09 Okt

Tre nätter – tre fantastiska bildserier

Äntligen tänkte jag när meteorologerna utlovade stjärnklara nätter nästan i en hel vecka. Visst brukar de luras där borta i Norrköping på SMHI, men ändå det var efterlängtat.

Min fotosäsong börjar riktigt i mitten av augusti när den första stjärnhimlen kan visa sig. Solen kommer då tillräckligt långt ner under horisonten och det börjar gå att se stjärnor och galaxer igen. Ännu bättre är det att just i augusti så står vintergatan som högst på natthimlen, och dess centrum är hyfsat synlig även från våra breddgrader, och ju längre tiden går desto mer sjunker vintergatan och blir mindre och mindre spektakulär.

Nu är det oktober och mina tänkta planer att ligga ute på en varm klippas hade försvunnit för länge sedan. Antingen har himmeln varit full med moln eller så har månen varit uppe och bländat bort hela natthimlen. Inget fungerade, fram till denna vecka.

Frugan var förvarnad att jag kommer att vara ute på klipporna minst tre nätter, förhoppningsvis fler, och allt var förberett till max. Och måndag, alltså kväll 1 hade jag vigt åt en liten vik utanför Siviks campingplats.

Vintergatan utanför Siviks camping. Samyang 24mm/1.4
V
iken, plåtad med Canon 5D mkIII, Samyang 24mm/1,4 @f/2.0, 13 sekunder

Först och främst fick jag uppleva en solnedgång som hette duga, men det är inte ämnet för idag, utan nu ska vi prata stjärnor, och det fanns det gott om denna kväll. Utrustningen och inställningarna finns angivna under resp. bild, men det som kanske är roligt att veta om är att bilden ovan faktiskt är en panorama, bestående av 5 olika bilder som går uppifrån och ner. I och med att alla inställningar är låsta så år det inga problem alls att få samma exponering på alla bilderna. Och sedan fixar Lightroom ihop en VÄLDIGT stor fil (7000x5000px) som man kunde jobba med.

Det blev en massa experimenterade med olika inställningar, dubbelexponeringar, o.s.v o.s.v. En riktigt kul kväll och jag var mycket nöjd med resultatet.

Jag hade enbart använt mitt helt manuella Samyang 24mm 1.4 objektiv och efter jag haft det på garantiservice så levererar det enormt. Gas och stoftmolnen i vintergatan är så mycket tydligare nu än med någon annan optik jag använt tidigare. En riktig dröm att sedan komma hem och tanka upp bilderna till datorn.

Kväll två, var vigd år centrala Lysekil. Min vän Patrik, hade kvällen innan plåtat Frifararen utan för Vikarvets museum. En ide jag haft länge med, så jag testade båten och stensättningen runt Pinnevik.

3-nights-samyang-24mm-nightsky-2
Canon 5D mkIII, Samyang 24mm/1,4 @f/2.0, 13 sekunder

Vintergatan och Frifararen utanför Lysekil. Samyang 24mm/1,4
Canon 5D mkIII, Samyang 24mm/1,4 @f/2.0, 13 sekunder

Även dessa bilder är Panorama, monterade i Lightroom. Dock bara tre originalbilder per slutgiltig bild, men ändå.

Jag tog naturligtvis och kopierade min väns resultat direkt av, och det var svårt att se skillnad på bilderna, så lika var de, men det är inte de bilder jag visar upp nu.

Genom att gå runt båten lite så fick jag till en del, i mitt tycke i alla fall, intressanta vinklar och en annorlunda komposition. Det svåra var att hantera ljuset i bilden för hela båten blev mer eller mindre upplyst av diverse gatljus en bra bit bort. Visst, man tycker det är helt mörkt, men det är det inte, det kan jag lova.

Testade även att fotografera massiva Bautastenar som är installerade längs en stig, mellan båten och Pinneviks badplats. Iden var bra, men det gick åt skogen faktiskt. Oskärpa, kass förgrund, en gubbe cyklade förbi, rakt framför kameran med sina ljus tända. Ja, ni hör själva.

Kväll tre, hade jag lyckats lura ut en av mina jobbarkompisar. Han var intet ont anande om mina planer för kvällen men det fick han snart veta.

Han hade inte fotograferat natthimlen direkt förut, så tanken var att lära honom lite vad det handlar om. Vi riggade upp det vi hade med oss och satte igång att plåta lite och mådde allmänt bra. Se sa jag plötsligt till honom att vänta en stund. Jag tände pannlampan, hoppade ut på ett par klippor framför oss och ställde mig med ljuset pekande rakt upp i sky. Testa att ta ett kort nu, sa jag till min vän och det blev kvällens röda tråd.

3-nights-samyang-24mm-nightsky-4
Canon 5D mkIII, Samyang 24mm/1,4 @f/2.0, 13 sekunder

3-nights-samyang-24mm-nightsky-5
Canon 5D mkIII, Samyang 24mm/1,4 @f/2.0, 13 sekunder

Nattfotografering med pannlampa. Vintergatan Lysekil, Samyang 24mm/1,4
Canon 5D mkIII, Samyang 24mm/1,4 @f/2.0, 13 sekunder

Nu blir det lite enklare att faktiskt förstå vad mitt Samyang objektiv gör. Dessa tre bilder med pannlampor i centrum av bilden, är enkelexponeringar. Alltså bara en enda bild för att få hela scenen. Jag har provat att använda bländare från 1.4 till 2.8, alltså de tre största bländarna, och objektivet levererar otroliga bilder. 

Så vill man ha ett skarpt ljusstarkt nattobjektiv, så här är mitt val. Vill du ha en bredare vy? Ta och ta lite panoramor, Lightroom gör det enkelt att sammanfoga dem. Men objektivet levererar extremt bra precis som det är på kameran. 

 

19 Sep

Vintergatan – att redigera en bild

Det är många gånger man kommer hem med en eller flera bilder på minneskortet och tankar ner dem till datorn och säger – CRAP! Men ge inte upp, det finns räddning för många av bilderna.

Under det senaste året har jag pluggat och övat massor på hur astrofotografering fungerar. Inte då bara hur själva bilden tas, utan även efterbehandlingen i datorn. Och för att säga det milt, så är Lightroom och till viss del Photoshop helt nödvändiga verktyg för att få fram det som finns i bilden. Observera att jag aldrig klonar eller tar bort saker i mina bilder.

Vintergatan. Helt ordigerad bild, överexponerad

Här är en bild som jag tog för ca 1,5 år sedan i april 2015. Bilden är en av en serie som jag tänkte skulle bli en panoramavy över vintergatan och de ljus ni ser över horisonten är Kungshamn och Smögen. Som ni ser så är himlen orange och och en liten snutt av vintergatan syns i mitten och åt höger i bilden. Vid denna tid tog jag bara in bilderna och tänkte, just det CRAP! Jag försökte naturligtvis att leka lite med reglagen, men slutresultatet blev inget vidare, utan just CRAP.

Nu tog jag tag i bilserien igen och applicerade allt jag lärt mig det sista året. Kontrastökning, svart och vitpunkter. Tonade filter, selektiva färger o.s.v, o.s.v. Och nu blev resultatet ett helt annat.

Det ligger mycket jobb bakom bilden, men t.ex panoramasammanslagningen sker enkelt i Lightroom numer. Grundinställningarna i Lightroom fungerar bra, och jag hittade en del gratis förinställningar som bara klickades in för att få ett första hyfsat utseende. Jag var redan här långt över resultatet jag provade första gången.Men den största skillnaden gjorde ett program som heter Color Efx Pro. Jösses vad det programmet plockade fram detaljer.

Vintergatan enastående efter redigering i Lightroom och Photoshop

Här har jag lekt en hel del, som ni ser jämfört med originalet. Och den oredigerade bilden som jag visade först ingår faktist i det färdiga panoramat. Klicka upp bilden så får ni se omfattningen.

11 Sep

Samyang 24mm f/1.4 och nattfotografering. Nya tester

Jag har, som jag skrivit tidigare, skaffat mig en ljusstark glugg, Samyang 24mm f/1.4.  I förra inlägget skrev jag att det var svårt att få till skärpan, faktiskt helt omöjligt. Detta är nu åtgärdat kan jag meddela. På Fotosidans forum fick jag hjälp, och det visade sig att en av linserna inne i optiken hade kommit snett och gav detta fenomen. Cyberphoto var hjälpsamma och efter jag skickat in några testbilder åkte objektivet iväg på service en vecka och kom tillbaka betydligt bättre. Nu ska vi se om det blev perfekt eller ej.

Vintergatan över Gullmarsfjorden. Samyang 24mm f/1.4 ED AS UMC

Visst är det vackert att kunna gå ut och ställa sig på en strand och bara rikta kameran upp mot himlen och få till denna typ av bilder. Och denna typ av fotograferande tycker jag mycket om.

Bilden ovan är tagen med Samyangs 24mm optik. Kameran är en Canon 5D mk III och inställningarna ISO 1250, 15 sek, f/2.8. Vintergatan kommer fram fint och ljusen från Lysekil och Fiskebäckskil hålls hyfsat ner. Det är väl i princip omöjligt att få till rätt exponering på en enda bild, men jag tycker att den är användbar.

Bilden är faktiskt en panorama. Jag tänkte testa lite när jag ändå var ute och se om det går att få till. Tre liggande bilder med ca 50% överlappning och sedan gjorde Lightroom resten.

Faktum är att jag gjorde lite mer tester för att se om man kunde jobba lite med Photoshop och förena två bilder med olika exponeringar till en enda. En ljus där vintergatan och stjärnhimlen syns fint och en mörkare där stadens ljus är bra exponerade.

Detta visade sig vara lättare sagt än gjort, och det kommer krävas en hel del övning innan jag får till det på det sätt som jag själv vill, men det blev i alla fal en bild som blev hyfsad.

Vintergatan står högt över Gullmarsfjorden och Södra hamnen, Lysekil.

15 sekunders exponering kanske var lite för långt, för om man tittar på bilderna så börjar stjärnorna bli lite ovala, men då får man titta väldigt noga. Skärpan i bilden är dock riktigt bra. Så bra som jag fått höra innan jag köpte linsen. Så nu verkar allt fungera precis som det var tänk, men man får köra maximalt med 13 sekunders exponering.

Jag gnällde förut på att alla hörn i bilden blev utsmetade, och jag tänkte därför ta några testkort rätt upp mot himlen och se hur objektivet presterar. Det är ju extremt ljusstarkt, och med en bländare på 1.4 släpper det in massor av ljus, men är denna bländare verkligen användbar? Dags för bevis. Samma kamera, ISO inställt på 3200 och slutartiden är 13 sekunder

Testbild på Vintergatan. Samyang 24mm f/1.4 @ f/1.4
Testbild på Vintergatan. Samyang 24mm f/1.4 @ f/1.4

Testbild på Vintergatan. Samyang 24mm f/1.4 @ f/2.0
Testbild på Vintergatan. Samyang 24mm f/1.4 @ f/2.0

Testbild på Vintergatan. Samyang 24mm f/1.4 @ f/2.8
Testbild på Vintergatan. Samyang 24mm f/1.4 @ f/2.8

Objektivet levererar verkligen. Redan på f/1.4 är skärpan bra, och bländar man ner ett eller två snäpp, så ökar skärpan. Men som helhet, är bländare f/1.4 absolut användbar. Man ser hopar av stjärnor, och skulle jag vara lite mer kunnig inom astronom skulle jag nog utan problem kunna namnge en hel del detaljer.

En lite lustig grej med att använda den största bländaren var att centrum på bilden blev så enormt mycket ljusare.Det ser nästan ut som någon tänt en lampa bakom vintergatan. Om detta är ett fenomen som objektivet ordnat eller om det faktist ser ut så på natthimlen får jag låta vara obesvarat.

Så nu får vi hoppas på molnfria kvällar, så får jag testa lite mer. För testning behövs. Det är inget enkelt objektiv att jobba med.

31 Aug

Svårt att få till väder och vind

Det är verkligen inte lätt att få till en liten utflykt på klipporna. I måndags verkade dock allt falla på plats. Meteorologerna hade lovat molnfri himmel, månen skulle vara under horisonten i princip hela natten och det hade till och med utlovats en mindre solstorm, så utsikterna för norrsken verkade så bra som de kan bli nere i Bohuslän.

Så jag packade mina prylar och gav mig ut. Några molntussar hängde fortfarande kvar när solen började gå ner och ju mer tiden gick desto mindre moln blev det för att till slut i princip försvinna helt och visa en klarblå himmel.

Men när jag väl började fotografera kom molnen tillbaka. Vid 22-tiden just som vintergatan börjar bli synlig började de skymma vyn lite lätt och det blev sedan värre och värre. Det blev till att packa ihop allt och hoppas på bättre kvällar.

Men en bild blev det, och helt förgäves var inte utflykten, för jag lärde mig en del och testade andra tekniker jag snappat upp under sommaren, så nu kanske man kan få ännu lite bättre bilder.

Vintergatan reser sig över Sivik och Valboholmen

Vintergatan reser sig över Sivik och Valboholmen

03 Jan

Astrofotografering utanför Sivik

Som många vet har jag snöat in lite på astrofotografering och att fotografera vintergatan. Jag har varit utanför Stångehuvud och fått riktigt fantastiska bilder på Fyrhuset. Jag har varit i Munkevik och fått bilder på sjöbodar och en magnifik stjärnhimmel. Och nu tänkte jag att Sivik skulle vara målet för en nattlig promenad ut på bryggorna.

Jag hade kollat lite på hur vintergatan skulle röra sig på himlen och kommit fram till att placeringen inte skulle vara helt optimal. Jag trodde att jag kunde få med sjöbodarna som jag så väl känner till sedan tidigare, men det var ändå en liten gissningslek hur det skulle fungera.

Mycket riktigt, vintergatans magnifika båge av stjärnor, fungerade inte riktigt i förhållande med förgrunden. Det blev bra, men ändå är jag inte riktigt nöjd med motivet.

 

Stjärnhimmel vid Sivik

160103-Stjärnhimmel vid Sivik-2

160103-Stjärnhimmel vid Sivik-3 160103-Stjärnhimmel vid Sivik-4

 

15 Aug

Natt och stjärnfoto – val av objektiv, 500 regeln

Det är inte alltid lätt att få med sig det som verkligen fungerar i kameraväskan, allra helst när man kanske inte har allt som man borde ha. Så jag tänkte visa lite vad för typ av objektiv man kan använda vid natt och stjärnfotografering.

Allra först måste jag påminna om att all mörkerfotografering handlar om att få maximalt med ljus in till kamerans sensor, och det kan vara svårt på natten. Hur mycket ljus som kan samlas in beror på några olika saker.

  • Sensorns storlek
  • Objektivets största bländare
  • Objektivets brännvidd.

För att möjliggöra att kameran kan hämta in maximalt med ljus, så bör man använda LÅNGA slutartider. I och med att jorden snurrar runt sin axel hela tiden så kommer kameran röra sig i förhållande till himlen som står stilla (i princip). Detta innebär att ju kortare brännvidd (i millimeter) objektivet har, desto längre slutartider kan du använda utan att stjärnorna blir oskarpa eller till och med blir som streck. En annan fördel med ett vidvinkligt objektiv är att du får med mer av natthimlen. Alla dessa parametrar sammanfattas i något som kallas 500 regeln. Man tar talet 500 och delar det med den brännvidd du har i millimeter, och vips så har du din maximala slutartid. Denna regel gäller för fullformatskameror som t.ex Canon 5D och 6D. har du en annan kamera med en mindre sensor, så får man muliplicera den tid du fick fram med 1,5 för Nikon och 1,6 för Canon.

500 regeln för nattfoto

Vad är vidvinkel och var får man med på bild?

Jag tog tillfället i akt att testa ett par objektiv med exakt samma inställningar och exakt samma placering för att visa hur det skiljer sig när vad man får med när det gäller olika brännvidder. Det är inga nattfoton, för de hade inte hjälpt mycket .

35 mm
Här använder jag ett zoomobjektiv med brännvidden på 16-35 mm. Inställt på 35 mm

16mm
Här använder jag ett zoomobjektiv med brännvidden på 16-35 mm. Inställt på 16 mm

12mm
Här använder jag ett fast objektiv med brännvidden 12mm 

Båda dessa objektiv har en största bländare på f/2.8. Och använder man tabellen ovan så kommer det bli väldigt tydligt hur mycket mer ljus man kan maximalt samla in genom att använda objektiv med kort brännvidd.

  • 35mm ser maximal 14 slutartid på sekunder
  • 16mm ser maximal 31 slutartid på sekunder
  • 12mm ser maximal 42 slutartid på sekunder

För de riktigt nördiga så kan man gå ner på minimala detaljer om hur ljuset koncentreras i olika objektiv och hur man bäst ska välja det perfekta objektivet. Arikeln ärpå engelska, och väldigt tekniskt inriktad, hehe…

Varför är detta då så viktigt. det är väl bara att ställa in kameran på den största bländaren och öka iSO inställningen till max. Detta är samt. Men ju mer du använder höga ISO desto mer brus får du i dina bilder. Brus är vad det låter, kornigheten i bilden. Och höga ISO värden är ett måste oavsett vilket objektiv du använder. Jag har hittat min bästa inställning runt ISO 3200. På min kamera, en canon 5D mk III, så är bruset i bilderna hanterbart i mjukvaran där jag plockar fram detaljerna. Går jag högre än detta så blr det svårare att få till en ren klar bild.

Har du en kamera med en mindre sensor, är dessa betydligt mer benägna att ge brus i bilderna. Jag har även en Canon 7D, och där är maximalt ISO ca 1600 innan bruset börjar bli påträngande.

Så genom att minska ISO inställningen till minimum (alltså inte till ISO 100) och istället öka slutartiderna, så får man mindre brus i bilderna. Och visst är det fantastiskt när man får fram bilder direkt från kameran som ser ut så här, och vad man kan få fram i bilden genom några enkla drag med reglagen i Lightroom. Bilden är tagen med ett Samyang 12mm f/2.8 Fishye objektiv. Det är därför du får en tunnel distorsion i bilden. Denna är korrigerad i Photoshop.

Att korrigera denna tullelförvridning är som jag sagt ganska enkelt, om man nu vill det. Processen kallas ”Defishing” efter objektivets namn ”Fisheye”.  En välskriven manual på engelska finns via denna länk:

Vintergatan i Lysekil, direkt från kameranBilden direkt från kameran, totalt oredigerad

 

Vintergatan i Lysekil, lätt redigeradLätt redigering i Lightroom

 

15 Mar

Godnatt Bohuslän

Vintern har varit lång. Inte så kall och snön har ännu inte kommit ner i någon större mängd. Men nu börjar det ljusna lite smått, och det känns bra på flera sätt.

Vintertid är den absolut sämsta tiden på året att fotografera stjärnhimlen och vintergatan. Skälet är att centrum på vintergatan sjunker under horisonten, och det enda man kan se är en svag glimt av denna fantastiska skapelse. Bästa tiden är faktiskt mitt på sommaren, men då står solen då så högt på himlen och sjunker aldrig speciellt djupt under horisonten så den dödar den allt ljus som galaxen strålar ut.

Nu däremot, så börjar det bli bättre och bättre för var dag som går. Jag var ute för att testa lite i veckan som gick, och det var riktigt kul att dra på sig pannlampan igen.

Norra hamen i Lysekil

 

Det tog ett tag innan det blev riktigt mörkt, så jag försökte fördriva tiden genom att ta lite mörkerbilder från en brygga. Leka lite med linjer är något jag försöker jobba med, och det blev i alla fall en bra bild. Fast jag tillbringade nog 45 minuter på att egentligen vänta på att det skulle bli riktigt mörkt

Till slut så bestämde jag mig, att knalla iväg den sista biten, till Rinkenäs badplats. Fortfarande var ljuset kvar från horisonten, precis tillräckligt att det gick att se var man satte fötterna. Kameran och stativet riggades och ett par provkort togs innan man satte sig på en klipphäll för ännu mer väntan på mörkret.

Till slut så blev det mörkt, och stjärnorna började tändas en efter en. Vinklar testades lite till och mer kort togs. Men det jag var mest imponerad över var att en ö just utanför badplatsen mer eller mindre badade i ljus. När man står där bland klipporna med ett enormt mörkerseende, så var denna lilla ö fullt upplyst. Konstigt tyckte jag för jag såg inga egentliga ljuskällor som skulle kunna ordna det.

När jag väl var klar met själva plåtande, och hade packat ihop och börjat gå hem såg jag källan till ljusfenomenet. Ett par strålkastare, typ de som sitter på fotbollsplaner lyste upp ett industriområde. Men dessa strålkastare var drygt en kilometer bort. Så de var av den kraftigare typen, var klar över det.

Och efter lite mekande i datorn kom det fram en bild i alla fall. Jag är riktigt nöjd. Nästa gång får det bli en promenad med lokala fotoklubben. Dem har jag lovat en snabbkurs på hur man fotograferar stjärnor, och ett par månader framöver kommer det bli perfekta förhållanden.

Natt på Rinkenäs

 

%d bloggare gillar detta: