Tyvärr så var solen bitvis ganska stark fast jag hade jättemörka filter över kameralinsen Jag fick mona långa slutartider, men solen brändes ut totalt på bilderna. Ett exempel är detta.

Långa slutartider fixar till molnen, men solen bränner igenom

Men genom att stå kvar på exakt samma plats och bara vrida kameran 90 grader åt vänster får man en helt annan vy. Nu är solen utanför synhåll och molnen kommer rake emot mig. Jag tar en bild, och det jag ser i kamerans display gör mig varm. Kompositionen var det närmaste perfekt i mina ögen och molnen, jösses, vilka moln.

Det jag försöker förmedla är att vara på en och samma plats under mer eller mindre en hel kväll är inga problem. Visst, man får kanske välja platsen och undersöka den lite om den åtminstone har lite potential att producera bilder och i Lysekil är det inte så svårt. Klippor och hav finns överallt. Men när man väl är där så är det bara små justeringar som behövs mellan en halvkass bild och en riktigt bra.

Alla bilder är tagna med en canon 5D mk III, Samyang 24mm f/1.4 och stativ. Slutartiderna är mellan 2-3 minuter och bländaren är f/16

Här kommer slutresultatet, inte så tokigt, eller hur?

Ibland blir allt rätt med långa slutartider. Moln och vind sammarbetar utanför Sivik, Lysekil

03 Jan

Småvikar och is

Hujedamig vad kallt det är ute. Men det ska inte hindra mig från att besöka några fina vikar och se om man kan få en eller anna bild under helgen.

Denna dag tänkte jag ta mig ner till Siviks campingplats, men istället för att fotografera bryggorna och sjöbodarna, tänkte jag utforska området lite norr över. Nu är detta inget jättejobb, för rätt över holmen är det bara några 200 meter att gå, och terrängen är lätt.

När man väl kommer dit upptäcker man att de små grunda vikarna är helt istäckta med en vacker klaris. Aldrig tidigare har jag försökt fotografera is som ligger på en vattenyta, men jag tycker att det blev ganska bra ändå. det gäller att prova på medan man kan, för det är inte ofta isen ligger utanför Lysekil.

Lilla viken, frusen och väntar på solen

Än kan solen inte göra något åt den frusna havsviken

Solen döljer sig bakom molnen. Ett foto med lång exponeringstid

03 Jan

Astrofotografering utanför Sivik

Som många vet har jag snöat in lite på astrofotografering och att fotografera vintergatan. Jag har varit utanför Stångehuvud och fått riktigt fantastiska bilder på Fyrhuset. Jag har varit i Munkevik och fått bilder på sjöbodar och en magnifik stjärnhimmel. Och nu tänkte jag att Sivik skulle vara målet för en nattlig promenad ut på bryggorna.

Jag hade kollat lite på hur vintergatan skulle röra sig på himlen och kommit fram till att placeringen inte skulle vara helt optimal. Jag trodde att jag kunde få med sjöbodarna som jag så väl känner till sedan tidigare, men det var ändå en liten gissningslek hur det skulle fungera.

Mycket riktigt, vintergatans magnifika båge av stjärnor, fungerade inte riktigt i förhållande med förgrunden. Det blev bra, men ändå är jag inte riktigt nöjd med motivet.

 

Stjärnhimmel vid Sivik

160103-Stjärnhimmel vid Sivik-2

160103-Stjärnhimmel vid Sivik-3 160103-Stjärnhimmel vid Sivik-4

 

15 Dec

Siviks bryggor

Under hösten har jag gått omkring mycket på Siviks bryggor. Campingplatsen är stängd för säsongen och man är helt ensam. Båtarna är borta och sjöbodarna är igenbommade. Alltså en helt perfekt tid att leka lite med kameran och försöka få till riktigt bra bilder på solnedgången och den gyllene timmen.

När man går där ensam infinner sig ett lugn i både kropp och själ. Man står där och tittar på naturen. Pillar lite med inställningarna på kameran och försöker komma på en bra komposition för den bild man ska ta.  Att det blir en bra bild spelar faktiskt ingen större roll om man  ska vara ärlig, för det är just lugnet jag vill komma åt. Att vara ensam och få rensa huvudet från vardagen

Siviks bryggor, aldeles utanför Lysekil med en underbara solnedgång Sjöbodar som klamrar sig fast på Siviks klippor utanför Lysekil

18 Okt

Min favoritplats

Siv ik är min absoluta favoritplats just nu.

Otroliga klippor, vackra vikar, sjöbodar som klättrar på klipporna och havet så långt man kan se. Och solnedgångarna, dem ska vi inte prata om.

Det är inte helt enkelt att få till allt på en och samma gång, men denna kväll lyckades allt. Förutom en spektakulär solnedgång över klipporna, blev himlen helt lila av den reflekterande, nedgående solen. Och när jag var påväg att gå hem vände jag huvudet bakåt och fick se en fantastisk vy där månen gått upp på himlen, orange horisont och en rak linje av brygga. Ibland har man tur.

 

Solnedgång utanför Siviks Camping, Lysekil

Lila solnedgång utanför Siviks camping, Lysekil

Siviks brygga. Min prisbelönade bild av solnedgången utanför Lysekil

16 Sep

Blixtnedslag – jag lyckades att få det på bild.

Som alla vet så är jag på klipporna och springer med jämna mellanrum. Solnedgången är ett av de mål jag försöker fånga och skapa någon form av perfektion till och igår var det på inget sätt annorlunda.

Turen gick denna kväll till Siviks campingplats, där jag faktiskt bara varit en enda gång tidigare med kameran beredd, och det var för många år sedan. Jag var lite orolig, för när jag åkte hemifrån, så började massiva moln torna upp sig ute till havs, och det blev att vänta fem minuter i bilen innan jag gick ut till klipporna. Det mesta av regnet gick dock längre ut till havs och fortsatte sedan in åt land lite längre norröver, så jag hade en vacker vy mot frontens bakre sida.

Helt plötslig kommer en blixt ur molnet, och jag får mer eller mindre panik med att rigga kamera, stativ och försöka rikta in den med rätt skärpa och åt rätt håll. Jag tryckte på avtryckaren i ren desperation och hoppades på det bästa. Det här var faktiskt min första chans att få en blixt på bild.

Molnen var otroliga. Kolsvarta med regnskyar som drog fram under dem. Och här stod jag, med en perfekt utsikt över ett mäktigt oväder.

Mäktiga stormmoln över Siviks camping, Lysekil

Mäktiga stormmoln över Siviks camping, Lysekil

 

Den blixt jag lyckades fånga över Sivik. ISO 100, 0,3 sek, f/11, 12mm vidvinkel

Den blixt jag lyckades fånga över Sivik. ISO 100, 0,3 sek, f/11, 12mm vidvinkel

 

Himlen över Sivik, Lysekil mellan två åskoväder

Himlen över Sivik, Lysekil mellan två åskoväder

13 Sep

Gråväder med ND filter

Det är alltid kul att gå ut på klipporna, 5 minuter från hemmet, och plåta lite. Oavsett vädret finns det alltid någon vik eller brygga att upptäcka och fundera på hur man ska kunna få till en komposition i bilden.

Idag var jag på ett par ställen jag varit förut, men nu var himlen mer eller mindre helt grå. Ingen sol att se någonstans, men de jämngrå molen hade lite skiftningar av både mörkare och ljusare partier. dessa tänkte jag kunde användas när jag monterade mina filter framför linsen. Ett tjockt ND10 Lee Big stopper, gör de möjlig att ta bilder med flera minuters slutartider, och på toppen av de ett tonat 0.9 ND filter som jämnar ut den lite ljusare himlen.

Och det blev inte helt fel. Jag fick dämpa färgerna lite, för verkligheten var väldigt svart-vit. Så här ser 5-6 minuters exponering ut vid bohuskusten.

Gråväder över en vik vid Rinkenäs

Gråväder över Långeviks bryggor

30 Jul

Äntligen tillbaka på klipporna

Den här sommaren har varit tveksam gällande vädret, minst sagt. Jag hade en ambition om att göra sommaren till en högtid. Springa runt på klipporna och försöka fånga en perfekt solnedgång.  Men regnet faller ner mest hela tiden, och de få gånger som vädret var gynnsamt, så var jag bortrest eller hade annat för mig.

Nu fick jag chansen. Hela dagen regnade det, men framåt eftermiddagen slutade det och efter kollat regnmätaren, konstaterade jag att det kommit ytterligare 20 mm detta dygn. Men det regnade i alla fall inte just då och lite blå fläckar började synas mellan de grå molnen.

Så vid 19-tiden hade jag packat ihop det jag behövde. Kraftiga kängor på fötterna istället för löparskor och en bastant regnkappa kom med den med. Jag hade tur, för regnkappan behövdes inte användas, fast det var nära på ett par gånger.

Hur var nu ljuset denna kväll. Jag fick bra möjligheter att leka med långa slutartider. Tyvärr drog tunga moln in och den dramatiska himmel jag försökte få till blev mestadels väldigt grå. Lite dramatik fick jag till, men det blev kanske inte sådär som jag ville ha det. Platsen, Valboholmens yttersta spets, var däremot perfekt.  Bra scener, fina möjligheter att komponera en bild och faktiskt, ganska varmt, trots vädret.

Det blir till att försöka igen, med lite mindre moln på himmeln.

Molen på väg in med skitväder

En strimma av hopp att sommaren ska komma

Blå himmel över Lysekil

Kraftfulla moln sett från Valboholmen.

Badviken ligger övergiven

 

23 Jun

Att ladda batterierna

Rund om Lysekil finns de steniga stränderna. Än så har våren och sommaren varit ganska kall så klipporna är inte riktigt uppvärmda för att erbjuda den där riktigt sköna upplevelsen på kvällarna.

Här är min plats, där jag kan ladda mina batterier. Bara att sitta på en sten, och titta ut över havet och pilla lite med olika inställningar på kameran, fundera om man kanske får en bättre bild om man vrider den några grader. Man är alltså helt i sina egna tankar. Ibland glömmer man bort sig, och tänker på annat eller bara tittar på några vågor som sakta slår in mot stranden. Det här är frihet för mig.

I midsommarhelgen var jag ute en kväll. En lite jäklig klättring på höga berg och sönderbruna stenhällar behövdes för att hitta till den plats jag sett tidigare. Den väg jag trodde skulle fungera (den enkla alltså), visade sig inte vara så enkel, utan det blev till att ta till plan B och klättra, klättra och klättra igen, men till slut så, där var platsen.

Grästuvor på Valboholmen

Solnedgång på Bohuskusten, Lysekil

Solnedgång på Valboholmen

Blå himmel

Ner mot havet stupar klipporna brant

 

 

17 Apr

Blöta skor och bländade ögon

Det är inte lätt att fullfölja mitt projekt ”Den perfekta solnedgången”, men jag kommer närmare för var gång jag går ut. Igår var jag ute på Valboholmen igen, och gick tvärs över ön med värkande ben som fått mycket stryk av de sista två veckorna träning.

På öns sydvästsida ligger fantastiskt mjuka klippor. De är slipade av inlandsisen och är sådär släta som man bara kan drömma om. Men strandlinjen är inte lika inbjudande för de som föredrar sandstränder i Medelhavet. Här är den mest sten och svarta snorhala hällar som möter havet. Och att de var hala fick jag bittert erfara.

På Bohuskusten finns det bara två typer av klippor. De vanliga som finns överallt på land och den svarta varianten. De är svarta på grund av att de är täckta med alger och står under vatten stora delar av året. Det är först vid lågvatten de syns och är åtkomliga.

Normalt är dessa svarta klippor inget problem, men råkar man gå på dem med blöta fötter eller skor så visar de sin värsta sida. de blir hala som såpa. Skridskobanor känns sandade jämfört med dessa jäkla hällar, du har inte en chans att stå still. Har du tur glider du bara sakta ner på fötterna, men har du otur flyger du omkull och ramlar ner i vattenbrynet, och där kommer nästa problem, nämligen havstulpanerna. Rakbladsvassa små monster som älskar att riva sönder fotsulor och ben.

Detta kanske var en skräckhistoria som du inte hört förut, och det är faktiskt som jag beskriver. Dock är problemen mindre än man kan tro, för alla barn från späd ålder lär sig från sina föräldrar att ”akta sig för de svara klipporna”. Och tro mig, det behövs bara en gång att de struntar i de goda råden, förrän de lärt sig den hårda vägen.

Nog om detta, och tillbaka till bilderna. Långa slutartider och solnedgångar, kan de bli bättre? Nu börjar jag få till både kompositionen och färgerna. Men än väntar jag på den perfekta himlen med rätt mängd moln som reflekterar solen sådär gult och orange som jag vill ha det. Så där står jag några timmar med blöta skor efter att halkat på just dessa svarta klippor, och bländad av den nedgående solen. Värre kan man ha det.

Så, jag har detta år på mig att hitta den perfekt solnedgången, och det börjar ta sig, och är är gårdagens skörd av det vackra Bohuslän kan erbjuda.

Långa slutartider gör något speciell med vattnet. valboholmen utanför Lysekil. Pär Ohlson Foto: Pär Ohlson. 2 minuters slutartid ger tryck i molnen och lugnar ner vattnet. Valboholmen, Lysekil Långa slutartider gör något speciell med vattnet. valboholmen utanför Lysekil. Pär Ohlson

 

03 Apr

Lightroom, en räddande ängel

Bild före editering i Lightrooma

Det är inte alltid man får till det direkt i kameran  när man är ute och fotograferar, och därför är jag en stor vän och användare av en mjukvara som heter Lightroom. Varför då kan man fråga sig?

Jag tar en massa bilder hela tiden. Att hålla ordning på dessa är mer eller mindre omöjligt, för många har säkert en skokartong full med gamla negativ som ligger i en garderob, och där kommer Lightroom in. Den har en katalogfunktion som tillåter mig att märka varje bild med t.ex vart bilden är tagen, vilka personer som är med på bilden och olika typer av kategorier. Alla dessa delar har jag på förhand bestämt hur de ska se ut, och jag följer min katalogisering ganska slaviskt. Naturligtvis läggs namn på personer och nya orter till kontinuerligt, men t.ex kategori som naturfoto, väder eller gatufoto, ändras aldrig. Så med mängder med kort kan jag met ett knapptryck få fram alla bilder som en specifik person är med på eller bilder tagna på en speciell plats. Fungerar perfekt.

Den andra funktionen är själva redigeringsbiten, det vill säga hur man tar hand om en bild som man tagit. Och där finns det massor att göra.

Många av mina bilder är lite speciella. de är kanske tagna med filter framför linsen. Detta ändrar många gånger hela bilden till kraftigt blå. Andra gånger är det rena motljusbilder som man plåtat, och där bränner solen igenom och hela förgrunden är mörk. I normala fall är detta mer eller mindre oundvikliga resultat, men Lightroom fixar detta, kanske inte enkelt, men efter lite jobb så kan man få fram fantastiska resultat.

Bilden ovan är den sista bilden jag tog under min utflykt i början av april 2015. Jag hade tagit massor av bilder, och var lite trött. Så denna bilden skulle egentligen aldrig funnits. Det som hände var att jag stod där ute på klipporna med en trådutlösare kopplad till kameran. Jag håll på med extremt långa slutartider, flera minuters exponering av solnedgången. Men denna sista bild struntade jag i. Jag stängde helt enkelt av kameran innan bilden var ”klar”

Detta innebar att den blev väldigt mörk, för att inte säga svart. Man kan se en sol, och kanske lite moln men inte mycket mer än så. Men när jag plockade upp bilden i Lightroom så var det något jag gillade, och sen när jag började dra i alla funktioner och spakar för att se vad jag kunde få ut av originalbilden, började det att hända saker. Det gick väldigt bra, en knivskarp bild på solen som ramlar ner i vattnet, underbara moln mot en extremt blå himmel, och förgrunden som är hav och lite öar, helt svart.

Slutsatsen är att aldrig slänga bilder, det kanske går att fixa till dem på ett eller annat sätt. Slutresultatet ser ut så här!

Bild efter editering i Lightrooma

 

 

 

 

 

15 Mar

Klassiska solnedgångar, svårt att få till

Jag har sett en uppsjö av klassiska solnedgångar. Många av dem kommer från kustlandskap, där solen går ner i havet så det nästan kokar i både vattnet och himlen.

Jag har försökt att fotografera dessa vyer många gånger, för det är ju en av de mest klassiska scenerna man kan fånga på bild. Men jag vill ha lite mer i min portfolio.

Jag har två huvudkrav på bilden. Del ska naturligtvis solnedgången vara så där orange och vacker som man ser på bilder publicerade i magasin med glättat papper. Sen vill jag ha förgrunden på ett speciellt sätt. Den ska vara framträdande och hjälpa till att lyfta bilden.

Här i Lysekil har jag alla de de delar som behövs för att bil en fantastisk bild. Havet, solen som går ner i vattnet och klippor av olika slag som kan fungera som förgrund. Nu gäller det bara att få ihop allt i en bild. Än har jag inte lyckats.

Solnedgång på Valboholmen, Lysekil Solnedgång på Valboholmen, Lysekil

 

Den övre bilden är tagen med ett tonat  blått filter framför linsen.

21 Feb

Släggö

Ett ställe jag faktiskt inte varit på mycket är Släggö i Lysekil.

Ön, som är förbundet med havsbadet med lite bryggor fungerar som bas för kallbadhuset i stan där damer och herrar håller på med sina nakenbad, sommar eller vinter spelar ingen roll.

Jag har gått upp på klipporna tidigare men det var många år sedan, så jag tänkte att jag kunde ta med mig kameran dit och se om det finns något som skulle kunna passa att plåta. Och viss fann det en hel del att se på.

Nu ska jag erkänna att jag försökte mer att fokusera på att få kompositionen att fungera. Framförallt var det linjer i terrängen som jag letade efter. För det är så att jag behärskar tekniken ganska bra. Kameran och alla dess inställningar kan jag ändra och få det resultat jag vill. Men ögat är inte riktigt lika tränat.

Så jag tänkte att ge mig ut en gång i veckan resten av året. Målet med detta är att träna upp mig själv att se motiv enklare. För nu är det kanske inte en lyckträff när jag får till en bild, men i alla fall så är jag mer osäker än säker på slutresultatet.

Så de två bilder jag fick till ska då ses mer som ett övningsmaterial mer än något annat.

Släggö i motljus med Skaftö/Fiskebäckskil i bakgrunden

Släggö i motljus med Skaftö/Fiskebäckskil i bakgrunden

01 Jul

Badplatsen är officiellt öppen

I vintras tog jag mig en lite promenad till Rinkenäs badplats. Det hade snöat några garan och mer snö var på väg. Jag tog då lite bilder, och vill man kan man titta på det gamla inlägget här. I januari, så var badplatsen riktigt ordentligt stängd, så varför inte ta en tur dit igen sådär 6 månader senare och se hur det ser ut nu.

Den lilla vikens krabbor väntar på barn med klädnypa, snöre och musslor

Med kamera, stativ och filter tog jag mig till Rinkenäs badplats, och nu var den öppen igen. En del folk var det där också. Ungdomsgänget hoppade från tornet. Killarna ville nog imponera på tjejerna för de hoppade längre, högre och oftare, precis som det alltid har varit.

På ett par ställen stod lite folk med spö i näven, och plötsligt började vattnet koka. Makrillen skrämde upp småfisken, och det blev en himla fart på spöna, och nyfångad makrill landades på de varma klipporna. När man satt där, på den röda graniten som värmts upp under dagen, då mådde man riktigt bra. För kontrasten mellan denna kväll och den promenaden jag gjorde för 6 månader sedan kunde inte vara större.

Så välkommen till Bohuslän du också, där klipporna är varma, havet är blått och solen värmer gott.

Solen värmer Rinkenäs badplats

Mjuka berghällar varma av dagens sol

19 Mar

Inspiration

Stunning Smeared Sky Photography by Matt Molloy
Stunning Smeared Sky Photography.  Image by Matt Molloy at 500px.com

Som de flesta av oss som har en kamera så blir man inspirerad av många personer på nätet. Det finns vanliga amatörer som skriver i sina bloggar och deras bilder är normalt av lite varierande kvalité liksom mina är. Man försöker och ibland får man till det riktigt bra, för att senare kanske efter ett år upptäcka att man utvecklats en del och den där bilden som man tyckte var så bra helt plötsligt ser alldaglig ut.

En av de mer extrema sidorna som jag följer är en sajt som heter 500px. Där får man se helt otroliga bilder och jag kan nog påstå att jag hittills inte sett en enda som jag själv inte skulle vilja ta.  Till skillnad från den svenska Fotosidan, där bilderna är av blandad kvalité så är 500px enormt snygg.

Här om dagen satt man lite och slösurfade och hittade en liten video. Dramatiska himlar fick mig uppmärksam. Och det hela förklarades med en video.  Och här på kusten har vi gott om himmel och förgrunden i form av klippor och hav borde kunna passa denna typ av redigering.

Så, det blir till att försöka sig på detta någon dag framöver. Ser redan några problem med att ta själva bilderna, men det ska man väl kunna klura ut hur man ska lösa.

09 Mar

Skitiga fönster i motljus

Det är inte alldeles lätt att försöka fotografera. Denna söndag så var vädret bra, så det blev en tur ner till Långeviks badplats. Konstigt nog har jag faktiskt aldrig varit där tidigare fast det ligger fantastiskt vackert och har riktigt fina stränder med både sand och berg. Jag har väl valt annat genom årens lopp som passat alldeles utmärkt, men jag tror nog att det är backen uppför när man ska gå hem som skrämt mest. För den är lång och brant.

Jag har skaffat mig ett filter som man sätter framför kameralinsen. En Lee Big stopper heter det och det kan närmast liknas vid ett par svetsglasögon i färgen. Det går inte att se något alls igenom det i normalt ljus. Men lite ljus kommer det igenom och detta filter är gjort för att dämpa inkommande ljus och tillåta långa slutartider.

Sagt och gjort så monterades stativet på stenarna och jag var lite orolig att allt skulle bli riktigt blött. Vågorna dundrade in men allt gick bra. Kort togs och jag justerade slutartiden mellan 30 sekunder upp till två minuter och när jag kom hem och plockade upp bilderna i datorn så blev jag varse om två saker.

Kameran riggad och klar

1) Filtret måste torkas av noggrant.
Jag hade lite damm på det svarta filtret men det störde inte så mycket. Men problemen uppkom då små vattendroppar stänkte upp från vattnet och vågorna. Och riktade man kameran mot solen syntes dessa extremt mycket. Även om man inte tog bilden i motljus så syntes en del, men dessa fläckar gick att tvätta bort i datorn. Nu kan det vara så att filtret var lite skitigt redan innan jag satte dit det, men även att jag hade 2 minuters slutartid och vinden låg på ordentligt kan ha gjort att jag fick massor av prickar.

2) Sol och moln är väldigt viktigt att ha koll på.
Denna söndag var solen uppe och sken och allt var riktigt bra. Tyvärr var himlen delvis täckt med tunna slöjmoln och allt såg nästan ut som det badade i en tunn dimma. Denna dimma blev en riktigt fin diffusor och gjorde att allt jag tog på riktigt badade i vitt ljus.

Så nästa gång så blir det att ta med sig putsduk och ha koll på hur himlen är. Lite klarare luft och lite tjockare, spridda moln eftersökes.

Långevik badplats, Lysekil
Canon 5D mk3 med ett 16-35/2,8L USM II. 16mm F:22, 120 sek, ISO 100.

30 Jan

Släggö

Släggö

Släggö sett från kallbadhuset i Lysekil

18 Jan

Ibland är man dum i huvudet!

Som sagt, ibland tänker man inte efter i sin strävan att göra något nytt. Och denna dag var verkligen en sådan.

Vinter på Stångehuvud, Lysekil

Dagen och framförallt natten innan så hade snön kommit i enorma mängder. Totalt hade vi runt 40 cm snö som lagt sig över hela Lysekil. Själv gillar jag väl snön som de flesta vuxna gör, tråkigt att skotta, men det är ju vinter. Idén jag fick i mitt huvud var att åka ut till Stångehuvud på lunchen och försöka ta lite bilder när hela naturreservatet badar i orörd snö. Normalt är det alltid massor av folk som springer omkring där, så snön blir alltid nedtrampad, och jag vill ha den där orörda känslan i de bilder jag tänkte ta.

Sagt och gjort, iväg bar det. Vandringen gick ner mot Munkevik och jag följde en lite stig som några personer hade trampat upp. Inga problem alls. När jag väl kom ner till sjön så var vyn exakt som jag ville ha, inga spår i snön, vacker och vitt. Perfekt. Korten togs och jag var nöjd. Men kanske, dök det upp i mitt huvud, att fortsätt promenaden upp till fyrhuset längst ute på klipporna. Det var där som jag borde fattat att det inte var den mest briljanta idén jag fått den sista tiden.

Det gick ett spår mot fyrhuset. En ensam vandrare hade varit före mig och han kunde sina stigar, det var helt klar. Men att följa dessa fotsteg in snön som bitvis blåst ihop i drivor var inte enkelt. På andra ställen var det betydligt mindre snö, men hela området är enbart röda släta klippor, och dessa blev bitvis inte helt enkla att klättra i för den is som ligger under snön gjorde allt otroligt halt. Så ibland halkade man ner från en klippa mer i en driva av meterhög nysnö. Ibland var man rädd att man skulle ramla ner i en ravin och så fortsatte hela vandringen. Behöver jag en nämna hur mycket snö jag hade i skorna och vilket skick strumpor och byxor var i? Troligtvis inte.

Men bilder blev det, och snön var orörd och skor, strumpor och byxor gick att torka.

13 Jan

Bergsgeten

Som jag lovade så kommer det ett litet inlägg från helgen övningar tillsammans med yngsta dottern och vår tur ner till Valbodalen och Valboholmen.

Skuggfotografen på Valboholmen i Lysekil

Så denna söndag blev det till att utforska hela ön. Visst, man hade varit där för många år sedan, och visste att det var vackert men just denna gång tänkte jag rekognosera för att ta en speciell bild.

Det jag har som målsättning är att ta en bild på havet, klipporna och solen med extremt lång slutartid. Detta kommer då ge vattnet en väldigt utsuddad effekt. För att lyckas med det så måste jag dock ha sk. ND filter monterade på kameran och dessa ska enligt plan införskaffas under våren.

Men viktigast är själva motivet. Jag vill ta detta kort med kameran lågt ner, nästan i markplan. Vattnet och klipporna ska se ut på ett visst sätt, allt noga uttänkt. Och denna gång var uppgiften att hitta just denna plats. Naturligtvis är jag fullt medveten att det inte skulle lyckas denna första vandring utan det kommer krävas en hel del försök till. Men ett ställe hittade jag, och med lite mer tester på kameravinklar, höjder och allmänt experimenterade, kanske kan en av platserna faktiskt bli som jag tänker mig bilden inne i mitt huvud, en varm sommarkväll.

27 Jul

Fyrhuset på Stångehuvud

En av de större sevärdheterna i Lysekil är nog fyrhuset längst ut på Stångehuvud. Det är nog också det mest fotograferade, och jag själv har varit där och plåtat många gånger förr.

Nu krävs det att man är hyfsat frisk i benen för vandringen dit är lite knepig med varierande stigar och ren klättring bland klipporna. Men när man väl tar sig dit så är det riktigt vackert som denna varma sommarkväll.

20 Jan

Tjaba bloggen!

Ok, jag vet, det var ett tag sedan jag var framför datorn och gjorde lite nytta så som att uppdatera bloggen, men det har helt enkelt inte funnits motivation. Kraven man har på sig att presentera en riktigt snygg bild eller en bra text gick inte att nå, och därför fick man gå ner lite i ambitionsnivå.

Hittills har året börjat bra. Lite resor, naturligtvis. Malmö och Karlskrona besöktes förra veckan i snöstormen, och nästa vecka blir det Stockholm som gäller. Och där kommer jag faktiskt gå på två heldagar med utbildning i den ädla konsten att sälja. Tyvärr så slutar vi först vid 17 tiden på fredag, så valet mellan bil eller flyg var enkelt, så troligen är jag hemma innan 21 tiden på fredag. Sent fredagsmys, men hellre det än att köra 50 mil i vinterväglag.

Helgen har gått lugnt till, förutom en resa till de lokala shoppingcentren i närområdet. Lite nöjd med resan blev man ändå, för att det blev inte bara massor av klädaffärer utan för en riktig köksmaskin modell KitchenAid i benvitt inhandlades. Här ska det bakas och rivas.

Ytterligare en liten besvikelse är att jag inte använt kameran den sista tiden. Jag hade med den till Malmö förra veckan och plåtade en hel del jobbilder, men lyckades med att ställa in kameran så den enbart plåtade JPG bilder i lägsta upplösningen,. Bilderna blev bra, men att de skulle publiceras mer än på firmans onlineforum är inte att tänka på. Så när jag var ute och tog en promenad under förmiddagen, så möttes jag av dessa vyer på ett snöigt Bohuslän, så fick jag i alla fall upp mobiltelefonen som har en hyfsad kamera.

Förhoppningsvis så blir det lite mer plåtande nästa vecka, för min kurs ska hållas längst ut i skärgården på något konferenscenter/hotell

Bohuslän i ett lätt snötäcke

Bohuslän i ett lätt snötäcke

%d bloggare gillar detta: