Lee – kaprifolblogg.se

28 mar

Skithimmel på Valboholmen

Jag håller ju på att försöka ta lite bilder på solnedgångar, och jag vill ha moln, mycket moln. Det här med molnen gör att du får ett ordentligt drag i himlen när du fotograferar med extrema slutartider, vilket jag gillar.

Förra gången gick det ganska bra. Molnen fanns där och solen också. Ljuset spred sig mellan molnen och det blev en riktigt snygg effekt, och det borde gå att få till igen och med ännu mer effekt. Så idag gav jag mig ut/upp på Valboholmen igen, men det blev inte som jag tänkt mig.

Himlen mulnade på allt mer, och det som jag trodde skulle vara en lek med ljus och färger, blev ett enda grått töcken. Visst, jag fick till lite fart i himlen, men inte alls vad jag tänkte mig när jag planerade eftermiddagen.

Men skit samma, man har lärt sig något, och det var väl därför man gick iväg på en eftermiddagspromenad.

21 feb

Släggö

Ett ställe jag faktiskt inte varit på mycket är Släggö i Lysekil.

Ön, som är förbundet med havsbadet med lite bryggor fungerar som bas för kallbadhuset i stan där damer och herrar håller på med sina nakenbad, sommar eller vinter spelar ingen roll.

Jag har gått upp på klipporna tidigare men det var många år sedan, så jag tänkte att jag kunde ta med mig kameran dit och se om det finns något som skulle kunna passa att plåta. Och viss fann det en hel del att se på.

Nu ska jag erkänna att jag försökte mer att fokusera på att få kompositionen att fungera. Framförallt var det linjer i terrängen som jag letade efter. För det är så att jag behärskar tekniken ganska bra. Kameran och alla dess inställningar kan jag ändra och få det resultat jag vill. Men ögat är inte riktigt lika tränat.

Så jag tänkte att ge mig ut en gång i veckan resten av året. Målet med detta är att träna upp mig själv att se motiv enklare. För nu är det kanske inte en lyckträff när jag får till en bild, men i alla fall så är jag mer osäker än säker på slutresultatet.

Så de två bilder jag fick till ska då ses mer som ett övningsmaterial mer än något annat.

05 aug

Meditation för själen

Idag var vädret så där lite lagom. Drygt 20 grader, lite vind, och växlande molnighet. Det var alltså ett perfekt väder för att ta en liten tripp med bilen, och just denna dag så stannade den mellan Skalhamn och Norra Grundsund, strax norr om Lysekil.

Där har man varit förut, men då nästan alltid antingen för att bada eller så har man åkt förbi med bil tillsammans med vänner och visat dem hur underbart det är här, längs ut på kustbandet. Men idag, då blev det att klättra i klippor och vandra en bit med ryggsäck för att komma åt de där speciella ställena som man bara drömmer om att få se. Mycket riktigt så fanns de där. De där platserna där man riktigt ser kompositionen av en bild. Och upp med stativ och kamera och försöka föreviga denna vy.

I och med att jag gärna sätter på filter på kameran för att försöka få långa slutartider, så blev det en del väntan. Från att jag tryckte ner knappen tog det 2-3 minuter av bara väntan. Normalt så blir jag skogstokig av att vänta, men denna kväll var annorlunda. Man gled ner på de fortfarande solvarma klipporna, och bara njöt. Ömsom blundade man, och emellanåt så kisade man mot solen för att plötsligt vakna till av att kameran kickade till.

24 jun

En underbar kväll

Jag har pratat med kollegorna i Stockholm, och de har inte varit nådiga när de pratade om vädret under midsommarhelgen. Kallt, blött och funderingar om man ska ta fram talgbollar till småfåglarna. Riktigt eländigt faktiskt.

Här på den andra sidan så har det inte varit så tokigt. Hyfsat väder, ganska varm och i stora stycken en ganska normal midsommar. Och det fortsätter även denna vecka, för igår kväll tog jag mig en liten tripp ner till Ålevik i Lysekil för att testa lite med kameran.

Det var blåsigt, men inte värre än en vindjacka kunde klara av de. Och värmen fanns för ett par shorts klarade av temperaturen, fast det inte var en sommarkväll med 25 grader i luften.

Canon 5D mkIII, Canon EF 16-35/2,8 L II USM vid16 mm, f/14, 90 sekunder, ISO 100

Långa slutartider var målet, och till det har jag mitt Lee Big Stopper filter. För er som är totalt ointresserade av teknik kan man sammanfatta att man sätter mer eller mindre ett kolsvart svetsglas framför linsen och minskar ljuset som kommer in i kameran. Så med hjälp av ett kraftigt stativ en fjärrutlösare och massor av tålamod satte man igång att fotografera

Vinden var ganska kraftig, så molnen flyttade på sig en hel del under varje tagning, och det var denna rörelse jag ville få fram i bilderna , men tyvärr var molnen lite för få, och ju längre kvällen gick desto mindre blev molnigheten. Men vem kan gnälla på den vyn som presenterades när solen gick ner.

Det blir till att leta efter lite mer moln en annan kväll och se vad man kan få till då.

Solnedgång över Ålevik, Lysekil
Canon 5D mkIII, Canon EF 16-35/2,8 L II USM vid17 mm, f/22, 71 sekunder, ISO 100

Solnedgång över Ålevik, Lysekil
Canon 5D mkIII, Canon EF 16-35/2,8 L II USM vid16 mm, f/22, 121 sekunder, ISO 100

09 mar

Skitiga fönster i motljus

Det är inte alldeles lätt att försöka fotografera. Denna söndag så var vädret bra, så det blev en tur ner till Långeviks badplats. Konstigt nog har jag faktiskt aldrig varit där tidigare fast det ligger fantastiskt vackert och har riktigt fina stränder med både sand och berg. Jag har väl valt annat genom årens lopp som passat alldeles utmärkt, men jag tror nog att det är backen uppför när man ska gå hem som skrämt mest. För den är lång och brant.

Jag har skaffat mig ett filter som man sätter framför kameralinsen. En Lee Big stopper heter det och det kan närmast liknas vid ett par svetsglasögon i färgen. Det går inte att se något alls igenom det i normalt ljus. Men lite ljus kommer det igenom och detta filter är gjort för att dämpa inkommande ljus och tillåta långa slutartider.

Sagt och gjort så monterades stativet på stenarna och jag var lite orolig att allt skulle bli riktigt blött. Vågorna dundrade in men allt gick bra. Kort togs och jag justerade slutartiden mellan 30 sekunder upp till två minuter och när jag kom hem och plockade upp bilderna i datorn så blev jag varse om två saker.

1) Filtret måste torkas av noggrant.
Jag hade lite damm på det svarta filtret men det störde inte så mycket. Men problemen uppkom då små vattendroppar stänkte upp från vattnet och vågorna. Och riktade man kameran mot solen syntes dessa extremt mycket. Även om man inte tog bilden i motljus så syntes en del, men dessa fläckar gick att tvätta bort i datorn. Nu kan det vara så att filtret var lite skitigt redan innan jag satte dit det, men även att jag hade 2 minuters slutartid och vinden låg på ordentligt kan ha gjort att jag fick massor av prickar.

2) Sol och moln är väldigt viktigt att ha koll på.
Denna söndag var solen uppe och sken och allt var riktigt bra. Tyvärr var himlen delvis täckt med tunna slöjmoln och allt såg nästan ut som det badade i en tunn dimma. Denna dimma blev en riktigt fin diffusor och gjorde att allt jag tog på riktigt badade i vitt ljus.

Så nästa gång så blir det att ta med sig putsduk och ha koll på hur himlen är. Lite klarare luft och lite tjockare, spridda moln eftersökes.

Canon 5D mk3 med ett 16-35/2,8L USM II. 16mm F:22, 120 sek, ISO 100.

24 feb

Vattenfallet med solglasögon

En av mina favoritplatser är det lilla vattenfallet i Hallinden. Det är inte spektakulärt, men när det har regnat ordentligt så kommer vattnet ner från klipporna med ordentlig kraft.

Själva fallet tycker jag är svårt att få till på bild så det blir spännande. Det är för mycket skog i vägen, och även mycket resultat av mänsklig aktiviteter som t.ex en väg som är byggd precis bredvid fallet.

Det som gör hela platsen så speciell är den bäck som flyter från fallet. Den ringlar sig genom en väldigt gammal skog. Stenar och stockar är täckta med tjock mossa och allt är väldigt mörkt och fuktigt. Hela intrycket är att det är en lite trolsk stämning i området.

Jag har varit där förut och plåtat. I november 2010 skrev jag om Sjumilaskogen, fast den är ganska liten. Ett återbesök på samma plats kom i januari 2011 men då var allt frusit till ett enda kompakt isblock.

Sista gången var faktiskt så länge sedan som april 2011, och då med barnens kusin som skaffat sig en egen kamera.

Alla gånger har dock målet varit att försöka ta bilder med lång slutartid. Det har fungerat genom att dra ner bländaren till max och välja en dag med mulet väder. I och med att platsen är inbäddad i riktigt mörk skog så har man lyckats få slutartider på upp till 20-25 sekunder vilket räckt till att få vattnet att bli sådär mjukt och fint.

Nu har jag skaffat mig ett filtersystem från Lee. Ett filter i serien heter Big Stopper, och fungerar lite som att sätta solglasögon på kameralinsen. Och i helgen, fast det var rätt ljust ute så blev slutartiden nästan 4 minuter med detta filter monterat på kameran.

Ovan foto: Hanna Ohlson

Tag Archives: Lee

Skithimmel på Valboholmen

Gilla

Släggö

Gilla

Meditation för själen

Gilla

En underbar kväll

Gilla

Skitiga fönster i motljus

Gilla

Vattenfallet med solglasögon

Gilla