17 mar

Natten faller över Rinkenäs badplats

Natten faller över Rinkenäs badplats och stjärnorna kommer fram

Natten faller över Rinkenäs badplats och stjärnorna kommer fram

16 mar

”Likes”-jakt

I helgen var jag en tripp till Mariestad och hjälpte svärföräldrarna med lite småjobb. De har fått en helt ny lägenhet, och lampor skulle skruvas upp, massor av hål skulle borras i betongvägarna och lite elektricitet skulle fixas. Mycket jobb blev det men jag tror att de var nöjda när jag väl lämnade.

Någon dag innan hade jag lagt upp min bild på Rinkenäs stjärnhimmel på Facebookgruppen ”Bohuslän” Denna grupp, eller sida är en del av västsvenska turistrådet, och är en reklampelare för allt som har med Bohusläns turism att göra. Den officiella kanalen alltså. De går tydligen igenom alla bilder som kommer in på sidan och publicerar bara det de själva vill på sin tidslinje, och det är väl bra det, så undervikt de spamning och har kontroll på vad som de ska säga.. Men jag kollade upp sidan lite då och då, men bilden verkade inte valts ut.

Åter till den där resan till Mariestad. Jag hade mer eller mindre glömt bort bilden och gruppen ”Bohuslän” under lördagen. Men frugan hade inte gjort det. När jag kom hem så sa hon grattis till att du fått över 2000 gillaklickningar. Jag kontrade med att det nog var fel, för 200 är mer normal. Men det var faktiskt sant. Nu på morgonen gick räkneverket över 3000 st, och några till blir det väl. Otroligt roligt att så många gillar en bild som en amatör tagit.

Likes från sidan Bohuslän på facebook

15 mar

Klassiska solnedgångar, svårt att få till

Jag har sett en uppsjö av klassiska solnedgångar. Många av dem kommer från kustlandskap, där solen går ner i havet så det nästan kokar i både vattnet och himlen.

Jag har försökt att fotografera dessa vyer många gånger, för det är ju en av de mest klassiska scenerna man kan fånga på bild. Men jag vill ha lite mer i min portfolio.

Jag har två huvudkrav på bilden. Del ska naturligtvis solnedgången vara så där orange och vacker som man ser på bilder publicerade i magasin med glättat papper. Sen vill jag ha förgrunden på ett speciellt sätt. Den ska vara framträdande och hjälpa till att lyfta bilden.

Här i Lysekil har jag alla de de delar som behövs för att bil en fantastisk bild. Havet, solen som går ner i vattnet och klippor av olika slag som kan fungera som förgrund. Nu gäller det bara att få ihop allt i en bild. Än har jag inte lyckats.

Solnedgång på Valboholmen, Lysekil Solnedgång på Valboholmen, Lysekil

 

Den övre bilden är tagen med ett tonat  blått filter framför linsen.

15 mar

Godnatt Bohuslän

Vintern har varit lång. Inte så kall och snön har ännu inte kommit ner i någon större mängd. Men nu börjar det ljusna lite smått, och det känns bra på flera sätt.

Vintertid är den absolut sämsta tiden på året att fotografera stjärnhimlen och vintergatan. Skälet är att centrum på vintergatan sjunker under horisonten, och det enda man kan se är en svag glimt av denna fantastiska skapelse. Bästa tiden är faktiskt mitt på sommaren, men då står solen då så högt på himlen och sjunker aldrig speciellt djupt under horisonten så den dödar den allt ljus som galaxen strålar ut.

Nu däremot, så börjar det bli bättre och bättre för var dag som går. Jag var ute för att testa lite i veckan som gick, och det var riktigt kul att dra på sig pannlampan igen.

Norra hamen i Lysekil

 

Det tog ett tag innan det blev riktigt mörkt, så jag försökte fördriva tiden genom att ta lite mörkerbilder från en brygga. Leka lite med linjer är något jag försöker jobba med, och det blev i alla fall en bra bild. Fast jag tillbringade nog 45 minuter på att egentligen vänta på att det skulle bli riktigt mörkt

Till slut så bestämde jag mig, att knalla iväg den sista biten, till Rinkenäs badplats. Fortfarande var ljuset kvar från horisonten, precis tillräckligt att det gick att se var man satte fötterna. Kameran och stativet riggades och ett par provkort togs innan man satte sig på en klipphäll för ännu mer väntan på mörkret.

Till slut så blev det mörkt, och stjärnorna började tändas en efter en. Vinklar testades lite till och mer kort togs. Men det jag var mest imponerad över var att en ö just utanför badplatsen mer eller mindre badade i ljus. När man står där bland klipporna med ett enormt mörkerseende, så var denna lilla ö fullt upplyst. Konstigt tyckte jag för jag såg inga egentliga ljuskällor som skulle kunna ordna det.

När jag väl var klar met själva plåtande, och hade packat ihop och börjat gå hem såg jag källan till ljusfenomenet. Ett par strålkastare, typ de som sitter på fotbollsplaner lyste upp ett industriområde. Men dessa strålkastare var drygt en kilometer bort. Så de var av den kraftigare typen, var klar över det.

Och efter lite mekande i datorn kom det fram en bild i alla fall. Jag är riktigt nöjd. Nästa gång får det bli en promenad med lokala fotoklubben. Dem har jag lovat en snabbkurs på hur man fotograferar stjärnor, och ett par månader framöver kommer det bli perfekta förhållanden.

Natt på Rinkenäs

 

21 feb

Släggö

Ett ställe jag faktiskt inte varit på mycket är Släggö i Lysekil.

Ön, som är förbundet med havsbadet med lite bryggor fungerar som bas för kallbadhuset i stan där damer och herrar håller på med sina nakenbad, sommar eller vinter spelar ingen roll.

Jag har gått upp på klipporna tidigare men det var många år sedan, så jag tänkte att jag kunde ta med mig kameran dit och se om det finns något som skulle kunna passa att plåta. Och viss fann det en hel del att se på.

Nu ska jag erkänna att jag försökte mer att fokusera på att få kompositionen att fungera. Framförallt var det linjer i terrängen som jag letade efter. För det är så att jag behärskar tekniken ganska bra. Kameran och alla dess inställningar kan jag ändra och få det resultat jag vill. Men ögat är inte riktigt lika tränat.

Så jag tänkte att ge mig ut en gång i veckan resten av året. Målet med detta är att träna upp mig själv att se motiv enklare. För nu är det kanske inte en lyckträff när jag får till en bild, men i alla fall så är jag mer osäker än säker på slutresultatet.

Så de två bilder jag fick till ska då ses mer som ett övningsmaterial mer än något annat.

Släggö i motljus med Skaftö/Fiskebäckskil i bakgrunden

Släggö i motljus med Skaftö/Fiskebäckskil i bakgrunden

03 feb

En dag i rampljuset

Det där med att vara populär är en kortvarig njutning.

Stångehuvud med drag i molnen, efter en liten justering av bilden

Igår morse lade jag ute en bild på min profil på en bildsida som heter 500px.com. Det är en sajt so enbart fokuserar på bilder och dessa kan vara kategoriserade i en hel del områden. Själv väljer jag normalt Landskapskategorin för det är väl det jag tar mest bilder på. Att få en bild där att bli populär är inte lätt, men med bilden ovan lyckades jag. Den blev mer eller mindre viral.

500px fungerar så att man laddar upp bilderna. Ju fler folk som tittar på denna bild och klickar gilla eller favorit desto högre poäng får den. För att nå statusen ”på väg uppåt” krävs en poäng på minst 70, och populärstatus når man vid 80 poäng. Jag har fått en hel del bilder att klättra upp emot 90 strecken genom årens lopp, men sedan har visningarna dött ut och bilden har fallit tillbaka i rankningen. Men det är inte alltid så lätt att förstå varför en bild blir populär eller inte.

Jag har lagt upp riktigt bra bilder, och de har knappt rört sig uppåt på rankningen. De bilder som fått mycket uppskattning på t.ex Facebook, har inte fungerat på 500px och tvärtom. Det kan bero på att jag mestadels publicerar lokala bilder från Lysekil, och de kanske inte tilltalar den stora massan.

Men igår kväll hände något. Bilden jag visar ovan hade ganska snabbt blivit populär och hamnade på drygt 90 i puls, och när jag kom hem var den den bästa bilden jag haft på sidan. Den klättrade med 0,1 i betyg hela tiden, och klockan 21,00 igår kväll exploderade det. Mängder med folk klickade på bilden och gillade den. Och betyget steg sakta men säkert. Till slut så hamnade den på första sidan i kategorin landskap, där alla ser den direkt och kom upp i ett betyg på 98,8 i puls.

På förstasidan hos 500px
Skärmdump från sidan 1 på 500px.com, kategori Landskap. 40.e mest populära bilden.

Att hamna på första sidan på 500px.com är en våt dröm. Jag hade kunnat göra väldigt mycket för att komma dit och har väl aldrig trott att det någonsin skulle hända. Men ibland så är turen eller vad man nu ska kalla det i min favör och allt går som på en räls.

Inte nog med det. Bilden, totalt sett i alla kategorier, var väldigt populär. Gick man igenom och tittade på alla kategorier så hamnade den på sidan 2. Men säg den lycka som varar. Efter att sakta men säkert klättrat uppåt så tog like-jägaren tag i mig. Ett steg till, en extra decimal på betyget, kom igen, lite till. 98,8 var det jag nådde och på en sekund så föll den tillbaka och det rejält.  87 i flöde och tillbaka på sidan 100. Så jag fick min dag i rampljuset.

Lite surt att det var så kort tid på toppen, men att denna bild blev så omtyckt gav mig en liten fördel till nästa gång. Många medlemmar på 500px klickade för att följa mig, så nu har jag skaffat mig en grupp med följare som kommer se vad jag lägger ut i framtiden. Och fortfarande har jag en bild som stadigt går uppåt med 94 i puls so fortfarande är riktigt bra.

01 feb

Långa moln på kusten

Det har blivit en hel del promenader ut på Stångehuvud de sista åren. Det är en plats som ger mig ett lugn i kroppen och vädret är alltid perfekt oavsett vilken årstid.

För ett par veckor sedan var stormen Egon på besök, och de krafter som släpptes loss mot klipporna var imponerande. Sen har jag stått några nätter där, längst ute på klipporna och blickat uppåt mot en stjärnklar himmel, och vi har naturligtvis det de flesta förknippar med Lysekils spets, nämligen sommar och sol.

Så Stångehuvud har många skepnader, och man är lyckligt lottad att få ta del av dem alla.

Hästeviks klippor i Lysekil Stångehuvuds klippor med fyrhuset Stångehuvuds klippor med fyrhuset Stångehuvuds klippor med fyrhuset

11 jan

Inte så oskyldig

Jag hade fel, det måste jag medge. Stormen Egon som drog förbi här, skulle gå relativt omärkt förbi beträffande skador, men efter en tur runt stan så visade det sig att jag hade helt fel.

Runt hela stan ligger mängder med krossade takpannor. Plåtar, vindskivor och väggbeklädnader har slitits sönder och fladdrar runt i vinden. På olika sociala forum visas bilder på välta båtar, översvämmade bryggor, och när jag själv tog mig ner mot Stångehuvud möttes man av en skarp diesellukt som kom från en sjunken båt.

Så, det är bara att ställa sig i skamvrån och be om ursäkt. Denna storm ställde till det ordentligt, men det var ändå lindrigt jämfört med vad andra fick utstå.

Och det blåste ordentligt  hela förmiddagen, se själv…

Stormen Egon utanför Lysekil

Stormen Egon utanför Lysekil

Stormen Egon utanför Lysekil

11 jan

Drag under galoscherna

Så här års brukar vi på kusten vara ganska utsatta för vädrets makter. Hittills i vinter har vi väl haft 2-3 klass 2 varningar från SMHI men det mest har varit falskt alarm. De har varnat för kraftiga vindar, men antingen har vindstråken tagit en annan väg eller så har stormen lugnat ner sig ordentligt innan den gick iland på Bohuskusten.

I helgen kom en ny varning, denna gång för Egon. Vi var väl inte speciellt imponerade, men gick ändå ut på klipporna för att möta ovädret, och denna gång måste jag säga det hade potential. Jäklar vad det blåste! Vattnet slog över klipporna och bildade höga kaskader, upp till 10 meter i höjd, och sen blåste allt in på land. Kastvindarna var så hårda så att man ibland tappade balansen, och kameralinsen den var ren i ungefär 2-3 kort innan den blev mjölkvit på grund av allt salt. Så nog är Stångehuvud i Lysekil en mäktig plats när det stormar. Enligt mätarna så kom Egon upp i drygt 25 m/s i medelvind och 39 meter i byvinden, viket är ganska imponerande. Det blåste såpass mycket att vattnet i toalettstolen gungade fram och tillbaka som det hade varit någon som stod och tippade stolen fram och tillbaka. Imponerande.

Ni kanske kan tycka att jag är lite väl avspänd i mitt förhållande till stormvindar? Det har faktiskt sina skäl. Här ute, längst ute vid klipporna där havet kommer in med all sin kraft är vi vana vid blåsigt väder. Vi får ett antal stormar per år, och de gör ingen större skada.

De vindar som orsakar kaos längre in på land, passerar, kanske inte obemärkt förbi, men i alla fall utan några problem. Det hela beror just på att vi är så vana. Vi har inga träd som kan blåsa ner, och de träd som finns står skyddade. Allt löst som kan blåsa sönder har redan blåst bort eller är nu ordentligt fastspikat. Visst finns det tillfällen som några tegelpannor blåser av taken eller plåtar lossnar i vinden, men i det stora hela så är det ganska odramatiskt, jämfört med krigsrubrikerna i tidningarna.

Nu har jag dock en sak att vara lite orolig för, denna första riktiga storm denna säsong. Jag bytte taket på huset i våras, och nu har det fått bekänna färg. Har snickarna fuskat bara så lite, så kommer det att märkas. Ligger bara en tegelpanna lite, lite fel så kan det orsaka en kedjereaktion. Så vi får väl se hur det ser ut, och om man får ta fram stegen senare idag.

Stormen Egon slår till mot Lysekil i januari 2015

Visst, man kan väl utnyttja vädret, men detta är kanske inte så smart. Watrerjetski i stormAtt köra Jetski i full storm är kanske inte något jag skulle gjort i detta väder, men det finns folk som gör det. De måste lite ordentligt på sina maskiner, för ett motorstopp i denna sjön kan inte vara så kul!

 

 

Visst, man kan väl utnyttja vädret, men detta är kanske inte så smart. Watrerjetski i storm
Jetski på väg in i hamnen, men det är grov sjö fortfarande

Stormen Egon slår till mot Lysekil i januari 2015

Stormen Egon slår till mot Lysekil i januari 2015

28 dec

Trängsel i Paradiset

Denna höst har varit ganska eländig. Inte nog med att man fart omkring som en dåre i jobbet, så har det varit ett mer eller mindre jämngrått väder i flera månader. De få gånger som det varit fint så har jag antingen suttit på ett flyg någon stans eller instängd i ett mötesrum. Och när jag väl kommit hem och fått lite ledigt så har vädret knappast bjudit på en lust att gå ut och plåta något. Men på juldagen föll att på sin plats. 5 grader kallt, en strålande sol, och man var ledig.

Jag och frugan tog oss ut på Stångehuvud, vårt underbara naturreservat. Och det var helt klart andra som också upplevt hösten i gråskala, för hjälp vad folk det var ute och vandrade på klipporna. Men det var kanske inte så konstigt. Nästan helt vindstilla och snöfritt. Helt perfekt att bara njuta av naturen när den är som bäst.

Kameran fungerade som den skulle och man fick till och med några pratstunder med andra som också var ute och försökte föreviga denna vackra dag.

Stångehuvud

Stångehuvud

Stångehuvud

Stångehuvud

13 nov

Självisar

För ett par veckor sedan var jag tillsammans med min dotter iväg några dagar  till London. Visste väl inte riktigt vad jag skulle förvänta mig, så resan planerades till stora delar an dotterns behov av att besöka olika museer och affärer tillsammans med de sedvanliga klassiska ställena som t.ex Big Ben, Tower bridge, Trefalgar square med mera.

Tänkte sammanfatta resan lite i några inlägg på bloggen, så ni får se vad som hände och ge min känsla av en storstad, för stort är det! Vi börjar med självisarna.

Pär och Elina på Trefalgar square  London 2014
Delar av familjen Ohlson utanför Trefalgar Square.

Dag ett var en riktigt vacker dag, och denna dag ägnades åt att utforska så mycket av de centrala delarna som bara var möjligt. Tunnelbanan, fungerade bra, men var ganska ologisk provades på och kartor detaljstuderades.

Vi gick och gick och sedan gick vi lite till. Telefonen som automatiskt ställer om till rätt tidzon hade fått knäppen. Vi var nämligen inte helt säkra på om England ändrar till vintertid samtidigt som vi i övriga EU gör. Misstanken är inte helt ogrundad för de kör på fel sida vägen, man måste ha pass för att komma in i Landet och har fel kontakter i väggen.

Så min telefon visade exakt samma tid som hemma vilket innebar att vi gick ut en timme för tidigt och fick helt enkelt vänta på att affärer och annat skulle öppna. Så vi hade gått om tid att utforska Soho.

Helt plötsligt kom vi fram till Trafalgar Square, och efter det var det inte långt till Picadilly Circus.  Nära och bra ligger alla kända ställen, så vi tog oss an att åka till några fler sevärdheter och klarade faktiskt av att se de mest kända byggnaderna på en enda dag.

Priset för denna dag fick Elina betala. Hennes fötter var helt förstörda. Inga skavsår dock, men  hon var helt slut. Förstår inte vad det är med ungdomar dessa dagar. De tål inte mycket.

Pär och Elina framför Big Ben i London 2014
Farsan och dottern  utanför Big Ben

Dag två sög! Och jag menar verkligen att den gjorde det. Lätt regn hela dagen och folk precis överallt. Fullt på tunnelbanan. Fullt på alla trottoarer. Fult i rulltrapporna. Och alla museer vi tänkte besöka hade enorma köer. Det var så mycket folk att under hela dagen gick det inte att promenera bredvid varandra. Lite tråkigt, men vi fick ihop allt ändå.

Museum nummer ett, Naturhistoriska Museumet, låg lite utanför centrala stan. Bara att komma av perrongen där tunnelbanan var en utmaning. För en gångs skull låg denna mer eller mindre på marknivå och det enda som hindrade oss att komma framåt var en trappa. Tyvärr var vi, som jag sa tidigare, inte helt ensamma att vara ute på upptäcktsfärd. Att ta sig fram till trappen, gå uppför den (kanske 20 trappsteg) och komma ut på gatan tog runt 15 minuter. Och då är sträckan kanske 100 meter totalt. Väl uppe så fick vi leta lite efter själva museumet, för skyltning var riktigt bristfällig, men vi hittade dit. Och vände direkt!

Köerna kom från två håll och var enorma. Det är naturligtvis svårt att uppskatta hur lång tid det skulle ta om vi valt att ställa oss i kön, men ett par timmar fick man nog räkna med.

Pär och Elina framför Buckingham palace London 2014
Elina och Gubben utanför Buckingham Palace

Så det blev att gå tillbaka till stationen igen. Trängas i den neråtgående kön och ta ett tåg tillbaka till stan. Vi kom snabbt fram till att alla ställen som barnfamiljer tycker om inte var något för oss. Så därför gick färden till Tate Modern, ett museum för modern konst. Och där gick det att andas. Lite andra platser fick också besök av Lysekilsborna, och dagen blev ändå ganska lyckad. Bra mat, taskigt väder (vi hade dock rätta kläder) och fötterna på dottern var i lite bättre skick när vi till slut efter 12 timmar kom tillbaka till hotellet igen.

 

17 sep

Svårfångad stadsvy

Det är inte varje gång som man är ute och tar bilder som det strulade till sig så mycket som det gjorde igår kväll.

Skyline över Lysekil

Igår kväll, så hade meteorologerna lovat svaga vinda och en klar stjärnhimmel. Jag hade även kontrollerat en liten tabell över hur månen går upp och ner, och denna kväll skulle den gå upp först klockan 23.37 på kvällen, och detta gjorde att jag stack iväg ner mot staden för att prova en ide jag värkt på ett tag nu.

Idén var att med hjälp av tonade filter dämpa allt störande ljus från det upplysta Lysekil och få in så mycket ljus som det bara gick från natthimlen. Och på detta sätt få fram vintergatan som skulle stiga upp över Skaftö och Lysekil utan att bli bländad av stadsljusen. Tanken var bra och jag började rigga upp kamera och stativ innan det blev helt mörkt.

Nu var det kanske närmare en timme kvar innan jag kunde börja fotografera på allvar, så det blev några provbilder över Lysekils skyline. Extremt vackert ljus när solen gått ner, och sedan var det bara att vänta.

Medan jag stod där och fibblade på kameran knappar, justerade filtret jag monterat kameran, så blir jag helt plötsligt bländad att ett par helljus från en bil som på något sätt åkt runt alla byggnader in på en grusstig och lyste upp både mig och kameran. Polisen hade anlänt.

Det var väl inga större problem, för jag kan se att det är någon som sett en skum figur i svart jacka stryka omkring firmorna och de misstänkte väl ett inbrottsförsök. Så det var bara att gå fram till polisbilen och förklara vad jag gjorde. Och det var ett trevligt samtal, som avlöpte utan några problem, och polisen fortsatte med sitt resten av kvällen.

När det väl blev tillräckligt mörkt, så kom nästa problem. Vintergatan som jag försökte fånga kräver en molnfri himmel. Tyvärr så började höga tunna moln driva in och de parkerade sig effektivt i  syd-västlig riktning, just där vintergatan skulle framträda så fint. Och molnen blev fler och fler och klockan 21.30 bestämde jag mig för att mitt fotoprojekt inte går att genomföra, och packade ihop.

Det som var lite lustigt var den enorma skylten som jag tydligen missat när jag gick till fotoplatsen. Denna skylt dundrade fram att detta område var avspärrat hamnområde och det var strängt förbjudet att utan tillstånd vara på platsen. Jag har varit på samma plats många gånger tidigare, visserligen i dagsljus, men just denna skult har jag inte lagt märke till förut.

Så jag kanske hade tur i alla fall, för det skulle lika gärna kunna bli en resa in till Uddevalla i baksätet på en polisbil anklagad för terroristbrott.

Vintergatan över Skaftö

 

14 sep

Renoveringen av ett badrum

Det börjar ta sig! Alltså renoveringen av badrummet.

Jag har varit borta hela veckan på jobb i huvudstaden, och lämnade mitt kära badrum i mer eller mindre kaos till resten av familjen. Visst det hade hänt en hel del innan jag åkte och snickaren, rörmokaren och elektrikern var mer eller mindre klara, och nu väntade vi bara på kakelkillen som skulle få upp ett halvt ton kakel på väggarna. Och vis av erfarenhet sedan tidigare, så litar man kanske inte riktigt på att allt bara ska fungera.

Man har ju sett skräckexempel t.ex på Tv där hantverkare inte riktigt lägger ner sin själ i jobbet. Golvet lutar åt fel håll, fusk med fuktspärrar och kakel som mer eller mindre ramlar ner och sen är det alltid en familj som står framför kameran i tårar som inte vet vart de ska ta vägen. Detta ville jag inte uppleva

Men varför oroa sig. Byggtjänst som jag anlitar för jobbet har skött sig perfekt. Alla olika hantverkare har avlöst varandra och dödtiden har varit minimal. Och jobbet de olika hantverkarna gjort är riktigt bra. Det är proffs som jobbat och det märks.

En annan sak som oroat mig lite är just kaklet och hur det sak upp på väggarna. Efter att tittat på olika mönster på firman, P&B Golv i Munkedal, där vi köpte det, och letat lite inspiration på nätet kom jag fram till en ide med blandat liggande och stående plattor på väggarna och med en pelare med stående mörkare plattor på ett par ställen.

Det borde fungera tänkte jag, och började rita upp mönstret i datorn. Byggfirman förstod hur det skulle se ut, likaså Arne som skulle sätta upp kaklet, men ändå, man är lite orolig om man tänkt fel och det skulle se ut som skit när man väl kom hem på fredagskvällen.

Och än en gång, varför oroa sig, det blev riktigt bra.

Renovering av badrummet. Här ska toalettstolen stå

Renovering av badrummet. Duschhörnan har stående kakelplattor

Renovering av badrummet. Plats för handfat och spegelskåp

Renovering av badrummet. Här ska det upp en gigantisk handukstork

 

14 sep

Ta ett kort av ett kort

Till slut har den nu kommit, trycket av mitt foto på Vintergatan över Stångehuvud.

Jag tryckte upp min bild på Brooklyn bridge i kolossalformat, 120×80 cm och den bilden blev fantastisk. Jag har tryckt upp den på Akryl, och den är monterad på väggen med distanser så den kommer ut ett par centimeter och detta ger en riktigt fantastisk effekt.Trycket är lite transparent, och när man belyser tavlan lyfter den riktigt ordentligt.

Bilden på vintergatan är gjord på samma sätt, och även här kommer detaljerna verkligen fram. Det enda jag är lite fundersam på är just denna transparens, för bilderna blir lite ljusare än vad jag tänkt mig från början. Det ät inget problem, för bilden och trycket är riktigt bra, men jag tror nog att man får ha detta i åtanke nästa gång och göra redigeringen lite mörkare för att kompensera trycket.

Tavlan ställde jag bara på en tavelram i lilla rummet. Det blir betydlig bättre när den skruvas upp permanent på väggen med distanserna. Och storleken 40×60 cm är riktigt bra i ett mindre rum.

Tavla tryckt på akryl. Motivet är Stångehuvud och vintergatan

Tavla tryckt på akryl. Motivet är Stångehuvud och vintergatan

06 sep

Kryp

Idag kom nog den efterlängtade brittsommaren. Nästan 25 grader varm, och riktigt skönt ute. När jag stod där och njöt av värmen såg jag något som fladdrade förbi i ögonvrån och efter lite letande hittade jag denna otroligt vackra fjäril.

Frugan, hon har samlat fjärilar i ungdomen fixade snabbt fram en identifiering av arten och kom fram till att det är en Amiralfjäril. Oavsett art och namn så är den helt underbart vacker där den satt i grannens plommonträd och mumsade på rutten frukt.

Amiralfäril i plommonträdet

04 sep

En galax är till salu

För första gången har jag fått lite frågor från folk som vill köpa bilder jag tagit, och det är framförallt en bild på vintergatan som lockat intresset.  Så här är den färdiga versionen på vintergatan över Stångehuvud. Till salu i valfri storlek och på valfritt material.

Det kommer en färdig tavla, som är såld, om någon vecka hem till mig. Storleken är 40×60 cm och den är tryckt på akryl. Får väl lägga upp den som lite reklam senare.

Ben slutgiltiga versionen av Vintergatan över Stångehuvud i Lysekil

03 sep

Hur man skapar en galax – en enkel guide med Lightroom

Vintergatan vid Stångehuvud, före och eft

A English version on this tutorial could be found here

Jag har varit ute och fotograferat vintergatan och på olika sociala forum har folk frågat hur jag gjort för att få fram vintergatan, för de flesta som stått ute en mörk kväll har aldrig sett vintergatan med blotta ögat. Så här kommer en liten genomgång på tekniken jag använt.

Jag vet att jag inte är vare sig en fullfjädrad lärare eller en expert på Lightroom eller Photoshop, men det lilla jag kan har jag lärt mig genom att studera hemsidor, prata med folk på sociala medier, men framförallt försökt själv. Trial & Error är ledordet. Så för att betala tillbaka lite av den kunskap jag fått från andra så skriver jag denna enkla manual.

Read More

01 sep

Finalplatsen säkrad

Jag har under en månads tid haft en av mina sommarbilder ute på en Facebooksida som heter Bohus coast. Där deltar den i en tävling om bästa sommarbilden 2014 och idag fick jag veta att den gått till final tillsammans med 9 andra bilder.

Bohuscost finalist

Första steget var att alla som gillade Bohus costs Facebooksida kunde rösta och dela på alla bilder, och det är från den delen jag gick vidare. Nu väntar en tuffare kamp. Alla 10 bilder ska bedömas av en jury utifrån de kriterier de ställt upp och vi får väl se hur det går om någon eller några veckor. Vad jag kan se så hoppas jag på topp 3 i alla fall, om man får sticka ut hakan så.

Lite länkar till bidragen:

29 aug

Sent på natten

Här är den sista bilden jag tog ute på Stångehuvud innan det var dags att packa ihop ryggsäcken och gå hemåt och uppsöka sängen. Det var lite mörkare och tunna moln började dra in norrifrån.

Ljuset på vänstra sidan kommer från Grundsund på Skaftö och de skarpa ljusen vid horisonten är några fartyg som går med belysning.  Just ljusen från fartygen tänkte jag först klona bort i mjukvaran, men jag tycker att de tillför något till bilden.

Vintergatan över Stångehuvud

 

28 aug

3.e gången gillt – Vintergatan

Efter ett par försök i vintras, så lyckades jag få den bild jag ville ha.

INär solen gått ner över Stångehuvud en klar natt så smyger sig sakta stjärnorna upp på himlen. Jag har alltid velat fotografera dem i allmänhet, men vintergatan i synnerhet och hitills har det gått sådär. Första gången jag var ute var med döttrarna och då fick jag till en del bilder som var riktigt bra. Idén och kompositionen stämde fint, men jag fick inte riktigt till stjärnhimlen som jag vill ha den. (se på det inlägget via denna länk)

Men denna gång tror jag att jag satte bilden mer eller mindre perfekt med tanke på omständigheterna. Visst, jag ska göra fler försök och framförallt försöka få döttrarna att stå väldigt stilla en gång till med pannlampor som lyser upp mot himlen, det är klar, men vintergatan, wow, det är mäktigt att se.

Den fantastiska vintergatan lyser stark över Stångehuvud, Lysekil

De första gångerna jag var ute så var det mörk, riktigt mörkt. Alla stjärnor syntes klart och tydligt, och vintergatans band kunde beskådas enkelt med ögonen. Det var torrt och kallt i luften. Men bilden blev inte som jag tänkt mig riktigt som jag sa tidigare. Vintergatan poppade inte upp som jag set den göra på andra bilder, och efter mycket arbete i mjukvaran så lyckades jag få till bilden hyfsat.

Häromkvällen var det tvärt om. Stjärnorna syntes bra, men vintergatan lyste med sin frånvaro när man tittade upp mot den svarta himlen. Jag riggade kameran och tog ett par testbilder, och först då syntes det långa bandet av vår egen galax.

Så där fortsatte det hela kvällen. Vintergatan gick knappt att se med blotta ögat, men kameran registrerade allt i fantastiska detaljer. Bild efter bild togs, och det blev bättre och bättre ju mörkare det blev.

Så det blir ut fler gånger stjärnklara kvällar under hösten och se vad man kan få till för motiv, för mörkerfotografering gillar jag verkligen.

12 aug

Ute på djupt vatten

Något jag inte sysslat med tidigare är att ta porträttbilder. Jag har fuskat ett par gånger med min vän Jens från Falun, men det där att ta bilder på människor skrämmer mig lite. Det är så mycket som står på spel, de som jag tar kort på har sina förväntningar och jag själv har höga krav på att lyckas, även om man aldrig försökt tidigare.

Melina och Max

För att par veckor sedan kom min jobbarkompis och hans fru på en blixtvisit till Lysekil med husvagn på släpet och i den hade de stuvat in 2,5 barn. Efter lite mat så kom det på tal att jag skulle ta lite kort på dem och ungarna, och iväg bar det till det undersköna Valbodalen och dess bryggor och sjöbodar.

Problemet var två. Det var varm och fint väder, men solljuset var extremt hår. Man fick gå omkring och kisa med ögonen hela tiden om inte solglasögonen var på, samt att det blåste. Oj vad det blåste. Inte lätt för min dotter att försöka hålla reflexskärmen på rätt kurs.

Av alla kort jag tog så poppade några ut som ganska hyfsade. Men som sagt, det var första gången, och man få kanske försöka ytterligare några gånger, för helt nöjd är jag inte, eller så skippar jag detta med folk på bild och fortsätter med naturbilder, jag vet inte hur jag vill ha det.

 

05 aug

Meditation för själen

Idag var vädret så där lite lagom. Drygt 20 grader, lite vind, och växlande molnighet. Det var alltså ett perfekt väder för att ta en liten tripp med bilen, och just denna dag så stannade den mellan Skalhamn och Norra Grundsund, strax norr om Lysekil.

Ramsvik

Där har man varit förut, men då nästan alltid antingen för att bada eller så har man åkt förbi med bil tillsammans med vänner och visat dem hur underbart det är här, längs ut på kustbandet. Men idag, då blev det att klättra i klippor och vandra en bit med ryggsäck för att komma åt de där speciella ställena som man bara drömmer om att få se. Mycket riktigt så fanns de där. De där platserna där man riktigt ser kompositionen av en bild. Och upp med stativ och kamera och försöka föreviga denna vy.

Redaktören i Ramsvik

I och med att jag gärna sätter på filter på kameran för att försöka få långa slutartider, så blev det en del väntan. Från att jag tryckte ner knappen tog det 2-3 minuter av bara väntan. Normalt så blir jag skogstokig av att vänta, men denna kväll var annorlunda. Man gled ner på de fortfarande solvarma klipporna, och bara njöt. Ömsom blundade man, och emellanåt så kisade man mot solen för att plötsligt vakna till av att kameran kickade till.

Ramsvik

 

01 aug

Sommaren är kort!

Hela denna sommar har varit underbar. Själv blir jag helt hysterisk om jag inte får sol och bad på semestern. Allt är liksom förstört och frugan hemma vet om detta och bävar varje gång hon tittar på meteorologernas prognos. Men som sagt, denna sommar har hon trygg, och jag har mer eller mindre varje dag gått ner till min brygga och tagit mig ett dopp.

Nära bryggan ligger en liten ö som i folkmun heter Valboholmen. För ett par dagar sedan så var jag ute där med jobbarkompisen och hans höggravida fru. Deras två små knattingar på 4 och 6 år var också med och det är lite klättring i de bohuslänska klipporta innan man kommer fram till stället med extremt mjuka klippor som mer ser ut som smält mjukglass är sten.

När vi väl drog iväg dit så var det lite moln på himlen, men i min numera positiva anda så tänkte jag att dessa blåser snart bort och ersätts med strålande sol. Tyvärr hade jag fel. Barnen sprang omkring en bra stund och letade snäckskal och drivved bland stenar och klippor. Jag plockade upp kameran, och den höggravida damen frös i vinden. Så det blev att gå tillbaka till läsidan på ön för att bada, och det gick ju bra det med.

Så, fast man haft en underbar sommar, så kommer det en höst med moln, regn och rusk.

Västra delen av Valboholmen, Lysekil

Västra delen av Valboholmen, Lysekil. Mot Sydväst, ISO 100, f/22, 60 sek, 16mm

Västra delen av Valboholmen, Lysekil

Västra delen av Valboholmen, Lysekil. Mot norr, ISO 100, f/22, 60 sek, 16mm

Västra delen av Valboholmen, Lysekil.

ISO 100, f/22, 60 sek, 16mm

 

12 jul

Dun ska det vara i kuddar!

Den här våren och sommaren har varit lite rörig. Man har fått väldigt dåligt med sömn när temperaturen ute krävt att man har balkongdörren öppen till sovrummet. Orsaken är att herr och fru Trut byggt ett bo på grannens tak och där håller de nu på att uppfostra två små dunbollar så de klarar livets hårda verklighet.

Sättet de sköter sin uppfostran på kan dock diskuteras. Det verkar vara så att dessa barn misshandlas mer eller mindre hela tiden. De skäller också på sina barn ofantligt mycket. Kanske något för socialförvaltningen att titta på?

Klockan 03.00 varje morgon börjar de gräla med sina barn. Dunbollarna piper och föräldrarna drar på en konsert som för döda att vända sig i graven. Ibland kommer även släkten dit och då är det ett jäkla liv, det kan jag lova. Så vad ska man göra? Ett förslag är att pricka dem med en Soft Air gun, och det hade väl fungerat på de vuxna fåglarna men i och med att de nu har sina dunbollar med så är det inget alternativ. Så det blir till att härda ut, stoppa proppar i öronen och försöka få några timmars söm innan konserten drar igång igen i morgon bitti.

Det är inte lätt att se måsungarna där de ligger och trycker bland takpannorna Mamma mås vaktar Dunbollens (Trutens) brosa

04 jul

Misslyckad fotografering

Igår kväll var jag och dottern ute och försökte plåta lite på Valboholmen.  Vi båda var där och rekade i vintras (titta tillbaka på det inlägget här), tillsammans med termos och bullar, så igår var förhållandena så bra så det var värt att återbesöka stranden.  Det hade kommit in ett lågtryck över västkusten på morgonen som dragit vidare. Detta förde med sig ordentligt vind, och soligare väder så nu skulle det bli plåtning av vågor med långa slutartider.

Tyvärr försvann molnen som är så viktiga för bilden mer och mer ju längre kvällen gick och när vi kom ner till stranden efter lite klättring var det bara lite tunna slöjmoln kvar på himlen, men vi försöker ändå och utrustningen plockas fram och fotograferingen börjar.

Redaktören, Pär Ohlson har riggat sin utrustning på Valboholmens strand

Redaktören, Pär Ohlson har riggat sin utrustning på Valboholmens strand

Nu upptäcks två problem med att besöka holmen denna kväll.

  •  Det blåser som sjutton. Prognosen som man tittar på visar att det ska vara vindar på 10-15 meter per sekund, och jag kan konstatera att vinden utan problem når det högre värdet. Detta innebär att det är ordentligt med vågor, och vinden piskar upp ett dis av vattenpartiklar högt upp i luften, så allt blir väldigt disigt.
  • I och med vinden och vågorna, så stänker det vatten överallt. Jag vill rigga kameran lågt, och utsätter därmed filtret på linsen för denna dusch av vatten, så efter en exponering ser glaset frostat ut.

Så, att ta motljusbilder mer eller mindre direkt mot solen sket sig riktigt. Diset och saltvattnet som stänkte och en lins som var mer eller mindre ogenomskinlig gjorde att bilderna blev skikt rent ut sagt. Hade det varit lite moln som solen kunde gömma sig bakom ibland kanske hade underlättat, men det är tveksamt.  Jag fick till någon bild som togs i lä och bort från solen som blev hyfsad, men det där med kraftig vind får jag nog kolla upp lite mer innan jag försöker mig på det igen.

Hur som helst, det var en riktigt trevlig kväll. Underbart väder trots vinden, och men lärde sig en hel del. Nästa gång tar man med sig denna nya kunskap och hittar ett annat ställe med bättre moln, lika höga vågor men med mindre vind, då ska det bli perfekt.

Vattnet från havet skitar ner linsen ordentligtSå här ser det ut efter att linsen varit riktad mot vinden i 30 sekunder.

Lång slutartid. Valboholmen med Badhusberget i bakgrunden
Den enda hyfsade bild jag fick till. Valboholmen med Badhusberget, Lysekil i bakgrunden

24 jun

En underbar kväll

Jag har pratat med kollegorna i Stockholm, och de har inte varit nådiga när de pratade om vädret under midsommarhelgen. Kallt, blött och funderingar om man ska ta fram talgbollar till småfåglarna. Riktigt eländigt faktiskt.

Här på den andra sidan så har det inte varit så tokigt. Hyfsat väder, ganska varm och i stora stycken en ganska normal midsommar. Och det fortsätter även denna vecka, för igår kväll tog jag mig en liten tripp ner till Ålevik i Lysekil för att testa lite med kameran.

Det var blåsigt, men inte värre än en vindjacka kunde klara av de. Och värmen fanns för ett par shorts klarade av temperaturen, fast det inte var en sommarkväll med 25 grader i luften.

Moln-i-farten
Canon 5D mkIII,  Canon EF 16-35/2,8 L II USM vid16 mm, f/14, 90 sekunder, ISO 100

Långa slutartider var målet, och till det har jag mitt Lee Big Stopper filter. För er som är totalt ointresserade av teknik kan man sammanfatta att man sätter mer eller mindre ett kolsvart svetsglas framför linsen och minskar ljuset som kommer in i kameran. Så med hjälp av ett kraftigt stativ en fjärrutlösare och massor av tålamod satte man igång att fotografera

Vinden var ganska kraftig, så molnen flyttade på sig en hel del under varje tagning, och det var denna rörelse jag ville få fram i bilderna , men tyvärr var molnen lite för få, och ju längre kvällen gick desto mindre blev molnigheten.  Men vem kan gnälla på den vyn som presenterades när solen gick ner.

Det blir till att leta efter lite mer moln en annan kväll och se vad man kan få till då.

Solnedgång över Ålevik, Lysekil
Canon 5D mkIII,  Canon EF 16-35/2,8 L II USM vid17 mm, f/22, 71 sekunder, ISO 100

Solnedgång över Ålevik, Lysekil
Canon 5D mkIII,  Canon EF 16-35/2,8 L II USM vid16 mm, f/22, 121 sekunder, ISO 100

21 jun

Brännvin och fest -Cruisingen i Lysekil

Midsommarcrusing i Lysekil

Ta inte rubriken alltför hårt, utan det är mest ett sätt att prioritera på vad man ska ta kort på under en underbar kväll i Lysekil då hundratals mer eller mindre fina amerikanare glider runt Lysekils gator.

Midsommarcrusing i Lysekil

Tanken med temat kom fram i ljuset tillsammans med min dotter. Alla år jag fotograferat cruisingen i Lysekil så har det blivit fina detaljer på bilarna som emblem och kofångare. Jag har däremot missat personerna som sitter i bilarna, och de är väl de som är intressanta, för det är det vad jag själv tycker. För är det ingen som sliter med att putsa alla kromdetaljer hela vinter, då blir det väl ingen större cruising? Så sagt och gjort, ut på stan och plåta allt folk som gör en midsommar till vad den är i Lysekil

Midsommarcrusing i Lysekil

Mängder med folk kantade gatorna, och många hade kameror i näven. Det togs nog många 10.000 tals bilder denna kväll, men jag tror nog att jag själv fick några riktiga godbitar.  För när man går runt med kameran och snällt frågar om de vill vara med på bild, så tacka mer eller mindre alla ja.

Den glädjen jag fick se bland alla som körde runt var fantastisk. Ok, en hel del följde temat, alltså, bra med pilsner och nubbe innanför västen, men ingen var otrevlig. Det kanske blir ändring på det framåt natten, men då jag själv var ute, var det fest och humöret var på topp.

18 jun

Renovering del 2- Tapethelvetet

Parallellt med toalett renoveringen så skulle vi som jag sagt tidigare blåsa ut vardagsrummet helt och hållet. I princip var det bara taket som skulle behållas, men allt annat, möbler väggar och golv skulle bli nya.

Lite av det kaos som blev i uterummet under renoveringen
Lite av det kaos som blev i uterummet under renoveringen

Det hela började med att jag hade en idé att lägga om elen i rummet. Där jag normalt har min fina TV, är det bara en tunn skarvkabel dragen, och jag ska inte flytta på den efter renoveringen, så det blev till att installera lite nya uttag i anslutning till den kommande montageplatsen.

Detta att installera nya uttag innebar en del extrajobb. Vi blev tvungna att lägga på en ny gipsskiva på väggen där alla fönster är, och detta medförde att alla salningar till fönster och balkongdörr måste göras om och alla foder måste även de fixas till. Och i och med att vi börjat med eljobbet, så tog vi och renoverade hela huset då inte mycket var jordat. Så nu har vi jordfelsbrytare och ett säker hus.

Tillbaka till det rubriken antyder, alltså tapeter i vardagsrummet. Dessa tapeter var väl fina en gång i tiden. Det är drygt 20 år sedan tapeterna sattes upp och de har klarat sig riktigt bra. Mycket få skador som orsakats av möbler eller att man haft tre barn som växt upp i rummet med allt vad det innebär.

Så när snickaren var klar med gipsning, salningar och foder var uppe, så började jag det lilla jobbet att ta bort det jag kunde på tapeterna. Tyvärr vad de inte spaltbara, så jag fick väl bort 75% av ytlagret, och tänkte i min enfald att det blir till att bredspackla allt. Så det blev till att ta fram spackelspaden och börja med skitjobbet.Vardagsrum10Lite arkeologi. Medaljongtapeter från 70 talet

Första våden gick bra att spackla, men helt plötsligt så knölade allt ihop sig och det visade sig att spacklet fick tapen att lossa helt från underlaget. Det blev bara till att avbryta allt och gå över alla väggar med en skrapa och sprayflaska. Tapeterna kom ner, men vilket skitjobb det var

Tapeterna är ner från vardagsrummets väggar Vardagsrummet är slipat och klart för nya tapeter

Så efter hårt jobb med att plocka ner alla tapeter, måla fönster och dörrar samt spackla upp hela rummet så blev det till att slipa ner det överflödiga. För man är ju inte en professionell målare, utan tar i lite extra när man lägger på spackel. Och detta får man ångra när det torkat. Dammigt är en underdrift. Det var slipdamm i absolut HELA huset, fast dörröppningen in i resten av huset var plastad och kanterna tejpade.

Tur att frugan var borta. Hon hade fått psykbryt. Tro mig!

Nästa inlägg berättar jag om tapetsering och golvläggning.

17 jun

Renovering del 1- Toaletten

I diverse sociala medier har jag rapporterat lite om en ganska omfattande renovering hemmavid. En liten toalett har renoverats med nya väggskivor och ett vardagsrum har blåsts ut totalt.

Våtrumsskivor väntar på att sågas

Om man tar och börjar med toaletten så blev den renoverad totalt för några år sedan efter en vattenskada. Nya möbler monterades in och golvet klinkrades och golvvärme lades in. I och med att det bara är en liten enkel toalett så klistrade vi på en ganska fin vinyltapet på väggarna och resultatet blev i mina ögon riktigt bra för att gjort det själv.

Men  säg den lycka som varar. Under årens lopp har varenda tapetskarv släppt och nu så det inte riktigt lika fint ut som det gjorde när tapeterna först sattes upp.

Grannarna renoverade sitt stora badrum och där monterade de upp en typ av våtrumsskiva istället för att kakla väggarna. Resultatet blev slående. Skivorna ser ut som kakel och det enda som avslöjar att det inte är äkta vara är när man knackar på dem. Då märker man att det är lite fusk. Men med tanke på hur många variationer och färger det finns, samt hur fort och enkelt det går att få upp dem, så tänkte vi där hemma att det kunde vara ett bra alternativ.

Toaletten under och efter renoveringSå sagt och gjort, skivor beställdes., snickare anlitades. Vi valde en typ som heter  Fibo-Trespo våtrumsskiva. Hela paketet jag hämtade på byggvaruhandeln hemmavid, var komplett. Allt ingick förutom skruvar. Snickaren svor förstås  en del för att få mönstret passa i det trånga utrymmet men sakta men säkert kom skivorna upp en efter en.

Ett litet tips är att kolla fogarna noga när skivorna sätts ihop. Det läggs någon typ av tätningsmassa i skarven, och överflödet ska tas bort direkt när skivorna är monterade. Min snickare gjorde detta snyggt och fint, men lämnade ett litet tunt skikt av fogmassa på skivorna runt skarvarna. Och denna tunna film syntes riktigt tydligt och var ett riktigt elände att få bort och göra skivorna helt rena.

Det jag fick göra vara att dels använda vanliga rengöringsmedel och en trasa, och på de ställena där det var lite tjockare rester använde jag ett rengöringsverktyg som jag fick med till spisen, det vill säga ett rakblad i en hållare, där jag fick skära/skrapa bort fogmassan.

Dela denna process tog ett par timmar, och troligen kan denna tid minskas mer om man inte kletar så mycket med fogmassan vid installationen.

Imorgon lämnar vi toaletten och går vidare till vardagsrummet.

13 jun

Sjung om studentens ….

Hurra, det säger i alla fall många idag, när sista dagen i skolan är klar. Mängder med ungdomar har slitit sina tre år på olika linjer och kanske kommer ut med blandade betyg och framtidsplaner. Men idag är det fest det kan jag lova.

Mängder av folk stod utanför Gullmarsgymnasiets  entré i Lysekil och väntade på att just den klassen skulle upp på estraden. Och alla fick sitt, så även jag. För Elina var lycklig.

Student Gullmarsgymnasiet 2014, Esteter ES11  Student Gullmarsgymnasiet 2014, Esteter ES11

Student Gullmarsgymnasiet 2014, Esteter ES11

Student Gullmarsgymnasiet 2014, Esteter ES11

Student Gullmarsgymnasiet 2014, Esteter ES11

Student Gullmarsgymnasiet 2014, Esteter ES11

Student Gullmarsgymnasiet 2014, Esteter ES11

 

%d bloggare gillar detta: