28 Jul

När vind och moln är perfekta

Ibland har man bara en sån där tur som bara dårar kan ha.

Jag har jagat moln länge nu, men inte riktigt hittat rätt. Jag har varit ute när det varit tunga gråa moln, ute när det varit massor av vita fluffiga saker på himlen, mörka åskmoln men det har alltid varit något fel på dessa i kombination med vinden. Vinden har varit för stark, för svag eller så har den kommit från fel riktning. Men i tisdags blev allt helt rätt.

Solnedgång utanför Sivik, Lysekil

Visst solnedgången var fantastisk, men det ska den väl vara om man är på Bohuskusten, för här hittar man nog de vackraste solnedgångar denna planet kan få till. Men dessa bilder har jag fotograferat förut, och fått betydligt finare bilder än den ovan.

Nej, det är långa slutartider jag är frälst i och efter en hel del provbilder började jag så smått röra mig runt ett område på kanske 10×10 meter. Större område jobbar jag inte med när jag är ute en kväll. Jag testar bildvinklar, olika höjder på stativet och letar efter en komposition som är bra.

Tyvärr så var solen bitvis ganska stark fast jag hade jättemörka filter över kameralinsen Jag fick mona långa slutartider, men solen brändes ut totalt på bilderna. Ett exempel är detta.

Långa slutartider fixar till molnen, men solen bränner igenom

Men genom att stå kvar på exakt samma plats och bara vrida kameran 90 grader åt vänster får man en helt annan vy. Nu är solen utanför synhåll och molnen kommer rake emot mig. Jag tar en bild, och det jag ser i kamerans display gör mig varm. Kompositionen var det närmaste perfekt i mina ögen och molnen, jösses, vilka moln.

Det jag försöker förmedla är att vara på en och samma plats under mer eller mindre en hel kväll är inga problem. Visst, man får kanske välja platsen och undersöka den lite om den åtminstone har lite potential att producera bilder och i Lysekil är det inte så svårt. Klippor och hav finns överallt. Men när man väl är där så är det bara små justeringar som behövs mellan en halvkass bild och en riktigt bra.

Alla bilder är tagna med en canon 5D mk III, Samyang 24mm f/1.4 och stativ. Slutartiderna är mellan 2-3 minuter och bländaren är f/16

Här kommer slutresultatet, inte så tokigt, eller hur?

Ibland blir allt rätt med långa slutartider. Moln och vind sammarbetar utanför Sivik, Lysekil

03 Jan

Småvikar och is

Hujedamig vad kallt det är ute. Men det ska inte hindra mig från att besöka några fina vikar och se om man kan få en eller anna bild under helgen.

Denna dag tänkte jag ta mig ner till Siviks campingplats, men istället för att fotografera bryggorna och sjöbodarna, tänkte jag utforska området lite norr över. Nu är detta inget jättejobb, för rätt över holmen är det bara några 200 meter att gå, och terrängen är lätt.

När man väl kommer dit upptäcker man att de små grunda vikarna är helt istäckta med en vacker klaris. Aldrig tidigare har jag försökt fotografera is som ligger på en vattenyta, men jag tycker att det blev ganska bra ändå. det gäller att prova på medan man kan, för det är inte ofta isen ligger utanför Lysekil.

Lilla viken, frusen och väntar på solen

Än kan solen inte göra något åt den frusna havsviken

Solen döljer sig bakom molnen. Ett foto med lång exponeringstid

15 Dec

Siviks bryggor

Under hösten har jag gått omkring mycket på Siviks bryggor. Campingplatsen är stängd för säsongen och man är helt ensam. Båtarna är borta och sjöbodarna är igenbommade. Alltså en helt perfekt tid att leka lite med kameran och försöka få till riktigt bra bilder på solnedgången och den gyllene timmen.

När man går där ensam infinner sig ett lugn i både kropp och själ. Man står där och tittar på naturen. Pillar lite med inställningarna på kameran och försöker komma på en bra komposition för den bild man ska ta.  Att det blir en bra bild spelar faktiskt ingen större roll om man  ska vara ärlig, för det är just lugnet jag vill komma åt. Att vara ensam och få rensa huvudet från vardagen

Siviks bryggor, aldeles utanför Lysekil med en underbara solnedgång Sjöbodar som klamrar sig fast på Siviks klippor utanför Lysekil

16 Sep

Blixtnedslag – jag lyckades att få det på bild.

Som alla vet så är jag på klipporna och springer med jämna mellanrum. Solnedgången är ett av de mål jag försöker fånga och skapa någon form av perfektion till och igår var det på inget sätt annorlunda.

Turen gick denna kväll till Siviks campingplats, där jag faktiskt bara varit en enda gång tidigare med kameran beredd, och det var för många år sedan. Jag var lite orolig, för när jag åkte hemifrån, så började massiva moln torna upp sig ute till havs, och det blev att vänta fem minuter i bilen innan jag gick ut till klipporna. Det mesta av regnet gick dock längre ut till havs och fortsatte sedan in åt land lite längre norröver, så jag hade en vacker vy mot frontens bakre sida.

Helt plötslig kommer en blixt ur molnet, och jag får mer eller mindre panik med att rigga kamera, stativ och försöka rikta in den med rätt skärpa och åt rätt håll. Jag tryckte på avtryckaren i ren desperation och hoppades på det bästa. Det här var faktiskt min första chans att få en blixt på bild.

Molnen var otroliga. Kolsvarta med regnskyar som drog fram under dem. Och här stod jag, med en perfekt utsikt över ett mäktigt oväder.

Mäktiga stormmoln över Siviks camping, Lysekil

Mäktiga stormmoln över Siviks camping, Lysekil

 

Den blixt jag lyckades fånga över Sivik. ISO 100, 0,3 sek, f/11, 12mm vidvinkel

Den blixt jag lyckades fånga över Sivik. ISO 100, 0,3 sek, f/11, 12mm vidvinkel

 

Himlen över Sivik, Lysekil mellan två åskoväder

Himlen över Sivik, Lysekil mellan två åskoväder

10 Sep

Att fånga solnedgången fortsätter

 

I början av året lovade jag mig själv att försöka gå ut en gång i veckan och fånga solnedgången på bild. Utmaningen var att jag skulle bli säkrare framförallt på kompositionen i en bild, men även snabbt kunna se ut över havet och får en insikt at direkt känna vad för typ av bild jag skulle få fram om jag ställde upp kameran här och nu.

Nu är det dags att halvtidsrapportera och kan får väl säga att det gått sådär med min målsättning. Det har inte varit utflykter varje vecka, det är helt klar. Men det har blivit ganska många gånger jag sprungit på klipporna och jagat. Till min fördel kan jag dock nämna att alla de gånger jag har varit ute har mitt öga för kompositionen blivit bättre och bättre så övning ger faktiskt färdighet.

Vad har jag kvar då? Stora delar av sommaren har himlen varit molnfri på kvällarna eller så har det hällregnat. Inget av dessa båda väder gillar jag. jag vill ha lagom med moln som solen kan reflekteras i. Jag vill också ha en ganska kraftig vind, men den ska vara åt rätt håll, så jag slipper saltstänkta vågor på kameran.  Men man kan inte få allt på samma gång så här kommer några bilder jag plåtat den sista veckan.

Solen är en stjärna och här är beviset

 

Molnen lyses upp av en sol under horisonten. Stångehuvud, Lysekil

Bryggan i hamnen sträcker sig ut över havet.

 

01 Feb

Långa moln på kusten

Det har blivit en hel del promenader ut på Stångehuvud de sista åren. Det är en plats som ger mig ett lugn i kroppen och vädret är alltid perfekt oavsett vilken årstid.

För ett par veckor sedan var stormen Egon på besök, och de krafter som släpptes loss mot klipporna var imponerande. Sen har jag stått några nätter där, längst ute på klipporna och blickat uppåt mot en stjärnklar himmel, och vi har naturligtvis det de flesta förknippar med Lysekils spets, nämligen sommar och sol.

Så Stångehuvud har många skepnader, och man är lyckligt lottad att få ta del av dem alla.

Hästeviks klippor i Lysekil Stångehuvuds klippor med fyrhuset Stångehuvuds klippor med fyrhuset Stångehuvuds klippor med fyrhuset

27 Jul

Båttur i paradiset

Det blir väl aldrig så tydligt att Bohuskusten är underbar som på sommaren, och då helst från en båt. Det är länge sedan jag hade en själv, för som en gammal landkrabba som jag är, så blev jag och familjen aldrig riktigt frälst i att åka ut. Det var lite för krångligt med småbarn, och efter ett par somrar som bara regnade bort och den enda gången man försökte ta sig ut till havs så gick motorn  sönder. Så därför tillbringar jag min tid på klippor som går att nå på enklare sätt.

Vicka och Anders bjuder på en tur med sin båt

Ibland händer det dock att man får ta sig en tur ut på böljan den blå tillsammans med vänner, och häromdagen hände det igen. Tillsammans med Vicka och Anders, deras dotter och min yngsta dotter skulle det åkas i väg för att svalka ner sig från den extrema värme som lagt sig som ett lock över större delen av Sverige.  Turen gick norröver mot Preemraff och Härnäset och när vi kom fram till vår lilla lagun så blev man nästan tårögd hur vackert det var.

Vännerna var dock lite tjuriga för det fick inte platsen som de tänkt från början, det vill säga en plats med riktigt släta och mjuka klippor vid mynningen, men reservplatsen var inte dålig den heller. Visst, det finns inga badstegar, däremot lite tång, men det gör inget för mig och dottern, medan andra har lite större bekymmer framförallt med tången och sjögräset.

Härnäset och en underbar badlagun

Naturligtvis var vi inte ensamma där ute på sjön. Mängder av båtar hade lagt till på de flesta ställen det överhuvudtaget går att lägga till, men ändå det finns alltid ett smultronställe för alla som vill leta lite. Här kommer därför lite fler bilder på hur vackert det kan se ut på kusten en högsommardag i slutet av Juli.

Härnäset och en underbar badlagun Härnäset och en underbar badlagun Härnäset och en underbar badlagun Härnäset och en underbar badlagun Härnäset och en underbar badlagun Härnäset och en underbar badlagun

 

23 Jul

Valbodalen, mitt paradis

När man har turen att bo i ett mer eller mindre paradis, så måste man ju utnyttja det så bra som man kan, och en plats jag återvänder till är Valbodalen, och dess badplats. Denna lugna plats passar de flesta. Det finns en liten sandstrand för småbarnsföräldrarna, några badstegar för de äldre och höga klippor att hoppa från för de lite mer våghalsiga tonåringarna.

Valbodalens baplats

Själv har jag min favoritplats. En lite bit brygga som av någon anledning nästan alltid är ledig. Den ligger bara någon meter från badstegen, så i värmen är det nästan bara att rulla ner i vattnet för att svalka sig.

I går tog dock min dotter lite egna initiativ och valde en annan plats. Det blev en flytbrygga i betong som är utrustad med badstege. En helt underbar plats, och den ligger bara 15 meter fågelvägen från min ordinarie plats. Fast skulle man gå så tar det en stund för man får gå runt hela området via bryggor och broar, för sundet spärrar av allt ganska effektivt.

Hanna på betongbryggan i Valbodalen
Dottern Hanna på plats på flytbryggan. Enkelt och bekvämt

Bad och båt, allt finns på Valbodalen, Lysekil
Man kan se varför denna del av Lysekil lockar till sig mycket folk

Den stora vita valen dyker
Den stora vita valen dyker

Stackmoln på en klarbl himmel, Valbodalen, Lysekil
Små stackmoln över Bohuslän.

01 Jul

Badplatsen är officiellt öppen

I vintras tog jag mig en lite promenad till Rinkenäs badplats. Det hade snöat några garan och mer snö var på väg. Jag tog då lite bilder, och vill man kan man titta på det gamla inlägget här. I januari, så var badplatsen riktigt ordentligt stängd, så varför inte ta en tur dit igen sådär 6 månader senare och se hur det ser ut nu.

Den lilla vikens krabbor väntar på barn med klädnypa, snöre och musslor

Med kamera, stativ och filter tog jag mig till Rinkenäs badplats, och nu var den öppen igen. En del folk var det där också. Ungdomsgänget hoppade från tornet. Killarna ville nog imponera på tjejerna för de hoppade längre, högre och oftare, precis som det alltid har varit.

På ett par ställen stod lite folk med spö i näven, och plötsligt började vattnet koka. Makrillen skrämde upp småfisken, och det blev en himla fart på spöna, och nyfångad makrill landades på de varma klipporna. När man satt där, på den röda graniten som värmts upp under dagen, då mådde man riktigt bra. För kontrasten mellan denna kväll och den promenaden jag gjorde för 6 månader sedan kunde inte vara större.

Så välkommen till Bohuslän du också, där klipporna är varma, havet är blått och solen värmer gott.

Solen värmer Rinkenäs badplats

Mjuka berghällar varma av dagens sol

27 Jul

Fyrhuset på Stångehuvud

En av de större sevärdheterna i Lysekil är nog fyrhuset längst ut på Stångehuvud. Det är nog också det mest fotograferade, och jag själv har varit där och plåtat många gånger förr.

Nu krävs det att man är hyfsat frisk i benen för vandringen dit är lite knepig med varierande stigar och ren klättring bland klipporna. Men när man väl tar sig dit så är det riktigt vackert som denna varma sommarkväll.

24 Jul

Sol och bad

Denna sommar går väl till minnes för att jag själv lyckades pricka in högtrycket med fantastiskt sommarväder just på min semester.

Med temperaturer på 20 grader och däröver ända fram till 10-tiden på kvällen, är det som gjort för att utnyttja grillen och picknickkorgen runt om på klipporna. Sjöbodarna är fulla med folk som umgås och har det bra. Mat och dricka bjuds omkring och allt är sådär idylliskt som bara en Bohuskust kan erbjuda.

Själv har man använt sommarens och semesterns dagar lite till och från. Mest har kvällarna tillbringats hemmavid i och kring uterummet. För magnumgrillen vill man inte lämna vind för våg. Men ibland tar man sig en promenad runt klipporna och hittar folk som njuter av livet.

%d bloggare gillar detta: