Solnedgång – kaprifolblogg.se

28 jul

När vind och moln är perfekta

Ibland har man bara en sån där tur som bara dårar kan ha.

Jag har jagat moln länge nu, men inte riktigt hittat rätt. Jag har varit ute när det varit tunga gråa moln, ute när det varit massor av vita fluffiga saker på himlen, mörka åskmoln men det har alltid varit något fel på dessa i kombination med vinden. Vinden har varit för stark, för svag eller så har den kommit från fel riktning. Men i tisdags blev allt helt rätt.

Visst solnedgången var fantastisk, men det ska den väl vara om man är på Bohuskusten, för här hittar man nog de vackraste solnedgångar denna planet kan få till. Men dessa bilder har jag fotograferat förut, och fått betydligt finare bilder än den ovan.

Nej, det är långa slutartider jag är frälst i och efter en hel del provbilder började jag så smått röra mig runt ett område på kanske 10×10 meter. Större område jobbar jag inte med när jag är ute en kväll. Jag testar bildvinklar, olika höjder på stativet och letar efter en komposition som är bra.

Tyvärr så var solen bitvis ganska stark fast jag hade jättemörka filter över kameralinsen Jag fick mona långa slutartider, men solen brändes ut totalt på bilderna. Ett exempel är detta.

Men genom att stå kvar på exakt samma plats och bara vrida kameran 90 grader åt vänster får man en helt annan vy. Nu är solen utanför synhåll och molnen kommer rake emot mig. Jag tar en bild, och det jag ser i kamerans display gör mig varm. Kompositionen var det närmaste perfekt i mina ögen och molnen, jösses, vilka moln.

Det jag försöker förmedla är att vara på en och samma plats under mer eller mindre en hel kväll är inga problem. Visst, man får kanske välja platsen och undersöka den lite om den åtminstone har lite potential att producera bilder och i Lysekil är det inte så svårt. Klippor och hav finns överallt. Men när man väl är där så är det bara små justeringar som behövs mellan en halvkass bild och en riktigt bra.

Alla bilder är tagna med en canon 5D mk III, Samyang 24mm f/1.4 och stativ. Slutartiderna är mellan 2-3 minuter och bländaren är f/16

Här kommer slutresultatet, inte så tokigt, eller hur?

16 maj

Andra sidan med ett 70-200

OK, jag börjar bli tjatig med det där om att Sivik är så väldigt fin, men här kommer en till.

Jag gick i våras och köpte mig ett svindyrt objektiv. Objektivet, ett Canon EF 70-200 f/2.8 IS II USM. Gluggen skulle vara det bästa som finns på marknaden och det jag hittills testat så är det ingen överdrift. Objektivet är sagolikt skarp, snabbt som tusan och ger en helt enorm bakgrundsokärpa när man bländar upp det. Så jag tänkte att man tar med det till stranden på ”andra sidan” av viken vid Siviks camping. Då skulle man få riktigt fina bilder när solen går ner precis över sjöbodarna. Tanken var fin men…

Denna optik var rent sagt usel på att hantera motljus. Det gav så mycket blänk och ”flares” att bilderna blev helt obrukbara. Visst, en del sådant har jag väl haft förut på andra gluggar, men då har effekten till stor del varit vacker och eftertraktad. men nu. Usch.

EN användbar bild på kanske 100 tagna. Det var resultatet. Lärorikt, för nu vet jag hur detta objekt INTE ska användas.

En bild som går att använda, men långt ifrån perfekt.

Solnedgåmng vid Sivik. Taget med ett 70-200 objektiv mitt in i solen.. Bilden helt förstörd av reflektioner och flares Totalt förstörd av alla flares och reflektioner. Motljus är inte ett 70-200 starka sida

09 maj

Bergsget. Det var inte enkelt att kättra

Sivik, det stället har jag skrivit om flera gånger nu. Men med lite hjälp från Google maps så hittade jag ett nytt ställe att utforska. På kartan såg det ut som en vanlig strand men med mycket sten, men sen var det mesta ökänt. dags att utforska!

Vägen dit skulle gå genom en ravin. Den började vid sista husbilen på campingen och det började ganska lovande med en liten stig upp över klipporna. Men den turen tog slut snabbt. Jäklar vad stening, trång, brant och halt det var. På ena sidan branta klipport som inte kunde användas och på den andra sidan snår med taggbuskar. Hela turen tog säkert 15-20 minuter, och hela vägen fick man vara väääldigt skärp, för när som helst kunde man bryta både ett och två ben.

Men slitet gav utdelning. När ravinen tillslut vidgar sig ser man havet och en underbar stenstrand bara vräka ut sig. Helt fantastiskt! Att kvällen dessutom var varm och skön och det inte blåste var en bonus. Hit kommer jag komma fler gånger!

15 dec

Siviks bryggor

Under hösten har jag gått omkring mycket på Siviks bryggor. Campingplatsen är stängd för säsongen och man är helt ensam. Båtarna är borta och sjöbodarna är igenbommade. Alltså en helt perfekt tid att leka lite med kameran och försöka få till riktigt bra bilder på solnedgången och den gyllene timmen.

När man går där ensam infinner sig ett lugn i både kropp och själ. Man står där och tittar på naturen. Pillar lite med inställningarna på kameran och försöker komma på en bra komposition för den bild man ska ta. Att det blir en bra bild spelar faktiskt ingen större roll om man ska vara ärlig, för det är just lugnet jag vill komma åt. Att vara ensam och få rensa huvudet från vardagen

18 okt

Min favoritplats

Siv ik är min absoluta favoritplats just nu.

Otroliga klippor, vackra vikar, sjöbodar som klättrar på klipporna och havet så långt man kan se. Och solnedgångarna, dem ska vi inte prata om.

Det är inte helt enkelt att få till allt på en och samma gång, men denna kväll lyckades allt. Förutom en spektakulär solnedgång över klipporna, blev himlen helt lila av den reflekterande, nedgående solen. Och när jag var påväg att gå hem vände jag huvudet bakåt och fick se en fantastisk vy där månen gått upp på himlen, orange horisont och en rak linje av brygga. Ibland har man tur.

16 sep

Blixtnedslag – jag lyckades att få det på bild.

Som alla vet så är jag på klipporna och springer med jämna mellanrum. Solnedgången är ett av de mål jag försöker fånga och skapa någon form av perfektion till och igår var det på inget sätt annorlunda.

Turen gick denna kväll till Siviks campingplats, där jag faktiskt bara varit en enda gång tidigare med kameran beredd, och det var för många år sedan. Jag var lite orolig, för när jag åkte hemifrån, så började massiva moln torna upp sig ute till havs, och det blev att vänta fem minuter i bilen innan jag gick ut till klipporna. Det mesta av regnet gick dock längre ut till havs och fortsatte sedan in åt land lite längre norröver, så jag hade en vacker vy mot frontens bakre sida.

Helt plötslig kommer en blixt ur molnet, och jag får mer eller mindre panik med att rigga kamera, stativ och försöka rikta in den med rätt skärpa och åt rätt håll. Jag tryckte på avtryckaren i ren desperation och hoppades på det bästa. Det här var faktiskt min första chans att få en blixt på bild.

Molnen var otroliga. Kolsvarta med regnskyar som drog fram under dem. Och här stod jag, med en perfekt utsikt över ett mäktigt oväder.

Mäktiga stormmoln över Siviks camping, Lysekil

Den blixt jag lyckades fånga över Sivik. ISO 100, 0,3 sek, f/11, 12mm vidvinkel

Himlen över Sivik, Lysekil mellan två åskoväder

10 sep

Att fånga solnedgången fortsätter

I början av året lovade jag mig själv att försöka gå ut en gång i veckan och fånga solnedgången på bild. Utmaningen var att jag skulle bli säkrare framförallt på kompositionen i en bild, men även snabbt kunna se ut över havet och får en insikt at direkt känna vad för typ av bild jag skulle få fram om jag ställde upp kameran här och nu.

Nu är det dags att halvtidsrapportera och kan får väl säga att det gått sådär med min målsättning. Det har inte varit utflykter varje vecka, det är helt klar. Men det har blivit ganska många gånger jag sprungit på klipporna och jagat. Till min fördel kan jag dock nämna att alla de gånger jag har varit ute har mitt öga för kompositionen blivit bättre och bättre så övning ger faktiskt färdighet.

Vad har jag kvar då? Stora delar av sommaren har himlen varit molnfri på kvällarna eller så har det hällregnat. Inget av dessa båda väder gillar jag. jag vill ha lagom med moln som solen kan reflekteras i. Jag vill också ha en ganska kraftig vind, men den ska vara åt rätt håll, så jag slipper saltstänkta vågor på kameran. Men man kan inte få allt på samma gång så här kommer några bilder jag plåtat den sista veckan.

03 apr

Lightroom, en räddande ängel

Det är inte alltid man får till det direkt i kameran när man är ute och fotograferar, och därför är jag en stor vän och användare av en mjukvara som heter Lightroom. Varför då kan man fråga sig?

Jag tar en massa bilder hela tiden. Att hålla ordning på dessa är mer eller mindre omöjligt, för många har säkert en skokartong full med gamla negativ som ligger i en garderob, och där kommer Lightroom in. Den har en katalogfunktion som tillåter mig att märka varje bild med t.ex vart bilden är tagen, vilka personer som är med på bilden och olika typer av kategorier. Alla dessa delar har jag på förhand bestämt hur de ska se ut, och jag följer min katalogisering ganska slaviskt. Naturligtvis läggs namn på personer och nya orter till kontinuerligt, men t.ex kategori som naturfoto, väder eller gatufoto, ändras aldrig. Så med mängder med kort kan jag met ett knapptryck få fram alla bilder som en specifik person är med på eller bilder tagna på en speciell plats. Fungerar perfekt.

Den andra funktionen är själva redigeringsbiten, det vill säga hur man tar hand om en bild som man tagit. Och där finns det massor att göra.

Många av mina bilder är lite speciella. de är kanske tagna med filter framför linsen. Detta ändrar många gånger hela bilden till kraftigt blå. Andra gånger är det rena motljusbilder som man plåtat, och där bränner solen igenom och hela förgrunden är mörk. I normala fall är detta mer eller mindre oundvikliga resultat, men Lightroom fixar detta, kanske inte enkelt, men efter lite jobb så kan man få fram fantastiska resultat.

Bilden ovan är den sista bilden jag tog under min utflykt i början av april 2015. Jag hade tagit massor av bilder, och var lite trött. Så denna bilden skulle egentligen aldrig funnits. Det som hände var att jag stod där ute på klipporna med en trådutlösare kopplad till kameran. Jag håll på med extremt långa slutartider, flera minuters exponering av solnedgången. Men denna sista bild struntade jag i. Jag stängde helt enkelt av kameran innan bilden var ”klar”

Detta innebar att den blev väldigt mörk, för att inte säga svart. Man kan se en sol, och kanske lite moln men inte mycket mer än så. Men när jag plockade upp bilden i Lightroom så var det något jag gillade, och sen när jag började dra i alla funktioner och spakar för att se vad jag kunde få ut av originalbilden, började det att hända saker. Det gick väldigt bra, en knivskarp bild på solen som ramlar ner i vattnet, underbara moln mot en extremt blå himmel, och förgrunden som är hav och lite öar, helt svart.

Slutsatsen är att aldrig slänga bilder, det kanske går att fixa till dem på ett eller annat sätt. Slutresultatet ser ut så här!

26 mar

Solnedgång i Bohuslän – Ett expriment

Det har varit lite dåligt med solnedgångar i vinter. De flesta kvällar har varit helt mulna om det inte regnat för fullt. Sedan kommer de dagar då solen faktiskt tittar fram, men då är det helt molnfritt och det är inte heller bra.

Jag försöker lära mig lite mer om hur hela konceptet med att fotografera solnedgångar. Så lite lagom moln ger en mycket vackrare effekt. När solen lyser både igenom molnen och belyser dem från sidan poppar de orangea och gula färgerna ut enorm mycket. Det jag försöker få till är att hitta en formel på vilka moln som ger vilka effekter. Hur slutartider ändrar bilden och så vidare.

Målet med hela övningen, och den kommer ta i alla fall hela detta år, är att man ska snabbt kunna bedöma, bara genom att titta ut över horisonten, hur bilden kommer bli när den är klar i datorn. Jag är inte där än på långa vägar, men i veckan var jag åter igen på Valboholmen och gjorde lite experiment. En del bilder blev väl inte så väldigt lyckade, medan andra blev riktig bra. Så nästa gång ska jag se om jag kan förutse resultatet. Spännande.

Bilderna har lite olika färgskalor. Jag håller på att dra i alla reglage jag kan i mjukvaran på datorn, med lite olika resultat. Vissa bilder överdriver jag färgerna i, medan andra är jag mer återhållsam. Ytterligare andra justerar jag åt det mer klarblåa hållet på himlen, medan andra får en lite mer lila ton. Än en gång så är detta experimenterade ett försök att hitta en stil som är genomgående.

24 mar

Panoramavy från Valboholmen

Jag stod ute på Valboholmen och väntade på att solen skulle gå ner lite mer när jag kom på att det var väldigt länge sedan jag provade att göra en panoramabild. Där stod man med klippor och hav runt omkring sig och en sol som höll på att sjunka under Stora Kornö. Så varför inte…

Stativet rättades till så det stod EXAKT rakt. Sen var det bara att trycka av. I och med att jag hade kraftfulla filter monterade på linsen så är varje bild exponerad i 1,5 minuter. Och den sammansatta bilden består av 9 st 22 megapixelbilder sammanslagna till en enda. Det blev en stor fil att hantera.

Klicka upp bilden så ni får den på helskärm, eller högerklicka på den och ladda hem den till er egna dator. där kan ni i lugn och ro leta efter detaljer. Bilden är stor, bara så du vet om det. Totala upplösningen är 6000×2025 pixlar och storleken är 4,3 mb. Totalt är vyn drygt 180 grader. Bilden är inte perfekt, men det ger i alla fall en liten inblick hur vi bor härute på kusten

15 mar

Klassiska solnedgångar, svårt att få till

Jag har sett en uppsjö av klassiska solnedgångar. Många av dem kommer från kustlandskap, där solen går ner i havet så det nästan kokar i både vattnet och himlen.

Jag har försökt att fotografera dessa vyer många gånger, för det är ju en av de mest klassiska scenerna man kan fånga på bild. Men jag vill ha lite mer i min portfolio.

Jag har två huvudkrav på bilden. Del ska naturligtvis solnedgången vara så där orange och vacker som man ser på bilder publicerade i magasin med glättat papper. Sen vill jag ha förgrunden på ett speciellt sätt. Den ska vara framträdande och hjälpa till att lyfta bilden.

Här i Lysekil har jag alla de de delar som behövs för att bil en fantastisk bild. Havet, solen som går ner i vattnet och klippor av olika slag som kan fungera som förgrund. Nu gäller det bara att få ihop allt i en bild. Än har jag inte lyckats.

Den övre bilden är tagen med ett tonat blått filter framför linsen.

01 sep

Finalplatsen säkrad

Jag har under en månads tid haft en av mina sommarbilder ute på en Facebooksida som heter Bohus coast. Där deltar den i en tävling om bästa sommarbilden 2014 och idag fick jag veta att den gått till final tillsammans med 9 andra bilder.

Första steget var att alla som gillade Bohus costs Facebooksida kunde rösta och dela på alla bilder, och det är från den delen jag gick vidare. Nu väntar en tuffare kamp. Alla 10 bilder ska bedömas av en jury utifrån de kriterier de ställt upp och vi får väl se hur det går om någon eller några veckor. Vad jag kan se så hoppas jag på topp 3 i alla fall, om man får sticka ut hakan så.

Lite länkar till bidragen:

11 aug

Photobloggen

Det senaste halvåret har jag gjort enorma framsteg i mitt fotograferande. Jag har experimenterat en hel del, och nu börjar mina två döttrar säga att jag har en egen stil på bilderna jag tar. Elina, ser direkt att det är mina bilder jag visar. Det hon tar fasta på är kompositionen av framförallt landskapsbilder. Hon säger att jag nästan alltid har någon typ av förgrund som balanserar t.ex en horisont och detta ger ett djup i bilden. Min andra dotter Hanna titta mer på ljus, färg och moln då hon identifierar bilderna. Och jag måste nog hålla med dem.

I mina försök att ”härma” de inspiratörer jag följer på nätet så har det blivit så att mina bilder produceras på ett visst sätt. Från Patrik Bergkvist t.ex har jag stulit tekniken med långa slutartider och moln från, medan ljuset, och då menar jag det varma kvällsljuset på Bohusläns klippor, kommer från några fotografer jag följer på 500px.

Jag gjorde ett litet försök att marknadsföra mig och Scandinavian Photo´s blogg kom upp för ett tag sedan. Jag tog helt enkelt och skickade in ett par bilder till dem och de kom med i deras blogg. Riktigt roligt och jag är ganska stolt för de bilder som är med där är riktigt, riktigt bra.

Så nu är det bara att fortsätta. Jag köpte lite nya filter till kameran förra veckan och i helgen testade jag dem. Bilderna blev skit, men jag fick i alla fall ett hum om hur dessa filter påverkar färg och ljus i bilden, och det blir till att ta på sig gummiskorna och börja klättra i klipporna snart igen för att se vad man kan få för vyer. Jag ska jobba mer med förgrunden och även titta på hur molnen fungerar med långa slutartider. M en filtren kommer också få bekänna färg, lita på det.

>>> Länk till Photobloggen och v32 läsarbilder <<<

26 jun

Det går bra nu

Det går riktigt bra nu gällande mina bilder.

Jag var ute för ett par kvällar sedan och väntade på en sol som skulle gå ner i havet. Väntan och väntan förresten, jag hade fullt upp med att flytta stativet och kameran för att försöka få en komposition att fungera, och sällan har jag lagt ner sådan tid på att försöka få allt så rätt som det bara går att få.

Jag kanske har ett litet öga för just komposition, men denna gång tycker jag att jag satte den perfekt. Och det börjar märkas på de sociala medier jag lagt upp de tre bilderna som blev slutresultatet.

På Facebook har bilderna snart gillats 1000 gånger i olika grupper och på 500px sajt gick samtliga direkt upp till ”Popular” med en riktigt bra puls runt närmare 90.

Så det är bara ut igen och, kanske inte överträffa, men i alla fall hålla samma kvalité på bilderna. Det är i alla fall riktigt kul att känna att man utvecklas åt rätt håll och att andra uppskattar bilderna och faktiskt är det så att det tar mycket tid, men övning ger resultat.

24 jun

En underbar kväll

Jag har pratat med kollegorna i Stockholm, och de har inte varit nådiga när de pratade om vädret under midsommarhelgen. Kallt, blött och funderingar om man ska ta fram talgbollar till småfåglarna. Riktigt eländigt faktiskt.

Här på den andra sidan så har det inte varit så tokigt. Hyfsat väder, ganska varm och i stora stycken en ganska normal midsommar. Och det fortsätter även denna vecka, för igår kväll tog jag mig en liten tripp ner till Ålevik i Lysekil för att testa lite med kameran.

Det var blåsigt, men inte värre än en vindjacka kunde klara av de. Och värmen fanns för ett par shorts klarade av temperaturen, fast det inte var en sommarkväll med 25 grader i luften.

Canon 5D mkIII, Canon EF 16-35/2,8 L II USM vid16 mm, f/14, 90 sekunder, ISO 100

Långa slutartider var målet, och till det har jag mitt Lee Big Stopper filter. För er som är totalt ointresserade av teknik kan man sammanfatta att man sätter mer eller mindre ett kolsvart svetsglas framför linsen och minskar ljuset som kommer in i kameran. Så med hjälp av ett kraftigt stativ en fjärrutlösare och massor av tålamod satte man igång att fotografera

Vinden var ganska kraftig, så molnen flyttade på sig en hel del under varje tagning, och det var denna rörelse jag ville få fram i bilderna , men tyvärr var molnen lite för få, och ju längre kvällen gick desto mindre blev molnigheten. Men vem kan gnälla på den vyn som presenterades när solen gick ner.

Det blir till att leta efter lite mer moln en annan kväll och se vad man kan få till då.

Solnedgång över Ålevik, Lysekil
Canon 5D mkIII, Canon EF 16-35/2,8 L II USM vid17 mm, f/22, 71 sekunder, ISO 100

Solnedgång över Ålevik, Lysekil
Canon 5D mkIII, Canon EF 16-35/2,8 L II USM vid16 mm, f/22, 121 sekunder, ISO 100

27 jul

Fyrhuset på Stångehuvud

En av de större sevärdheterna i Lysekil är nog fyrhuset längst ut på Stångehuvud. Det är nog också det mest fotograferade, och jag själv har varit där och plåtat många gånger förr.

Nu krävs det att man är hyfsat frisk i benen för vandringen dit är lite knepig med varierande stigar och ren klättring bland klipporna. Men när man väl tar sig dit så är det riktigt vackert som denna varma sommarkväll.

[nggallery id=115]

26 jul

Solnedgång vid västerhavet

Det är inte så mycket att säga. Solnedgångar i Bohuslän är vackra.

Denna kväll så lyckades naturen fixa till ett riktigt skådespel. Med en temperatur på 22 grader och strålande sol gick man omkring på Stångehuvud utanför Lysekil. Sakta men säkert så sjunker solen mer och mer för att till slut försvinna. Tillsammans med en fullmåne som visar sig på samma gång gav denna kväll ett bestående minne på hur vackert det är att bo på västkusten.

[nggallery id=116]

29 dec

Lysekil sett från den ljusa sidan

Lysekil är vackert, som jag säkert nämnt tidigare. Nu i december går solen ner tidigt och när det är så kallt som det var idag, -13 grader var det en pina att ta sig ut och titta om man kunde få ett kort. Men som sagt, vackert är det.