26 Maj

Moln över Valboholmen

Moln och oväder är ett av mina favoritmotiv, och ibland kommer de dagar då allt är perfekt. Visst, jag tvekade att åka iväg till Valboholmen denna dag. Vädret hemifrån var inte så som jag ville ha det, men när jag väl klättrat över ön och kommit ut på västsidans klipport fattade jag ganska snart att det var mer eller mindre perfekt.

Det blåste en del, men mest fantastiskt var att molnen på himlen hela tiden ändrade sig. På fem minuter så ändrades himlen från att vara gråmulen till uppsprucken och för att snabbt ändras tillbaka igen. Jag hade ett jäkla sjå att hitta vinklar och komposition innan molnen for iväg och ersattes med andra.

Men resultatet blev mycket varierat och lyckat.

Valbodalens småbåtshamn, inklämd mellan klipporna Brag i molnen ute på Valboholmen Små duniga bollar vajar för vinden ute på Valboholmen valboholmen bjuder på ett skådespel man sent ska glömma

02 Apr

Frostade glasögon

I min strävan att försöka förstå solnedgångar var det åter igen dags att bege sig ut på klipporna. Vädret hade meteorologerna lovat att det skulle bli bra, och de höll vad de lovade. Vad jag dock inte förutsett var att det blåste riktigt ordentligt ute på klipporna och det gick en ordentlig sjö, med vågor som slog in mot klipporna. Detta innebar ett större problem för mig.

När jag började ställa upp prylarna var jag ganska högt upp på klipporna och allt fungerade fint. Tig tillfället i akt och provade lite med olika slutartider, för när det går så höga vågor, så blir det alltid ganska roliga effekter. För att vara ärlig så fungerade inte 60 sekunders exponering alls denna kväll, men när jag ställde in kameran på 1-2 sekunder, då blev det ett riktigt drag i vågorna. Så där lärde jag mig ytterligare ett sätt att ta en bild på. Sen flyttade jag mig lite lägre er mot sjön och det var då problemen började.

Det första som hände var att det kom en massiv brottsjö, och sedan var lins, filter och till viss del kameran sjöblöt. Allt gick att rädda men den tid det tog att putsa bort allt saltvatten från prylarna var lite för lång. Jag borde förutsett att detta skulle kunna hända med tanke på hur blöta klipporna var där jag stod. Ytterligare en lärdom.

Det blev till att flytta sig igen, och jag hade letar rätt på en vik ca 100 meter bort. Massor av stenar och solen skulle gå ner rakt ut mot havet. Problemet var att nu hade vinden friskat i ordentligt och hur jag än gjorde så fick jag salta stänk på mina filter. Korta exponeringar fungerade bra, min jag som håller på med slutartider på över en minut hade problem, stora sådan.

Alla bilder var mer eller mindre prickiga när jag fick upp dem i datorn. Och denna prickighet förstärktes dramatiskt av att bilderna var tagna i motljus med den neråtgående solen som motiv. Visst, jag kunde tvätta bort en del i programmet, och en del av fläckarna behöll jag faktiskt, för de ser ganska vackra ut när de glänser runt solen.

1 sekunds slutartid ger vackra vågor. Bilden är tagen i Lysekil, utanför Galleberget

Galleberget Solnedgång i vresigt hav

Saltstänkt sol

 

04 Jul

Misslyckad fotografering

Igår kväll var jag och dottern ute och försökte plåta lite på Valboholmen.  Vi båda var där och rekade i vintras (titta tillbaka på det inlägget här), tillsammans med termos och bullar, så igår var förhållandena så bra så det var värt att återbesöka stranden.  Det hade kommit in ett lågtryck över västkusten på morgonen som dragit vidare. Detta förde med sig ordentligt vind, och soligare väder så nu skulle det bli plåtning av vågor med långa slutartider.

Tyvärr försvann molnen som är så viktiga för bilden mer och mer ju längre kvällen gick och när vi kom ner till stranden efter lite klättring var det bara lite tunna slöjmoln kvar på himlen, men vi försöker ändå och utrustningen plockas fram och fotograferingen börjar.

Redaktören, Pär Ohlson har riggat sin utrustning på Valboholmens strand

Redaktören, Pär Ohlson har riggat sin utrustning på Valboholmens strand

Nu upptäcks två problem med att besöka holmen denna kväll.

  •  Det blåser som sjutton. Prognosen som man tittar på visar att det ska vara vindar på 10-15 meter per sekund, och jag kan konstatera att vinden utan problem når det högre värdet. Detta innebär att det är ordentligt med vågor, och vinden piskar upp ett dis av vattenpartiklar högt upp i luften, så allt blir väldigt disigt.
  • I och med vinden och vågorna, så stänker det vatten överallt. Jag vill rigga kameran lågt, och utsätter därmed filtret på linsen för denna dusch av vatten, så efter en exponering ser glaset frostat ut.

Så, att ta motljusbilder mer eller mindre direkt mot solen sket sig riktigt. Diset och saltvattnet som stänkte och en lins som var mer eller mindre ogenomskinlig gjorde att bilderna blev skikt rent ut sagt. Hade det varit lite moln som solen kunde gömma sig bakom ibland kanske hade underlättat, men det är tveksamt.  Jag fick till någon bild som togs i lä och bort från solen som blev hyfsad, men det där med kraftig vind får jag nog kolla upp lite mer innan jag försöker mig på det igen.

Hur som helst, det var en riktigt trevlig kväll. Underbart väder trots vinden, och men lärde sig en hel del. Nästa gång tar man med sig denna nya kunskap och hittar ett annat ställe med bättre moln, lika höga vågor men med mindre vind, då ska det bli perfekt.

Vattnet från havet skitar ner linsen ordentligtSå här ser det ut efter att linsen varit riktad mot vinden i 30 sekunder.

Lång slutartid. Valboholmen med Badhusberget i bakgrunden
Den enda hyfsade bild jag fick till. Valboholmen med Badhusberget, Lysekil i bakgrunden

%d bloggare gillar detta: