26 Maj

Moln över Valboholmen

Moln och oväder är ett av mina favoritmotiv, och ibland kommer de dagar då allt är perfekt. Visst, jag tvekade att åka iväg till Valboholmen denna dag. Vädret hemifrån var inte så som jag ville ha det, men när jag väl klättrat över ön och kommit ut på västsidans klipport fattade jag ganska snart att det var mer eller mindre perfekt.

Det blåste en del, men mest fantastiskt var att molnen på himlen hela tiden ändrade sig. På fem minuter så ändrades himlen från att vara gråmulen till uppsprucken och för att snabbt ändras tillbaka igen. Jag hade ett jäkla sjå att hitta vinklar och komposition innan molnen for iväg och ersattes med andra.

Men resultatet blev mycket varierat och lyckat.

Valbodalens småbåtshamn, inklämd mellan klipporna Brag i molnen ute på Valboholmen Små duniga bollar vajar för vinden ute på Valboholmen valboholmen bjuder på ett skådespel man sent ska glömma

10 Jan

Snökaos på Valboholmen utanför Lysekil

Jepp, och nu kom snön. Inte för att jag längtat efter den direkt, men det blev ju lite ljusare i vintermörkret. Vad ska man då göra när snön ligger och temperaturen redan börjar gå upp på plussidan. Jo, en tripp till Valboholmen. Det kan vara en perfekt plats.

Sagt och gjort, iväg bar det men det var absolut ingen rolig vandring. Några plusgrader, blött vått och riktigt gråmulet. Snön som kom ett par dagar tidigare hade bildat ordentliga drivor på sina ställen medan andra klipphällar låg helt bara. Problem uppkom när man skulle passera sänkorna. Var snön 5 centimeter djup eller 1,5 meter? Det visade sig flera gånger att jag fullständigt ramlade ner i en avgrund med snö upp till bröstet. Ett jäkla slit.

Nu försöker jag få lite bilder som skiljer sig från de sommarsöta bilderna jag brukar ta. Jag vill ha ruggigt väder, tjocka moln och ordentligt med vind. det ska synas att man bor på kusten. Allt detta ficka jag denna dag.

Valboholmen utanför Lysekil. Inga solvarma klippor utan full storm och drivor med snö.

Valboholmen utanför Lysekil. Inga solvarma klippor utan full storm och drivor med snö.

Valboholmen, skitväder i svartvitt

30 Jul

Äntligen tillbaka på klipporna

Den här sommaren har varit tveksam gällande vädret, minst sagt. Jag hade en ambition om att göra sommaren till en högtid. Springa runt på klipporna och försöka fånga en perfekt solnedgång.  Men regnet faller ner mest hela tiden, och de få gånger som vädret var gynnsamt, så var jag bortrest eller hade annat för mig.

Nu fick jag chansen. Hela dagen regnade det, men framåt eftermiddagen slutade det och efter kollat regnmätaren, konstaterade jag att det kommit ytterligare 20 mm detta dygn. Men det regnade i alla fall inte just då och lite blå fläckar började synas mellan de grå molnen.

Så vid 19-tiden hade jag packat ihop det jag behövde. Kraftiga kängor på fötterna istället för löparskor och en bastant regnkappa kom med den med. Jag hade tur, för regnkappan behövdes inte användas, fast det var nära på ett par gånger.

Hur var nu ljuset denna kväll. Jag fick bra möjligheter att leka med långa slutartider. Tyvärr drog tunga moln in och den dramatiska himmel jag försökte få till blev mestadels väldigt grå. Lite dramatik fick jag till, men det blev kanske inte sådär som jag ville ha det. Platsen, Valboholmens yttersta spets, var däremot perfekt.  Bra scener, fina möjligheter att komponera en bild och faktiskt, ganska varmt, trots vädret.

Det blir till att försöka igen, med lite mindre moln på himmeln.

Molen på väg in med skitväder

En strimma av hopp att sommaren ska komma

Blå himmel över Lysekil

Kraftfulla moln sett från Valboholmen.

Badviken ligger övergiven

 

23 Jun

Att ladda batterierna

Rund om Lysekil finns de steniga stränderna. Än så har våren och sommaren varit ganska kall så klipporna är inte riktigt uppvärmda för att erbjuda den där riktigt sköna upplevelsen på kvällarna.

Här är min plats, där jag kan ladda mina batterier. Bara att sitta på en sten, och titta ut över havet och pilla lite med olika inställningar på kameran, fundera om man kanske får en bättre bild om man vrider den några grader. Man är alltså helt i sina egna tankar. Ibland glömmer man bort sig, och tänker på annat eller bara tittar på några vågor som sakta slår in mot stranden. Det här är frihet för mig.

I midsommarhelgen var jag ute en kväll. En lite jäklig klättring på höga berg och sönderbruna stenhällar behövdes för att hitta till den plats jag sett tidigare. Den väg jag trodde skulle fungera (den enkla alltså), visade sig inte vara så enkel, utan det blev till att ta till plan B och klättra, klättra och klättra igen, men till slut så, där var platsen.

Grästuvor på Valboholmen

Solnedgång på Bohuskusten, Lysekil

Solnedgång på Valboholmen

Blå himmel

Ner mot havet stupar klipporna brant

 

 

17 Apr

Blöta skor och bländade ögon

Det är inte lätt att fullfölja mitt projekt ”Den perfekta solnedgången”, men jag kommer närmare för var gång jag går ut. Igår var jag ute på Valboholmen igen, och gick tvärs över ön med värkande ben som fått mycket stryk av de sista två veckorna träning.

På öns sydvästsida ligger fantastiskt mjuka klippor. De är slipade av inlandsisen och är sådär släta som man bara kan drömma om. Men strandlinjen är inte lika inbjudande för de som föredrar sandstränder i Medelhavet. Här är den mest sten och svarta snorhala hällar som möter havet. Och att de var hala fick jag bittert erfara.

På Bohuskusten finns det bara två typer av klippor. De vanliga som finns överallt på land och den svarta varianten. De är svarta på grund av att de är täckta med alger och står under vatten stora delar av året. Det är först vid lågvatten de syns och är åtkomliga.

Normalt är dessa svarta klippor inget problem, men råkar man gå på dem med blöta fötter eller skor så visar de sin värsta sida. de blir hala som såpa. Skridskobanor känns sandade jämfört med dessa jäkla hällar, du har inte en chans att stå still. Har du tur glider du bara sakta ner på fötterna, men har du otur flyger du omkull och ramlar ner i vattenbrynet, och där kommer nästa problem, nämligen havstulpanerna. Rakbladsvassa små monster som älskar att riva sönder fotsulor och ben.

Detta kanske var en skräckhistoria som du inte hört förut, och det är faktiskt som jag beskriver. Dock är problemen mindre än man kan tro, för alla barn från späd ålder lär sig från sina föräldrar att ”akta sig för de svara klipporna”. Och tro mig, det behövs bara en gång att de struntar i de goda råden, förrän de lärt sig den hårda vägen.

Nog om detta, och tillbaka till bilderna. Långa slutartider och solnedgångar, kan de bli bättre? Nu börjar jag få till både kompositionen och färgerna. Men än väntar jag på den perfekta himlen med rätt mängd moln som reflekterar solen sådär gult och orange som jag vill ha det. Så där står jag några timmar med blöta skor efter att halkat på just dessa svarta klippor, och bländad av den nedgående solen. Värre kan man ha det.

Så, jag har detta år på mig att hitta den perfekt solnedgången, och det börjar ta sig, och är är gårdagens skörd av det vackra Bohuslän kan erbjuda.

Långa slutartider gör något speciell med vattnet. valboholmen utanför Lysekil. Pär Ohlson Foto: Pär Ohlson. 2 minuters slutartid ger tryck i molnen och lugnar ner vattnet. Valboholmen, Lysekil Långa slutartider gör något speciell med vattnet. valboholmen utanför Lysekil. Pär Ohlson

 

26 Mar

Solnedgång i Bohuslän – Ett expriment

Det har varit lite dåligt med solnedgångar i vinter. De flesta kvällar har varit helt mulna om det inte regnat för fullt. Sedan kommer de dagar då solen faktiskt tittar fram, men då är det helt molnfritt och det är inte heller bra.

Jag försöker lära mig lite mer om hur hela konceptet med att fotografera solnedgångar. Så lite lagom moln ger en mycket vackrare effekt. När solen lyser både igenom molnen och belyser dem från sidan poppar de orangea och gula färgerna ut enorm mycket. Det jag försöker få till är att hitta en formel på vilka moln som ger vilka effekter. Hur slutartider ändrar bilden och så vidare.

Målet med hela övningen, och den kommer ta i alla fall hela detta år, är att man ska snabbt kunna bedöma, bara genom att titta ut över horisonten, hur bilden kommer bli när den är klar i datorn. Jag är inte där än på långa vägar, men i veckan var jag åter igen på Valboholmen och gjorde lite experiment. En del bilder blev väl inte så väldigt lyckade, medan andra blev riktig bra. Så nästa gång ska jag se om jag kan förutse resultatet. Spännande.

Solnedgång på Valboholmen

Solnedgång från den bohuslänska Valboholmen

Bilderna har lite olika färgskalor. Jag håller på att dra i alla reglage jag kan i mjukvaran på datorn, med lite olika resultat. Vissa bilder överdriver jag färgerna i, medan andra är jag mer återhållsam. Ytterligare andra justerar jag åt det mer klarblåa hållet på himlen, medan andra får en lite mer lila ton. Än en gång så är detta experimenterade ett försök att hitta en stil som är genomgående.

24 Mar

Panoramavy från Valboholmen

Jag stod ute på Valboholmen och väntade på att solen skulle gå ner lite mer när jag kom på att det var väldigt länge sedan jag provade att göra en panoramabild. Där stod man med klippor och hav runt omkring sig och en sol som höll på att sjunka under Stora Kornö. Så varför inte…

Stativet rättades till så det stod EXAKT rakt. Sen var det bara att trycka av. I och med att jag hade kraftfulla filter monterade på linsen så är varje bild exponerad i 1,5 minuter. Och den sammansatta bilden består av 9 st 22 megapixelbilder sammanslagna till en enda. Det blev en stor fil att hantera.

Klicka upp bilden så ni får den på helskärm, eller högerklicka på den och ladda hem den till er egna dator. där kan ni i lugn och ro leta efter detaljer. Bilden är stor, bara så du vet om det. Totala upplösningen är 6000×2025 pixlar och storleken är 4,3 mb. Totalt är vyn drygt 180 grader. Bilden är inte perfekt, men det ger i alla fall en liten inblick hur vi bor härute på kusten

Panoramabild från Valboholmen-1

15 Mar

Klassiska solnedgångar, svårt att få till

Jag har sett en uppsjö av klassiska solnedgångar. Många av dem kommer från kustlandskap, där solen går ner i havet så det nästan kokar i både vattnet och himlen.

Jag har försökt att fotografera dessa vyer många gånger, för det är ju en av de mest klassiska scenerna man kan fånga på bild. Men jag vill ha lite mer i min portfolio.

Jag har två huvudkrav på bilden. Del ska naturligtvis solnedgången vara så där orange och vacker som man ser på bilder publicerade i magasin med glättat papper. Sen vill jag ha förgrunden på ett speciellt sätt. Den ska vara framträdande och hjälpa till att lyfta bilden.

Här i Lysekil har jag alla de de delar som behövs för att bil en fantastisk bild. Havet, solen som går ner i vattnet och klippor av olika slag som kan fungera som förgrund. Nu gäller det bara att få ihop allt i en bild. Än har jag inte lyckats.

Solnedgång på Valboholmen, Lysekil Solnedgång på Valboholmen, Lysekil

 

Den övre bilden är tagen med ett tonat  blått filter framför linsen.

01 Aug

Sommaren är kort!

Hela denna sommar har varit underbar. Själv blir jag helt hysterisk om jag inte får sol och bad på semestern. Allt är liksom förstört och frugan hemma vet om detta och bävar varje gång hon tittar på meteorologernas prognos. Men som sagt, denna sommar har hon trygg, och jag har mer eller mindre varje dag gått ner till min brygga och tagit mig ett dopp.

Nära bryggan ligger en liten ö som i folkmun heter Valboholmen. För ett par dagar sedan så var jag ute där med jobbarkompisen och hans höggravida fru. Deras två små knattingar på 4 och 6 år var också med och det är lite klättring i de bohuslänska klipporta innan man kommer fram till stället med extremt mjuka klippor som mer ser ut som smält mjukglass är sten.

När vi väl drog iväg dit så var det lite moln på himlen, men i min numera positiva anda så tänkte jag att dessa blåser snart bort och ersätts med strålande sol. Tyvärr hade jag fel. Barnen sprang omkring en bra stund och letade snäckskal och drivved bland stenar och klippor. Jag plockade upp kameran, och den höggravida damen frös i vinden. Så det blev att gå tillbaka till läsidan på ön för att bada, och det gick ju bra det med.

Så, fast man haft en underbar sommar, så kommer det en höst med moln, regn och rusk.

Västra delen av Valboholmen, Lysekil

Västra delen av Valboholmen, Lysekil. Mot Sydväst, ISO 100, f/22, 60 sek, 16mm

Västra delen av Valboholmen, Lysekil

Västra delen av Valboholmen, Lysekil. Mot norr, ISO 100, f/22, 60 sek, 16mm

Västra delen av Valboholmen, Lysekil.

ISO 100, f/22, 60 sek, 16mm

 

04 Jul

Misslyckad fotografering

Igår kväll var jag och dottern ute och försökte plåta lite på Valboholmen.  Vi båda var där och rekade i vintras (titta tillbaka på det inlägget här), tillsammans med termos och bullar, så igår var förhållandena så bra så det var värt att återbesöka stranden.  Det hade kommit in ett lågtryck över västkusten på morgonen som dragit vidare. Detta förde med sig ordentligt vind, och soligare väder så nu skulle det bli plåtning av vågor med långa slutartider.

Tyvärr försvann molnen som är så viktiga för bilden mer och mer ju längre kvällen gick och när vi kom ner till stranden efter lite klättring var det bara lite tunna slöjmoln kvar på himlen, men vi försöker ändå och utrustningen plockas fram och fotograferingen börjar.

Redaktören, Pär Ohlson har riggat sin utrustning på Valboholmens strand

Redaktören, Pär Ohlson har riggat sin utrustning på Valboholmens strand

Nu upptäcks två problem med att besöka holmen denna kväll.

  •  Det blåser som sjutton. Prognosen som man tittar på visar att det ska vara vindar på 10-15 meter per sekund, och jag kan konstatera att vinden utan problem når det högre värdet. Detta innebär att det är ordentligt med vågor, och vinden piskar upp ett dis av vattenpartiklar högt upp i luften, så allt blir väldigt disigt.
  • I och med vinden och vågorna, så stänker det vatten överallt. Jag vill rigga kameran lågt, och utsätter därmed filtret på linsen för denna dusch av vatten, så efter en exponering ser glaset frostat ut.

Så, att ta motljusbilder mer eller mindre direkt mot solen sket sig riktigt. Diset och saltvattnet som stänkte och en lins som var mer eller mindre ogenomskinlig gjorde att bilderna blev skikt rent ut sagt. Hade det varit lite moln som solen kunde gömma sig bakom ibland kanske hade underlättat, men det är tveksamt.  Jag fick till någon bild som togs i lä och bort från solen som blev hyfsad, men det där med kraftig vind får jag nog kolla upp lite mer innan jag försöker mig på det igen.

Hur som helst, det var en riktigt trevlig kväll. Underbart väder trots vinden, och men lärde sig en hel del. Nästa gång tar man med sig denna nya kunskap och hittar ett annat ställe med bättre moln, lika höga vågor men med mindre vind, då ska det bli perfekt.

Vattnet från havet skitar ner linsen ordentligtSå här ser det ut efter att linsen varit riktad mot vinden i 30 sekunder.

Lång slutartid. Valboholmen med Badhusberget i bakgrunden
Den enda hyfsade bild jag fick till. Valboholmen med Badhusberget, Lysekil i bakgrunden

13 Jan

Bergsgeten

Som jag lovade så kommer det ett litet inlägg från helgen övningar tillsammans med yngsta dottern och vår tur ner till Valbodalen och Valboholmen.

Skuggfotografen på Valboholmen i Lysekil

Så denna söndag blev det till att utforska hela ön. Visst, man hade varit där för många år sedan, och visste att det var vackert men just denna gång tänkte jag rekognosera för att ta en speciell bild.

Det jag har som målsättning är att ta en bild på havet, klipporna och solen med extremt lång slutartid. Detta kommer då ge vattnet en väldigt utsuddad effekt. För att lyckas med det så måste jag dock ha sk. ND filter monterade på kameran och dessa ska enligt plan införskaffas under våren.

Men viktigast är själva motivet. Jag vill ta detta kort med kameran lågt ner, nästan i markplan. Vattnet och klipporna ska se ut på ett visst sätt, allt noga uttänkt. Och denna gång var uppgiften att hitta just denna plats. Naturligtvis är jag fullt medveten att det inte skulle lyckas denna första vandring utan det kommer krävas en hel del försök till. Men ett ställe hittade jag, och med lite mer tester på kameravinklar, höjder och allmänt experimenterade, kanske kan en av platserna faktiskt bli som jag tänker mig bilden inne i mitt huvud, en varm sommarkväll.

12 Jan

Soptippen

Idag hade vädret förändrat sig ordentligt. Borta vart alla regntunga moln och temperaturer på runt 10 grader. Istället så hade molnen skingrats och temperaturen ramlat ner till runt fyra minus´grader. En perfekt dag att ta sig en liten utflykt på, tyckte jag och yngsta dottern. Mer om denna utflykt kommer i ett senare inlägg.

Hur som helst, så upptäckte vi en liten vik utanför stan. Och det var föga förvånande en riktig soptipp. För när vintern sätter in så började det normalt blåsa och alla sopor som slängs i sjön i hela Atlanten verkar driva in längs Bohuskusten.

Detta är ett känt problem. Kommunerna satsar varje år mycket pengar på att rensa i alla fall de mest åtkomliga ställena på kusten, men många ställen blir ostädade år ut och år in. Hur det är med den vik vi hittade veta jag inte, men det fanns en hel del roliga saker att titta på och en hel som förvånade oss.

Förutom massor av virke och annat trämaterial så var det en hel del dunkar uppspolade. En av dessa blev jag lite förvånad över att den innehållit fosforsyra. Det lät inte helt trevligt att hantera den typen av substans. Än mer förvånad blev jag när den tillverkats av Pepsi-Cola. Kanske är detta något vi får i oss när vi dricker en kall Cola på sommaren, vem vet

Valboholmen, Lysekil januari 2014

Soptippen på Valboholmen, Lysekil januari 2014

Soptippen på Valboholmen, Lysekil januari 2014

Soptippen på Valboholmen, Lysekil januari 2014

Soptippen på Valboholmen, Lysekil januari 2014

 

 

 

%d bloggare gillar detta: