09 Okt

Tre nätter – tre fantastiska bildserier

Äntligen tänkte jag när meteorologerna utlovade stjärnklara nätter nästan i en hel vecka. Visst brukar de luras där borta i Norrköping på SMHI, men ändå det var efterlängtat.

Min fotosäsong börjar riktigt i mitten av augusti när den första stjärnhimlen kan visa sig. Solen kommer då tillräckligt långt ner under horisonten och det börjar gå att se stjärnor och galaxer igen. Ännu bättre är det att just i augusti så står vintergatan som högst på natthimlen, och dess centrum är hyfsat synlig även från våra breddgrader, och ju längre tiden går desto mer sjunker vintergatan och blir mindre och mindre spektakulär.

Nu är det oktober och mina tänkta planer att ligga ute på en varm klippas hade försvunnit för länge sedan. Antingen har himmeln varit full med moln eller så har månen varit uppe och bländat bort hela natthimlen. Inget fungerade, fram till denna vecka.

Frugan var förvarnad att jag kommer att vara ute på klipporna minst tre nätter, förhoppningsvis fler, och allt var förberett till max. Och måndag, alltså kväll 1 hade jag vigt åt en liten vik utanför Siviks campingplats.

Vintergatan utanför Siviks camping. Samyang 24mm/1.4
V
iken, plåtad med Canon 5D mkIII, Samyang 24mm/1,4 @f/2.0, 13 sekunder

Först och främst fick jag uppleva en solnedgång som hette duga, men det är inte ämnet för idag, utan nu ska vi prata stjärnor, och det fanns det gott om denna kväll. Utrustningen och inställningarna finns angivna under resp. bild, men det som kanske är roligt att veta om är att bilden ovan faktiskt är en panorama, bestående av 5 olika bilder som går uppifrån och ner. I och med att alla inställningar är låsta så år det inga problem alls att få samma exponering på alla bilderna. Och sedan fixar Lightroom ihop en VÄLDIGT stor fil (7000x5000px) som man kunde jobba med.

Det blev en massa experimenterade med olika inställningar, dubbelexponeringar, o.s.v o.s.v. En riktigt kul kväll och jag var mycket nöjd med resultatet.

Jag hade enbart använt mitt helt manuella Samyang 24mm 1.4 objektiv och efter jag haft det på garantiservice så levererar det enormt. Gas och stoftmolnen i vintergatan är så mycket tydligare nu än med någon annan optik jag använt tidigare. En riktig dröm att sedan komma hem och tanka upp bilderna till datorn.

Kväll två, var vigd år centrala Lysekil. Min vän Patrik, hade kvällen innan plåtat Frifararen utan för Vikarvets museum. En ide jag haft länge med, så jag testade båten och stensättningen runt Pinnevik.

3-nights-samyang-24mm-nightsky-2
Canon 5D mkIII, Samyang 24mm/1,4 @f/2.0, 13 sekunder

Vintergatan och Frifararen utanför Lysekil. Samyang 24mm/1,4
Canon 5D mkIII, Samyang 24mm/1,4 @f/2.0, 13 sekunder

Även dessa bilder är Panorama, monterade i Lightroom. Dock bara tre originalbilder per slutgiltig bild, men ändå.

Jag tog naturligtvis och kopierade min väns resultat direkt av, och det var svårt att se skillnad på bilderna, så lika var de, men det är inte de bilder jag visar upp nu.

Genom att gå runt båten lite så fick jag till en del, i mitt tycke i alla fall, intressanta vinklar och en annorlunda komposition. Det svåra var att hantera ljuset i bilden för hela båten blev mer eller mindre upplyst av diverse gatljus en bra bit bort. Visst, man tycker det är helt mörkt, men det är det inte, det kan jag lova.

Testade även att fotografera massiva Bautastenar som är installerade längs en stig, mellan båten och Pinneviks badplats. Iden var bra, men det gick åt skogen faktiskt. Oskärpa, kass förgrund, en gubbe cyklade förbi, rakt framför kameran med sina ljus tända. Ja, ni hör själva.

Kväll tre, hade jag lyckats lura ut en av mina jobbarkompisar. Han var intet ont anande om mina planer för kvällen men det fick han snart veta.

Han hade inte fotograferat natthimlen direkt förut, så tanken var att lära honom lite vad det handlar om. Vi riggade upp det vi hade med oss och satte igång att plåta lite och mådde allmänt bra. Se sa jag plötsligt till honom att vänta en stund. Jag tände pannlampan, hoppade ut på ett par klippor framför oss och ställde mig med ljuset pekande rakt upp i sky. Testa att ta ett kort nu, sa jag till min vän och det blev kvällens röda tråd.

3-nights-samyang-24mm-nightsky-4
Canon 5D mkIII, Samyang 24mm/1,4 @f/2.0, 13 sekunder

3-nights-samyang-24mm-nightsky-5
Canon 5D mkIII, Samyang 24mm/1,4 @f/2.0, 13 sekunder

Nattfotografering med pannlampa. Vintergatan Lysekil, Samyang 24mm/1,4
Canon 5D mkIII, Samyang 24mm/1,4 @f/2.0, 13 sekunder

Nu blir det lite enklare att faktiskt förstå vad mitt Samyang objektiv gör. Dessa tre bilder med pannlampor i centrum av bilden, är enkelexponeringar. Alltså bara en enda bild för att få hela scenen. Jag har provat att använda bländare från 1.4 till 2.8, alltså de tre största bländarna, och objektivet levererar otroliga bilder. 

Så vill man ha ett skarpt ljusstarkt nattobjektiv, så här är mitt val. Vill du ha en bredare vy? Ta och ta lite panoramor, Lightroom gör det enkelt att sammanfoga dem. Men objektivet levererar extremt bra precis som det är på kameran. 

 

11 Sep

Samyang 24mm f/1.4 och nattfotografering. Nya tester

Jag har, som jag skrivit tidigare, skaffat mig en ljusstark glugg, Samyang 24mm f/1.4.  I förra inlägget skrev jag att det var svårt att få till skärpan, faktiskt helt omöjligt. Detta är nu åtgärdat kan jag meddela. På Fotosidans forum fick jag hjälp, och det visade sig att en av linserna inne i optiken hade kommit snett och gav detta fenomen. Cyberphoto var hjälpsamma och efter jag skickat in några testbilder åkte objektivet iväg på service en vecka och kom tillbaka betydligt bättre. Nu ska vi se om det blev perfekt eller ej.

Vintergatan över Gullmarsfjorden. Samyang 24mm f/1.4 ED AS UMC

Visst är det vackert att kunna gå ut och ställa sig på en strand och bara rikta kameran upp mot himlen och få till denna typ av bilder. Och denna typ av fotograferande tycker jag mycket om.

Bilden ovan är tagen med Samyangs 24mm optik. Kameran är en Canon 5D mk III och inställningarna ISO 1250, 15 sek, f/2.8. Vintergatan kommer fram fint och ljusen från Lysekil och Fiskebäckskil hålls hyfsat ner. Det är väl i princip omöjligt att få till rätt exponering på en enda bild, men jag tycker att den är användbar.

Bilden är faktiskt en panorama. Jag tänkte testa lite när jag ändå var ute och se om det går att få till. Tre liggande bilder med ca 50% överlappning och sedan gjorde Lightroom resten.

Faktum är att jag gjorde lite mer tester för att se om man kunde jobba lite med Photoshop och förena två bilder med olika exponeringar till en enda. En ljus där vintergatan och stjärnhimlen syns fint och en mörkare där stadens ljus är bra exponerade.

Detta visade sig vara lättare sagt än gjort, och det kommer krävas en hel del övning innan jag får till det på det sätt som jag själv vill, men det blev i alla fal en bild som blev hyfsad.

Vintergatan står högt över Gullmarsfjorden och Södra hamnen, Lysekil.

15 sekunders exponering kanske var lite för långt, för om man tittar på bilderna så börjar stjärnorna bli lite ovala, men då får man titta väldigt noga. Skärpan i bilden är dock riktigt bra. Så bra som jag fått höra innan jag köpte linsen. Så nu verkar allt fungera precis som det var tänk, men man får köra maximalt med 13 sekunders exponering.

Jag gnällde förut på att alla hörn i bilden blev utsmetade, och jag tänkte därför ta några testkort rätt upp mot himlen och se hur objektivet presterar. Det är ju extremt ljusstarkt, och med en bländare på 1.4 släpper det in massor av ljus, men är denna bländare verkligen användbar? Dags för bevis. Samma kamera, ISO inställt på 3200 och slutartiden är 13 sekunder

Testbild på Vintergatan. Samyang 24mm f/1.4 @ f/1.4
Testbild på Vintergatan. Samyang 24mm f/1.4 @ f/1.4

Testbild på Vintergatan. Samyang 24mm f/1.4 @ f/2.0
Testbild på Vintergatan. Samyang 24mm f/1.4 @ f/2.0

Testbild på Vintergatan. Samyang 24mm f/1.4 @ f/2.8
Testbild på Vintergatan. Samyang 24mm f/1.4 @ f/2.8

Objektivet levererar verkligen. Redan på f/1.4 är skärpan bra, och bländar man ner ett eller två snäpp, så ökar skärpan. Men som helhet, är bländare f/1.4 absolut användbar. Man ser hopar av stjärnor, och skulle jag vara lite mer kunnig inom astronom skulle jag nog utan problem kunna namnge en hel del detaljer.

En lite lustig grej med att använda den största bländaren var att centrum på bilden blev så enormt mycket ljusare.Det ser nästan ut som någon tänt en lampa bakom vintergatan. Om detta är ett fenomen som objektivet ordnat eller om det faktist ser ut så på natthimlen får jag låta vara obesvarat.

Så nu får vi hoppas på molnfria kvällar, så får jag testa lite mer. För testning behövs. Det är inget enkelt objektiv att jobba med.

13 Aug

Astrofoto/astro-Panorama med Samyang 24mm f/1.4

Prylgubben har nu uppgraderat kameraväskan lite och i den har det tillkommit ett litet objektiv jag funderat på ganska länge nu. Objektivet jag pratar om är ett Samyang 24mm f/1.4 ED AS UMC for Canon EF. Jag har testat det lite nu och börjar komma fram till vad som är svårigheterna med objektivet, och det finns faktiskt en hel del att tänka på, för detta objektiv är helt manuellt både i fokus och bländare.

Jag vill bara nämna att allt jag pratar om nu baserar sig på att kameran är monterad på stativ. Ingen handhållen fotografering alltså.

Solnedgång taget med ett Samyang 24mm f/1.4 @f/16

Bilden ovan är tagen med just detta objektiv, Samyang 24mm monterad på en Canon 5D mk III. Och som ni ser så är det solnedgången jag försöker plåta, och resultatet blir bra, mycket bra. Objektivet kör på bländare 16 och när jag går igenom rawbilderna så är skärpan otroligt bra. Dock kan man se flares och det är inte så konstigt för bilden är tagen direkt mot solen och små, små vatten och saltdroppar har fastnat på filtret framför objektivet.

I och med att det är en manuell fokuserad glugg så använder jag mig av Liveview och riktar kameran på förgrunden och förstorar upp bilden 10 gånger. Fokusringen är ganska enkel att använda och går mjukt och fint, så det är absolut inga problem att få fokusen att sitta perfekt. Bilden ovan är tagna med bländare i f/16 och jag använder att kraftigt stativ och stativhuvud från Manfrotto och kör även med en trådutlösare. Gång efter gång ger objektivet fantastiska bilder, med minimal distorsion, och skärman är fantastisk, även längst ute i hörnen.

Vy från Bohuslän. Solnedgång fotograferad med Samyang 24mm f/1.4

Nu till det som jag från början var inne på, det vill säga natt eller astrofotografering med objektivet. Jag har gjort en hel del astrofotografering genom åren nu och då använt framförallt ett Canon 16-36 f/2.8 med även ett Samyang 12mm fisheye f/2,8. Dessa objektiv har levererat fantastiska bilder, även om skärpan inte är helt perfekt på Canonobjektivet när bländaren är som störst.

Tyvärr måste jag säga har vädret vid Bohuskusten inte varit det perfekta. Regn och tjocka moln mest hela tiden, men för ett par dagar sedan, dagen innan Persiderna meteoritregn skulle slå till med full kraft lättade molnen lite i alla fall så jag testade vad gluggen gick för.

Jag hade två mål med testet. Dels skulle jag försöka förstå hur objektivet fungerade i mörker. Hur ställer man in fokus, hur skarpt är det, går det att använda på med bländare f/1.4? Nästa test var att försöka få stjärnhimlen större genom att fotografera ett panorama.

Vi börjar med inställningarna. Tips jag fått var att använda Liveview för att ställa in skärpan. Detta var lättare sagt än gjort faktiskt. Jag ställde bländaren på 1.4, zoomade in med Liveview till 10 gångers förstoring och försökte leta rätt på stjärnor att fokusera på. Det gick inte alls. Jag fick istället använda ljusen från en liten hamn och testade även att använda månen, och detta gick bättre.

Ett problem jag så direkt var att vid användning av bländare 1.4 vid Liveview, så blev resultatet ganska suddigt. Minskade jag bländare till 2.0 eller ännu bättre till 2.8 så blev skärmen riktigt skarp och fin, men då förlorade jag mycket ljus istället så det blev ännu svårare att fokusera. Om denna enorma försämring av skärpa vid f/1.4 slår igenom även på bilderna vet jag inte riktigt än, det får fler tester utvisa, men förändringen var slående.

Slutsatsen är alltså att det går fint att fokusera, men det är inte helt lätt, och det kommer nog bli ännu svårare att få till det om ingen måne finns eller andra ljuspunkter långt borta.

En annan sak jag var tvungen att göra var att se om skärpan var bra på den färdiga bilden. Det var det inte alls på de första bilderna. De såg helt bedrövliga ut, och för att se hur de såg ut zoomade jag in bilderna på kamerans skärm 10 gånger. Det är ett riktigt bra sätt att se efter om allt är som det ska vara. Så det var att göra om och göra rätt. Det är extremt små justeringar som behövs, och det måste göras. För vem vill komma hem med suddiga bilder?

24mm brännvidd är ganska vidvinkligt, men jämfört med 16-35 och ännu mer 12mm så tror jag att det behövs fler bilder som sätts ihop till en panoramabild att få till en riktigt fin vy men både förgrund och stjärnhimmel. Och är är det första försöket…

Panorama över Sivik, Lysekil. Astrofotografering med Samyang 24mm f/1,4

Bilden är en panorama bestående av 5 bilder med ca 50% överlappning. Lightroom gjorde ett fantastiskt jobb att ficka ihop helheten. Insättningarna är ISO 1000, 15 sekunder slutartid och en bländare på f/2.0. Ljuset vid horisonten är månen som håller på att gå ner, inte solen om ni trodde det.

Jag ställde in stativet så det var spikrakt mot marken. Sen flyttade jag bara stativhuvudet från vänster till höger lite åt gången och tog en bild i taget. Detta är extremt enkelt att göra, och även om man bommar lite med hur stativet är inställt, kommer Lightroom eller Photoshop fixa det fint.

Jag tog en andra serie, med lite mindre överlappning och då bara två bilder. Och det blev bra det med, och som en liten extra bonus fick jag med ett stjärnfall också på ena bilden.

Panorama över Sivik, Lysekil. Astrofotografering med Samyang 24mm f/1,4

Det sista testet var och se hur kamera, objektiv och mjukvara skulle kunna hantera extrema panoramor. Jag ville ha två rader med bilder, fem bilder som visar himlen, och fem som visar förgrunden. Skulle mjukvara kunna sy ihop detta också? Inga problem alls. Visst, bildfilen blev enorm, men det var inga problem att utföra plåtningen på klipporna. Än en gång var stativet helt plant. Jag tog först en serie med 5 bilder helt vågrätt. Sen vinklade jag upp kameran ordentligt och tog en serie av 5 bilder till.

Resultatet blev en riktigt stor fil, men den är inget jag egentligen skulle vilja visa upp. Månen bländar allt och mycket är utbränt i bilden. Jag gjorde inte något speciellt bra jobb, framförallt i nedre vänstra hörnet (bild 1) jämfört med bild 10 (övre vänstra hörnet). Men det ger ändå en liten fingervisning om vad som går att göra.

Panorama 9203x6375px med ett Samyang 24mm f/1,4

 

 

11 Sep

Astrofoto. Att fånga vintergatan på bild

Nu under ett år så har jag fått kläm på det där som brukar heta astrofotografering. Det jag gillar med denna typ av fotografering är att det ställer en del krav på både utrustningen men även på en själv så man kan ställa in allt så det faktiskt blir en bild till slut. Inte för att skryta, men nu är jag så säker på inställningarna att jag mer eller mindre kan ställa upp kameran, pilla lite på inställningarna och sedan ta en bild och jag med nästan 100 procent vet vad jag kommer få fram.

För en månad sedan investerade jag i en ny optik till min kamera. Valet föll på en Samyang 12mm fisheye optik. (video via länken).

Varför valde jag denna glugg då? Främst berodde det på brännvidden på 12 mm. Man får med mycket. Att objektivet är helt manuellt spelar i mitt fall ingen större roll. Jag har kollat var fokuset är i dagsljus, plockat in bilderna i datorn för att dubbelkolla, och nu ändrar jag inte alls på fokuseringen. Bländaren är inte heller något problem att sköta manuellt, för den står alltid på största bländaren f/2.8

Ett problem med en fisheyeglugg är att den förvränger bilden kraftigt. Så i mitt fall så blir det till att köra bilden genom Photoshop en extra gång för att justera tunneleffekten i bilden. Det är inget problem, men det bör göras. Sedan fixas all annan redigering i Lightroom.

De sista kvällarna har det varit underbart väder för nattfotografering, och här är några bilder som jag tycker fungerar. Lite olika redigeringar gällande färgtemperaturen. En del går mot det lila hållet, medan andra är mer blå.

Vintergatan över Stångehuvuds fyrhus

Vintergatan över Stångehuvuds fyrhus

Vintergatan över Stångehuvuds fyrhus

 

 

15 Aug

Natt och stjärnfoto – val av objektiv, 500 regeln

Det är inte alltid lätt att få med sig det som verkligen fungerar i kameraväskan, allra helst när man kanske inte har allt som man borde ha. Så jag tänkte visa lite vad för typ av objektiv man kan använda vid natt och stjärnfotografering.

Allra först måste jag påminna om att all mörkerfotografering handlar om att få maximalt med ljus in till kamerans sensor, och det kan vara svårt på natten. Hur mycket ljus som kan samlas in beror på några olika saker.

  • Sensorns storlek
  • Objektivets största bländare
  • Objektivets brännvidd.

För att möjliggöra att kameran kan hämta in maximalt med ljus, så bör man använda LÅNGA slutartider. I och med att jorden snurrar runt sin axel hela tiden så kommer kameran röra sig i förhållande till himlen som står stilla (i princip). Detta innebär att ju kortare brännvidd (i millimeter) objektivet har, desto längre slutartider kan du använda utan att stjärnorna blir oskarpa eller till och med blir som streck. En annan fördel med ett vidvinkligt objektiv är att du får med mer av natthimlen. Alla dessa parametrar sammanfattas i något som kallas 500 regeln. Man tar talet 500 och delar det med den brännvidd du har i millimeter, och vips så har du din maximala slutartid. Denna regel gäller för fullformatskameror som t.ex Canon 5D och 6D. har du en annan kamera med en mindre sensor, så får man muliplicera den tid du fick fram med 1,5 för Nikon och 1,6 för Canon.

500 regeln för nattfoto

Vad är vidvinkel och var får man med på bild?

Jag tog tillfället i akt att testa ett par objektiv med exakt samma inställningar och exakt samma placering för att visa hur det skiljer sig när vad man får med när det gäller olika brännvidder. Det är inga nattfoton, för de hade inte hjälpt mycket .

35 mm
Här använder jag ett zoomobjektiv med brännvidden på 16-35 mm. Inställt på 35 mm

16mm
Här använder jag ett zoomobjektiv med brännvidden på 16-35 mm. Inställt på 16 mm

12mm
Här använder jag ett fast objektiv med brännvidden 12mm 

Båda dessa objektiv har en största bländare på f/2.8. Och använder man tabellen ovan så kommer det bli väldigt tydligt hur mycket mer ljus man kan maximalt samla in genom att använda objektiv med kort brännvidd.

  • 35mm ser maximal 14 slutartid på sekunder
  • 16mm ser maximal 31 slutartid på sekunder
  • 12mm ser maximal 42 slutartid på sekunder

För de riktigt nördiga så kan man gå ner på minimala detaljer om hur ljuset koncentreras i olika objektiv och hur man bäst ska välja det perfekta objektivet. Arikeln ärpå engelska, och väldigt tekniskt inriktad, hehe…

Varför är detta då så viktigt. det är väl bara att ställa in kameran på den största bländaren och öka iSO inställningen till max. Detta är samt. Men ju mer du använder höga ISO desto mer brus får du i dina bilder. Brus är vad det låter, kornigheten i bilden. Och höga ISO värden är ett måste oavsett vilket objektiv du använder. Jag har hittat min bästa inställning runt ISO 3200. På min kamera, en canon 5D mk III, så är bruset i bilderna hanterbart i mjukvaran där jag plockar fram detaljerna. Går jag högre än detta så blr det svårare att få till en ren klar bild.

Har du en kamera med en mindre sensor, är dessa betydligt mer benägna att ge brus i bilderna. Jag har även en Canon 7D, och där är maximalt ISO ca 1600 innan bruset börjar bli påträngande.

Så genom att minska ISO inställningen till minimum (alltså inte till ISO 100) och istället öka slutartiderna, så får man mindre brus i bilderna. Och visst är det fantastiskt när man får fram bilder direkt från kameran som ser ut så här, och vad man kan få fram i bilden genom några enkla drag med reglagen i Lightroom. Bilden är tagen med ett Samyang 12mm f/2.8 Fishye objektiv. Det är därför du får en tunnel distorsion i bilden. Denna är korrigerad i Photoshop.

Att korrigera denna tullelförvridning är som jag sagt ganska enkelt, om man nu vill det. Processen kallas ”Defishing” efter objektivets namn ”Fisheye”.  En välskriven manual på engelska finns via denna länk:

Vintergatan i Lysekil, direkt från kameranBilden direkt från kameran, totalt oredigerad

 

Vintergatan i Lysekil, lätt redigeradLätt redigering i Lightroom

 

22 Mar

Så blev man lärare också…

Fantastiskt hur livet kan vända. Helt plötsligt är man en professionell fotograf som andra har som inspirationskälla. Vem trodde det?

Igår kväll så hade jag bjudit in folk i Lysekil i allmänhet och fotoklubben i synnerhet att följa med på en fotovandring ut i mörkret. Längst ut på Stångehuvuds klippor skulle vi ta oss till och stjärnfotografering var uppdraget.

Truppen var kanske lite tunn. Fyra personer från klubben dök upp och de hade en lite blandad utrustning. Men det det fick se gjorde att de troligtvis glömde bort kameran och uppdraget. Stjärnhimlen var helt absurt vacker. Planeterna som Venus, Mars och Jupiter var lätta att både hitta och se, och vintergatan låg som ett vackert ljusband över himlavalvet.

Så att få vara en lärare i fotografering, som det ropas efter för att hjälpa till med inställningar, tekniska frågor och allt annat, var en fröjd. Underbart roligt att dela med sig av sitt stora intresse.

FoDet var ett jäkla spring på folk när Lysekils fotoklubb var ute på Stångehuvud, Lysekil för att fotografera stjärnor.

Guardian of the galaxy, typ

Vintergatan över Stångehuvuds fyrhus, Lysekil

 

15 Mar

Godnatt Bohuslän

Vintern har varit lång. Inte så kall och snön har ännu inte kommit ner i någon större mängd. Men nu börjar det ljusna lite smått, och det känns bra på flera sätt.

Vintertid är den absolut sämsta tiden på året att fotografera stjärnhimlen och vintergatan. Skälet är att centrum på vintergatan sjunker under horisonten, och det enda man kan se är en svag glimt av denna fantastiska skapelse. Bästa tiden är faktiskt mitt på sommaren, men då står solen då så högt på himlen och sjunker aldrig speciellt djupt under horisonten så den dödar den allt ljus som galaxen strålar ut.

Nu däremot, så börjar det bli bättre och bättre för var dag som går. Jag var ute för att testa lite i veckan som gick, och det var riktigt kul att dra på sig pannlampan igen.

Norra hamen i Lysekil

 

Det tog ett tag innan det blev riktigt mörkt, så jag försökte fördriva tiden genom att ta lite mörkerbilder från en brygga. Leka lite med linjer är något jag försöker jobba med, och det blev i alla fall en bra bild. Fast jag tillbringade nog 45 minuter på att egentligen vänta på att det skulle bli riktigt mörkt

Till slut så bestämde jag mig, att knalla iväg den sista biten, till Rinkenäs badplats. Fortfarande var ljuset kvar från horisonten, precis tillräckligt att det gick att se var man satte fötterna. Kameran och stativet riggades och ett par provkort togs innan man satte sig på en klipphäll för ännu mer väntan på mörkret.

Till slut så blev det mörkt, och stjärnorna började tändas en efter en. Vinklar testades lite till och mer kort togs. Men det jag var mest imponerad över var att en ö just utanför badplatsen mer eller mindre badade i ljus. När man står där bland klipporna med ett enormt mörkerseende, så var denna lilla ö fullt upplyst. Konstigt tyckte jag för jag såg inga egentliga ljuskällor som skulle kunna ordna det.

När jag väl var klar met själva plåtande, och hade packat ihop och börjat gå hem såg jag källan till ljusfenomenet. Ett par strålkastare, typ de som sitter på fotbollsplaner lyste upp ett industriområde. Men dessa strålkastare var drygt en kilometer bort. Så de var av den kraftigare typen, var klar över det.

Och efter lite mekande i datorn kom det fram en bild i alla fall. Jag är riktigt nöjd. Nästa gång får det bli en promenad med lokala fotoklubben. Dem har jag lovat en snabbkurs på hur man fotograferar stjärnor, och ett par månader framöver kommer det bli perfekta förhållanden.

Natt på Rinkenäs

 

22 Feb

Fotografera omöjliga motiv

Jag var ute med min arbetskamrat Ermanno i veckan för lite plåtning. Det är en kul stund på veckan då man antingen slipper kontoret och sena kvällar där, eller sitt hotellrum där man sliter ut kanalbytarknappen på fjärrkontrollen. Målet med kvällen var att plåta lite i och runt Gamla Stan i Stockholm.

Nu var väl min kompanjon inte lika pigg på detta som jag själv var. Han muttrade något i stil med att det finns väl inget att ta kort på i Stockholm, bara massa hus och fullt med folk. Han tyckte mer att vi skulle åka till västkusten, och undersöka mina hemtrakter med hav och klippor, för där finns det minsann massor av potentiella förstoringar.  Men det blev lite ändring i inställningen allt efter eftermiddagen gick mot kväll

Gamla Stan i Stockholm. Grått och likt en skräckfilm.

Visst, Ermanno har rätt i att det är svårt att plåta i stadsmiljö. Men man får verkligen chansen att testa vad man kan och även gå över alla gränser man har mentalt och tekniskt. För när man är långt borta från sin trygghetszon så kan det eventuellt hända grejer. Ett sätt att förklara detta sätt att fotografera är bilden ovanför. Riktigt fina linjer i husen och med lyktorna på gatan som sprider ett dunkelt ljus. Lägg till ”gubben” längst ner på bilden som kommer med med mest av misstag, så får man en bild som man kan fundera lite mer på vad den innehåller. det är enligt mitt tycke en bild som man kan titta att tag på och upptäcka mer i.

Sen blev det mörkt. Och kameran började gnälla att ljusförhållandena inte var bra. Vad gör man då? Stativ och lite längre slutartider är naturligtvis det korrekta svaret, men om detta stativ ligger 50 mil från där man själv är så kan det bli knepigt.

Mårten Trotzig´s gränd, Gamla Stan, Stockholm

 

Ett sätt jag kommit på ar att använda det som finns runt om mig. Soptunnor är en av de bästa stativen. Hyfsad höjd och ganska flat yta att ställa kameran på. Tillsammans med ett par vantar kan man rikta in kameran ganska bra. Naturligtvis inte med samma exakta kontroll som med ett stativ, men det fungerar. Och det bästa med det är att man verkligen får kämpa för att få till kompositionen. I bilden ovanför är det Morten Trotzig´s gränd som är fotograferad. Där gick det inte att använda en soptunna. Så lösningen var att ställa kameran direkt på marken och ta bilden med en 2 sekunders självutlösare. Och även detta fungerar faktiskt.

Så promenaden fortsatte hela kvällen. Slottet och riksdagen besöktes och det blev även en runda på Skeppsholmen för ett besök vi Af Chapman, fullriggaren som blivit vandrarhem. Gråmulet var det, fingrarna var kalla men det var en riktigt rolig kväll tillsammans med Ermanno.

Slottet och riksdagen, Stockholm

Af Chapman på Skeppsholmen

 

15 Nov

Natt i London

Jag trodde i min enfald att när mörkret la sig över storstaden skulle det bli lite lugnare med folk som springer omkring och stör en liten amatörfotograf.  Så blev det inte.

Jag och dottern drog iväg en av kvällarna och målet var att försöka fotografera Londons mest kända byggnader på natten  så att dess ljus kommer fram. Jag har letat  en hel del påå nätet och hittat riktigt fina bilder på bland annat Big Ben, och detta tänkte jag försöka göra med.

Nu blev det som det blev. De platser som man kunde ta kort från var antingen avspärrade och vaktade av poliser med k-pistar, och det kändes liksom att det inte var läge att fråga om man fick gå in och rigga upp ett stativ där. Och där de inte stod var det turister. Jösses vad turister. Om jag ställt mig där så hade jag och dottern blivit nersprungna och slutat som en blöt fläck på asfalten.

Piccadilly Circus by night
Piccadilly Circus var inte folktomt, det är säkert.

Ta till exempel Piccadilly Circus. Där gick det inte att ställa upp ett stativ. Det blev till att försöka fotografera handhållet. Nu var väl denna plats inte speciell jämfört med i princip alla gator och torg inne i centrala stan. Det var trångt.

 

Bigben och alla dubbeldäckare på natten
Big Ben och bussarna

House of Parlament och Big Ben var lite annorlunda. Här var många platser avspärrade och trottoarerna far fullpackade med folk. Men här hittade jag en liten refug mitt ute i gatan som faktiskt fungerade som en plan B. Problemet var att jag stod mitt i en korsning och dessa röda dubbeldäckare till bussar är stora. Väldigt stora när man har rumpan ute i gatan. Platsen var inte helt perfekt, jag hade tänkt mig en annan vinkel, men vad ska man göra?

 

Tower Bridge i London på natten
Tower Bridge och Towern

För att försöka få en bild på Tower bridge så åkte vi till andra sidan av Themsen. Där fanns det ett nybyggt område av kontorslokaler i skyskrapeklass. Otroligt vackert. I och med att området var så stort och att det just var kontorslokaler så gick det faktiskt att jobba där, med stativ och allt. Man gick omkring och tittade efter vinkar som skulle fungera, och när man hittade sin komposition, var det bara att ställa upp stativet och börja fotografera.

23 Sep

Ljus i Huvudstaden

För ett par veckor sedan var jag uppe i Stockholm och jobbade på kontoret där. En av kvällarna var vigd till att dra ut på stan med jobbarkompisen Ermanno, och då är det inte en krogrunda som åsyftas.

Med kamera och stativ hade vi funderat lite på lämpliga motiv. Ermanno hade sett en bro som kanske skulle fungera i nattljus, så det bar iväg upp på Långholmen, och Västerbron sträckte ut sig snyggt. Vi var placerade ganska högt över bron och väntade.

När det väl mörknade så började vi plåta lite, men ganska snart började vi inse att platsen vi valt och bro själv inte fungerade som motiv. Bilderna blev bra tekniskt sett men kompositionen sög verkligen. Det blev några lärotimmar högt uppe på berget.

Kvällen var ju fortfarande ung, och jag hade en idé. Jag har sett bilder från London där man tagit bilder mot Towern och där sedan bussar körde förbi. Detta resulterade att baklyset på bussarna målade streck på bilden över vyn och jag gillar denna effekt.

Nu har vi inget Tower of London i Stockholm, men väl ett stadshus som kanske skulle fungera. Planering är A och O så vi kollade upp SL tidtabell och det var ett par linjer som passerade stadshuset .

Stockholms stadshus sett från Centralbron

Stadshuset på natten är riktigt vackert. Det blev en del fotograferande, men bussarna som kom förbi gjorde sig liksom inte speciellt bra mot stadshuset. Vi stod ganska lågt, men Stadshusbron över oss och det fungerade inte alls. Spåren från bilar och bussar var där, men de ”poppade” liksom inte ut ur bilden som jag tänkt.

Så jag flyttade upp på Stadshusbron istället. När jag stod och riggade, såg jag i ögonvrån två bussar komma bakom mig och i nästan panik tryckte jag på fjärrutlösaren. Och bilden togs och det blev det jag ville ha.

Stockholm stadshus sett från Stadshusbron

Enormt glad att jag faktiskt fått till den bild jag eftersträvat så stod jag kvar och väntade på mer bussar. Någon till kom, men sen blev det dött. Kanske var det sent på dygnet, klockan var ändå runt 22.00, så jag gav upp och hoppades att just denna bild skulle fungera när jag plockade upp den i datorn.

Ermanno hade nästan hela tiden snöat in sig på Centralbron och dess linjer.  Det blev en del snack fram och tillbaka vad som fungerar rent kompositionsmässigt, och jag fick ett par bilder under bron jag är ganska nöjd med. Vi var helt ensamma under bron, och det var rent och snyggt. Inga pundare att se, så det var faktiskt väldigt trevlig att gå omkring där och leta motiv med en kompis.

En riktigt trevlig kväll blev det i Huvudstaden.

Centralbron Stockholm Centralbron Stockholm

04 Sep

En galax är till salu

För första gången har jag fått lite frågor från folk som vill köpa bilder jag tagit, och det är framförallt en bild på vintergatan som lockat intresset.  Så här är den färdiga versionen på vintergatan över Stångehuvud. Till salu i valfri storlek och på valfritt material.

Det kommer en färdig tavla, som är såld, om någon vecka hem till mig. Storleken är 40×60 cm och den är tryckt på akryl. Får väl lägga upp den som lite reklam senare.

Ben slutgiltiga versionen av Vintergatan över Stångehuvud i Lysekil

29 Aug

Sent på natten

Här är den sista bilden jag tog ute på Stångehuvud innan det var dags att packa ihop ryggsäcken och gå hemåt och uppsöka sängen. Det var lite mörkare och tunna moln började dra in norrifrån.

Ljuset på vänstra sidan kommer från Grundsund på Skaftö och de skarpa ljusen vid horisonten är några fartyg som går med belysning.  Just ljusen från fartygen tänkte jag först klona bort i mjukvaran, men jag tycker att de tillför något till bilden.

Vintergatan över Stångehuvud

 

28 Aug

3.e gången gillt – Vintergatan

Efter ett par försök i vintras, så lyckades jag få den bild jag ville ha.

INär solen gått ner över Stångehuvud en klar natt så smyger sig sakta stjärnorna upp på himlen. Jag har alltid velat fotografera dem i allmänhet, men vintergatan i synnerhet och hitills har det gått sådär. Första gången jag var ute var med döttrarna och då fick jag till en del bilder som var riktigt bra. Idén och kompositionen stämde fint, men jag fick inte riktigt till stjärnhimlen som jag vill ha den. (se på det inlägget via denna länk)

Men denna gång tror jag att jag satte bilden mer eller mindre perfekt med tanke på omständigheterna. Visst, jag ska göra fler försök och framförallt försöka få döttrarna att stå väldigt stilla en gång till med pannlampor som lyser upp mot himlen, det är klar, men vintergatan, wow, det är mäktigt att se.

Den fantastiska vintergatan lyser stark över Stångehuvud, Lysekil

De första gångerna jag var ute så var det mörk, riktigt mörkt. Alla stjärnor syntes klart och tydligt, och vintergatans band kunde beskådas enkelt med ögonen. Det var torrt och kallt i luften. Men bilden blev inte som jag tänkt mig riktigt som jag sa tidigare. Vintergatan poppade inte upp som jag set den göra på andra bilder, och efter mycket arbete i mjukvaran så lyckades jag få till bilden hyfsat.

Häromkvällen var det tvärt om. Stjärnorna syntes bra, men vintergatan lyste med sin frånvaro när man tittade upp mot den svarta himlen. Jag riggade kameran och tog ett par testbilder, och först då syntes det långa bandet av vår egen galax.

Så där fortsatte det hela kvällen. Vintergatan gick knappt att se med blotta ögat, men kameran registrerade allt i fantastiska detaljer. Bild efter bild togs, och det blev bättre och bättre ju mörkare det blev.

Så det blir ut fler gånger stjärnklara kvällar under hösten och se vad man kan få till för motiv, för mörkerfotografering gillar jag verkligen.

28 Jun

Man börjar bli frustrerad

Jag gillar ju att ta lite kort, men det är i mjukvaran som man kan få till bilden som man faktiskt upplevde den. För det som bilden visar behöver nödvändigtvis inte var den känsla man fick på stället där bilden togs.

Brooklyn Bridge

Här har vi en liten bild jag tog i påskas när jag var i New York med familjen. Temperaturen gick från shortsväder dag ett, via regn dag två, till snö på bilarna dag tre. Och denna dag visade temperaturen på +4 grader. Hela familjen var med och jag skulle bara ta en bild till. Det sas ganska många gånger, så alla inklusive mig själv frös som hundar efter 1 timme stående stilla vid Hudson river.

I och med att jag använde en ganska extrem vidvinkel (16mm) så får man förvrängningar i bilden, det är helt naturligt. Det som är rakt på ena stället, lutar på konstiga sätt på andra. Det finns  finns hjälp att få i mjukvaran, med jag är kanske inte riktigt den fenan på att hantera programmet som man borde vara, det finns en hel del till att lära sig.

Så, många kvällar tillbringas framför You Tube och där tittar man på lite kurser av folk som faktiskt kan göra mästerverk i datorn. Det gäller bara att hitta funktionerna i programvaran och sen är det bara att börja dra i reglagen och bli frustrerad på att man inte fått till bilden som man vill. Men till slut så börjar pusselbitarna falla på plats och snart så, kanske en beställning av en Canvastavla närma sig.

Brooklyn Bridge som jag vill ha den

Så, vad har jag gjort? Det mest iögonfallande är att spåret från flygplanet är bortredigerat. Nästa synliga effekt är att allt är upprätad så mycket som det går att göra. Sedan är färgtemperaturen ändrad och mättnaden i blått, rött och orange är mer eller mindre maximerad

Ett par timmar redigering till, sen…

03 Maj

NYC del 10 – Turistens klagan

Times Square

Då har vi till slut kommit till det alla vill se när man varit i en metropol som New York, nämligen lite klassiska turistbilder. Vi var och såg en hel del av de saker man ”måste” se, och vi blev inte besvikna. Det enda man kanske kan klaga på var de enorma köerna som var bl.a till Frihetsgudinnan. Den fick vi se på håll, och utan ett riktigt teleobjektiv så blev bilderna lite risiga, men vi såg denna berömda staty. Andra platser var mer lämpade att fotografera med den utrustning vi hade tillgänglig.

Så här kommer del 9 av min serie från New York, och det är bara bilder på saker man bara måste se!

13 Mar

Örebro – det var ett tag sedan

Till slut landade jag i Örebro. Jag är där rätt som det är, men då alltid på genomresa. Kommer dit på förmiddagen och åker vidare framåt kvällen. Denna vecka stannade jag faktiskt där några dagar och tog in på ett hotell och hade tid över att ta med kameran till stans centrum.

Faktiskt är just Örebro inte en stad som är direkt okänd för mig. I och med att jag är uppväxt i södra Närke så var Örebro en given plats i min ungdom. Det var diskotek och pubar som besöktes regelbundet och sedan gick jag i skolan där för att avsluta med militärtjänsten. Så jag har ganska bra koll på staden i fråga. Många timmar har tillbringats där.

Peter, som jag skulle träffa, var ute på annan ort och skulle inte komma hem förrän 19-tiden så det gav mig en hel del tid att slå ihjäl och sämre sätt än att göra det med en kamera finns ju. Bilderna är tagna med följande inställning: 30 sek, F: 16, ISO 100

Örebro i nattljus Örebro i nattljus Örebro i nattljus Örebro i nattljus Örebro i nattljus

10 Mar

Lysekils mest fotograferade hus

Lysekils mest fotograferade byggnad måste ändå vara det lilla fyrhuset längst ute på Stångehuvud. Denna kväll drev lite moln in från havet och skymde stjärnorna lite, men jag tycket denna bild är ganska bra ändå.

Fyrhuset i mörker - Stångehuvud Lysekil
Canon 5D mk3 med 1635/2,8L USM II. 16mm, ISO 6400, F: 4, 25 sek

26 Feb

Nu har man snöat in fullständigt – Vintergatan

Igår blev det ytterligare en tur till Stångehuvud och ett försök att plåta vintergatan. Efter mitt första försök hittade jag en del problem med inställningar och liknande som man denna kväll skulle försöka justera. Bland de mest tydliga var: Högre ISO inställningar och bättre skärpa.

Så först blev skärpan åtgärdad. När vi, och jag säger vi, för jag hade Patrik Eld med mig, väl kom dit så var det inte helt mörkt. Skärpan och avståndet kunde ställas in ganska lätt med autofokusen, och sen låstes den för att inte ändras på hela kvällen.  Likaså ISO inställningarna ändrades och varierades under kvällens lopp.

Ett problem som uppstod var att det började driva in moln västerifrån. Detta gjorde att de bilder som togs senare blev ganska ordentligt ljusa på grund av de omgivande ljuset som speglades i molnen. Men på det stora hela blev det en lyckad utflykt

Under vecka kommer det några fler bilder alltefter de spottas ut ur datorns redigeringsprogram

Vintergatan vid Stångehuvud16 mm, 25 sek, F:2.8, ISO 3200

 

19 Feb

Vintergatan

Vad mer kan man säga? Mina två döttrar står vid fyrhuset på Stångehuvud och blickar uppåt mot den mäktiga stjärnhimlen.

Vintergatan sett från StångehuvudVintergatan, Stångehuvud, Lysekil,

19 Feb

Vintergatan – bluff eller äkta vara?

För några dagar sedan var jag ute på en underbar utflykt. Tillsammans med mina båda döttrar så åkte vi iväg till Stångehuvud för att plåta stjärnor. Ryggsäckarna var packade och varm choklad i termos tillsammans med bullar skulle göra utflykten till ett rent nöje, vilket det även blev.

Jag hade sett en hel del bilder på nätet bland annat från Patric Bergkvist från Lysekil, som visar vintergatan på himlen och jag tycker att dessa bilder är fantastiska, så varför inte försöka ta en bild själv och denna kväll var idealisk.

Efter månader med regn, rusk och snö så öppnade sig äntligen himlen, helt enligt vad väderleksprognoserna utlovade, och när kvällen kom och mörkret lade sig, så fanns det inte ett moln på himlen. Självklart hade jag pluggat lite på vad som skulle kunna ses på himlen. För fråga var, vart ska man försöka ta kortet? Till min hjälp hade jag två fantastiska programvaror.

1) Stellarium. En mjukvara där man anger sin plats, och ger dig möjlighet att se vad som finns på natthimlen i olika väderstreck. Det jag gjorde var att ange platsen, i detta fall Stångehuvud utanför Lysekil, och tittade efter vart vintergatan skulle visa sig. Och denna plats var perfekt för det. Från klockan 19.00 och framöver skulle den visa sig, och Stångehuvud som är en udde, har bara hav runt om, så ljusföroreningar var så små som de kunde bli.

2) TPE eller ”The Photographers Ephemeris” är en mjukvara där man tar reda på, hur solen och månen rör sig på himlen vid en bestämd plats. Välj en plats, och sen får du en grafisk illustration med karta och allt exakt hur solen går ner tills det blir helt mörkt.

Dessa båda program visade sig oumbärliga för att välja plats och förutse vad som skulle ske och de gjorde det perfekt. Det blir helt klart att dessa kommer att användas igen när jag senare i vår går ut för att plåta extrema solnedgångar, för all planering vart man kan ställa sig för att solen ska vara på exakt rätt ställe minskar möjligheten på att vara på fel plats vid fel tid på dygnet.

Jag har nu lagt upp bilden på lite olika sociala medier och många gillar den. Men jag har fått lite frågor på om bilden är riktig. Kanske, tror en del, att jag bara ”terjat” dit stjärnorna och det mesta är bluff.

Här kommer min process från kamera till färdigt resultat.

Bilden som jag nu kommer visa är tagen med följande kamerainställningar:

  • Kamerahus: Canon 5D mk III
  • Bländare: 4.0
  • Slutartid: 30 sekunder
  • ISO: 2000
  • Brnnvidd: 16mm ( använder ett Canon EF 16-35/2,8 L II USM objektiv)
  • Vitbalans: Dagsljus

Här är en skärmdump från Lightroom 5 efter jag importerat bilderna från minneskortet. Den upplysta bilden är helt obearbetad och inget är gjort. Som man ser så är bilden ganska gul i tonen och den nedre delen är upplyst av skräpljus, i detta fall från Kungshamn.

Jag tittade även närmare på bilden och i hög förstoring så ser jag en viss oskärpa på stjärnorna. Detta har orsakats av den långa slutartiden, som gör att stjärnorna flyttar sig på grund av jordens rotation. Detta blir till att fixa en annan gång på plats, men då med minskade slutartider och försöka 20-25 sekunder exponering istället och se om det blir bättreSamlingen av bilder direkt från kameran

Nedan så ser ni en förstoring av denna bild, fortfarande exakt som den såg ut när den kom ut från kameran. Vintergatan innan redigering resultatet efter redigering. Vintergatan på Stångehuvud Nu börjar det roliga. Genom att dra i alla reglage som finns i Lightroom, så ändras ljus och färg i bilden. Bruset i bilden reduceras och hela bilden rätas ut och läggs så gott det går i vågrätt läge. När detta är klart så importeras bilden in i ett annat program där jag börjar jobba med att få bilden bättre.

Jag klonar bort lite ljuspunkter som finns där berget på vänster sida möter himlen. Det är fyrar som lyser i havet och dessa tillförde inget i bilden. Med hjälp av olika verktyg så ökades ljuset i själva vinter gatan upp och justerades i färg. Den övriga delarna av bilden blev antingen ljusare eller tonades ner.

Den ena dotterns huvud var väldigt överexponerat, då en ficklampa lyckades bli riktad just där.  Detta tonades ner och klonades bort. Vidare så gjorde jag en markering för att frilägga himlen från det övriga som finns med på bilden. Efter att lagt till en lagermask, justerat ljus och färg på enbart vintergatan fick jag fram den lite mer. Det handlar alltså om att tona ner delar av bilden och pumpa upp enbart vintergatan.

Så slutresultatet efter en stunds redigering, blev som bilden är nedanför, betydligt bättre! Ja, det är en del redigering, men bilden är så äkta som den kan bli. Små delar har trollats bort, men inget har lagts till i bilden. Slutliga resultatet efter redigering. Vintergatan på Stångehuvud

Så det går att fotografera stjärnor och vintergatan från Lysekil. Kanske någon i stan som vill testa detta med mig och se om man kan dela kunskaper mellan varandra. Jag är öppen för förslag, det är bara att kontakta mig, kanske genom att kommentera inlägget.

05 Feb

Norrköping en kväll i februari

Då är man ute på lite jobb igen under några dagar. Fördelen att vara i Östergötland är att man kan skippa hotellrummet och bo hos sonen istället och passa på att umgås lite.

Kvällsfotografering i Norrköping

Rummet han har är litet men det fungerar ganska bra att vara två i det, men det är ju som alla kan förstå inte helt optimalt då han bara har runt 20 kvadrat att leva på inkl hall och toalett.

Denna kväll skippade vi den vanliga rundan ner tills stormarknaden för att fylla på kyl och frys med varor. Istället bar det ut en runda på stan, en enkel middag på en restaurang som heter Enjoy i Knäppingeborg. Ett par riktigt bra IPA och en burgare blev det denna kväll.

28 Jan

Kall natt

Kungstorgskyrkan och Lysekils kyrka

Denna kväll, efter att all snö fallit behövde jag röra på benen lite. Tyvärr är det ju så att på kusten är den mest slask och snön syns sällan. Därför tycker jag att det nästan är viktigt att ta tillvara dessa vita kvällar där snön ligger på allt och dämpar ljudet.

Likaså så är det så att jag nästan aldrig har testat vad snön gör med ljuset från hus och gatlyktor. Blir det en annan stämning? Själv tycker jag det. Det var inte enkelt att plåta dessa bilder, men resultatet blev hyfsat, fast det var kallt, det måste jag medge.

05 Jan

Blinda höns

I går kväll blev jag rastlös. Kanske för många dagars ledighet eller liknande. Så jag fick jaga upp yngsta dottern ur sin säng där hon tittade på såpor i datorn på samma sätt hon gjort hela jullovet. Vi ska ut och plåta!

Ett problem var att det var becksvart ute. Men idén var att dra ner till Valbodalen, som är en fritidshamn, och försöka på lite mer av nattfotografering. Jag vet att det är en del lampor och annan belysning där så kanske kunde det gå. Men det var inte lätt.

Lamporna var inte lika många som jag hade i minnet och bryggorna svinhala. Till det så blåste det riktigt ordentligt, så många av bilderna blev suddiga på grund av stativet rörde sig, och det säger en del om vindhastigheten, för de saker jag har är riktigt stabila och rör sig inte lätt.

Efter detta lite trevande första försök gick färden ner till Gamelstan i Lysekil och dess gränder. Här var ljuset lite mer acceptabelt, och vinden hade försvunnit. Så det blev några bra bilder får ett Lysekil där alla försöker få lite julstämning fast det är 8 grader varmt.

Valbodalen, Lysekil

Gamelstan, Lysekil i gatuljus

Gamelstan, Lysekil i gatuljus

Gamelstan, Lysekil i gatuljus

Klicka på bilderna för att se dem i ett större format

03 Dec

Nattfotografering i Mariestad

Mariestad på natten

Lite uttråkad var man nog när man var hos svärföräldrarna i Mariestad. Hela släkten var där för att fira två födelsedagar, och när allt stohej lagt sig och klockan började närma sig 6 på kvällen tyckte jag att det var läge att dra ut på stan.

Tanken var att ta lite nattbilder på alla ljus som var upphängda över stadens gator, men när jag väl kom dit blev jag riktigt besviken. De ljus som faktiskt sett ganska bra ut på dagen, gjorde sig inte alls på kvällen när det blivit mörkt. Platta installationer som i princip bara gav en enda stor ram. Så det blev till att tänka om lite.

Vandringen styrde istället ner om vattnet och Tidans utlopp i Vänern. Här kanske kunde man leka lite. Utan stativ blev det till att kompromissa. Soptunnor, elskåp eller bara en kajkant fick agera stativ, för när man tar bilder med 8-15 sekunders slutartid och vill ha en skarp bild, är handhållen kamera inte någon vidare idé. Och resultatet efter att dragit i lite reglage i datorn blev enligt mitt tycke ganska bra.

30 Dec

Måla med ljus

Efter gårdagens plåtande, så tänkte jag försöka igen. Idag var det lite varmare, bara minus 2 grader, och även lite mörkare. Tanken var att måla med ljus och Lysekil skulle vara duken och bilarna blir då penseln.

Kanske blir det ett inlägg till detta år, för i morgon är det nyårsafton med fyrverkerier, som man kan testa sin kamera på. Vi får se om det blir någon bild eller om man får vänta ett år tills nästa försök.

 

02 Dec

Julljuset

Som i alla småstäder så pyntas det på gatorna inför julen. I slutet av november kommer den stora granen upp på stadens torg och kommunens arbetare har fullt upp att se till att ljusslingorna klär både lyktstolpar på huvudgatorna och träden i parken. Vackert och stämningsfullt.

%d bloggare gillar detta: