18 Okt

Min favoritplats

Siv ik är min absoluta favoritplats just nu.

Otroliga klippor, vackra vikar, sjöbodar som klättrar på klipporna och havet så långt man kan se. Och solnedgångarna, dem ska vi inte prata om.

Det är inte helt enkelt att få till allt på en och samma gång, men denna kväll lyckades allt. Förutom en spektakulär solnedgång över klipporna, blev himlen helt lila av den reflekterande, nedgående solen. Och när jag var påväg att gå hem vände jag huvudet bakåt och fick se en fantastisk vy där månen gått upp på himlen, orange horisont och en rak linje av brygga. Ibland har man tur.

 

Solnedgång utanför Siviks Camping, Lysekil

Lila solnedgång utanför Siviks camping, Lysekil

Siviks brygga. Min prisbelönade bild av solnedgången utanför Lysekil

18 Jan

Ibland är man dum i huvudet!

Som sagt, ibland tänker man inte efter i sin strävan att göra något nytt. Och denna dag var verkligen en sådan.

Vinter på Stångehuvud, Lysekil

Dagen och framförallt natten innan så hade snön kommit i enorma mängder. Totalt hade vi runt 40 cm snö som lagt sig över hela Lysekil. Själv gillar jag väl snön som de flesta vuxna gör, tråkigt att skotta, men det är ju vinter. Idén jag fick i mitt huvud var att åka ut till Stångehuvud på lunchen och försöka ta lite bilder när hela naturreservatet badar i orörd snö. Normalt är det alltid massor av folk som springer omkring där, så snön blir alltid nedtrampad, och jag vill ha den där orörda känslan i de bilder jag tänkte ta.

Sagt och gjort, iväg bar det. Vandringen gick ner mot Munkevik och jag följde en lite stig som några personer hade trampat upp. Inga problem alls. När jag väl kom ner till sjön så var vyn exakt som jag ville ha, inga spår i snön, vacker och vitt. Perfekt. Korten togs och jag var nöjd. Men kanske, dök det upp i mitt huvud, att fortsätt promenaden upp till fyrhuset längst ute på klipporna. Det var där som jag borde fattat att det inte var den mest briljanta idén jag fått den sista tiden.

Det gick ett spår mot fyrhuset. En ensam vandrare hade varit före mig och han kunde sina stigar, det var helt klar. Men att följa dessa fotsteg in snön som bitvis blåst ihop i drivor var inte enkelt. På andra ställen var det betydligt mindre snö, men hela området är enbart röda släta klippor, och dessa blev bitvis inte helt enkla att klättra i för den is som ligger under snön gjorde allt otroligt halt. Så ibland halkade man ner från en klippa mer i en driva av meterhög nysnö. Ibland var man rädd att man skulle ramla ner i en ravin och så fortsatte hela vandringen. Behöver jag en nämna hur mycket snö jag hade i skorna och vilket skick strumpor och byxor var i? Troligtvis inte.

Men bilder blev det, och snön var orörd och skor, strumpor och byxor gick att torka.

25 Jul

Sjöbodar

Överallt runt Bohuskusten reser sig små sjöbodar varhelst det finns plats. Här i Lysekil är dessa ganska noga reglerade och det finns bara några få som är tillräckligt stora för att ställa till problem. Med problem menar jag då att de som äger sjöboden använder den som sommarstuga.

I grannkommunen Sotenäs är detta ett större problem. I tidningarna står det regelbundet om folk som får rivit ut inredning och isolering. Många bodar säljs svindyrt och senast idag såg jag ett reportage i lokaltidningen om en sjöbod som var till salu för några miljoner och marknadsfördes som en sommarstuga av mäklaren med tre rum och kök.Men det är inte tillåtet att använda den på detta sätt, utan bara som just en sjöbod.

Men i Lysekil, är det mindre problem med detta. De flesta sjöbodar har byggts runt hamnarna och är små. Och just för att de är så små så kan de endast utnyttjas för att lagra redskap, flytvästar och annat som hör båten till. Men för den skull hindrar det inte ungdomar att sova över där en natt eller två, men det kan väl knappast störa någon.

Så, utnyttja bodarna till de är till för och sov  gärna över där till och från och njut av sommaren.

25 Jul

Skaftö

Jens har under drygt 10 år kommit ner till mig och under nästan alla år har vi åkt runt och plåtat bilder. Motiven kan vara växter, hus, torghandel eller det helt underbara Stångehuvud. Dock har vi aldrig åkt utanför själva staden, så i år kom det ett litet önskemål om att åka någon annanstans och ta kort och få nya idéer. Som tur är så bor man på ett sådant ställe att man inte behöver åka lång bort. Och Skaftö är ett sådant ställe som väl kan besökas en varm eftermiddag i Juli.

Lite förvånad blev man dock över att få höra dialekter som kom från hela landet. Bohuslänskan lyste med sin frånvaro. Turister och sommargäster överallt och värst var det nog i Grundsund, där folk hopade sig i gästhamnen och att få tag i en parkeringsplats för bilen krävde både tålamod och lite finurlighet.

Lite förvånad blev jag nog när jag kom hem och började titta på bilderna. I princip var det bara rena standardvyer över sjöbodar och hus som hamnat på minneskortet. Trots att jag själv hade som en klar och tydlig målsättning att inte hamna i turistfällan. Det blir att åka till den södra delen av kommunen en gång till, men då när det är lite mindre folk.

%d bloggare gillar detta: