tunnelbana – kaprifolblogg.se

29 apr

NYC del 5 – Skärp dig nu!

Personligen tycker jag om att leka lite med kameran och testa på vad nya bildidéer. Mycket av all inspiration kommer från olika sidor på nätet eller den uppsjö av tidningar som handlar om fotografering.

I New York så blev det ett par tester med oskärpa gjorda. Det var väl kanske inte helt planerat, för den första bilden jag tog blev till av misstag, då man inte hade koll på kamerans inställningar. Men resultatet blev riktigt bra och jag fortsatte att ställa in kameran fel några gånger till under mitt besök i New York.

Om man då tar dessa bilder och placerar dem i en stad som hela tiden åker omkring i 120 km/h oavsett om man går, åker bil eller tunnelbana, så blir bilderna min reflektion på tempot i en storstad.

Så, här kommer bilderna för del 5, av min reseskildring.

Orange linje plöjer fram vid 23 gatan
Ett fullastat tunnelbanetåg plöjer fram genom 23-e gatans station
Grand Central Station och alla dessa pendlare

En normal gatukorsning i New York

24 apr

NYC del 2 – Svart och vitt

En storstad består av både färg och nyanser av grått. I synnerhet New York var en otrolig blandning av det mesta gällande färger. Men idag tänkte jag koncentrera mig på det svart-vita.

De stålblå skyskraporna med sina reflekterande fönsterfasader, som en dag låg insjunkna i ett tjockt molntäcke suddar ofta ut allt vad färg heter. Gråa rör som någon ska försöka lägga ut på en arbetsplats. Allt är synnerligen befriat från färg.

Men många andra ställen och också bleka och ibland kontrastlösa. Tunnelbanan är ett exempel. Där går många fram som robotar. Åker varje dag från punkt A till punkt B och är hela tiden koncentrerade på sin telefon eller bok. Ibland så kommer det en färgklick in i vagnen, men för det mesta är det grått. Stationerna är gråa och lite skitiga. Ett bygynnande förfall syns överallt. Till och med tågen är silvriga i sin klädsel av rostfritt stål.

Och går man ut från stationerna så kommer man till vägar och gränder där skuggor lagt sig tungt, och de folk som rör sig runt i området är många gånger klädda i svart, och koncentrerar sig helt på sig själva och sin promenad.

Till sist måste jag nämna den skylt jag fick se på Ground Zero där det verkligen blev grått en dag 2001. Det enorma dammolnet kan kanske symbolisera detta tema, men med tanke på hur många som miste livet den dagen blev verkligheten inte grå utan helt svart.

Freedom tower på nedre Manhhattan, New York
Nedre Manhattan, Ground zero

På väg genom gränderna till Brooklyn Bridge

Fullpackade vagnar i tunnelbanan
Fullpackade tunnelbanevagnar i rusningstrafik

Freedom tower på nedre Manhhattan, New York
Freedom tower

Empire State Building täckt i låga moln

Tunnebanan, effektiv men tråkig
Pilsnabba skramlande tunnelbanetåg rusar genom stationen

Promenad i New York
På väg…

Rör på väg till byggnadsplatsen
Rör på väg till byggarbetsplatsen. Gråa naturligtvis

23 gatan, orange linje, en grå morgon På väg till nästat station, City Hall New York

De fallna. Den gråa morgonen blev en svart dag

23 apr

NYC del 1 – Dårarna

Då är man äntligen hemma efter en lång resa till en av de mäktigaste städer jag någonsin besök, New York. Det blev en fascinerade upplevelse med anpassning av tidszoner, trängsel på tunnelbanor och köande till allehanda turistattraktioner.

Jag har nu bara drygt 1000 bilder att gå igenom som jag och dottern Hanna tog under knappt en veckas resa, och en del tänkte jag lägga upp på bloggen. Men hur ska man då få lite ordning på alla intryck man vill förmedla. Det jag kom upp med var att dela upp allt i olika delar och denna första del kallar jag för ”Dårarna”

Rubriken ”dårarna” kan tyckas vara elak , men med tanke på hur jag själv ser på USA i allmänhet och de saker jag upplevde på plats så är det nog en ganska lämpligt. Lite överallt så hoppade det fram folk som spelade galna på mer än ett sätt. Kanske var de det också, vem vet? Jag mötte personer på trottoaren där man gick på väg till tunnelbanan. En del dansade fram, en del gick omkring och gjorde karateutfall mot lyktstolpar och soptunnor. Till detta så fick man även se predikanterna som stod och förbannade de som inte hade samma tro som de själva ena sekunden för att sedan omfamna människor och försöka övertyga dem om vilken väg som var den rätta, allt väldigt högljutt.

Just volymen på staden är en av de saker jag reagerade på mest. Kanske inte just när man stod i allt oljud, utan framförallt när man landade i Sverige och kom in i ett nästan tomt parkeringshus. Att inte höra oljudet var faktiskt en upplevelse. Inga sirener, inga dånande tunnelbanor, inga skrikande personer. tystnad helt enkelt.

Här kommer ett lite axplock med bilder som jag tycker symboliserar rubriken ”Dårarna”