30 jan

Hovfotograf – åt Melwin?

I helgen fick jag den stora äran att åka till Stockholm och vara hovfotograf åt underverket Melwin. Kanske ni inte hört talas om detta barn från kungahuset, och då har ni helt rätt, för dit jag hade min kompass inställd, fanns en helt annan kungafamilj och de bodde lite norr om stan, inte i ett slott utan mer i en koja. En gammal jobbkompis och hans fru har fått sitt 3.e barn och det var dop i görningen.

Ljuset och dopskålen i silver

I somras, när han fortfarande var under produktion, var hans föräldrar hos mig och frugan med deras husvagn och vi hade några riktigt fina dagar tillsammans.  Namnförslag kom naturligtvis upp som en naturlig del av konversationen, och jag är faktiskt lite besviken att förslaget ”Miffo” inte valdes av föräldrarna. Det hade varit perfekt!

Hur som helst, jag har en riktigt speciell relation till pappan, norr om Stockholm. Vi har jobbat tillsammans under ganska många år och vi har haft våra strider, men alltid kommit överens i slutänden. Vi kunde komma från två olika planeter i vissa frågor, men ändå identiska tvillingar i andra. Så det var med glädje vi fick en inbjudan att åka och närvara denna högtidsstund.

Jag ställe en fråga om  jag skulle ta med mig kameran, och det fick jag gärna. Fast efter en stund SMS-ande med mamman till Melwin, så fick hon lite kalla fötter. Inte att jag skulle ta kort i kyrkan, utan mer om hon tvingat mig att göra det. Men nu var det så att jag faktiskt frågade dem och jag tycker det är riktigt kul att göra denna typ av jobb.

Själva plåtandet var riktigt rolig. Men det var inte helt lätt. Kyrkan var trång och ganska mörk. Och massor med släkt och vänner hade kommit. Vart ska man sätta sig så man stör så lite som möjligt var den första frågan. Kommer ljuset räcka och vilket objektiv ska jag använda var andra funderingar, som snart kom efter att jag hittat min plats.

Melina

Ljuset, eller frånvaron på sådant var det största problemet. Det var bara att dra upp ISO värdet på kameran ordentligt. Tillsammans med en stor bländare (f/2,8 – 4) så lyckades jag få tider på 1/100 del och det räckte hyfsat, fast jag skulle vilja ha ännu snabbare tider. För valet jag gjort var att använda ett 70-200mm objektiv, och som alla vet så behöver man slutartider på i princip samma värde som brännvidden. Så 1/200 dels sekund hade varit bäst för detta tillfälle. Men, med lite stöd, och variera zoomningen lite så blev det ganska bra ändå.

Återkommer med ljusproblemen igen. Under många år så spelade dottern handboll, och där tog jag många, många bilder. Kyrkan är faktiskt inte helt olik en sunkig idrottshall heller. Mycket mörka ytor som suger ljus, riktigt dålig belysning är standard och rörelser som kräver snabba slutartider. Så jag har lärt mig den hårda vägen vad som krävs för att ta bilder i en miljö som en kyrka erbjuder. Problemet uppkommer när man plockar upp bilderna i datorn. De är ganska brusiga.

I mina försök att få ner brusnivåerna i bilderna drog jag upp ISO inställningarna till det minimala jag kunde för att få en hyfsat slutartid. ISO 1600 var det minsta jag kunde använd,a tillsammans med en stor bländare. Då kan alla förstå att det var riktigt mörkt i kyrkan. Men ändå var bruset ganska påtagligt i bilder. Det mesta gick att fixa till i Lightroom, men vissa bilder blev väl mjuka när jag dragit i reglagen och reducerat brusnivån.

Sen när jag kom hem tänkte jag ha lite lekstuga med ett par bilder. Det var mörkt som jag sagt tidigare, men med lite penslar och kreativitet så försökte jag få bilderna att poppa upp lite mer. Belys huvudmotivet och mörka ner  bakgrunden tillsammans med lie oskärpa gjorde bilderna betydligt trevligare att titta på. Oskärpan fanns på de flesta bilder för skärpedjupet är inte stort när man använder f/2.8 i bländare.

Så hoppas att mina vänner är nöjda med bilderna. För själv hittade jag bara 3-4 st som jag tyckte var bra. Men när det är ett släktkalas, så är det väl så att det är andra bilder som uppskattas mer än de jag tycker är bra som en utomstående betraktare.

Melvin tar sig sitt första dopp Melwin namngiven och klar

 

11 apr

Ice, ice baby ice

Man var tvungen att göra det igen, alltså åka till Jukkasjärvi och titta på ishotellet.

Det var några år sedan sist men det har väl inte förändrats så där mycket. Denna gång var det solsken istället för mörker när jag kom dit, men det var samma visa som tidigare när man försökte komma in på hotellet. Man var tvungen att ha en biljett. Och det hade väl inte varit något större problem förutom att den var riktigt dyr.

395 kronor för att gå in på en bar. Det var riktigt svettigt. Det är i och för sig vackert därinne, men med tanke att jag bara tänkte vara inne max 15 minuter och plåta lite, så blev valet enkelt. Kyrkan som är gratis fick ett besök istället.

Och kyrkan den var riktigt fin den med. Jag var som sagt där för några år sedan, och skrev lite om den då också på bloggen. Men jag tror nog att ljussättningen var ännu bättre denna gång då solen strilade in genom klarisen på de snötäckta väggarna. Väl värt ett besök men inte värt 400 kronor i inträde, och då kan man inte ens dricka ett glas med vargtass.

Icehotel i Jukkasjärvi - Iskyrkan

Icehotel i Jukkasjärvi - Iskyrkan

Icehotel i Jukkasjärvi - Iskyrkan

Icehotel i Jukkasjärvi - Iskyrkan

Icehotel i Jukkasjärvi - Iskyrkan

 

%d bloggare gillar detta: