Raskekullen – kaprifolblogg.se

12 jul

Dun ska det vara i kuddar!

Den här våren och sommaren har varit lite rörig. Man har fått väldigt dåligt med sömn när temperaturen ute krävt att man har balkongdörren öppen till sovrummet. Orsaken är att herr och fru Trut byggt ett bo på grannens tak och där håller de nu på att uppfostra två små dunbollar så de klarar livets hårda verklighet.

Sättet de sköter sin uppfostran på kan dock diskuteras. Det verkar vara så att dessa barn misshandlas mer eller mindre hela tiden. De skäller också på sina barn ofantligt mycket. Kanske något för socialförvaltningen att titta på?

Klockan 03.00 varje morgon börjar de gräla med sina barn. Dunbollarna piper och föräldrarna drar på en konsert som för döda att vända sig i graven. Ibland kommer även släkten dit och då är det ett jäkla liv, det kan jag lova. Så vad ska man göra? Ett förslag är att pricka dem med en Soft Air gun, och det hade väl fungerat på de vuxna fåglarna men i och med att de nu har sina dunbollar med så är det inget alternativ. Så det blir till att härda ut, stoppa proppar i öronen och försöka få några timmars söm innan konserten drar igång igen i morgon bitti.

15 jan

Motion

Det kom en del snö inatt. Så det blir fram med skyffeln och börja skotta. Tur man har sin egen bil i garaget för det underlättade en hel del.

31 dec

Nyårsgodis

Så, även i år kom det en nyårsafton.

Slutet på ett ganska struligt år som dock har gått bättre och bättre med tiden. Och avslutningen blev magnifik med en middag som hette duga.

Tyvärr har året kantats av diverse sjukdomar bland familj och släkt. Allt har till slut löst sig, men det blev ett tungt första halvår i alla fall. Fotograferandet las ner, mer eller mindre, för lusten att gå ut och försöka hitta en bild infann sig aldrig på riktigt detta år. Inte ens sommaren och semestern lyckades locka fram glädjen.

Men varför gnälla, allt slutade lyckligt. Ny kamera inhandlades, familjen blev frisk och njutningen med att dra iväg med kameran har infunnit sig igen. Så, vad finns det för bättre sätt att avsluta det gamla året och börja det nya med om inte ett par bilder från middagen.

29 sep

Dragen gris @KV16

En något kryptisk rubrik håller jag med om, men läser man lite mellan raderna så får man fram att det betyder Pulled Pork hemmavid.

I somras köpte jag en färdiggjord köttbit i mataffären. Pulled Pork är denna sommars hetaste köttbit och grillkung som man är så måste man prova på detta också. Och resultatet med halvfabrikatet blev riktigt bra och då vill man ju försöka att göra allt från scratch.

Sagt och gjort så började jag leta lite på nätet och hittade ett riktigt inspirerande recept. Med lite modifieringar av receptet samt att jag helt enkelt inte hittade en riktigt stor bit av benfri karré så började jag.

Istället för karré så blev den ett par fläskstekar. Mindre fett, men vad gör man. I ett annat recept hittade jag olika förslag på rökspån, bland annat från äpple, och undrade lite hur jag skulle lösa detta, för inga spån fanns det hemmavid. Så en kväll i veckan smög jag ut på gatan och helt enkelt klippte av ett gäng grenar från ett äppelträd som väcker vilt. Dessa grenar klipptes upp i småbitar och skulle fungera som mina spån.

Och faktiskt, det fungerade. Grannarna undrade om jag var riktigt klok när jag drar ut grillen kvart över åtta på morgonen, och sedan ha grillen tänd i 6 timmar. Röken låg tät över området och luktade skogsbrand.

Slutresultatet blev ganska bra. En riktigt kraftig smak av äpple hade kommit från alla småbitar jag lagt på, och styrkan i rub och glace var ordentlig. Tyvärr var det ett litet misstag att använda stek till denna rätt för det blev lite torra bitar, medan kärnan på köttet var perfekt saftigt. Så ett ”top tip”, använd karré, det blir bättre.

23 sep

Gjutjärnsgrytor och älgar

Ett av mina mest använda redskap hemmavid är en riktigt gammal gjutjärnsgryta från Huskvarna. 5 liter är volymen och denna gryta är ett arvegods från min farmor.

Den är lite rund i botten och behöver nog planslipas lite, och den behöver smörjas in med lite olja varje gång den används för att inte rosta, men i övrigt är den perfekt.

Många köttfärssåser och grytor har lagats i den genom årens lopp och när grabben är hemma så desinficerar han den m,ed sin chili, för det är inga bakterier som kan överleva styrkan i hans version av denna klassiska rätt.

I helgen så tog jag fram den igen och tänkte testa ett nytt recept. Per Morberg har gjort en viltgryta med skogssvamp, och detta lät helt perfekt. Problemet var att det skulle ta riktigt lång tid. Så här kommer min version av denna otroligt goda rätt. Se till att ni har några dagar på er, för det är som sagt ingen snabbmat.

Originalreceptet hittar ni via denna länk

Antal portioner: En hel del (8-10)

2 kg grytbitar av vilt. Jag använde med ett kilo av vardera älg och hjort
smör till stekning
2 msk tomatpuré
salt och nymalen peppar
500 g skogssvamp (t.ex. kantareller och karljohan)
2 gula lökar
6 morötter
3 dl vispgrädde
2 dl creme fraiche
1 dl hackad persilja

Marinad

1 stor gul lök
5 dl rödvin
2 msk olivolja
5–6 krossade enbär
3-4 lagerblad
1 msk timjan

Gör så här:

Dag 1:

Gör marinaden. Skala och skiva löken grovt. Blanda den med resten av ingredienserna i en bunke. Lägg köttbitarna i marinaden, täck med folie och ställ bunken i kylen över natten. Själv lät jag den stå i 24 timmar och det blev bra.

Dag 2:

Sila marinaden och spara den till senare.
Bryn köttet och löken som fått rinna av i smör. Jag använde stekpanna.
Häll över köttet och löken som brynts i en gjutjärnspanna (5 liter)
Häll på marinaden och tomatpurén. Låt allt sjuda lugnt i ca en timme. Detta är inte med i orginalreceptet, för grytbitarna ska enligt mig inte vara sega. Smaka av med salt och peppar.
Skiva under tiden svampen, hacka lökarna grovt och skiva morötterna. Bryn alltsammans i en stekpanna och lägg ner det i grytan.
Häll på grädde och creme fraiche och låt grytan koka i ytterligare 20 minuter. Tillsätt eventuellt mer salt och peppar.
Strö på lite hackad persilja och servera med ris eller potatis eller potatismos.

28 aug

30 år sedan sist

Då har man äntligen gjort sin första löprunda på runt 30 år. Det var igår som jag gjorde slag i saken och knöt på mig skorna och drog iväg runt området.

Nu är det inte helt sant att jag inte tagit ett löpsteg förut, för under alla promenader jag gjort i år så har jag testat att jogga småsträckor. Men på grund av att jag varit extremt otränad och att vikten knappast kan kallas normal, så har jag varit extremt försiktig. Knän och höfter får ju en del styrk så promenad med mina kära stavar har varit min melodi.

Nu har jag gått i 8 månader och det går fortfarande bra. Men, det börjar bli tyngre att komma ut och göra sin runda. För när man gått så mycket och mer eller mindre kör samma sträcka hela tiden så börjar man bli lite uttråkad helt enkelt.

Så löpning tänkte jag kunde bli en liten motivationshöjare, och allt gick faktiskt otroligt bra. Inga stopp, jämt temp och en kort sträcka för att testa på. 2,5 km på runt 15 minuter. Inte illa av den stora vita valen. Så nu blir det till att försöka igen med jämna mellanrum, och se om längden kan öka och tiden minska.

01 aug

Morbergstyle, eller i alla fall nästan…

I år så gick semesterresan iväg till Tyskland. Frugan är lite stel i benen fortfarande så en vandring likt den vi gjorde förra året i Berlin eller Rom var inte att tänka på. Så den enkla vägen blev det med en kort biltur till Göteborg och sedan ombord på färjan till Kiel, Tyskland.

Nu var det bara en endagars tur i själva staden Kiel. Vi kommer dit på morgonen och åker hem på kvällen och dagen var tänkt att tillbringas på ett shoppingcenter utanför själva stadskärnan. Enkel och bra och jag hoppades naturligtvis på att hitta någonstans att sätta mig när damerna i familjen tittade på skor och kläder.

I själva köpcentret fanns det dock en enorma supermarket som jag tittade in i. Och snabbt, väldigt snabbt fylldes en kundvagn med gyllene droppar från Skottland. Gamla flaskor både 12, 15 och 16 åringar trängdes och tillsammans med några flak av pilsner så var jag klar, då damerna återvände från klädaffärerna. Så det blev till att återigen börja vänta på att de skulle titta klart på deras prylar.

Nu var det faktiskt en enorm affär vi var inne i och de hade en riktigt respektabel grillhörna med grillar och tillbehör. Snabbt fann jag en liten rengöringsborste som jag länge saknat. Jag har naturligtvis en hemmavid, men denna var en riktig bra produkt som kommer åt mellan gallrens stänger.

Sen fick jag syn på en stor låda med en wok just till min grill. Efter att tittat på per Morbergs program och hans enorma gasdrivna jättewok, har jag alltid velat ha just en wok. Problemet med Morbergs prylar är att den är enorm och skulle kräva att jag köpte ut grannens tomt bara för att ha någonstans att ställa den. Så denna lite mindre wok, passade mina syften perfekt.

Gjord i emaljerat gjutjärn och riktigt tung, betingade den ett pris på ca EUR 50,00. Var det ett bra pris? Faktum är att jag inte riktigt visste det men jag ville ha denna pryl och efter lite övertalning hamnade denna gigantiska låda i kundvagnen.

När jag kom hem idag kunde jag inte låta bli att titta vad priserna var för denna pryl var i Sverige. Och glatt förvånad så upptäckte jag att jag sparade bara på detta gjutjärnsmonster drygt 300 spänn. Så nu är det snart dags att ta fram kyckling och grönsaker och börja spela asiatisk musik, för här ska det wokas.

24 mar

Födelsedag, två månader för tidigt

Som alla vet är jag bara lite prylgalen. I höstas så åkte den gamla trotjänaren till tippen. Vad jag menar är min nästan 10 år gamla Webergrill som skött sitt jobb så fin hela tiden. Men tillslut så tog åldern ut sin rätt och den mer eller mindre rasade ihop. Grillning är en av mina större favoritsysselsättningar under den varma årstiden, så en ny grill måste införskaffas. För alla mina vänner har hört talas om kycklingfilén jag tillagar, och barnen älskar revbensspjället och pizzan.

Sagt och gjort så började jag leta lite på nätet och hittade det jag sökte och presenterade det för frun i huset som blev arg. Konstigt, för en grill behöver vi. Hon mumlade något om att jag snart fyller jämt och att det nu är andra gången jag förstör hennes perfekta planer på en bra present. Hon och den övriga familjen hade alltså suttit och själva tittat på hemsidor på vad som ska köpas.

När jag var i den stora staden i söder i veckan, kom vi dock överens om att jag skulle in på elaffären och köpa ett nytt våffeljärn, något som vi också behövt en längre tid. Och när jag är på väg till kassan, se vad som mer eller mindre blockerar min väg. Drömgrillen!

Det blev till att snabbt ta ett foto och skicka det hem för beskådan, och svaret kom snabbt. Köp den! Det var bara ett litet problem som återstod. Hur i hela friden skulle jag få hem den? Jag fick tag i en av de som jobbar i butiken och hon kilade iväg till lagret och kom efter en stund tillbaka med en lapp med siffror och ett måttband. En snabb sväng ut till bilen och konstaterade snabbt att det inte skulle finnas några möjligheter att få in denna koloss i bilen och få den hem.

Så, in i affären igen och där gick jag runt guds gåva till en grillkung. Tekniker som jag är i grunden, plockade jag isär alla delar i mitt huvud. Mätte massor av olika saker och kom fram till att de enskilda delarna skulle nog få plats, och beslutade att slå till och köpa underverket

Som sagt, lådan var för att uttrycka det milt, enorm. Men det blev till att plocka isär allt och stuva in delarna i bagaget och baksätet och allt kom in och hemåt det bar. Väl hemma så blev det till att bära in allt i köket och där påbörjades monteringen. Och det tog sin lilla stund innan allt kom på plats. Men tillslut så stod det en nästan färdig Weber Preformer Premium 57 cm på köksgolvet, och det enda som saknade var bänkskivan som skulle läggas på plats.

Trots att man betalar massor av pengar, köper en kvalitetsgrill så kan det gå åt skogen. är jag väl hade lagt på skivan så hittar jag en spricka i själva skivan. Och det var inte en lite spricka som man enkelt kan putsa bort, utan hela kanten var spräckt nästan en meter. Så det blev till att reklamera detta via telefon, så om en vecka kommer det en ny hel skiva, men ändå. Lite surt var det.

Fast olika löften flög omkring bland familj och grannar, att jag skulle vänta med att använda den nya vännen, så orkade jag bara hålla detta löfte i ca 48 timmar innan suget blev för stort och grillen fylldes med grillbriketter och tändes. Och gissa vad som sedan lades på grillgallret? Kycklingfilé naturligtvis.

20 mar

Stiltje på bloggen

Det är inte lätt att vara ambitiös när det gäller bloggandet. Och nu har jag rasat ner i ett riktigt djupt hål beträffande inspiration. Som försvar, och kanske förklaring, har jag haft en hel del annat att sysselsätta mig med. Så här kommer en liten kort förklaring vad som hänt.

Först av allt så har jag beslutat att lägga en hel del tid på mig själv. Detta innebär att jag har tagit mig friheten att börjat motionera en del. Med nyinköpta fjädrande gåstavar (Bungupump) har jag satt upp målet att jag ska gå ner några kilo i vikt samt att förbättra konditionen, och tro mig, träningsvärken gör riktigt ont efter en dryg timmer med stavar i uppförsbackar. Så, under ett års tid ska jag köra så hårt jag kan, och efter det så blir det till att utvärdera vad som är bra och vad som inte riktigt fungerar. Men resultat har jag redan sett.

Sen försöker min fru fixa till sig själv. Med en ordentlig operation i ena benet ska hon försöka få ordning på sina krånglande knän. Nu har drygt 5 veckor gått sedan hon kom hem, och hon har inte haft det lätt denna tid. Med en mer eller mindre permanent placering i en soffa, och en rullstol som tillåter henna att sporadiskt komma ut så har även detta påverkat bloggande negativt och fotograferandet är idag helt obefintligt. Inte för att det är hennes fel på något sätt, men jag har helt enkelt inte någon större lust att sätta mig vid datorn och börja skriva eller redigera bilder.

Just fotograferandet är jag själv lite besviken över att det fått stå tillbaka så mycket det faktiskt gjort. För jag hade en plan, som Sickan sade, att faktiskt ta med mig kameran när jag är ute och motionerar och leta bilder och motiv. Men min egna envishet och tävlingsinstinkt gör detta mer eller mindre omöjligt.

Jag använder en app på telefonen som heter Runkeeper. Detta lilla roliga program tillåter mig att logga den tid jag är ute och går och får då en genomsnittlig kilometertid som mäts via GPS. Det är en av de bästa funktionerna som finns, för då kan jag pressa mig själv till max och hela tiden försöka förbättra mig. Men när det gäller fotograferandet, är detta den absolut sämsta funktionen i programmet. Ska jag då stanna och ta kort på isberg eller frysande katter, vilket det varit gott om denna långa vinter, så går medelhastigheten ner, och då kommer alltså inte kameran med på ryggen.

Men lite senare i vår ska jag ändra mitt schema, och ta lite långsamma träningspass ut i naturen, och inte fokusera på tiden så mycket. och då kommer kameran med, det kan jag nog nästan lova.

13 feb

Omöjlig middag

I lördags led jag som vanligt. I och med att jag gillar att stå vid spisen så är det mer eller min 100% uppgift att före de som är hemmavid med lite mat, framförallt på helgerna. Och trots att jag faktiskt gillar att röra runt i grytorna, så är beslutsångesten alltid stor. Vad ska vi äta idag?

De senaste månaderna har jag gjort slag i saken och sökt efter recept på nätet. En ”hot” fiskgryta blev fantastiskt bra, medan vissa gratänger smakade mer eller mindre lika jämfört med det jag normalt brukar göra. Men idén med att göra något nytt och fräscht lockar mig.

Dock var helgen en tillbakagång till gamla vanor. Satt med en oxfilé och undrade var jag skulle göra. Jag är less på potatisgratäng. Less på olika potatisvarianter från påsar med konstiga namn. Så jag ropar på den yngsta som är i närheten och undrar vad hon vill ha. Normalt så brukar man få ett svar som liknar ”spelar ingen roll” och så vidare. Denna gång var hon dock tydlig med att hon ville ha potatismos. Och hur i hela friden skulle man kombinera potatismos med oxfilé?

Plankstek kom snabbt upp som en idé. Men några plankor har jag inte. Men idén växte. Potatismos kokades. Rotfrukter skalades och oxfilén helstektes till 65 grader. Sen spritsade moset runt på kanterna i en stor form med alla rotfrukter i mitten. In i ugnen för att gratineras och ut igen där den skivade filen las över allt. Tillsammans med en grönpepparsås och ett glas riktigt gott och prisvärt Amaronevin, blev beslutsångesten som man hade några timmar tidigare förbytt och man njöt att man än en gång lyckats att få till det.

08 feb

Säg den lycka som varar

Kitchenaid Då får arga snickaren dra ner mungiporna igen.

Igår, skulle jag göra pannkakor. Barnen har kanske inte tjatat direkt, men en liten notis om just pannkakor såg till att jag skulle få lite tid vid spisen. Normalt så tar man fram en stor bunke, elvispen och alla ingredienser man kan ha, men denna gång tänkte jag vara lite ”wild & crazy” och hällde i det mesta i min helt nya Kitchen Aid.

Nu kan man tycka att det kanske är ett stor redskap för att göra lite pannkakssmet, men ic och med att disken blir densamma (visp och bunke) samt att den står framme på hedersplatsen, som var det enkelt att bara börja hälla. Allt gick bra tills jag skulle sätta på maskinen och inget hände.

Jag kollade kontakten och den satt i sitt uttag. Bytte för säkerhets skull till ett nytt vägguttag, och se då drog den igång. Fast ryckigt och små blixtar slog ut ur hålet där man ändrar hastighet. Hela maskinen lät som den hostade, och det var bara att dra ut sladden för att hindra att allt tar eld.

Till saken hör att denna fantastiska maskin bara är några veckor gammal och använd 5-6 gånger. Om man tar hänsyn till inköpspriset, ca 5000.- delat på antal gånger man använt den, så skulle varje pannkaka man gjort kosta 100 spänn styck och kladdkakan dottern gjorde ca 900.- Man borde kanske förvänta sig att en maskin för dessa pengar håller lite mer än 5 gånger, eller?

Så i fortsättningen får det bli elvisp och en bunke. betydligt billigare per portion än att använda en exklusiv köksmaskin

31 okt

Hur var det nu hon sa…

Just nu är man ute på djup vatten. Man kanske skulle lyssnat lite mer vad kära frun predikade i tvättstuga.

Jag är en tekniker och att sköta en simpel tvättmaskin kan väl inte vara så svårt tänkte redaktören där han stod upp till knäna med smutstvätt. Sagt och gjort tvättas ska det. Sedan tar man en snabb titt på ett gigantiskt vred med massa konstig text samt några knappar. Gubben trycker febrilt på det mesta och och det börjar lysa, blinka och låta lite överallt.

Hur var det nu hon sa, frun alltså, allt skulle tvättas i 90 grader eller skulle inget tvättas i 95 grader. Tvätten ska väl bli ren så ju varmare desto bättre resonerar teknikern. Sen var det där med sortering som fruga tycker är så viktigt. Färgade plagg för sig dundrade hon in i skallen, det kommer jag ihåg. Men svart är en färg, och om jag inte kommer ihåg fel från fysiklektionerna i högstadiet är vitt en kombination av alla färger, så varför krångla till denna del också.

Så beslutet är taget, alla färgade plagg, från vitt till svart och allt däremellan på 95 grader, det borde göra susen.

Frugan kommer bli så stolt över sin gubbe!

27 okt

Gräsänkling – inga problem för en riktig man

Då har det alltså hänt, redaktör´n har blivit gräsänkling för två veckor. Ja, nästan i alla fall för äldsta dottern är hemma, men henne brukar man inte se så mycket av i vanliga fall. De två andra damerna har lämnat oss i sticket och dragit två veckor till södra Spanien där lilltjejen ska vara på rehab med massor av träning och vård.

Problem uppkom nästan direkt. Förutom att man inte vaknade förrän vi halv tio på förmiddagen, vilket normalt aldrig händer, så undrade man lite vad som skulle bjudas på middag denna lördag. För självklart skulle en man som jag kunna fixa till det. In i frysen där alla matlådor står, och med fasa upptäckte jag att frun i huset inte fixat någon mat alla till de två kvarvarande fommarna. Frysen gapade tom! Men som jag sa, det ska inte vara några problem för en riktig karl att fixa till en exklusiv, underbar och njutbar middag på nolltid.

Sagt och gjort. Färden styrdes till den närmaste livsmedelsaffären, och ingredienser inhandlades till gourmetmåltiden. Valet var svårt med tanke på utbudet, för när man är ensam hemma med äldsta dottern vill man ju imponera lite, och faktiskt tror jag att jag lyckades ordentligt. När hon väl kom ner från hennes egna borg en trapp upp, kom det inte ett ljud över hennes läppar när hon såg vad jag dukat upp på tallriken. Hon var alltså mållös och det tolkar jag som ett riktigt positivt betyg.

Om jag ska vara ärlig så bommade jag lite grand, för en vi fin duk hade höjt upp middagen ordentligt, kanske till oanade höjder, men det får bli i morgon istället då jag har mer planer på att imponera på min dotter med mina imponerande kökskunskaper.

28 aug

Mästerplockaren i kantarellskogen

Slit och släp är det livet handlar om. Under min uppväxt så var man mer eller mindre tvingad ut i skogen och bidra till vinterns försörjning. Hjortron och Lingon skulle plockar i stor mängd så att skafferiet fylldes upp innan vintern kom. Svamp var däremot en sort som jag aldrig plockade. Traditionellt så har det aldrig varit en stapelföda för mig under min uppväxt, men när jag blev äldre så lärde jag mig ganska snabbt att tycka om denna lilla läckra maträtt.

När man fyllt hela diskhon med ca 5 kg gula, fina och torra kantareller och sedan när man förväller dem så sprids en läcker lukt i hela huset som förvarnar om varma mackor med svampstuvning, kantarellrisotto och en fin köttbit med smörstekta kantareller senare i höst. För visst är det gott att fylla frysen med lite lyxmat.

Nu ska man kanske inte dra en historia om att det faktiskt är vår familj som plockat alla dessa kantareller. I år så har vi kommit fram till att alla våra säkra ställen i skogen är mer eller mindre skövlade, så det blev till att köpa lite av en bekant till en bekant. Och dessa kantareller var värda varje krona, det kan jag garantera. Så nu kan vi gå ut i skogen, hitta nya platser, utan att känna pressen att vi måste fylla frysen, för den frågan är redan löst.

16 aug

Den stora vita…

När man åkte hem från jobbet idag så tittade man ut mot sjön, som man brukar göra varje dag och helt plötsligt ser man inget. Ja, i alla fall att något saknas. den stora vita färjan var borta från sin kajplats där den legat snart ett år. Nu hade den inte gett sig av så långt ut för den låg kanske 100 meter från kajen med en bogserbåt vid sin sida. Skulle detta bli den stora dagen när hamnen blir fri från detta stora åbäke.
När man drog ut med kameran för att föreviga detta ögonblick blev man lite besviken. För färjan hade bara vänt 180 grader och var på väg in till kaj igen. fast ser man på detta lite från den ljusa sidan, så långt har inte färjan åkt på mycket länge och kanske, kanske ska den iväg snart och detta bara var ett test för att se om motorerna fortfarande snurrade.

27 jul

Ömma knän

I och med att man har ett makroobjektiv i sin väska så måste man väl ibland testa vad det går för. Just nu så blommar lavendeln i trädgården och det brukar vara en riktig magnet till fjärilar och andra pollinerare. Så liggande på knä i gräset väntar jag på att gigantiska färgsprakande fjärilar ska stå på kö framför kameran.
Nu gick det väl inte riktigt som jag tänkt mig, men denna lilla gynnare ko i alla fall förbi och presenterade sig

06 jun

Nationaldagen

Oj ja, en extra ledig dag kan aldrig vara fel.

Nationaldagen, som till slut blev helgdag kanske inte riktigt fått den status som Norge get sin 17 maj, men ändå, i stadens park firas det ordentligt, men de som medverkar är de mer eller mindre är tvungna att gå dit.De jag tänker på är kommunalrådet som ska hålla sitt vanliga tal. Frivilligorganisationer som pensionärsföreningar och lottakår samt lite andra föreningar är även de mer eller mindre förpliktigade att delta

Vanliga Svenssons, eller i mitt fall Ohlson´s, stanna hellre hemma och pillar med det som måste göras på ett hus. Och efter, när allt är klart så förflyttar man sig till baksidan och sätter på grillen.
För ett vitt hus med röda knutar med en tänd grill utanför måste väl ändå vara riktigt svenskt? Och fira nationaldagen kan man väl göra på många sätt?

Redaktör´n vid grillen

19 maj

Barnarbete. Nu kan man ta helg

Morgonen grydde och redaktören var på krigsstigen. Klockan 9.00 gick reveljen och ungarna for upp och undrade vad som hände. Redaktör´n fick fart på barnens ben och förkunnade med domedagsröst att idag är det målning som gäller. han hade dock väntat sig lite mer motstånd och framförallt protester, men två barn gick ut med varsin pensel och började måla.

Till slut kom helgen och man kan börja att vila lite. Visserligen har man redan varit långledig i tre hela dagar men dessa dagar har gått åt till målning och fixa till av lite av varje. Så nu när det är söndag och lunchen är passerad och kan man sträcka ut de lurviga och läsa en god bok.

Allt som man satt upp som mål är alltså fixat. Och om man jämför hur det såg ut innan allt arbeta påbörjades

[nggallery id=15]

18 maj

Vitt hus med röda knutar

Vissa håller traditioner i ett fast grepp och vill inget annat ha än ett förutsägbart liv. Själv kanske man allt för ofta vill bryta traditionens mönster och prova på något nytt. Fast det var länge sedan man kom hem med tuppkam i håret och lyssnade på punkrock.

Den svenska idyllen är ett rött litet torp med vita knutar. Själv tänkte redaktör´n i andra banor och inverterade allt. Varför inte? Det blev i alla fall många gånger bättre än de bajsbruna knutarna som vi levt med tidigare.

Imorgon kommer redaktör´n dock vara en högst hatad person. Han har förvarnat barnen att de kan räkna med att bli väckta runt 9 tiden för att en timme senare bli utslängda med varsin pensel. För här ska det målas. Lita på det!

[nggallery id=16]

01 maj

Tufft att ligga på topp

Under de senaste veckorna så har det hamrats och spikats en hel del på Raskekullen. Frun och redaktör´n åkte till fritidsaffären för att titta på på nya utemöbler för ny när allt är bytt så tyckte faktiskt båda att denna rogivande plats förtjänade en uppfräschning även på möbelsidan.

Däcket vi har idag är betydligt större än innan, för rabatter tog en ganska stor plats. Likväl så fick vår gamla soffgrupp i trä plats utan några större problem tidigare, så vi hade en bra måttstock att gå efter. Problemet var naturligtvis vilken typ av möbler man skulle köpa. I ärlighetens namn fick vi sätta oss ner och se vad vi gjort på framsidan de senaste 10 åren. Dricka kaffe, äta en glass, läsa en bok, ta en tupplur eller bara ta det lugnt var svaren vi kom fram till. Någon enstaka gång har vi ätit en lunch där men det är ett undantag.

Så de traditionella utemöblerna med ställbara stolar och normalhögt bord gick bort och istället satsades det på en soffgrupp som lika gärna kunde så i vårt vardagsrum. Vi var noggranna, tittade på mängder med alternativ som var både bättre och inte fullt så bra. Redaktör´n själv lade sig helt enkelt ner i sofforna och testade att ta en tupplur för det är viktigt i hans värld, arbetsskygg som hann är. Storlek och färg diskuterades och även materialval och till slut kom man fram till det vi ville ha.

Dagen slutade med att jag invigde soffan i tre timmar med en god bok och det är där man kommer hamna de varma månaderna på året, för vilken sittkomfort dessa möbler har! Nu har vi bara problemet vart vi ska förvara dynorna på nätterna för de är enorma

[nggallery id=18]

01 maj

Det tar sig

Nu har det gått tre veckor sedan rabatten på framsidan grävdes upp. Hittills har vädret varit kallt och det har regnat en hel del. Men ändå så börjar all komma upp på ungefär rätt plats. Påskliljorna är på väg att blomma ut medan andra lökar är på väg uppåt. Aklejan tar sig bra och höstfloxen tror jag ska överleva även denna flytt.

Vi får se i början av Juni hur allt ser ut då eller om man ska komplettera med något mer för att täcka de tomma jordfläckarna.

21 apr

Det går framåt (dag 6)

Till alla bröder därute som tvekat, så är faktiskt allt nu nästan klart. Det sista som skull göras var att byta virke på en liten gång fram till dörren. Dock var inte detta jobb helt enkelt för en identisk stenmur som redaktören så mödosamt plockat bort tidigare i vecka finns även där han nu ska fixa och spika. Så det blir till att ta fram sticksågen och bokstavligt forma brädorna efter stenarna för att få allt och passa. Det där med sticksågen. Jag har nog aldrig berättat hur den kom i familjens ägor.

Under många år hade redaktören en enkel sticksåg att leka med, men tyvärr gick den i bitar. Varför den gick sönder kan vi lämna därhän, men en ledtråd är att den inte ville det redaktören ville. Så det blir till att fixa en ny. Runt ett år gick utan att någon ny såg köptes in för det är faktiskt inte så många gånger på året man använder just en sticksåg hemmavid.

Våren kom och hon jag har katten ihop med, frun i huset alltså, började få vårkänslor och jag var lika arbetsskygg som vanligt. Att undvika jobb hemmavid har jag stor erfarenhet av och börjar nog bli proffs på att lyckas hitta soffan. Hur som helst, en såg behövdes och i och med att frun i huset fyllde år så gick redaktören och köpte en helt ny sticksåg åt frun i födelsedagspresent. En fantastiskt present tyckte redaktören. Lysande, förena nytta med nöje.

Frun fick sitt tunga paket och sliter ivrigt av pappret och blicken jag fick när hon efter några sekunder förstod att hon fått en sticksåg i födelsedagspresent gjorde mig klart medveten om att jag kanske skulle köpt blommor istället. Hon uppskattade inte presenten lika mycket som jag trodde. Mitt försvarstal med floskler som ”hellre giva än taga” eller ”du brukar ändå aldrig vilja ha någon present” fungerade inte som försvar.

[nggallery id=19]

18 apr

Jag visste det! (dag 5)

Redaktör´n stod tillsammans med frun i huset och spejade över krigsskådeplatsen. All trall var borta och endast regelverket var kvar. I morgon ska vi lägga nytt och allt ska bli så fint tyckte redaktör´n. Men fick han vara glad länge?

I sin iver att sätta en arbetsovillig äkta hälft i arbete så kisade hon lite diskret och förrådet och sa lite försiktigt. Det där fönstret, det har väl gjort sitt nu? För det fyller ju ingen funktion som ljusinsläpp och är riktigt risigt. Fönstret är fint, inget fel på det kontrade redaktör´n och stod stenhårt på sig. Han fyllde på med att fönstret visst var till stor hjälp när man behövde skruva eller helt enkelt leta efter bortsprungna saker.

Vem vann? Inte redaktören i alla fall. Så ner med brädorna och imorgon bitti blir det en tur till till brädgården för att införskaffa mer virke och lite isolering.

[nggallery id=20]

17 apr

Bäver (dag 4)

Dag 4 i redaktörens nu mer berömda renoveringsprojekt går planenlig framåt. Grus har införskaffats och krondiket är numer igenfyllt. Så långt är allt väl. Virke är är även det inköpt fast det blir till att åka en gång till till brädgården för allt som jag behöver senare har jag inte riktigt koll på än. Så nu är det bara att riva, för det blir värre innan det blir bättre.

De sista åren, framförallt på vintern har redaktören och hans familj haft en fröautomat som småfåglarna älskar. Den sitter i grannens träd, så det är en underbara utsikt från köksfönstret, och då slipper man vara ute i kylan men får se fåglarna ändå. Problemet är vår katt Bosse och hans kompis i huset bredvid, Mizty. De är minst sagt intresserade av något hela vintrarna. De smyger fram, ligger och lurpassar på något och vi har inte riktigt förstått varför, förrän förra vintern då en riktigt stor gnagare snabbt plöjde fram i snön. Och katter älskar gnagare. Efter lite efterforskning fick vi fram att det var en skogsmus som helt klart levt riktigt gått under några vintrar för denna mus var mer i storlek av en råtta. Så automaten åkte ner illa kvickt.

Det sista året har vi inte haft någon fröautomat till fåglarna, men katterna har inte ändrat beteendet. De ligger fortfarande och lurpassar på något, så det var med en viss spänning jag började att bryta loss trallen. Några brädor försvann men inget musbo hittades. Inte tills redartörn med en ömmande kropp lyckats bryta bort hälften av viket upptäcktes ett hål. Ett gigantiskt hål för att vara exakt.
På något sätt så har fyllningen under betongplattan som huset står på försvunnit. Hålet var 50 cm djupt och ca 1 meter i diameter. Detta var inte en liten mus verk utan något mycket större. Kanske en bäver som lämnat det blöta livet och flytta in till staden? Lite orolig fortsatte jag och undrade om monstret som bor under trallen fortfarande var kvar och kofoten var aldrig långt borta.

Till slut så förstod redaktören att det var nog bara ett sjunkhål , för huset är uppfört på en fyllning av grov sprängsten, och fyllnadsmassorna har nog bara runnit ner i någon spricka. Fast man vet aldrig, det kan ju vara en jättebäver med enorma tänder som vill gnaga lite på mina ben när jag sitter där på sommaren i min solstol, smuttande på en Piná Colada.

[nggallery id=21]

15 apr

Varför ska man börja med något? (dag 2)

Jag visste det! Varför börja påta med en rabatt? Varför lär man sig aldrig?

Som tecken ovan med maximal tydlighet visar så ska man aldrig påbörja ett projekt, för man kan vara säker på att det inte kommer sluta där man trott. Denna gång var det offerrabatten som nämndes ett det tidigare inlägg. Denna rabatt var perfekt kreation. Solen kommer aldrig dit mer än kanske en timme på eftermiddagen. Det var grönt men inte mycket mer.

Frugan, ja den jag är sambeskattad med började lite lömskt att undra om det verkligen var nödvändig att ha rabatten kvar. kanske vore det bättre att ta bort den helt och hållet? Jovisst samtycket jag, utan att för en sekund förstå vilken fälla jag var på väg att ramla i. Beslutet var mer eller mindre fattat och jag märket inget. Hon är lömsk, min fru.

Där stod jag nu och blickade ut över något som om några dagar kommer vara en krigsskådeplats. Alla stenar som jag slitit för att få dit ska tydligen bort. Vissa av de stora väger nog runt 40 kg. All jord som jag under så många år gödslat och fixat med är ej längre behövd. Men den värsta chocken kom när jag insåg att jag måste fylla igen detta krondike till rabatt med något och sen lägga nytt trallvirke.
Har man inte jobb så fixar fruga det åt en. Suck.

[nggallery id=22]

14 apr

En enkel omplantering av rabatten (dag 1)

Helgen är här och söndagen ska användas till att få lite ordning i rabatterna här hemma. Det är ett par år sedan man gjorde något ordentligt och perennerna har växt till sig lite för mycket, så nu är det dags att gallra, flytta beskära och ändra.

Vi har en ganska fin rabatt precis vid entrén. Den var till att börja med tänkt att enbart ha låga krypväxter toppat med något högre. Alla stenar som barnen samplat på sig under semestrar i Danmark skulle bli små plättar utan växtlighet. Tyvärr gick det inte som det var tänkt. Krypväxterna höll ett par år och förra sommaren såg denna pärla till rabatt ganska usel ut.

Så bort med det gamla och sen var det att inventera vad som fanns runt om huset. Ganska mycket faktiskt, och jag tror nog att om man ger växterna några månader så kan det bli bra till slut. eller så får man riva lite till och kanske köpa några växter som tål skugga och fylla ut med.

[nggallery id=18]

12 apr

En olycka kommer aldrig ensam (dag 3

Frun stod där inne i köket och log åt mig i mjugg när jag kom ut på morgonen och beundrade mitt krondike. Reglarna var ju fina så det kanske inte skulle bli så mycket arbete trots allt. Det glädjer en redaktör som är allergisk mot all typ av kroppsarbete. Men än en gång, vad jag tog fel. För, när hon som jag har möblerna ihop med har bestämt sig, så är det inget att göra.

Med ytterdörren på glänt hörde jag något om att all klädseln på förrådet var väldigt smutsig och det vore kanske bra och tvätta innan man tar bort all trall. Och när man ändå håller på, varför inte ta hela framsidan av huset. I ärlighetens namn så måste jag erkänna att hon hade rätt, men ännu mer jobb.

500 kronor fattigare som spenderades på fasadtvätt borste och skaft var det bara ätt sätta igång. Detta skurade och gnuggade har nu gjort att jag är helt ledbruten, och jag undrar hur jag mår imorgon när man ska upp ur sängen? Inga bilder blev det inte heller, för vem vill se ett vitt renskurat hus? Inte jag efter denna dag.

01 mar

Män med influensa

Betty

Det är inte lätt att vara man och familjeförsörjare. Jag skrev ett litet inlägg för några veckor sedan hur sjuk en man kan bli och hur larvigt veka mina döttrar var. Nu kommer del två i historien
En vecka fick jag vara frisk. Sen kom yngsta dottern hem med influensavirus från skolan och det tog ett par dagar innan hela familjen låg sjuka. I vanlig ordning så blev jag själ värst drabbad åtminstone om jag själv få bedöma hur sjuka alla var. Tre dagar, denna gång med 39 graders feber och sängliggande 20 timmar per dygn gjorde att man var bra slut i både huvud och kropp. Men som influensan ärn så gick det sakta men säkert över efter några dagar och man börjar känna sig lite bättre.

Tyvärr så kommer allt tillbaka efter några dagar. Feber igen, halsont, hosta och det var bara att knalla iväg till läkaren, för att jobba var inte att tanka på. Ner i bingen och allt blir sämre. Till slut så bär det iväg till läkaren igen, andra gången på fem dagar, och där får man en rejäl dos med penicillin och kokiljana hostmedicin. Tack och lov så är detta vad man behöver för efter några dagar börjar allt släppa och man känner sig som en människa igen.

Att jag var ordentligt sjuk råder ingen tvekan om. Till och med mina söta barn frågade hur det var med mig. De kommer in med jämna mellanrum i sovrummet och undrar om det är något jag behöver och jag upprepar i feberdimma ”glass, våfflor och varm saft” För när en man, en riktig viking som jag är, blir sjuk så är det inget som kan få honom att gå upp ur sängen. och alla ni av andra könet, som tycker att vi män är veklingar, har aldrig haft en manlig influensa.

18 feb

Tur att man är en riktig man! Tuff, hård som granit, som aldrig gnäller

Som alltid, är man tuff, manlig och extremt cool i alla lägen. Förra veckan fick jag en släng av böldpest och några andra ytterst dödliga sjukdomar. Näsan rann, man hostade och fräste, temperaturen steg till 37,2 grader och allt gjorde att man snabbt fick krypa ner i sängen och sova att par timmar både lördag och söndag. Men det var kanske inte så konstigt med tanke på att jag var döende.

Nu ligger mina båda döttrar i en enkel liten förkylning. De gnäller på hosta, halsont och allt annat och bestämt sig för att bara tycka synd om sig själva och varandra och bara titta på dumburken hela dagen. Vad är det med dagens ungdom? Orkar de inget? Jag kan bara jämföra med mig själv och hur jag mådde förra helgen. Med böldpest och kolera samt ett antal mer eller mindre exotiska sjukdomar, var jag tuff och hård och härdade ut som den viking man är. Men mina egna döttrar ligger mest och gnäller.

Tur att man är en riktig man! Tuff, hård som granit, som aldrig gnäller, förutom när man är döende!

Däckade döttrar

Så här ser det då ut. Tog ett litet kort med mobilen för att visa hur ynkliga de är, men maskerade deras ögon så de inte ska bli identifierade.

27 dec

Julen har rullat ut

Slipsar

Då har vi avverkat ännu en jul i fridens tecken. Barnen är glada med sina klappar och vi är mätta som det brukar vara. I år dock, så blev det en jul som var annorlunda jämfört med vad det brukar.
I år så firades julen i Lysekil. Under mer eller mindre alla år de senaste 25 åren med tre undantag då barnen kom till världen, så har alltid resan styrt till Mariestad där släkten samlats under pompa och ståt. patriarken, det vill säga mormor, har hållit i tyglarna och med järnhand styrt en dans bland granar och grytor, skinka och slipsar. Men de sista åren har de gamla inte varit så krya och sist så var julen mer bekymmer än en fest.

Så på med skjorta och slips, förkläde i grälla färger, och senapen i en liten burk. Julen kan firas vart som helst bara man har alla människor som betyder något för en på samma plats. Och även i år blev det den högtid man helst vill ha.

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla