kamera – kaprifolblogg.se

10 aug

Säsongen börjar för stjärnfotografering

Då är det äntligen dags. Sommaren tar sakta slut och det blir mörkt på himlen om nätterna. Slut är det med ljusa sommarnätter, Hurra för för mörkret.

Här är en bild som jag tog i månadsskiftet augusti – september 2014. Bilden är helt oredigerad och det man kan se är hur vintergatans band med stjärnor sträcker sig uppåt på himlen. Ljuspunkterna vid horisonten är fyrar och båtar ute på havet, och det stora ljusare partiet på bildens vänstra sida är Fiskebäckskil och Grundsunds gatubelysning som förorenar himlen med sitt ljus. Jag tänkte att visa lite hr jag jobbat med kameran och dess inställningar för att få till bilderna och börjar därför lista de saker jag tycker är värda att tänka på.

Stjärnfotografering är en materialsport!
Det är faktiskt så! För du får vad du betalar för.

Kamerahuset är en av de två viktiga delarna, tillsammans med objektivet. För att nå bästa resultat bör man ha, och nu säger jag inte att man SKA ha, en fullformatskamera. Kameror med mindre sensor har en tendens att generera betydligt mer brus, speciellt när man tar bilder med höga ISO tal. Större sensor ger oftast lägre brus. En annan fördel med fullformatskameror är att den inte har van man kallar brännviddsförlängning. Detta innebär att objektivets brännvidd är vad som står på gluggen. Men om du monterar på den på en kamera med mindre sensor, ökar brännvidden, och i Canons fall är det 1,6 gånger. Jag har ett objektiv som är 16mm i brännvidd. Om jag använder en annan kamera med mindre sensor skulle då brännvidden istället bli nästan 26mm, Och detta i sin tur innebär att du inte kan ta kort på en så stor bit av himlen som du kanske skulle vilja. Och fullformatskameror är DYRA.

Nästa del är själva objektivet. Och även här är dyrt bättre.
För att få med så stor del av natthimlen som möjligt bör man ha ett objektiv som är så vidvinkligt som möjligt. Själv fotograferar jag med ett objektiv som klara 16 mm men jag skulle gärna vilja ha en glugg som klarar 14 eller ännu hellre 12 mm brännvidd.

En annan parameter är ljuskänsligheten. Du bör ha ett så lågt bländarvärde som möjligt att ställa in. Normalt är att du kan komma ner till f/3.5 på de objektiv du får med när du köper en systemkamera, medan bättre, och dyrare objektiv klarar f/2.8 eller lägre. Min glugg klarar just f/2.8. Men det finns många gluggar som är bra, men ska du verkligen lyckas, så kommer det bli dyrt, helt klart.

En märke som många använder vid nattfotografering är Samyang. De tillverkar ganska billiga objektiv, men de saknar autofokus. Jag funderar på att testa ett av dessa 14mm objektiv, Samyang 14/2.8 IF ED. Med ett pris under 4000 kronor så verkar detta extremt prisvärt. Att det saknar autofokus spelar inte så stor roll. Ställ in fokuset på dagtid, och lås det med en bit tejp, för när du kommer ut i natten är det omöjligt att ställa skärpan, även om du skulle ha autofokus.

Kamerainställningar
Hur ställer jag då in kameran för att fotografera stjärnhimlen? Naturligtvis kör jag så vidvinkligt som det är möjligt. Dels för at få med så stor bit av stjärnhimlen som möjligt, men även för att få in så mycket ljus in i kameran under så lång tid som möjligt.

Det är nämligen så att jorden snurrar hela tiden. Och ju längre brännvidd man har desto kortare tid kan man exponera. Och jag vill helst exponera 20-30 sekunder för att få maximalt ljus in till sensorn.Men ju längre tid man exponerar, ju större risk är det att jorden faktiskt flyttar sig jämfört med positionerna på stjärnorna. Man få va man kallar stjärnstreck, alltså stjärnorna inte längre är klara prickar på himlen, utan börjar bli streck. Detta kan naturligtvis vara en underbar effekt i sig själv, men jag försöker undvika detta.

Vilken tid som är maximalt användbar för att undvika att stjärnorna ritar streck, beror på vilken lins du använder, vilken brännvidd du ställt in linsen på samt vilken kamera du använder. Än en gång så är fullsensorkameror minde känsliga för detta fenomen. Det finns en regel som kallas 500 regeln som förklarar detta ganska bra. PetaPixel förklarar detta väldigt bra på Engelska om du följer denna länk.

Här är standardinställningarna jag brukar fotografera med. Kameran är inställd på manuell exponering. Enligt 500 regeln kan min kamera och mitt objektiv (16mm) klara nästan 31 sekunder innan det blir stjärnspår. Av egen erfarenhet tycker jag dock att man minskar tiden lite för jag har sett tendenser av spårbildning. Normalt brukar jag köra på 25 sekunders slutartid, men har gått ner på 20 sekunder ibland.

ISO inställningarna brukar jag ändra lite. När jag riggat upp kameran på ett stativ (ja, det är absolut nödvändigt att använda någon form av stativ) så tar jag ett par bilder på en inställning, ändrar lite på t.ex ISO värdet eller tiden, tar ett par bilder till, ändrar igen, o.s.v. På så sätt kan jag i alla fall ha en ärlig chans att få en bild så bra exponerad som det går.

Jag fotograferar alltid i RAW format. I och med det så spelar det inte så stor roll hur jag ställt in vitbalansen. Den är enkel att justera senare i bildbehandlingen. Däremot bör man undvika skakningar när man tar bilden. Vad som inte tydligt syns här, är att jag använder en trådutlösare. Denna pryl är inte helt nödvändig, förman kan ställa in kameran så den tar bilden med en 2 eller 10 sekunders timer. Det fungerar perfekt.

Förutom stativet så ser min utrustning ut så här. Stativet som jag skrev at det är ett måste, går att ersätta. Ta med en kudde och lägg på marken. Lägg kameran på kudden och vinkla upp linsen mot himlen. Kanske inte spå proffsigt, men det fungerar.

Äntligen hemma och du kollar på bilderna. Besviken?
När du väl kommer hem och öppnar bilderna i datorn har du ett konstnärsjobb framför dig. Troligtvis så ser du inte så mycket som du trodde su skulle se på dina bilder. Men lugn, det finns där i bilden, det gäller bara att trolla fram informationen.

Jag har skrivit en guide (du hittar den här) som visar hur jag redigerar bilderna i Adobe Lightroom. Och det finns mängder av andra hjälpredor på nätet. Bland de bättre är:

SLR Lounge
Michael Shainblum

Så lycka till. Nu ska jag ut och fotografera stjärnfall.

23 jun

Att ladda batterierna

Rund om Lysekil finns de steniga stränderna. Än så har våren och sommaren varit ganska kall så klipporna är inte riktigt uppvärmda för att erbjuda den där riktigt sköna upplevelsen på kvällarna.

Här är min plats, där jag kan ladda mina batterier. Bara att sitta på en sten, och titta ut över havet och pilla lite med olika inställningar på kameran, fundera om man kanske får en bättre bild om man vrider den några grader. Man är alltså helt i sina egna tankar. Ibland glömmer man bort sig, och tänker på annat eller bara tittar på några vågor som sakta slår in mot stranden. Det här är frihet för mig.

I midsommarhelgen var jag ute en kväll. En lite jäklig klättring på höga berg och sönderbruna stenhällar behövdes för att hitta till den plats jag sett tidigare. Den väg jag trodde skulle fungera (den enkla alltså), visade sig inte vara så enkel, utan det blev till att ta till plan B och klättra, klättra och klättra igen, men till slut så, där var platsen.

17 sep

Svårfångad stadsvy

Det är inte varje gång som man är ute och tar bilder som det strulade till sig så mycket som det gjorde igår kväll.

Igår kväll, så hade meteorologerna lovat svaga vinda och en klar stjärnhimmel. Jag hade även kontrollerat en liten tabell över hur månen går upp och ner, och denna kväll skulle den gå upp först klockan 23.37 på kvällen, och detta gjorde att jag stack iväg ner mot staden för att prova en ide jag värkt på ett tag nu.

Idén var att med hjälp av tonade filter dämpa allt störande ljus från det upplysta Lysekil och få in så mycket ljus som det bara gick från natthimlen. Och på detta sätt få fram vintergatan som skulle stiga upp över Skaftö och Lysekil utan att bli bländad av stadsljusen. Tanken var bra och jag började rigga upp kamera och stativ innan det blev helt mörkt.

Nu var det kanske närmare en timme kvar innan jag kunde börja fotografera på allvar, så det blev några provbilder över Lysekils skyline. Extremt vackert ljus när solen gått ner, och sedan var det bara att vänta.

Medan jag stod där och fibblade på kameran knappar, justerade filtret jag monterat kameran, så blir jag helt plötsligt bländad att ett par helljus från en bil som på något sätt åkt runt alla byggnader in på en grusstig och lyste upp både mig och kameran. Polisen hade anlänt.

Det var väl inga större problem, för jag kan se att det är någon som sett en skum figur i svart jacka stryka omkring firmorna och de misstänkte väl ett inbrottsförsök. Så det var bara att gå fram till polisbilen och förklara vad jag gjorde. Och det var ett trevligt samtal, som avlöpte utan några problem, och polisen fortsatte med sitt resten av kvällen.

När det väl blev tillräckligt mörkt, så kom nästa problem. Vintergatan som jag försökte fånga kräver en molnfri himmel. Tyvärr så började höga tunna moln driva in och de parkerade sig effektivt i syd-västlig riktning, just där vintergatan skulle framträda så fint. Och molnen blev fler och fler och klockan 21.30 bestämde jag mig för att mitt fotoprojekt inte går att genomföra, och packade ihop.

Det som var lite lustigt var den enorma skylten som jag tydligen missat när jag gick till fotoplatsen. Denna skylt dundrade fram att detta område var avspärrat hamnområde och det var strängt förbjudet att utan tillstånd vara på platsen. Jag har varit på samma plats många gånger tidigare, visserligen i dagsljus, men just denna skult har jag inte lagt märke till förut.

Så jag kanske hade tur i alla fall, för det skulle lika gärna kunna bli en resa in till Uddevalla i baksätet på en polisbil anklagad för terroristbrott.

03 sep

Hur man skapar en galax – en enkel guide med Lightroom

Vintergatan vid Stångehuvud, före och eft

A English version on this tutorial could be found here

Jag har varit ute och fotograferat vintergatan och på olika sociala forum har folk frågat hur jag gjort för att få fram vintergatan, för de flesta som stått ute en mörk kväll har aldrig sett vintergatan med blotta ögat. Så här kommer en liten genomgång på tekniken jag använt.

Jag vet att jag inte är vare sig en fullfjädrad lärare eller en expert på Lightroom eller Photoshop, men det lilla jag kan har jag lärt mig genom att studera hemsidor, prata med folk på sociala medier, men framförallt försökt själv. Trial & Error är ledordet. Så för att betala tillbaka lite av den kunskap jag fått från andra så skriver jag denna enkla manual.

Read More →

29 aug

Sent på natten

Här är den sista bilden jag tog ute på Stångehuvud innan det var dags att packa ihop ryggsäcken och gå hemåt och uppsöka sängen. Det var lite mörkare och tunna moln började dra in norrifrån.

Ljuset på vänstra sidan kommer från Grundsund på Skaftö och de skarpa ljusen vid horisonten är några fartyg som går med belysning. Just ljusen från fartygen tänkte jag först klona bort i mjukvaran, men jag tycker att de tillför något till bilden.

28 aug

3.e gången gillt – Vintergatan

Efter ett par försök i vintras, så lyckades jag få den bild jag ville ha.

INär solen gått ner över Stångehuvud en klar natt så smyger sig sakta stjärnorna upp på himlen. Jag har alltid velat fotografera dem i allmänhet, men vintergatan i synnerhet och hitills har det gått sådär. Första gången jag var ute var med döttrarna och då fick jag till en del bilder som var riktigt bra. Idén och kompositionen stämde fint, men jag fick inte riktigt till stjärnhimlen som jag vill ha den. (se på det inlägget via denna länk)

Men denna gång tror jag att jag satte bilden mer eller mindre perfekt med tanke på omständigheterna. Visst, jag ska göra fler försök och framförallt försöka få döttrarna att stå väldigt stilla en gång till med pannlampor som lyser upp mot himlen, det är klar, men vintergatan, wow, det är mäktigt att se.

De första gångerna jag var ute så var det mörk, riktigt mörkt. Alla stjärnor syntes klart och tydligt, och vintergatans band kunde beskådas enkelt med ögonen. Det var torrt och kallt i luften. Men bilden blev inte som jag tänkt mig riktigt som jag sa tidigare. Vintergatan poppade inte upp som jag set den göra på andra bilder, och efter mycket arbete i mjukvaran så lyckades jag få till bilden hyfsat.

Häromkvällen var det tvärt om. Stjärnorna syntes bra, men vintergatan lyste med sin frånvaro när man tittade upp mot den svarta himlen. Jag riggade kameran och tog ett par testbilder, och först då syntes det långa bandet av vår egen galax.

Så där fortsatte det hela kvällen. Vintergatan gick knappt att se med blotta ögat, men kameran registrerade allt i fantastiska detaljer. Bild efter bild togs, och det blev bättre och bättre ju mörkare det blev.

Så det blir ut fler gånger stjärnklara kvällar under hösten och se vad man kan få till för motiv, för mörkerfotografering gillar jag verkligen.

01 maj

NYC del 8 – Fotograferna

Det var inte lätt att gå i New York och försöka leka fotograf. Jag har folk i min omgivning som idiotförklarat mig för att jag hellre släpar omkring på en skittung fotoutrustning med en vikt på 1-2 kg. Varför inte ta en liten kompaktkamera med massor av zoom som också tar kort och enkelt försvinner ner i fickan?

Jag är väl lite av både perfektionist och fåfäng. För plåtat har jag gjort med stora kameror i mer eller mindre hela mitt vuxna liv. Och jag gillar att ha kontroll över hela processen med bländare, skärpedjup, tid och fokuspunkter. Men jag måste hålla med de som tycker an lite kamera är tillräckligt, för i de flesta fall är den det.

Många bilder som jag tog, skulle en liten fickkamera göra lika bra. Och den skulle också vara mycket lättare. En kamerautrustning gick väl hyfsat bra att släpa på, men när dottern började bli shoppingsugen, så stod jag där med två systemkameror runt axeln och lekte paparazzi. Och efter en vecka med detta släpande, mer eller mindre åtta timmar om dan, och kanske hälften av tiden med två kameror, så var min axel och nacke riktigt mör. Då var det nära att jag började gnälla lite och kanske önskade mig en liten fickkamera istället, men bara nästan.

Hanna plåtar på Times Square