Tag Archives: Italien

26 okt

Hisskräck?

När jag var nere i Italien på i maj blev jag inkvarterad på ett något slitet hotell.  Hotellet i sig såg ut som att det var byggt av ryssar på 60-talet. Arkitekturen och inredningen hade alltså en hel del övrigt att önska. Rummen var i och för sig rena och städade, sängen hyfsad och frukosten typiskt italiensk det vill säga en crusiant med kaffe.

Det största problemet med hotellet var dock hissarna. De var små och fastnade rätt som det var. Så när jag och mina kollegor gjorde entré i hissen, som jag sa tidigare, var ganska liten, så fick 3 personer plats. Uppåt var inga problem, inte neråt heller. Vi körde denna hiss några gånger, för att tillslut en kväll, då vi snabbt skull upp på våra rum och byta kläder, så stannar hissen helt plötsligt.

Vi tre personer i hissen börjar skämta lite, medan vi tar upp nödtelefonen och trycker på alla knappar som finns. Och efter att varit instängda i några minuter börjar det bli ordentligt varmt. Det blir så varmt att svetten börjar rinna i ansiktet, och då, fast det bara gått några minuter, börjar obehaget ta vid.

Det tog dock inte lång tid för att en hjälpsam man med en verktygslåda skulle börja meka med dörren och tillslut även fick upp dörren och kunde släppa ut oss i friheten. Trots att hela incidenten bara tog kanske 5 minuter och sen var vi fria igen, var detta lite otrevligt. Ingen av oss fick panik eller blev rädda, men vi tog trapporta efter detta.

Tänk då vad det skulle kännas om någon jäkla dataguru skulle göra så att hela golvet ramlade ner i hisschaktet. Inte speciellt roligt, om jag får säga min mening, men när man tittar på filmen, så kan man inte undvika att småle.

12 sep

Före & efter

Här kommer en bild som jag gärna skulle vilja prata om en stund. Det är en av mina bättre bilder någonsin men som alla ser så har den redigerats en hel del innan jag fick det resultat jag tänkt mig
Varför har jag då fixat och trixat med bilden?

För mig är det helt och hållet en fråga om hur känslan var när jag tog kortet. Var jag glad eller ledsen, hungrig eller mätt, Var det mörkt eller soligt och alla andra faktorer. I detta fall gick jag innan i dels på mindre gator och dels stora torg. Mina ögon var lite bländade och när jag kommer in till denna gränd så var den väldigt mörk, fuktig och mustig. Men kameran registrerade inte känslan utan bara dess krassa verklighet fast jag hade ställt in alla värden så att bilden förhoppningsvis skulle bli bra.

Så efter all redigering fick jag tillslut en en bild som motsvarar känslan jag hade när jag fick se den lilla flickan sittande på trappen läsande en bok. Rätt eller fel det kan man diskutera i evighet, men detta är min verklighet. För mer bilder längre ner i bloggen är också manipulerade. Bilden på Colosseum och hösten på västkusten ser inte ut på det sätt de publiceras på här på hemsidan. men den känsla jag hade när bilden togs har överförts till mig i efterhand och jag anser att jag är mest ärlig mot mig själv och andra genom att ändra bilden på detta sätt.

Nu är detta ingen ny fråga som uppkommit. De kända fotokonstnärerna har i över 100 år manipulerat ljuset när de kopierat bilderna i sina mörkrum. De riktar mer eller mindre ljus på vissa delar av bilden för att få fram sin känsla. Dessa fotografer kallas konstnärer. vad är skillnaden?

 

07 sep

Bröllop i rasande takt

Rom var som jag beskrivit tidigare en fantastiskt plats att turista på. Många monument, kanske för många ruiner att titta på och mängder med folk. Till alla folksamlingar bidrog ett kanske mindre troligt sällskap nämligen brudpar.

Utanför Colosseum fanns det en ganska stor stubbe efter ett olivträd som sågats ner för länge sedan. Denna hade upptäckts av fotografer som använde den till att få upp en väntande brud på och sedan ta bröllopsbilder med just Colosseum som bakgrund. Idén är briljant om det inte var så att brudparen mer eller mindre stod på kö för att använda just denna lilla stubbe.

Under den tid redaktör´n var där så var den säkert 10 olika brudpar som fick sina minnen förevigade framför Colosseum. Och under hela weekenden såg man många fler. Tråkiga kort om alla ska vara på samma ställe.

04 sep

Den eviga staden

När man beställde en weekendresa för många månader sedan undrade man lite om den Svenska sommaren skulle bli bra och om en resa till Rom i månadsskiftet augusti-september skulle regna bort. Inget blev som man tänkt sig. Sommaren blev kall och blåsig och Rom blev en underbar upplevelse.

Den weekendresan vi nu klarat av blev en succé. Massor av upplevelser, underbara reskamrater, underbar mat och mycket gott att dricka. Höjdpunkterna blev naturligtvis alla ruiner som t.ex Colosseum och Vatikanen, men även en söndagspromenad djupt inne i gränderna gjorde ett starkt intryck.

Mängder med folk gjorde det ibland att det var svårt att ta sig fram. Runt Spanska trappan och Fontana di Trevi var det packat och i Vatikanen var det obeskrivligt med folk. men går man lite åt sidan och letar lite så hittar man guldkorn lite överallt.

Kameran var med från morgon till kväll och många bilder blev det. De flesta är väl av den karaktären att man antingen måste varit där eller varit tillsammans med reskamraterna för att man ska förstå innehållet i bilden, eller få den rätta känslan. Men några fina bilder fick man fram från minneskorten.

Rom är inte sista gången man besöker, där är helt säkert, men och andra sidan Paris och London lockar en hel del de med.

[nggallery id=2]

29 feb

Hur man stoppar en metropol

För några veckor sedan så hade jag nöjet att åka ner till Monza utanför Milano, Italien på jobb. Det är alltid kul att träffa sina kollegor igen. När man tidigt åker iväg från Landvetter så är vädret grått och trist och någon plusgrad, och min förväntning när man väl skulle landa var att det skulle vara lite bättre väder, men där fick man se sig blåst. Kallt, blåsigt, blött och allmänt ruggigt men ingen snö. Detta skulle dock snart ändra sig.

Dagen innan jag skulle åka tillbaka till Göteborg blev jag meddelad om att jag skulle bli upphämtad på hotellet på morgonen. Perfekt tyckte jag. Chaufför, och slippa strula med taxi är perfekt. Fast man blev lite mer orolig när mina kollegor kom tillbaka efter en stund och meddelade mig att det skulle snöa under natten så de flyttade fram min avresa en timme.
Nu ska ni veta att resan mellan hotellet och flygplatsen tar i normala fall mellan 40-60 minuter, lite beroende på trafiken. Med den extra timmen i restid har jag nu drygt 4 timmar på mig att ta mig till flygplatsen och checka in. Hur svårt kan de vara? Mycket svårt visade det sig! För på natten, föll det hela 3 cm snö och hela Milanoområdet slutade att fungera.

Snö på hustaken i Monza

Snö på hustaken i Monza

Sagt och gjort. På morgonen gick jag ut tidigt och väntade på min transport som kom punktligt. En ny bil med rejäla vinterdäck kunde jag snabbt se innan det bar iväg. Chauffören som knappt pratar någon engelska är ganska tystlåten åker iväg de vägar jag nu börjar känna till och väl vid motorvägen kör han rakt över den. Färden går vidare genom små samhällen. Trafiken är helt kaos. Småbilar slirar runt. lastbilar får stopp i backar Inte ett vinterdäck på någon bil och det gav resultat i framkomligheten. Husägare halkar omkring när de försöker få bort snölagret som knappt är mer än tjock rimfrost från sina uppfarter. Och ju längre vi åker desto mer problem blir det. Till slut måste jag fråga varför vi inte åker motorvägen och fick då ett ganska chockerande svar. Motorvägen var om möjligt ännu mer kaotiskt. Chaufförens kollegor ringde in och sa att där var det helt stopp i rusningstrafiken.

Nu får man reda på att en resa till flygplatsen via motorvägen tar minst 3-4 timmar, så den resa jag själv genomför genom små byar och samhällen, ska gå fortare. Fortare? Där jag sitter ser jag bara bilar som sitter fast. Chauffören svär och kör runt bakvägar för att tas sig fram och hur han lyckas hitta utan GPS är för mig en gåta. Men hittar det gör han. Efter nästan två timmar kommer vi ut på motorvägen. Inte en bil i sikte. Och då får min käre chaufför för sig att testa hur fort bilen kan gå och köra ikapp lite av den förlorade tiden.
Jag har åkt en hel del på tyska vägar och det går fort, det vet jag. Men 170-200 km/h på motorvägen med ett tunt snötäcke var lite magstarkt. För ingenstans har jag sett en saltbil eller plogbil. Misstänker stark att de helt enkelt inte har några att rulla ut på vägarna. Ju närmare flygplatsen vi kom desto fortare körde vi. Så efter ca två timmar varierande stillastående eller i racingfart så kom man tillslut fram till terminalen. En snabb koll med bilarna på motorvägen visar att väglaget och köerna är om möjligt ännu värre, och om vi åkt den vanliga vägen hade jag inte kommit med min flight,
Ett stort tack till min chaufför som kör sin barndoms gator. Än en gång kan jag inte begripa hur han lyckades titta genom dessa småbyar utan GPS. Kanske hade han någon apparat dold som jag inte såg, eller så var han helt enkelt extremt duktig.

Mitt igensnöade hotell

Mitt igensnöade hotell