Tjuvstart

Så här års är det julbordens tid. Frun i huset var i veckan på sitt, men redaktören själv lär missa sitt företags julbord som gå av stapeln i Stockholmstrakten. Jobb i södra Sverige kommer troligtvis emellan.

Men vad gör det? För på min gata i Lysekil, dukas det traditionella julbordet fram på sedvanligt sätt. Endast för familjen. Inga arbetskamrater, vänner eller släktingar är välkomna. Bara familjen själv kan sitta, och njuta, av de vanliga rätterna som vi samlat på oss under året.

Även i år var det samma tjafs om varför kålrotslådan hamnat på bordet igen, och alla skällde på redaktören varför han ska släpa fram alla sillinläggningar. Allt var som vanligt med andra ord med en enda nyhet. För i år var det revolution! Köttbullarna var gjorda på älgfärs och hur skulle detta gå?

Men alla njöt och åt de de själva tycker om, och alla skrattade och hade roligt, för det är väl så ett julbord ska vara? Tillsammans med de m,an tycker om, äta och ha roligt under en låååång middag.