19 Sep

Vintergatan – att redigera en bild

Det är många gånger man kommer hem med en eller flera bilder på minneskortet och tankar ner dem till datorn och säger – CRAP! Men ge inte upp, det finns räddning för många av bilderna.

Under det senaste året har jag pluggat och övat massor på hur astrofotografering fungerar. Inte då bara hur själva bilden tas, utan även efterbehandlingen i datorn. Och för att säga det milt, så är Lightroom och till viss del Photoshop helt nödvändiga verktyg för att få fram det som finns i bilden. Observera att jag aldrig klonar eller tar bort saker i mina bilder.

Vintergatan. Helt ordigerad bild, överexponerad

Här är en bild som jag tog för ca 1,5 år sedan i april 2015. Bilden är en av en serie som jag tänkte skulle bli en panoramavy över vintergatan och de ljus ni ser över horisonten är Kungshamn och Smögen. Som ni ser så är himlen orange och och en liten snutt av vintergatan syns i mitten och åt höger i bilden. Vid denna tid tog jag bara in bilderna och tänkte, just det CRAP! Jag försökte naturligtvis att leka lite med reglagen, men slutresultatet blev inget vidare, utan just CRAP.

Nu tog jag tag i bilserien igen och applicerade allt jag lärt mig det sista året. Kontrastökning, svart och vitpunkter. Tonade filter, selektiva färger o.s.v, o.s.v. Och nu blev resultatet ett helt annat.

Det ligger mycket jobb bakom bilden, men t.ex panoramasammanslagningen sker enkelt i Lightroom numer. Grundinställningarna i Lightroom fungerar bra, och jag hittade en del gratis förinställningar som bara klickades in för att få ett första hyfsat utseende. Jag var redan här långt över resultatet jag provade första gången.Men den största skillnaden gjorde ett program som heter Color Efx Pro. Jösses vad det programmet plockade fram detaljer.

Vintergatan enastående efter redigering i Lightroom och Photoshop

Här har jag lekt en hel del, som ni ser jämfört med originalet. Och den oredigerade bilden som jag visade först ingår faktist i det färdiga panoramat. Klicka upp bilden så får ni se omfattningen.

13 Aug

Astrofoto/astro-Panorama med Samyang 24mm f/1.4

Prylgubben har nu uppgraderat kameraväskan lite och i den har det tillkommit ett litet objektiv jag funderat på ganska länge nu. Objektivet jag pratar om är ett Samyang 24mm f/1.4 ED AS UMC for Canon EF. Jag har testat det lite nu och börjar komma fram till vad som är svårigheterna med objektivet, och det finns faktiskt en hel del att tänka på, för detta objektiv är helt manuellt både i fokus och bländare.

Jag vill bara nämna att allt jag pratar om nu baserar sig på att kameran är monterad på stativ. Ingen handhållen fotografering alltså.

Solnedgång taget med ett Samyang 24mm f/1.4 @f/16

Bilden ovan är tagen med just detta objektiv, Samyang 24mm monterad på en Canon 5D mk III. Och som ni ser så är det solnedgången jag försöker plåta, och resultatet blir bra, mycket bra. Objektivet kör på bländare 16 och när jag går igenom rawbilderna så är skärpan otroligt bra. Dock kan man se flares och det är inte så konstigt för bilden är tagen direkt mot solen och små, små vatten och saltdroppar har fastnat på filtret framför objektivet.

I och med att det är en manuell fokuserad glugg så använder jag mig av Liveview och riktar kameran på förgrunden och förstorar upp bilden 10 gånger. Fokusringen är ganska enkel att använda och går mjukt och fint, så det är absolut inga problem att få fokusen att sitta perfekt. Bilden ovan är tagna med bländare i f/16 och jag använder att kraftigt stativ och stativhuvud från Manfrotto och kör även med en trådutlösare. Gång efter gång ger objektivet fantastiska bilder, med minimal distorsion, och skärman är fantastisk, även längst ute i hörnen.

Vy från Bohuslän. Solnedgång fotograferad med Samyang 24mm f/1.4

Nu till det som jag från början var inne på, det vill säga natt eller astrofotografering med objektivet. Jag har gjort en hel del astrofotografering genom åren nu och då använt framförallt ett Canon 16-36 f/2.8 med även ett Samyang 12mm fisheye f/2,8. Dessa objektiv har levererat fantastiska bilder, även om skärpan inte är helt perfekt på Canonobjektivet när bländaren är som störst.

Tyvärr måste jag säga har vädret vid Bohuskusten inte varit det perfekta. Regn och tjocka moln mest hela tiden, men för ett par dagar sedan, dagen innan Persiderna meteoritregn skulle slå till med full kraft lättade molnen lite i alla fall så jag testade vad gluggen gick för.

Jag hade två mål med testet. Dels skulle jag försöka förstå hur objektivet fungerade i mörker. Hur ställer man in fokus, hur skarpt är det, går det att använda på med bländare f/1.4? Nästa test var att försöka få stjärnhimlen större genom att fotografera ett panorama.

Vi börjar med inställningarna. Tips jag fått var att använda Liveview för att ställa in skärpan. Detta var lättare sagt än gjort faktiskt. Jag ställde bländaren på 1.4, zoomade in med Liveview till 10 gångers förstoring och försökte leta rätt på stjärnor att fokusera på. Det gick inte alls. Jag fick istället använda ljusen från en liten hamn och testade även att använda månen, och detta gick bättre.

Ett problem jag så direkt var att vid användning av bländare 1.4 vid Liveview, så blev resultatet ganska suddigt. Minskade jag bländare till 2.0 eller ännu bättre till 2.8 så blev skärmen riktigt skarp och fin, men då förlorade jag mycket ljus istället så det blev ännu svårare att fokusera. Om denna enorma försämring av skärpa vid f/1.4 slår igenom även på bilderna vet jag inte riktigt än, det får fler tester utvisa, men förändringen var slående.

Slutsatsen är alltså att det går fint att fokusera, men det är inte helt lätt, och det kommer nog bli ännu svårare att få till det om ingen måne finns eller andra ljuspunkter långt borta.

En annan sak jag var tvungen att göra var att se om skärpan var bra på den färdiga bilden. Det var det inte alls på de första bilderna. De såg helt bedrövliga ut, och för att se hur de såg ut zoomade jag in bilderna på kamerans skärm 10 gånger. Det är ett riktigt bra sätt att se efter om allt är som det ska vara. Så det var att göra om och göra rätt. Det är extremt små justeringar som behövs, och det måste göras. För vem vill komma hem med suddiga bilder?

24mm brännvidd är ganska vidvinkligt, men jämfört med 16-35 och ännu mer 12mm så tror jag att det behövs fler bilder som sätts ihop till en panoramabild att få till en riktigt fin vy men både förgrund och stjärnhimmel. Och är är det första försöket…

Panorama över Sivik, Lysekil. Astrofotografering med Samyang 24mm f/1,4

Bilden är en panorama bestående av 5 bilder med ca 50% överlappning. Lightroom gjorde ett fantastiskt jobb att ficka ihop helheten. Insättningarna är ISO 1000, 15 sekunder slutartid och en bländare på f/2.0. Ljuset vid horisonten är månen som håller på att gå ner, inte solen om ni trodde det.

Jag ställde in stativet så det var spikrakt mot marken. Sen flyttade jag bara stativhuvudet från vänster till höger lite åt gången och tog en bild i taget. Detta är extremt enkelt att göra, och även om man bommar lite med hur stativet är inställt, kommer Lightroom eller Photoshop fixa det fint.

Jag tog en andra serie, med lite mindre överlappning och då bara två bilder. Och det blev bra det med, och som en liten extra bonus fick jag med ett stjärnfall också på ena bilden.

Panorama över Sivik, Lysekil. Astrofotografering med Samyang 24mm f/1,4

Det sista testet var och se hur kamera, objektiv och mjukvara skulle kunna hantera extrema panoramor. Jag ville ha två rader med bilder, fem bilder som visar himlen, och fem som visar förgrunden. Skulle mjukvara kunna sy ihop detta också? Inga problem alls. Visst, bildfilen blev enorm, men det var inga problem att utföra plåtningen på klipporna. Än en gång var stativet helt plant. Jag tog först en serie med 5 bilder helt vågrätt. Sen vinklade jag upp kameran ordentligt och tog en serie av 5 bilder till.

Resultatet blev en riktigt stor fil, men den är inget jag egentligen skulle vilja visa upp. Månen bländar allt och mycket är utbränt i bilden. Jag gjorde inte något speciellt bra jobb, framförallt i nedre vänstra hörnet (bild 1) jämfört med bild 10 (övre vänstra hörnet). Men det ger ändå en liten fingervisning om vad som går att göra.

Panorama 9203x6375px med ett Samyang 24mm f/1,4

 

 

22 Apr

Vintergatan i april

Det var sista chansen att fotografera stjärnhimlen enligt alla experter. Nu kommer solen inte gå så långt under horisonten längre, och natthimlen kommer bli ljusare och ljusare för var dag som går, och detta kommer blända ut alla möjligheter att se stjärnor klart och tydligt. Detta är synd, för när sommaren kommer, så har vintergatan rest sig som högst över horisonten , och det går inte att se den alls.

Den bästa tiden att fotografera stjärnhimlen och vintergatan är precis när det fortfarande är astronomisk natt, det vill säga att solen når under 18 grader under horisonten. Då kommer solen inte påverka natthimlen, utan det är helt mörkt. Dessa tillfällen inträffar i slutet av april och i slutet av augusti varje år. Och då är maximalt av vintergatan synlig.

Man kanske tro att december/januari vore den bästa tiden, för då är det verkligen mörkt ute,  och det är väl så till viss del, men då har vintergatan sjunkit under horisonten så den syns väldigt lite. Så om ni vill fotografera vintergatan, nästa tillfälle är i slutet av augusti eller början av september.

Panoramabild. Vintergatan syns över Kungshamn

Denna bild är faktiskt en panoramabild hopsydd av 5 olika bilder. Vyn sträcker sig ca 18 grader och det ljus man ser mer vid horisonten kommer från Kungshamn och Smögen.

 

24 Mar

Panoramavy från Valboholmen

Jag stod ute på Valboholmen och väntade på att solen skulle gå ner lite mer när jag kom på att det var väldigt länge sedan jag provade att göra en panoramabild. Där stod man med klippor och hav runt omkring sig och en sol som höll på att sjunka under Stora Kornö. Så varför inte…

Stativet rättades till så det stod EXAKT rakt. Sen var det bara att trycka av. I och med att jag hade kraftfulla filter monterade på linsen så är varje bild exponerad i 1,5 minuter. Och den sammansatta bilden består av 9 st 22 megapixelbilder sammanslagna till en enda. Det blev en stor fil att hantera.

Klicka upp bilden så ni får den på helskärm, eller högerklicka på den och ladda hem den till er egna dator. där kan ni i lugn och ro leta efter detaljer. Bilden är stor, bara så du vet om det. Totala upplösningen är 6000×2025 pixlar och storleken är 4,3 mb. Totalt är vyn drygt 180 grader. Bilden är inte perfekt, men det ger i alla fall en liten inblick hur vi bor härute på kusten

Panoramabild från Valboholmen-1

13 Okt

Kloning

Tänkte ta och berätta lite om hur jag arbetar med mina bilder. Nedanför ser ni ett par bilder som är mer eller mindre identiska. Båda bilderna är sammanfogade till en liten panorama av samma fyra originalbilder och hela vyn är fotograferad på en bergsknalle på Söder Mälarstand i Stockholm och vyn, som de flesta känner igen, är Riddarfjärden med stadshuset.

De fyra orginabilderna
De fyra orginalbilderna

Att sammanfoga bilder på detta sätt är en ganska enkel procedur med dagens programvaror. De gör det automatiskt och det enda du behöver göra är att trycka på en knapp. Och resultatet låter inte vänta på sig, snygg sammansatta till en enda bild. Det enda man behöver göra är att beskära bilden så man får bort mer eller mindre hela förgrunden, för jag vill endast ha en vattenspegel.

Panorama över Riddarfjärden och Stockholms Stadshus (orginal)
Panoraman genererad och beskuren, ser bra ut, men kan bli bättre  (klicka på bilden för stort format)

Konsten att ta panoramana är att vara extremt noggrann i sina förberedelser. Kameran är inställd med alla inställningar på manuell mode. Ljus och bländare låser jag fast och ISO värdet likaså. Den behöver man ett stativ. Själv har jag ett gammalt begagnat, extremt stabilt och lika tungt, stativ som fungerar utmärkt. Allt måste riggas så att kameran är så rak som det överhuvudtaget får, så den virtuella horisonten på kameran tillsammans med alla vattenpass som är monterade på stativet kommer till god hjälp. Sen är det para att panorera och ta bilderna från vänster till höger med ca 1/3 överlappning. Som ni ser så gjorde både jag och programvaran ett hyfsat jobb. Men det är lite saker på bilden som stör mig.

I nederkanten av bilden finns lite torn och buskar som inte tillför bilden något. Likaså finns det ett snett streck efter en wire till en mobiltelefonmast på vänsterkanten. Dessa tycker jag ska bort och det gå ganska enkelt att fixa till. Med kloningsverktyget tar man en kopia av en bit av bilden bredvid det du vill ta bort och sen kopierar man helt enkelt över denna del över buskar eller torn. Med en extrem noggrann inspektion kan man kanske se detta om man jämför dessa två bilder, men om man bara sett den redigerade bilden hade man aldrig upptäckt att bilden faktiskt är manipulerad.

Panorama över Riddarfjärden och Stockholms Stadshus (manipulerad)
Slutresultatet efter att klon verktyget använts (klicka på bilden för att sen den i stort format)

Vilken av bilderna som ger den bästa upplevelsen är upp till er att bedöma. Kommentera gärna detta inlägg.

11 Okt

Natt i Stockholm

Tillsammans med min kompis i Stockholm, Ermanno, har vi snackat länge nu att ta en kvällstour med kamerorna runt i Stockholm. Veckan senast jag var i huvudstaden bestämde vi att det skulle bli av och Ermanno hade spanat ut ett par ställen som kanske kunde fungera. Med fyra dagar i staden så gick den ena kvällen efter den andra och först på torsdagen så kom vi iväg.

Hans research var 100% , för vi blev fast på bergknallen i flera timmar och bara plåtade över riddarfjärden och stadshuset. Till och med en användbar panoramabild blev det också, och den kommer så småningom upp på sidan den med.

Tack Mano för en riktigt underbar kväll, fast det blev ordentligt kallt på slutet. Detta gör vi om nästa gång jag kikar förbi, men då på någon annan plats.

Stockholms stadshus

%d bloggare gillar detta: