Sociala möten – kaprifolblogg.se

03 jul

Saknaden är enorm…

Det är aldrig lätt att mista någon man verkligen håller av.

Jag tänkte berätta en lite historia för er om en av mina bästa vänner som gick bort denna vinter.

Bosse, aka Bossen, Chefen, Bubben. Lek med mig. NU!

En vår, eller om det var sommar, kommer inte riktigt ihåg det, kom Bosse hem till oss en eftermiddag. Han var inte stor då, men han hade karaktär ändå. Baksidan, med trall och uterum var platsen det hela skedde på. Barnen hemma ropade att det var en lite katt som gick in i uterummet och bara var gullig. Visst, katten var gullig, inte tal om något annat, men det var en okänd kattunge, och den hade halsband, så den tillhörde definitivt till någon annan familj.

Bosse, aka Bossen, Chefen, Bubben. Första mötena.

Dagarna kom och gick och den där lilla katten kom ofta till oss och hälsade på den sommaren. Så ofta faktiskt att vi faktiskt köpte en liten ask med kattgodis åt honom, som han i ärlighetens namn inte tyckte speciellt mycket om. Hösten kom och den lilla kattungen började växa till sig och när mörkret kom så kon katten allt mera sällsynt.

Ni vet hur det är i november, kallt, grått med regn och snö i luften, och blåser smådjävlar, då dyker den lilla katten upp igen. Denna gång var det inte en kattunge som kom till oss utan en stor lurvig varelse. Ha stod denna gång på framsidan, men vi hade gemensamt bestämt att vi inte skulle släppa in honom i huset, och på den vägen blev det.

Denna höst kommer katten oftare till framsidan, och när grabben och jag tittar ut genom köksfönstret en kväll sitter Bosse där på staketet och tittar varmt in mot oss i värm en och vill komma in.

Gubben i huset, alltså jag själv är tuff som bara en riktigt grinig gubbe kan vara, och säger att katten har ett eget hem att gå till, och han inte ska komma in hos oss. Punkt slut. Jovisst, grabben accepterar detta, men både han och jag har en klump i bröstet när vi drar igen persiennerna i fönstren och lämnar katten därute i hällregnet. Jag var inte populär, det kan jag lova.

Bosse, aka Bossen, Chefen, Bubben. Godispinnar fick han aldrig nog av

Så där fortsätter det under en tid. Katten sitter utanför köksfönstret och väntar på att komma in flera kvällar i veckan. Men det upphör plötsligt och vi undrar faktiskt lite vart katten tagit vägen. Det går några månader så sitter han där igen, mer eländig än någonsin tidigare. Frugan går ut och kollar till katten och ser att den är skadad i ena höften. Ett rejält köttsår som den fått efter ett hundbett (fick reda på detta betydligt senare). Nu, till slut tas katten in i huset. Katten, febrig och dan, låter sig tas hand om mer eller mindre apatiskt, och hela familjen är ganska upprörd över hur man kan lämna en katt i detta tillstånd. Katten läggs i en stol, och somnar, och vi är faktiskt väldigt oroliga under en veckas tid att han inte kommer klara detta.

Bosse, aka Bossen, Chefen, Bubben. Hans favoritställe på jorden. Stolen i hannas rum

Nu gick allt bra, och katten var inne för gott i vårt hus. Varje dag gick han ut på sina äventyr, men likt en klocka stod han utanför fönstren och ville in och han fick mat, och vi släppte in honom och började sakta men säkert hitta bland all kattmat i lokala affären.

Bosse, aka Bossen, Chefen, Bubben. Sitta med vid bordet var en självklarhet. Här serveras rökt skinka, men favoriten var nog färska handskalade räkor. Mums!

Detta var början på en kärlekssaga mellan familjen och katten Bosse. Han flyttade helt sonika in till oss, och vi, som aldrig skulle ha en katt, blev helt plötsligt inte bara kattskötare, utan fick en helt ny familjemedlem. Många kvällar stod vi och undrade vart katten var någonstans när vi skulle gå och lägga oss. Många gånger gick vi och la oss och somnade. Men alla kvällar så hördes det ett krafsande på övervåningens balkongdörr, och där stod Bosse och vill in för att äta och sova. Rutinerna var så perfekta så om det var släkt på nedervåningen så gick upp på balkongen och tog balkongdörren istället.

Bosse, aka Bossen, Chefen, Bubben. På jakt efter småfåglar som han aldrig lyckades fånga

Åren gick och Bosse var alltid med. Han fick sina räkor och sitt torrfoder, med i julas blev han dålig. Han fick svårt att andas och började hosta ordentligt. Det liknade krampanfall. Alla var oroliga för hans hälsa, men det gick en dag eller två och symtomen slutade. Men det var ändå inte Bosse på riktigt.

Här är sista bilden jag fick av Bosse, hos veterinären och en undersökning. Två dagar senare finns han inte längre

Vår kära katt var sjuk, det märktes. Den livliga katten orkade inget längre. Han kom ner som vanligt, men glöden hade försvunnit. Han blev lite slöare för var månad som gick tills han fick ett nytt anfall där han inte fick luft. Den här gången blev det betydligt värre, och när vi gick och la oss för natten, undrade vi alla om vi skulle hitta en katt som somnat in för gott nästa morgon.

Katten klarade sig, men nu bestämde vi oss att vi får åka till veterinären och dubbelkolla allt. Han klarade testerna men rekommenderades att åka iväg till Dingle och röntga honom och det gjordes ett par dagar senare. Tyvärr var denna undersökning en katastrof.

Jag själv var på ett jobb i Göteborg. Bullrigt och dant var det så jag hade hörselkåpor på mig. När jag tittade på telefonen hade jag mängder med missade samtal från frugan som var på veterinären, och med en klump i halsen ringde jag upp henne. En helt förkrossad fru förklarade att ena lungan är full med tumörer och att det inte fanns något att göra. Så den eftermiddagen tog allt slut.

Min resa hem från Göteborg var fruktansvärd. Men det var enkelt för mig, jämfört med frugans och dotterns eftermiddag, där de fick ta ett beslut om att låta vår älskade Bosse somna in för gott.

Ett par veckor senare åker jag till Dingle för att hämta tillbaka stoftet av vår Bosse. Nu ligger han begravd på sin favoritplats, inte under en korkek, utan under ett stort kastanjeträd. Där håller han uppsikt över grannskapets alla andra katter och lurar på småfåglarna som han aldrig lyckades att fånga.

Vila i frid Bosse!

Bosse, aka Bossen, Chefen, Bubben. Där trivs han bäst, ute på vidderna, luktar, ser, och vakar.

Bosse, aka Bossen, Chefen, Bubben. Uppställd för fotografering

Bosse, aka Bossen, Chefen, Bubben. Jag är snygg, och vet om det!

Bosse, aka Bossen, Chefen, Bubben. Varför inte ligga under skohyllan? Här har jag koll!.

Bosse, aka Bossen, Chefen, Bubben. Sjusovaren. Alltid vänlig.

20 jun

Folkfest

Under många år nu, har jag gått ner på stan på midsommardagen och tittat på en av de större raggarcruisingarna som finns i Sverige. Inte den största, men det är ändå tjockt med folk. I fjol hade jag brännvin och fest som tema, och plåtade mycket folk som satt i och runt bilarna, alla mer eller mindre onyktra, ett annat år så plåtades bilarna, och i år hade jag ”folkfest” som tema.

Det där med att plåta alla bilar har jag nog tröttnat på, och det är så många andra som håller på med den delen. Människorna bakom alla bilar ligger mig varmare om hjärtat, för det är alla människor som gör en folkfest till vad den är.

För folkfest är det verkligen när Lysekil öppnar sina portar och mängder med bilar åker in i stan. Vi som bor här vallfärdar ner till centrum för att under några korta timma njuta av en stad som är hel full med folk, och alla bara går omkring och njuter.

Hur ser det då ut när 1000 tals människor trängs på gator och torg, det var det jag tänkte dokumentera. När Bohuslän visar upp sig på sin bästa sida, det som andra drömmer om att uppleva, ett kustparadis som bara finns på vykort och i glättiga broschyrer. Det är här jag bor.

13 apr

Disco i kubik och kvadrat på Rondo

För några veckor sedan fyllde frugan år, och jag överraskade henne med ett weekendpaket i Göteborg med boende på hotell och biljetter till Alcazar´s krogshow på Rondo. Disco i 1,5 timmar utlovades det och det fick vi, och mer där till. Jag tänkte skriva lite om hur det var, alltså en helkväll med mat och musik i 70 talets tecken.

Jag är född på 60 talet men växte väl aldrig upp med dåtidens musik som t.ex Beatles och Rolling Stones. Den typen av musik är inget som riktigt tilltalat mig. Visst, det finns klassiska låtar som är odödliga, men inget mer än det. Andra saker hände dock med mig när jag gick och så Saturday Night Fever med John Travolta i slutet av 70-talet. Jag hade hittat hem på många olika plan. Kläder, musiken, ljuset, alla delar bara föll på plats, och det är där jag har min stabila grund i den musik jag idag verkligen tycker om.

Alcazar, är ett av de band jag tycker riktigt bra om. Musiken är idag kanske inte den mest nyskapande. Deltagarna börjar komma till åren, men just det där att göra musik utan andra krav än att den ska vara dansvänlig, det gillar jag. Många gånger så är musiken så pretentiös och ska skildra samhällets baksida och hur svårt livet är. Och musik som är det motsatta, det vill säga lite lättsam och uppmanar till dans, den är inte riktigt rumsren. Så Alcazar gör ett jättejobb att uppmuntra alla att dansa och ha kul.

Showen då?
Vi hade bokat bord med middag på kvällen. Maten var hyfsad men inte mer. Men mer kanske man inte kan kräva, då några 100 personer ska serveras en 3-rätters middag mer eller mindre samtidigt. Sällskapet vid bordet var dock riktigt trevligt. Vi fick ett par damer från Västgötaslätten som grannar och med dem hade vi en riktigt kul kväll.

Den största behållningen var dock musiken, och det var den vi var där för att höra. Och det blev faktiskt så att vi fick använda ögonen också. För scenshowen var riktigt bra, ljuset spektakulärt, och musiken som spelades av bandet satt som en smäck.

Det enda jag inte tyckte var på topp var ljudet. Det skrålade ordentligt ut högtalarna, och det var faktiskt riktigt kasst ljud. En förklaring kan vara att vi satt långt ut på ena sidan, så vi nåddes bara av ljudet från en högtalarstapel, men jag tycker att de kunde gjort lite bättre jobb när det gäller ljudbilden.

31 mar

Nästa steg är inlett

Då har jag tagit nästa steg in mitt fotograferande. Skattmasen har kontaktats och ekonomiska frågor retts ut. Jag har skapat en egen sida på Facebook och sjösatt en helt ny kommersiell hemsida. Allt detta har till syfte att sprida mina bilder till en större grupp av människor som förhoppningsvis är intresserade av mina bilder och den kunskap jag besitter inom foto och redigering av bilder.

Ni behöver dock inte vara oroliga om att bloggen kommer försvinna. Bloggen kommer fortfarande vara min plattform för mina personliga funderingar och inlägg, ihop med Facebook .

Så ta en sväng förbi och se vad jag håller på med.

22 mar

Så blev man lärare också…

Fantastiskt hur livet kan vända. Helt plötsligt är man en professionell fotograf som andra har som inspirationskälla. Vem trodde det?

Igår kväll så hade jag bjudit in folk i Lysekil i allmänhet och fotoklubben i synnerhet att följa med på en fotovandring ut i mörkret. Längst ut på Stångehuvuds klippor skulle vi ta oss till och stjärnfotografering var uppdraget.

Truppen var kanske lite tunn. Fyra personer från klubben dök upp och de hade en lite blandad utrustning. Men det det fick se gjorde att de troligtvis glömde bort kameran och uppdraget. Stjärnhimlen var helt absurt vacker. Planeterna som Venus, Mars och Jupiter var lätta att både hitta och se, och vintergatan låg som ett vackert ljusband över himlavalvet.

Så att få vara en lärare i fotografering, som det ropas efter för att hjälpa till med inställningar, tekniska frågor och allt annat, var en fröjd. Underbart roligt att dela med sig av sitt stora intresse.

FoDet var ett jäkla spring på folk när Lysekils fotoklubb var ute på Stångehuvud, Lysekil för att fotografera stjärnor.

16 mar

”Likes”-jakt

I helgen var jag en tripp till Mariestad och hjälpte svärföräldrarna med lite småjobb. De har fått en helt ny lägenhet, och lampor skulle skruvas upp, massor av hål skulle borras i betongvägarna och lite elektricitet skulle fixas. Mycket jobb blev det men jag tror att de var nöjda när jag väl lämnade.

Någon dag innan hade jag lagt upp min bild på Rinkenäs stjärnhimmel på Facebookgruppen ”Bohuslän” Denna grupp, eller sida är en del av västsvenska turistrådet, och är en reklampelare för allt som har med Bohusläns turism att göra. Den officiella kanalen alltså. De går tydligen igenom alla bilder som kommer in på sidan och publicerar bara det de själva vill på sin tidslinje, och det är väl bra det, så undervikt de spamning och har kontroll på vad som de ska säga.. Men jag kollade upp sidan lite då och då, men bilden verkade inte valts ut.

Åter till den där resan till Mariestad. Jag hade mer eller mindre glömt bort bilden och gruppen ”Bohuslän” under lördagen. Men frugan hade inte gjort det. När jag kom hem så sa hon grattis till att du fått över 2000 gillaklickningar. Jag kontrade med att det nog var fel, för 200 är mer normal. Men det var faktiskt sant. Nu på morgonen gick räkneverket över 3000 st, och några till blir det väl. Otroligt roligt att så många gillar en bild som en amatör tagit.

30 jan

Hovfotograf – åt Melwin?

I helgen fick jag den stora äran att åka till Stockholm och vara hovfotograf åt underverket Melwin. Kanske ni inte hört talas om detta barn från kungahuset, och då har ni helt rätt, för dit jag hade min kompass inställd, fanns en helt annan kungafamilj och de bodde lite norr om stan, inte i ett slott utan mer i en koja. En gammal jobbkompis och hans fru har fått sitt 3.e barn och det var dop i görningen.

I somras, när han fortfarande var under produktion, var hans föräldrar hos mig och frugan med deras husvagn och vi hade några riktigt fina dagar tillsammans. Namnförslag kom naturligtvis upp som en naturlig del av konversationen, och jag är faktiskt lite besviken att förslaget ”Miffo” inte valdes av föräldrarna. Det hade varit perfekt!

Hur som helst, jag har en riktigt speciell relation till pappan, norr om Stockholm. Vi har jobbat tillsammans under ganska många år och vi har haft våra strider, men alltid kommit överens i slutänden. Vi kunde komma från två olika planeter i vissa frågor, men ändå identiska tvillingar i andra. Så det var med glädje vi fick en inbjudan att åka och närvara denna högtidsstund.

Jag ställe en fråga om jag skulle ta med mig kameran, och det fick jag gärna. Fast efter en stund SMS-ande med mamman till Melwin, så fick hon lite kalla fötter. Inte att jag skulle ta kort i kyrkan, utan mer om hon tvingat mig att göra det. Men nu var det så att jag faktiskt frågade dem och jag tycker det är riktigt kul att göra denna typ av jobb.

Själva plåtandet var riktigt rolig. Men det var inte helt lätt. Kyrkan var trång och ganska mörk. Och massor med släkt och vänner hade kommit. Vart ska man sätta sig så man stör så lite som möjligt var den första frågan. Kommer ljuset räcka och vilket objektiv ska jag använda var andra funderingar, som snart kom efter att jag hittat min plats.

Ljuset, eller frånvaron på sådant var det största problemet. Det var bara att dra upp ISO värdet på kameran ordentligt. Tillsammans med en stor bländare (f/2,8 – 4) så lyckades jag få tider på 1/100 del och det räckte hyfsat, fast jag skulle vilja ha ännu snabbare tider. För valet jag gjort var att använda ett 70-200mm objektiv, och som alla vet så behöver man slutartider på i princip samma värde som brännvidden. Så 1/200 dels sekund hade varit bäst för detta tillfälle. Men, med lite stöd, och variera zoomningen lite så blev det ganska bra ändå.

Återkommer med ljusproblemen igen. Under många år så spelade dottern handboll, och där tog jag många, många bilder. Kyrkan är faktiskt inte helt olik en sunkig idrottshall heller. Mycket mörka ytor som suger ljus, riktigt dålig belysning är standard och rörelser som kräver snabba slutartider. Så jag har lärt mig den hårda vägen vad som krävs för att ta bilder i en miljö som en kyrka erbjuder. Problemet uppkommer när man plockar upp bilderna i datorn. De är ganska brusiga.

I mina försök att få ner brusnivåerna i bilderna drog jag upp ISO inställningarna till det minimala jag kunde för att få en hyfsat slutartid. ISO 1600 var det minsta jag kunde använd,a tillsammans med en stor bländare. Då kan alla förstå att det var riktigt mörkt i kyrkan. Men ändå var bruset ganska påtagligt i bilder. Det mesta gick att fixa till i Lightroom, men vissa bilder blev väl mjuka när jag dragit i reglagen och reducerat brusnivån.

Sen när jag kom hem tänkte jag ha lite lekstuga med ett par bilder. Det var mörkt som jag sagt tidigare, men med lite penslar och kreativitet så försökte jag få bilderna att poppa upp lite mer. Belys huvudmotivet och mörka ner bakgrunden tillsammans med lie oskärpa gjorde bilderna betydligt trevligare att titta på. Oskärpan fanns på de flesta bilder för skärpedjupet är inte stort när man använder f/2.8 i bländare.

Så hoppas att mina vänner är nöjda med bilderna. För själv hittade jag bara 3-4 st som jag tyckte var bra. Men när det är ett släktkalas, så är det väl så att det är andra bilder som uppskattas mer än de jag tycker är bra som en utomstående betraktare.

21 jun

Brännvin och fest -Cruisingen i Lysekil

Ta inte rubriken alltför hårt, utan det är mest ett sätt att prioritera på vad man ska ta kort på under en underbar kväll i Lysekil då hundratals mer eller mindre fina amerikanare glider runt Lysekils gator.

Tanken med temat kom fram i ljuset tillsammans med min dotter. Alla år jag fotograferat cruisingen i Lysekil så har det blivit fina detaljer på bilarna som emblem och kofångare. Jag har däremot missat personerna som sitter i bilarna, och de är väl de som är intressanta, för det är det vad jag själv tycker. För är det ingen som sliter med att putsa alla kromdetaljer hela vinter, då blir det väl ingen större cruising? Så sagt och gjort, ut på stan och plåta allt folk som gör en midsommar till vad den är i Lysekil

Midsommarcrusing i Lysekil

Mängder med folk kantade gatorna, och många hade kameror i näven. Det togs nog många 10.000 tals bilder denna kväll, men jag tror nog att jag själv fick några riktiga godbitar. För när man går runt med kameran och snällt frågar om de vill vara med på bild, så tacka mer eller mindre alla ja.

Den glädjen jag fick se bland alla som körde runt var fantastisk. Ok, en hel del följde temat, alltså, bra med pilsner och nubbe innanför västen, men ingen var otrevlig. Det kanske blir ändring på det framåt natten, men då jag själv var ute, var det fest och humöret var på topp.

13 jun

Sjung om studentens ….

Hurra, det säger i alla fall många idag, när sista dagen i skolan är klar. Mängder med ungdomar har slitit sina tre år på olika linjer och kanske kommer ut med blandade betyg och framtidsplaner. Men idag är det fest det kan jag lova.

Mängder av folk stod utanför Gullmarsgymnasiets entré i Lysekil och väntade på att just den klassen skulle upp på estraden. Och alla fick sitt, så även jag. För Elina var lycklig.

09 jun

Studentbal

Då var det dags igen. Efter 5 års väntan så tar äntligen nästa barn i familjen studenten och ska bege sig ut i den stora världen för nya äventyr.

I helgen var det den traditionella studentbalen som gick av stapeln. Det innebär att mer eller mindre alla kommande studenter klär upp sig i kostym, balklänning eller vad de nu vill ha på sig. Sen bär det iväg på stor bal någonstans i staden.

Min dotter Elina är dock inte speciellt intresserad av just balen, utan valde som en hel del andra att fira denna bal tillsammans med kompisar. Mat på restaurang, umgås och ha kul och helt enkelt må riktigt bra. Och vädret som bjöds var helt fantastiskt.

Här kommer några bilder på min älskade dotter Elina aka Sawa, finklädd för dagen.

30 apr

NYC del 7 – Stadsdelar

USA är ett land som är helt uppbyggt av invandrare. Vem tvingades inte att läsa Wilhelm Mobergs Utvandrarna i skolan. Och då tycker man det är lite konstigt med den debatten som förs här hemma av olika politiska partier. Samhället görs väl av de människor som finns i det, oavsett vad de gör. Det kanske inte alla som är ärliga, vare sig bland fattiga eller rika, ej heller ursprunget spelar någon större roll på längre sikt, för till slut kommer alla dessa människor som kommer från världens alla hörn göra en stad till sin egen.

New York i synnerhet är en smältdegel av folk och folkgrupper. Över allt hittar man små kvarter där just en av dessa grupper slagit sig ner. Little Italy, Chinatown , Little Korea tillsammans med hela stadsdelar som Harlem, alla sätter sin prägel på stan.

Det man mest förvånas över är att man nästan kommer till ett annat land. Jag tänker då mest på alla skyltar på husen, som övergått från Engelska till något språk från långt borta. Även befolkningen verkar bytas ut när man besöker dessa kvarter så även människorna.

Del 7 av min rundvandring i New York tillägnas dessa invandrare.

Little Italy

Little Korea

Chinatown

13 mar

En vy från förr

Detta inlägg betyder nog inget för någon, mer än mig själv. Bilderna är inget vidare och motivet över en sjö när det börjar våras ser lite tråkig ut. Men detta betyder mycket för mig. Sjön ni ser är Fryken och ligger i Värmland. Bland dessa runda berg växte man till stor del upp i. Små vattendrag, mindre sjöar, en hembyggd träeka, ett spö och lite abborre sen kryddar man det med lite kor, det är min bardoms minne.

Nu bor man på kusten, inte ett träd överlever här (nästan i alla fall) och det jag kommer ihåg från min uppväxt är stora skogar med hjortron på sommaren och skidspår på vintern.

Varje gång jag kommer upp till dessa trakter mjuknar hjärtat en hel del, och varför inte, precis som kusten är det bedårande vackert i Värmland

28 feb

Ta en titt….

Varför inte ta en titt på en av mina favoritbloggare som gör enastående reportage från Lysekil

Ta en titt på Glicko´s blogg

23 feb

Det sociala spelet

Jag är som de andra flesta män allergisk mot att gå i affärer och handla. Till skillnad mot mina tre damer jag har hemmavid så är i alla fall två av dem av den uppfattningen att shopping ska genomföras på ett mycket seriöst sätt och gärna över en mycket lång tid. Ju längre desto bättre, är mottot.

Att försöka protestera och helt enkelt vägra att åka med, brukar nästan aldrig lyckas. De flesta gångerna går man där ett par steg efter och undrar varför i hela friden det finns så många affärer med så lika kläder. Det är inte precis så att fotoaffärerna med stort sortiment och många avancerade kameror, stativ, väskor och objektiv breder ut sig framför mina fötter.

En sak är dock allt folk man kan titta på där man sitter och begrundar sina synder. Och folk finns det massor av normalt. Små barn som tycker lika mycket som jag att gå och handla. De dock en lite mer direkt metod att visa sitt missnöje som jag har problem med att ta efter. Man får helt enkelt sitta tyst i ett hörn och sura lite lagom mycket.

Sedan har vi shoppingcentra som den sociala samlingspunkten. Små grupper av människor samlas och pratar om ditt och datt. Man får aldrig reda på vad dessa samtal handlar om, men kanske är detta en del av tjusningen i det hela. Hur som helst så gillar jag att gå omkring och ta lite kort på folk.

31 dec

Nyårsgodis

Så, även i år kom det en nyårsafton.

Slutet på ett ganska struligt år som dock har gått bättre och bättre med tiden. Och avslutningen blev magnifik med en middag som hette duga.

Tyvärr har året kantats av diverse sjukdomar bland familj och släkt. Allt har till slut löst sig, men det blev ett tungt första halvår i alla fall. Fotograferandet las ner, mer eller mindre, för lusten att gå ut och försöka hitta en bild infann sig aldrig på riktigt detta år. Inte ens sommaren och semestern lyckades locka fram glädjen.

Men varför gnälla, allt slutade lyckligt. Ny kamera inhandlades, familjen blev frisk och njutningen med att dra iväg med kameran har infunnit sig igen. Så, vad finns det för bättre sätt att avsluta det gamla året och börja det nya med om inte ett par bilder från middagen.

14 dec

Svävande japaner

När man snurrar runt på nätet hittar man ibland lite länkar till olika bloggar och sajter. Sist satt jag och tittade på lite kamerarecensioner på Youtube och där fick jag tips om en sida som en japansk tjej gör.

Det brukar inte vara så märvärdigt, men Natsumi Hayashi har gjort sitt fotointresse till riktig bra konst. Så varför inte, ta en tripp till hennes hemsida och beundra hennes fotostil.

http://yowayowacamera.com

Bilden är lånad från Natsumi Hayashi hemsida.

10 dec

Upp till bevis!

Nu är säsongens första julbordet presenterat för redaktör´n. I år hade man valt en liten annan strategi gällande kvalité och krog. För det blev så att vi åkte in till centrala Stockholm, närmare bestämt på söders höjder och checkade in på Gondolen.

Gondolen är nog en av landets mest kända krogar och ligger vid Katarinahissen. Den är, tillsammans med slottet, riksdagen, Sergels torg och några andra utropstecken i Stockholms urbana landskap, troligtvis något som de flesta känner till. Nu blir det inte sämre av att krogen drivs av Erik Lallerstedt med dotter, och de är verkligen i krögarnas elit.

Själv hade redaktören bara varit i området en eller kanske ett par gånger tidigare men själva hissen hade han åt förbi många gånger. Och när man väl kom upp på toppen, så var utsikten fantastisk.

Recensionen av julbordet då? Jodå, efter ett nedslag i den sämre klassen förra året, så blev detta en riktig upplevelse. Maten var mycket god och trevligt upplagd. Antalet rätter var också bra. Inte för mycket men heller inte heller för lite. Faktum är att denna uppsättning kommer upp i samma klass som NH5 i Lysekil. Utsikten bidrar naturligtvis till helheten och även sällskapet.

Kort sagt det hela var på topp. Så nu NH5, nu är det upp till bevis på lördag.

04 dec

Det var ett tag sedan…

Igår kom min fru med ett fantastiskt påstående. Det var 30 år sedan jag flyttade till Lysekil!

Det var många tankar som for runt i huvudet under en kort stund vad som hänt under dessa år. 30 år är en ganska avsevärd tid att bo i en stad.

Vad har då hänt? Hela tiden har ja använt min kamera. På 80-talet var digitaltekniken inte ens uppfunnen och jag använde en svindyr dator i jobbet som bara kunde återge textrader. Jag tänkte leta rätt på en bild som jag tagit i början av denna period, men det blev svårt. Jag har scannat alla DIA bilder jag har i lager, men vanliga negativ ligger fortfarande kvar i lådan huller om buller. Kanske ett projekt senare i livet att få ordning alla dessa 1000 tals fotografier

Och jul är det nu snart igen, så jag tänkte att denna bild kunde passa. Det är en bild på min son som ska till att fira sin första jul. Det är snart 23 år sedan den togs och då bodde vi i en lägenhet på Kungsgatan.

Utöver detta snapshot från julen 1990 så får jag återkomma med en längre krönika.

01 dec

Julmarknad i Mariestad

I år så åkte vi bort från den lokala julmarknaden och kollade upp vad de kunde erbjuda i Mariestad. Och inte blev man besviken.

Massor med folk, kallt och många stånd och tält som sålde det mesta som hade med julen att göra. Det enda som saknades var väl snön, men den kommer säkert innan jul, det är jag säker på.

08 aug

En riktig middag

Äntligen fick man till det man planerat hela sommaren, alltså gå ut och äta en riktigt god middag på NH5 i norra hamnen i Lysekil. Och vädret var det heller inget fel på. Just denna kväll så var det mestadels mulet, men i och med att vi satt ute så gjorde det inget för solen bländade rätt rejält de gånger den kom fram. Och värmen är fortfarande kvar i stan, så det gick ingen nöd på oss.

Som sagt, det är inte ofta man kan få med sig barnen i samlad trupp numer. Barn kanske det är fel att kalla dem, för de är mer eller mindre vuxna nu och en har redan flyttat österut för att gå i skola. Men de njöt riktigt ordentligt över den mat som serverades. Naturligtvis ville jag dokumentera denna dag då alla är samlade på ett och samma ställe med kameran, men att vara med på kort är en tveksam sysselsättning dem. Lite hot och lirkningar och ett med ett konstaterande att ”farsan betalar” så gav de med sig och ställde upp på en gruppbild.

Maten då? Hur var den? Jag har varit och ätit på NH5 en gång tidigare utöver förra årets julbord. Och även denna gång blev jag överraskad över mat och servicenivå. Billigt är det inte, men det visste vi redan. Personalen är riktigt bra och förklarar i detalj vad man får in och har man frågor eller speciella önskmål så får man snabbt svar.

Till förrätt kom det en charkuteritallrik in till föräldrarna och grabben tog soppa på fisk och skaldjur. Och när varmrätten väl kom in så serverades det fisk och åter fisk. NH5 har en rolig grej med tillbehören. Man beställer den mat man vill ha och väljer sedan mellan tre olika tillbehör. Detta gjorde att vi mer eller mindre fick olika rätter fast fisken var densamma. Och kvalitén och smakupplevelsen var på topp.

28 jul

Noll-Åttor på besök

Ibland får man fint besök. Som den där semesterveckan när Stureplans stolthet vågade lämna den trygga världen vid Svampen och bege sig utanför tullarna med bilen.

Och jag måste säga att det besöket vi i Lysekil fick var extremt trevligt. Underbart vackert väder och aktiviteter i lagom takt. Havets Hus avverkades och naturligtvis så var barnen tvugna att prova på riktigt krabbfiske när de nu kommit till salta hav. Dessvärre så var väl fiskelyckan inte något vidare, men några krabbor kom upp och landade i hinken. Men som barn är så tröttnade de efter ett tag och den enda som stod kvar på bryggan var som vanligt farsan.

Så fortsatte några riktigt fina dagar. Små barn som ömsom var riktigt trötta men för det mesta var de på upptäcktsfärder. Föräldrar som hade en riktig semester, där inga krav ställdes och allt bara lugnt kunde flyta på. En riktig sommar med andra ord.

[nggallery id=117]

24 jul

Sol och bad

Denna sommar går väl till minnes för att jag själv lyckades pricka in högtrycket med fantastiskt sommarväder just på min semester.

Med temperaturer på 20 grader och däröver ända fram till 10-tiden på kvällen, är det som gjort för att utnyttja grillen och picknickkorgen runt om på klipporna. Sjöbodarna är fulla med folk som umgås och har det bra. Mat och dricka bjuds omkring och allt är sådär idylliskt som bara en Bohuskust kan erbjuda.

Själv har man använt sommarens och semesterns dagar lite till och från. Mest har kvällarna tillbringats hemmavid i och kring uterummet. För magnumgrillen vill man inte lämna vind för våg. Men ibland tar man sig en promenad runt klipporna och hittar folk som njuter av livet.

[nggallery id=114]

23 jul

The Professionals

Som vanligt på sommaren så brukar det bli en tur ut i Bohusläns skärgård, och detta år är inget undantag. Här kommer ett litet smakprov innan alla bilder är redigerade.

08 feb

UF Mässa

Idag var det en nervös dag för dottern. Hon skulle ställa ut, tillsammans med sina kompisar på en mässa som anordnas i hennes skola, Gullmarskolan i Lysekil. Tillsammans har de startat ett litet företag som ska sälja specialdesignade mobilskal till iPhone 4 mobiler. Efter ett snabbt besök där så kom man snabbt fram till att betalningen för de som var intresserade av mobilskal var ett problem. Idag har inga några kontanter med sig i plånboken. Så det blir att fundera ut en betallösning till den stora mässan i mars i Vänersborg.

Skalen då? Jo det är riktigt fina. Stilen går från lite romantiskt till det mer extrema punkiga uttrycket. De har köpt in tomma helt vita skal och lagt ner ett ordentligt jobb på att sätta sin egen prägel på dem. Allt är handgjort, alla skal är unika och som jag sa tidigare, riktigt snygga.

Nu får jag övertala dem att ven göra några skal till min Samsunglur också.

UF Mässa i Gullmarskolan 2013

20 dec

Skillnad på julbord och julbord

Nu är det juletider och därmed börjar julborden avverkas i snabb takt. I år fick jag till och med tid att gå på jobbets julbord i Stockholm som jag blev förhindrad att gå på förra året. En skylift och en mobilkran i snö och minusgrader lockade tydligen mer än värmen i en restaurang.

Jobbets julbord, om man nu ska börja med det, serverades på Gröna Stugan i Sundbyberg. Allt var jättevackert när man kom dit. 20 cm nysnö, vackra omgivningar och glögg serverades i en liten paviljong. Riktig julstämning alltså. Tyvärr höll väl maten inte samma klass som vädret. Gröna stugan valde och server ett ganska fattigt julbord. Några sillsorter som smakade mer eller mindre samma. Många tallrikar var tomma och resten var oproffsigt upplagt. Det verkade som de i köket mest ville hem så fort som möjligt.

Nu var att Gröna stugan var mer eller mindre fullsatt. Och därför kanske man ska ha överinseende med att serveringspersonalen knappast var vid vårt bord överdrivet mycket under kvällen. Kanske är kvalitén lägre i huvudstaden på dess julbord, men detta julbord blev jag inte imponerad av, faktum är att det var ett av de sämsta julbord jag någonsin ätit, och det är svårt att resonera bort.

En helt annan klass serverades några dagar senare. Denna gång besökte jag och familjen tillsammans med några vänner NH5 i Lysekil. Detta var faktiskt första gången som jag betalat ett julbord ur egen ficka. För normalt räcker det med det som jobbet brukar bjuda på. Sen kommer själva julen och efter den tiden vill man inte vare sig tänka eller se julmat på länge.

Hur var då julmaten på Norra hamnen 5? Om jag skrev ner julbordet på Gröna stugan ordentligt så var detta precis tvärt om. Allt var mer eller mindre perfekt. De kalla rätterna var extremt vällagade. Allt fylldes på kontinuerligt. Inget fick bli tomt och allt, förutom några få undantag smakade underbart. Min personliga favorit var hemlagade fiskbullar i en skaldjurssås. Helt underbart. Lokalerna var även de riktigt trevliga med en varm brasa som brann hela kvällen.

Så, slutsatsen är denna. Undvik för allt i värden att lägga pengar på ett julbord i Sundbybergs Gröna stuga. Satsa hellre på Norra hamnen 5. Om man får maximal valuta för pengarna när man äter på NH5 kanske är lite tveksamt, men 495.- per person gjorde inte allt för ont att betala, för så bra var maten.

Det bästa med Gröna stugan i Sundbyberg var utsidan som låg inbäddad i mjuk snö

En snyggt upplagd tallrik tillhörande min dotter Elina

Sill, lax och annan fisk i mängd serveras i Lysekil

Skaldjur i mängder serveras på ett julbord på västkusten

Skaldjur i mängder ska serveras på ett julbord på västkusten

16 dec

Julmarknad

Även i år blev det en julmarknad i Lysekil. De som hade hoppats att snön som föll tidigare skulle ligga kvar hade till en del rätt, men kylan hade mildrats betydligt.

Under de senaste veckorna har det varit riktigt kallt. Minus 10-12 grader mer eller mindre hela tiden. Ett tunt snötäcke låg fram till igår, då himlen öppnades och allt var riktigt vitt med kanske 10 cm blötsnö överallt. Tyvärr övergick detta vintervykort i regn och idag var temperaturen några grader över nollan och det mesta var blött och eländigt. Men har man satt ett datum för en julmarknad så är det hugget i sten.

Till oss som har det svårt att få till vad man ska ger till sin älskade, så hade Birgittas shop, Lysekil ett tips

Inne på Birgittas shop var det julpyntat. Halmslöjd med röda band.

Mycket folk var ute och handlade lotter, drack glögg och åt varm korv. barnen fick naturligtvis sitt. Jag kommer själv ihåg när jag stod där med fiskespöt och väntade förväntansfullt på en påse godis på 60 talet, och det jag såg själv så var det samma förväntningar som barnen hade även idag.

Inomhus hade handlarna gjort fint och halmslöjden var upphängd överallt. Ljusslingorna blinkade fint och det var riktigt kul att se alla sakta vandra omkring och enbart njuta. 8 dagar kvar till julafton kanske hjälpte till

[nggallery id=111]

10 dec

Julen kommer söderifrån

I veckan som gick fick man en liten försmak på hur julen kan se ut. Hemmavid har det kommit lite snö och granen på torget är tänd och vacker. Men nere i Europa är allt lite mer.

Veckan tillbringades till en del lite söder om München i Tyskland. Ett antal möten skulle dras igenom med kollegorna och dagen började tidigt. Som tur var så hade jag tidigare bestämt mig för att sova över i Göteborg och på det sättet spara 1,5 timmar i restid, men klockan ringde ändå 05.00. frukost var inte att tänka på men en kille i köket förbarmade sig över mig med en mugg nybryggt kaffe.

Dagen innan hade Arlanda i Stockholm mer eller mindre varit helt stängd, och lit orolig var man för hur planen skulle lyfta från Göteborg. men denna oro visade sig helt obefogad, i alla fall vad beträffar just Göteborg. Efter att mer eller mindre sprungit genom Kastrup i Köpenhamn och letat efter gaten så visade det sig att alla flyg söderut var minst en timme försenade. Snö i Tyskland var förklaringen, och det var bara att sätta sig till rätta i fåtöljen och vänta.

Till slut så kom man iväg och denna gång bjöds det på den första julklappen. Lufthansa hade bytt ut sina normalt så envisa papplådor där de förvarar sina torra brödbitar, smörpaket och skinka. Idag var det en broderad liten påse innehållande en apelsin och en macka tillsammans med lite choklad som bjöds runt i kabinen. Riktigt gulligt. men avsaknaden av frukost börjar göra sig märkbar, men dämpade lite av de små smakbitarna på flyget.

Istället för den enkla papplådan som man ska försöka bryta upp för att få i sig sin smörgås hade Lufthansa ett lite mer julaktigt alternativ på förpackningen

Resan gick bra. Ingen stress direkt utan man hade gott om tid på sig då kollegan skulle dyka upp först efter en timme fast mitt plan var försenat, så det var bara iväg till första bästa restaurang och få något att äta. Och det som man lyckades beställa på sin inte helt fantastiska Tyska blev detta. En ordentlig brunch, tysk stil.

Erdinger Sportsbar, Munich airport

Efter att gått upp klockan 5 på morgonen utan frukost så satt det ganska bra med en brunch på Münchens flygplats

Dagen gick och blev till kväll. Allt arbete och alla möten gick över förväntan och vi var väldigt effektiva så runt 18.30 bra det iväg till en lokal restaurang, Schweinswirt. Det som serverades i dessa gamla lokaler, som för övrigt ser ut som ett normalt ölhall i Bayern, var fläsk i alla dess former. Själv fick jag in knaperstekta fläsklägg från spädgris serverade med någon typ av potatiskaka som närmast skulle kunna liknas vid en version av kroppkakor. Sallad fick vi naturligtvis och allt smakade riktigt bra.

Tre små rätter som inte var så små. Här serveras knaperstekt fläsklägg från spädgris, någon typ av potatisbullar och en riktig bra sallad

Efter att vi ätit gott så blev det gas för dessert, och min lokale kollega hjälpt till att beställa. Och gissa om man blev förvånad vad som kom in. Munkar med äpplen glass, grädde och frukt kanske inte låter så ovanligt, men sätet det kom in på var annorlunda. Hela härligheten var snyggt och prydligt upplagt på en vanlig sopskyffel. Undra vad man skulle säga om denna servering hemmavid i Svedala?

Det är inte varje dag man får en riktigt bra dessert serverad på en vanlig sopskyffel. men någon gång ska väl vara den första.

Klockan 21.30 blev det dags att ta farväl till både mat, Weissbeer och kollegor och checka in på hotellet. Och även det hade bra klass. ha en trevlig kväll allihop för här somnade jag gott och vaknade som en ny människa kvart i sju nästa morgon.

Hotellrummet i Regensburg

24 nov

Julstämningen vill inte riktigt infinna sig

I dag smygstartade julen lite smått. Handlarna i stan drog igång med sina aktiviteter och lovade rabatter och fina priser till alla som handlade. Alla butiker håller lite extraöppet, och det blev fullt med folk på gator och torg.

Än är det dock ingen julstämning i sikte fast en del affärer ansträngde sig lite extra med marschaller och ljus utanför ingångarna. Men november är grå och temperaturen ligger långt upp på plussidan. Lite minusgrader, lite snö och tända julprydnader kanske skulle fixa till den stämning jag letar efter. Men idag blev det en vanlig grå lördag i slutet av november, inget mer.

[nggallery id=110]

20 okt

Nu är man seg

Nu är man riktigt seg. Efter att hjälpt svärföräldrarna att flytta från sitt hus där de bott i 30 år till en hyfsat stor 3-rummare är det kanske inte så konstigt.

Dagen började med att svågern kom med en skåpbil, och sen började bärandet. Låda efter låda, soffor, stolar och bord allt i en salig blandning. Och vilka mängder de samlat på sig! Allt ska in i deras nya lägenhet och deras timing är inte riktigt perfekt, för när redaktör´n stegar in i den nya bostaden är köket helt utblåst och badrummet under renovering. Så allt flyttgods får samlas i två rum som snabbt blir belamrade mer eller mindre upp till tak.

För att göra allt lite mer besvärligt så var inte vädrets makter på flyttkarlarnas sida, för ett lätt regn i början av dagen övergår sakta men väldigt säkert till ett rent hällregn.

Nu är redaktören riktigt sliten. Armen och knät värker och ryggen är trött. Svärföräldrarna är också duktigt trötta, men med tanke på hur lägenheten ser ut och möjligheten att laga mat eller gå på toaletten inte är möjlig just nu, så misstänker jag att de kommer att vara ännu mer slitna imorgon bitti när börjar vi om igen, fast kanske inte lika frenetiskt.

Det gamla vardagsrummet, tömt och klart

Fram och tillbaka. Många saker ska få en ny plats att vara

Det nya vardagsrummet – Katastrofläge

Ett rum som snart ska bli till ett nytt kök

17 jul

Rock´n roll

En av de bättre sidorna att bo i en turiststad är sommaren. Allt blommar upp och är mer intensivt än det brukar vara. På hösten kryper man in och är lite deppig och vintern är ibland något man helst vill glömma. Men sommaren, den sommaren.

Tyvärr har årets sommar varit lite tvekande. 15-20 grader, mycket regn och blåst mest hela tiden. Så även denna kväll i mitten av juli.

Krögarna har under många år klagat en hel del att inget händer och att ingen tar tag i saker och ting under turistsäsongen. Förra året blev det tydligt att turisterna kom in till staden under dagen, men efter klockan 19 blev det tomt igen. I år har dock flertalet krögare gått samman och skapat måndagsklubben.
Måndagsklubben är i princip gratis underhållning med ett öltält som sätts upp i havsbadsparken. En after sun i större format. Och efter kvällens besök där så får man säga att det verkar fungera. Många kanske kommer och bara lyssnar på artisterna, men många stannar kvar under kvällen, tar sig en bit mat, och några pilsner, för det är det som krögarna vill åt. Mycket folk på krogarna.

Kvällens underhållning stod No Tjafs för. Rock´n Roll spelat av ett kompetent band med en clown som sångare. Riktig partymusik som fungerar riktigt bra en sommarkväll. Tyvärr å blåste det riktigt ordentligt denna kväll så det blev faktiskt så kallt att luvan åkte upp på huvudet för man inte skulle dra på sig en ordentlig förkylning. Men kul var det!

[nggallery id=12]

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla