11 sep

Astrofoto. Att fånga vintergatan på bild

Nu under ett år så har jag fått kläm på det där som brukar heta astrofotografering. Det jag gillar med denna typ av fotografering är att det ställer en del krav på både utrustningen men även på en själv så man kan ställa in allt så det faktiskt blir en bild till slut. Inte för att skryta, men nu är jag så säker på inställningarna att jag mer eller mindre kan ställa upp kameran, pilla lite på inställningarna och sedan ta en bild och jag med nästan 100 procent vet vad jag kommer få fram.

För en månad sedan investerade jag i en ny optik till min kamera. Valet föll på en Samyang 12mm fisheye optik. (video via länken).

Varför valde jag denna glugg då? Främst berodde det på brännvidden på 12 mm. Man får med mycket. Att objektivet är helt manuellt spelar i mitt fall ingen större roll. Jag har kollat var fokuset är i dagsljus, plockat in bilderna i datorn för att dubbelkolla, och nu ändrar jag inte alls på fokuseringen. Bländaren är inte heller något problem att sköta manuellt, för den står alltid på största bländaren f/2.8

Ett problem med en fisheyeglugg är att den förvränger bilden kraftigt. Så i mitt fall så blir det till att köra bilden genom Photoshop en extra gång för att justera tunneleffekten i bilden. Det är inget problem, men det bör göras. Sedan fixas all annan redigering i Lightroom.

De sista kvällarna har det varit underbart väder för nattfotografering, och här är några bilder som jag tycker fungerar. Lite olika redigeringar gällande färgtemperaturen. En del går mot det lila hållet, medan andra är mer blå.

Vintergatan över Stångehuvuds fyrhus

Vintergatan över Stångehuvuds fyrhus

Vintergatan över Stångehuvuds fyrhus

 

 

10 sep

Att fånga solnedgången fortsätter

 

I början av året lovade jag mig själv att försöka gå ut en gång i veckan och fånga solnedgången på bild. Utmaningen var att jag skulle bli säkrare framförallt på kompositionen i en bild, men även snabbt kunna se ut över havet och får en insikt at direkt känna vad för typ av bild jag skulle få fram om jag ställde upp kameran här och nu.

Nu är det dags att halvtidsrapportera och kan får väl säga att det gått sådär med min målsättning. Det har inte varit utflykter varje vecka, det är helt klar. Men det har blivit ganska många gånger jag sprungit på klipporna och jagat. Till min fördel kan jag dock nämna att alla de gånger jag har varit ute har mitt öga för kompositionen blivit bättre och bättre så övning ger faktiskt färdighet.

Vad har jag kvar då? Stora delar av sommaren har himlen varit molnfri på kvällarna eller så har det hällregnat. Inget av dessa båda väder gillar jag. jag vill ha lagom med moln som solen kan reflekteras i. Jag vill också ha en ganska kraftig vind, men den ska vara åt rätt håll, så jag slipper saltstänkta vågor på kameran.  Men man kan inte få allt på samma gång så här kommer några bilder jag plåtat den sista veckan.

Solen är en stjärna och här är beviset

 

Molnen lyses upp av en sol under horisonten. Stångehuvud, Lysekil

Bryggan i hamnen sträcker sig ut över havet.

 

08 apr

Kanske en ny Canvastavla?

På min systersajt, http://parohlson.se håller jag bland annat på med att marknadsföra mina olika bilder. Bilderna som går att ta runt Lysekil är fantastiska, och jag har nu fått ihop ett så stort sortiment att jag kör detta lite mer kommersiellt.

Här är ett par bilder som kom från tryckeriet idag. vackra eller hur?

Vill du ha en egen, gå in på min andra hemsida, parohlson.se, och se vad jag har för motiv. Eller, kan du titta in på min egna Facebooksida, där jag regelbundet lägger upp bilder.

Canvastryck 60x40 cm. Motiv: Stångehuvuds fyrhus. Fotograf: Pär Ohlson i Lysekil  Canvastryck 60x40 cm. Motiv: Vintergatan över Stångehuvud. Fotograf: Pär Ohlson i Lysekil Canvastryck 60x40 cm. Pär Ohlson i Lysekil

22 mar

Så blev man lärare också…

Fantastiskt hur livet kan vända. Helt plötsligt är man en professionell fotograf som andra har som inspirationskälla. Vem trodde det?

Igår kväll så hade jag bjudit in folk i Lysekil i allmänhet och fotoklubben i synnerhet att följa med på en fotovandring ut i mörkret. Längst ut på Stångehuvuds klippor skulle vi ta oss till och stjärnfotografering var uppdraget.

Truppen var kanske lite tunn. Fyra personer från klubben dök upp och de hade en lite blandad utrustning. Men det det fick se gjorde att de troligtvis glömde bort kameran och uppdraget. Stjärnhimlen var helt absurt vacker. Planeterna som Venus, Mars och Jupiter var lätta att både hitta och se, och vintergatan låg som ett vackert ljusband över himlavalvet.

Så att få vara en lärare i fotografering, som det ropas efter för att hjälpa till med inställningar, tekniska frågor och allt annat, var en fröjd. Underbart roligt att dela med sig av sitt stora intresse.

FoDet var ett jäkla spring på folk när Lysekils fotoklubb var ute på Stångehuvud, Lysekil för att fotografera stjärnor.

Guardian of the galaxy, typ

Vintergatan över Stångehuvuds fyrhus, Lysekil

 

03 feb

En dag i rampljuset

Det där med att vara populär är en kortvarig njutning.

Stångehuvud med drag i molnen, efter en liten justering av bilden

Igår morse lade jag ute en bild på min profil på en bildsida som heter 500px.com. Det är en sajt so enbart fokuserar på bilder och dessa kan vara kategoriserade i en hel del områden. Själv väljer jag normalt Landskapskategorin för det är väl det jag tar mest bilder på. Att få en bild där att bli populär är inte lätt, men med bilden ovan lyckades jag. Den blev mer eller mindre viral.

500px fungerar så att man laddar upp bilderna. Ju fler folk som tittar på denna bild och klickar gilla eller favorit desto högre poäng får den. För att nå statusen ”på väg uppåt” krävs en poäng på minst 70, och populärstatus når man vid 80 poäng. Jag har fått en hel del bilder att klättra upp emot 90 strecken genom årens lopp, men sedan har visningarna dött ut och bilden har fallit tillbaka i rankningen. Men det är inte alltid så lätt att förstå varför en bild blir populär eller inte.

Jag har lagt upp riktigt bra bilder, och de har knappt rört sig uppåt på rankningen. De bilder som fått mycket uppskattning på t.ex Facebook, har inte fungerat på 500px och tvärtom. Det kan bero på att jag mestadels publicerar lokala bilder från Lysekil, och de kanske inte tilltalar den stora massan.

Men igår kväll hände något. Bilden jag visar ovan hade ganska snabbt blivit populär och hamnade på drygt 90 i puls, och när jag kom hem var den den bästa bilden jag haft på sidan. Den klättrade med 0,1 i betyg hela tiden, och klockan 21,00 igår kväll exploderade det. Mängder med folk klickade på bilden och gillade den. Och betyget steg sakta men säkert. Till slut så hamnade den på första sidan i kategorin landskap, där alla ser den direkt och kom upp i ett betyg på 98,8 i puls.

På förstasidan hos 500px
Skärmdump från sidan 1 på 500px.com, kategori Landskap. 40.e mest populära bilden.

Att hamna på första sidan på 500px.com är en våt dröm. Jag hade kunnat göra väldigt mycket för att komma dit och har väl aldrig trott att det någonsin skulle hända. Men ibland så är turen eller vad man nu ska kalla det i min favör och allt går som på en räls.

Inte nog med det. Bilden, totalt sett i alla kategorier, var väldigt populär. Gick man igenom och tittade på alla kategorier så hamnade den på sidan 2. Men säg den lycka som varar. Efter att sakta men säkert klättrat uppåt så tog like-jägaren tag i mig. Ett steg till, en extra decimal på betyget, kom igen, lite till. 98,8 var det jag nådde och på en sekund så föll den tillbaka och det rejält.  87 i flöde och tillbaka på sidan 100. Så jag fick min dag i rampljuset.

Lite surt att det var så kort tid på toppen, men att denna bild blev så omtyckt gav mig en liten fördel till nästa gång. Många medlemmar på 500px klickade för att följa mig, så nu har jag skaffat mig en grupp med följare som kommer se vad jag lägger ut i framtiden. Och fortfarande har jag en bild som stadigt går uppåt med 94 i puls so fortfarande är riktigt bra.

01 feb

Långa moln på kusten

Det har blivit en hel del promenader ut på Stångehuvud de sista åren. Det är en plats som ger mig ett lugn i kroppen och vädret är alltid perfekt oavsett vilken årstid.

För ett par veckor sedan var stormen Egon på besök, och de krafter som släpptes loss mot klipporna var imponerande. Sen har jag stått några nätter där, längst ute på klipporna och blickat uppåt mot en stjärnklar himmel, och vi har naturligtvis det de flesta förknippar med Lysekils spets, nämligen sommar och sol.

Så Stångehuvud har många skepnader, och man är lyckligt lottad att få ta del av dem alla.

Hästeviks klippor i Lysekil Stångehuvuds klippor med fyrhuset Stångehuvuds klippor med fyrhuset Stångehuvuds klippor med fyrhuset

11 jan

Inte så oskyldig

Jag hade fel, det måste jag medge. Stormen Egon som drog förbi här, skulle gå relativt omärkt förbi beträffande skador, men efter en tur runt stan så visade det sig att jag hade helt fel.

Runt hela stan ligger mängder med krossade takpannor. Plåtar, vindskivor och väggbeklädnader har slitits sönder och fladdrar runt i vinden. På olika sociala forum visas bilder på välta båtar, översvämmade bryggor, och när jag själv tog mig ner mot Stångehuvud möttes man av en skarp diesellukt som kom från en sjunken båt.

Så, det är bara att ställa sig i skamvrån och be om ursäkt. Denna storm ställde till det ordentligt, men det var ändå lindrigt jämfört med vad andra fick utstå.

Och det blåste ordentligt  hela förmiddagen, se själv…

Stormen Egon utanför Lysekil

Stormen Egon utanför Lysekil

Stormen Egon utanför Lysekil

11 jan

Drag under galoscherna

Så här års brukar vi på kusten vara ganska utsatta för vädrets makter. Hittills i vinter har vi väl haft 2-3 klass 2 varningar från SMHI men det mest har varit falskt alarm. De har varnat för kraftiga vindar, men antingen har vindstråken tagit en annan väg eller så har stormen lugnat ner sig ordentligt innan den gick iland på Bohuskusten.

I helgen kom en ny varning, denna gång för Egon. Vi var väl inte speciellt imponerade, men gick ändå ut på klipporna för att möta ovädret, och denna gång måste jag säga det hade potential. Jäklar vad det blåste! Vattnet slog över klipporna och bildade höga kaskader, upp till 10 meter i höjd, och sen blåste allt in på land. Kastvindarna var så hårda så att man ibland tappade balansen, och kameralinsen den var ren i ungefär 2-3 kort innan den blev mjölkvit på grund av allt salt. Så nog är Stångehuvud i Lysekil en mäktig plats när det stormar. Enligt mätarna så kom Egon upp i drygt 25 m/s i medelvind och 39 meter i byvinden, viket är ganska imponerande. Det blåste såpass mycket att vattnet i toalettstolen gungade fram och tillbaka som det hade varit någon som stod och tippade stolen fram och tillbaka. Imponerande.

Ni kanske kan tycka att jag är lite väl avspänd i mitt förhållande till stormvindar? Det har faktiskt sina skäl. Här ute, längst ute vid klipporna där havet kommer in med all sin kraft är vi vana vid blåsigt väder. Vi får ett antal stormar per år, och de gör ingen större skada.

De vindar som orsakar kaos längre in på land, passerar, kanske inte obemärkt förbi, men i alla fall utan några problem. Det hela beror just på att vi är så vana. Vi har inga träd som kan blåsa ner, och de träd som finns står skyddade. Allt löst som kan blåsa sönder har redan blåst bort eller är nu ordentligt fastspikat. Visst finns det tillfällen som några tegelpannor blåser av taken eller plåtar lossnar i vinden, men i det stora hela så är det ganska odramatiskt, jämfört med krigsrubrikerna i tidningarna.

Nu har jag dock en sak att vara lite orolig för, denna första riktiga storm denna säsong. Jag bytte taket på huset i våras, och nu har det fått bekänna färg. Har snickarna fuskat bara så lite, så kommer det att märkas. Ligger bara en tegelpanna lite, lite fel så kan det orsaka en kedjereaktion. Så vi får väl se hur det ser ut, och om man får ta fram stegen senare idag.

Stormen Egon slår till mot Lysekil i januari 2015

Visst, man kan väl utnyttja vädret, men detta är kanske inte så smart. Watrerjetski i stormAtt köra Jetski i full storm är kanske inte något jag skulle gjort i detta väder, men det finns folk som gör det. De måste lite ordentligt på sina maskiner, för ett motorstopp i denna sjön kan inte vara så kul!

 

 

Visst, man kan väl utnyttja vädret, men detta är kanske inte så smart. Watrerjetski i storm
Jetski på väg in i hamnen, men det är grov sjö fortfarande

Stormen Egon slår till mot Lysekil i januari 2015

Stormen Egon slår till mot Lysekil i januari 2015

28 dec

Trängsel i Paradiset

Denna höst har varit ganska eländig. Inte nog med att man fart omkring som en dåre i jobbet, så har det varit ett mer eller mindre jämngrått väder i flera månader. De få gånger som det varit fint så har jag antingen suttit på ett flyg någon stans eller instängd i ett mötesrum. Och när jag väl kommit hem och fått lite ledigt så har vädret knappast bjudit på en lust att gå ut och plåta något. Men på juldagen föll att på sin plats. 5 grader kallt, en strålande sol, och man var ledig.

Jag och frugan tog oss ut på Stångehuvud, vårt underbara naturreservat. Och det var helt klart andra som också upplevt hösten i gråskala, för hjälp vad folk det var ute och vandrade på klipporna. Men det var kanske inte så konstigt. Nästan helt vindstilla och snöfritt. Helt perfekt att bara njuta av naturen när den är som bäst.

Kameran fungerade som den skulle och man fick till och med några pratstunder med andra som också var ute och försökte föreviga denna vackra dag.

Stångehuvud

Stångehuvud

Stångehuvud

Stångehuvud

14 sep

Ta ett kort av ett kort

Till slut har den nu kommit, trycket av mitt foto på Vintergatan över Stångehuvud.

Jag tryckte upp min bild på Brooklyn bridge i kolossalformat, 120×80 cm och den bilden blev fantastisk. Jag har tryckt upp den på Akryl, och den är monterad på väggen med distanser så den kommer ut ett par centimeter och detta ger en riktigt fantastisk effekt.Trycket är lite transparent, och när man belyser tavlan lyfter den riktigt ordentligt.

Bilden på vintergatan är gjord på samma sätt, och även här kommer detaljerna verkligen fram. Det enda jag är lite fundersam på är just denna transparens, för bilderna blir lite ljusare än vad jag tänkt mig från början. Det ät inget problem, för bilden och trycket är riktigt bra, men jag tror nog att man får ha detta i åtanke nästa gång och göra redigeringen lite mörkare för att kompensera trycket.

Tavlan ställde jag bara på en tavelram i lilla rummet. Det blir betydlig bättre när den skruvas upp permanent på väggen med distanserna. Och storleken 40×60 cm är riktigt bra i ett mindre rum.

Tavla tryckt på akryl. Motivet är Stångehuvud och vintergatan

Tavla tryckt på akryl. Motivet är Stångehuvud och vintergatan

03 sep

Hur man skapar en galax – en enkel guide med Lightroom

Vintergatan vid Stångehuvud, före och eft

A English version on this tutorial could be found here

Jag har varit ute och fotograferat vintergatan och på olika sociala forum har folk frågat hur jag gjort för att få fram vintergatan, för de flesta som stått ute en mörk kväll har aldrig sett vintergatan med blotta ögat. Så här kommer en liten genomgång på tekniken jag använt.

Jag vet att jag inte är vare sig en fullfjädrad lärare eller en expert på Lightroom eller Photoshop, men det lilla jag kan har jag lärt mig genom att studera hemsidor, prata med folk på sociala medier, men framförallt försökt själv. Trial & Error är ledordet. Så för att betala tillbaka lite av den kunskap jag fått från andra så skriver jag denna enkla manual.

Read More

29 aug

Sent på natten

Här är den sista bilden jag tog ute på Stångehuvud innan det var dags att packa ihop ryggsäcken och gå hemåt och uppsöka sängen. Det var lite mörkare och tunna moln började dra in norrifrån.

Ljuset på vänstra sidan kommer från Grundsund på Skaftö och de skarpa ljusen vid horisonten är några fartyg som går med belysning.  Just ljusen från fartygen tänkte jag först klona bort i mjukvaran, men jag tycker att de tillför något till bilden.

Vintergatan över Stångehuvud

 

28 aug

3.e gången gillt – Vintergatan

Efter ett par försök i vintras, så lyckades jag få den bild jag ville ha.

INär solen gått ner över Stångehuvud en klar natt så smyger sig sakta stjärnorna upp på himlen. Jag har alltid velat fotografera dem i allmänhet, men vintergatan i synnerhet och hitills har det gått sådär. Första gången jag var ute var med döttrarna och då fick jag till en del bilder som var riktigt bra. Idén och kompositionen stämde fint, men jag fick inte riktigt till stjärnhimlen som jag vill ha den. (se på det inlägget via denna länk)

Men denna gång tror jag att jag satte bilden mer eller mindre perfekt med tanke på omständigheterna. Visst, jag ska göra fler försök och framförallt försöka få döttrarna att stå väldigt stilla en gång till med pannlampor som lyser upp mot himlen, det är klar, men vintergatan, wow, det är mäktigt att se.

Den fantastiska vintergatan lyser stark över Stångehuvud, Lysekil

De första gångerna jag var ute så var det mörk, riktigt mörkt. Alla stjärnor syntes klart och tydligt, och vintergatans band kunde beskådas enkelt med ögonen. Det var torrt och kallt i luften. Men bilden blev inte som jag tänkt mig riktigt som jag sa tidigare. Vintergatan poppade inte upp som jag set den göra på andra bilder, och efter mycket arbete i mjukvaran så lyckades jag få till bilden hyfsat.

Häromkvällen var det tvärt om. Stjärnorna syntes bra, men vintergatan lyste med sin frånvaro när man tittade upp mot den svarta himlen. Jag riggade kameran och tog ett par testbilder, och först då syntes det långa bandet av vår egen galax.

Så där fortsatte det hela kvällen. Vintergatan gick knappt att se med blotta ögat, men kameran registrerade allt i fantastiska detaljer. Bild efter bild togs, och det blev bättre och bättre ju mörkare det blev.

Så det blir ut fler gånger stjärnklara kvällar under hösten och se vad man kan få till för motiv, för mörkerfotografering gillar jag verkligen.

10 mar

Lysekils mest fotograferade hus

Lysekils mest fotograferade byggnad måste ändå vara det lilla fyrhuset längst ute på Stångehuvud. Denna kväll drev lite moln in från havet och skymde stjärnorna lite, men jag tycket denna bild är ganska bra ändå.

Fyrhuset i mörker - Stångehuvud Lysekil
Canon 5D mk3 med 1635/2,8L USM II. 16mm, ISO 6400, F: 4, 25 sek

26 feb

Nu har man snöat in fullständigt – Vintergatan

Igår blev det ytterligare en tur till Stångehuvud och ett försök att plåta vintergatan. Efter mitt första försök hittade jag en del problem med inställningar och liknande som man denna kväll skulle försöka justera. Bland de mest tydliga var: Högre ISO inställningar och bättre skärpa.

Så först blev skärpan åtgärdad. När vi, och jag säger vi, för jag hade Patrik Eld med mig, väl kom dit så var det inte helt mörkt. Skärpan och avståndet kunde ställas in ganska lätt med autofokusen, och sen låstes den för att inte ändras på hela kvällen.  Likaså ISO inställningarna ändrades och varierades under kvällens lopp.

Ett problem som uppstod var att det började driva in moln västerifrån. Detta gjorde att de bilder som togs senare blev ganska ordentligt ljusa på grund av de omgivande ljuset som speglades i molnen. Men på det stora hela blev det en lyckad utflykt

Under vecka kommer det några fler bilder alltefter de spottas ut ur datorns redigeringsprogram

Vintergatan vid Stångehuvud16 mm, 25 sek, F:2.8, ISO 3200

 

19 feb

Vintergatan

Vad mer kan man säga? Mina två döttrar står vid fyrhuset på Stångehuvud och blickar uppåt mot den mäktiga stjärnhimlen.

Vintergatan sett från StångehuvudVintergatan, Stångehuvud, Lysekil,

19 feb

Vintergatan – bluff eller äkta vara?

För några dagar sedan var jag ute på en underbar utflykt. Tillsammans med mina båda döttrar så åkte vi iväg till Stångehuvud för att plåta stjärnor. Ryggsäckarna var packade och varm choklad i termos tillsammans med bullar skulle göra utflykten till ett rent nöje, vilket det även blev.

Jag hade sett en hel del bilder på nätet bland annat från Patric Bergkvist från Lysekil, som visar vintergatan på himlen och jag tycker att dessa bilder är fantastiska, så varför inte försöka ta en bild själv och denna kväll var idealisk.

Efter månader med regn, rusk och snö så öppnade sig äntligen himlen, helt enligt vad väderleksprognoserna utlovade, och när kvällen kom och mörkret lade sig, så fanns det inte ett moln på himlen. Självklart hade jag pluggat lite på vad som skulle kunna ses på himlen. För fråga var, vart ska man försöka ta kortet? Till min hjälp hade jag två fantastiska programvaror.

1) Stellarium. En mjukvara där man anger sin plats, och ger dig möjlighet att se vad som finns på natthimlen i olika väderstreck. Det jag gjorde var att ange platsen, i detta fall Stångehuvud utanför Lysekil, och tittade efter vart vintergatan skulle visa sig. Och denna plats var perfekt för det. Från klockan 19.00 och framöver skulle den visa sig, och Stångehuvud som är en udde, har bara hav runt om, så ljusföroreningar var så små som de kunde bli.

2) TPE eller ”The Photographers Ephemeris” är en mjukvara där man tar reda på, hur solen och månen rör sig på himlen vid en bestämd plats. Välj en plats, och sen får du en grafisk illustration med karta och allt exakt hur solen går ner tills det blir helt mörkt.

Dessa båda program visade sig oumbärliga för att välja plats och förutse vad som skulle ske och de gjorde det perfekt. Det blir helt klart att dessa kommer att användas igen när jag senare i vår går ut för att plåta extrema solnedgångar, för all planering vart man kan ställa sig för att solen ska vara på exakt rätt ställe minskar möjligheten på att vara på fel plats vid fel tid på dygnet.

Jag har nu lagt upp bilden på lite olika sociala medier och många gillar den. Men jag har fått lite frågor på om bilden är riktig. Kanske, tror en del, att jag bara ”terjat” dit stjärnorna och det mesta är bluff.

Här kommer min process från kamera till färdigt resultat.

Bilden som jag nu kommer visa är tagen med följande kamerainställningar:

  • Kamerahus: Canon 5D mk III
  • Bländare: 4.0
  • Slutartid: 30 sekunder
  • ISO: 2000
  • Brnnvidd: 16mm ( använder ett Canon EF 16-35/2,8 L II USM objektiv)
  • Vitbalans: Dagsljus

Här är en skärmdump från Lightroom 5 efter jag importerat bilderna från minneskortet. Den upplysta bilden är helt obearbetad och inget är gjort. Som man ser så är bilden ganska gul i tonen och den nedre delen är upplyst av skräpljus, i detta fall från Kungshamn.

Jag tittade även närmare på bilden och i hög förstoring så ser jag en viss oskärpa på stjärnorna. Detta har orsakats av den långa slutartiden, som gör att stjärnorna flyttar sig på grund av jordens rotation. Detta blir till att fixa en annan gång på plats, men då med minskade slutartider och försöka 20-25 sekunder exponering istället och se om det blir bättreSamlingen av bilder direkt från kameran

Nedan så ser ni en förstoring av denna bild, fortfarande exakt som den såg ut när den kom ut från kameran. Vintergatan innan redigering resultatet efter redigering. Vintergatan på Stångehuvud Nu börjar det roliga. Genom att dra i alla reglage som finns i Lightroom, så ändras ljus och färg i bilden. Bruset i bilden reduceras och hela bilden rätas ut och läggs så gott det går i vågrätt läge. När detta är klart så importeras bilden in i ett annat program där jag börjar jobba med att få bilden bättre.

Jag klonar bort lite ljuspunkter som finns där berget på vänster sida möter himlen. Det är fyrar som lyser i havet och dessa tillförde inget i bilden. Med hjälp av olika verktyg så ökades ljuset i själva vinter gatan upp och justerades i färg. Den övriga delarna av bilden blev antingen ljusare eller tonades ner.

Den ena dotterns huvud var väldigt överexponerat, då en ficklampa lyckades bli riktad just där.  Detta tonades ner och klonades bort. Vidare så gjorde jag en markering för att frilägga himlen från det övriga som finns med på bilden. Efter att lagt till en lagermask, justerat ljus och färg på enbart vintergatan fick jag fram den lite mer. Det handlar alltså om att tona ner delar av bilden och pumpa upp enbart vintergatan.

Så slutresultatet efter en stunds redigering, blev som bilden är nedanför, betydligt bättre! Ja, det är en del redigering, men bilden är så äkta som den kan bli. Små delar har trollats bort, men inget har lagts till i bilden. Slutliga resultatet efter redigering. Vintergatan på Stångehuvud

Så det går att fotografera stjärnor och vintergatan från Lysekil. Kanske någon i stan som vill testa detta med mig och se om man kan dela kunskaper mellan varandra. Jag är öppen för förslag, det är bara att kontakta mig, kanske genom att kommentera inlägget.

18 jan

Ibland är man dum i huvudet!

Som sagt, ibland tänker man inte efter i sin strävan att göra något nytt. Och denna dag var verkligen en sådan.

Vinter på Stångehuvud, Lysekil

Dagen och framförallt natten innan så hade snön kommit i enorma mängder. Totalt hade vi runt 40 cm snö som lagt sig över hela Lysekil. Själv gillar jag väl snön som de flesta vuxna gör, tråkigt att skotta, men det är ju vinter. Idén jag fick i mitt huvud var att åka ut till Stångehuvud på lunchen och försöka ta lite bilder när hela naturreservatet badar i orörd snö. Normalt är det alltid massor av folk som springer omkring där, så snön blir alltid nedtrampad, och jag vill ha den där orörda känslan i de bilder jag tänkte ta.

Sagt och gjort, iväg bar det. Vandringen gick ner mot Munkevik och jag följde en lite stig som några personer hade trampat upp. Inga problem alls. När jag väl kom ner till sjön så var vyn exakt som jag ville ha, inga spår i snön, vacker och vitt. Perfekt. Korten togs och jag var nöjd. Men kanske, dök det upp i mitt huvud, att fortsätt promenaden upp till fyrhuset längst ute på klipporna. Det var där som jag borde fattat att det inte var den mest briljanta idén jag fått den sista tiden.

Det gick ett spår mot fyrhuset. En ensam vandrare hade varit före mig och han kunde sina stigar, det var helt klar. Men att följa dessa fotsteg in snön som bitvis blåst ihop i drivor var inte enkelt. På andra ställen var det betydligt mindre snö, men hela området är enbart röda släta klippor, och dessa blev bitvis inte helt enkla att klättra i för den is som ligger under snön gjorde allt otroligt halt. Så ibland halkade man ner från en klippa mer i en driva av meterhög nysnö. Ibland var man rädd att man skulle ramla ner i en ravin och så fortsatte hela vandringen. Behöver jag en nämna hur mycket snö jag hade i skorna och vilket skick strumpor och byxor var i? Troligtvis inte.

Men bilder blev det, och snön var orörd och skor, strumpor och byxor gick att torka.

25 nov

Höst på Stångholmesund

Det är faktiskt ganska skönt att ta på sig ordentligt med kläder och gå ut på en promenad en solig söndag.

Frugan njuter av solen

Idag fick jag och frun i huset lite träning i lite tuffare terräng än som brukar vara vanligt då färden gick till Stångholmesund och Stångehuvud. Frun är fortfarande beroende av sina kryckor, men det gick utmärkt att ta en tur bland sprängsten och klippor. Men det blev den enkla vägen som valdes och ett ta sig ända ut på udden och titta på fyrhuset var inte att tänka på.

Det man slås över var hur mycket folk som faktiskt var ute denna söndag. Soligt och fint var det, men en liten ettrig vind gjorde att de två-tre graderna verkade betydligt kallare.

27 jul

Fyrhuset på Stångehuvud

En av de större sevärdheterna i Lysekil är nog fyrhuset längst ut på Stångehuvud. Det är nog också det mest fotograferade, och jag själv har varit där och plåtat många gånger förr.

Nu krävs det att man är hyfsat frisk i benen för vandringen dit är lite knepig med varierande stigar och ren klättring bland klipporna. Men när man väl tar sig dit så är det riktigt vackert som denna varma sommarkväll.

[nggallery id=115]

26 jul

Solnedgång vid västerhavet

Det är inte så mycket att säga. Solnedgångar i Bohuslän är vackra.

Denna kväll så lyckades naturen fixa till ett riktigt skådespel. Med en temperatur på 22 grader och strålande sol gick man omkring på Stångehuvud utanför Lysekil. Sakta men säkert så sjunker solen mer och mer för att till slut försvinna. Tillsammans med en fullmåne som visar sig på samma gång gav denna kväll ett bestående minne på hur vackert det är att bo på västkusten.

[nggallery id=116]

25 jul

Sjöbodar

Överallt runt Bohuskusten reser sig små sjöbodar varhelst det finns plats. Här i Lysekil är dessa ganska noga reglerade och det finns bara några få som är tillräckligt stora för att ställa till problem. Med problem menar jag då att de som äger sjöboden använder den som sommarstuga.

I grannkommunen Sotenäs är detta ett större problem. I tidningarna står det regelbundet om folk som får rivit ut inredning och isolering. Många bodar säljs svindyrt och senast idag såg jag ett reportage i lokaltidningen om en sjöbod som var till salu för några miljoner och marknadsfördes som en sommarstuga av mäklaren med tre rum och kök.Men det är inte tillåtet att använda den på detta sätt, utan bara som just en sjöbod.

Men i Lysekil, är det mindre problem med detta. De flesta sjöbodar har byggts runt hamnarna och är små. Och just för att de är så små så kan de endast utnyttjas för att lagra redskap, flytvästar och annat som hör båten till. Men för den skull hindrar det inte ungdomar att sova över där en natt eller två, men det kan väl knappast störa någon.

Så, utnyttja bodarna till de är till för och sov  gärna över där till och från och njut av sommaren.

[nggallery id=113]

24 jul

Sol och bad

Denna sommar går väl till minnes för att jag själv lyckades pricka in högtrycket med fantastiskt sommarväder just på min semester.

Med temperaturer på 20 grader och däröver ända fram till 10-tiden på kvällen, är det som gjort för att utnyttja grillen och picknickkorgen runt om på klipporna. Sjöbodarna är fulla med folk som umgås och har det bra. Mat och dricka bjuds omkring och allt är sådär idylliskt som bara en Bohuskust kan erbjuda.

Själv har man använt sommarens och semesterns dagar lite till och från. Mest har kvällarna tillbringats hemmavid i och kring uterummet. För magnumgrillen vill man inte lämna vind för våg. Men ibland tar man sig en promenad runt klipporna och hittar folk som njuter av livet.

[nggallery id=114]

23 jul

The Professionals

The Professionals

Som vanligt på sommaren så brukar det bli en tur ut i Bohusläns skärgård, och detta år är inget undantag.  Här kommer ett litet smakprov innan alla bilder är redigerade.

 

25 jul

Skaftö

Jens har under drygt 10 år kommit ner till mig och under nästan alla år har vi åkt runt och plåtat bilder. Motiven kan vara växter, hus, torghandel eller det helt underbara Stångehuvud. Dock har vi aldrig åkt utanför själva staden, så i år kom det ett litet önskemål om att åka någon annanstans och ta kort och få nya idéer. Som tur är så bor man på ett sådant ställe att man inte behöver åka lång bort. Och Skaftö är ett sådant ställe som väl kan besökas en varm eftermiddag i Juli.

Lite förvånad blev man dock över att få höra dialekter som kom från hela landet. Bohuslänskan lyste med sin frånvaro. Turister och sommargäster överallt och värst var det nog i Grundsund, där folk hopade sig i gästhamnen och att få tag i en parkeringsplats för bilen krävde både tålamod och lite finurlighet.

Lite förvånad blev jag nog när jag kom hem och började titta på bilderna. I princip var det bara rena standardvyer över sjöbodar och hus som hamnat på minneskortet. Trots att jag själv hade som en klar och tydlig målsättning att inte hamna i turistfällan. Det blir att åka till den södra delen av kommunen en gång till, men då när det är lite mindre folk.

[nggallery id=7]

06 jun

Kvalitetstid

Alla dagar på året som man springer runt i ekorrhjulet byts ibland ut av dagar med fullkomlig lugn. I helgen var det extraledigt med hela 5 dagar ledigt i sträck, och då kan man varva ner riktigt bra. Lägg till ett fantastiskt väder, och då har man receptet för en fantastiskt tillvaro.

Barnen och jag tog en tur till Stångehuvud. Och det var som att gå i ett reklamblad från turistavdelningen. Varmt och skönt. Ingen brådska för vi hade all tid i världen. Elina som satte sig ner på en hög klippa och bara njöt av vågorna som slår mot klipporna.

Hanna däremot är ju den som ska hela tiden ha något att göra (ganska lik mig förresten) och hon tycket mer om att titta på måsar som badade i sötvattensdammarna. Men oavsett vad man gjorde, så var det kvalitetstid att umgås med barnen, sådan man inte kan få för mycket av.

[nggallery id=48]

12 dec

En söndagspromenad – del 2

En anledning att jag skapade bloggen var att visa hur livet på kusten ändras från år till år men även mellan årstiderna. I höstas var jag ute och gick en promenad runt det bildsköna Stångehuvud, längst ut på spetsen av Lysekil. Det är ett naturreservat, och är bedårande vackert. Nu när vintersolen skiner så var det bara att dra på sig långkalsongerna och kängorna och försöka se om man hittar vyerna igen. -6 grader och en ganska kraftig vind gjorde att det kändes bitande kallt. Halt och isigt var det också. Men turen var väl värd att göra.

Titta och njut.

[nggallery id=73]

10 okt

En söndagspromenad (del 1)

Som utlovat så fick jag iväg mig själv ut på en liten promenad i Lysekil. Dottern var dock inte med, för det var handboll som hon satsade på. Nu ska man väl säga att jag tror hon missade något för maken till underbar höstdag får man leta efter.

Stångehuvud besöktes, med dina vackra klippor och det vita pittoreska huset längst ut på klippan. Munkevik med sin skyddade hamn låg spegelblank, och Stora Skeppsholmen var tom och öde. I det stora hela verkar allt och alla packa ihop sina grejor nu och förbereder sig på att gå i ide nu när vintern snart kommer. Vi är redan i oktober och den första snön föll igår i Tornedalen, och bilrutorna har redan skrapats för första gången denna säsong.

[nggallery id=85]

%d bloggare gillar detta: