Uj, uj, uj

När man bor i ett radhusområde så kräver det lite av en själv och ens grannar. Det är kanske inte så smart att ha högljudda fester mer eller mindre var dag, inte heller att man dunkar musik till midnatt heller. I mitt lilla område har vi inga sådan problem, allt är relativt lugn och tyst.

Visst, på sommaren ska alla grilla mer eller mindre samtidigt, så det går knappt att se handen framför sig, men är det sommar så är det. Visst, är det lite kalas på uteplatserna tillsammans med släkt och vänner, men inte heller detta stör någon i någon större utsträckning.

I helgen var det dags för den årliga kräftskivan. Alla husen var inbjudna till knytkalas. Det står i inbjudan att vi ska vara på vändplanen eller, om vädret är skit, inne i garagelängan. De senaste tre åren har vädret lämnat lite övrigt att önska, så även i år så det dukades långbord med kräftor, räkor, bröd och pajer i garaget. Sånghäften delades ut och de flesta sjöng hellre än bra. Alla var glada och visst drack man kanske ett eller ett par glas för mycket, så morgonen efter kanske inte var den bästa man haft.

Jag har rest lite runt om i mina dar och sett olika sätt att umgås. Om jag åkte ner till Italien och försökte få grannarna att vara med på ett knytkalas inne i en garagelänga hade de nog trott att man var spritt språngande galen. De har ett annat sätt att umgås där, och ett garage ligger definitivt inte i topp på önskelistan.