Fotografera omöjliga motiv
Jag var ute med min arbetskamrat Ermanno i veckan för lite plåtning. Det är en kul stund på veckan då man antingen slipper kontoret och sena kvällar där, eller sitt hotellrum där man sliter ut kanalbytarknappen på fjärrkontrollen. Målet med kvällen var att plåta lite i och runt Gamla Stan i Stockholm.
Nu var väl min kompanjon inte lika pigg på detta som jag själv var. Han muttrade något i stil med att det finns väl inget att ta kort på i Stockholm, bara massa hus och fullt med folk. Han tyckte mer att vi skulle åka till västkusten, och undersöka mina hemtrakter med hav och klippor, för där finns det minsann massor av potentiella förstoringar. Men det blev lite ändring i inställningen allt efter eftermiddagen gick mot kväll
Visst, Ermanno har rätt i att det är svårt att plåta i stadsmiljö. Men man får verkligen chansen att testa vad man kan och även gå över alla gränser man har mentalt och tekniskt. För när man är långt borta från sin trygghetszon så kan det eventuellt hända grejer. Ett sätt att förklara detta sätt att fotografera är bilden ovanför. Riktigt fina linjer i husen och med lyktorna på gatan som sprider ett dunkelt ljus. Lägg till ”gubben” längst ner på bilden som kommer med med mest av misstag, så får man en bild som man kan fundera lite mer på vad den innehåller. det är enligt mitt tycke en bild som man kan titta att tag på och upptäcka mer i.
Sen blev det mörkt. Och kameran började gnälla att ljusförhållandena inte var bra. Vad gör man då? Stativ och lite längre slutartider är naturligtvis det korrekta svaret, men om detta stativ ligger 50 mil från där man själv är så kan det bli knepigt.
Ett sätt jag kommit på ar att använda det som finns runt om mig. Soptunnor är en av de bästa stativen. Hyfsad höjd och ganska flat yta att ställa kameran på. Tillsammans med ett par vantar kan man rikta in kameran ganska bra. Naturligtvis inte med samma exakta kontroll som med ett stativ, men det fungerar. Och det bästa med det är att man verkligen får kämpa för att få till kompositionen. I bilden ovanför är det Morten Trotzig´s gränd som är fotograferad. Där gick det inte att använda en soptunna. Så lösningen var att ställa kameran direkt på marken och ta bilden med en 2 sekunders självutlösare. Och även detta fungerar faktiskt.
Så promenaden fortsatte hela kvällen. Slottet och riksdagen besöktes och det blev även en runda på Skeppsholmen för ett besök vi Af Chapman, fullriggaren som blivit vandrarhem. Gråmulet var det, fingrarna var kalla men det var en riktigt rolig kväll tillsammans med Ermanno.
