31 Aug

Svårt att få till väder och vind

Det är verkligen inte lätt att få till en liten utflykt på klipporna. I måndags verkade dock allt falla på plats. Meteorologerna hade lovat molnfri himmel, månen skulle vara under horisonten i princip hela natten och det hade till och med utlovats en mindre solstorm, så utsikterna för norrsken verkade så bra som de kan bli nere i Bohuslän.

Så jag packade mina prylar och gav mig ut. Några molntussar hängde fortfarande kvar när solen började gå ner och ju mer tiden gick desto mindre moln blev det för att till slut i princip försvinna helt och visa en klarblå himmel.

Men när jag väl började fotografera kom molnen tillbaka. Vid 22-tiden just som vintergatan börjar bli synlig började de skymma vyn lite lätt och det blev sedan värre och värre. Det blev till att packa ihop allt och hoppas på bättre kvällar.

Men en bild blev det, och helt förgäves var inte utflykten, för jag lärde mig en del och testade andra tekniker jag snappat upp under sommaren, så nu kanske man kan få ännu lite bättre bilder.

Vintergatan reser sig över Sivik och Valboholmen

Vintergatan reser sig över Sivik och Valboholmen

17 Apr

Blöta skor och bländade ögon

Det är inte lätt att fullfölja mitt projekt ”Den perfekta solnedgången”, men jag kommer närmare för var gång jag går ut. Igår var jag ute på Valboholmen igen, och gick tvärs över ön med värkande ben som fått mycket stryk av de sista två veckorna träning.

På öns sydvästsida ligger fantastiskt mjuka klippor. De är slipade av inlandsisen och är sådär släta som man bara kan drömma om. Men strandlinjen är inte lika inbjudande för de som föredrar sandstränder i Medelhavet. Här är den mest sten och svarta snorhala hällar som möter havet. Och att de var hala fick jag bittert erfara.

På Bohuskusten finns det bara två typer av klippor. De vanliga som finns överallt på land och den svarta varianten. De är svarta på grund av att de är täckta med alger och står under vatten stora delar av året. Det är först vid lågvatten de syns och är åtkomliga.

Normalt är dessa svarta klippor inget problem, men råkar man gå på dem med blöta fötter eller skor så visar de sin värsta sida. de blir hala som såpa. Skridskobanor känns sandade jämfört med dessa jäkla hällar, du har inte en chans att stå still. Har du tur glider du bara sakta ner på fötterna, men har du otur flyger du omkull och ramlar ner i vattenbrynet, och där kommer nästa problem, nämligen havstulpanerna. Rakbladsvassa små monster som älskar att riva sönder fotsulor och ben.

Detta kanske var en skräckhistoria som du inte hört förut, och det är faktiskt som jag beskriver. Dock är problemen mindre än man kan tro, för alla barn från späd ålder lär sig från sina föräldrar att ”akta sig för de svara klipporna”. Och tro mig, det behövs bara en gång att de struntar i de goda råden, förrän de lärt sig den hårda vägen.

Nog om detta, och tillbaka till bilderna. Långa slutartider och solnedgångar, kan de bli bättre? Nu börjar jag få till både kompositionen och färgerna. Men än väntar jag på den perfekta himlen med rätt mängd moln som reflekterar solen sådär gult och orange som jag vill ha det. Så där står jag några timmar med blöta skor efter att halkat på just dessa svarta klippor, och bländad av den nedgående solen. Värre kan man ha det.

Så, jag har detta år på mig att hitta den perfekt solnedgången, och det börjar ta sig, och är är gårdagens skörd av det vackra Bohuslän kan erbjuda.

Långa slutartider gör något speciell med vattnet. valboholmen utanför Lysekil. Pär Ohlson Foto: Pär Ohlson. 2 minuters slutartid ger tryck i molnen och lugnar ner vattnet. Valboholmen, Lysekil Långa slutartider gör något speciell med vattnet. valboholmen utanför Lysekil. Pär Ohlson

 

28 Mar

Skithimmel på Valboholmen

Jag håller ju på att försöka ta lite bilder på solnedgångar, och jag vill ha moln, mycket moln. Det här med molnen gör att du får ett ordentligt drag i himlen när du fotograferar med extrema slutartider, vilket jag gillar.

Förra gången gick det ganska bra. Molnen fanns där och solen också. Ljuset spred sig mellan molnen och det blev en riktigt snygg effekt, och det borde gå att få till igen och med ännu mer effekt. Så idag gav jag mig ut/upp på Valboholmen igen, men det blev inte som jag tänkt mig.

Himlen mulnade på allt mer, och det som jag trodde skulle vara en lek med ljus och färger, blev ett enda grått töcken. Visst, jag fick till lite fart i himlen, men inte alls vad jag tänkte mig när jag planerade eftermiddagen.

Men skit samma, man har lärt sig något, och det var väl därför man gick iväg på en eftermiddagspromenad.

Valboholmen Valboholmen

12 Aug

Ute på djupt vatten

Något jag inte sysslat med tidigare är att ta porträttbilder. Jag har fuskat ett par gånger med min vän Jens från Falun, men det där att ta bilder på människor skrämmer mig lite. Det är så mycket som står på spel, de som jag tar kort på har sina förväntningar och jag själv har höga krav på att lyckas, även om man aldrig försökt tidigare.

Melina och Max

För att par veckor sedan kom min jobbarkompis och hans fru på en blixtvisit till Lysekil med husvagn på släpet och i den hade de stuvat in 2,5 barn. Efter lite mat så kom det på tal att jag skulle ta lite kort på dem och ungarna, och iväg bar det till det undersköna Valbodalen och dess bryggor och sjöbodar.

Problemet var två. Det var varm och fint väder, men solljuset var extremt hår. Man fick gå omkring och kisa med ögonen hela tiden om inte solglasögonen var på, samt att det blåste. Oj vad det blåste. Inte lätt för min dotter att försöka hålla reflexskärmen på rätt kurs.

Av alla kort jag tog så poppade några ut som ganska hyfsade. Men som sagt, det var första gången, och man få kanske försöka ytterligare några gånger, för helt nöjd är jag inte, eller så skippar jag detta med folk på bild och fortsätter med naturbilder, jag vet inte hur jag vill ha det.

 

23 Jul

Valbodalen, mitt paradis

När man har turen att bo i ett mer eller mindre paradis, så måste man ju utnyttja det så bra som man kan, och en plats jag återvänder till är Valbodalen, och dess badplats. Denna lugna plats passar de flesta. Det finns en liten sandstrand för småbarnsföräldrarna, några badstegar för de äldre och höga klippor att hoppa från för de lite mer våghalsiga tonåringarna.

Valbodalens baplats

Själv har jag min favoritplats. En lite bit brygga som av någon anledning nästan alltid är ledig. Den ligger bara någon meter från badstegen, så i värmen är det nästan bara att rulla ner i vattnet för att svalka sig.

I går tog dock min dotter lite egna initiativ och valde en annan plats. Det blev en flytbrygga i betong som är utrustad med badstege. En helt underbar plats, och den ligger bara 15 meter fågelvägen från min ordinarie plats. Fast skulle man gå så tar det en stund för man får gå runt hela området via bryggor och broar, för sundet spärrar av allt ganska effektivt.

Hanna på betongbryggan i Valbodalen
Dottern Hanna på plats på flytbryggan. Enkelt och bekvämt

Bad och båt, allt finns på Valbodalen, Lysekil
Man kan se varför denna del av Lysekil lockar till sig mycket folk

Den stora vita valen dyker
Den stora vita valen dyker

Stackmoln på en klarbl himmel, Valbodalen, Lysekil
Små stackmoln över Bohuslän.

13 Jan

Bergsgeten

Som jag lovade så kommer det ett litet inlägg från helgen övningar tillsammans med yngsta dottern och vår tur ner till Valbodalen och Valboholmen.

Skuggfotografen på Valboholmen i Lysekil

Så denna söndag blev det till att utforska hela ön. Visst, man hade varit där för många år sedan, och visste att det var vackert men just denna gång tänkte jag rekognosera för att ta en speciell bild.

Det jag har som målsättning är att ta en bild på havet, klipporna och solen med extremt lång slutartid. Detta kommer då ge vattnet en väldigt utsuddad effekt. För att lyckas med det så måste jag dock ha sk. ND filter monterade på kameran och dessa ska enligt plan införskaffas under våren.

Men viktigast är själva motivet. Jag vill ta detta kort med kameran lågt ner, nästan i markplan. Vattnet och klipporna ska se ut på ett visst sätt, allt noga uttänkt. Och denna gång var uppgiften att hitta just denna plats. Naturligtvis är jag fullt medveten att det inte skulle lyckas denna första vandring utan det kommer krävas en hel del försök till. Men ett ställe hittade jag, och med lite mer tester på kameravinklar, höjder och allmänt experimenterade, kanske kan en av platserna faktiskt bli som jag tänker mig bilden inne i mitt huvud, en varm sommarkväll.

05 Jan

Blinda höns

I går kväll blev jag rastlös. Kanske för många dagars ledighet eller liknande. Så jag fick jaga upp yngsta dottern ur sin säng där hon tittade på såpor i datorn på samma sätt hon gjort hela jullovet. Vi ska ut och plåta!

Ett problem var att det var becksvart ute. Men idén var att dra ner till Valbodalen, som är en fritidshamn, och försöka på lite mer av nattfotografering. Jag vet att det är en del lampor och annan belysning där så kanske kunde det gå. Men det var inte lätt.

Lamporna var inte lika många som jag hade i minnet och bryggorna svinhala. Till det så blåste det riktigt ordentligt, så många av bilderna blev suddiga på grund av stativet rörde sig, och det säger en del om vindhastigheten, för de saker jag har är riktigt stabila och rör sig inte lätt.

Efter detta lite trevande första försök gick färden ner till Gamelstan i Lysekil och dess gränder. Här var ljuset lite mer acceptabelt, och vinden hade försvunnit. Så det blev några bra bilder får ett Lysekil där alla försöker få lite julstämning fast det är 8 grader varmt.

Valbodalen, Lysekil

Gamelstan, Lysekil i gatuljus

Gamelstan, Lysekil i gatuljus

Gamelstan, Lysekil i gatuljus

Klicka på bilderna för att se dem i ett större format

27 Dec

På vandring med Avicii

Det var ett tag sedan, men det är alltid lika roligt att vara ute med yngsta dottern på en promenad med kameror i högsta hugg. Man kanske kan fundera på varför Avicii nämns i rubriken, men faktum är att hon blir extremt lik en tjej som är med i musikvideon för låten Wake me up när hon drar ner sin toppluva över håret.

Vindpinade björkar klamrar sig fast på berget

Dagens promenad var en utmaning, inte minst för henne. Det var grått, kallt och rått i luften. Hon hade ingen lust med något och var mest irriterad på att det inte fanns något fint att plåta. Själv försökte jag muntra upp henne och försöka få henne att leta motiv, för det måste finnas något att fotografera. För det är ju inte alltid 20 rader varmt och solen skiner på vackra blommor.

Så här är resultatet. Det var lika bra att konvertera allt till svartvitt för färgerna utomhus var få.

27 Nov

Novemberstormen

Som så många gånger förr så har redaktören mer eller mindre predikat om hur underbar kusten är oavsett årstid. Ena gången är det sommar och man lapar sol på en brygga eller ter sig ett dopp, och andra dagen är det helt annorlunda.

Idag var det den dagen då den stora stormen slog till med full kraft. Med vindar rund 30 m/s och ett vattenstånd som steg timme för timme gjorde att vissa områden i Lysekil blev dränkta. Mest spektakulärt var havsbadsområdet där gigantiska vågor bröt över stenmuren och sköljde bort allt.

Fast vädret var extremt eländigt kan man inte göra annat än fascineras av kraften i skådespelet. På parkeringen låg massor av bråte som spolats iland av vågorna, och det kommer nog vara ganska skräpigt i våra vikar när våren kommer så småningom.

05 Aug

Vatten i håret

Sista veckorna på semestern har bjudit på ett underbart väder. Inte för att jag klagat tidigare, för semestern har varit mer eller mindre perfekt vad vädret beträffar.

Just nu är det c.a 23 grader i vattnet, och betänk att det är havet vi pratar om och inte någon lerig insjö. Under dessa förhållanden så går det att lägga sig i vattnet i 20 minuter med snorkel och cyklop och bara njuta av vad som finns under vågorna. Dessvärre så verkar det som att Hanna hittade något som hon inte gillade med tanke på hur fort hon drog upp huvudet.

Nu är det dock redan augusti, och jag misstänker att det inte blir många fler dagar på en brygga lapande sol och bara lyssna på vågor och måsar.

Vatten i håret

29 Jul

Valbodalen en sommarkväll

Fast det är i turisttider på västkusten går det ändå att hitta lugna områden nästan inne i stan. Valbodalen är ett sådant område. Valbodalen är dels en hamn för fritidsbåtar, dels en liten badplats med lugna klippskrevor att söka skydd i från vinden, som mer eller mindre alltid blåser på kusten.

Längs klipporna klättrar 100-tals små sjöbodar som balanserar vackert på sina trä och betongpelare, och ramar in hela området. Tack till Jens Antlöv för en del av bilderna samt lån av ljussättningen.

%d bloggare gillar detta: